Den där slinkan

I Australien berättar: Drömtidens framtid utgiven av Bokförlaget Tranan har jag läst många fina noveller. Nitton stycken ingår i samlingen. En författare som jag tänker läsa mera av är David Malouf. "Hans synnerligen personliga stil kännetecknas av distinkta och livfulla personporträtt" står det i författarpresentationen. Han har nordafrikansk bakgrund och är homosexuell och har känt av hur det är att konfronteras med ett homogent samhälle. Novellen Den där slinkan handlar om Clay McHugh, en äldre kvinna, som lärt sig överlevnadsteknik i Europa mellan krigen. "Som man bäddar får man ligga", resonerar hon. En möter henne när hon är på väg att i mycket god tid ta sig till sin billiga plats i en konsertsal. Hon ser sin väninna Eleanor som sitter på parkett och de utbyter små vinkningar. "Den där Clay McHugh, ogift och omgärdad med moln av lockelse" har haft ett äventyrligt liv. Hon har nu satsat allt på en fin bostad och lever på svältgränsen, men försöker hålla god min utåt och uppträder med stil. Hon inser att hon håller på att bli gammal, men innan hon blir som mormor som steg upp klockan fem på morgonen för att baka scones till folk som varit döda i trettio år, ska hon ta de där pillren. Clay väntar på att en viss person ska inta sin plats nere i salongen och får häftig hjärtklappning när hon ser en helt annan person inta hans plats. I pausen får hon veta vad som hänt, blir hjälpt till en taxi och åker hem. "Hon la sin kropp på sängen: det slappa köttet på hennes armar och lår, den skrynkliga magen, huvudet och fötterna och händerna var fulla med fläckar, fläckar av mörker som skulle sprida sig. Nu ligger jag i den säng jag har bäddat, sa hon till sig själv, det är så de kommer att hitta mig."  Tro för all del inte att Clay McHugh tänker dö. Jag gillar verkligen den här gamla damen och hennes upphovsman. Ett helt liv ryms i den  korta novellen som berättas med humor och värme. Den där slinkan passar inpå plats nr 36 Läs en novell som utspelar sig i Australien i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell. II.

Olikhetsutmaningen: Vinnare och förlorare

enligt O: "I helgen är det dags för final i årets Eurovision och där kommer det att koras en vinnare och en rad förlorare. Vinnare och förlorare blir därför motsatsparet i veckans olikhetsutmaning."

Britt - Mari Mattssons roman Vi tolererar inga förlorare handlar om klanen Kennedy. "Här gråter ingen!" - "Inget gnäll!" De nio barnen fostrades ganska hårt och utan kärleksfulla ömhetsbetygelser. Det ställdes krav på dem och de kom också att ställa höga krav på sig själva. Fadern, Joe, var den hårdför affärsman och kvinnokarl. Modern, Rose, tycktes ha framfött dessa nio barn under sjutton år utan några större ansträngingar. Och var de väl födda, så fanns det folk som tog hand om dem.

2011 vann Jörgen Berg TV - programmet Babels tittartävling om svenska folkets bästa kärleksdikt för Daniel och Victoria. Bakom den vinnande pseudonymen  dolde sig poeten Gösta Friberg. Hustrun Helena Brodin läste upp dikten.

Din hand vilar 

på min ärm

en beröring

som för ett ögonblick

upphäver

att vi en gång    båda

är borta

Idyll och äventyr

Horace Engdahl växte upp i Karlskrona. I Minnen av en stad berättar han om den stad som på 50 - talet var hans och som är det Karlskrona han fortfarande minns som den vackraste och lyckligaste staden; en blandning av idyll och äventyr. Han berättar fram dofter, ljud och färger. Han berättar samtidigt ett stycke av stadens egen historia. Cykeln var frihetsredskapet framför andra. Cigarraffärerna var spännande ställen med en speciell doft där man kunde hitta filmisar , godis och blädderblock. För smygrökarna var cigarraffären ett viktigt ställe. Bakom disken stod alltid en knipslug, misstänksam gubbe. Havet satte sin prägel på staden och pojkens uppväxt. Fadern var sjöofficer. Efter en hård storm kunde ålarna flyta  med de vita bukarna upp i vattnet mellan Pantarholmen och Långö efter det att de bultats ihjäl i sjögången. "Det sorgligaste som hände mig under dessa år var att jag förlorade två framtänder i underkäken. Rocken hade kommit till stan och jag råkade i slagsmål med en skolkamrat om vem som var störst. Tommy Steele eller Elvis Presley. Jag höll på Tommy, så jag förtjänade stryk." Det har han fullständigt rätt i, om ni frågar mig. Lite vemodigt, humoristiskt och förälskat  berättar Horace Engdahl om sin uppväxtstad. Den här berättelsen passar in på plats nr 11 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II där huvudpersonen är förälskad.

Gingarderoben

Leslie Jamisons första bok på svenska, Empatiproven, är en essäbok som kom förra året. Romanen Gingarderoben skrevs tidigare men har först i år kommit ut på svenska i översättning av Sofia Nordin Fischer på Weyler förlag. Unga Stella hittar mormor Lucy på golvet och beslutar sig för att hjälpa henne inte bara för stunden utan under hennes sista tid i livet. Dora, Stellas mor, tycker att de kan anställa en sköterska. Dora är migrationsjurist, "en sval, kortklippt skönhet. Hon behandlade sin kalender som ett eget  väsen, helt fristående från henne, omöjlig att kompromissa med, en kraft som måste åtlydas..." Hon tycker att det räcker att hon ringer sin mor varje dag. "Var är Matilda," säger mormor. Och så får Stella veta att det finns en okänd moster som Dora tror bor i öknen. Stella beslutar sig för att uppsöka Tilly för att personligen meddela att Lucy är död. Tilly finns i en trailerpark i Nevadaöknen. Hon är alkoholiserad och prostituerad sedan många år tillbaka. Stella inleder en räddningsaktion. Hon kontaktar sin okände kusin Abe, som lever ett gott liv på västkusten. Han är vänlig och snäll och välkomnar både Stella och sin mor. Allt ser bra ut en stund. Tilly får till och med ett arbete. Men hon är skör. Ett hjärtlöst skämt från en arbetskamrat får Tilly att förstå hur de andra ser på henne. Den enda som inte förstått det är hon själv. Här börjar utförsresan på allvar. Jag kan tycka att Gingarderoben rör sig om empati. Är empati alltid oegennyttig? Om inte, spelar det någon roll? Hjälper empati till att dölja/glömma den egna tomheten? Är det möjligt att hjälpa någon? En kan kanske hjälpa till genom att se. Att bli sedd är viktigt. Men en människas existentiella ensamhet kan ju ingen annan bära.  Leslie Jamison har egna missbrukserfarenheter. Hon tyckte bäst om alkohol. Åren mellan 17 och 27 upptogs av detta missbruk. Hon fick slutligen hjälp av Anonyma Alkoholister. Gingarderoben var lättläst, men den tog ändå tid att ta sig igenom. Jag märker att jag går omkring och tänker på den. De ruffa miljöerna är väl beskrivna. Leslie Jamison har ju både egna erfarenheter och andras berättelser att tillgå. Huvudperson blir på något sätt Tilly, fastän det borde vara Stella egentligen. Gingarderoben handlar om tre generationer kvinnor. Männen är de stora svikarna. Abe är undantaget. Leslie Jamison är född 1983. Läs en bra intervju i SvD med henne HÄR. Ja, och så läs boken! Nästa bok heter Recoveridge.

Den tjocka flickan

Marie - Louise Kaschnitz var officersdotter, född i Karlsruhe 1901. Hon skrev ett par romaner på 30 -talet men ägnade sig helt åt författarskap efter kriget. Hon fick en rad priser och dog sedan i Rom 1974. Novellen Den tjocka flickan är kort men gör ett starkt intryck. Jag läste den två gånger för att få ihop det hela. En kvinna sitter vid sitt skrivbord och ska äta en bit mat innan hon ska ge sig iväg. In kommer en trulig flicka i tolvårsåldern. Kvinnan brukar låna ut böcker åt ungdomar någon dag i veckan. Idag var inte en sådan dag. Men kvinnan anar att det är äta flickan vill. Hon äter som en larv. Hon ser ut som en larv. Hon är iförd lodenrock och en vit ylleklänning med hög krage. Kvinnan kan verkligen inte tycka om den här fula, tjocka flickan. Flickan ska åka skridskor, men hon går inte till den upplysta isen utan drar sig till kanten på stranden vid ångbåtsbryggan. Kvinnan följer efter. Ute på isen svävar en smärt gestalt som gör piruetter farligt nära där isen håller på att gå upp. Den tjocka flickan faller naturligtvis i isvattnet och måste försöka ta sig upp på bryggan. Hon sliter och i månskenet ser kvinnan hur den tjocka flickan genomgår en förvandling. Kvinnan går hem till sitt skrivbord och här börjar läsaren förstå vad berättelsen egentligen rört sig om. En stark novell som platsar på punkt nr. 13 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell. II Läs en novell av en tysk författare.

Tematrio - Flickor

En uppmaning från LYRAN: Jag har just nu en period där jag läser många böcker om flickor och unga kvinnor. Tycker att detta känns som ett bra tema och hoppas att ni håller med. Berätta om tre bra romaner som handlar om flickor!
1. Tess. Thomas Hardys roman om Tess av d´Urberville är en tragisk historia om en ung flicka som skickas ut i världen för att hjälpa till med försörjningen av familjen. Hon har sju yngre syskon. Tess träffar två olika män som var och en på sitt sätt bidrar till att besegla Tess olyckliga öde.
2. Elsa av Astrid Rosenfeld. I en liten by i Bayern mister två unga pojkar sin mor. Fadern försvinner i spritdimmorna. Till byn kommer Elsa, ett par år yngre än bröderna. Elsa är en egensinnig flicka med idéer om det mesta. Hon har en stark integritet och leder snart sin lilla grupp av fans med fast hand. Under några år har de en härligt anarkistisk uppväxt.
3. Moll Flanders av Daniel Defoe. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll, som är en vacker flicka utan pengar, blir en fingerfärdig tjuv. Hon gör sig skyldig till skörlevnad och då och då får hon några barn, som hon utan saknad lämnar efter sig åt andra att ta hand om. Moll Flanders är en kvinnlig äventyrare. Hon blir fräck och förslagen och klarar sig länge, men till slut får hon bita i gräset.

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser.  En enda regel: No spoilers!

"I julas hittade jag mormor Lucy liggande på linoleumgolvet. Hon hade ramlat. Kylskåpets surrande bakom hennes nakna kropp lät som dödsrosslingar. I händerna kramade hon blodiga näsdukar, men hon levde och kunde tala: "Jag skulle bara hämta lite yoghurt", sa hon. "Jag fick näsblod." Händerna fladdrade i luften, sökte efter fäste, mänskliga fingrar, vad som helst. Det var första gången jag såg hela hennes kropp - hennes slappa spökhud och alla de blå ådrorna under den. Jag hade åkt tåg genom den spröda vintern i Connecticut med en bit mjuk pepparkaka och en skinksmörgås med alla de feta bitarna kvar, sådant som hon gillade. Jag hade med mig en påse med julklappar. Hon frågade där hon låg på golvet: "Är de till mig?"

Från sidan 9 i Gingarderoben av Leslie Jamison. Fler smakebitar HÄR