Den engelske författaren Graham Swifts nya roman har titeln Mödrarnas söndag. Den tilldrar sig under en enda dag 30 mars 1924, Mödrarnas söndag. Tjänstefolket får ledigt för att hälsa på sina mödrar. Det är en ovanligt solig och varm dag för att bara var mars. Den unga husjungfrun Jane Fairchils, som inte har någon mor, cyklar iväg till ett kärleksmöte med arvtagaren, den ende kvarvarande, Paul Sheringham på granngodset. Om två veckor ska han gifta sig med en flicka av passande familj, men det bekymrar ingen av dem just i ögonblicket. När Paul lämnar Jane för ett möte med sin fästmö gör han det utan ett ord eller en gest till farväl. Ingen utav dem kan ana vad som ska hända. Pauls liv är utstakat för honom. Han är sina föräldrars enda kvarvarande son. För Jane ser framtiden annorlunda ut. På sätt och vis har hon en helt annan frihet. Jane kommer att bli en berömd författare som lever länge. Under en tid är hon gift med en man som hon saknar djupt när han dött. Barn har inte fallit sig naturligt för henne. Hon är själv ett hittebarn och har aldrig känt sina föräldrar. Jane Fairchild hinner uppleva två världskrig, en massa resor till världens länder och en oändlig mängd intervjuer. Hon är en intressant kvinna, men jag tycker inte att en kommer henne in på livet. De rika upstairs lever typiskt upstairsliv, men de förlorar sina söner i krig de också. Krigets återverkningar på människor är ett återkommande tema hos Graham Swift. Tjänstefolket downstairs gör inte mycket väsen av sig. De städar, dammar, lagar mat och gör vad som förväntas av dem. Jag läste gärna Mödrarnas söndag. Den är välskriven, välkomponerad, välöversatt och intressant, men den lämnade mig märkligt oberörd. Med undantag för den otroligt sinnliga kärleksscenen mellan Jane och Paul alldeles i början av romanen.
Översättning: Hans - Jacob Nilsson. Albert Bonniers förlag.
lördag 8 april 2017
Mödrarnas söndag
Etiketter:
Albert Bonniers förlag,
England,
Graham Swift,
Hans- Jacob Nilsson,
Mödrarnas söndag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig om att Jane Fairchild lämnade mig också ganska oberörd. Det som berörde mig var de små antydningarna om att något skulle hända som skulle förändra allt, för alla. Och språket, jag tyckte väldigt mycket om språket.
SvaraRaderaja boken hade ett driv och allt var så bra, kärleksscenen så otroligt sinnlig och vacker, språket så fint men jag hade gärna velat bli berörd
RaderaÄr rätt nyfiken på Mödrarnas söndag men hör lite blandat om den. men ska ge den en chans och se vad jag tycker :)
SvaraRaderatycker jag absolut att du ska göra! det är verkligen ingen dålig bok
Raderavar inte Jane både med sonen och fadern..??
SvaraRaderaså uppfattade jag det inte. men jag kan ha fel
Radera