Körsbärslandet

I ett gammalt korsvirkeshus med halmtak i marsklandet vid Elbe bor Vera Eckhoff sedan sextio år tillbaka. Vera och hennes mor kom som krigsflyktingar från ostpreussen efter en flykt i kyla och stort lidande. Veras lille bror frös ihjäl på vägen och lämnades i sin vagn. Vera såg död och elände omkring sig på flyktvägen och det satte naturligtvis sina spår för livet. I korsvirkeshuset i Olland söder om Hamburg bor Karl Eckhoff och hans mor Ida. Karl är också märkt av kriget  både fysiskt och psykiskt. Ida släpper motvilligt in "polackerna". Snart får hon till sin förtrytelse se sonen gifta sig med flyktingkvinnan. I Karl får Vera en snäll styvfar. Hon är bäst i klassen i skolan och utbildar sig till tandläkare. Vera är en ensam människa som går sin egen väg. Hon jagar och rider som en husar, men låter huset förfalla. Modern lämnade  Vera och Karl för en ny man och Vera har fått en syster, Marlene, men de har inte mycken kontakt. Så småningom kommer det en ny flykting med ett litet barn till korsvirkeshuset i Olland. Det är Veras systerdotter Anne och hennes son Leon. Anne vet inte vart hon annars skulle ha tagit vägen när hennes värld rämnat.
Det här är kvinnohistoria i tre generationer, tänker jag, medan jag slukar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Navet kring vilket allt annat rör sig är Vera. Eller, vänta - frågan är om inte huvudpersonen i romanen är just det gamla korsvirkeshuset. Människorna kommer och går, men huset består. Gamla tider och tradition möter nya idéer. Bönderna skrattar åt turister och nyinflyttade miljömuppar och biodynamiska missionärer som har idéer om ekoodling och renoverar sönder de gamla husen. Nyinflyttade Burkhard Weisswerth cyklar liggcykel och skriver krönikor om gummistövelvärlden och planerar att jaga rådjur med Vera. Här finns motsättningar stad/land såväl som generationsmotsättningar. Veras granne, Heinrich Lührs, har tre söner, men ingen vill ta över gården. En av dem kan inte tänka sig att arbeta ihop med fadern utan bidar sin tid. Döttrar söker sina mödrar ännu i sextioårsåldern. Frostskydd genom nedisning blir resultatet. Relationer människor emellan får stor plats i Körsbärslandet. Dörte Hansen ser på sina karaktärer med empati, milt överseende och kärv humor. Skildringen av körsbärs- och äppelodlingarna och det lantliga livet i Olland tilltalar mig mycket. Jag tyckte över huvud taget väldigt mycket om den här romanen, som är författarens första. Jag kan bara säga läs Körsbärslandet! 
Övers.: Christine Bredenkamp
Bokförlaget NoNa
Orig:s titel: Altes Land
 

Veckans ord på U

enligt O: "Alla alfabet har ett definitivt slut och nu är det bli många väldans kluriga bokstäver kvar. Dagens bokstav känns dock ganska så okej ändå. Veckans bokstav är U och här är de fem ord jag vill att du ska koppla samman med böcker och/eller författare."

ufo
Splods öga av Neil Gaiman handlar om en pappa som går ut ett ärende och sedan inte kommer tillbaka på länge. Han har blivit kidnappad av utomjordingar.
ungdom

På den förlorade ungdomens café av Patrick Modiano. Här känner Modiano - läsaren igen sig. Sökandet efter det förflutna med koppling till nuet i förening med stor kännedom om och kärlek till Paris.
underbar
De polyglott älskarna av Lina Wolff är en alldeles underbar roman som snarast bör få Augustpriset i skönlitterära klassen 2016.
undervisning
Hur du ska läsa och varför av Harold Bloom. Författaren är en av världens mest framstående litteraturkritiker och han förtröttas aldrig i sin kamp för läsande. Många hatar honom men ännu flera älskar honom. Jag har läst, retat upp mig i vissa lägen och instämt i andra. Och jag har roat mig kungligt hela tiden. 
ute
Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader. 
---
första strofen av vis - och psalmförfattaren Samuel Johan Hedborns (1783 - 1849) visa som sedermera tonsattes av bl. a. Alice Tegnér.

Flygnovell

På den låååånga flygresan mellan  Tokyo - Haneda och London - Heathrow hann jag med en hel del eftersom jag sällan kan sova under flygresor. Jag försökte se några filmer, men ingen engagerade. Då hittade jag av en händelse inlästa noveller och de sysselsatte mig i flera timmar. Jag lyssnade bland annat till Rogey, som författaren Danny Murphy fick Costa Short Story Award för 2015. 
Berättaren, Mick, mötte Rogey, Carl Rogan, på en ungdomsgård när Rogey endast var 14 år gammal. Redan då var han storvuxen med grova händer och ett häftigt temperament. Mick inser att Rogeys framtidsutsikter inte är så ljusa. Rogey kontaktar Mick då och då under trettio år. Guess who this is! inleder Rogey och så berättar han vad som hänt sedan sist. Det blir till slut en lång berättelse om diversearbeten, kringflackande, flera korta äktenskap under vilka det föds sex barn. Rogey anser att Mick och han är goda vänner och ibland står han på Micks trappa. Mick är mera reserverad, men känner ett visst intresse och någon empati. En dag kontaktas Mick av polisen i Cardiff. Nu säger jag inte mer.
Rogey är en rakt berättad, lågmäld och vemodig historia om en människas hela liv. En funderar över arv, miljö och klass. Och hur förödande det är att inte ha någon som verkligen bryr sig om om lever eller dör. 
Rogey hade passat på flera punkter i Ugglan & Bokens novellutmaning, men jag väljer att sätta den på punkt 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska

Nordiska biblioteksveckan 14 - 20 november

Nordiska biblioteksveckan 2016 inleds igår kväll med Kura skymning. Över hela Norden läser man denna kväll samma texter på biblioteken i samarbete med

Föreningen Norden. I årets vuxenbok, "Vandets vogter" av Emmi Itäranta, beskrivs en framtid med brist på rent vatten, också här i Norden. Konflikterna och resurskamperna som beskrivs i "Vandets Vogter" knyter  på många sätt direkt an till vår egen dagsaktuella debatt om klimat och miljö samt vilka konsekvenser våra mänskliga handlingar idag har på framtiden. Boken är ännu inte utkommen på svenska men den kommer under våren med titeln Minnen av vatten. Den svenska texten lästes och som grädden på moset lästes inledningen också på danska, norska finska, isländska och färiska av olika representanter för respektive språk. En väldigt god och nordisk idé.

Årets uppläsare övervakades av ingen mindre än William Shakespeare!

Tematrio - Titelkänslor

Lyran uppmanar: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!

1. Ånger av den fantastiske norske författaren Roy Jacobsen. En gammal brottsling släpps ut ur fängelset efter avtjänat straff och ska nu möta verkligheten och ensamheten. Han har misshandlat sin hustru och dottern har tagit avstånd ifrån honom.
2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez läste jag för många år sedan och det var inget mindre än en stor läsupplevelse. En följer människorna i den lilla columbianska byn Macondo under hundra år. En färgstark, fantasifull och realistisk roman.

3. En gåtfull vänskap av den japanska författaren Yoko Ogawa handlar om vänskapen mellan en ung kvinna, hennes son och en matematikprofessor  som drabbats av en hjärnskada
 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi läser. Enda regeln: No spoilers!

"Vissa nätter, när stormen kom västerifrån, stönade huset som ett gammalt skepp som slungades hit och dit i grov sjö. Ylande vindbyar bet sig fst i de gamla murarna. Så där låter häxor när de bränns, tänkte Vera, eller barn när de klämmer fingrarna. Huset stönade, men det skulle inte sjunka. Det tufsiga taket satt ordentligt fast på sina bjälkar. Gröna fågelbon av mossa frodades i vassen och det sviktade bara obetydligt vid taknocken. Färgen flagnade från korsvirkesfasaden och de ohyvlade ekbjälkarna i väggarna liknade grå benknotor. Inskriften på husgaveln var väderbiten, men Vera visste ändå vad det stod: Dit Huus is mien un doch nich mien, de no mi kummt, nennt´t ook noch sien. Det var den första meningen hon lärt sig på plattyska när hon anlänt till gården i Olland, hand i hand med sin mor. Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt."

Så börjar Körsbärslandet av Dörte Hansen. Fler smakebitar HÄR.

Veckans ord på T

enligt O: Veckans ord är på T och som vanligt fem till antalet. Koppla samman dem med fem författare och/eller böcker.
 
tidning
Här associerar jag till Sveriges första kvinnliga journalist, Wendela Hebbe, som anställdes på tidningen Aftonbladet 1841
trevlig
Allting som är trevligt är bra för magen : tänkt och sagt i Mumindalen
Tove Jansson står för bild och text 

tur
På tur med Trenter : en tidsresa med bildperspektiv genom Stieg Trenters Sverige på 1940-, 50- 60-talen med personliga betraktelser kring mord, mat och framförallt bilar. Boken kom ut 2015 och är skriven av Clas Rydholm

tvinga
Flyktigt är en essäsamling av Daniel Hjorth. Han berättar om olika författare som under 1900 - talet förföljdes och tvingades på flykt.
tölp
Egentligen tycker jag att en skulle kunna kalla Carlsson i Hemsöborna en riktig tölp.

Sista dagen i Kyoto

Julgranen på stationen

Sista dagen i Kyoto låste vi in våra väskor på stationen för att sedan åka till vårt boende utanför Osaka på kvällen. Därefter strövade vi omkring i staden, företrädesvis i Gion och längs floden Kamogawa. Överallt sprakade höstlöven och längs floden kunde vi se på fåglar, vackra stenformationer, vackert gräs och lyssna till trumpetmusik.

Strandgräs

Trumpetspel

Hägrar, stork och trana

Entré

Också en entré

Ordningsregler i Gion. Inte nypa geisha, inte kasta skräp, inte gå omkring med selfiepinne, t. ex.

Talltak

Dagen idag i Nara och Gion

Idag var det regn i Kyoto så vi åkte till Nara och hoppades på bättre väder. Det fick vi. Men - det var alldeles iskallt. Vi hade reservkläder med oss och de åkte på direkt. Sedan kunde vi spankulera omkring bland hjortar och människor och se på ännu flera vackra höstlöv och naturligtvis också Todaiji tempel. Genom trixande och fixande åkte vi buss, tåg och subway och tog oss till Gion där vi åt tempura på ett litet, gammaldags matställe.

Köket där tempuran tillagades

Friterat höstlöv

Tempura, soja och te

 

 

 

 

Ishiyama - dera

Regnväder över Kyoto. Vi åkte iväg mot Ishiyama -dera och Murasaki Shikibu och hoppades att solen skulle titta fram. Men det gjorde den inte. I Ishayama - dera hade lönnlöven de höstligaste färger vi sett hittills. Och de gjorde sig fint i regnet. 

Murasaki Shikibu lär ha påbörjat sin berättelse om Genji här. Efter långt letande hittade vi en liten figur i en nisch. Ett Genji - rum fanns. Men endast med japansk text till de olika bilderna.

På den långa resan dit insåg vi att det fanns kortare och snabbare vägar att ta sig tillbaka till Kyoto.

I det här landet köar en ordentligt. Ett par vita fötter anger var första personen ska stå. Sedan kommer tåget och stannar och öppnar dörrarna rakt framför ens fötter. I tid, dessutom.

Höstsol i Korakuen

Ännu en strålande dag med sol och behaglig värme. En hel del åkande har det blivit. Vi lämnade industriområdet medelst litet tåg, lite större tåg och stort tåg till Okayama där vi tillbringade några härliga timmar i den fantastiska trädgården Korakuen, som började anläggas under 1600 - talet. På tåget åt vi resans i särklass bästa bentolåda.

Lotusdamm 

Sharonfrukter som ingen tycks plocka. Risfält, plommonträdgårdar, vatten och sten förstås och stora gräsmattor vilket inte är så vanligt i japanska trädgårdar. En helt fantastisk trädgård.

6 november

Igår anlände vi till vårt boende i Okayama. Trodde vi. Det visade sig att vi lyckats beställa rum på ett ställe som ligger en bra bit utanför Okayama; två tågbyten och 30 min promenad bort! Vi blev lite nedslagna för en stund, men grep oss sedan verket an att planera resan till konstön Naoshima. Mizushima, där vi bor, ligger vid havet och i vår enfald trodde vi att vi lätt skulle kunna ta oss till N. Ack, så fel vi hade! Men med lite envishet, lokala små gummor, och helt ljuvligt väder tog vi oss fram. Och det var värt ansträngningen. Naoshima avverkar en inte på en dag men vi såg en hel del i alla fall. Det var ingen trängsel utom framför vissa konstverk där alla skulle fotografera varandra.
Ikväll är sista natten i Mizushima och omorgon åker vi vidare till Kyoto över Okayamas förnämsta sevärdhet, trädgården Korakuen.

Träd, gräs och stenar

Ännu en dag med strålande sol och faktiskt en viss värme. Vi styrde kosan mot ön Miyajima. Det blev spårvagn först och sedan lokaltåg och färja med railpasset som har varit alldeles utmärkt användbart. Naturligtvis var det väldigt många andra som hade samma idé och det börjar ju bli högsäsong. Lönnarna skiftar färg och naturen här är fullständigt underbar med alla stenlagda vattenvägar och gångstigar i Momiji koen, vilket ungefär betyder lönnlövsparken. Den berömda porten till Itsukushima - jinja ute i havet har en ju sett massor av bilder på, men inget överträffar verkligheten.

Blomstrande infart med hustomte.

Fiskande häger.

Tiggande hjort. Åt upp en av våra kartor.

Taira no Kiyomori (1118-1181) var en militär ledare under Heian - perioden som skapade det första samurajdominerade styret var en japansk militär ledare under Heianperioden. Designen till dagens Itsukushima skapades 1168, då krigsherren Taira no Kiyomori anslog medel till den. och byggdes på Klanen Taira stred med klanen Monomati mot slutet av 1100- talet och Taira förlorade det sista slaget. Om detta kan en läsa i första avsnittet av Heike monogatari.