torsdag 9 mars 2017

Olikhetsutmaningen: nytt och gammalt



enligt O: "Dags för en ny veckoumaning som jag valt att kalla för olikhetsutmaningen. Varje vecka presenterar jag ett motsatspar och jag vill att ni skriver om två böcker, filmer, tv-serier, författare eller andra kulturella företeelser som passar in på orden. Lätt som en plätt! Idag handlar det om något nytt och något gammalt" Kul med en ny torsdagsutmaning!
Nytt: Anna Larsdotters uppmärksammade bok Kvinnor i strid (klickbar titel) som kom ut på Historiska Media 2016. I tisdags hade jag nöjet att lyssna på författaren själv som berättade om sitt militära intresse i allmänhet och kvinnor inom det militära i synnerhet. Bland de kvinnor som klätt sig som män för att få delta i strid, som Anna Larsdotter berättar om i boken, fanns adelsdamen Ulrika Eleonora Stålhammar från Svenarum i Småland. 1713 byter hon kläder i skogen och blir Wilhelm Edstedt. Hon hade sett hur hennes fem systrar blivit tvungna att gifta ner sig för att få sin försörjning och så ville Ulrika Eleonora inte ha det. Hon tog stora risker. Det var förbjudet för en kvinna att vara soldat. Det var förbjudet för en kvinna att klä sig i manskläder, men Ulrika Eleonora trotsade dessa förbud. Och som inte detta vore nog; hon gifte sig med en annan kvinna! Och det var ju ett brott som var belagt med dödsstraff. Nu var kvinnorna inte lesbiska och de slapp undan med mycket lindriga straff. Ulrika Eleonora deltog som artillerist i strid genom att bl. a. ladda kanoner. Ladda - inte avfyra. Det sköttes av någon med högre lön och bättre pension.
Gammalt: 1843 skrev Fredrika Charlotta Runeberg romanen Fru Catharina Boije och hennes döttrar. Boken fick ligga i skrivbordslådan i femton år tills Zacharias Topelius hunnit publicera en historisk roman. Inte kunde en kvinna vara först med det, resonerade Fredrika Charlotta! Självkänslan var det si och så med. Romanen tilldrar sig under den stora ofreden 1700 - 1721; alltså under samma tid som Ulrika Eleonora Stålhammar/ Wilhelm Edstedt var aktiv som soldat. Läsaren följer Catharina Boije och de två döttrarnas öden som utvecklar sig så olika mycket beroende av deras respektive personligheter. Mer om denna bok vid senare tillfälle. På bilden berättar Merete Mazzarella.

onsdag 8 mars 2017

Still going strong

Efter några dagars intensivt läsande kan jag konstatera att jag fortfarande är lika fascinerad av Kristin Lavransdotter som någonsin under tonåren. Jag har läst första delen, Kransen, i nyöversättning av Gun - Britt Sundström. Nu väntar jag otåligt på del två, Husfrun. Förstår inte riktigt varför titeln på del ett, som förr hette Brudkronan, bytts ut mot Kransen. Hur som helst tror jag att jag vid omläsningen fäster mig vid lite andra saker än tidigare. Kristins och Erlends bitterljuva kärlekshistoria är ju det jag framför allt minns. Och det starka bandet mellan far och dotter. Redan när Kristin var nyfödd och låg vid Ragnfrids bröst slutade hon dia och vände sig mot Lavrans när han kom in i rummet. Modern fick finna sig i att alltid inta andra platsen. Sigrid Undset tecknar en fantastisk bild av livet under medeltiden. Läsaren får sig en lektion i såväl historia som kulturhistoria. Jag har faktiskt slagit upp en hel del, men sådant tycker jag är roligt. Både tids- och miljöskildringen skapar en stark närvarokänsla. Författaren frammanar också skickligt olika stämningslägen; Kristins envishet; Lavrans sorg och vrede, Ragnfrids tungsinne och Erlends sangviniska lynne. Något som jag fäste mig vid den här gången var förhållandet mellan Lavrans och hustrun, Ragnfrid. Nu kan jag se hustrun med andra ögon. Den stilige kraftkarlen Lavrans hade allt sina sidor. Hans - och alla andra mäns - syn på kvinnan och hennes plats i samhället är helt entydig. Kvinnan lyder sin far och därefter den husbonde fadern väljer åt henne. Hon räknas som ett svagt käril utan talan. Reglerna för hur en kvinna skulle uppföra sig var stränga. Det finns några kvinnor som överskridit gränserna, men ändå behållit en plats i samhället i romanen. Erlends moster Åshild till exempel. Vad jag inte mindes är den starka ställning religionen och kyrkan hade. Det vimlar av kyrkor, kloster, nunnor och munkar. Flickorna kunde sättas i kloster något år bara som tidsfördriv före ett avtalat giftermål. Lavrans var djupt religiös; Ragnfrid något mindre. Jag är  mycket förtjust i det lite högtidliga språket som fördjupar romanen både tids - och innehållsmässigt och som en väl till stor del får tacka Gun - Britt Sundström för. Norstedts klassikerserie 2016

tisdag 7 mars 2017

Ny radioföljetong

Idag lästes sista avsnittet av Ta itu av Kristina Sandberg
Nästa radioföljetong börjar onsdagen den 8 mars.
Magnus Schmitz läser Butcher´s Crossing av John Williams. Stoner kom ut 1965. Butcher´s Crossing som var John Williams andra roman, kom ut 1960. Översättare är Eva Johansson. Natur & Kultur 2015.

måndag 6 mars 2017

Tematrio - Kvinnor

Lyrans tematrio: "Den här veckan är kvinnodagsveckan här på bloggen, jag ska bjuda på både lite gammalt och nytt med kvinnotema. Temat för trion den här veckan blir därför väldigt lätt, berätta om tre bra texter som handlar om kvinnor. Klassiker, lyrik, faktaböcker, elaka mammor, vackra häxor o s v välj själv! Eller blanda hejvilt."
1. Författaren Sigrid Undset som fick Nobelpriset i litteratur 1928 framför allt för sina historiska romaner. Mest känd är Kristin Lavransdotter som tilldrar sig på 1300 -talet. Och jag har just konstaterat att Kristin Lavransdotter är lika fascinerande idag som när jag läste den under tonåren.Sigrun Slapgard har skrivit biografin Sigrid Undset. Diktardrottningen. Anna Larsson har designat omslaget.
2. Fredrika Charlotta Runeberg född Tengström. Ett sånt liv hon hade som nationalskaldens hustru och mor till sex pojkar. Sina egna skriverier fick hon spara till sjukdomsperioder och när den övriga familjen sov. Maken, Johan Ludvig Runeberg från en fattig österbottnisk familj, uppmuntrade henne och förbjöd henne att bränna några av sina alster. Fru Catharina och hennes döttrar är en historisk roman från den stora ofredens år och bygger mycket på verkliga personer och händelser. Merete Mazzarella har skrivit en utmärkt biografi om Fredrika Runeberg. Det är väldigt intressant att höra henne berätta också. 
3. Patti Smith har skrivit två självbiografiska böcker Just kids och M train. Hon har en tendens att vara suverän vad hon än tar sig för. Tycker jag. Jag gillar henne när hon sjunger och jag gillade både Just kids och M train. Jag gillar hennes tolkning av Adams julsång och när hon kommer av sig så älskvärt på nobelprisutdelningen. Vem annars hade gjort det till en framgång? På Internationella kvinnodagen konserterar hon i Minneapolis, Minnesota, US. 

söndag 5 mars 2017

En smakebit på søndag

"Hennes ansikte var mycket rynkigt men huden var skär och rosig som hos ett barn, och det såg ut som om den måste vara lika len och fin att röra vid. Munnen var röd och frisk som  en ung kvinnas, och hennes stora, gulbruna ögon glänste. Ett fint vitt huvudlin låg tätt kring ansiktet och hölls ihop under hakan med ett guldspänne; ovanpå hade hon ett dok av mjukt, mörkblått ylle som föll över axlarna och långt ner på hennes mörka, välsittande klänning. Rak var hon som ett ljus, och Kristin mer kände än tänkte att hon aldrig hade sett en så vacker och hövisk kvinna som denna gamla trollkona, som storfolket i bygden inte ville ha att göra med." Från sidan 64 i Kristin Lavransdotter. 1. Kransen  Av Sigrid Undset.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda varandra smakebitar av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers!Fler smakebitar HÄR

lördag 4 mars 2017

Nära dig

Kärlek, otrohet, svek; vänskap, utanförskap, svikna förhoppningar, konstnärsdrömmar och mycket annat ryms i Nära dig, en psykologisk thriller av Lucie Whitehouse, som är en helt ny bekantskap för mig. Det är välskrivet och oupphörligt spännande och bjuder på en rejäl överraskning framåt tre fjärdedelar av boken. Intrigen är välspunnen och slutet lämnar inga lösa trådar. Det vandras en hel del i London och det försämrar inte läsupplevelsen. Huvudperson är den begåvade Rowan Winter som funnit en fristad i familjen Glass, som har allt hon önskar sig av en familj. Dottern Marianne och Rowan blir bästa vänner. Men plötsligt har det gått tio år sedan de talade med varandra. Varför det då? Och på vilket sätt sker kontakten igen? Läs!
Översättning: Maria Bodner Gröön, Etta förlag 2016

fredag 3 mars 2017

Helgfrågan v. 9

Mia undrar i sin helgfråga: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?
Jag gråter inombords när barn och gamla, försvarslösa människor far illa i böckerna. Hjärtskärande skrev jag om Stamtavla av Patrick Modiano. I den romanen skildrar han sina 21 första år, övergiven av såväl mor som far. Och det
blir aldrig bättre. Hjärtslitande var min känsla när jag läste Fyren mellan haven om kvinnan som längtade efter barn, fick tre missfall och sedan av en slump får en annan kvinnas barn i famnen och hur det sedan måste bli med det.

Bästautmaningen - kusliga hus

LYRAN: "Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande."
Ett av de kusligaste hus jag träffat på i litteraturen är rättsarkeologen Ruth Galloways ensliga hus vid saltängarna och havet i Norfolk. Författaren, Elly Griffiths, känner sin miljö väl.
Annars väljer jag huset i Kvinnan i svart av Susan Hill. Hela miljön är kuslig. Huset kan endast nås när det är ebb. Knirkande vagnar, gråt, dunsar i huset, en otäck mjölkaktig dimma - fåk - från havet. Den pensionerade juristen Arthur Kripps berättar om minnet av sina nätter i spökhuset och får en panikattack på kuppen.

torsdag 2 mars 2017

Veckans ord på Ö


enligt O: Nu kommer äntligen den här veckans ord, faktiskt sista veckans ord och därmed börjar de alla på Ö. Associera följande fem ord med lika många författare och/eller boktitlar.
ö
Klovharun. I Anteckningar från en ö berättar Tove Jansson i ord och Tuulikki Pietilä i bild om sina år på ön Klovharun. Tove Jansson drömde i hela sitt liv om ett ensamt liv på någon ö.
ödla
Det var en gång...Massor av dinosaurier (= skräcködlor) av Sarah Sheppard, som är fantastisk på att skriva faktaböcker för barn.

öken
På kamelrygg genom öknen av Robyn Davidson1977 var författaren Robyn Davidson 27 år.  Tillsammans med fyra kameler och en hund startade hon en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resan mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen
önskning

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna  -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover  -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Ur diktsamlingen Moln av Karin Boye


överdriva
Ignatius O´Reilley i Dumskallarnas sammansvärjning är bara för mycket. Han beskrivs så här: "En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut åt båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips." Boken gavs ut av modern efter författaren John Kennedy Tooles död.

onsdag 1 mars 2017

Den tid då ljuset avtar


Den gamle socialisten Wilhelm Umnitzer fyller 90. Året är 1989. Som vanligt ska hans födelsedag firas med pompa och ståt; familj, partivänner och några andra. Som vanligt ska han få medalj. Men i år infinner sig inte höjdaren i partiet utan skickar en ersättare. Hustrun Charlotte gör vad hon kan för att Wilhelm ska bli så nöjd som möjligt. Men sonhustrun Irina kommer inte och inte heller sonsonen Alexander. Sonen Kurt, historiker,  brottas med sitt eget åldrande. Hans aptit på kvinnor visar dock inga tecken på att avta. Han har samma politiska åsikter som fadern, men efter några år i ryskt koncentrationsläger börjar han tänka om. Wilhelm och Charlotte gick i landsflykt till Mexiko under 40 -talet och återvände sedan för att bygga upp DDR. Sonsonen Alexander har helt andra idéer. Under 50 år följer en fyra generationer av familjen Umnitzer. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen för tid och plats växlar ofta. Men familjemedlemmarna är desamma och det är genom dem en ser. Det är en storslagen roman, som i Der Spiegel kallas för "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen". Det är högt betyg och ett välförtjänt sådant. Romanen är lättläst och innehåller skämt och allvar; sorg och glädje; kärlek och ensamhet. Familjens historia speglar DDR:s.
Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade deporterats till Sibirien. 1956  flyttar familjen tillbaka till Östberlin. Ruge studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år vid DDR:s vetenskapsakademi. 1988 flyttade han till Västberlin. Romandebuten kom 2011 när Ruge är 57 år med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset. Aimée Delblanc har översatt till svenska. Den tid då ljuset avtar kom ut 2016 på svenska på Nilsson förlag.

tisdag 28 februari 2017

Veckans utmaning: din litterära favoritmiljö

Ulrica på Kulturkollo skriver om veckans litterära utmaning:
"Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.
Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar."

Efter att ha funderat en stund kan jag säga att en av mina litterära miljöer är skogen, som i Walden av Henry David Thoreau, Hitom himlen av Stina Aronson och Korparna av Tomas Bannerhed och
karga, vinpinade landskap som Barröy utanför norra Norges kust i De osynliga av Roy Jacobsen och Island i Jon Kálman Stefánsson romaner om Pojken, till exempel den första i serien Himmel och helvete och öde, snöiga och isiga miljöer som Algonquin Bay i Ontario i Kanada i Giles Blunts romaner. Fader Död är bara ett exempel. Där ingen har gått av Melanie McGrath utspelar sig i Arktis och har en kvinnlig jägare och vildmarksguide som huvudperson. Titlarna är klickbara.

måndag 27 februari 2017

Tematrio - bara brittiskt

Lyrans Tematrio
Berätta om tre bra brittiska romaner/författare. Ja, det var ju både lätt och svårt på en gång.
1. Jag hoppar över de mest självklara namnen som Woolf, Austen och systrarna Brontë och väljer några andra. Jag börjar med en författare jag länge haft som en av mina favoriter, nämligen Thomas Hardy. En gång var han nära att få Nobelpriset i litteratur. Thomas Hardy skrev romaner från sydvästra England och skapade sitt eget landskap, Wessex. Det var också namnet på hans terrier för övrigt. Utöver romaner skrev han lyrik och skådespel. Min favoritroman är Heden (Egdon Heath), även utg. under titeln Hemkomsten.
2. Jeanette Winterson har jag läst ett flertal romaner av och gillat alla utom Skymningsporten. Fyrväktaren och Det finns annan frukt än apelsiner är ett par höjdpunkter liksom självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal
3. Elizabeth Cleghorn Gaskell, även känd som Mrs Gaskell. Hon intresserade sig för de fattigas förhållanden och även för de s. k. fallna kvinnornas villkor. 

söndag 26 februari 2017

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser.  Men - utan spoilers.
"Igår kväll sade jag till dig att jag en dag kanske skulle försvinna och du sade: Vart, och jag sade: Till vår Herre, och du sade: Varför, och jag sade: För att jag är gammal, och du sade: Jag tycker inte att du är gammal. Och sedan smög du in din hand i min och sade: Du är inte särskilt gammal, som om saken därmed var avgjord. Jag sade till dig att du kanske skulle få ett liv som var väldigt olikt mitt, och olikt det liv du haft tillsammans med mig, och att det skulle vara underbart, att det finns många sätt att leva ett gott liv. Och du sade: Det har mamma redan berättat. Och sedan sade du: Skratta inte åt mig! för du trodde att jag skrattade åt dig. Du sträckte ut handen och rörde med fingrarna vid mina läppar och gav mig den där blicken som jag aldrig i hela mitt liv sett hos någon annan, förutom hos din mor." 
Från sidan 7 i Gilead av Marilynne Robinson. Fler smakebitar HÄR.

lördag 25 februari 2017

Helgfrågan v. 8


Mias helgfråga: Har ni några planer för helgen ? Hur ser er favoritläsplats ut? Eller har ni fler?
På första frågan svarar jag: Städning och - eventuellt - gallring i några av bokhyllorna. Vidare blir det födelsedagsfirande med utomhusgrillning. Tårtan serveras inomhus.
Imorgon blir det läsning, läsning, läsning. Och förhoppningsvis en promenad.
Andra frågan: Favoritläsplatser.
1/Under tallarna med vågbrus från havet vid sommarstugan. 2/ Uppallad i ett hörn i min säng med god belysning.

fredag 24 februari 2017

Bokbloggsjerka 24 - 27 februari

ANNIKAS BOKBLOGGSJERKA 24 - 27 februari: Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), vad tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?
Det där är säkert väldigt vanligt bland boknördar. På japanska finns begreppet
tsundoku: "Att nyinköpta böcker kan ha en tendens att olästa samlas på hög är säkert inget ovanligt fenomen. På japanska kallas detta beteende tsundoku. Substantivet har nu börjat användas i svenskan", läste jag i Språktidningen för några år sedan och kände omedelbart igen mig. Naturligtvis läser jag en del av böckerna medan andra får vänta på sin tur. Men vissa böcker bara måste få följa med hem från affären för att jag tilltalas av 1/första meningen 2/ omslaget 3/ författarnamnet 4/ ämnet 5/ nyfikenhet eller 6/en aning av något som jag inte kan förklara. Glad vandrar jag sedan hem med känslan av att jag av en ren slump kommit över en dyrgrip  och att det var en himla tur att jag inte missade den. 

torsdag 23 februari 2017

Veckans ord på Ä


enligt O: Nästa sista alfabetsveckan och jag skissar för fullt på en ny torsdagsutmaning. Fem ord som vanligt och den här veckan börjar de på Ä. Koppla dessa ord till fem böcker och/eller författare.
äcklig
Äcklet av Jean Paul Sartre är en existentialistisk roman av Jean Paul Sartre. Huvupersonen, Antoine Roquentin, har tappat greppet om tillvaron. Han känner sig äcklad av den egna kroppen och hela världen. Han lider av känslor av främlingsskap och identitetslöshet. 
äga
Genier: samtal om konsten att äga sitt eget liv. Intervjuer med fjorton  kvinnor i podcasten med samma namn av skådespelaren Moa Gammel.  Hon intervjuar kvinnor som hon ser som sina förebilder, sådana som Märta Tikkanen, Ann Heberlein, Gudrun Schyman, Lena Andersson och Susanne Osten. En jätteintressant bok med efterord av Ebba Witt - Brattström
äntligen
Äntligen Sigge med text av Lin Hallberg och med fina teckningar av Margareta Nordqvist. Det är lilla dotterdottern Ellen som introducerat Siggeböckerna i mitt liv. Ponnyflickan Elina och hennes kompisar stortrivs i stallet i Broby och med tränaren Ingela. Elina har nu kommit upp i gruppen av stora flickor får arbeta som skötare. 
ärlig
Ann Heberleins senaste bok har den avväpnande titeln Gud, om vi ska talas vid du och jag måste jag vara helt ärlig. Hon skriver brev till Gud och undrar vem han är, hur han förhåller sig till ondska, sjukdom och lidande. I bokens andra del får hon svar.
äventyr
Under 1870 - talet växte det fram en sorts populärlitteratur i Japan motsvarande ungefär vår tids chic - lit. Bestsellern Gatusångerskan Omatsus
Gatusångerskan Omatsus äventyr är utrustad med många rafflande ingredienser och ger dessutom en kulturhistorisk bild av Japan i brytningstiden mellan shogunatet, som tog definitivt slut 1886, och Meijiperioden.

onsdag 22 februari 2017

Begravd jätte

England på 500 - talet, en föga dokumenterad tid; troll, jättar, drakar, alver, riddare, krigare, britannier och saxare delar på utrymmet. En dimma har spridits ut över landet av hon - draken Querig och åsamkat folket en kollektiv glömska. I vissa lägen kan det vara bra att gamla oförrätter fallit i glömska. Men nu har den begravda jätten (hämnden) börjat röra på sig. Glimtar av hågkomst förbryllar människor. En följer det gamla paret Axl och Beatrice och deras vandring från den egna byn ut i landet i sökandet efter den som de nästan glömt att de hade. Han har varit försvunnen länge. På sin väg möter de den gamle riddaren Gawain på hästen Horace. Han anser sig fortfarande tillhöra kung Arturs riddare och har länge varit på väg att dräpa den fruktade hon - draken Querig. Den unge krigaren Wistan är saxare och när han möter Axl får han en känsla av att de mötts tidigare. Jag skulle tro att den här romanen närmast liknar fantasy: en genre jag vanligtvis inte är så förtjust i, men Begravd jätte fungerar bra. Under läsningen kommer jag att associera till annan litteratur. Don Quijote har jag redan nämnt liksom sagan om kung Artur. I en scen uppträder några flaxande svarta fåglar som visar sig vara kvinnor. Då tänker jag på häxorna i Kung Lear. Vad det gäller Beatrice kommer jag osökt att tänka på Dante och Den gudomliga komedin. Säkert finns det många andra referenser som jag missat. Vissa stycken av Begravd jätte är rent poetiska och jag känner mig mycket nöjd med att ha läst denna förbryllande bok som lyckats reta upp såväl Ishiguros fru som fantasydrottningen Ursula K. Le Guin.

tisdag 21 februari 2017

Nattens historia

Frau am Fenster, den fina omslagsbilden på Nattens historia föreställer en målning av Caspar David Friedrich, född i Stralsund, och därför, enligt författaren Gunnar Broberg, svensk medborgare. Varför har natten som utgör en sådan stor del av våra liv inte fått någon egen historia förrän nu. Gunnar Broberg koncentrerar sig på den svenska natten och har sökt referenserna i sitt eget stora bibliotek. Nordiskt mörker och ljus under tusen år är undertiteln. Det pågår en ständig kamp mellan dag och natt och det är dagen som har övertaget. Nattmannen var en spännande figur som tände och släckte gatlyktorna . Han upprätthöll också ordningen. Hur uppfattar en tiden? Det utmärkta ordet "dygn" finns endast i de nordiska språken, påstår Gunnar Broberg.  Han har studerat Linné och konstaterar att Linné arbetade dag och natt under sommartid och vilade på vintern. Det är så det borde vara. Elektricitetens införande var revolutionerande och en kunde börja göra mera dag av natten. Gamla rutiner kunde lämnas därhän. På flygplatser är tidsgränserna som mest utsuddade.  Gunnar Broberg säger att han skulle kunna skriva sängens och sovandets historia och nattmössans
historia.  Nattmössan var en omtyckt kärleksgåva mellan makar och kunde även användas på dagen. Författaren såg vissa likheter med dagens mössanvändande. Ett intressant föredrag om en otroligt innehållsrik bok. Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé och lärdomshistoria, har också haft mycken kontakt med Jan Garnert som  kom ut med Ut ur mörkret : ljusets och belysningens kulturhistoria under 2016. Jan Garnert är etnolog och kulturhistoriker. Brobergs bok är utgiven på Natur&Kultur och Garnerts på Historiska media.

söndag 19 februari 2017

En smakebit på søndag


Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser utan att för den skull förstöra läsningen för någon. En smakebit på søndag, alltså.
" Man hade säkert fått söka länge efter den sorts slingrande väg eller fridfulla äng som England senare blev berömt för. I stället fanns där långa sträckor av öde, obrukad mark och här och var oländiga stigar över skrovliga kullar eller dystert hedlandskap. De flesta vägar som romarna lämnat efter sig måste vid det laget ha förfallit eller återgått till vildmark. Isig dimma hängde över floder och träskmarker och tjänade alltför väl de troll och jättar som då ännu hörde hemma i detta land. Man undrar vilken vanmakt som fick människor att slå sig ner på så dystra platser, men de som bodde i dessa trakter måste med fog ha fruktat dessa vilda varelser vars flåsande andetag kunde höras långt innan deras deformerade gestalter dök upp ur dimman."
från sidan 9 i Begravd jätte av Kazuo Ishiguro . Fler smakebitar HÄR
 

lördag 18 februari 2017

Helgfrågan v. 7


MIAS helgfråga: Vilka är dina bästa bokreatips? (tips från Johannas deckarhörna) Var handlar du helst dina reaböcker?

Några av mina bästa bokreatips 
(jag utgår ifrån sådana som jag själv skulle vilja köpa):

Karin Johannisson, Den sårade divan
Hanaya Yangihara, Ett litet liv
Elisabeth Åsbrink, 1947
Elena Ferrante, Hennes namn
Ulf Ellervik, Ond kemi
Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser
Michael Puett, Vägen: fem kinesiska filosofer 

Jag gillar att gå i bokhandeln och lyfta i böckerna. I regel hittar en något oväntat. Sedan är det lätt hänt att jag därutöver använder mig av någon nätbokhandel. Varuhusen kan ju också vara förrädiska. 

torsdag 16 februari 2017

Veckans ord på Å

enligt O: Dags för bokstaven Å idag och vi närmar oss verkligen slutet. Din uppgift är som vanligt att koppla följande ord till författare och/eller boktitlar.
Veckans ord är följande:

åklagare
En gammal favorit: Jag kan laga alla bilar av Karin Nyman. Det är en riktig gammal klassiker som fortfarande går att köpa.

åktur 
Linnés skånska resa kan en väl kalla en åktur. Så här skriver han bl. a.
"Landet emellan Malmö och Trelleborg var det härligaste i världen och liknade merendels Flandern, ty det var en slätt utan berg, backar, stenar, floder, sjöar, trän eller buskar". Inte mycket till landskap om någon frågar mig.

ålderdom
Här tänker jag på Marmorängeln av kanadensiska Margaret Laurence. Hagar Currie Shipley, en kvinna i 90 - årsåldern, har blivit satt på hemmet av sina barn. Där sitter hon och reflekterar över sitt liv, sitt miserabla äktenskap och sin olidliga svärdotter. Hon har också en del vassa kommentarer om övriga boende på hemmet. Ellen Burstyn spelade huvudrollen i filmen

ångest
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval. 


Dan Andersson

åskådare   
Betraktaren av Belinda Bauer handlar om Patrick, 19, som har Aspergers syndrom med allt vad det innebär av sociala svårigheter.  Han har mist sin pappa väldigt tidigt och är besatt av tanken på döden. Vad är det som händer när en människa övergår från att vara levande till att vara död från den ena sekunden till den andra? Patrick går en universitetskurs i anatomi för att möjligen komma närmare ett svar på frågan. Och visst har de döda saker att berätta. Patrick är en god iakttagare och lägger utan svårigheter ihop två och två

onsdag 15 februari 2017

Tematrio - Kärlek


LYRANS tema för den här veckan är så klart romantisk kärlek! Berätta om texter som flödar över av kärlek!

1. Varulven av den dansk-norske Aksel Sandemose
Varulven är berättelsen om överklassflickan Felicia och lappskräddarsonen från Rjukan, författaren Erling Vik. Det är en mycket speciell kärleksroman men också en studie i makt. Varulven är   symbolen för de onda makter Sandemose hela sitt liv bekämpade: intolerans, dumhet, avundsjuka, främlingshat och maktlystnad. Kärleken mellan Erling och Felicia är livsvarig även när de lever i andra relationer. Varulven är en favorit sedan länge. Cornelis skrev Felicias svenska suite. 
2.  Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Annelie Jordahl handlar om Ellen Keys kärlek till Urban von Feilitzen. Den utspelades mestadels brevledes och var kanske lite ensidig. Paret träffades bara någon enstaka gång. Ellen Key hade sin undervisning i Stockholm och kritikern Feilitzen hade gods, fru och fyra barn i Linköping.
3. Fiender: en berättelse om kärlek av I B Singer, nobelpristagare 1978. Singer är en fantastisk berättare. I Fiender skildrar han en judisk man, Herman Broder, som flyr undan förföljelserna i Polen till New York med hjälp av Yadwiga, en bondflicka som förälskat sig i honom. Han gifter sig med henne av ren tacksamhet. Ganska snart har han också skaffat sig en älskarinna, Masha. In på scenen kommer då Tamara, hustrun sedan före kriget, som Herman trodde mist livet i ett koncentrationsläger. Jag har läst boken och sett filmen. Det går bra vilket som. Mycken kärlek, starka temperament, humor och lite opera. Anjelica Houston spelar hustrun Tamara: Bara en sådan sak.