Helgfrågan v. 19 2024

Mias bokhörna: Helgfrågan v.19: Kristi Himmelsfärdsdag - Vad blir det för läsning idag?

Jag läser med stort intresse Kniven i elden av Ingeborg Arvola. Den rör sig i trakterna av Nordkalotten på 1860 - talet. En möter många slags samer, några nomader och några stationära och ryssar. En ung ogift kvinna med två barn, Brita Cajsa, är den som berättar. Trots sin sociala ställning åtnjuter hon ett visst anseende för sina varma, läkande händer. Dessutom har hon ett förödande inflytande på alla män. Utan att hon kan hjälpa det.

Värst av allt är kärleken

Född: En dotter, Angela Rafaela Lo Mård.

Föräldrar: Katarina och David. (Råkade det bli.)

Året är 1969 (samma år som författaren är född) och platsen är en sydskånsk by. (Författaren bor i Simrishamn.) Det har varit en het sommar. Lo får en lycklig barndom beskyddad av 26 vuxna ögon. Överbeskyddad är kanske rätt ord.

Hennes vedhuggande mamma varnar henne för precis allting; högspänningsledningar, ormar, motorvägen, sjön, elden, hundar, o.s.v. Och mest av allt för - kärleken.

Till sista andetaget, Anne Swärds tredje roman handlar om Lo, hennes stora familj och den enstörige, dyslektiske Lukas som endast har sin dystre, ordkarge far som gärna tar till nävarna och slår i stället för att kommunicera. Mellan Lukas och Gabriel är det tyst och stumt. Men Lo och Lukas finner varandra trots alla olikheter. Hon är sju år och han tretton. Mamma varnar. I all synnerhet som Lo börjar skolka redan i första klass.

De båda barnen möter varandra första gången under en brand. Eld är ett tema i boken liksom is. Los familj har flyttat från Norrland till Skåne vilket också återkommer. Den franska 60-talsfilmen Till sista andetaget med Jean Seberg och Jean-Paul Belmondo lånar mer än sin titel till romanen. Lo växer upp och scenen mörknar. Det börjar med att pappa flyttar. Mor- och farföräldrarna drabbas av sjukdom och död; morfars lungor brinner upp; mormor bäddar in nerverna i sorgefett och farmor äts inifrån. Det blir komplicerat med Lukas sedan den vackre, charmige Yoel dyker upp. Med honom är allt så lätt. Han tar ingenting på allvar. Bara yta - ingen kärna. Med Lukas finns det bara kärna utan skyddande hölje över.

Lo far iväg till Stockholm med Yoel (i Lukas bil) och det är bara början på en odyssé mellan kortvariga förhållanden med män på olika platser i världen. Hon träffar sofistikerade lodisar, förrädiska högriskprojekt och attraktiva psykopater. Lo är mycket oförsiktig och lever farligt. Den ytliga, sinnliga kärleken är så mycket sorglösare och lättare än den verkligt djupa kärleken. Lo har inte svårt att lämna eller bli lämnad. Mamma slutar på ett tidigt stadium att försöka lokalisera sin dotter. "Ge henne tid", säger hon till Lukas. På några år trycker Lo i sig fler erfarenheter än många hinner/orkar med på en hel livstid.

Anne Swärd har en mycket personlig berättarstil, en skicklig språkhantering och en skarp psykologisk blick. De aforistiska formuleringarna och träffande iakttagelserna är många: Vad har ålder med ålder att göra?; Ensamheten är bara en sällskapslöshet man måste vänja sig vid tills den i sig blir ett sällskap. Om farfar Björn och hans exotiska träd sägs det att det egentligen inte är träden som betyder något för honom utan mellanrummet mellan dem.

Humor saknas inte heller. "Känner du till William Faulkner?, försöker LO med en av sina bekantskaper. "Nej, vem är det? Har du legat med honom?"

Världens minsta filmfestival begås av den blinda modern med de gula glasögonen, hennes ledarhund och Lo.

Författarinnan rör sig ledigt i tid och rum, men det bereder inte läsaren några svårigheter att följa med. Många är de ledtrådar som planteras ut och kanske blir det lite bråttom med uppsamlingen på slutet?

Anne Swärd har utbildat sig på Biskops-Arnö och Konstfack. Hon är mycket sträng mot sig själv när hon skriver: "En roman är inte bättre än sin sämsta mening".

Romanerna föds ur verkliga bilder. Anne Swärd promenerar mycket. Det försätter henne i ett meditativt tillstånd, säger hon. Debuten skedde 2003 med den mycket uppmärksammade romanen Polarsommar som också blev Augustnominerad. Tre år senare kom Kvicksand.
Man blir inte förvånad när Anne Swärd avslöjar att Herta Müller är en av hennes förebilder.
Det är högt betyg

Tisdagstrion v. 15 2024

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 15: Först eller sist i titeln 

1. Den första hustrun av Jean Rhys. 1989 översattes boken till svenska och fick titeln Den första hustrun. En senare utgåva heter Sargassohavet.
Jean Rhys, 76,  ger här röst och identitet åt Bertha Mason, den galna kvinnan i vindsrummet i Jane Eyre av Charlotte Brontë.. 

2. Till sista andetaget av Anne Swärd. Född: En dotter, Angela Rafaela Lo Mård. Föräldrar: Katarina och David. (Råkade det bli.) Året är 1969  och platsen är en sydskånsk by. Hennes vedhuggande mamma varnar henne för precis allting; högspänningsledningar, ormar, motorvägen, sjön, elden, hundar, o.s.v. Och mest av allt för kärleken.

3. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst.

En smakebit på søndag v. 10 2021

Historiska Media

" Min mormor sa ofta till mig att våra förfäder inte försvinner när de dör, utan ofta fortsätter att vaka över oss. Nu känner jag att hon betraktar mig när jag sätter fyr på  tre rökelsestickor med en tändsticka. På mina förfäders altare, bakom träklockan och faten med ångande mat, glimmar min mormors ögon till när en orangeblå låga slår upp och förtär rökelsen. Jag viftar med tändstickan för att släcka elden. När den börjar glöda ringlar sig doftande rökslingor upp mot himlen och ber de dödas andar att återvända. "Bá ói", viskar jag och håller upp rökelsen över huvudet. Genom slöjan av dos som markerar gränsen mellan våra två världar ler hon mot mig. "Jag saknar dig, mormor."

Från sidan 9 i När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai 

En smakebit på sødag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR

Tematrio - Kläder

Lyran

ger oss i uppgift denna novembervecka att hitta bra böcker med titlar som innehåller klädesplagg.

De röda skorna av Kathryn Harrison handlar om lilla May som får fötterna lindade och gifts bort med en äldre man som hon sedan lyckas rymma ifrån och hamnar ur askan i elden. Kina på 1800 - talet.

Kostym av Ninni Holmqvist. Mycket läsvärda noveller om kvinnor som hör hemma överallt och ingenstans och som befinner sig i olika situationer.

Mästerkatten i stövlar av den hårdkokte deckarförfattaren Ed McBain, pseud. för Evan Hunter. Brottsmålsadvokaten Matthew Hope har det motigt i starten. Nu tar han på sig ett hopplöst fall.

En smakebit på søndag v. 13 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Min smakebit kommer från sidan 29 i Ivalu. En roman från polareskimåernas land av Peter Freuchen. 1946. Översättning av Lisbeth och Louis Renner.

"Det finns säkert ingen plats i världen, där en liten flicka har det så bra som hos sin mormor. När Ivalu vaknade på morgonen låg alltid ett härligt stycke narvalshud skuren i små tärningar bredvid henne så att hon kunde stoppa dem i munnen och tugga på dem. Hennes små stövlar fick varje kväll friskt, torrt gräs mellan sulorna, så att de alltid var varma, och om de var lite våta blev de upphängda på torkställningen över lampan. Mormor släckte inte lampan utan passade elden tills Ivalus stövlar var torra. Och när hon blev våt för att hon legat i djup snö och sprungit in i det varma huset utan att borsta av sig, sade mormodern alltid att när hon blev stor skulle hon säkert bli förståndigare. Det var så lustigt att tänka på att hon en gång till sina små barn skulle säga detsamma som man nu sade till henne. - Och du ska komma ihåg att åldern gör folk klokare och att det är omöjligt att vara ond på ett barn!"                    

Fler smakebitar HÄR

Tematrio - Systrar och bröder

LYRANS 
tematrio denna veckan går ut på att vi ska berätta om tre böcker som handlar om bröder och systrar.
Två kom jag på direkt eftersom jag har dem i min hylla.
Bror och Syster (The Mill on the Floss) av George Eliot (Mary Ann Evans 1819 - 1880) handlar om syskonen Tom och Maggie, som är barn till en olycksalig mjölnare. Maggie är impulsiv och äventyrlig medan den stillsamme Tom får ägna sig åt att kratsa kastanjerna ur elden åt henne.

 

Syster och bror av Agneta Pleijel avslutar den släkttrilogi som påbörjades med Drottningens Chirurg och fortsatte med Kungens komediant. Den dövstumme Albert är syster med Helena. De står varandra väldigt nära, men fadern skiljer dem åt när han placerar Albert på Manillaskolan och låter Helena utbilda sig till sångerska.

JOANNA TROLLOPE
Brother and Sister blir Syster och bror i svensk översättning. Nathalie och David är syster och bror om än adopterade. De har inte känt något behov att söka efter de biologiska föräldrar som en gång valde bort dem förrän Nathalie i vuxen ålder och med egen familj bestämmer sig för att ändå göra ett försök och uppmanar David att göra detsamma. Adoptivföräldrarna bävar...

Fru Fannys son

I Fru Fannys son, 1905,  av Annie Quiding, har fru Fanny gått ur tiden - hon stupade på sin post -  och hennes man Arnold har varit i Indien i femton år. Det blev aldrig av att Fru Fanny återförenades med mannen. Hon hade jämt för många järn i elden. Hennes son, Kurt, har inte haft kontakt med "nya pappan" på fem år. Men nu känner han sig ensam och skriver ett brev till sin "Aldrig förgätne gamle vän!" Arnold Scheffer i Kalkutta svarar med glädje "Min gosse!" Och så är kontakten återupprättad. Kurt skriver halvhjärtat på en avhandling om lippierna. Kurt tycker att hans första plikt är att utveckla sin personlighet; mitt jag är mitt verktyg. Arnold har en annan inställning till livet. Han talar om offer och försakelse. Han tror på Brahman, världssjälen. Arnold har utöver sina uppgifter på universitetet ett arbete om det ariska lynnets och föreställningskretsens inflytande på kristendomens utveckling. Kurt är verkligen i beråd. Han har blivit kär i sin bäste vän Gunnars fästmö, Oleana. Kurt är rik och är verkligen inte beredd att försaka. De diskuterar brevledes och Arnold bjuder Kurt till Indien. På hemmaplan är släkten bekymrad. Kurts moster Eva skriver till Arnold och ber om hjälp. Tant Julia, en gammal kvinnosakskämpe, är den enda som håller det unga paret om ryggen. Hon blir också den som kommer att skriva det ödesdigra brevet som får Arnold att göra slag i saken och åka hem till Sverige. Fru Fannys son är inte fullt så lättläst och omedelbar som Quidings/Åkerhielms tidigare romaner, men det kan kanske bero på den manliga brevväxlingen och synvinkeln. Slutet kommer oväntat och chockartat.