lördag 8 april 2017

Bokbloggsjerka 7 - 10 april

Annika undrar i veckans bokbloggsjerka: Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?
Det tycker jag inte om, rent generellt. En trilogi går bra, till exempel Jón Kalman Stefánssons trilogi om Pojken; Himmel och helvete, Änglarnas sorg och Människohjärtat och i vissa fall en kvartett, såsom Kerstin Ekmans Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus och naturligtvis Mobergs utvandrarserie.  Vet inte riktigt hur en hanterar alla Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway. De är ju inte riktigt serier eftersom en inte behöver läsa dem i ordning. Däremot skulle jag kunna tycka att Giles Blunts utmärkta thrillers med John Cardinal som huvuperson bör läsas i ordning eftersom hans privatliv med den bipolära hustrun spelar så stor roll. Säkert finns det många liknande exempel.  
Jag tänker på barndomens långa serier av Svarta hingsten, Kulla - Gulla, Anne på Grönkulla, Cherry Ames, Kitty - böckerna och allt vad de hette. Då kunde serierna inte vara långa nog. Och - för att ta ett aktuellt exempel - jag har uppfattat att Sigge - böckerna inte kan bli för många...

19 kommentarer:

  1. Ja, alla serier var ju bra när man var barn! Jag skulle nog vilja läsa om Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. läsa om skulle en egentligen göra nu i mera vuxen ålder

      Radera
  2. Fem-böckerna, Kulla-Gulla och Kitty-böckerna...då brydde man sig inte att serierna var långa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej, det blev aldrig för många delar av dem inte

      Radera
  3. Cherry Ames och Kitty, åh vad jag älskade dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. eller hur? det kunde väl aldrig bli för många delar av dem?

      Radera
  4. Kitty var en favorit hos mig!

    SvaraRadera
  5. Kitty, vad jag älskade de böckerna :) När våra barn var litet yngre läste de först Sigge-böckerna som högläsningsböcker och sedan själva. Tjejerna tröttnade inte på böckerna förrän de gick över till andra böcker, men jag tröttnade ;) Till slut var det inte så kul att läsa om samma problem som uppstod gång på gång i stallet mellan ponnytjejerna. Man blir nog helt enkelt mer kräsen. Men serien om Kulla-Gulla tänker jag läsa snart, med vuxna ögon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. lilla Ellen, just fyllda sex, har börjat läsa Sigge - böckerna själv. och vilken koncentration!

      Radera
  6. Oj, jag kan inte ens tänka mig att läsa böckerna om Ruth Galloway i fel ording. Där händer ju massor i hennes privatliv :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag vill helst läsa Griffiths i ordning också

      Radera
  7. För mig är Ruth Galloway en serie som måste läsas i rätt ordning

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, jag vill helst läsa dem i ordning också, men jag inbillar mig att det inte är helt nödvändigt

      Radera
  8. Jag slukade också en del bokserier som barn, gissar mig till att det vara i "slukaråldern". :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är en ålder som jag föddes i för att aldrig komma ur...

      Radera
  9. Som barn älskade vi kanske alla de återkommande serieböckerna? Den här Ruth Galloway är jag inte bekant med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hon är väldigt trevlig och mänsklig och inte så smal...

      Radera
  10. Jag gillar serier, den där känslan att återigen få träffa bekanta karaktärer! :)

    SvaraRadera