skip to main |
skip to sidebar
Yasuragi på svenska - inspiration för välbefinnande.
Medarbetare bl. a. Yoshi Yukawa, Åsa Nilsonne, Kersti Olophsdotter och Ulla Kastrup.
Yasuragi är det japanska uttrycket för ro och harmoni. I den här boken får man goda råd om vad man bör tänka på för att uppnå yasuragi; hur man ska vara närvarande i ögonblicket, vad man ska äta och dricka, hur man kan öka kroppens energi (ki) genom några enkla rörelser (do in)
Teceremonin är viktig. Naturligtvis är det grönt te man ska dricka. Det både piggar upp (koffeinet) och lugnar (teinet). En del recept finns med. Ugnsbakad fänkål med sesamkrisp fastnade jag för. Det är viktigt att lägga sin själ i matlagningen och att låta den ta tid.
Badet är centralt. När man ska bada måste man först tvätta kroppen ordentligt ren; sittande på en liten pall tvålar man in sig från tå till topp. Hela tiden rör man sig mot hjärtat.
Man sköljer över sig med en vattenhink så många gånger man orkar. Sedan är det dags att stiga ner i badet. Man badar väldigt varmt. Detta bad är för själen.
Texten illustreras av många vackra bilder.
Allt är mycket intressant och ser bedrägligrt enkelt ut. Men jag misstänker att det kräver både tid, koncentration och ihärdig träning.
Roparen (1954) av Stieg Trenter (1914 -1967) har blivit
serien Stieg Trenters Roparen (2008) av tecknaren Jakob Nilsson.
Jag tror inte att jag läst något av Stieg Trenter tidigare.
Den här serien är oerhört vältecknad. Jag gillar alla stockholmsmiljöerna. Bilderna är rena och det är ordning på textrutorna. Jakob Nilsson har arbetat i tre år med serien och har lyckats väl med arkitektur, kläder, möbler och andra detaljer.
Den långe fotografen Harry Friberg förekommer men Vesper Johnsson lyser med sin frånvaro. I stället får man lita till kommissarie Regn.
Ann Celin och Suzanne Myhr är väninnor som träfades på Skogåsens sanatorium i Västmanland 1947. Sedan dess har de hållit kontakten och nu sju år senare har de planerat att resa till Italien.
Ann tycker sig märka att saker och ting flyttas i hennes lägenhet.
Och när hon nu söker väninnan för att stämma av med henne inför resankan hon inte få kontakt med henne. Efter många turer hittas Suzanne död i sin lägenhet. Vem kan ha velat Suzanne så illa?
Och - så småningom - vem var hon egentligen?
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet härjar kvinnokarlen Karl Friman i den åländska ytterskärgården. Han är stilig, välklädd, allmänt charmerande och därtill en skicklig yrkesman.
Hustrun Amanda är ingen skönhet men däremot en klok och duglig kvinna som varmt älskar sin man och tar honom för vad han är. Inte ens när han gör väninnan Ida på grannön och hennes dotter sin kur sviktar Amanda.
Idas man har utvandrat till Amerika och hon sitter ensam på torpet med dottern. Karl blir dubbeltorpare. Och ryktena flyger med förvånande hastighet mellan öar och skär.
Den åländske författaren Leo Löthman bygger sin roman Isnätter från 2006 på verkliga händelser som bl. a .finns att läsa om i domstolsprotokoll.
Han har arbetat med romanen i tjugo år och försökt tänka sig vad som kan ha hänt utöver det som dokumenterats.
Det blev lite för många fruntimmershistorier enligt min mening. Karl blir mindre trovärdig medan åren går. Och de övriga männen som förekommer i romanen är grovt tillyxade. De är över lag skvallriga, fördömande och gediget osympatiska.
Jag tyckte däremot mycket om skildringen av skärgården, beskrivningen av vädrets och vindarnas skiftningar och det hårda livet på öarna. Att ta ekan i stället för cykeln, att signalera i stället för att SMS:a, att vara beroende av samarbetet med grannöarna, att dela med sig, att veta hur man överlever under hårda förhållanden och med små medel.
Nu är han 72 år, den gamle skurken, still kicking and alive! Lite gaggig känns han, den gode Curious George (aka Nicke Nyfiken) vid förnyad bekantskap. Hans kompis, mannen med den gula hatten, är en ganska tvivelaktig person enligt min mening. Men nu är det ju inte jag som har tolkningsföreträde. Jag ska bara vara tyst och läsa högt, om man så säger...
På måndag 21 april börjar en ny Radioföljetong.
Ryssar är såna som gillar björkar av den tyska debutanten Olga Grjasnowa.
Grjasnowa har själv upplevt konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien och den är central i romanen. Konflikten Israel/Palestina behandlas också.
Enligt SR är Ryssar är såna som gillar björkar en invandrar - och utvandrarroman och även en roman om samtiden. Allt skildrat med svart humor.
Huvudperson är den unga judinnan Masja som flyr med sin familj från Azerbajdzjan till Frankfurt, trots att modern svurit på att aldrig mer sätta sin fot i Tyskland. Om Masja säger Olga Grjasnowa så här: "Jag ville göra Masja stark, självständig och otrevlig", säger Olga Grjasnowa".
Låter lovande, tycker jag
Alldeles nyligen kom Berättelser från Engelsfors ut.
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med tecknarna Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam arbetat fram ett seriealbum med anknytning till Cirkeln och Eld.
Man får veta något om förhistorien till händelserna i Cirkeln och Eld.
Rektorn Adriana Lopez hette en gång i tiden Adriana Ehrenskiöld. I Tornet, en berättelse av Kim W Andersson, får man ta del av Adrianas tragiska förhistoria. Det är min favoritberättelse.
Några av de andra berättelserna säger mig ingenting. Men det kan bero på att jag ännu inte läst Eld. Berättelser från Engelsfors förstås bäst av dem som läst både Cirkeln och Eld.
Idén till serieberättelserna kom ifrån s. k. fan - art på Facebook. Som läsare gör man sig ju ovillkorligen en bild av framför allt de unga flickorna.
Måna Månstråle, cynisk och frän spådam i Kristallgrottan, sitter som spindeln i nätet i Cirkeln.
Även i de åtta berättelserna från Engelsfors har hon en sammanlänkande funktion.
Kim W Andersson har designat henne liksom omslagsbilden utöver tre berättelser i albumet.
I DN kunde man igår läsa att Cirkeln nu blir film tack vare ett ingripande av Benny Andersson
Nytt samarbete sluter Cirkeln är artikelns fiffiga rubrik.
Det var åtskilliga gånger under det att jag läste Cirkeln som jag tänkte att det fanns många bildmässiga scener. Och mycken dialog.
Med rätt skådespelare i rätt miljö borde det kunna bli bra film.
Annika frågar i sin
Bokbloggsjerka-12-15-april om böcker vi läst och haft svårt att lägga ifrån oss - en eller flera titlar.
Efter lite utgrävningar i minnet hittade jag ett par.
Greven av Monte - Cristo. Av Alexandre Dumas d. ä.
Den läste jag senast högt för mina barn en sommar för flera år sedan. Vi var lika tagna alla tre. Historien om Edmond Dantes som oskyldig sitter i fängelse på ön If, rymmer därifrån och tar revansch, är oerhört spännande.
För en tid sedan bloggade jag om En dåre fri av Beatrice Grimsrud. Jag tyckte mycket om den och det var svårt att pausa i läsningen. Jag måste veta hur det gick för den ensamma, kämpande unga Eli.
Jag nöjer mig med dessa två.
Min elaka laptop har olovandes tagit time- out så bloggandet blir lite obekvämare. Mycket retligt!
Inlägg
