Bra, bättre, bäst

Annikas bokbloggsjerka 12 - 15 december: Veckans fråga kommer från Mia: Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5. Sortera in trean på motsvarande plats om du använder en annan typ av poängsättning)
Detta är ingen enkel fråga. Tre var ett mesigt betyg i skolan. (Naturligtvis var det mest läraren som var dum och inte förstod, men i alla fall.) Tre är varken det ena eller det andra. Naturligtvis är det bättre än ett eller två. Men när det gäller läsning tycker jag tre är lite bättre. Helt OK, faktiskt. Man kan visst läsa en bok som fått betyget tre. Den kan vara riktigt bra. Steget mellan tre och fyra känns längre än det mellan fyra och fem. Fråga mig inte varför. Fyran är reserverad för mycket bra böcker och femman för rena läsupplevelser. Det är kanske inte så mycket en fråga om betygssättning i sig utan mera ett sätt att relatera böcker till varandra. Och - det är ju den egna upplevelsen av boken man ger uttryck för. Det är ju också så man gör på Goodreads. Tre exempel ur min egen fatabur: 
Mrs Sinclairs resväska av  Louise Walters: 3
Snöstormen av Vladimir Sorokin: 4.
Walden av Henry David Thoreau får utan tvekan: 5.

Någon som vill ha julklappsböcker?

Bilden är Monikas

HÄR kan du läsa om Monikas, på bloggen Bokföring enligt Monika,  utlottning av En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton och Granne med döden av Alex Marwood och hur du ska göra för att delta i utlottningen. Jag har tidigare läst ROV av Sharon Bolton och den tyckte jag mycket om, så jag skulle verkligen vilja läsa mera av henne.  Journalisten Serena Mackesy lyckades vid första försöket med sin debutroman, thrillern ONDA FLICKOR som hon skrev under pseudonymen Alex Marwood. Den var också något utöver det vanliga.
Anmälningstiden till utlottningen går ut 14 december, klockan 23:59.

Ny radioföljetong!

Imorgon, 11 december,  börjar en ny radioföljetong, Nätternas gräs av årets Nobelpristagare i  litteratur, Patrick Modiano. En man, Jean, söker i Paris efter Dannie, som var hans kärlek för 40 år sedan, och som försvann under mystiska omständigheter. Med hjälp av adresser, telefonnummer och namn i en gammal svart anteckningsbok försöker han rekonstruera dåtidens Paris. Staffan Göthe läser. Läs pressmeddelandet HÄR

Gare d´Austerlitz

Litteraturvetaren Per Arne Tjäder har just kommit ut med en bok om Patrick Modiano, Gare d´Austerlitz. En bok om Patrick Modiano på Daidalos förlag. Omslaget är en detal av en karta över Paris från 1937. Gare d´Austerlitz var ett av de svarta hålen i Paris under ockupationstiden enligt Patrick Modiano. Det var också där hans far greps utav Gestapo men släpptes lika snabbt efter ingripande av en mystisk man i en svart bil. Fadern, som var sefardisk jude,  hade sina förbindelser och lyckades ta sig igenom kriget med livet i behåll. Modern, som kom från Belgien, var dansös och skådespelerska och enligt Per Arne Tjäder lever hon fortfarande, 96 år gammal. Modianos första språk blev alltså flamländska. Per Arne Tjäder har skrivit en intressant och mycket lättillgänglig bok om årets nobelpristagare i litteratur. Han går igenom uppväxten, den dåliga relationen med föräldrarna, ungdomsåren med flickvännerna som vittnar om en komplicerad ung man besatt av detaljer och fakta. Patrick Modiano har alltid noterat i anteckningsböcker; adresser, namn, platser och annat. Hustrun, författaren Dominique Zehrfuss, kommer också ifrån svåra uppväxtförhållanden. Paret har två döttrar; den yngsta Marie är gift med en svensk musiker. Per Arne Tjäder går igenom romanerna; tecknar bakgrundsbilder, berättar om andra Modiano - forskare, vandrar på Modianos gator och följer intresserat de trådar som författaren lagt ut. Per Arne Tjäders egna intresse är medryckande. Det är spännande läsning. Liksom Modianos egna romaner som alltid har ett drag av deckare. Någon är försvunnen, andra söker, identiteterna växlar och vilseleder. Georges Simenon är också Modianos förebild. Självbiografiska teman vävs ofta in i berättelserna som är som symfonier av Haydn; korta variationer på samma tema, men alla är olika. Stamtavla är den mest självbiografiska av hans romaner.
Romanerna ska ses som delar i ett större bygge, säger Modiano.
Modiano har även skrivit barnböcker som illustrerats av hustrun.
Gare d´Austerlitz rekommenderas varmt.

Nya läsbekantskaper under 2014

Top Ten NEW-to-us Authors We Read in 2014
 

The Broke and the Bookish utmaning idag gäller författare vi läst under 2014 som varit nya bekantskaper för oss. Läs hur det går till  HÄR

 1. Paula Fox, Desperate Characters
 2. Louise Walters, Mrs Sinclair´s Suitcase
 3. Attica Locke, Black Water rising
 4. Henry David Thoreau, Walden
 5. Eowyn Ivey, The Snow Child 
 6. Vladimir Sorokin, Snöstormen
 7. M L Stedman, Light between Oceans
 8. Lian Hearn, Across the Nightingale Floor
 9. Taiye Selasie, Ghana must go
10. Julie Otsuka, The Buddha in the Attic

Tematrio - Bokaccessoarer

LYRAN undrar i veckans tematrio vad vi önskar oss för bokaccessoarer i julklapp? Jag tänker stort och i vid bemärkelse...

Lånad bild

1. Rysk läsfåtölj. Fällbar rygg och fotstöd. Läsbord med ljushållare.

2. En mjuk och skön lisös i någon klädsam färg. Jätteskön att sitta/ligga och läsa i. Även denna bild är lånad

3. Jag är mycket förtjust i bokmärken av alla slag. Detta underbara bokmärke av silver kan man köpa på Etsy.com, om man har råd.

En smakebit på søndag

Just nu läser jag - helt fascinerad - Vilda svanar, en modern klassiker, av Jung Chang. Det är nästa bok i läsecirkeln. 500 sidor kinesisk 1900 - talshistoria genom tre generationers kvinnoöden.

"Min mormor var en skönhet. Hon hade ovalt ansikte med rosiga kinder och skimrande hy. Hennes långa, glänsande svarta hår flätades i en tjock fläta som nådde henne ända till midjan. Hon kunde vara stillsamt undergiven när tillfället så krävde, vilket det gjorde nästan jämt, men under denbehärskade ytan sjöd hon av undertryckt energi. Hon var liten, ungefär 1,60 med spenslig figur, med luttande axlar som ansågs vara idealet. Hennes största företräde var dock hennes snörda fötter, som på kinesiska kallades "tretums gyllene liljor" (san-tsun-gin-liari). Hon gick följaktligen "som ett  spätt litet pilskott i en vårbris", som kinesiska kvinnokonnässörer brukade säga. Anblicken av en kvinna som stapplade på snörda fötter skulle ha en erotisk inverkan på männen, delvis därför att åskådarens beskyddarinstinkt väcktes av hennes hjälplöshet."

Detta står att läsa på sidan 36 - 37 i min utgåva av Vilda svanar.
Läs hur smakebiten går till  HÄR

Adventsutlottning på Kulturkollo

Adventsutlottning på KULTURKOLLO.
I potten ligger Mira och Irma av Sabine Gruber från förlaget Thorén och Lindskog. Jag skulle gärna vinna Mira och Irma. Och det är det nog många andra som vill också. Titta in på Kulturkollo så får du veta hur det går till!

Nightwatch

Ikväll blir det uppesittarkväll!
21.30 i TV 1 visas första delen av tre av När döden kom till Pemberley. Den bygger på P D James bok Death comes to Pemberley; en uppföljning på Stolthet och fördom av Jane Austen. "They wanted dancing and merriment. They got murder" står det på bokens baksida. Året är 1803 och Elizabeth och Darcy har varit gifta i sex år när plötsligt Elizabeths yngre oberäkneliga syster Lydia dyker upp, skrikande att hennes man har blivit mördad.

Därefter visas kl 22.30 visas en brittisk - fransk - tysk inspelning av Chéri, en roman av Colette (1873 - 1954). Hon är en storartad skildrare av kärlekens väsen och tycks nu ha nått även yngre generationer. Chéri handlar om den medelålders kurtisanen som blir förälskad i en mycket yngre man

Bokbloggsjerka 5 - 8 december

Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel? 
Det frågar Annika i sin Bokbloggsjerka 5 - 8 december.
Busenkelt, säger jag. Man ska bara se till så att barnen under hela sin uppväxt ser läsande föräldrar som alltid omger sig med böcker och som dessutom läser högt för barnen och låter dem botanisera fritt i bokhyllorna. Det kan kosta lite lösa blad och ett och annat konstnärligt utbrott på några sidor här och där, men det är en ringa kostnad för en växande förmögenhet.

Bilden är lånad av expressen.se

10 kr på loppis

Den här boken är tydligen en fortsättning på Emma av Jane Austen.  

Emma Tennant har skrivit Lek och allvar som kom ut 1996 på Forum i översättning av Lena Torndahl. Jag visste inte att den fanns över huvud taget. Författarnamnet är välbekant. I min hylla står Tess, en berättelse om Thomas Hardy´s Tess som Emma Tennant nu återger berättad ur kvinnlig synvinkel.

Pemberley - Or Pride and Prejudice continued finns också. 

Emma Woodhouse lever i Lek och allvar sitt liv på ett stort gods med en älskande äkta man; lyckligt och bekvämt. Hon älskar fortfarande att agera äktenskapsmäklerska, men ibland blir det inte som hon tänkt sig. 

Originaltiteln är: Emma in love ...

Idén att skriva fortsättningar på klassiker är väl i regel inte så tilltalande, men visst, Emma Tennant ska få sin chans vid tillfälle.
 

Mark Strand 1934 - 2014

Lines for Winter

Tell yourself
as it gets cold and gray falls from the air
that you will go on
walking, hearing
the same tune no matter where
you find yourself—
inside the dome of dark
or under the cracking white
of the moon's gaze in a valley of snow.
Tonight as it gets cold
tell yourself
what you know which is nothing
but the tune your bones play
as you keep going. And you will be able
for once to lie down under the small fire
of winter stars.
And if it happens that you cannot
go on or turn back
and you find yourself
where you will be at the end,
tell yourself
in that final flowing of cold through your limbs
that you love what you are. 

Den amerikanske poeten Mark Strand föddes i Summerside, Prince Edward Island, Canada,1934. Den 29 november 2014 satte han punkt för gott i sin dotter hem i New York. Hans första diktsamling, Sleeping with one eye open kom 1964. Den sista heter Almost invisible. Mark Strand hann uppleva sin 80 - årsdag och utgivningen av den 500 sidor tjocka Collected poems som innehåller nästan all hans poesi. Fina recensioner fick den dessutom. Mark Strand är inte så känd i Sverige, men författaren Stewe Claesson har översatt några samlingar och har flera liggande. Mark Strand var också intresserad av målarkonst. Ibland gjorde han sina egna omslag. På senare tid intresserade han sig också för collaget.  Att klippa och riva papper och klistra upp det igen gillade Mark Strand. Han var ofta galghmoristisk i sina dikter vilket inte hindrade att de ändå avslutas med med en avklarnad lakonism. 1998 fick han Pulitzerprisett för Blizzard of one.

Top Ten Tuesday

Top Ten Books I'm Looking Forward To In 2015.
10 books in Swedish during Spring 2015.

1. Kanada berättar
2. Ak Welsapar – Legenden om Aypi
3. Chinua Achebe - Guds pil
4. Paul Auster - Rapport från insidan 
5. Jeanette Winterson - Skymningsporten
 






                          

  6. Hilary Mantel - Skuggan av ett liv
  7. Marie Darrieussecq - Man måste älska männen mycket
  8. Kobo Abe - Kvinnan i sanden
  9. Vladimir Sorokin - Tellurien
 10. George Prochnik - Stefan Zweig vid världens ände

Loppisfynd!

1908 kom Anne of Green Gables ut för första gången. Författaren L. M. Montgomery kom att skriva en lång rad böcker om Anne från det att hon är 11 år och långt upp i vuxen ålder. Förläggare och läsare krävde det helt enkelt. Anne kommer från ett barnhem till Marilla Cuthbert och hennes bror Matthew på Prince Edvards ö i östra Kanada. De är lite till åren komna och Anne är rödhårig, livlig och fantasifull. Jag minns kollisionerna med Marilla än idag trots att det är långe sedan jag hörde Anne på Grönkulla läsas högt i skolan. Matthew fungerade som åskledare och medlare. Anne fick en bästis i Diana Barry, något hon drömt om i hela sitt liv. Hennes filosoferande om "besläktade själar" var också något som fastnade hos mig. Redan 1909 kom boken i svensk översättning och blev väldigt väl mottagen. 2009 utkom en antologi med läsarreflektioner Besläktade själar: Läsupplevelser av Anne på Grönkulla, 2009. Texterna i antologin är skrivna främst av kvinnor i mycket olika åldrar. Anne på Grönkulla lästes alltså även av vuxna. Den mest kända svenska läsaren var Astrid Lindgren. Anne på Grönkulla har även kommit ut under titeln Anne på Gröntorpa. Även Lucy Maud Montgomerys Emily - serie mottogs väl i Sverige.

Om känslomässig försummelse

Deras ryggar luktade så gott är Åsa Grennvalls nionde serieroman.
Åsa Grennvall föddes 1973 och Jenny i romanen växer upp under 70 - och 80 - talen med Kyrkans barntimmar och spaghetti och köttfärssås på burk. Åsa Grennvalls serier har ofta självbiografiska inslag. Deras ryggar luktade så gott handlar om Jennys uppväxt i en familj som inte var så framstående känslomässigt. Om Jenny grät lämnade pappa rummet och mamma viftade bort Jennys känslor. De ställde aldrig upp på hennes sida och hon upplevde ofta att de skämdes för henne. När hon bad om ursäkt kunde hon mötas av iskall tystnad. Jenny lider ingen materiell brist och hon blir inte misshandlad fysiskt. Föräldrarna förstår inte bättre, helt enkelt. Ändå kryper Jenny ihop mellan deras ryggar om nätterna för att tanka någon sorts trygghet. Det är en starkt berörande text. Skildringen av det ensamma barnet i så starkt behov av kärlek och förståelse är så fint och inkännande gjord. Jag läste verkligen som jag läser en roman. Serier är annars inte min starkaste gren. Teckningarna är så uttrycksfulla och man vill bara krama Jenny.
När Jenny själv får barn ställs allt på sin spets och då har hon turen att äntligen möta en vuxen som förstår, kan och vet. Deras ryggar luktade så gott borde läsas av många vuxna - inte bara föräldrar.

Bokbloggsjerka 28 november - 1 december

Annikas fråga i Bokbloggsjerkan 28 november - 1 december lyder så här: Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? alt. vilka nobelpristagare har du läst? Hur jerkan går till kan man läsa HÄR
Det var riktigt roligt att gå igenom alla pristagarna och tänka efter vilka jag läst och sedan göra en inventering av hyllorna.

Av de 108 nobelpristagarna i litteratur har jag läst hälften. 
39 nobelpristagare står i min hylla och de är lästa. Undantag: Nobelpristagarna 1980 och 1981, d.v.s. Czeslaw Milosz, Issadalen och Elias Canetti, Förbländningen. Några pristagare  har vi läst i läsecirkeln, t. ex. Selma Lagerlöf, Thomas Mann, Albert Camus, John Steinbeck, le Clézio, Herta Müller och Alice Munro. Första boken till diskussion i januari 2015 är Patrick Modiano, Lilla smycket. Sigrid Undsets trilogi om Kristin Lavransdotter läste jag som mycket ung - flera gånger - liksom Pearl Bucks trilogi om kinesiskt bondeliv, Den goda jorden, Sönerna, Wang Lungs barnbarn. Yasunari Kawabata har jag nyligen läst om och omläsning av Patrick White, Stormens öga ligger på lut. Strändernas svall av Eyvind Johnson var inget mindre än en läsupplevelse och Harry Martinsons lyrik är aldrig långt borta. Mannen utan öde av Imre Kertez är bland det starkaste jag läst. Coetzee, Onåd berörde mig också djupt. Doris Lessing borde ha fått priset mycket tidigare, det kunde man väl hålla med henne om. Sällan har väl så många varit så överens som när kanadensiska Alice Munro fick sitt pris.

Ett brev betyder så mycket

Mrs Sinclairs resväska är engelska Louise Walters debutroman. Den tilldrar sig under andra världskriget och i nutid. Roberta Pietrykowski är 30 + och arbetar i en trevlig bokhandel i Oxford, Old and New Bookshop sedan elva år tillbaka. Hennes far är sjuk; modern har hon inte haft kontakt med sedan denna lämnade far och dotter för länge sedan. Farmor Dorothy har tagit hand om fadern och Roberta. Nu hittar Roberta ett brev i en bok skrivet från farfadern till farmor, Dorothea. Roberta får inte ihop farföräldrarnas historia. Det är något som inte stämmer. Roberta samlar på brev och meddelanden som hon hittar i böcker som lämnas in. Böckernas titlar anges nogsamt liksom status och prissättning. Det är en väldigt trevlig miljö som skildras. Roberta trivs med sin chef och sina arbetskamrater, men är i grund och botten ganska ensam. Dorothy blir Mrs Sinclair när hon mycket ung gifter sig med Albert Sinclair - gifter ner sig, säger hennes mor och tar avstånd från sin dotter. Dorothys liv blir inte som hon tänkt sig. Albert ger sig ut i kriget utan att ge ett ljud ifrån sig. Dorothy blir hyresvärdinna åt ett par unga kvinnor ur Women´s Land Army. Aggie och Nina är unga och glada och blir ett trevligt sällskap för Dorothy. Kriget sammanför henne också med den charmerande polske flygaren major Jan Pietrykowski. Robertas och Dorothys liv skildras parallellt för att så småningom sammanstråla. Storyn i Mrs Sinclairs resväska är inte så tokigt ihopkommen, men jag tycker att Roberta - delen är betydligt bättre än berättelsen om Dorothy. Kärlekshistorien mellan Dorothy och Jan är väldigt valhänt skildrad, men inte värre än att jag måste läsa vidare och se hur det går. En feel - goodroman som inte saknade sina poänger.

Timme noll

”Att leva är att vara skyldig”, säger Lotta Lundberg i en intervju . ”Vi skulle alltid kunna göra lite till men vi förmår inte, räcker inte till. Så står vi där med en skuld som förlamar. Men skuld är inte farlig, den gör bara ont."
Titeln på Lotta Lundbergs sjunde roman är 
Timme noll. Termen betecknar krigsslutet och romanen inleds med författaren Hedwig Lohmans berättelse i Berlin. Ingrid bor på en ö i Stockholms skärgård 2004 och den unga flickan Isa går i terapi under 80 - talet i Uppsala. Tre kvinnor som står i var sin ruin. Dessa tre kvinnors berättelser vävs samman på samma sätt som Michael Cunningham flätar sin roman Timmarna. Timme noll tillägnas Cordelia Edvardson. Lotta Lundberg bor sedan många år i Berlin. Hon kom dit för att göra research för sin roman Skynda, kom och se och blev kvar. Hon trivs i Berlin där nutidshistorian känns närvarande. Skuld/ansvar är vanliga samtalsämnen som angår alla. Underlåtelse och nåd är begrepp man inte talar om i Sverige,  säger hon. Tyskland är ett Sverige för vuxna. I den litterära podcasten TEXT + 1: 006 intervjuas Lotta Lundberg av Mats Almegård.

Förtvivlade människor

1970 kom Desperate characters, Förtvivlade människor, ut första gången. Den fick ett fint mottagande, men Paula Fox blev på något sätt en författarnas författare. Två yngre författare, Jonathan Franzen och David Forster Wallace, återupptäckte henne på 1990-talet när man tröttnat på den experimentella romanen och önskade realismen tillbaka. Förtvivlade människor har lånat titel efter ett citat av Henry David Thoreau: ”De flesta människor lever ett liv i stilla förtvivlan”.
Sophie och Otto Bentwood lever ett välordnat, ombonat liv i sin våning i Brooklyn. De är båda intellektuella liksom alla deras vänner. Sophie är arbetslös översättare och Otto äger en juristfirma tillsammans med en god vän. En dag blir Sophe biten av en vildkatt som hon envisats med att mata, trots Ottos upprepade varningar. Såret infekteras; handen svullar och ömmar. Samtidigt anar man en molande oro i deras liv. Människor av ett nytt, okänt slag börjar flytta in i deras område; det är skrik och fylleri om nätterna och ett undertryckt våld går i dagen. Sophie och Otto är förvirrade och börjar känna sig främmande mitt i allt det välbekanta. Ottos kompanjon, Charlie Russel,  sliter sina förtöjningar och det står klart att Otto och han inte delar grundläggande värderingar. Sophie tänker på en kärlekshistoria hon haft med en man som hon bedragit Otto med. Det är ingen tillfällighet att omslaget föreställer två människor bortvända från varandra. Det ser ut som om man skulle kunna bryta framsidan rakt av som man delar en pepparkaka. Paula Fox skriver sparsamt och knappt med en bra dialog. Hon är 91 år och bor bor i Brooklyn med sin tredje man, Martin Greenberg. Som barn lämnades hon bort av sin känslokalla mamma och sin alkoholiserade far och  kom att skjutsas runt bland en mängd olika människor. När Paula Fox själv fick barn i 20 - årsåldern lämnade hon bort det. I sitt andra äktenskap fick hon två söner och med tiden har hon också återförenats med sin dotter, Linda. Översättning: Eva Johansson. Natur & Kultur

Tematrio - Naturskildringar

Lyran vill ha naturskildringar i sin tematrio idag med anledning av att Lars Lerin fick Augustpriset i fackboksklassen för sin fina Naturlära.
Läs hur det hela ska gå till HÄR

1. Walden av Henry David Thoreau. En klassiker från 1854 som jag alldeles nyligen läst för första gången. Skildringen av naturen omkring skogstjärnen Walden, där Thoreau levde relativt isolerad under två år, är i det närmaste förälskad. Som läsare smittas man av fräschören i framställningen. Läs vad jag tyckte om Walden HÄR.
2. Beckomberga av Sara Stridsberg. Visserligen fick hon inte Augustpriset i skönlitterära klassen i år heller, men detta är en fin bok där man möter en ny eller åtminstone annorlunda Sara Stridsberg. Tidigare har hon inte precis gjort sig känd som naturskildrare, men i Beckomberga visar hon framfötterna även på det området. 
3. Heden av Thomas Hardy; även utgiven med titeln Hemkomsten. Denna klassiker från 1878 inleds så här: “A Saturday afternoon in November was approaching the time of twilight, and the vast tract of unenclosed wild known as Egdon Heath embrowned itself moment by moment”. Egdon Heath är romanens verkliga huvudkaraktär. Thomas Hardy frambesvärjer ett magiskt, uråldrigt landskap fullt av liv.

Augustpriset 2014, fack och skön

Grattis! Kristina Sandberg till årets Augustpris i skönlitterära klassen för
Liv till varje pris
Välförtjänt!
(Kul att se Margareta Winberg igen, förresten.)

Och grattis Lars Lerin till årets Augustpris i fackboksklassen för den underbara boken Naturlära! Den charmiga presentatören talade om den hemkänsla hon känner i den svenska skogen. Lars Lerin hade inte förberett något tacktal, men passade på att heja på Junior och göra sig bekant med Amanda Ooms.

20 snabba i höstmörkret

Läs hur det går till hos ENLIGT O.

Augustpriset eller Nobelpriset? Fast Augustpriset är också lite kul
Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Ngũgĩ wa Thiong'o
Hungerspelen eller Hobbit?
Horace Engdahl eller Peter Englund? Horace är så kunnig och har humor. 
Snö eller regn? Gillar egentligen inte snö heller...
Lussekatter eller pepparkakor? Är inte så angelägen om någondera
Dystopi eller feelgood?  I alla fall just nu.
Lars Kepler eller Camilla Läckberg?  Pest eller kolera
Amaryllis eller hyacint? Det är inget fel på amaryllis heller, men hyacintdoften..
Pappersbok eller e-bok?  Inte mycket går upp emot en pappersbok
Biografi eller memoar?  Läser gärna båda delarna egentligen
Mia Skäringer eller Lena Dunham? Inget fel på Skäringer
Glögg eller julmust?  Doften av glögg egentligen godare än smaken
Fredrik Backman eller Lena Andersson? Ove var väl inte så tokig, men...
Tegelstenar eller tunnisar? Det beror egentligen på vad det står i dem
Film eller tv-serie? Trevligt att inte behöva vänta på slutet
Netflix eller HBO? Bättre urval
En i taget eller slalomläsning? För det mesta fungerar det bra
Skratt eller gråt?  Det är mera sällan jag tycker att roliga böcker är roliga
Julafton eller nyårsafton? Eller ingen afton alls. Det finns andra dagar

En smakebit på søndag

,

"Jag hade inte ätit någon lunch den dagen, och magen hade glömt gröten jag hade glufsat i mig på morgonen före tiokilometerslöpningen till Kinyogoris högstadieskola. Nu hade jag samma kilometer framför mig på vägen hem, och jag försöke låta bli att tänka så långt fram som till kvällsmålet. Min mor var duktig på att trolla fram ett mål mat om dagen, men när man är hungrig är det bäst att hitta på något, vad som helst, för att leda bort tankarna ifrån mat. Det var det jag ofta gjorde på lunchrasten när de andra barnen tog fram sin medhavda mat eller de som bodde i närheten gick hem för att äta."

Ur Ngũgĩ wa Thiong'os självbiografiska Drömmar i krigets skugga. Minnen från en barndom, sid. 9. I översättning av Jan Ristarp. Norsteds förlag 2012.
Ngũgĩ wa Thiong'o är sin mors femte barn och sin fars tjugofjärde. En dag meddelar modern att han ska få möjlighet att gå i skolan, men han måste lova att göra sitt allra bästa. Detta blir början på Ngũgĩ wa Thiong'os resa från Limuru i Kenya vidare ut i stora världen.

Läs mer om En smakebit på søndag HÄR

Bruno Keats Öijer

 
 Bruno K Öijer är fantastisk på scenen. Det var andra gången jag såg och hörde honom live. Första gången var 2008 när han turnerade med Svart som silver. Konceptet kändes helt igen. I nära nog två timmar agerar Bruno K Öijer sina dikter ivrigt påhejad av en ovanligt blandad och entusiastisk publik. Och natten viskade Annabel Lee är titeln på den nya diktsamlingen efter en berömd dikt av av Edgar Allan Poe, som handlar om Poes ungdomskärlek. Utan koncept, ensam på scenen så när som på en ljusstake och en kanna vatten, hänför Bruno Keats Öijer auditoriet utan att förtröttas. Han slår in sig själv som en dirigent slår in en orkester. Det är viktigt med den musikaliska rytmen i varje dikt. Bruno K Öijer skriver helt utan varje form av skiljetecken.  En bra intervju med honom finns i senaste numret av Vi läser, 2014:5.

Hänförda

ridån går upp
och inget rör sig
i två timmar ligger scenen
helt öde tyst och tom
innan ridån sakta sänks igen

alla reser sig hänförda
bänkrad efter bänkrad
och applåderna växer
vill aldrig ta slut

Varför läser du?

Annikas fråga i  Bokbloggsjerkan 21 - 24 november är kort och gott: Varför läser du?
Jag ser inte ett enda skäl till att inte läsa, men här är några skäl till att jag läser.
För det första är jag nyfiken; hur lever andra människor, hur tänker de, vad har de upplevt. Det är både en fråga om igenkänning och att möta något annorlunda. Det vidgar både yttre och inre vyer. Man kan förflytta sig överallt i världen utan att köpa så mycket som en bussbiljett.  Läsning stimulerar fantasin och ger upphov till många intressanta diskussioner. Man kan välja olika genrer och  har en aldrig sinande källa att ösa ur. Litteraturen förnyar sig själv och som läsare har man bara att hänga med. Och det är något alldeles särskilt med språket; att umgås med orden.

 

Harold Bloom har bestämda åsikter om hur man ska läsa och varför.
En författares övertygelse. Liv, hantverk, konst. Joyce Carol Oates diskuterar varför man skriver och läser
 

Walden - en lisa för själen

Nu har jag äntligen läst Walden (1854), i ny översättning av Peter Handberg på Natur & Kultur, av Henry David Thoreau; en klassiker som i många år stått på min att - läsa - lista. Och jag fattar inte att jag inte unnat mig denna läsupplevelse för länge sedan! Thoreaus två år vid sjön Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden. Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och en underbar natur. Hans naturskildringar är fantastiska liksom hans iakttagelser av skogens rika djurliv. Han är en forskarnatur; han är filosof med stor kännedom om antikens författare och filosofer och han citerar dem gärna. Han vill leva i samklang med naturen och utan onödiga ägodelar. Thoreaus idéer är lika sunda som aktuella men ibland lite världsfrämmande. Det där med hem och barn är inget han tänkt så mycket på. Kvinnor verkar han aningen misstänksam mot liksom irländare. Däremot åberopar ofta indianskt levnadssätt. Thoreau tar ställning i tidens aktuella frågor - till exempel slaveriet - han vägrar betala skatt och sitter till och med i fängelse en stund för det. Walden är full av lyriska partier, polemiska utfall, filosofiska utläggningar,  årstidsnotiser och förälskade beskrivningar av djur. Thoreau förefaller sympatisk på de flesta sätt, men ibland blir det lite mycket predikande och någon gång lite av gnälligt bakåtsträvande. Men sammantaget älskade jag Walden och känner att jag skulle vilja läsa om den omedelbart! Och som vanligt när man tyckt riktigt, riktigt mycket om en bok är det svårt att göra rättvisa åt den.

Från Grate förlag

»Men vad tror du, Bruno? Inbillar du dig att du skulle ha en chans om hon visste hur ditt liv egentligen ser ut? Då är du ju riktigt blåst. Vet du vad den här sortens tjejer kallar sådana som oss? Standardkillar. Det är vad vi är för dem, standardkillar. Och vet du varför? Därför att vi inte är helblåsta men inte hyperintelli­genta heller, inte supersnygga men inte asfula heller… Det är vad vi är Bruno, medelmåttor, killar som man bara ser rakt igenom, som man umgås med utan att älska…»
I sin roman Standard (2014) bryter Nina Bouraoui med sin tidigare autofiktion och tecknar ett naket porträtt av en antihjälte i vår tid.



En dag 1988 ser den franske författaren Patrick Modiano en notis i ett nummer av kvällstidningen France-Soir från 1941. En 15-årig flicka, Dora Bruder, anmäls saknad av sina föräldrar. Modiano kan inte släppa tanken på den judiska flickan och hennes föräldrar i det av tyskarna ockuperade Paris. Han ägnar de följande nio åren åt att försöka rekonstruera Dora Bruders liv, från försvinnandet den kalla decemberkvällen 1941 till transporten från lägret Drancy i Paris till Auschwitz i september 1942. Hans efterforskningar resulterar 1997 i Dora Bruder.

 
Baksidestexterna på två nya franska romaner utgivna av Elisabeth Grate förlag från biblioteket idag. Kort lånetid, förstås, men i alla fall! 

Tematrio - Dystopier

LYRAN
ger oss i uppgift att berätta om tre bra dystopier den här veckan. Dystopi i vid bemärkelse; postapokalyps går också bra.
1. Oryx och Crake av Margaret Atwood är en kuslig (ibland rolig) dystopi eller egentligen postapokalyps som i många stycken ligger nära i tiden. I vissa avseenden är vi redan där. Snowman är den som blivit kvar i en värld som fallit samman i sviterna efter ett ödesdigert Paradice Project som drevs av Snowmans vän Crake, som nu är död. Borta är också Oryx, flickan de båda älskade. Snowman sitter i ett träd insvept i ett lakan och är hungrig.
2. Helaren av Antti Tuominen  tilldrar sig i ett framtida Helsingfors. En miljökatastrof förorsakar ideliga översvämningar; det regnar hela tiden; elen är urkopplad i många hus och man har en känsla av att det är mörkt mest hela tiden. På gatan råder öppet våld. Polisen är tämligen maktlös, men det växer upp privata vaktbolag som erbjuder skydd. Det blossar upp eldar här och var - oskyldiga eldar för matlagning men också eldar som hör samman med död och förstörelse.
3. Snöstormen av Vladimir Sorokin. Distriktsläkare Platon Iljitj Garin har blivit kallad till Dolgoje, en avlägsen by, där den bolivianska svartsoten härjar. Befolkningen ska vaccineras och därmed räddas från att bli zombier.
Brödkusken Harkel har en självgångare som drivs av femtio småhästar stora som rapphöns. Doktorn och Harkel ger sig iväg och råkar ganska snart i svårigheter av olika slag. 

Novemberdikt

Stadsbarn

Jag älskar dimman som släpar våt
över kajer och torg i natten
och lyktornas ögon, röda av gråt,
och lukten från gatan och visslans låt
från en spöklikt skymtande båt
ute på Mälarens vatten.

Jag älskar novemberdagens grå
förtvivlan och grändernas fasa,
fabrikernas hjärtan som bulta och slå
och droskan som rullar och löven som gå
i en dans kring en bänk i en vrå
med en ensam människotrasa.

Bo Bergman, Ur Marionetterna, 1903 

Nytt i japanska hyllan

Beauty and Sadness (美しさと哀しみと) av nobelpristagaren Yasunari Kawabata . Vintage International. Översättning från japanska av Howard Hilbert.
"Few authors have so compellingly evoked the subtle, precise beauty of his homeland. Kawabata´s prose is clear, deceptively simple; yet the images scattered through his narratives link together to produce deep, sudden insight into the souls of his characters." Time
In the Miso Soup (イン ザ・ミソスープ) av Ryu Murakami. Frank, en överviktig amerikansk turist har hyrt 20- årige Kenji för att guida honom genom de sjaskigare delarna av Tokyos nattliv. Franks bisarra beteende gör att Kenji börjar misstänka att han har att göra med den seriemördare som terroriserar  staden. Kenji är rädd redan från början. Ryu Murakami är född 1952 och skriver romaner och essäer och gör film. Oändligt blå är den enda titel som finns på svenska.

Bokbloggsjerka 14 - 17 november

Annika uppmanar oss i sin BOKBLOGGSJERKA 14 - 17 november att berätta om bipersoner i böcker som sedan ger sin version av berättelsen.
Den första jag kommer att tänka på är  För Lydia av 
Gun - Britt Sundström. Lydia Stille är den kvinnliga huvudpersonen i Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia är ett slags genmäle på Den allvarsamma leken.
ELIN BOARDY, Mary Jones historia. Återanvädning av Stevenson´s Skattkammarön. Uppasserskan på John Silvers krog Spyglass i Bristol berättar historien. I sina dagboksanteckningar kommer historien fram ur ett kvinnoperspektiv. 
 I Long John Silver av BJÖRN LARSSON berättar Long John Silver själv sin egen version av Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.
Tjänstefolket i Jane Austens Stolthet och fördom berättar sin historia i Huset Longbourn av Joe Baker.

Tokyo blues

Tokyo blues av Pia Hintze handlar om den medelålders Lola Fridh som följer med sin man, George,  till Tokyo. Hon är psykoterapeut och delägare i ett framgångsrikt företag, men hon är utarbetad. Det blir en ordentlig omställning för henne. Tokyo är fuktigt och hett; George är sällan hemma och Lola får inte tillgång till lösenorden på sin arbetsplats. Hon har svårt att hitta i Tokyo och hon kan inte språket. Hon träffar några andra skandinaviska kvinnor i en förening som utgår ifrån att kvinnor i Lolas situation är roade av att lära sig binda blommor  och att spela japanska trummor för att få ett par egna trumpinnar med namnet i katakana. Lola vill verkligen inte något av detta. Hon bestämmer sig för att syssla med något helt annat. George har anledning ta sig i akt. Pia Hintze har tidigare skrivit relations - och familjeromaner; Baby blues, En ska bort och Älskling. Tokyo blues är en blandning av trams, rappa formuleringar och en levande skildring av det moderna Tokyo. Och det är i den senare delen som jag tycker att romanen är bäst. Och det är naturligtvis därför jag läser den. Pia Hintze har själv bott i Tokyo med man och två barn under några år så hon skriver av egen erfarenhet. Däremot är inte Tokyo blues självbiografisk.

Prinsessan Mononoke

Bilden lånad från svd.se

Princess Mononoke, もののけ姫, 
japansk animerad långfilm ifrån 1997 i regi av Hayao Miyazaki animerad på Studio Ghibli. Filmen är ett ganska krigiskt drama med inslag av övernaturliga företeelser, folktro, klassisk litteratur (t. ex. Berättelsen om Genji) och som så ofta i dessa animerade filmer ett ekologiskt budskap. 2011 hade filmen svensk premiär. Prinsessan Mononoke var den längsta och dyraste animerade film som någonsin gjorts när den hade premiär. Över två timmar lång och med en produktionskostnad motsvarande 200 miljoner kronor.
Jag gillade mycket de otroligt vackert tecknade naturscenerierna som filmregissören Hayao Miyazaki inspirerats av i urskogarna på ön Yakushima.

Top Ten Tuesday

Top Ten Characters You Wish Would Get Their OWN Book (minor or just maybe a semi main character you wish a book was from their POV).
För min del blir det Top nine Tuesday
Läs instruktionerna HÄR

Mamma Ingrid i Under all denna vinter av Negar Naseh

Hugo Rask i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson

Felicia Venhaug i Varulven av Aksel Sandemose

Margit (modern) i Precis som att börja om av Ninni Holmqvist

Ladivine Salle (mormor) i Ladivine av Marie Ndiaye

Prussiluskan i Pippi Långstrump

Tea, svärmor i Kristina Sandbergs romaner

Emily Maude Taylor, Doris Lessings mor som finns med i hennes romaner.

Mrs Winterson i Why be happy when you could be normal av Jeanette Winterson

 

Tematrio - Sjukdomar

Lyrans tematrio handlar denna veckan om sjukdomar. Tre titlar på böcker som handlar om sjukdomar. Läs reglerna  HÄR!
1. Agaat av Marlene van Niekerk. Milla de Wet är 67 år. Hon lider av ALS och ligger i sin säng och tänker tillbaka på sitt liv och sitt arbete med den ärvda gården, sitt äktenskap med en vacker, men oduglig man och drömmen om ett barn. Agaat är tjänsteflickan som sköter henne. En fantastisk bok som tilldrar sig i Sydafrika.
2. Small World är titeln på schweizaren Martin Suters debutroman från 1997. Det är första delen av en neurologisk serie på tre. Det börjar som en mardröm och utvecklar sig till en nervkittlande thriller. Konrad Lang är en distingerad herre som drabbas av kärlek i mogen ålder. Så småningom visar det sig att han lider av Alzheimers. Men när han får behandling med en viss sorts medicin börjar han minnas mer och mer och det finns folk i omgivningen som inte är intresserade av att han tillfrisknar. En familje-, kärleks- och sjukdomshistoria.
Läs mitt inlägg om Small World  HÄR!
3. Litterära besvär av Katarina Bernhardsson. Undertitel: Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa. Författaren behandlar sju svenska romaner som gestaltar sjukdom alla skrivna under 2000 - talets första decennium. Här finns bl. a. Blanche och Marie av Per Olov Enquist, Kräklek av Åsa Ericsdotter, Reglerna av Sara Mannheimer och Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud