Hett i hyllan

MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Fråga mig inte varför jag inte läst Dagen efter av Lionel Shriver. Jag tyckte så mycket om Vi måste tala om Kevin. När jag läser på baksidan av boken förstår jag det ännu mindre. Så här står det: "Allt hänger på en enda kyss. Irina och Lawrence har levt tillsammans i tio år. Han är förstående, tillgiven och stabil, men numera mer som en vän än en älskare. Ramsey, å andra sidan, är en avlägsen bekant som dessutom råkar vara en av världens bästa snookerspelare. Av en slump går Irina ut och äter med honom en kväll. Den man hon lär känna är spontan och oberäknelig, passionerad men labil. En natt i London ställs Irina inför ett val: Ska hon stanna med den ordentlige, intellektuelle Lawrence eller ska hon lämna honom för en osäker framtid med Ramsey? Dagen efter låter Irina fullfölja båda de möjliga följderna av sitt val, i en slingrande resa mellan två världar."
Nu belv jag jättesugen på att läsa den bums!

Berg i fjärran

1982 kom Kazuo Ishiguros debutroman Berg i fjärran ut. Alltsedan dess har han varit författare på heltid. Eftersom familjen flyttade till England när Ishiguro var liten dröjde det ganska många år innan han kom att intressera sig för sitt ursprungsland, Japan. I Berg i fjärran är jag - berättaren, Etsuko, en japansk änka som flyttat till England. Hon minns Nagasaki (författarens födelseort) på 50 - talet, sitt giftermål och graviditeten med det första barnet. Etsuko har en svärfar som hon kommer väldigt väl överens med. Han har ett eget boende vilket inte är helt vanligt på den här tiden strax efter kriget i Japan. Etsuko får en sorts väninna i den äventyrliga Sachiko som när en envis dröm om att komma till Amerika. Hon har en dotter som hon tanklöst försummar, trots att hon vet att barnet lider av de upplevelser hon fått under kriget. Sachiko förlitar sig på den ständigt opålitlige Frank som tar hennes ihopsparade pengar och spenderar dem på allt annat än amerikaresor. Amerikanerna förstörde hela samhällsystemet sägs det i romanen. Etsuko oroar sig för flickan Mariko, som  är mycket svår att komma nära. Och hon tänker på sin egen dotter, Keiko, som kanske inte fick tillräcklig uppmärksamhet. Fru Fujiwara är också änka. Hon har en omtyckt nudelaffär och en ogift son som sörjer en förlorad flickvän. Fru Fujiwara tycker att de moderna flickorna bara tänker på amerikaklänningar och tvättmaskiner. Och hon förfasar sig över en gift kvinna som trots att hon fick stryk inte röstade på samma parti som sin man i valet! Jag tyckte om den här romanen. Men det är långt emellan Berg i fjärran och Begravd jätte. Närmare bestämt ett helt författarskap. Kazuo Ishiguro har förmågan att växla perspektiv och berättarstil. Ett gediget noblepristagarförfattarskap, skulle en kunna säga.

Veckans topplista v. 43

Johannas deckarhörna: "Idag hade jag tänkt att topplistan skulle ta oss med till de aningen exotiska böcker som utspelar sig på platser vi inte läser om så ofta. Idag letar vi oss bort, mot det okända. Till främmande länder, under ytan eller ut i rymden – det blir spännande att se var vi landar." 

1. Först åker jag förstås till Japan med Shusaku Endo och romanen Tystnaden. Den tilldrar sig på 1600 - talet i samurajklanen Tokugawas Japan och handlar om de kristnas grymma villkor. Filmen är också grym men lika storslagen som boken.
2. Sedan åker jag till Sardinien med Michela Murgia och hennes roman Själamakerskan. Där finns också nobelpristagaren Grazia Deledda med romanen Elias Portolu och Milena Angus med Pappas vingar. Miljön är verkligen speciell och månskenet lär vara något utöver det vanliga. 

Lind & Co

3. Richard Flanagans enastående roman Den smala vägen mot norr belönades också med Bookerpriset. Den tilldrar sig i Burma och handlar om ett vansinnigt järnvägsbygge genom djungeln för den japanske kejsarens räkning. Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger.

4. Melanie McGrath , Där ingen har gått. Här möter vi vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis. Hon är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön. Men hon har i likhet med så många andra här problem med spriten. En annorlunda, jättespännande kriminalroman i ständig iskyla.

Kapten Nemo enligt Wikipedia

5. Till sist en gammal klassiker och favorit: En världsomsegling under havet (1870) av Jules Verne.  Kapten Nemo och hans besättning på u - båten Nautilus och deras fantastiska äventyr i den fantasieggande undervattensvärlden fascinerade och jag minns fortfarande med välbehag läsupplevelsen jag hade i 10 - årsåldern. Kapten Nemo var en gåta i sig och inte förrän i uppföljaren Den hemlighetsfulla ön, 1874, får man en förklaring.

Tematrio - #Metoo

Lyran: Det undgår väl ingen att mängder av kvinnor, och en del män, tröttnat på sexuella trakasserier, sexuellt våld och kränkningar. Och temat förekommer givetvis i många romaner. Berätta om tre romaner som gestaltar sexuellt våld/kränkningar!
1. Bara en mor av Ivar Lo - Johansson handlar om vackra Maria som blir gravid efter att ha utnyttjats  av Henrik, en fattig statare som skryter och skrävlar utan att duga mycket till. Det blir Rya - Rya som får se till att alla barnen är hela och rena och har mat på bordet. I den här romanen finns det flera fall av kränkningar av kvinnor. En klassisk tids- och kvinnoskildring från statartiden.

2. Skuggorna av Katarina Wennstam handlar om fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar av kvinnofriden och tar saken i egna händer. De går metodiskt tillväga; är skickliga på att planera och genomföra hämnden på en rad män enligt den gammaltestamentliga principen: öga för öga tand för tand. 
3. Våld av Joyce Carol Oates. Teena Maguire är på väg hem efter en 4 juli - fest. Hon går genom parken efter midnatt och hon är så "fel" klädd. Hon har sin dotter med sig. Dottern blir vittne till den gruppvåldtäkt hennes mor utsätts för. Nu lever hon i ständig rädsla för förövarna, som vet att hon kan identifiera dem

Vera

Sandrine  växer upp i en hamnstad i Frankrike med sin mormor, som var sömmerska åt sjömännen, men även gick tillhanda på annat sätt om så önskades. Mormor var berber och morfar hade kommit från Karelen. Han var nu ute ur bilden. Tre flickbarnbarn och deras mor bor på andra sidan om den vackra karelska schalen som skilde mormors säng ifrån de andras utrymme. Sandrine var mellandottern,  Modern hade mött deras polske far i trappan när hon var på väg ut för att tömma nattkärlet. Stor passion uppstod, men snart uppstår meningsskiljaktigheter av ett sådant slag att de inte går att överbrygga. Det skulle dröja länge innan döttrarna förstod vad det var. När kriget kom bestämde modern att det var dags att fly till faderns hemtrakter i Polen dit de fyra också kom efter en otrolig färd i en fallfärdig bil som drog sin sista suck strax innan de kom fram till den lilla, konservativa bergsby där faderns barndomshem låg. Ett gammalt obekvämt hus möter dem. Byborna ser misstänksamt på dem och förstår inte ens att när modern tar fram en cigarett så vill hon ha den tänd. Här möter så småningom Sandrine sin första kärlek, Levi, son till byns judiske läkare. Så kommer tyskarna och det lilla kvinnokollektivet skiljs brutalt åt. Sandrine blir utvald av en tysk officer, Sacha. Eftersom hon är rädd om sitt liv gör hon som hon blir tillsagd.  Hon lyckas fly och hamnar slutligen på det badhotell i Skåne i närheten av världens vackraste skjutfält ( som lär vara Kabusa) där hon möter Ivan Ceder en vacker man av förmögen släkt som till allas förvåning gifter sig med Sandrine. Det ska visa sig att hon löser ett problem åt Ivan och hans mäktiga mor, släktens matriark. Sandrine lever på sätt och vis ett privilegierat liv, men hon har väldigt tråkigt. Och hon känner skuld över sina val. Hon känner på sig att systrarna är döda, men hur är det med Levi? Sandrine föder en liten flicka som får namnet Vera. Sandrine har väldigt svårt att känna något för sin flicka, men familjens tjänstekvinna, Vanna, ställer gärna upp. Så flyr Sandrine igen. Hon tänker söka efter Levi. Jag funderar lite på romanens titel. Flickan Vera spelar en förhållandevis liten roll i romanen, men veritas är ju det latinska ordet för sanning. Sandrine bär på hemligheter. I familjen Ceder saknas inte heller lik i garderoben. Vera är en skickligt berättad historia; poetisk, dramatisk och överraskande. Ibland har den drag av saga, till exempel i det alltigenom vita, vintriga och överdådiga bröllopet alldeles i början av romanen. Många tidsmarkörer placerar boken tidsmässigt och slutet är sådant att jag tycker att det borde komma en fortsättning. Det är så mycket en vill veta mera. Hur gick det för alla? Vera borde verkligen komma i fråga när det gäller Augustpriset.

En smakebit på søndag,

Norstedts

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar söndagsutmaningen där hon ber oss dela med oss av det vi just läser. Naturligtvis utan spoilers.

"De kom över fälten. De kom springande hand i hand över de snötäckta fälten med trötta steg och trots avståndet var det tydligt hur kvinnan hukade sig och kämpde. De pulsade fram nära varandra, långsamt och med de få krafter som återstod dem och när de kom närmare syntes hur kvinnan höll upp barnet, såg nästan ut att dra det med sig genom snödrevet för att det inte hade någon  egen ork. Två mörka skuggor mot en mörkgrå nattfond och snön som föll tätt med stora tunga flingor och drev med vinden från väster. Hart var tvungen att hålla sin nariga hand över ögonen för att kunna se."

Två kvinnor på flykt undan en regim som stängt gränserna och förföljer flyktingar. Vi befinner oss någonstans i Centraleuropa en bit in i framtiden. Medborgarskap omprövas och stora gårdar beslagtas. Så är läget iTorbjörn Flygt högaktuella höstroman, Flyktväg s. 7.     Fler smakebitar HÄR

Helgfrågan v. 42

Mias bokhörna undrar i sin helgfråga vad vi tycker att en recension ska innehålla

Som svar på själva helgfrågan svarar jag att jag vill veta något om miljö, tid och stämning; något om personskildringen,  språket, så lite som möjligt av handlingen, men kanske ett resonemang om vad det är för slags bok och recensentens personliga upplevelse av av berättelsen och kanske också om den påminner om något hen läst tidigare. 

Bonusfrågan gäller om vi unnar oss något särskilt när det blir helg.

   Vin och lördagschoklad