När isen sjunger

När isen sjunger är tredje och sista delen  i Linda Edgarsson serie Gårdarna. Första delen har titeln Där vassen viker; andra delen Lundens hjärta. En får följa upp såriga mor/dotter - förhållanden, gårdarnas öden, problematiska relationer, sjukdom och död. De tidigare delarna rörde sig i slutet av 1800 - talet och nu är vi framme i början av 1900 - talet. Miljön är mestadels det steniga Småland. Den egensinniga Erika har blivit tilltufsad av livet och driver nu skötseln av Sjölund som hon kommer att få ärva. Ungdomskärleken Jon förvaltar den andra av hennes gårdar, Skogarp tillsammans med med hustrun Ylva. Hilda återvänder plötsligt från Amerika med en liten flicka i släptåg. En olöst gåta får sin lösning, gamla oförrätter reds ut. Ett par skiljs i bästa samförstånd trots prästens ogillande motstånd. En sak är alldeles klar. På den här tiden skulle en inte vara ogift mor. Lantlivet med drängar och pigor; ladugårdar med mjölkkor, hästar och grisar skildras väl. En tjurkalv kommer till världen och då vankas det råmjölkspannkaka. Det är intressant att följa livet på gårdarna och att försöka reda ut vad som ligger bakom människornas göranden och låtanden. Som vanligt fäster en sig lite mera vid några och lite mindre vid andra. Den allra uslaste får vad han förtjänar. Jag kommer att sakna Gårdarna och familjerna i Småland.

Titel: När isen sjunger

Serie: Gårdarna del 3 

Författare: Linda Edgarsson

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2025

Antal sidor: 371 

 

En smakebit på søndag v. 27 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger brukade driva en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Nu vet vi inte riktigt vad hon tänker, men jag tycker det är en trevlig grej med smakebitsidén är trevlig så jag fortsätter en stund till. Min En smakebit på søndag kommer från Haruki Murakamis nya bok Staden och dess ovissa mur.

"I bibliotekets arkiv fanns inte böcker utan mängder av gamla drömmar i rader. De verkade ha stått orörda en lång tid och alla var täckta av ett tunt lager av vitt damm. De gamla drömmarna var äggformade och de hade olika storlekar och färger. De såg ut som ägg som kommit från en massa olika sorters djur. --- Uppenbarligen fanns det ingen annan drömtydare än jag där. Hade det funnits någon före mig? Med tanke på hur detaljerat reglerna och procedurerna som rörde drömtydning utformats och iakttogs hade det nog funnits det. Din uppgift på biblioteket var att ta vara på de gamla drömmarna som stod där och ta hand om dem på  lämpligt sätt. Du skulle välja ut vilka som skulle läsas och anteckna i registerboken att de blivit lästa." 

Just nu

 

Första lördagen i månaden deltar jag i Just nu från Kulturkollo. Kika in där för fler inlägg, även i kommentarsfältet. 

Just nu läser jag … En fest för livet av Ernest Hemingwy och Åren i Paris av Paula McLain. Om äktenskapet mellan Hadley Richardson och Ernest Hemingway. Hon kan ha varit hans största kärlek.

Just nu lyssnar jag på … regnet och Rapport; Mrs. Hemingway av Naomi Wood

Just nu tittar jag på … filmer av Akira Kurosawa

Just nu njuter jag av … svensk sommar.

Just nu längtar jag efter … att träffa hela familjen för att fira två av juli månads tre födelsedagar. 

Fem en fredag v. 27 2025: Motsatser

elisamatilda: Fem en fredag v. 27: Motsatser 

1. Hur är ditt karriärjag annorlunda mot ditt hemmajag? Mitt hemmajag har ifört sig något bekvämare
2. Hur är ditt morgonjag annorlunda mot ditt kvällsjag? Mitt morgonjag är väldigt skört. Omgivningen tillråds att tassa och hålla tyst.
3. Hur är din vardag annorlunda mot för din helg? Jag hoppar faktiskt över en del vardagssysslor på helgen. Tänk på vilodagen så att du helgar den!
4. Hur är ditt vuxenjag annorlunda mot ditt tonårsjag? Det är mera frågan om en gradskillnad än en artskillnad. Men jag häver inte riktigt ur mig vad jag tycker utan att tänka närmare på konsekvenserna numera som jag gjorde när jag var 15. Vid 18 var jag bliven ganska trevlig till kropp och själ.
5. Hur är ditt sociala jag annorlunda mellan vänner och okända? En är ju något ledigare och spontanare bland vänner. Främlingar får en ju känna på pulsen lite först. Men ibland tar det inte många minuter att göra en ny bekantskap som kan leda till vänskap.

Just nu i juli

Klimakteriehäxan skriver ett inlägg om Just nu i juli och uppmanar den som vill att hänga på; en slags lägesrapport i början av månaden. Juli är för mig doften av hö och höbärgning. Jag tyckte alltid att det var vanskligt att sitta på toppen av det svajande hölasset. Ett annat doftminne från juli är nattviolen. Jag fick alltid en liten bukett nattvioler på min födelsedag på den tiden de inte var fridlysta och det fanns gott om dem på vissa ställen. Ett av de två ställena vi hade inpå oss planterades med granskog. Det andra blev hustomt. 

Ingen blomma liknar denna.
Ingen blomma står så ensam.
Dold i djupa gräset
eller gömd i ljungen
lyfter den sitt vita ljus.
Rör den inte.
Bryt den inte.
På sin späda stängel bär den
hela sommarkvällens doft

Ebba Lindqvist, dikten skrevs i New York 1940

Just nu läser jag Hemingway. Nästa cirkelträff ska vi diskutera Edens lustgård och jag fortsätter av bara farten med En fest för livet. I mina anteckningar ser jag att jag med jämna mellanrum får ett Hemingway - ryck. Han har en speciell begåvning för att alltid välja de rätta orden; de som rymmer ett väldigt rotsystem under ytan.

Just nu lyssnar jag på När isen sjunger av Linda Edgarsson, del tre i serien Gårdarna. Jag lyssnar också på Sommar . Har inte lyssnat på riktigt alla men nästan. Har särskilt gillat Ludmila Engquist, Dragomir Mrsic och Messiah Hallberg; så lik sin far, Nils Hallberg, och ändå inte.

Just nu sitter jag på altanen och tittar på alla mina blommande rosor. Vädret går hårt åt dem. Stekhett och torka eller storm och åskskurar. Igår kväll/natt såg vi en mycket spännande nya zeeländsk serie Den som bär skuld på SVT Play. Dessutom ser vi liksom Klimakteriehäxan The Waterfront på Netflix. 

Just nu längtar jag efter att sommaren blir lång och att den efterföljande hösten också blir lång och njutbar.  

Edens lustgård

Ernest Hemingway påbörjade Edens lustgård redan 1946. Vid hans död 1961 var den inte riktigt klar. Men 1986 kom den ut på originalspråket och 1988 på svenska i översättning av Birgit Edlund. 2018 kom Edens lustgård i nyutgåva på förlaget Bakhåll och ny översättning av Christian Ekvall. Romanen bygger mycket på Hemingways eget liv. Den handlar om det nygifta paret Catherine och David Bourne som reser omkring på den franska rivieran i sin lilla Bugatti. De är väldigt kära. Catherine är kolossalt ljus (björkstamsljus, säger Birgit Edlund; björkvit är Christian Ekvalls ordval) och vacker och så småningom går det upp för en att det också är hon som har pengarna.  David är författare och har haft framgångar med sin första bok. Nu ska han skriva den andra. Catherine låter honom skriva medan hon tar sina turer till Nice och Cannes. En dag kommer hon hem med Marita (diminutiv för Mary som H:s fjärde hustru hette), en mörk skönhet, som blir ormen i paradiset. Både David och Catherine blir kära i henne. Catherine har redan tidigare lekt med identitet och genustillhörighet liksom författaren själv. Hon klipper sig kort som David och ger sig ibland ut för att vara pojke. De klär sig likadant i shorts och randiga tröjor. Det blir många besök hos frisören Jean som snart blir en personlig vän. Catherine och Marita lånar många drag av Heminways fyra fruar, bland annat  de täta frisörbesöken. Dessutom är kvinnorna hysteriskt angelägna om solbränna. Romanen igenom dricks det kopiöst många drinkar och det äts en hel del. Man badar, dyker och simmar i Atlanten. David skrivande går oväntat bra och det är intressant att ta del av hans skriprocess. Han skriver om sin alkoholiserade, jagande far. David deltar som ung pojke i jakten på en gammal elefant med kolossala betar, vilket till slut fyller honom med avsmak. Jag förundrar mig över Davids förmåga att koppla bort allt och alla medan han skriver. Ibland flyter berättelserna ihop; gränserna blir inte så tydliga. Jag tycker mycket om språket. Hemingways isbergsteknik är effektiv. Det mesta ligger under ytan; exakt rätt ord finns över. Miljöskildringen är sådan att en får en stark närvarokänsla. I Edens lustgård framstår inte Ernest Hemingway som den machoman en brukar förknippa honom med att vara och som hans far gärna ville att hans skulle vara. Jag vet att jag för många år sedan hade en Hemingway - period när jag läste många av hans böcker och även lyckades se någon film. Det kanske är dags för ett omtag?

Titel: Edens lustgård

Författare: Ernest Hemingway

Översättare: Birgit Edlund, Christian Ekvall 

Förlag: Bonniers, Bakhåll

Tryckår: 1988, 2017

Antal sidor: 261, 249 

Poesidagbok. Dag för dag under hela året

Vem lärde dig, du bäck som talar
med blommorna, min känslas röst?
Vem gav er, Nordens näktergalar,
den klagan stulen ur mitt bröst?
Med kvällens rodnad alver måla
min Ingborgs bild på mörkblå duk;
den bilden kan ej Freja tåla,
hon blåser bort den, avundsjuk.

Dock, gärna hennes bild försvinne,
där är hon själv, som hoppet skön,
och trogen som ett barndomsminne:
hon kommer med min kärleks lön.
Kom, älskade, och låt mig trycka
dig till det hjärta du är kär.
Min själs begär, min levnads lycka,
kom i min famn och vila där!

1/7 Dikten för dagen i Poesidgbok. Dag för dag under hela året är ett utdrag ur Frijofs saga av Esaias Tegnér. Den publicerades i bokform 1825. Första strofen hör en inte så sällan: 

Der växte uti Hildings gård

Två plantor under fostrarns vård.

Ej Norden förr sett två så sköna,

de växte herrligt i det gröna.

Genji

Genji. Tusen år med världens första roman. Av Monica Braw, fil doktor i japansk historia och författare, 2024.  För tusen år sedan skrevs Genji Monogatori (Berättelsen om Genji) av den japanska hovdamen Murasaki Shikibu. Genji har haft stor inverkan på japansk kultur och den japanska självbilden. Genji är översatt till en mängd språk men inte svenska. I boken finns en gedigen litteraturförteckning, ordförklaringar, lista över japanska ord och utgtrycksamt lista över karaktärerna i Genji Monogatori.  

 

En smakebit på søndag v. 26 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger brukade driva en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Nu vet vi inte riktigt vad hon tänker, men jag tycker det är en trevlig grej med smakebitsidén är trevlig så jag fortsätter en stund till. Min Veckans mening v . 26 kommer ur Blekjorden av Ulrika Lagerlöf, förtsättning på Hjortronmyren

 

"Farmor Johanna hade pekat och Siv hde grävt. Hur gammal kan hon ha varit då? Sex, sju år kanske? Tillräckligt för att farmor skulle tycka att Siv kunde göra nytta. Mossan var enkel att skära igenom och vika bort, men det tog emot att ta sig igenom det bruna skiktet under mossan, jord och växtdelar.Hon behövde inte gräva djupt, men ljung och bärris hade rötter som löpte kors och tvärs genom jorden och fick spaden att hela tiden fastna. Hon minns att hon tänkte att naturen testade henne. Ville se om hon var värdig. Siv högg och högg, tills hon äntligen gjort en rund ring, stor som ett dasslock. Tillsammans tog hon och farmor tag i var sin ände och drog bort jorden. När de lagt jordklumpen åt sidan kikade ner i hålet, och där var den: blekjorden. "Känn på den." Farmors hand som höll fram den gråa jorden. Siv som försiktigt strök med pekfingret, kände den oljiga ytan. "Varför är den så fet? Skulle den inte suga upp fett?" - "Jo,det kan man inte tro. Men det är precis vad den gör. För att den själv är nästan tom. Allt i marken rinner bara genom den, den har tömts på färg och innehåll. Därför suger den så bra. Den tar upp allt fett och all smuts som den kommer nära."  

Fler smakebitar borde ha funnits HÄR 

Veckans mening v. 26 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning där han uppmanar oss att dela med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 26 2025 kommer från Bibeln: Domarboken:4:21

"Men Jael, Hevers hustru, tog en tältplugg, smög fram till honom med en hammare i handen och slog pluggen genom tinningen på honom, så att den trängde ner i marken"

Detta med tanke på att läsecirkeln i eftermiddag ska diskutera Tältpinnen. av den kanadensiska författaren och kritikern Aritha van Herk. Kvinnan i den romanen kallas J.L. 

 

Fem en fredag v. 26 2025

elisamatilda: Fem en fredag v. 26

1. Vad är det roligaste du sett på nätet på sistone? Små söta pappor som samtalar med sina ännu mindre och sötare babybarn. Det spelar ingen roll vilka ljud babyn gurglar. De tolkas ändå som just - "pappa"
2. Vilket ämne har du senast grottat ner dig i på nätet? Den kanadensiska författaren Aritha van Herk; märkligt okänd
3. Finns det någon podd eller liknande du gärna plöjer? SvD:s understreckare
4. Vilket konto eller person tillhör dina favoriter? Trustpilot
5. Har du någon gång upptäckt en ny hobby tack vare något du sett online? Nyupptäckt kanske, snarare. Ett album över skånskt yllebroderi som finns på FB skapat av Annika Nilsson som också håller kurser.

Upprepningen

I Vigdis Hjorths roman Arv och miljö från 2019  pågår en infekterad arvstvist mellan fyra syskon. Deras far har just dött två sommarhus att strida om. De två yngsta syskonen har varit mest tillsammans med föräldrarna men alla barnbarnen älskar dessa sommarhus. Mitt under pågående ceremoni läser äldsta dottern upp en skrivelse där hon anklagar fadern för övergrepp. Alla vänder sig som en man mot henne. Var ska de annars fira sina jular och påskar och födelsedagar? Och modern är ju ekonmiskt beroende.  Nu när flickan är vuxen sedan länge och sitter i sitt ensliga hus i Nordmarka och tänker tillbaka på livet stiger minnet från en ödesdiger dag i november 1975 fram. Nya romanen har titeln Upprepningen och det är precis vad den är avsedd att vara. Upprepningen är tillvarons allvar och dagliga bröd har hon läst. "Upprepningen  är den nya filosofins viktigaste tema", skriver Kierkegaard" och det är också en metod hennes terapeut anser vara effektiv. I minnet är flickan 16 år och ständigt i luven på sin misstänksamma, snokande mor. Just den här dagen i november 1975 har flickan bestämt att det är dags för hennes sexuella debut. Hon har ju pojkvännen Finn Lykke så det är bara naturligt. Som vanligt måste hon ljuga och smyga för att komma iväg med sidenblus och sminket i väskan. Finn i nystruken skjorta har också gjort vissa förberedelser. Men det hjälper inte. Den stora dagen blir ett totalt fiasko. Flickan går hem och skriver i sin dagbok om hur hon önskat att det hade hade gått till. Och katastrofen är ett faktum. Det är plågsamt att läsa om hur mor och dotter helt saknar möjligheter att mötas. "Låt flickan vara," säger far. Upprepningen är lättläst och språkligt njutbar; översättningen är gjord av Jens Hjälte. Ljudboken är fint inläst av skådespelaren Lisa Ahnlund. 

Titel: Upprepningen

Författare: Vigdis Hjorth

Översättare: Jens Hjälte

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2025 

Antal sidor: 148 

Tisdagstrion v. 26 2025: Sol och värme

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 26: Sol och värme

Fredmans epistel nr 48

Hvaruti avmålas Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommar-morgon 1769.

---

1. Solen glimmar blank och trind, Vattnet likt en spegel; Småningom upblåser vind I de fallna segel; Vimpeln sträcks, och med en år Olle på en Höbåt står; Kerstin ur Kajutan går, Skjuter lås och regel.
* * *

2.   Fredmans sång nr 32

Aftonkväde,
dedicerat till fru assessorskan Weltzin

Träd fram, du nattens gud, att solens lågor dämpa!
Bjud stjärnan på din sky mot aftonrodnan kämpa!
    Gör ljumma böljan kall!
Slut ögats förlåt till, kom, lindra kval och krämpa
    och blodets heta svall!

 3. Fredmans sång nr 64

Om Haga,
dedicerat till herr kaptenen Kirstein

Fjäriln vingad syns på Haga
mellan dimmors frost och dun
sig sitt gröna skjul tillaga
och i blomman sin paulun.
Minsta kräk i kärr och syra,
nyss av solens värma väckt,
till en ny högtidlig yra
eldas vid sefirens fläkt. 

Akikos stilla lycka

Akikos stilla lycka är mitt första möte med den tyskspråkige författaren Jan-Phillip Sendker. Hans första bok Konsten att höra hjärtslag kom ut 2016 och blev en internationell bästsäljare. Efter det har det kommit ut en rad titlar. Akikos stilla lycka är den senaste och den kom ut 2025. Akiko är 29 år och arbetar på ett företags ekonomiavdelning i Tokyo sedan sex år tillbaka. Hon är ensam i världen sedan hennes mor dött. Ett par väninnor har hon och plötsligt träffar hon på Kento, en kärlek sedan skoltiden. Han har nu blivit hikikomori, hemmasittare, och går inte ut förrän möjligtvis om kvällarna. Både Kento och Akiko har varit spikar som stod ut i skolan. Kento var supermusikalisk och Akiko var allmänt duktig och skrev fantastiska uppsatser. Hennes mamma var ensamstående mamma med egen rörelse och ambitionen att lära sig franska och åka till Paris. Hon stack också ut. Romanen innehåller mycket av japansk kultur och Tokyos gator förefaller inte så sällan bekanta vilket naturligtvis spär på läsupplevelsen. Akikos väldigt stillsamma vardag består av osedvanligt långa arbetsdagar, mat och sömn. Hon funderar mycket på sin far och sin identitet. Moderns efterlämnade papper avslöjar en del. Men inte allt. Akiko planerar i all tysthet för framtiden och när hon väl bestämt sig - med värdefulllt stöd av Kento - kan inget hejda henne. Jag tror att det kommer en fortsättning på den här sympatiska och lättlästa romanen. 

Titel: Akikos stilla lycka

Författare: Jan - Philipp Sendker

Översättare: Christine Bredenkamp

Förlag: Modernista

Tryckår: 2025

Antal sidor: 284 

En smakebit på søndag v. 25 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min smakebit på søndag v. 25 kommer från Akikos stilla lycka av Jan Philipp Sendker.

"Försiktigt bläddrade jag vidare. Fotografierna visade en lycklig Naoko som provade olika brudklänningar. Naoko hos frisören. Naoko som blir sminkad. Naoko i en blomsterbutik. Hela tiden omringd av skrattande kvinnor som alla ägnade henne sin uppmärksamhet, som fixade hennes hår, fyllde i hennes ögonbryn, höll upp en slöja eller öppnade en bildörr. Naoko i limousin, glatt vinkande genom den nedhissade rutan. Naoko i en trädgård på en bro, i förgrunden en svan. Det enda som saknades var en bild av henne och brudgummen, vilket hade sin förklaring. Naoko hade gift sig med sig själv."

Fler smakebitar borde finnas HÄR 
 

Veckans mening v. 25 2025

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning där han uppmanar oss att dela med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 25 kommer ifrån Upprepning av Vigdis Hjorth

 "Att hon hade det svårt och var utom sig rådde det inget tvivel om, hon hade överlämnat sig åt sin störning, och kanske hade jag kunnat känna medlidande med henne, långt inne i mitt förnufts mörker, men kunde inte tillåta mig själv att kännas vid det medlidandet eller leva ut det, för det skulle kräva krafter jag inte hade inför den människa jag mest av alla måste skydda mig mot eftersom hon hela tiden gick över mina gränser, förmodligen utan att hon själv förstod det."

Fem en fredag v. 25 2025: Midsommar

elisamatilda: Fem en fredag v. 25: Midsommar 2025

1. Hur spenderar du midsommar i år? På altanen och i trädgården med sill och dill och gräslök och potatis och jordgubbar; både naturella och i form av paj till kaffet.
2. Befinner du dig mitt i sommaren eller har den bara börjat? Jag hoppas verkligen att sommaren bara har börjat. Det här tillståndet vill jag töja på så länge som möjligt.
3. Vad betyder midsommar för dig – tradition, fest eller något helt annat? Tradition
4. Kommer du dansa runt en midsommarstång? Absolut inte om jag kan undvika det. Har aldrig gillat det. Möjligen med riktigt små barn.
5. Har du någon gång firat midsommar på ett ovanligt sätt? Det har jag nog eftersom jag flyttat runt en del, men jag har åtminstone alltid varit i Sverige. Det är jag säker på.

 Glad midsommar! 

Sorg

Juni månads novellförfattare är Lucia Berlin. Novelltolvan administreras av Ugglan & Boken. Handbok för städerskor har jag i min egen hylla och jag har redan tidigare läst några noveller i den. Nu har jag valt en novell med titeln Sorg. Den handlar om ert par systrar som åker på hotellsemester ett par veckor efter deras elaka, alkoholiserade moders död. Den äldsta, Dolores, hyser en hemlig skräck att bli som modern. Hon är på god väg. Hennes dryckesvanor är något utöver de vanliga, det inser hon själv. Den yngre systern, Sally, har skött om modern. Hon har just gjort en mastektomi och ska hantera sorgen efter sina bröst på samma gång som Alfonso, maken sedan tjugo år, skaffat ett yngre intresse och dessutom väntar barn. Sally tänker inte ge honom skilsmässa. Han får vänta tills hon är död. Det blir förmodligen nästa år, tror hon. Alfonso är mexikan och det kunde modern aldrig förlåta. Systrarna pratar och pratar och grälar och väcker de övriga hotellgästernas nyfikenhet. De har inte setts på tjugo år. Två äldre damer tar sig an varsin syster och försöker ta reda på omständigheterna kring systrarnas post- begravningssemester. De läggar ihop ett och ett och får et till tre. Minst. Dolores är stilig och välvårdad medan Sally av förklarliga skäl är mera luggsliten. Men under berättelsens gång vissnar Dolores medan Sally blommar upp och lär sig hantera sin nya kropp. Mrs Lewis och mrs Wacher lägger också märke till det. Sally peppas av Dolores som till och med stiger upp mitt i natten för att ta ut en sticka som Sally fått i foten. En gång storasyster alltid storasyster. "Hon är borta, Sally. Hon var sjuk och rädd. Hon gjorde utfall, som en sårad ... hyena." Dolores berättar också att att när hon ringde modern för att berätta att de skjutsade  fadern till akuten var moderns enda kommentar: " Köp lite bananer på hemvägen!" Systrarna lovar att hädanefter alltid finnas där för varandra och sedan flyger de iväg på var sitt håll och en undrar hur det egentligen blir med den saken. Sorg är en rolig och tragisk novell som rymmer väldigt mycket av relationer, främlingskap, generationsklyftor och rädsla för döden. Novellen jag läste 2019 heter Carmen

Titel: Handbok för städerskor

Författare: Lucia. Berlin

Översättare: Niclas Hval

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 1999

Antal sidor: 529 

Veckans kulturfråga v. 25 2025: Vilka kulturella planer har du i sommar?

enligt O: Veckans kulturfråga v. 25: Vilka kulturella planer har du i sommar?

Musik i sommarkväll brukar vi fara runt och lyssna till. Tyvärr är alla Bjärnums stadsteaters föreställningar fullbokade så det blev det inget av med. Lördag 12 juli är det utställning och försäljning av rosor och pelargoner på Hovdala slott. Svenska Pelargonsällskapet och Rosensällskapet i Skåne finns på plats för frågor och tips. Det blir en del läsning av författarna som ingick i Det unga Skåne inför Ann Lingebrandts föreläsning här senare i höst. En annan klassiker jag tänkte läsa i sommar är Kvinnan i vitt av Wilkie Collins.

Tisdagstrion v. 25 2025: Isländska författare

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 25: Isländska författare (Islands nationaldag 17/6).

1. Den kalla elden av Arnaldur Indridason. Erlendur Sveinsson, chef vid kriminalpolisen i Rejkjavik, har tagit time out och befinner sig i sin
barndoms trakter på Östra Island. Han övernattar i familjens fallfärdiga dragiga hus. Där ligger han och huttrar och känner närvaron av någon eller något som han inte kan identifiera. 

2. Mörkret av Ragnar Jónasson. Vi möter kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir  strax innan hon ska gå i pension och avsluta sitt yrkesliv.  Det är inget hon ser fram emot och framför allt inte att det sker på ett sådant skamligt sätt.  Något får hon skylla sig själv för att hon handlat helt emot alla regler och följt sitt hjärta och bejakat sin mänsklighet.

3. Sommarljus och sen kommer natten av Jón Kálman Stefansson. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.

The Tent Peg

The Tent Peg är en märklig roman som tilldrar sig i vildmarken i Yukon bland ett sällskap geologer, helikopterförare och markpersonal. Geologerne letar i första hand efter uran. Författaren, Aritha van Herk, är väl förtrogen med polarlandskapet eftersom hon är född i Alberta i Kanada. Bland markpersonalen finns J. L., späd kock, med stor integritet. Förutom att hon lagar god mat är hon intresserad av miljön, arbetet och helikopterflygning. Hon vet att hon får vara observant på mannarna. Hon är kvinna i en mansvärld och hon har inga höga tankar om män i allmänhet; Freud inräknad. Lägerchefen, Earl Mackenzie, är en fåordig man som tillbringat många somrar i vildmarken. Han studerar flitigt sina kartor och förbereder arbetet minutiöst. Han avläser sin personal och vet att det finns en man han särskilt måste hålla ögonen på. Samme man hatar att de fått med en kvinna i lägret; Jerome är nämligen en grottmänniska. Han sitter alltid på tvären; är arg, sur och utmanar sin chef och är en pest för sin assistent. Men allra mest hatar han J. L., den nya kocken, vilket är uppenbart för alla. Han har också uppfattningen att kvinnor inte duger till geologer. Kockens namn är en förkortning av Yael, kvinnan i Domarboken kap 4 - 5 som erbjöd en fristad åt den flyende befälhavaren Sisera som var på flykt undan israeliterna. När han somnat dödade hon honom genom att driva en tältpinne genom hans huvud.  I Bibeln är Deborah en profetissa och domare i Israel. Hon är känd för att ha lett israeliterna till seger över kananéerna. Hon förekommer också i The Tent Peg. Romanen är en spännande vildmarksberättelse, en psykologisk studie och en arbetslivsskildring. I korta kapitel berättar de olika männen. En funderar länge efter avslutad läsning på The Tent Peg. van Herks första roman har titeln Judith och handlar om en kvinna som arbetar som grisfarmare.

Titel: The Tent Peg

Författare: Aritha van Herk

Förlag: Time Warner Books UK

Tryckår: 1981

Antal sidor: 227 s.                                                                                                                                                                                                                     

En smakebit på søndag v. 24 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min Smakebit på søndag v. 24 kommer från The Tent Peg av Aritha van Herk.

"And quite suddenly I´m afraid. Me, self - contained but slight and alone and, yes fearful, balanced against the anger and the heft of nine men. With only the dubious position of cook to protect me. I wanted this; I schemed to get there. And I think of walking across the uneven ground to my huddled tent, of lightning the Coleman lantern - but, no, every movement you make shows itself through the transparent tent wlls. I may look like a boy, but I will have to to undress in the dark every night. And yet when I look at their faces down either side of this rough table, I see the same faces I have always seen, the same men I have always known. Bearded or clean - shaven, angular or smooth, they are after all only men." 

Veckans mening v. 24 2025

MIN 

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning där han uppmanar oss att dela med oss av en mening som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp. Min Veckans mening v. 24 kommer från The Tent Peg av Aritha van Herk.

"Even so, bending over a dusty Coleman lantern, there is something in the flicker of his hands that bothers me, leaves me with a vague remembrance I cannot place, almost like a smell."

Kvinnorna på Weyward Cottage

Kvinnorna på Weyward Cottage är Emilia Harts uppmärksammade debutroman. Den innehåller litterära referenser bland annat till Shakespeare, Macbeth. De tre häxorna i det dramat kallades först Weyward sisters för att i senare upplagor kallas "weird sisters". Nu är de tre kvinnorna romanen handlar om inte systrar mera om släkt. Altha lever i början av 1600 - talet. Hon anklagas för häxeri och väntar på sin dom. Hon har speciella förmågor i likhet med sin mor och de delar förståelsen för djur och natur.  Violet vill bli forskare. Hon lever på 1940 - talet. Hennes far är helt oförstående för hennes önskemål men hennes yngre bror, som självklart får studera, senare kommer att gripa in. Det enda minne Violet har av sin mor är en medaljong med ett ingraverat W. Violet älskar djur av alla slag och natur och befinner sig allra helst utomhus gärna uppe i något träd. Hon kommer så småningom att lyckas väldigt väl. Åtminstone med en del av sitt liv. Violet kommer också att bli gammelfaster åt Kate som till slut lyckas rymma från sin kontrollerande man. Vi skriver nu 2019. Lyckligtvis har Violet lämnat ett hus i arv åt Kate så hon har någonstans att ta vägen; Weyward Cottage, Crows Beck, Cumbria. Kate hämtar kraft och samlar mod och får anledning att börja nysta i sina släktförhållanden. Till sin hjälp har hon dagböcker och brev. De tre kvinnornas berättelser varvas. Utmärkande för  romanen är att den surrar av liv; kråkor, vivlar, nyckelpigor, flicksländor, nattfjärilar, finkar, m. m. Ett väldigt trevligt inslag i en i övrigt välskriven och lättläst roman. Det läckra omslaget kryllar också av liv.  

Titel: Kvinnorna på Weyward Cottage

Författare: Emilia Hart

Översättare: Hanna Svensson

Förlag: Printz Publishing

Tryckår: 2025

Antal sidor: 397 s.  

Fem en fredag v. 24 2025: Reflektioner

elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Reflektioner

1. Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan? En ny läkare som tog sig tid, lyssnade, frågade, svarade, gav råd, kort sagt: gjorde det en kunde önska sig av var och en som valt att utbilda sig till läkare.
2. Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara? Besöka mormors grav i Småland. Det blev inte på mors dag.
3. 
   Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara?  Jag citerar min nyfunna idol Kvartersdoktorn: Var inte rädd om dig! 
   Lev livet!
4. Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden? Tömt bokhylla medelst gallring och omlokalisering. Valt klädskåp.
5. Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara? Bilkörning

Veckans kulturfråga v. 24 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 24: Vilka priderelaterade kulturtips har du? Först kommer jag att tänka på en film med titeln Carringtonsom handlar om den omöjliga kärleken mellan konstnären Dora Carrington och  Lytton Strachey, historiker och essäist; båda tillhörande bloomsburygruppen. Hon var kär i honom hela sitt liv medan han vämjdes vid kvinnokroppen. Sang Young Park skrev romanen Kärlek i Soeul som har det självupplevdas prägel. Flickkompisen Jaehee är ett starkt stöd i alla väder, inte minst när hon uppdagat att han är homosexuell. De bor till och med tillsammans en tid. Den som lever stilla är en autofiktiv roman av Christina Leonora Skov. Hon har en svår uppväxt med en mor som har beröringsskräck och en far som lever helt för sin fru. Moden säger sig ha haft en så svår förlossning med dottern och när hon då får bröstcancer skyller hon det också på dottern. När Christina outat sin homosexualitet anser sig föräldrarna inte ha någon dotter längre. Det hade varit bättre om du varit knarkhora, säger far. Filmen Maurice bygger på en roman med samma namn av E M Forster. Maurica Hall, utmärkt spelad av James Wilby,  kommer till Cambridge 1909 och förälskar sig i den rike och intellektuelle Clive Durham, som spelas av Hugh Grant. De två inleder en passionerad kärleksaffär men tvingas hålla sina känslor hemliga eftersom homosexualitet är olagligt i Storbritannien på denna tid. Så småningom bestämmer sig Clive för att han nog är heterosexuell i alla fall och gifter sig plötsligt. Maurice är chockad och helt oförstående. 

Tisdagstrion v. 24 2025: Öar

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 24: Öar

1. Själarnas ö av Johanna bygger på verkliga händelser. Dårhuset på Själö var ett komplement till spetälskesjukhuset som fanns där. 1889 blev det mentalsjukhus enbart för kvinnor och många tillbringade hela sina liv där och behandlades med metoder som arbetsterapi, varma och kalla bad, tvångströja, isolering och ishjälm.

2. De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa. Berättarjaget, en ung författare, bor på en ö vid en liten flod som endast är tre meter bred. Henne mor var skulptris och fadern ornitolog. Föräldrarna, som nu är döda, hade ovanligt gott minne vilket inte var hälsosamt. Minnespolisen for omkring på minnesjakter. Saker och ting försvinner ifrån ön. I och med det förväntas människor också utplåna minnet av det som försvunnit. Berättaren/författaren skriver romaner om förluster.

3. Stormvarning av Maria Adolfsson är del två i Doggerlandserien,  har kriminalinspektör Karen Eiken Hornby två mord att hantera på Doggerlands nordligaste ö Noorö, ganska långt ifrån hennes eget hem på Heimö. På Noorö har hon sin mamma och en del andra, inte helt pålitliga släktingar.

Glad måndag

Carita på bloggen Debutsky´s Blog tycker inte att det är något fel på måndagar. De är precis lika bra som lördagar, söndagar och onsdagar och alla andra dagar. Därför har hon skapat Glad måndag där en kan dela med sig av sina positiva måndagar. Carita samkör dessutom med den äventyrlige Åke på bloggen NACKA 144.

Jag har länge odlat ett blåregn. Det finns där men blommar inte. Men plötsligt upptäcker jag att grannens blåregn har letat sig in till oss. Det är ett tilltag som jag verkligen uppmuntrar genom att dra lite i revorna som blir fler och fler. Hoppas att de trivs så att blommorna blir fler och fler.

En smakebit på søndag v. 23 2025

 

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver en söndagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av det vi just läser; utan spoilers förstås. Min Veckans smakebit på søndag kommer ifråm boken Kvinnorna på Weyward Cottage av Emilia Hart.

"Stugan ligger tryckt mot marken, som ett ängsligt djur. Stenväggarna är ljusa av ålder och täckta med lager av murgröna. Stugans namn är inkuret med sirliga okstäver i dörrens övedstycke: Weyward. Ett märkligt namn  på et hus. Dörren ser murken ut, och från den nedre delen losdnst den grön färgen i långa flagor. Det gammaldagslåset är stort och täckt av spindelväv. Kate rotar i handväskan efter nycklar. Det klirrande ljudet bryter morgonens tystnad och något prasslar till i buskaget bredvid stugan och får henne att hoppa högt. Kate har inte varit inne i stugan sedan hon var barn - för länge sedan, då hennes pappa fortfarande levde. Hennes minnen av stugan - och av gammelfasgen - är dimmiga och dunkla. Ändå blir hon överraskad över känslan hon känner. Det är ju bara ett hus. Och hon har ingen annanstans att ta vägen."

Veckans mening v. 23 2025

MIN

Robert på Bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som går ut på att vi delar med oss av en mening som av den ena anledningen eller den andra fått ossatt stanna upp. Min Veckans mening v. 23 kommer från  Jag ville leva på djupet. Essä av Peter Handberg (som i samband med den här boken gav ut ett stort urval av Thoreaus dagböcker på svenska.)

"Lika fraktmässigt som alla andra "resenärer" åkte jag bil, buss, pendeltåg, rullband och rulltrappor, checkade och loggade in och ut i systemen, kollade mejlen, försäkrade en bister man med revolver i hölstret att jag inte tänkte skjuta presidenten, lämnade fingeravtryck, blev fotograferad, åkte bil och tåg och bil och så, efter blott några minuters promenad, såg jag den spegelblanka sjön ute i skogen och efter ytterligare några steg, när jag muttrande hasade mig nedför en upptrampad slänt  i tunna gymnastikskor, stoppade jag ett finger i Waldens mörka vatten och väckte som med ett trollspö en bild till liv som var nästan 175 år gammal."      

Fem en fredag v. 23 2025: Distraktioner

elisamatilda: Fem en fredag v. 23: Distraktioner 

1. Vad är du på väg att avsluta? Tömning av en bokhylla
2. Var ligger ditt fokus just nu? På höstens program
3. Vad ser du fram emot härnäst? Läsecirkelhelg i sommarhuset
4. Vad hoppar du aldrig över i din morgon- eller kvällsrutin? På morgonen: Alltid ett glas vatten. På kvällen: Tandborstning
5. När firade du senast något? Idag firar jag Nationaldagen (i ösregnet)

Fars rygg

Fars rygg handlar bokstavligen och bildligen om en bortvänd far. Farfar kallas Domaren och agerar som en upplyst despot, något som han tycker är fint. Sonen, berättaren, kastas mellan olika skolor i Norge, Genève och Alexandria. Modern är som en skugga där hon vandrar i sin vita klänning på kornischen längs havet. Du behöver ha något att göra, säger pojkens far till modern. Och så tar han pojken ur skolan och låter moderna bedriva hemundervisning. Inte blir det bättre för det. Varken för pojken eller modern. Pojken står ohjälpligt utanför var han än kommer. Moderns depression ger inte vika. Hon besvarar inga brev från sonen och skriver inga heller. Pojken får vara kvar på skolinrättningarna över storhelgerna och ibland går det flera år mellan gångerna föräldrarna ser sin son. Domaren å sin sida har Majoren, sin egen far, i ryggraden. Ensamheten och utanförståendet ärvs. Domaren är också uppfostrad med hårda nypor. Trots allt saknar sonen sin far och tänker mycket på honom. Förhållandet till modern kan en läsa om i författarens förra bok Mor om natten. Niels - Fredrik Dahl hävdar att hans alkoholmissbruk beror på föräldrarnas relation. Fadern överger modern för en gladare kvinna och lever sitt liv med henne i Alexandria medan modern och sonen bor i Oslo. Jag har både läst och lyssnat på den här boken och tycker att den passar bäst att läsas. Svåra saker avhandlas med enkla, exakta ord. En får försöka sätta sig in i vars och ens speciella situation. Själv funderar jag mycket över modern. Varför gav hon upp  sin son så lätt? Fars rygg är njutbar läsning trots att innehållet är ganska tungt men så fick den också Nordiska Rådets Litteraturpris 2024.

Titel: Fars rygg

Författare: Niels Fredrik Dahl

Översättare: Gun - Britt Sundström

Förlag: Natur&Kultur

Tryckår: 2025

Antal sidor: 311 

Veckans kulturfråga v. 23 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilken kvinnlig författare förtjänar ett pris för sina enastående insatser? Idag delas The Women’s Prize Outstanding Contribution Award ut för första gången. Ett pris som ska gå till en nu levande kvinnlig författare som tidigare nominerats till eller vunnit Women’s Prize for Fiction och gett ut minst fem böcker. Här finns alla tidigare vinnare, men det är också helt okej att du lyfter fram valfri kvinnlig författare som du tycker förtjänar ett pris.

Jag håller med om vartenda ett av dina namn. Först och sist Chimamanda Ngozi Adichie så klart. Vi är flera som tjatar. Sedan har jag en rad andra förslag; en del så självklara att det är skamligt. Jag tjatar i alla lägen om den mångsidiga, allmänt aktade kanadensiskan Margaret Atwood. Och jag tycker att Joyce Carol Oates  skulle kunna få ett erkännande. Elizabeth Strout, Anne Patchett och så klart Anne Enright, som är så fantastisk. Marilynne Robinson borde verkligen uppmärksammas! Igen.