Bokbloggsjerka 26 - 29 september

I Bokbloggsjerkan 26 - 29 september ställer ANNIKA följande fråga: Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)
När jag tittar i min bokhylla ser jag en massa titlar av Elizabeth George.
Länge läste jag mycket intresserat om kommissarie Thomas Lynley och hans medhjälpare Barbara Havers. Men vid någon tidpunkt kom jag att tycka att böckerna inte var så bra längre. Det behöver inte ha berott på Elizabeth George utan mer på att jag bara tappade intresset. Annars hoppades jag länge att det skulle bli de två...
Vallmstasviten, eller Katrineholmssviten eller Kvinnorna och staden av Kerstin Ekman består av fyra delar. Den första delen Häxringarna kom 1974. Den sista delen En stad av ljus kom 1983. Springkällan och Änglahuset är titlarna på delarna 2 och 3. Alla delarna var helt fantastiskt bra!
Jag älskade serien om Takeo som uppfostrats av en krigsherre i ett fiktivt medeltida Japan, Tales of the Otori av Lian Hearn (Gillian Rubinstein). Den består av tre delar plus en en prequel och en sequel. Uppföljaren som berättar vidare på handlingen - Vid hägerns skarpa skri - tyckte jag hade tappat spänsten något. Jag tänker dock ge den ytterligare en chans vid senare tillfälle.

Vardagligt kvinnoliv

Det är alltid med förväntan man öppnar en ny bok av Anna - Karin Palm. I Jaktlycka. Noveller (Albert Bonniers förlag 2014) skildrar AKP i tio noveller kvinnor i olika skeden i livet. Den yngsta kvinnan är 17 år och tampas  med sin sexualitet eller kanske ännu mera de jämnåriga gossarnas pockande begär. Den äldsta kvinnan i den bokens sista novell, Komma hem, är desto mera hemmastadd. Det händer inga stora saker i novellerna, men det som händer är stort nog i vars och ens liv. Kvinnan som blir övergiven och flyttar hem till sin hemstad med dottern bara för att upptäcka att hon fått cancer möter man i novellen Katten & sorgen. Titelnovellen handlar och kvinnan som egentligen är stadsbo, men möter kärleken under en jakt i skogarna i Hälsingland. Så småningom upptäcker hon att hon blandat ihop begreppen. Edith Södergran intar en central plats i novellen Jungfrufrihet. Bl. a. sägs det så här: "... du sökte en själ, du fann en man; du är besviken." 
I Alltid öppet sitter en man och en kvinna på ett nattöppet fik och diskuterar hur de ska ha det i fortsättningen. Kvinnan, Signe, irriterar sig på det osäkra förhållandet dem emellan. Alldeles särskilt som hon upptäckt att de väntar barn. Mannen, Johannes, säger generöst att det är Signes beslut. Det är hennes kropp. Nej, inte min kropp, säger Signe. I min kropp.  Johannes och Signe har intressanta diskussioner och båda vill bli författare. Gertrude, f.d. operasångerska numera baglady, meddelar att om en kvinna vill bli konstnär ska hon skaffa barn så sent som möjligt. Alberte- trilogin är genomsyrad av sanning, tänker Signe. Precis så svårt är det. Johannes beskrivs som en man med ett stort, runt ansikte. Barnet skulle kunna heta Hugo, säger någon av dem. Jag tycker att här finns flera blinkningar till Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Det finns mycken ensamhet i Jaktlycka. Män och kvinnor tänker och känner olika. Tillsammans i en bubbla fast ensamma. Här finns starka kvinnor och kvinnor som sätter stort värde på frihet. Anna - Karin Palm berättar insiktsfullt, med värme och känsla om sina karaktärer. Det finns mycket att diskutera i novellerna i Jaktlycka. Jag tyckte mycket om den.

Tematrio - Räkneord

LYRAN vill se räkneord i tematrion denna vecka. Hm, jag går längs hyllorna...
Och vad hittar jag där?

Tokyo år noll av David Peace handlar om Tokyo några heta veckor 1946. Staden är stadd i förfall på alla sätt. Vi följer den sömnpillerknaprande inspektör Minamis jakt på en man som mördar och våldtar unga flickor. Någon sorts ordning tycker Minami att det får vara även i ett samhälle som detta. Läs mer HÄR

sal 2 är Julie Bonnies debutroman. Här skildras f.d. nakendansösen Béatrices tunga arbete på en förlossningsavdelning där personalen möter massor av kvinnor och deras behov av hjälp på olika sätt. Men ingen har egentligen tid med dem. Julie Bonnie har själv arbetat inom vården så hon vet vad hon talar om. Om den tyckte jag SÅ HÄR

4.50 från Paddington av Agatha Christie kom ut 1957. Den har filmats åtskilliga gånger. En kvinna ser från ett tåg hur ett mord begås på ett annat. Hon berättar för polisen, som inte tror henne. Då vänder hon sig till Miss Marple, som tar det hela på allvar och naturligtvis löser fallet.

Top Ten Tuesday

Händelsevis erinrade jag mig Top Ten Tuesday medan det fortfarande är tisdag.
Veckans uppgift är lätt så här kommer min lista.

Top Ten Books On My Fall To-Be-Read list

  1. Revolutionsskrivarna av Nawal al Saadawi
  2. Standard av Nina Bouraoui
  3. Vilda svanar av Jung Chang
  4. Se Nu Då  av Jamaica Kincaid 
  5. Brända skuggor av Kamila Shamsie
  6. Tokyo blues  av Pia Hintze
  7. Liv till varje pris av Kristina Sanberg
  8. Husmoderns död av Sara Danius
  9. Samlade noveller & prosaskisser av Virginia Woolf
10. Promenader i Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson

Höstdagjämning

Bilden lånad från den Virtuella floran

Höstdagjämning

Nu blommar heden violett av ljung,

rött skifta nyponen bland snårens taggar,

och över åkern vitnande och tung

för svalnad blåst den mogna säden vaggar.

Jag känner höstens närhet. Snart den skall

med praktfull färgglöd skog och park förgylla,

till dess att vid de sista lövens fall

allt svartnar och blir ett med regndränkt mylla.

Det är, som om ett vemodsmängt förbi

mig redan nådde ur den luft jag andas,

och ändock hör jag  ock en melodi,

som sjunger ljust och ljuvt, med vinden blandas

Natan Söderberg (1869 - 1937)

Ur  Svensk dikt året om

Värsting i litteraturen

Ida Bäckmann föddes 1867 i Åmål som dotter till en målarmästare. Hon utbildade sig till lärarinna och arbetade som sådan i Säffle och Åhus. Senare sadlade hon om och blev reporter och världsresenär vilket kom att uppmärksammas av såväl litteraturkritikern Klara Johanson som Elin Wägner. Men det var som stalker till Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf som Ida Bäckmann blev känd. Redan som ung hade hon fäst sig vid Gustaf Fröding och under hans hospitalstid var hon en trägen besökare som till och med erbjöd äktenskap för att höja hans anseende. Frödings syster Cecilia och Ida B blev också vänner för en tid, men det gick över i sin motsats. Efter Frödings bortgång 1911 blev Selma Lagerlöf föremål för Ida Beckmanns envetna uppvaktning. För en tid fungerar det och Selma Lagerlöf uppmuntrar Ida Beckmann att skriva en bok om Gustaf Fröding. 1913 kommer den ut och blir totalt nersablad. Cecilia Fröding blir  upprörd. Ida Bäckmann får inget stöd av Selma Lagerlöf heller. Resorna i Afrika, Sydamerika och Ryssland dokumenterar hon också. Två självbiografiska böcker om Röpecka skrev hon tidigt. Ida Bäckmann var rödhårig och beskrivs som ful och kort. Jag tror att hon var en väldigt besvärlig människa, men hon var också djupt tragisk. Hon var den umbärliga - även i sitt eget liv. Hon levde genom andra trots att hon egentligen var en pionjär med sina tidiga resor.  Hon var inte viktigast för någon. Inte vet man riktigt heller vad som var sant och inte. Ida Bäckmann friserade sin verklighet efter eget gottfinnande. Hon klippte och klistrade. Ida Bäckmanns liv kan man läsa om i Sigrid Combüchens biografi Den umbärliga.
Ida Bäckmann flyttar till en liten gård, Himmer, där hon och hennes kamrat missionären Stina Sahlin bedriver hönseri. Stina träffar emellertid prosten Pettersson, ett ungdomssvärmeri, och det utbryter en dramatisk dragkamp mellan Ida Bäckmann och prosten om Stina Sahlin! Det vill sig inte bättre än att prosten Pettersson avlider och Ida B och änkan Stina kan flytta in i den bekväma prästgården för att avnjuta den senares nådaår. Ida B dog 1950
Sigrid Combüchens biografi om Ida Bäckmann nyanserar bilden av en litteraturens värsting. Sigrid Combüchen gör det inkännande och humoristiskt. Man läser Den umbärliga som man läser en roman. Några bilder hade inte varit fel. Inte heller en litteraturförteckning och ett register.

Slutet på en underbar vänskap

Abdellah Taïa, född i Marocko 1973 sedan 1999 boende i Paris, har tidigare fått två romaner med självbiografiskt innehåll översatta till svenska, nämligen Ett arabiskt vemod och Frälsningsarmén. Den tredje romanen, Kungens dag, kom tidigt i våras. Översättare är i samtliga fall Håkan Lindquist och Davy Prieur och förlaget Grate. Kungens dag förbryllar samtidigt som texten har någon slags hypnotisk dimension. Huvudpersonen, den fattige 14 - årige Omar, drömmer om att personligen få möta kung Hassan II. Han berättar om drömmen för sin rike skolkamrat och bäste vän Khalid. De går i skolan i den lilla fula, fattiga, sorgliga staden Salé som står som någon sorts motsats till huvudstaden Rabat. Två fientliga städer. Två krig. Två Marocko; två civilisationer, skriver Taïa. Två pojkar står på den avbrutna bron över floden som skiljer städerna åt. Omar är chockad över ett svek som vännen Khalid utsatt honom för. Omars mor har svikit och övergivit Omars far som i grunden är en riktig machoman men nu har fallit samman helt. Han till och med gråter vilket är mycket omanligt. Omar hatar sin mor och försöker ta hand om sin gråtande far som bara slagit sin hustru ibland. Kvinnor omnämns väldigt ofta som horor och obegripliga främlingar. Den svarta pigan Hadda i Khalids familj utnyttjas och sviks. När Omar blir sviken av Khalid vidgas klassklyftan mellan dem. Omar är humanist medan Khalid kommer att läsa naturvetenskap i Rabat och deras vägar kommer obönhörligen att skiljas åt. En vemodig berättelse om svek och sorg som slutar i katastrof.

Books&Dreams 2014:3

Det nya numret av Book&Dreams innehåller en hel del aptitretare och några lite längre intervjuer. Jag får veta att geniet från New York heter Lena Dunham och är den som både skriver, producerar och spelar med i TV-serien Girls. Nu har hon skrivit en bok om hur det är att vara Lena Dunham. Not that kind of girl heter den. Även på svenska. Jag får veta att Simona Ahrnstedt är Sveriges romancedrottning och hon är också den som får presentera genren. En lång intervju med David "En dag" Nicholls, som förefaller vara en sympatisk man. Nu kommer han med en ny bok som heter Vi och som handlar om Douglas och Connie, ett par som är strax över 50 och varit gifta i 25 år. Douglas är väldigt nöjd med sakernas tillstånd och hör följaktligen inte riktigt när Connie säger att hon tycker att deras äktenskap passerat bäst - före - datum. Tina Nordström och Jill Johnson har skrivit var sin kokbok. De fann varandra direkt när de träffades för intervjun. Båda är 41. Tinas bok heter Tinas helg och Jills Country Cooking. Intervjun med vår senaste akademiledamot Klas Östergren får ett alltför abrupt slut. Men - behöver man ännu en intervju med Alexander McCall Smith? När det finns så många andra spännande författare som ännu inte intervjuats så mycket. Lena Stjernström berättar om sin vindlande väg till drömjobbet som litterär agent. En trevlig artikel handlar om Cia Berg Soro som äger och arbetar i en bokhandel på Sardinien tillsammans med maken Stefano som inte vill vara med på bild. Bokguiden levererar 57 lästips för sköna kvällar i en eller ett par meningar. Ett riktigt kul nr av Book&Dreams

Bokbloggsjerka 19 - 22 september

BOKBLOGGSJERKAn 19 - 22 september handlar om saker man hajar till för när man läser. Det finns många saker jag hajar till för. Bra saker som när andra författare citeras eller alluderas till i en text och som jag inte hört talas om tidigare men blir intresserad av att följa upp. 
Fantastiska formuleringar; fina miljöbeskrivningar.
Och ibland kan man ju haja till över rent faktiska upplysningar. Och sätt att se på saker som man inte tänkt på.

Annat man kan haja till för är hemska saker som när man bara vet att översättaren fått något om bakfoten.
Felaktigt använda pronomen och annan misshandel av språket

Det goda enkla

Ny bok av mor och dotter, Anna och Fanny Bergenström. Det goda enkla är titeln. Den är utgiven på Trio förlag. Titta in där och få ett smakprov av den läckra boken, som är en given julklapp.  I likhet med många andra har Bergenströms gått in för att minska på köttet och i stället använda mera korn av olika slag; emmer (urvetet) som har en nötig smak, matdinkel, borstvete, nakenhavre och linser. Svedjeråg har en fyllig rågsmak som uppskattas mycket norrut. Mor och dotter arbetar bra ihop. Det enda de inte är överens om är huruvida det ska vara russin i maten eller inte. Fanny Bergenströms far var fotograf så därifrån har hon sitt intresse för fotografi. Detta berättade de i dagens Meny (repris lördag 14.03). Jag fäste mig särskilt vid två recept, som jag förmedlar. 
Systrarnas soppa
"Vår lättlagade och ganska robusta favoritsoppa. Soppan är lika god ljum som varm. Ringla lite olivolja på toppen och servera med parmesan och rostat eller grillat surdegsbröd."
4-5 portioner
3 msk olivolja  
1 stor gul lök, finhackad  
2 medelstora morötter, hackade  
2 stjälkar bladselleri, strimlade  
4 vitlöksklyftor, fint hackade  
1⁄4–1⁄2 tsk chiliflingor  
ca 1 msk finhackad färsk rosmarin  
1 tsk torkad timjan  
3 färska tomater i bitar  
1 burk krossade tomater (400 g)  
1 liter kycklingbuljong eller grönsaksbuljong  
6–7 dl hemkokta kikärter eller 2 burkar à ca 400 g
gärna 1⁄2 tsk strösocker  
ev. en liten bit parmesanost  
en rejäl handfull grovt hackad mangold eller bladpersilja eller hel babyspenat

Börja med att skala och hacka alla grönsakerna. Värm en gryta och häll i olivolja. Fräs först lök, morot, selleri, finhackad vitlök, chiliflingor, rosmarin samt timjan i några minuter. Rör om då och då. Lägg sedan i tomater i bitar och låt fräsa i några minuter till. Häll i burktomater, buljong och kikärter (tar du burkärter så skölj dem i en sil och låt rinna av innan de läggs ner i grytan). Lägg i socker och gärna en torr bit parmesan också (ger jättefin smak). Koka upp det hela, sänk sedan värmen lite och låt koka under lock i cirka 30 minuter. Lägg, när soppan är klar, ner mangold eller persilja eller hela små spenatblad. Ta till sist upp ungefär en tredjedel av soppan och mixa den delen med stavmixer och häll sedan tillbaka detta i grytan. En enkel manöver som gör soppan lite krämigare i konsistensen. Smaka av med flingsalt och nymald svartpeppar. Servera eventuellt soppan med lite ringlad olivolja och grovt riven parmesanost.

Bread and butter pudding
4–6 portioner
2–3 msk mjukt smör till formen  
6–8 rejäla skivor ljust surdegsbröd eller annat ljust bröd (220 g)  
1⁄2 dl russin  
3 saftiga äpplen, gärna Signe Tillisch eller Gravensteiner  
1⁄2 tsk mald kanel  
1⁄2 vaniljstång  
4 dl mjölk, 3 %  
1 dl vispgrädde  
3 ägg  
1 dl strösocker eller råsocker  
ev. 50 g hackad mandel eller hasselnötter ( lite siktat florsocker)

Variation I stället för äpple och kanel kan man ta en stor handfull urkärnade körsbär och en liten skvätt rom. Eller torkade apriko- ser eller katrinplommon i bitar.

Helena von Zweigbergk live

Foto: AnnaLena Ahlström

Helena von Zweigbergk är journalist och författare. Vi som lyssnar på radioprogrammet Spanarna känner igen henne därifrån. Hon har också varit programledare för Oförnuft och känsla och varit med i - och vunnit - På spåret.
Helena von Zweigberg började sin författarbana med deckare med fängelseprästen Ingrid Carlberg som huvudkaraktär. Detta som ett utslag av Liza Marklund - effekten. Alla förlag vill ha sin egen Liza. Norstedts ville att HvZ skulle bli deras Liza. HvZ kände sig snart låst av deckarformen och ville skriva en realistisk kärleksroman. Tusen skärvor tillit kom ut 2005 och blev en flop. Därefter har det blivit vardags- och relationsromaner, t. ex. de om Anna och Mats som börjar med Ur vulkanens mun  (2008) och fortsättes av  Anna och Mats bor inte här längre (2011). Än klappar hjärtan kom ut 2013. Vill du veta vad jag tyckte om dem, klicka på respektive länk! Helena von Zweigbergk berättar att Ur vulkanens mun används i familjeterapiutbildningen. Den handlar om en katastrofal semesterresa till Sicilien. Anna och Mats försöker lappa ihop sitt förhållande och de stackars barnen tassar omkring som på nålar. Anna och Mats bor inte här längre är fortsättningen på Ur vulkanens mun. Anna och Mats får berätta omväxlande. I första delen var det Anna som berättade. Därefter kände HvZ att hon ville lämna de klaustrofobiska kammarspelen och skriva något bredare, typ Anna Karenina, med många människor, många livsöden. Några favoritförfattare är Selma Lagerlöf, Coetzee och Tolstoj. När HvZ ska skriva stänger hon in sig i sitt arbetsrum och lyssnar på musik medan hon skriver. Hon försöker göra sitt arbete så likt vilket annat arbete som helst. För närvarande håller hon på med ett projekt hon varken får eller vill tala om, men något är på gång. Och om något år kommer hennes fyra deckare i ny, lätt friserad utgåva. 

Nytt i japanhyllan

Några nya titlar i japanhyllan.
Berlitz Japanese Phrase Book + CD. Första kapitlet heter Survival och sista In an Emergency.
Däremellan kommer bl. a. Food & drink, People och Special Requirements. På skivan hör man först ordet uttalas långsamt. Sedan blir det en paus där man själv ska upprepa och därefter kommer ordet som det skulle uttalas i vardaglig japanska.
Margaret Dilloway har skrivit How to be an American Housewife. När Shoko bestämmer sig för att gifta sig med en amerikansk soldat samtycker föräldrarna medan hennes bror ogillar hennes val. Femtio år senare tänker hon åka tillbaka till Japan och försona sig med brodern, men hindras av sjukdom. Då skickar hon sin dotter och dotterdotter. Mötet med Japan blir för dem en stor upplevelse som förändrar deras syn på modern/mormodern såväl som dem själva.
Hiromi Kawakami föddes i Tokyo 1958. Hon är författare, litteraturkritiker och essäist. The Briefcase handlar om kärlek som trotsar generationsgränserna. Strange Weather in Tokyo kom ut i maj 2014 och visar sig häpnadsväckande nog ha exakt samma innehåll som The Briefcase! Obegripligt!

Tematrio - Personliga pronomen

Lyrans  TEMATRIO gäller personliga pronomen.
Tre bra böcker med personliga pronomen i titlarna.

Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg läste jag alldeles nyligen och blev alldeles lyrisk. Läs mer HÄR

Själens nattsida: om Mary Shelley och hennes Frankenstein av Merete Mazzarella köar jag sedan länge på på biblioteket. Jag är måttligt road av själva Frankenstein, men läser allt vad Merete Mazzarella skriver. Vad vill det säga att vara mänsklig är frågan hon behandlar?

Svenskarna och deras hövdingar. Historisk läsebok för unga och vuxna av Verner von Heidenstam. Boken innehåller berättelser från vikingatiden fram till och med 1800 - talet.

Apofatisk teologi

Georges Bernanos (1889 - 1948) var en mycket motvillig skönlitterär författare. Han skrev under tio år 1926 - 1936. Egentligen var han jurist och försäkringsinspektör. Han var djupt religiös, mystiker och företrädare för den s.k. negativa teologin; den apofatiska teologin. Gud som fruktansvärd närvaro. Jag har inte träffat på uttrycken negativ/apofatisk teologi tidigare. Men jag förstår vad det är frågan om när Kristoffer Leandoer i en understreckare drar en parallell till den walesiske prästen och poeten R S Thomas (1913 - 2000), som är en av mina favoritpoeter. Minnen av eld står i min hylla liksom Collected Poems 1945 - 1990. I Prästmans dagbok skriver Bernanos om samma fattigdom, lera och ohörsamhet hos församlingsborna som R S Thomas. Båda vittnar om platsens poesi. Läs hela understreckaren HÄR

The Word
A pen appeared, and the god said:
"Write what it is to be
man." And my hand hovered
long over the bare page.

until there, like footprints
of the lost traveller, letters
took shape on the page´s
blankness, and I spelled out

the word "lonely". And my hand moved
to erase it: but the voices
of all those waiting at life´s
window cried out loud: "it is true". 

R S Thomas (1913 - 2000) 

TRE på TRE

För fjärde året i rad kommer jag att köra den populära utmaningen TRE på TRE
skriver POCKETLOVER
Man läser tre böcker som har något gemensamt, författare, färg, begynnelsebokstav, originalspråk el. dyl.
Efter moget övervägande bestämde jag mig för 

Kungens dag av Abdellah Taïa
Dora Bruder av Patrick Modiano
Standard av Nina Bouraoui 

Dessa tre har förutom originalspråket franska det utmärkta förlaget gemensamt.
 

Bokbloggsjerka 12 - 15 september

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!
Det är Annikas fråga i  Bokbloggsjerkan 12 - 15 september. Hur det går till kan läsas HÄR.
Först av allt vill jag inte kalla mina blogginlägg recensioner. Bokanmälningar är ett bättre uttryck; det känner jag mig i varje fall mera bekväm med. Jag skriver inte om riktigt allt jag läser men det mesta. Bokhögar har jag alltid omkring mig hela tiden och överallt. Skulle jag bli stressad på dem är det för att lånetiden håller på att gå ut inte för att jag måste skriva en anmälan. För det måste jag inte. Mina inlägg är mera av läsdagbok. Medan jag läser noterar jag viktiga saker på papper, stryker under och gör kommentarer i boken (om det är min egen) och bredvid om det är en lånebok. Jag sätter post-it- lappar på viktiga ställen i boken - hundöron är en styggelse och förekommer under inga omständigheter i mina böcker. När boken är läst funderar jag en stund innan jag börjar formulera mina tankar. Ibland är det väldigt svårt att hitta de rätta orden för att förmedla en läsupplevelse. Naturligtvis avslöjar jag inte slutet. I allmänhet tycker jag att det kan vara värdefullt att veta något om författaren också, särskilt om det är någon mindre känd. Inte sällan får inlägget vila någon dag innan jag klickar på publicera.

Alice Tegnér 150 år

Tänk att vara 150 år och ändå så levande! Den svenska barnvisans moder Alice Tegner, född i Karlshamn 1846  var enligt Stina Palmborg i boken Alice Tegnér (NoK 1945) en alldeles exceptionellt musikalisk kvinna med sinne för rytmik och pedagogik. Hon hade absolut gehör och ett fantastiskt musikminne. Henne högsta önskan var att få studera vid Musikaliska Akademien. Så blev det inte. Fadern försvann på havet och familjens ekonomi tillät endast seminariestudier. Alice Sandström var sin fars favorit och kallades Kickan eller Lisa. Eduard Sandström var också mycket intresserad av musik. Alice Tegnér spred glädje och musik vart hon kom. Hon var känslig, givmild, älskvärd och fantasifull. Tidigt lärde hon sig att sjunga och dansa in sina läxor. Kamraterna var inte sena att följa efter. Alice Tegnér kom att arbeta mycket med Elsa Beskow. De blev också goda vänner.  1926 blev hon också invald i styrelsen för Musikaliska Akademien. Stina Palmborgs bok bygger mycket på brev till och från Alice Tegnér. Författarinnan träffade också Alice Tegnér personligen. 
Alice Tegnér. Biografi. Brev. Dagböcker. Sammanställda av Tomas Brundin (2014). Karlshamns Museums Skriftserie nr 14. Ett mycket gediget arbete som omfattar 683 sidor och kräver ett läsbord. Tomas Brundin är med. doktor och har som pensionär ordnat  och skrivit ut Alice Tegnérs dagböcker och 1600 brev på Kungliga Biblioteket. Breven finns med på en CD. I tio år har han arbetat med uppgiften. Tomas Brundin började spela piano vid 2 års ålder och träffade Alice Tegnér flera gånger innan hon dog 1943 i älsklingsmånaden maj .

Spelar ingen roll i Skymningslandet

Det är inte utan att jag tänker på Marie Hermansons senaste roman, Skymningslandet, som ett inlägg i den pågående valdebatten. Vi har frågor som ungdomsarbetslöshet, brist på bostäder, äldreomsorgen, utanförskap, utbildningspolitik, brott mot kvinnofriden, kunskapsförakt och kortsiktighet. Berättarjaget, Martina, är 22 år och arbetar som timanställd hotellstäderska. Passar inte galoscherna är det bara att gå. Hennes andrahandslägenhet återkrävs och Martina tror, att det bara är att flytta hem till föräldrarna. Naturligtvis hade hon kunnat hitta en soffa någonstans i huset, men hennes flickrum är borta. Martina går sin väg - chockad! Tessan, en väninna sen tidigare och en riktig överlevare, erbjuder henne att följa med till sin mycket speciella arbetsplats. Arbetsgivaren, gamla tant Florence Wendman på Glimmenäs, har stoppat sin tideräkning någonstans på fyrtiotalet. Hon lever i en fantasivärld och flickorna spelar med i teatern. Tant Florence anställer dem på stubben. Hon anordnar fiktiva bjudningar där det dukas med finaste porslinet och besticken och sedan bjuds mängder av avdöda gäster in. Judit, en hemlighetsfull ung kvinna på flykt, upptas genast i tant Florences hushåll. Judarna har det inte lätt i kriget. Ernst Wendman och hans dotter, Florence, har hjälpt många. Pontus, charmerande ung man med BMW, och hans något mera tillbakadragne vän Andreas blir också anställda som assistent respektive gårdskarl. Andreas är arbetslös biolog. Pontus har två utbildningar i botten, men det hjälper inte. Är det någon mening med utbildning över huvud taget? 
Redan i de första meningarna i boken får man en kuslig akvariekänsla. Naturen håller på att ta över ett gammalt hus. Trolldruvan spirar ur golvspringorna och ekarna spränger fönsterrutorna. "Det gäller att hoppa", sa Tessan. "Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan." Tessan hoppade. Men för mig tror jag att det är för sent. " Marie Hermansons fantasi är det inget fel på. Och språket är oklanderligt. Det man skulle kunna anmärka på är i så fall personbeskrivningen som är lite fyrkantig. Men det finns en psykologisk spänning, en dramatik och många oväntade vändningar just som man tror att man vet hur det kommer att utveckla sig. Jag gillade verkligen Skymningslandet. Titeln är lånad från Astrid Lindgrens berättelse om Göran och herr Liljonkvast.

Tematrio - Titeladjektiv

Tematrio - Titeladjektiv - Tre titlar innehållande adjektiv det är Lyrans uppgift v. 37
Läs hur det går till HÄR


En grupp förnäma damer av Thomas Hardy.
Här blandas verkliga händelser med folkliga berättelser i det landskap i södra England som var Thomas Hardys Wessex. För det mesta skriver Thomas Hardy om småfolket, men i En grupp förnäma damer rör han sig i högre upp på samhällsstegen.
Vass egg  av Gillian Flynn handlar om den unga journalisten Camille Parkerr på Daily News som kommer tillbaka till en liten stad i uppväxtens Missouri för att utreda två flickmord. Ingen hälsar henne välkommen, allra minst modern. Camille har ett mycket självdestruktivt drag som gör att hon i tidiga ungdomen led av ett självskadebeteende. En mycket bra, svart thriller.
Öppen stad av Teju Cole. Julius har en nigeriansk far och en tysk mor och studerar till psykiater i New York. Fritiden ägnar han åt att vandra omkring i staden för att utforska den och dess historia. Han talar med många människor från olika delar av världen och de diskuterar aktuella världsproblem. Julius är en analyserande och reflekterande ensamvarg. Flickvännerna har det inte lätt.

Klicka på respektive titel om ni vill läsa mina inlägg om dem.

Morfar och Madame på Sardinien

En fjortonårig sardisk flicka berättar i en jag - och dagboksberättelse om familjens och de närmaste grannarnas liv på Sardinien. Pappas vingar (Grate) av Milena Agus har det självupplevdas övertygande ton.  Sardinien är författarens hemmaplan. Beskrivning av det sardiska landskapet, havet, det kallt blå månskenet, växterna och örterna får läsaren att resa i fåtöljen. Flickan har en far som ruinerat familjen genom sitt spelande och sedan flytt fältet.  Hon känner hans beskyddande närvaro i form av ett par stora vingar. Morfar, som är en viktig person i romanen, älskar sitt liv som det blev sedan han blev fattig. Nu inser han vad som verkligen är viktigt i livet och uppskattar att han bor på en vacker plats, har familj och grannar, mat för dagen, grönsaker och örter. Madame är en annan viktig person, en främmande fågel, god vän med morfar, men inget älskarinnematerial, säger han. Annars är hon frikostig med sin kropp och låter sig exploateras på ett sätt som hon aldrig skulle drömma om när det gäller sin attraktiva, strandnära tomt. Exploatörerna är påträngande, men hon fintar bort dem. Madame är ensamstående och har en rad manliga bekanta som utnyttjar henne utan att ge så mycket tillbaka. En har den stora fräckheten att bo i två månader på hennes lilla pensionat och sedan ge sig iväg utan att betala notan. Visserligen har han blivit hennes älskare, men i alla fall.
Pappas vingar är en annorlunda roman. Den blandar humor och tragik med en platsens poesi. Skärmytslingarna med den fundamentalistiskt katolska grannfamiljen är mycket roliga samtidigt som man förfäras över den yngste sonens icke tillgodosedda behov. Ingen hör eller ser honom. Barnen behandlas kollektivt. Ingen får någon "särbehandling".  
Jag känner mig alltid lockad av Grate förlags utgivning.

Wanås vänners litteraturdag

Idag gick Litteraturdagen på Wanås av stapeln. Glädjande nog hade många uppmärksammat tillfället. Kristianstadsflickan Jenny Wrangborg läste ur sina båda diktböcker Kallskänken (2010) och Vad gör vi med varandra som kom tidigare i år. Hon läste bra; tydligt influerad av Bruno K. Öijer och Bob Hansson. Hon skriver om sina erfarenheter som kallskänka i Göteborg och Vancouver och om hur det är att vara arbets- och bostadslös i Stockholm, som hon ser som symbol för den nyliberala politiken.Tidigare i år fick hon motta Frödingpriset.
Akademiledamoten Katarina Frostensson läste ur sin senaste bok Tre vägar. Hon inspireras ofta av konst i sitt skrivande. Så också i Tre vägar som innehåller tre vandringar i tre olika landskap. Den tredje delen heter just Konstvandring och handlar om en målning av Tizian som finns i en liten by i Tjeckien.
Efter pausen läste konstkritikern Ingela Lind ur sin nya bok Blod i salongerna: om sex, primitivism och längtan efter det naturliga. Hon berättade bland annat om DH Lawrence och hans försök att skapa ett alternativt samhälle. Den verkliga primitivisten i familjen var annars hans tyska fru Frieda. För henne var det naturligt. De slog sig ihop med indianen Tony Luhan och hans hustru Mabel Dodge Luhan. 1922 möttes de för att förverkliga sina drömmar. Det enda kruxet var att de drömde fyra olika slags drömmar. Blod i salongerna är uppbyggd som en utställning. Måste nog läsa. Den verkar lika spännande som hennes bok om Bloomsburygruppen, Leka med modernismen.

Sist i raden av författare - med andan i halsen i taxi från Malmö - kom Athena Farrokhzad och trollband publiken genom att med sin hypnotiska röst läsa stora delar av Vitsvit (2013). Jag tyckte att det var fantastiskt att lyssna på henne live eftersom jag var så förtjust i hennes SOMMAR.
Moderator var poeten Eva Ström, initiativtagare till Litteraturdagen. Johanna Sjunnesson, begåvad cellist född i Broby, spelade Bach och Ingvar Liedholm.
Slottsfrun Marika Wachtmeister avtackade alla deltagarna. Nästa litteraturdag infaller 2016.

Bokbloggsjerka 5 - 8 september

Bilden är lånad

Annikas BOKBLOGGSJERKA 5 - 8 september ställer frågan om vi brukar läsa hela nätterna eller somna ifrån läsningen.
Mitt svar är att om en bok är riktigt bra läser jag fram på småtimmarna tills boken faller ur mina händer och förtränger nästa dag. En bok som inte engagerar lägger jag utan saknad ifrån mig redan kl 23. Eller tidigare.
Ett exempel på läsning som varit svår att avsluta som jag kommer på just nu är Sagan om klanen Otori av Lian Hearn.
CD - böcker är det lätt att somna till. Tankarna börjar vandra och snart är man långt borta. Men om man stryker, syr, stickar, åker bil, motionerar, lagar mat eller bakar kan en ljudbok vara perfekt sällskap. En ljudbok som engagerade såväl förare som passagerare under en längre bilresa var Leif G W Perssons kriminalroman Den döende detektiven. Inläsare: Peter Andersson 

Jackie och Jimmie Darling

Beckomberga. Ode till min familj av Sara Stridsberg är det bästa och vackraste jag läst - avnjutit - på länge;  ömsint, sorgset och sparsmakat. Huvudpersonerna i boken är en dotter och hennes far.  Jackie har i många år åkt ut till Beckomberga mentalsjukhus för att besöka sin far, Jim eller Jimmie Darling,  som hamnat där efter sjävmordsförsök, alkohol- och narkotikamissbruk. Han lever på samma sätt som han spelar schack, utan att tänka, utan strategi, utan en tanke på framtiden. Läkaren Edvard Winterson förklarar för Jackie att Jim förlorat något som han inte vet vad det är. Det är en känsla som blivit till ett tomrum. Jims mor, Vita, tog livet av sig utan att ta farväl. Hur håller man någon kvar i ljuset som inte vill vara där? Jim tror att det finns en himmel under jorden också. Han tänker avsluta sitt liv själv; han vet precis hur bara inte riktigt när. Han bor i Spanien  och det kommer att ske där.  Jackies mor, Lone, har skilt sig från Jim och  besöker honom sällan på Beckomberga. Hon avskyr sjukhusmiljön. Hon åker i stället iväg och fotograferar i katastrofområden. Porträttet av fadern är genomlyst av kärlek och förståelse.Och rentav respekt. Under någon tid lär Sara Stridsbergs egen far ha varit patient på Beckomberga. Romanen skildrar först och främst Jims och Jackies liv. Jackie möter en riskabel kärlek och får en son, Marion. Marion är fulländad. Han är den ende i familjen som inte är deformerad, säger Jackie. Beckomberga handlar också om sjukhusets historia från 1932 till 1995 när det stängdes. Efter att ha stått tomt i många år ska det nu byggas om till bostäder. Beckomberga och den vackra sjukhusparken var en värld i världen; en trygghet för många. Beckomberga är också berättelsen om den siste patienten, Olof, som bott där hela tiden. Nu ska han möta världen utanför. Hur ska det går för Olof?
Boken tillägnas alla som passerade sjukhusparken under åren 1932 till 1995.

En man och hans två kvinnor

Erik Wästberg är en skicklig journalist, författare och sällskapsmänniska; beundrad i alla läger inte minst av sonen Per Wästberg. Han var det enda utav barnen som blev ordmänniska i faderns efterföljd, men han säger sig aldrig ha känt av någon press utan betraktade fadern som en förebild och inspirationskälla. Efter faderns för tidiga död 1954, 49 år gammal, tänker PW att han borde sett tecknen på faderns förestående bortgång under besöket strax innan i New York där PW studerade. Det var så mycket han ville ha frågat och sagt.  En tid efter faderns död uppdagar Per Wästberg att Margot Hirsch, syster, svägerska och moster och under sjutton år varit Erik Wästbergs älskarinna. Det kommer som en total överraskning. PW känner att han får omvärdera hela sin barndom så som den skildras i De hemliga rummen. När moster Margot är 84 år och så smått börjar tappa minnet går hon med på att tala om det som hon tigit om i alla år. För första och sista gången. Hon tycker att Eriks son har rätt att få veta. Han frågar varsamt ut henne. Margot är sparsam med upplysningarna men svarar på frågor och är ändå mer öppen än hon någonsin tidigare varit. Per Wästberg minns henne som en glad och harmonisk moster, sekreterare åt EW och sin syster Gretas stöd. Vad visste Greta? Förmodligen blundade hon. Fullständig öppenhet mellan makarna var inget prioriterat. De hade mycket luft emellan sig. Erik inledde  förbindelsen med Margot med en våldtäkt. Margot var då 17 år och mycket oerfaren. Erik var nästan dubbelt så gammal och tvåbarnsfar. Trots det konstaterar Per Wästberg att hans far var mosterns livs stora kärlek, även om hon hade ytterligare relationer efter EW:s död. Erik och Margot. En kärlekshistoria är titeln på Per Wästbergs femte memoardel där han berättar om faderns och mosterns hemliga kärlek. Svalt och behärskat. Outtalat. Hemligt. Snyggt, polerat och välordnat. Inga scener; ingen svartsjuka. En oklanderlig fasad. Borgerskapets diskreta charm. Jag får en ingivelse att läsa om Om man håller sig i solen av Per Wästbergs dotter Johanna Ekström.
PW är som vanligt en storartad stilist. Han lyckas i ord fånga svåråtkomliga känslor och stämningar. Språket är vackert och lätt att läsa. Men jag hejdar mig ofta för att läsa om speciellt pregnanta formuleringar och tänkvärda meningar. PW är också en fin stockholmsskildrare. Jag läser honom mycket gärna.

Tematrio - Titelverb

Lyrans uppgift v. 36 är att berätta om tre böcker med ett verb i titeln. Läs instruktionerna HÄR.

1. Vinden vände bladen Elin Wägners sista stora roman från Småland. Den kom ut 1947. Romanen är ett stort epos som tar sin början i forntiden och sträcker sig fram till modern tid. Två släkters öden vävs samman. Porträttet av Livia Värdig är ett kvinnoporträtt som kan jämställas med det av Åsa-Hanna.

2. Du tror du kuvar mig liv?  Finsk kvinnodikt. En antologi samlad av Märta Tikkanen och Tua Forsström. Här blandas yngre och äldre med kända och okända i alfabetisk ordning.
Herrarna finns med som översättare.

3. Reading Lolita in Teheran. A Memoir in Books av Azar Nafisi. Det var inte alldeles problemfritt att träffas och läsa skönlitteratur i aytolla Khomeinis Iran; särskilt inte om man var kvinna naturligtvis. Att läsa Lolita i Teheran kom på svenska 2005. Fantastisk läsning!

Ny radioföljetong. Björn Granath läser

Kvinnan i svart, SUSAN HILLs
första spökhistoria Vintage Books 1998; på svenska 2013 i översättninga av Ola Klingberg. "Heartstoppingly chilling" säger Daily Express. Och visst, i ett par passager var det gastkramande, helt enkelt. Susan Hill är de kusliga stämningarnas mästare. Med hjälp av landskapet, väder och vind, ljus och skuggor och inte minst ljud får hon håret att resa sig på såväl sina karaktärer som läsare. Den unge - mer än lovligt naive - Artur Kripps får uppdraget att åka till Eel Marsh House i Crithin Gifford i norra England för att ordna den juridiska kvarlåtenskapen efter den nyligen avlidna enstöringen Mrs Drublow. Hennes hus kan endast nås de tider på dygnet då det är ebb.
Artur vet inte att om London har sin peasoup - dimma så har Crithin Gifford sin mjölkiga havsdimma -fåk - som rullar fram snabbt och utan föregående varning och förtar all sikt och förvränger ljud. Tänk, att som Artur stå i mörka natten mitt på Nine Lives Causeway - mellan fastlandet och ön - och överraskas av dimman och dessutom höra floden klucka och sorla och totalt ha tappat orienteringen! Usch! Och att höra knirkandet av en kärra (Körkarlen?) och ett barns skräckslagna gråt och inte kunna lokalisera vare sig kärra, häst eller barn!
Och att få nattsömnen störd av regelbundna dunsar i ett låst rum. Och att se den lilla trofasta hunden Spider ömsom morra långt nerifrån magen ömsom bli stel av skräck - man vet inte vilket som är värst. Och den svarta damen själv visar sig allra först vid Mrs Drublows grav, men hon återkommer sedan. Hennes uppsåt kanske inte är alldeles gott...
Ändå kan jag tycka att THE SMALL HAND var snäppet bättre, mera komplicerad och arbetad.Men givetvis ska man läsa båda.

Ett bedårande barn av sin tid

Rebecca West (1892 - 1983) känner jag mest till som författare till den underbara serien Källan flödar; Denna sanna natt och Kusin Rosamund. Nu har det kommit en ny biografi om Rebecca West, The extraordinary Life of Rebecca West, skriven av historikern Lorna Gibbs. Som titeln antyder tar Gibbs fasta på personen Rebecca West och mindre på författaren. RW växte upp i London. Redan som 16 - åring fick hon tuberkulos och det statte p för hennes utbildning. Men hon klarade sig bra ändå. Hon umgicks med Charlie Chaplin, Anaïs Nin och Axel Munthe. Som 24 - åring skrev hon en biografi om Henry James och när hon skrivit en kritisk recension av en av HG Wells romaner blev han intresserad av henne. Hon blev hans älskarinna (Wells tåliga hustru Jane blundade) och födde en illegitim son åt honom. Anthony, som han fick heta, fick cirkulera mellan släktingar, barnhem och konvalescenthem. Som vuxen krävde han erkännande från båda föräldrarna. Hans roman, Heritage, var en lätt förklädd självbiografi. Anthony ville också skriva en biografi om HG Wells, men modern stretade emot. Rebecca Wells hade många älskare. Hon revolterade mot konventionerna och det sociala trycket. Redan tidigt var hon medlem av suffragettrörelsen. Rebecca West var en skicklig journalist, hon skrev, romaner, essäer, biografier, artiklar och reseskildringar. Hon var - kort sagt - alldeles för produktiv för sitt eget bästa. Och hon var dessutom kvinna. I 38 år var hon gift med bankiren Henry Maxwell Andrews. Han var stukad efter att ha suttit i fångläger i Tyskland och klarade inte av att ta en universitetsexamen i Oxford. Båda var otrogna mot varandra, men det jämnade väl ut sig i längden, kan man tänka.
Fay Weldon har skrivit en biografi om Rebecca West liksom Victoria Glendinning. Rebecca West har själv skrivit Family Memories: an autobiographical Journey.
 
Läs Josefin Holmströms understreckare  HÄR

Den andra kvinnan

En rad ur Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet upprepas som ett mantra i Den andra kvinnan (Norstedts) av Therese Bohman: "På det hela taget var jag alltid ensam." Berättarjaget är en ung kvinna som arbetar i en sjukhusrestaurang som timvikarie. Alltså befinner hon sig långt ner i sjukhushierarkien. Hon är knappast nöjd med sitt liv. Hon känner sig inte hemma bland arbetskamraterna, men å andra sidan kände hon sig inte hemma under sina universitetsstudier eller på den skrivarkurs hon börjat på heller. Diskussionerna intresserade henne inte. De talade om samtidsromaner av unga författare och hon ville hellre tala om Thomas Mann, Ekelund och Baudelaire. Dessutom har hon svårt för abstrakta resonemang. Hennes ursprung är arbetarklass - en skötsam, tyst och kulturlös arbetarklass utan spritproblem och ryggslutstatueringar. Hon drömmer om ett annat liv någon annanstans och fantiserar om en stilig läkare, som hon så småningom också lär känna. Mycket nära. Han är gift och har familj och det är han som dikterar villkoren. Jag tycker att den unga kvinnan agerar mer som om hon vore max nitton i stället för ca tjugosju. Hon är vilsen i tillvaron, missnöjd, uttråkad och lite handlingsförlamad. Hon har ett par väninnor, men kan på det hela taget inte känna någon samhörighet med det kvinnliga kollektivet heller. Hon har ett starkt driv att skriva sitt liv så ärligt som möjligt utan försköningar. Hennes vandringar i hamnen i Norrköping bjuder på fina stadsskildringar. Klass- och kvinnoperspektivet är intressant.
Det "köttiga" omslaget är gjort av Lucian Freud och heter Night Portrait.

Bokbloggsjerka 29 aug - 1 sept + Utlottning

                                   BOKBLOGGSJERKAN

är tillbaka! Annika inleder med sedvanlig fråga samt utlottning av vackra bokaskar från Nillas handelsbod.
Jag skulle gärna vilja ha Bokask Linné.

Frågan lyder: Vad har du läst för några spännande böcker i sommar?
Jag har läst en hel del i sommar. Här väljer jag tre kriminalromaner:
Skuggorna av Katarina Wennstam. En av hennes bästa
Jakthundarna av Jörn Lier Holst. Spännande ny bekantskap som gav mersmak
Skuggspel av Pierre Magnan. Gammal kärlek som inte rostat

Silas Marner

Eftersom jag just läst Bror och syster (1860) av George Eliot tyckte jag att det var intressant att se filmatiseringen av hennes tredje roman, Silas Marner, the Weaver of Raveloe (1861) med Ben Kingsley i huvudrollen som Silas Marner. Och man känner igen George Eliot väldigt väl. Realismen, samhällsskildringen, aversionen mot kyrkan, medkänslan med småfolket, humorn och de vackra landskapsbilderna. Ben Kingsley är väldigt bra som den sjuklige vävaren Silas Marner, som blir utstött ur sitt sammanhang efter det att han orättvist anklagats för stöld. Han blir en enstöring som lever för att samla pengar. Lantjunkaren Cass har två söner. Duncey, den yngre av dem, är en drinkare och spelare som ideligen skaffar nya skulder. Den äldre, Godfrey Cass,  bär på sina tunga hemligheter. Duncey upptäcker av en tillfällighet Marners penninggömma och är inte sen att länsa den. Naturligtvis blir Silas Marner utom sig av sorg. Men han får en oväntad kompensation. In i hans ruckel till hus vandrar en liten guldlockig flicka som en uppenbarelse från ovan. Utanför huset i snön ligger hennes döda mor. Silas Marners liv får ett nytt innehåll. Lilla Eppi blir hans allt. När hon många år senare erbjuds ett hem hos lantjunkarens barnlöse äldste son och hans hustru tackar hon nej. Hon anser sig höra hemma i arbetarklassen och vill inte lämna sin far. Inte ens när Godfrey Cass erkänner faderskapet förändrar det hennes inställning. Under några minuter är jag rädd att Godfrey Cass ska utnyttja sin samhälleliga ställning och ta flickan ifrån Silas Marner med våld, men så blir det inte.
BBC - inspelningen gjordes 1985.

Så snopet!

Nu har jag läst Sara Stridsberg, Beckomberga. Och just som jag skulle kasta mig över bloggen för en utgjutelse var det något som fick mig att slå upp Albert Bonniers förlag och kolla första recensionsdatum. Och, jodå: 5 september! Inte för att jag anser mina boktyckanden vara recensioner, men de är ju någon sorts omdömen så jag antar att man ändå ska respektera recensionsdagen. Så - det blir till att kniiiipa. Trist!