Tisdagstrion v. 6 2025: Afrika

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 6: Afrika

1. Den ghanansk - amerikanska författaren Yaa Gyasi har skrivit Vända hem, en fantastisk roman som skildrar slaveriet alltifrån de första slavskeppen från Afrika till Amerika på 1700 -talet och dess återverkningar fram i modern tid. Detta berättas genom en mängd olika människors öden.

 2. Tre starka kvinnor av Marie N´Diaye. Marie N´Diaye är född 1967 i norra Frankrike men hennes far var från Senegal.I hennes uppmärksammade roman Tre starka kvinnor handlar det om en kvinna som återvänder till Senegal för att hörsamma sin fars enträgna kallelse, en europé som gift sig med en afrikansk kvinna och Khady Demba som är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. Hon är den som lyckas ha den starkaste självkänslan, men det räcker inte långt.

3. Tropiska fiskar av Doreen Baingana. En intressant roman som tilldrar sig i Uganda under tiden efter Idi Amin. Tre systrar berättar. De är sinsemellan väldigt olika och det blir också helt olika berättelser. Den allra starkaste berättelsen belyser HIV - problematiken.

Varför Därför. Ny variant av Selfie

Klimakteriehäxan har kommit på bättre tänker och tänker testa ett nytt slags Selfie som hon kallar Varför/Därför

Varför är alla dukar hos mig sällan släta? Därför att min mangel är för liten och dukarna för stora. Ibland dänker jag och stryker

Varför manglar jag aldrig mina lakan? Därför att jag är för lat, och för att det är förspilld kvinnokraft. Dessutom behövs det inte större delen av året. Det räcker att de torkat ute.

Varför har jag inte köpt en robotdammsugare? Därför det är illa nog med en vanlig dammsugare.

Varför har jag så få tavlor på väggarna? Därför mina väggar har tagit slut. De upptas så gott som helt och hållet av bokhyllor.

Varför får inga fler böcker plats i våra hyllor? Därför att jag är för dålig på att gallra. Men jag borde helt klart tömma en hel hylla för att få in en garderob på mitt rum

Red Island

10 - årige Thomas bor med sina föräldrar och två bröder på Madagaskar. De lever en bekväm om än isolerad semestertillvaro i ett vackert semesterparadis. Madagaskar blev självständigt redan 1960 men de franska officerarna har dröjt sig kvar i tio år utan någon egentlig uppgift. Thomas far arbetar inom flygvapnet. Modern är hemmafru. Thomas lever sig in i rollen som en tuff seriefigur vid namn Fantômette. Han smyger omkring i sin cape och sin mask och iakttar de vuxna och undrar varför de bär sig åt som de gör. Han sitter under bord, gömmer sig i lådor, kikar in genom fönster och får veta långt mer än ha kan hantera. I filmen Red Island skildrar regissören Robin Campillo, delar av sin egen uppväxt. Man hör talas om bondeuppror i mera avlägsna delar av ön. Demonstranter har fängslats får en veta. En ung fransman, Bernard, förälskar sig bortom vett och sans i en infödd fallskärmsvikerska. En präst försöker driva djävulen ur kroppen på honom och läkaren ger honom lugnande. Som om det skulle hjälpa Bernard. Han skulle gärna stanna kvar på ön och vara med sin kärlek och umgås med sin bäste vän som också tillhör lokalbefolkningen. Fransmännen ska äntligen och med blandade känslor ge sig hem. De fängslade upprorsmännen släpps fria och filmen slutar med ett hejdlöst patriotiskt sjungande som varar alldeles för länge. I övrigt tyckte jag mycket om filmen och alldeles särskilt när unge Thomas fanns med i bilden.

En smakebit på søndag v. 5 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"En kväll gick de på premiärfest. Inte helt oväntat gick skådespelerskan och advokaten på en hel del fester. I deras bekantskapskrets ställdes oavbrutet till med partyn, middagar, weekendresor till vingårdar, så länge folk fick en ursäkt att supa tills de kräktes. Det var mer ansträngande för henne än honom att gå på sådana tillställningar, men en av hennes bästa vänner spelade huvudrollen i filmen som hade premiär, en skådis som just börjat ta sina första steg i karriären. Filmen var hemsk. Varken manuset eller regissören kunde ha varit uslare. Men på festen efteråt dansade folk ändå."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 5 2025

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp Min Veckans mening v. 5 kommer från Teori om en underkastelse av Camila Sosa Villada

"Det kunde bli problem med grannarna eller någon bekant kunde råka se honom komma hemdragande med den mest omsusade transikonen i hela landet. "

Fem en fredag v. 5 2025: Hektiskt

elisamatilda: Fem en fredag v. 5: Hektiskt

1. Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag?Jag planerar dagen innan. Först gör jag det och sedan det och medan degen jäser kan jag göra något annat. Trevligt att pricka av det en gjort. Makens aktiviteter ska också planeras in.
   
2. Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras? Då ber jag att få vara ifred och slippa laga mat. Och sedan gör jag det jag ska
   
3. Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med? Då får jag vara uppe sent och landa
   
4. Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer? Listor, almanackor med inlagda kom ihåg några dagar innan.
   
5. Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag?Då hoppas jag hitta en spännande deckare på TV som inte kräver något av mig.
   

Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Dick Svenzons ärliga gröna ögon är titeln på Olle Lönnaeus senaste roman som inte är någon deckare men inte desto mindre väldigt spännande. Dick Svenzon är den verklige antihjälten. Han har visserligen tur med kvinnor, men det blir bara tillfälliga förbindelser liksom det bara blir tillfälliga jobb. Handlingen utspelar sig mycket omkring Tomelilla; en miljö som Lönnaeus känner väl. Man får en inblick i hur Dick Svenzon hade det i skolan och under uppväxten utan mamma. Fadern hade ett lågstatusjobb på Scan. Dick och hans kompis Malte  är den store, stöddige Doggens ständiga offer. Malte stammar och är homosexuell men ett geni när det kommer till matte, fysik och kemi. Dick har bara sin livliga fantasi som kommer honom att fabulera vilt när han tycker att det behövs. När han är 63 år och mycket trött på livet ringer Alice, en gammal skolkamrat som han haft en mycket kortvarig relation med, och berättar att han har en son vid namn Sylvester och nu är sonen försvunnen. Dick måste helt enkelt leta upp honom. Sylvester är en fanatisk djurrättsaktivist och för tillfället är det frågan om att rädda vargar som lokalbefolkningen vill ha bort eftersom vargarna river deras får. Plötsligt får Dick en uppgift. Och så måste han ordna sina mellanhavanden med Vargen, en jugge han är skyldig pengar. Som i alla Olle Lönnaeus romaner är det gott om fåglar här. Miljöerna är fint skildrade liksom människorna. Lönnaeus ser milt på sina förbisedda olycksfåglar.  En känner väl igen Lönnaeus även om Dick Svenzons ärliga gröna ögon har ett något annorlunda  stuk än hans tidigare romaner. Jag tyckte mycket om även den här romanen. 

Titel: Dick Svenzons ärliga gröna ögon

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken 

Tryckår: 2024

Antal sidor: 350 s.

Veckans kulturfråga v. 5

enligt O: Veckans kulturfråga v. 5: Vilka bokbeskrivningar lockar och avskräcker dig?

Jag tror att det finns vissa nyckelord som feelgood, romance, fantasy, SF, skräck, vampyr för att nämna några som får mig att backa. Vissa omslag misstror jag på grund av motiv och färg. Fotografiska omslag gillar jag inte. Författarnamn, översättare och förlag kan locka eftersom de står för kvalitet. Bygger på verkligheten behöver inte vara fel. Vissa böcker som handlar om sjukdomar skapar förståelse. En av förra årets mest lästa böcker Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzéns skildrar hur åldrande kan te sig. Författare från främmande länder och från Tranan lockar alltid. Formatet på böcker kan spela roll liksom stilen. Middlemarch, som jag läser nu, omfattar ca 1000 sidor. Den har ett läckert omslag, en fin författare, George Eliot, och en fin översättare, Hans Jacob Nilson. Så snart en börjar läsa den dras en in i persongalleriet och den spännande och faktiskt ibland riktigt roliga handlingen och då förlåter en formatet. När något beskrivs som roligt drar jag annars oftast öronen åt mig. Men det är stor skillnad på roligt och roligt. Ibland är roligt roligt; andra gånger är det det inte. George Eliot är rolig på ett lite spefullt sätt. Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus, som jag just läst och skriver om på torsdag, är humoristisk på ett träffande vis. 

Tisdagstrion v. 5 2025: Pengar

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 5: Pengar

1. Moll Flanders av Daniel Defoe. En ful flicka med pengar har alla de möjligheter en vacker flicka utan pengar saknar. Moll, som är en vacker flicka utan pengar, blir en fingerfärdig tjuv. 

2. När jag tänker på pengar av Inger Alfvén. Här handlar det om folk som har pengar, men frågan är om de är så mycket lyckligare för det. En kvinna har dåligt samvete över att hon har så mycket pengar. Hon är inte intresserad av sådant som kostar pengar och hon vet inte riktigt hur hon ska kunna använda dem "rätt". Andra tänker mest på att förmera sina pengar och rensa omgivningen från "fattiga" för att endast kunna omge sig med andra som är lika rika.  

3. Nio, av den polske författaren Andrzej Stasiuk. Pawel bor i Warszawa. Han har lånat pengar för att kunna öppna en butik och står i skuld till den polska maffian. En dag finner han sin lägenhet sönderslagen och han förstår vinken och ger sig på jakt bland vänner och bekanta efter pengar. Det blir också en resa i det polska samhället. Han har även skrivit en liten underbar bok om döden.

En smakebit på søndag v. 4 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

 

"Fast vad finns det egentligen som väntar i Malmö? Ingenting. Bara farsan som försvann in i dimman för evigheter sen. Och skräcken för att Vuk Milovi´c ska dyka upp. Dick ryser när han tänker på honom. Vargen, som han älskar att kalla sig. Hans brinnande blick. Ögat, vanställt av ärret som löper över kinden ner mot mungipan. Han dödar mig om jag inte skaffar fram pengarna. Puff, en kula i pannan, sen är det slut. Hur kunde jag vara så in i helvete dum att jag försökte lura honom?"
 

Ur Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 4 2025

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna uppMin Veckans mening v. 4 kommer från Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönnaeus

"En svart rubrik på Ystads Allehandas förstasida trumpetade ut sensationen: Johannes Döparens näsben återfunnet i Tryde kyrka - utpressare kräver lösen."

Fem en fredag v. 4 2025: Budget i balans

elisamatilda: Fem en fredag v. 4: Budget i balans

1. Vad sparar du till? Som alltid: Resor
   
2. Vad har du sparat hemma du lika gärna kan göra dig av med? Det är mycket. Vackra papper, fina snören, saker som kan användas som bokmärken, tidningsklipp, tidskrifter, speciella saker som barnen haft
   
3. Vad slösar du på? Är inte så slösaktig, men möjligen böcker
   
4. Vilket var ditt senaste impulsköp? Snö av Sverker Sörlin
   
5. Budgeterar du? Jag har en luftig kassabok i huvudet

Havets minne

 

Havets minne av Petra Rautiainen handlar om minoriteterna samer och kväner i Finnmarken i Nordnorge. Berättelsen tilldrar sig på två tidsplan. Dels är det Aapa, som tillhör kvänerna, som kommer från USA på 1980 - talet för att göra en reklamfilm om oljeindustrin. Hon råkar hamna i sin hembygd, som hon lämnat för 20 år sedan. Hon återser Ishavet som hon tidigare älskat men som tog ifrån henne hennes mamma. Modern var marinbiolog, som kämpade för valarna mot oljebolagen på 1950 - talet. Valarnas beteende förändrades på grund av den förändrade ljudmiljön som oljeborrningen förorsakade. Aapa uppvisar tydlig släktskap med Karin Smirnoffs Jana Kippo men hon är ännu tvärare och taggigare. Hon är i 40 - årsåldern och saknar helt familj sedan hennes mormor dött. Hon har ingen som helst längtan att flytta "hem". Petra Rautiainen åker nog lite snålskjuts på sin debutroman, Ett land av snö och aska, som genast höjdes till skyarna och nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris. Romanen Havets minne kvävs lite av sitt budskap. Men resonemangen är intressanta att läsa och fundera över. Ämnet gör ändå Havets minne till en  viktig bok.

Titel: Havets minne

Författare: Petra Rautiainen

Översättare: Marjut Hökfelt

Förlag: Norstedts

Tryckår: 2024

Antal sidor: 252

Veckans kulturfråga v. 4 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 4: Vilka kulturupplevelser har överraskat dig positivt?

Jag hade inte förväntat mig mycket utav En man som heter Ove av Fredrick Backman. Men jag blev väldigt positivt överraskad när jag hörde den läsas som radioföljetong i uppläsning av Torsten Wahlund, som nog får tillskrivas en del av den positiva upplevelsen. Filmen gillade jag också. Tritonus av Kjell Westö lyssnade jag också på och då fick en lyssna på en del av musiken som nämns i boken. Reine Brynolfsson är uppläsare. Kjell Westö tillhör inte mina favoriter (inte Reine Brynolfsson heller) men Tritonus blev en väldigt positiv upplevelse. För säkerhets skull hade jag även den tryckta boken inom räckhåll. Klas Östergren läste själv sin roman Renegater som jag häpet lyssnade mig igenom under stigande förtjusning. Sedan läste jag de två tidigare delarna Gentlemen och Gangsters också av bara farten.

Tisdagstrion v. 4 2025: Snö

 

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 4: Snö

1. Sverker Sörlin, Snö: En historia. "Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten." Så står det på Bokus. Snö är precis nyutkommen och jag väntar på mitt beställda ex. Sverker Sörlin tävlade i längdskidåkning från 1965 till 1977

2. Jonas Gren, Tävlingsdräkten. Med efterskrift av historikern och skidåkaren Sverker Sörlin. Jonas Gren lyssnade jag på i Svenska Akademiens Börssal i höstas när Elin Wägnersällskapet firade att det var 80 år sedan EW  valdes in i Svenska Akademien. Jonas Gren läste utantill sin fantastiska sonettkrans om snö, skidvallning och döden. Publiken lyssnade andlöst, kan jag säga. Väldigt högtidligt att besöka Börssalen också. Inte helt lätt att bryta sig in, men till slut gick det. En hastig vända in i Nobelbiblioteket blev det också.

3. Snö av Maxence Fermine kom ut på svenska 2004  i översättning av Kerstin Hallén. En liten oerhört poetisk roman om snö, poesi, skönhet och haiku.17-årige Yuko bor i norra Japan på ön Hokkaido i slutet av 1800-talet. För fadern, som är shintopräst, är det självklart att Yuko antingen ska ägna sig åt religionen eller armén. Men Yuko vill bli poet. Haiku, snö och siffran sju är heligt för honom. Det är så vackert, rent och finstämt på ett skenbart enkelt språk.

Det finns alltid en morgondag

Vårens filmstudio började bra med den italienska filmen Det finns alltid en morgondag i regi av Paola Cortellesi som också spelade huvudrollen. Delia är en vacker och fattig trebarnsmor gift med en man som misshandlar henne för ingenting och skyller på att han varit med i två krig. I kammaren ligger hans far och bankar i golvet med käppen och vill ha passning. Han tillhåller sin son att inte slå hustrun riktigt så ofta utan hellre ge henne en rejäl omgång då och då. Den unga dottern, Marcella, sällskapar med en ung man från en välbeställd familj, men Delia ser tendenser till svartsjuka och äganderätt hos svärsonen in spe och hon vill för allt i världen rädda dottern från ett öde likt hennes eget. Unga Marcella vill för sitt liv inte få det som modern, men hon förstår inte riktigt att tyda tecknen. Filmen kallas dramakomedi och det är precis vad den är. Mitt i allt det hemska med kvinnoförtryck och klasskillnader finns det komiska inslag som får en att fnissa. Slutet ska inte avslöjas, men det får en att gotta sig.Filmen har slagit publikrekord i Italien och vann Dragon Award Best International Film som röstats fram av publiken på Göteborg Filmfestival 2024. Så välförtjänt. Och det är så underbart att hela den stora filmstudiopubliken är knäpp tyst från början till slut; varken prat eller prassel. På Bio 1 mars.

En smakebit på søndag v. 3 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

 

"Efter detta lilla samtal gjorde sig Lydgate beredd att gå, men på vägen mot whistbordet fångades hans intresse av mr Farebrothers spel som var mästerligt, och även av hans ansikte som uppvisade en slående blandning av slughet och älskvärdhet. Klockan tio dukades supén fram (sådan var seden i Middlemarch) och man drack punchbål, men mr Farebrother drack bara ett glas vatten. Han vann hela tiden, men eftersom kortspelet gav intryck av att kunna hålla på hur länge som helst tog Lydgate till slut farväl. Då klockan ännu inte var elva bestämde han sig emellertid för att ta en promenad i den friska kvällsluften bort mot Sankt Botulff, mr Farebrothers kyrka, som avtecknade sig mörk, fyrkantig och massiv mot stjärnhimlen."

Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 3 2025

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening ur det en just läser som av någon anledning fått en att stanna upp en stund och tänka en gång till.  Min Veckans mening v. 3 kommer från Middlemarch av George Eliot. Thomas Fuller, engelsk präst och historiker, är upphovsmannen.
"Han skulle ha ådragit sig en svår förkylning om han inte haft andra kläder att bära än skinnet av en björn han ännu inte hade skjutit."

Fem en fredag v. 3 2025: 2025

elisamatilda: Fem en fredag v. 3: 2025

1. Stort eller smått, vad längtar du till just nu? Altanhäng
   
2. Vilka hälsomål vill du sätta upp för det kommande året? Rörligare
   
3. Hur vill du att året inte ska vara? Mörkt, regnigt, kyligt, sjukt
   
4. Vad ska du göra mer av i år som du inte gjorde förra året? Skriva i min femårsdagbok. Förstår inte varför det plötsligt inte blir av
   
5. Vilken utmaning ger du dig själv i år? Det måste bli ett rosornas år (mig själv inberäknad)
   

Rotlös

Rotlös av Tsitsi Dangarembga är inget mindre än en afrikansk klassiker. 1988 kom den ut med titeln Nervous Conditions. 1990 kom den på svenska med titeln Rotlös och i översättning av Irja Carlsson. Men innan dess hade den förkastats av många olika förlag. Nu är förhållandena helt annorlunda och den läses över hela världen. Scenen är Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, sent 60 - tal. Berättare är den unga Tambudzai, Tambu,  vars bror tragiskt omkommit. Därmed blir en plats ledig på missionsskolan där Babamukuru är rektor. Efter mycket diskuterande får Tambu den platsen, trots att hon är flicka. Babamukuru och hans familj har vistats några år i England och ibland minns inte barnen sitt eget språk, shona. Tambus kusin, Nyasha, är en stridbar flicka som inte försummar ett tillfälle att utmana sin far. Hon bränner ut sig på kuppen och hamnar i matmissbruk. Tambu är smartare. Hon är mera robust och vet att hålla tyst. I Rotlös möter en många kvinnor i olika positioner i samhället. Tambus mor är gift med den ryggradslöse Jeremiah. Hon föder en rad barn varav några dör. Maiguru, som är gift med Babamukuru, har det mycket bättre ställt. Hon är dessutom utbildad och har en fil. mag. vilket ju inte är så vanligt. Hennes man är släktens överhuvud och något av en god patriark även om han är fast i det gamla samhälles tankesätt och är alldeles för devot mot kolonialmakten. Men han tar hand om hela den stora släkten och alla litar på honom. Tambus hem kallas hemmanet och det är där släkten träffas till väldiga julkalas och andra sammankomster. Tambus moster Lucia gör uppror på sitt eget sätt. Hon är vacker och ogift och gör ingen hemlighet av sina kärleksaffärer. Hon skonar inte ens sin syster och svåger. Och många tycker att Lucia kunde blivit en bra andra hustru åt Jeremiah. Kvinnorna börjar röra på sig var och en på sitt sätt och efter egna förutsättningar. Tambu älskar skolan och är mycket framgångsrik. Hon blir godkänd för studier i Heliga hjärtats klosterskola och efter mycket parlamenterande i släkten får hon lov. Tambus vidare öden får en följa i romanerna Förnekelsens bok och En kropp att sörja. Rotlös är en riktig bladvändare. Jag sträckläste. Tembus stora släkt känns väldigt levande men det är framför allt kvinnorna och deras villkor som fångar intresset. Undertiteln till Rotlös: Roman om en svart flickas uppväxt i Afrika. 

Titel: Rotlös

Författare: Tsitsi Dangarembga

Översättare: Irja Carlsson

Förlag: Trevi

Tryckår: 1990

Antal sidor: 264

Veckans kulturfråga v. 3 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 3: Höga förväntningar
Höga förväntningar kan verkligen ställa till det och när jag inte gillar en bok, film eller tv-serie som ”alla” verkar älska, känner jag alltid att jag missat något, skriver enligt O. Jag instämmer. Jag undrar hela tiden vad det är jag inte förstår och som alla andra har koll på. jag hade till exempel svårt att förstå storheten med Lydia Sandgrens Samlade verk. Tomas Bannerheds debutbok Korparna älskade jag. Därför blev jag djupt besviken på filmen som jag tyckte helt dominerades av den jämmerlige fadern apelad av Reine Brynulfsson, som tog fokus ifrån den som jag tycker är huvudpersonen i Korparna, nämligen Klas, spelad av Jacob Nordström. Eftersom jag i många år följt och lyssnat på Leonard Cohen såg jag naturligt fram emot TV - serien So long, Marianne, som skildrar kärlekshistorien mellan Leonard Cohen och norska Marianne Ihlen, författaren Axel Jensens hustru. De träffas i Grekland på ön Hydra. Förhållandet tog slut, men de förblev vänner resten av livet. Båda dog 2016. Jag tyckte att mannen som spelade LC var så fel. 

Tisdagstrion v. 3 2025: Gult omslag

Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 3: Böcker med gult omslag

Tre nyanser av gult. Min egen elds kurir av Johan Svedjedal har IRL en riktigt apelsingul färg. Den handlar om Harry Martinsons författarliv och är ett gediget arbete som allt vad Svedjedal tar sig för.

Mitt nyfikna jag av Margaret Atwood har en väldigt ljus gul färg. Det är nästan ingen färg alls. Texter 1970 - 2005 är underrubriken.

Death comes to Pemberly av P D James står oläst i min hylla. Den är rejält gul. Det är P D James bästsäljande efterföljare till Jane Austens Pride and prejudice. Elizabeth och Darcy har varit gifta i sex år och förbereder sin årliga bal. En oväntad gäst kommer med budskapet om ett mord och stör friden på Pemberly.

 

20 snabba om vintern och läsning

enligt O: De senaste dagarna har det varit fina vinterdagar där jag bor och eftersom det lovas regn igen i veckan som kommer passar jag på att ställa 20 snabba frågor om vintern och om läsning. Lite annan kultur slinker med också. Tänk snabbt och välj dina svar. Passar inget av dem går det utmärkt att lägga till ett eget tredje.

läsplanering eller spontan läsning? Viss planering, ja, men jag är flexibel.

snö eller is? hellre snö än is. men jag ser gärna på skridskotävlingar och isdans. slalom eller längskidor? Längdsidor åkte vi i skolan. 

nya författare eller gamla favoriter?  Båda delarna. Det är lika härligt att läsa en riktigt bra bok av en favorit som att upptäcka en ny författare, gärna debutant.

serier eller fristående böcker?  Båda delarna

ute eller inne? Jag tycker om att vara utomhus den varma delen av året, men på vintern stannar jag helst inomhus. Att frysa är ungefär det värsta jag vet.

kaffe eller te? För det mesta blir det en balja kaffe på morgonen och en balja te på kvällen

musik eller ljudböcker? Jag lyssnade på fler ljudböcker 2024 än jag gjort något tidigare år. men ändå blir det inte mer än kanske en bok i månaden. 

Svenska nyheter eller Agenda? Helt ärligt klarar jag inte av den politiska debatten just nu och då är det bäst att försöka skratta åt den.

Melodifestivalen eller Göteborg Film Festival? . 

Musikal eller teater? 

P1 eller P3? P1 alla dagar i veckan

Oscarsgalan eller Guldbaggegalan? Kul att se skådespelarna och kläderna. 

Film eller tv-serie? Jag önskar att jag såg fler filmer, men fastnar lättast i serien. Kvaliteten och utbudet är bättre än någonsin, skulle jag säga och fler och fler ansedda skådespelare hittas i tv-serier numera. Så ja, jag väljer tv-serier.

Feelgood eller deckare? Deckare se jag i TV 

Plus eller minus? en eller två  minusgrader och ett tunt lager snö. inte mera regn

Skratta eller gråta? Jag skrattar hellre än gråter,

Tulpaner eller snödroppar? Tulpaner är fina, men visst är det något visst med de första vårblommorna som kikar fram?!

Svenska eller engelska? Självklart läser jag mest på svenska, men engelska böcker läser jag också ibland

Semlor eller våfflor? Jag äter en semla om året, eller möjligen två. Kanske blir det ungefär dubbelt så många våffler. De är godare.

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

En smakebit på søndag v. 2 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. 

"Jag sörjde inte när min bror dog. Och jag tänker inte ursäkta mig för det som ni kanske betecknar som känslokyla, för det är inte alls frågan om det. Jag kan känna en hel del nu för tiden, betydligt mer än jag kunde göra som ung när min bror dog, och det har att göra med många andra saker än att jag har blivit äldre. Jag ber alltså inte om ursäkt utan börjar direkt att som jag minns dem återge de händelser som ledde fram till min brors död och gjorde det möjligt för mig att skriva ner den här berättelsen. För även om min brors död ingår som en viktig del i historien om mig så handlar min historia inte om döden utan om min egen och Lucias flykt, om den fälla som min mor och Maiguru satt fast i och om Nyashas upprorsförsök - Nyasha, den ensamma och klarsynta, min farbrors dotter, som kanske inte lyckades med sitt uppror." 

Ur Rotlös av Tsitsi Dangarembga. Romanen om en svart flickas uppväxt i Afrika.          Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 2 2025

MIN

Robert  på bokbloggen Mina skrivna ord  har en lördagsutmaning som går ut på att en väljer en mening ur det en just läser. En mening som av någon anledning fått en att stanna upp. Min Veckans mening v. 2 står som motto i min femårsdagbok och är skrivet av Abraham Lincoln.

" Det bästa med framtiden är att den kommer en dag i sänder."

Sorgen har ett minne

Fransk/algeriska författaren Nina Bouraouis senaste roman, Sorgen har ett minne, är självbiografisk. Den handlar om sorgearbetet efter den älskade pappans frånfälle. Pappan ligger på ett hospice, Jeanne - Garnier,  och en följer författaren under faderns elva sista dagar. Cancern har gröpt ur honom till kropp och själ. Dottern blir förfärad över det snabba sönderfallet. Hon vill vara hos sin far så länge han finns. De förstår varandra och så har det alltid varit. Den äldre systern har också ett gott förhållande till den stilige fadern, Grand Seigneur, men det rör sig inte om samma ordlösa förståelse som med den yngsta. Fadern är algerier och muslim; modern fransyska. Inte lätt med identiteten för döttrarna. Särskilt som länderna just utkämpat ett krig. Nina Bouraoui återkommer ofta till barndomen. Så även i Sorgen har ett minne. Skrivandet blir ett sätt att komma till rätta med sorgen. Fadern har ofta varit borta från hemmet under långa tider och det är oklart vad han har haft för sig då. Men när han är hemma skämmer han bort sina flickor. De har kvar sin lägenhet i Alger och där vistas han ibland. I och med faderns död mister Nina Bouraoui banden till Algeriet. Det sörjer hon över. Hon är homosexuell och det är något som hon och fadern aldrig diskuterat. Hon vet inte om han är besviken. Romanen är skriven med ett enkelt, rent och vackert språk som tolkar den djupa, nakna sorgen. Som läsare blir en rörd och berörd. Det känns som om författaren har stort förtroende för sina läsare. Översättaren, Maria Björkman, har säkert gjort ett bra arbete också. Elisabeth Grate Bokförlag har tidigare givit ut tretton romaner av Nina Bouraoui.

Titel: Sorgen har ett minne.

Författare: Nina Bouraoui

Översättare: Maria Björkman

Förlag: Elisabeth Grate Bokförlag

Tryckår:2024

Antal sidor: 207

Fem en fredag v. 2 2024: Tillbakablick

elisamatilda: Fem en fredag v.2: Tillbakablick 

1. Hur många böcker läste du under 2024? 67
   
2. Vilken film eller serie ligger i topp för 2024? Film: Flickan och vargarna; TV- serie: True Detective
   
3. Hur många nya platser besökte du under 2024? 5
   
4. 
   Hur många projekt har du avslutat under året? Åtskilliga. Men minst lika många sjösattes.
   
5. Vad är något du gjorde helt för din egen skull under året? Några fina resor till Stockholm
   

Kattöga

Att Svenska akademien lyckas gå förbi Margaret Atwood, född 1939, år efter år utan att tilldela henne Nobelpriset i litteratur är mig en gåta. Hon har publicerat mer än fyrtio böcker; lyrik, noveller, romaner och essäistik och bl. a. fått Kanadas främsta litterära utmärkelse, Governor General's Award för Tjänarinnans berättelse. Hennes framtidsskildringar har fått vetenskapsmän att lyssna på henne. Det är bara Svenska Akademien som inte hör. Läsarna vet. Jag har läst Kattöga tidigare som yngre. Nu läser jag på ett annat sätt. Jag tyckte mycket om den då, men nu lägger jag märke till andra saker. Elaine Risley, 50,  är konstnär och återvänder till sin barndomsstad Toronto för en retrospektiv utställning. Minnena från uppväxten kommer tillbaka och varvas med hennes vuxna liv. Hon minns skolgången med flickkamraterna som mobbade henne. Den värsta av dem, Cordelia, blev senare en sorts väninna. Hennes egen familj var ganska ovanlig. Fadern var zoolog och de tillbringade mycken tid i skog och mark där fadern gjorde studier. Elaine var läraktig och gjorde många rön. När hon började skolan fick försöka lära sig att vara flicka dessutom; inte helt lätt efter den fria uppväxten.  Så småningom leder hennes vingliga färd mot konsten. Hon har svårt att finna sig tillrätta i konstnärslivet. Hon har också svårt att känna sig hemma i de feministiska kvinnogrupperna där kvinnorna ofta var lesbiska. Elaine är ohjälpligt heterosexuell och hon vill raka sina ben. Tillvaron var minst sagt osäker men hon tog sig fram. Giftermålet med Jon, en annan konstnär, var kanske inte det smartaste hon gjort, men det gav dem dottern Sarah som båda älskade. Nästa man, Ben, möter hon i snabbköpet. Det är en vuxen man, tio år äldre än Elaine. Han tjänar sina pengar i fastighetsbranschen och har sin resebyrå som hobby. Han får henne att känna glädje. Och han bär hennes kassar. Den retrospektiva utställningen blir en resa tillbaka i tiden; uppväxten, skoltiden, familjen, staden. Kattöga är en särskilt fin glaskula som Elaine vårdade ömt. Romanen Kattöga innehåller väldigt många tidsmarkörer vad det gäller kläder, idéer, sätt att leva och värderingar. Kattöga kom ut 1988. Författaren är nästan femtio år. Hennes sätt att skildra dynamiken mellan Elaine och hennes tre plågoandar; Elaines mammas aningar och Elaines känslor är fantastiskt. Över huvud taget har hon ett sätt att skildra mellanmänskliga relationer, olika karaktärer, utseenden och sätt att uppträda som gör berättelsen väldigt levande. Språket är tätt och rikt. Även om Kattöga på sätt och vis är en bladvändare tar den tid att läsa. Jag tror att översättaren, Maria Ekman har haft en stimulerande och givande uppgift. Svenska Akademien får en ny chans till hösten.

Titel: Kattöga

Författare: Margaret Atwood

Översättare: Maria Ekman

Förlag: Prisma

Tryckår: 1989

Antal sidor: 479

Veckans kulturfråga v. 2 2025

enligt O: Veckans kulturfråga v. 2: Vilka läsplaner har du framöver?

Av bokstaplarna att döma har jag väldiga läsplaner! Och biblioteket aviserar hela tiden nya titlar. Jag inser att här behöver sorteras. Och planeras. Men som enligt O säger så är planerna inte huggna i sten utan hela tiden föränderliga.  Sirpa Kähkönens Kuopio - serie tänker jag försöka fullfölja. Johanna Holmström, Vargens unge väntar på biblioteket. Läsecirkeln ska välja ny bok. Kanske är det min tur att välja och då blir det Middlemarch av George Eliot. Spricktand är en splitterny bok av Tanya Tagaq. Den handlar om en inuitflicka i norra Kanada och sägs blanda poesi och prosa på ett fantastiskt sätt. Stoft av Yvonne Adhiambo Owour är en familjeskildring från Kenya. Sår av Oksana Vasiakina är en drabbande debutroman enligt The New Yorker. En essäistisk sorgebok över en mor säger GP.
 

Tisdagstrion v. 2 2025

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion V. 2: Kungar. Jag hoppade över alla biografier.

1. Kung Salomos skatt av Rider Haggard. Den kom ut 1886;  tre år efter Skattkammarön av Robert Louis Stevenson. Kung Salomos skatt är en äventyrs- och eller pojkroman; en blandning av Odysséen, Skattkammarön och Indiana Jones kryddat med Gamla Testamentet och Ingoldsby Legends.

2. Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten av Anna Hedlin. Den tilldrar sig i England under en del av Henry VIII:s regering. Det historiska skeendet är känt, men i den här romanen skildras hovlivet med alla fester, kvinnnorna kring kungen från det att han är liten tills dess att hans drottningar börjar avlösa varandra.

3. Suckarnas torn av C. Aug. Cederborg. Den tilldrar sig i mitten av 1300 - talet i kung Magnus Erikssons tid. Magnus var gift med Blanka av Namur. Det vimlar av riddare, svenner och väpnare i skogarna.

En smakebit på søndag v. 1 2025

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Färgerna i Cordelias hus är inte mörka som i andra hus. De är ljusgrå, ljusgröna och vita. Soffan, till exempel, är äppelgrön. Där finns ingenting i blommigt eller rödbrunt eller sammet. Där finns en bild inramad i ljusgrått, av Cordelias båda äldre systrar, utförd med pastellkrita när de var yngre, båda klädda i smockklänningar, med håret dunigt, blicken beslöjad. Där finns riktiga blommor, många sorter på en gång, i kraftiga vaser av svenskt glas. Det är Cordelia som talar om för oss att glaset är svenskt. Svenskt glas är det finaste, säger hon. Cordelias mor arrangerar blommorna själv, iförd trädgårdshandskar. Min egen mor arrangerar inte blommor. Ibland sätter hon några i en burk och ställer dem på middagsbordet, men det är blommor hon plockar själv, under sina motionspromenader i långbyxor, vid vägkanten eller i ravinen. Egentligen är det ogräs. Hon skulle aldrig hitta på att lägga ut pengar på blommor. För första gången kommer det för mig att vi inte är rika."

Ur Kattöga av Margaret Atwood.         Fler smakebitar HÄR