Tine - en dansk klassiker

Den danske roman - och novellförfattaren Herman Bang föddes på Als 1857 i en prästfamilj. Hans högsta önskan var att bli skådespelare - familjen ville att han skulle bli jurist - , men när han misslyckats med såväl det ena som det andra blev han journalist och författare. Bang var naturalist och en av det moderna genombrottets författare. Den danske kritikern Georg Brandes myntade uttrycket " det moderna genombrottet" och formulerade programförklaringen: litteraturen måste ta ställning till aktuella problem och angripa missförhållandena i samhället. 
I "Realisme og Realister" porträtterar Herman Bang det moderna genombrottets författare i Danmark och introducerar franska naturalister för en dansk publik. Med den lade  Bang den teoretiska grunden för sitt eget författarskap. Han ville skapa den tendensfria, objektiva romanen i Gustave Flauberts efterföljd. Samtidigt ger han också uttryck åt sekelskiftets pessimism. I debutromanen,   Släkter utan hopp (1880) skildrar han en ärftligt betingad degeneration. Romanen vilar delvis på självbiografisk grund. Den osminkade erotiska skildringen gjorde att boken fälldes i domstol och beslagtogs.
Romanen om Tine kom 1889. Det är en dansk klassiker och som dansk och klassiker är den dubbelt bortglömd i Sverige skriver Karl Vennberg i förordet. Tine är berättelsen om ett tragiskt kvinnoöde som utspelar sig i skuggan av det dansk/tyska kriget 1864. 
Herman Bangs homosexualitet bidrog till känslan av det utanförskap och den ensamhet som också kännetecknar hans litterära gestalter. Han var det moderna genombrottets flaggskepp och påverkade också många andra författare, som till exempel Hjalmar Söderberg och Mathilda Kruse/Stella Kleve. Han dog på ett tåg under en föreläsningsturné i USA 1912. 
Mitt loppisfynd är översatt av Pelle Fritz - Crone och har illustrationer av Svend Otto S. Bokförlaget Bra böcker. I serien Bra klassiker. 1976

Bilden är lånad

 Så här tyckte INGRID om Tine

Ett litterärt banditpar

1880-talet måste ha varit en oerhört intressant tid att leva i. Det rör sig i samhället och det händer saker i litteraturen. Det moderna genombrottet var  till stora delar kvinnornas. De kräver rösträtt, rätt till utbildning, rätt till arbete och rätten till sin sexualitet. Både män och kvinnor vänder sig mot tidens hyckleri, dubbelmoral och bigotteri. Det är slut med att kalla syfilis för mässling och låtsas som att prostitution inte finns. I boken Dekadensens kön (Norstedt förlag 2007) skriver Ebba Witt - Brattström om paret 
Ola Hansson/ Laura Marholm. De träffades midsommarafton 1888 hemma hos Georg Brandes. Ola Hansson var en gång  Mathilda Kruses/Stella Kleves vän, men  efter ett avvisat frieri blir han hennes belackare. I novellen Gallblomma tecknar han ett elakt porträtt av henne, bland annat med hjälp av de förtroliga brev de utväxlat. EWB går så lång så att hon säger att det var Ola Hansson som satte stopp för ett av 1880-talets mest innovativa författarskap och att Stella Kleve sedan inte fått den uppmärksamhet hon förtjänat. Endast Birgitta Ney har i sin doktorsavhandling Bakom bilderna försökt upprätta Kleves författarskap. EWB påpekar att Ola Hansson lånat en massa av Stella Kleve och att hon jämnat vägen för honom. Nu gick det inte så bra i alla fall. Laura Marholm, som var balttysk dramatiker, översättare, essäist, novellförfattare och recensent hjälpte Ola Hansson på traven i Tyskland. Snart var de ett lika betydande som utmanande par i den litterära världen. Laura Marholm var en konservativ särartsfeminist, intelligent och dominerande, som ömsom förde intellektuella samtal, ömsom stoppade strumpor och lagade mat. Båda intresserade sig för psykologi och neurologi. Freud läste Hansson och Hansson läste Freud. Hanssons och Marholms storhetstid tog ett brått slut i början av 1900 - talet. Båda fick psykiska problem och irrade omkring i Europa. Laura Marholm föddes i Riga 1854 och dog 1928 i Majori i Lettland. Ola Hansson, som var född 1860 i Hönsinge utanför Ystad, dog i Turkiet 1925.
EWB gör en "nytolkning av dekadensen och visar hur den kan användas för att förstå också vår egen tid" står det i baksidestexten. Ebba Witt - Brattström är lika skärpt, välformulerad och lärd som vanligt. Hennes humor och spänstiga berättande gör att hon är både inspirerande och lätt att läsa.
Omslagsbild: Medusa av Arnold Böcklin. 1878

Läs om Ingvar Holms biografi om Ola Hansson HÄR

Bokbloggsjerka 20 - 23 juni

Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?
Det frågar Annika i sin Bokbloggsjerka 20 - 23 juni
Det enkla svaret är att jag inte väntar alls. Oftast har jag ett par titlar på gång; för det mesta av helt olika slag. Ibland slår den ena titeln ut den andra. Jag ser till att jag alltid vet vad jag ska/kan läsa härnäst. Det känns bra att ha en viss bok som väntar på mig. Just nu läser jag    

Munkeboda och   Marieholm av Mathilda Malling och Lars Lerins fantastiska Naturlära. Dessutom har Sommarföljetongen i SvD just börjat. Alla dessa vackra nederlag av Jess Walter, ett helt okänt namn för mig. Följetongen pågår 22/6 - 1/8. Dee Moray, en vacker amerikansk skådespelerska, stiger iland på en gudsförgäten plats på den italienska västkusten och tas emot av båda gamla vänner Pasquale och Orenzio. 
Efter detta blir det Bror och syster (Kvarnen vid Floss) av George Eliot och Stoner av John Williams. 
Eller Bring up the Bodies av Hilary Mantel. Eller...

Rosa rock och skitlön

Béatrice har varit kringresande nakendansös i tretton år när ensemblen imploderar och mannen lämnar henne med två små barn. Hon var mycket ung när hon startade sitt artistliv. Nu utbildar hon sig till barnskötare och får arbete på en förlossningsavdelning. Sal 2 skildrar det våldsamma livet på en krigsskådeplats. Julie Bonnie är född 1972; hon är musiker och har turnerat runt om Europa. Hon har också erfarenheter ifrån vården. Sal 2 är en oerhört stark och berörande debutroman. Man våndas med Béatrice när hon ser de födande kvinnorna som plågas; hon ser okänsliga läkare skära i kvinnors själar vid kejsarsnitt; hon ser kvinnan som fick tvillingar men ett barn är dött och hon kan inte knyta an till det som lever; hon ser kvinnor som misshandlats av sina män; hon ser arga kvinnor; hon ser rädda kvinnor; hon ser glada kvinnor, hon ser kvinnor med amningssvårigheter som pumpar ut mjölken och hon ser människan bakom mjölkkon - och så vidare. När hon själv föder känner hon sig lurad och sviken. Ingen hade berättat om detta. Béatrice ser allt vad kvinnor  och kvinnors kroppar får utstå för att ge liv. Och död.  Och hon ser en pressad personal förhärdas och bli hemmablind.  Somliga borde kanske valt en annan väg i livet. I rasande meningar förmedlar Julie Bonnie Béatrices ursinne.
Sal 2 borde användas vid utbildning av sjukvårdspersonal.
Det ska bli intressant att se vad Julie Bonnie gör nästa gång.
Översättning: Ulla Linton
[sekwa] förlag. 

Sal 2 vann jag i LYRANS utlottning. Tack!

Sommarsolståndet

Ellens bukett

 Juninatten 

Nu går solen knappast ner,

bländar bara av sitt sken.

Skymningsbård blir gryningstimme

varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus

glidande på vattenspegeln

eller vacklande på vågor

som långt innan de har mörknat

spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,

liknar mest en daggig dag.

Sjölikt lyfter sig dess skymning

och bärs bort mot ljusa hav.

Harry Martinson, ur Cikada, 1953)



Naturlära

Naturlära: limes norrlandicus
Bild och text: Akvarellmålaren Lars Lerin. Albert Bonniers förlag 2014. En helt fantastisk bok att läsa i och njuta av de vackra bilderna. När jag läser hör jag hela tiden Lars Lerins egen stämma i bakhuvudet. Förutom de egna texterna citerar han flitigt andra författare och konstnärer; Issa och flera andra japanska poeter, Werner Aspenström, Olof Rudbäck d.ä., Jean Jacques Rousseau, Jonas Carl Linnerhielm, Anaxagoras, Predikaren, Ragnar Thoursie och EU - information från Jordbruksverket. (Men inte Harry Martinson!) Det kryper, piper, myllrar, ryter, susar, kraxar, rasslar och kväker i Lars Lerins bilder. Eller också är det helt tyst och stilla. Jag läser den både komiska och rörande berättelsen om hur Junior tar hem en skadad kråkunge till Lars Lerin och överlämnar vården med varm hand eftersom han själv måste gå till arbetet. "Här har skett en adoption. Junior har tagit hand om en kråkunge som ramlat ur boet..." Lars Lerin svär och förbannar men kan naturligtvis inte låta bli att bry sig om den stackars fågeln. Just som jag läser att kråkan får namnet Kaká efter den brasilianske fotbollsspelaren visas högst densamme i TV - rutan när han står på läktaren och filmar matchen Brasilien - Kroatien! Naturlära är en bok att äga; att botanisera i vid alla årstider och under dygnets alla timmar. Inte nog med att Lars Lerin använt den värmländska naturen som forskningsobjekt - han har också använt sig av mammas herbarium! Naturlära är ingen bok man läser en gång för alla.  Den är en ständig källa till glädje.

I midsommartid

Ola Hansson föddes 1860 på rustgården Hönsinge på skånska Söderslätt och dog vid Bosporen i Turkiet 1925 . Han var författare och journalist, samtida med Mathilda Malling och Victoria Benedictsson. Ola Hansson var starkt präglad av sin uppväxtmiljö genom livet. "Mullens outsider" kallar Ulf Linde honom i inledningen till Lyrik och essäer som gavs ut av Svenska Akademien i serien Svenska klassiker 1997. Professor Ingvar Holm står för ordförklaringar och kommentarer. Ola Hansson fick ett mycket negativt mottagande i Sverige, men när hans tysk - baltiska hustru Laura Marholm blev hans litterära agent i Tyskland lyckades hon få honom publicerad. Snart räknades han bland de stora tillsammans med Ibsen och Strindberg. Men det blev en kortvarig lycka. De gifte sig 1889, men redan 1905 hade paret utvecklat en ömsesidig sjukdom  som bl. a.  innebar att de led av förföljelsemani. Laura Marholm förklarades sinnessjuk och sattes i fängelse. När hon kom ut förvisades paret ur Tyskland och förde sedan ett kringflackande liv.

Vid blomsterbordet

Och solen blänker på fuktad jord
och glänser på våta blad.
Vid yppigt bugnande blomsterbord
strålar du sommarglad,

där solen siktat sitt fina stoft
i ystert lekande dans.
Och heliotropens mandeldoft
drömmer bak ögonfrans.

Den friska ångan från regnblött mull
och grönskan från blomsterbord
och sommarglädjen och solens gull
dofta i dina ord.

Ur Dikter (1884)

Ännu ett loppisfynd!

Bilden har jag lånat HÄR 

Den vackra damen heter Elinor Glyn. Hon föddes på ön Jersey i Engelska kanalen 1864, samma år som Mathilda Malling, och dog i London 1943.  Efter faderns död flyttade modern med Elinor till Kanada där mormodern lärde Elinor hur man umgås i sociteten. Det hade hon stor nytta av när hon återvände till Europa. Hon skrev mängder av bästsäljande, vågade romaner om kärlek och erotik. Så småningom flyttade hon till Hollywood för att arbeta med film.Hon gjorde stjärna av Gloria Swanson och var den som lanserade Clara Bow. Elinor Glyn klädde sig alltid stilfullt. Det underlättade säkert att ha en syster som hade modehuset Lucile i London. Boken som jag hittade i en låda på jätteloppiset heter En världsdam. En roman om ett konvenansäktenskap utgiven på Nordiska förlaget i Stockholm 1919. Översättare är någon E. R.  Det var för övrigt Elinor Glyn som myntade begreppet "the it girl". Hennes bok It blev succéfilm 1927 med Clara Bow i huvudrollen.

Tematrio - Recycling

Tematrio - Recycling är rubriken för veckans tematrio. LYRAN ber oss berätta om tre böcker där författaren  på något sätt recyclat någon annans material! Det var en inte alldeles enkel uppgift. Tänka får man. 
 Siri av Lena Einhorn är ju En dåres försvarstal av August Strindberg ifrån Siris perspektiv. Siri von Essen hade sitt huvud för sig. Hon ville inte vara hemmafru. Hon ville bli aktris.
Bengt Ohlsson berättar Hjalmar Söderbergs Doktor Glas ur den olycklige pastor Gregorius perspektiv. En strålande roman som också fick Augustpriset 2004.
Den engelska författarinnan Emma Tennant är mästare på att låna idéer av andra författare. I Tess är det Thomas Hardy´s Tess som ligger i botten. Tennant sätter tänderna i Thomas Hardy och Tess får ny gestalt. Ofta ger Emma Tennant sina berättelser en feministisk vinkling.  Hon bor dessutom i Hardy´s Dorset.
PS. Min syster påminner om Gredelins längtan av Kaj Attorps. Den handlar om Tant Gredelins kärlekshistoria med Farbror Blå. Petter berättar den sanna historien om vad som egentligen tilldrog sig i Lillköping i Elsa Beskows böckerna om de tre tanterna och farbror Blå DS.

Loppisfynd!

Nu har det redan börjat! Sommarens läslista fick sig en första törn! Idag besökte jag ett jätteloppis och gav mig genast på jakt efter titlar av Mathilda Malling, d.v.s. jag sökte efter äldre band. Inte en Malling i sikte, men väl Marie Sophie Schwartz! Det klingade någon klocka någonstans och jag greppade på måfå en bok i en liten trave med Valda romaner. Tvenne familjemödrar (1859) är titeln. Sedan gick jag hem och läste på och fann att författarinnan föddes 1819 och dog 1894. Hon kom att leva samman med en man  som var gift. Hustrun var katolik så skilsmässa var inte att tänka på. Marie Sophie Schwartz fick två söner och blev så småningom morfars mor till författaren Sven Stolpe (som inte var sen att avfärda hennes romaner, särskilt de tidiga). MSS hade skrivit böcker länge, men fick inte publicera dem för sin man förrän 1851 och då under pseudonymen 
Fru M. S. S. Efter mannens död 1858 blev det fart på utgivningen och nu måste hon ju försörja sig själv också. Hon var mycket produktiv och översattes mycket. Den senare delen av hennes produktion hade ett socialt engagemang. Hon riktade udden mot klass- och könsskillnader. Kvinnor skulle ha rätt till utbildning och vettig sysselsättning. Liksom Mathilda Malling var hon influerad av fransk litteratur och under senare delen av sitt liv även av engelsk litteratur som t. ex. Charles Dickens. Mannen av börd och kvinnan av folket var den populäraste romanen. Positivspelarens son (1863) räknades som den bästa.
Det är inte många ord som ägnas henne i Nordisk kvinnolitteraturhistoria, men Gunlög Kolbe skrev en doktorsavhandling om henne 2001 Om konsten att konstruera en kvinna. Retoriska strategier i 1800 - talets rådgivare och i Marie Sophie Schwart´s romaner.

Vid en lunchföreläsning på Göteborgs universitet 5 juni 2014 släpptes Strategier för framgång. Marie Sophie Schwartz som föregångskvinna utgörs av Gunlög Kolbes (1954 - 2004) efterlämnade papper .

Bokbloggsjerka 13 - 16 juni

Annika ställer en enkel fråga i sin Bokbloggsjerka 13 - 16 juni
Vad ska du läsa i sommar?
Den frågan har jag funderat på i olika omgångar. Det är kul att planera även om man sedan inte alls följer planerna.  Det kommer nya titlar; man besöker antikvariat och loppisar och vem vet vad det för med sig?
Några afrikanska titlar har jag länge haft på läslistan. Två av dem kommer i pocket i sommar. Den tredje lånar jag. Läs mer HÄR
Helena har också varit nyfiken på sommarens läsplaner och mina svar finns att läsa i  BOKFRÅGAN. Redan nu kan jag komplettera med en titel.

Jaktlycka. Noveller av Anna - Karin Palm. En ny titel av Anna - Karin Palm blir man alltid nyfiken på. Och ingen annan titel i den övriga sommarläsningen är noveller. Hon debuterade med romanen Faunen 1991. 1997 kom Målarens döttrar som blev en stor publikframgång. 2011 kom Snöängel.
Anna - Karin Palm är född 1991; har rest mycket och bott flera år i England och Tyskland. Nu bor hon i Stockholm med sin dotter.

Bokoutlet

Om det plötsligt står Bokoutlet på helt oväntat ställe känns det som en direkt uppmaning att gå in. Och även om utbudet (lyckligtvis) var ganska begränsat blev det efter lite botaniserande tre böcker.
Två som handlar om att skriva om sitt liv. Ordet är ditt heter Patricia Tudor - Sandals bok från 2010. Hon är psykolog, psykoterapeut och fil. dr. i pedagogik och en omtyckt föredragshållare.
Skriv dina memoarer. En handbok i självbiografiskt skrivande av Allan G. Hunter också från 2010.
Jag tycker att de här skrivhjälpsböckerna är intressanta  för oss läsare också. Man brukar få sig diverse värdefulla författarcitat  till livs.

121 dikter till tröst heter en liten diktsamling från Brombergs förlag. En blandning av dikter av Kerstin Ekman, Tomas Trans
trömer, Bruno K. Öijer, Werner Aspenström och många andra.

På stigar 
går man aldrig
riktigt ensam
Fötterna har sällskap med
alla steg som
stigit
stigen fram.

Ingrid Sjöstrand

Ny radioföljetong börjar 19 juni

Den 19 juni börjar en ny radioföljetong, nämligen sommarklassikern Övertalning av Jane Austen. 
Mirja Burlin läser.
Övertalning är Jane Austens sista roman. Den skrevs 1816 under arbetsnamnet The Elliots och kom ut postumt 1818. Första svenska upplaga 1954! 
Jane Austen hade ifrån början ett annat slut på boken, men eftersom hon kände sig missnöjd med det skrev hon om det. De kasserade kapitlena är nu det enda av Jane Austens sex stora romaner som finns kvar i manuskript. Det förvaras i British Library.
Läs mer om radioföljetongen HÄR

Tematrio - Sverige

LYRANS TEMATRIO
den här veckan - Tematrio - Sverige - ger oss i uppdrag att berätta om tre svenska författare vi läst. Jag väljer en som jag redan läst och två som jag håller på med. Och så blir det en liten bonus.

LENA ANDERSSON, Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek. Denna Augustpris - belönade roman har gett upphov till många diskussioner. Det ojämnställda kärleksförhållandet mellan Ester Nilsson och Hugo Rask dissekeras med skalpell. Är det egentligen kärlek det rör sig om?

ELIN BOARDY, Mary Jones historia. Återanvädning av Stevenson´s Skattkammarön. Uppasserskan på John Silvers krog Spyglass i Bristol berättar historien. I sina dagboksanteckningar kommer historien fram ur ett kvinnoperspektiv. I Long John Silver av BJÖRN LARSSON berättar Long John Silver själv.

STEFAN LINDBERG, Du vet väl om att du är värdefull. Stefan Lindberg var först ut att presenteras i TEXT + 1, en ny litterär podcast. Han berättade generöst om sin nya bok och hur arbetet gått till. När jag nu börjat läsa den upptäcker jag att han glömde tala om hur rolig den är. Fast det visste han kanske inte?

Vem var Dagmar Lange?

Jag visste inte så mycket om Sveriges svar på Agatha Christie, vår första deckardrottning Maria Lang, Dagmar Lange, när jag satte igång att läsa 
Maria Lang. Vår första deckardrottning av 
Lena Lundgren och Lisbet Wikner.  Nu har jag fått veta en del om den krävande divan och författaren Dagmar Lange som hatade Strindberg och älskade Wagner; som var en utmärkt, engagerad lärare; sedermera lektor vid Nya Elementarskolan för flickor i Stockholm. Hon undervisade i svenska och historia och fann ett stort nöje i att leda unga människor till klassikerna. Dagmar Langes doktorsavhandling handlade om den homosexuelle filosofen Pontus Wikner. Hennes första deckare, Mördaren ljuger inte ensam hade också ett homosexuellt motiv och Maria Lang låter huvudpersonen leverera ett försvarstal för den samkönade kärleken. Det spekulerades mycket om Dagmar Langes egen sexuella läggning, men hon lär ha förklarat att ingen kunde leva med henne som hade så speciella vanor och älskade tystnad och ensamhet. Hon hade gjort dag till natt och när hon satt i Nora och skrev om somrarna ville hon inte ha något sällskap. Men när det blev dags för kräftskiva i augusti ringde hon sina vänner och meddelade: "Nu vill jag umgås!" Dagmar Lange föddes 1914 och dog 1991. Med obegripligt stora skulder! Tiden gick och att hon inte var med på tåget. Hon stelnade som människa och drog sig undan. Hennes 42 deckare glömdes mer och mer. Nora stad hade inte ens lust att bekosta en staty av henne så då gjorde konstnären det själv. Deltagandet vid hennes begravning var beklämmande litet. Många självklara personer fanns inte där. Men gott och väl 20 år senare börjar man komma ihåg igen. Norstedts ger ut några av Maria Langs deckare igen och Mördaren ljuger inte ensam blir film. Nora stad anordnar stadsvandringar med besök på de olika brottsplatserna.
Jag har lärt mig en hel del om Maria Lang under läsningen, men jag undrar ändå: Vem var Dagmar Lange? Jag kanske ska läsa självbiografin Vem är du? : Dagmar Lange eller Maria Lang?

Bokbloggsjerka 6 - 9 juni

BOKBLOGGSJERKA 6 - 9 JUNI
Annika undrar vilka frågor vi skulle vilja ställa till någon favoritförfattare. Det behöver inte vara så många frågor. Eftersom jag på förekommen anledning sysslar mycket med Mathilda Malling (1864 - 1942) för tillfället har jag några brännande frågor att ställa till henne.

Hur fick du idén till Berta Funcke och vem/vilka står modell för henne?

Avbröt du inte dina universitetsstudier lite väl tidigt? Du var ju ändå en av de första kvinnorna som skrevs in på ett universitet.

Hur var det att byta land, språk, namn, civilstånd och genre på en gång?

Din tre år yngre syster Sigrid blev lärare och skrev böcker för barn och ungdomar. Hon var också politiker arbetade för kvinnors rösträtt. Hur gick diskussionerna er emellan? 

Du skaffade ett sommarhus i Vetteryd i närheten av ditt barndomshem. Finns det kvar? I så fall var?

Tre kvinnor och en man

Tre kvinnor älskar samme man. Han är visserligen död, men är högst levande för dem alla tre. Den store författaren Adam Saint - Gilles må ha varit en stor konstnär, men vad det gäller kvinnor var han inget annat än en stor fähund. Mathilde, den lagvigda hustrun som han förmodligen aldrig älskat, läser alla hans manus och renskriver allt - gång på gång. Hon glömmer sig själv för att tjäna honom. Och i kärlek är hon ingen begåvning. Det är däremot halvsystern Zohra, frukten av faderns, hans höghet arkeologen, tillfälliga förbindelse med en nomadkvinna under utgrävningar i öknen i Mauretanien. Mathilde tvingas vara i moders ställe för sitt lilla ovälkomna syskon, som när hon blir ung kvinna tackar genom att stjäla Mathildes man. Å andra sidan lär Mathilde ha dödat Zohras ekorre. Mathilde har ett visst kolonialt sätt att betrakta sin yngre halvsyster från islamiska republiken Mauretanien som dessutom är analfabet. De båda kvinnorna hatar varandra och bor i var sitt hus på samma tomt. Till den lilla franska byn kommer litteraturforskaren Anne som har ett brinnande intresse för Adam Saint - Gilles. Ja, hon är så intresserad att hon nästan glömmer bort att leva själv. Hon får motvilligt husrum hos den överviktiga, absurda Mathilde, som snart inser att Anne kan hjälpa henne med ett och annat för uppehället. De båda kvinnorna blir nära nog vänner. Anne blir även vän med den bräckliga Zorah som nu sitter i rullstol. Anne inser att hon har en mission att fylla. Och hon tycks ha glömt av det manuskript som Mathilde sägs ha gömt undan. Mathilde och Anne berättar vartannat kapitel i  
Flickan som vandrade i öknen. Jag tycker mycket om den fransk - libanesiska författaren Vénus Khoury - Ghatas drastiska sätt att berätta, hennes målande bilder, poetiska språk, levande miljöskildringar och kärva humor. Men jag har svårt att se att Torgny Lindgrens Hummelhonung tillför något i sammanhanget?
Utöver Vénus Khoury - Gatas tillägnan, förstås.

Elisabeth Grate förlag
Övers.: Anna Säflund - Orstadius

Stella Kleve och dekadensen

Ung flicka med handskar heter den vackra bilden på omslaget till Berta Funcke (1885) av Stella Kleve i Vinga press nyutgåva 1995. Tamara de Lempicka heter konstnären. Stella Kleve är pseudonym för den blott 20 - åriga Mathilda Kruse från Norra Mellby i Skåne. Berta Funcke kom ut med benäget bistånd av den kontroversielle danske journalisten och författaren Herman Bang. Den unga författarinnan uppsökte honom med sitt manus på hemresa från några månaders studier i Schweiz där hon tagit del av den nya franska realismen. Allra mest påverkade henne Baudelaire, Flaubert och bröderna Goncourt. Stella Kleve angriper sitt ämne med lika delar djärvhet och naivitet. Unga kvinnor förväntades inte direkt ha någon sexualitet. Och i vilket fall som helst var det inget man fick låtsas om. Stella Kleve skriver om dessa drivhusplantor som hårt snörda, anemiska och anorektiska ömsom inviterar ömsom stöter bort de unga männen. Berta Funcke debuterade i sällskapslivet vid 17 års ålder. Hon är djärv i konversationen, nästan på gränsen för vad som går an; hon klär sig personligt och smakfullt. Men några nära väninnor har hon inte. Däremot vet hon att alla män blir förälskade i henne förr eller senare. Berta F har karltycke. Berta Funcke är sysslolös och lider av livströtthet och pessimism. Hon är trött på det liv hon lever. Diagnosen är bleksot och ordineras miljöombyte. Fadern reser med. Berta F träffar under resan den verserade dandyn Nils Max (för vilken Herman Bang stått modell). För första gången känner hon sig förstådd. De har mycket att tala om och Berta känner sig väl till mods. Men deras vägar leder åt olika håll. Efter en rad betydelselösa flirter överraskar hon alla med att förlova sig med en dubbelt så gammal, aristokratisk och välbeställd man. Berta har resignerat. Hon gör ett gott parti, men hur är det med förståelsen och de gemensamma intressena? 
Kritik och läsare var eniga. Detta var osunt sjukligt och motbjudande. Man blandar ihop författarinnan med hennes huvudperson. Den ende som står på Mathilda Mallings sida är den skånske författaren Ola Hansson. Åtminstone tills hon avvisat hans närmanden. Sedan är hon ensam. 
Stella Kleve tillhör det moderna genombrottets författare. Hon skriver noveller och artiklar och 1888 kommer en ny roman, ALICE BRANDT.
Därefter byter Stella Kleve namn, nationalitet, miljö, språk och civilstånd.
 

Bokfrågan: om sommarens läsning

Ugglan & boken
undrar i Bokfrågan vad vi har för läsplaner för sommaren. Jag har redan filosoferat lite över sommarens läsning under rubriken Afrikansk sommarläsning HÄR.
Chimamanda Ngosi Adichie, Americah
Tayie Selasi, Komma och gå
Chinuah Achebe, Inte längre hemma

Tre andra böcker som jag tänker läsa i sommar är
Bring up the Bodies av Hilary Mantel. (Woolf Hall var jag omåttligt förtjust i.)

Stallo av Stefan Spjut. Det är en av de två böcker som det kommer att läsas ur under Kura skymning som inleder årets Nordiska biblioteksvecka som börjar måndagen den 10 november. Temat är Troll i Norden. Stallo läser vi också  i den nordiska läsecirkeln.
Den andra boken man kommer att läsa högt ur är Pappan och havet av Tove Jansson.

Den tredje boken jag lägger till är Bror och syster
 av George Eliot. Den har vi som sommarläxa i läsecirkeln.
Sedan vet man ju att planerna ändras helt eller delvis. Nya titlar tillkommer (på födelsedagen t.ex., kan man hoppas) andra stryks. Men det är roligt att planera.

Ny litterär podcast

I första sändningen av Text+1 intervjuar Mats Almegård, journalist och producent och initiativtagare till Text + 1, författaren Stefan Lindberg om hans nyligen utkomna roman, Du vet väl om att du är värdefull, Albert Bonniers förlag. En lugn, lång intervju där Stefan Lindberg verkligen får tala till punkt. Mats Almegård håller sig i bakgrunden. De båda herrarna är ungefär i samma ålder och det känns som om de är på alldeles samma plan. Stefan Lindberg refererar till författaren Peter Kihlgård som var den förste som läste manus och som kommit med goda råd och värdefulla synpunkter. Stefan Lindberg är generös med sina svar. Han talar fort och mycket och har väldigt lätt att uttrycka sig. Som vanligt är det intressant att få veta hur författare tänker, hur de gör och hur hela processen går till. Speciellt fascinerande är det där med när de fiktiva personerna tar över. I Du vet väl om att du är värdefull är det Malin, 22, som  styr sin författare. Och tur är väl det, tycker Stefan Lindberg, hur skulle annars en 42 - årig man kunna skriva inifrån en 22 - årig ung kvinna? Han skriver för hand i början, men när Malin börjar forcera berättelsen övergår han till dator för att hinna med! Vad är då det där +1? Jo, då får resp. författare berätta något om ytterligare ett ämne som de själva väljer.Man kan lyssna på programmets hemsida eller ladda ner på iTunes. Där kan man också prenumerera på kommande sändningar. Nästa sändning kommer om en månad. Då intervjuas Amanda Svensson.
Som grädde på moset svarar Andreas Tilliander, musikproducent och electronicastjärna, för ljudet. Han har också gjort den fina signaturmelodin.
Jag gratulerar Text+1 till den fina starten och går till biblioteket och lånar 
Du vet väl om att du är värdefull.
 

Läst på skärmen

Stella Kleve.

ALICE BRANDT.

En kvinnoprofil.

HELSINGBORG 1888.

H. ÖSTERLINGS FÖRLAG.

 

På Litteraturbanken hittade jag Alice Brandt av Stella Kleve, pseud. för Mathilda Kruse (senare Malling).  Eftersom jag försökt både låna och köpa utan resultat blev jag jätteglad. Och det gick bättre än jag trott att det skulle göra att läsa på skärmen. Fort gick det också.

Alice Brandt föds som dotter till Ludvig Brandt, 60, och hans hustru Cécile som är fyrtio år yngre och har ett förflutet som guvernant. Hon är kylig och högdragen och tämligen avvisande mot sin dotter. Alice har det mesta efter fadern, förutom det röda håret som är ett arv efter modern. Alice är nervös och lite skör och humöret skiftar ständigt. I de övre klasserna i skolan bildar Alice och några vänner - bl. a. Berta Funcke! - föreningen Reformförbundet. De ska verka för kvinnors rättigheter och särskilt att mannen ska vara ren vid äktenskapets ingående! På den punkten är kusin Anna Saxe omutlig. Efter två år i flickpension i Schweiz och Tyskland återkommer Alice till hemmet som en ny, mera öppen människa. Hon möter nu den nära nog 15 år äldre konstnären Georg Lexow och det dröjer inte länge förrän Alice är hans fru. Fadern är inte helt nöjd, men "what Alice wants, Alice gets." Alice vill på sätt och vis gärna vara som alla andra, men dras ändå till det udda, lite ovanliga. Georg är udda. Han är bildhuggare med sinne för märkliga konstteorier, men fadern ordnar in honom i sin firma som kontorist och kompanjon. Den unge Felix Danner blir förälskad i Alice Brandt och hon blir rörd och förvirrad. Hon jämför Felix Danner med sin man och finner att Felix har något som Georg saknar. Agnes charmar och bedårar, men är i grund och botten både ensam och vemodig. Hon kommer att känna en viss solidaritet med modern men också ett förakt. Hon vill inte ha en ung, vacker mor. Hon vill ha en gråsprängd mor med höghalsade klänningar. Stella Kleve skriver under det moderna genombrottets tid. Man diskuterar Nora i Ett dockhem, Alexander Kielland och fri kärlek. Männen gör vad de är intresserade av medan kvinnorna är hänvisade till ett liv i mannens kölvatten. Hon går helt upp i förhållandet. Mer än en gång uttalar någon ung kvinna i Kleves/Mallings romaner att de  skulle önskat att de vore födda som pojkar.  Ett önskemål som för övrigt mycket väl kunde vara författarens eget. Alice Brandt är inget endimensionellt kvinnoporträtt. Hon är ibland enerverande och bortskämd, men som helhet sympatisk. Kusin Anna tycker att Alice svikit Reformförbundets principer. Själv är hon omutligt lojal mot de ungdomliga idéerna om kvinnors rättigheter. Alice Brandt pensionerar sin mor och börjar frigöra sig från faderns mäktiga inflytande. Man har en känsla av att hon står på tröskeln till något?

Månadens diktare: Sören Ulrik Thomsen

Lugnad av alltings alldaglighet
gråvädret, glasögonen på nattduksbordet
och det tillfälliga bullret
av röster och steg och en dusch som sätts på
hoppas jag att dagen kanske
ända tills ikväll
ska gå som om inget hade hänt
medan allt det alltför stora
som till exempel "jag" och "du"
och på den tiden och nu
och allt som vi vet och inte vet
så länge det varar
ska få bo i dikternas små skeva skjul

Ur Skakad spegel, ellerströms förlag 2012 i översättning av Jonas Rasmussen

Sören Ulrik Thomsen föddes 1956 i Kalundborg. Han är generationskamrat med Michael Strunge och Pia Tafdrup. Sören Ulrik Thomsen är medlem i Danska Akademien och är månadens diktare i Dagens dikt i P1.

Afrikansk sommarläsning

I den utmärkta tidskriften Karavan 2013:4 läser jag om Chimamanda Ngozi Adichie, född 1977 i Nigeria. Hennes föreläsning om vikten av många berättelser har blivit mycket uppmärksammad och här presenteras den för första gången på svenska. CNA menar att en enda berättelse inte kan vara den enda om ett land och ett folk. Det behövs många berättelser. Hennes senaste bok Americanah kommer i Månpocket i juli. Det är en brett upplagd roman om ras, klass och kärlek. Det blir utmärkt sommarläsning. Tillsammans med Komma och gå av Tayie Selasie, född i London 1979,  med nigerianskt och ghananskt ursprung. Den kommer också i Månpocket i juli.
En tredje afrikansk bok som jag skulle vilja läsa i sommar är Inte längre hemma av Chinua Achebe, Bokförlaget Tranan 2014, en fristående fortsättning på Achebes klassiska debutroman Allt går sönder. Tredje delen, Arrow of God, kommer troligtvis ut på svenska på Bokförlaget Tranan under 2014. Achebe föddes 1930 i Nigeria och dog 21 mars 2013 i Massachusetts. "Mannen som förändrade vår syn på Afrika - till minne av Chinua Achebe" är titeln på Stephan Larsens läsvärda artikel i Karavan. Det blir flera afrikanska berättelser enligt CNA:s recept.

Kärlek på Victorias tid

Lite förstrött började jag läsa Mannen, hustrun och Lord Byron av Mathilda Malling från 1912, Albert Bonniers förlag. Så småningom gick det upp för mig att jag läste en roman med verklighetsbakgrund. Lord Byron (1788 - 1824) kände jag naturligtvis till, men det fanns också andra namn som fick en del klockor att klinga. Det fullkomligt vimlar av historiska och litterära personligheter.  Mannen i titeln är William Lamb som senare kom att bli inrikes- och premiärminister i England under drottning Victoria. Hustrun är Lady Caroline Lamb född Ponsonby (1785 - 1828). Lord Byron var mycket intresserad av kvinnor - gärna unga, gifta sådanan - och de i ännu högre grad av honom. Lady Caroline utgjorde inget undantag. Hon hade gift sig vid nitton års ålder på grund av sin och William Lambs häftiga förälskelse.  Deras äktenskap var till en början mycket lyckligt trots att deras vackre lille son, Augustus, visade tydliga tecken på att inte utvecklas som andra barn.  Caroline Lamb skildras som lätt överspänd och oberäknelig om än med en viss charm. och intelligens. När nu Lord Byron träder in på scenen och det som först börjar som vänskap med viss touch av flirt utvecklas till något farligare är det Lady Caroline som inte kan hantera situationen. Hennes man håller sig obegripligt nog i bakgrunden, men dels har han sin politik och dels har han tydligt sagt ifrån att han inte tänker vara fångvaktare åt sin hustru. Carolines svärmor, Lady Melbourne, försökte lugna ner svärdottern. Själv hade hon inte det bästa ryktet. Det påstods att en helt annan man än hennes egen i själva verket var far till William. Seden var sådan att hade man väl fått en son i äktenskapen kunde föräldrarna var på sitt håll unna sig ett och annat hopp över skakeln. Caroline Lamb och hennes umgänge är förvånansvärt frispråkiga och ogenerade; ganska beräknande och nästan cyniska ibland. Här finns också de äldre kvinnorna som agerar äktenskapsmäklerskor och rådgiverskor på frivillig basis som så ofta i romaner från den här tiden.
Mathilda Malling var intresserad av historia och kultur - och släkthistoria och det märker man i den här romanen också. Kvinnornas situation är ett annat tema som återkommer. Caroline Lamb önskar att hon varit född till pojke med alla de fördelar och möjligheter det innebar. Hennes man beklagar att man inte kan vara ensam när det ändå  är det man är. Båda har många slocknade, kulörta lyktor men tycks ändå ha några kvar. Ändå.

Kort och kul

I en mig närstående bokhylla hittade jag denna jätteroliga bok av Mark Crick (text och ill.) på under 100 sidor, 92 närmare bestämt.
Kafkas soppa. Den samlade världslitteraturen i 14 recept. I översättning av Rose - Marie Nielsen; W& W 2005. 
Där hittar man till exempel Snabb misosoppa à la Franz Kafka, Löktårta à la Geoffrey Chauser, Fylld urbenad kyckling  à la Marquis de Sade och Clafoutis  à la Grandmère av Virginia Woolf.
Raymond Chandler tillreder Lamm med dillsås så här: "Jag smuttade på min whisky sour, fimpade cigaretten på skärbrädan och studerade en skalbagge som försökte krypa upp ur diskhon. Ett bord på Maxim´s, hundra dollar och en snygg blondin skulle sitta bra. Det jag hade var en fårstek och inte en susning. Jag lyfte upp steken. Den kändes kall och fuktig som en coroners handslag. Jag drog fram en kniv och styckade lammet. När jag kände bladet i handen skar jag upp en lök, och innan jag visste vad jag gjorde låg en morot i skivor på bänken. Ingen av dem rörde sig. Alltsammans åkte ner i en gryta med en bunt dill, ett lagerblad, en näve pepparkorn och en gnutta salt. Det var ändå kört, så jag dränkte alla ingredienser i kycklingfond och vred upp plattan..."
Irvine Welsh bjuder på Mäktig chokladkaka med ingredienser som bl. a. 250 g smör, 500 g socker, 150 g mjölkchoklad, portvin och kahlua. Så här går det till när han släpar hem ingredienserna och börjar tillreda: "Ja letar mig fram till det där satans stället ja kallar hem me rubbet ja behöver, men ja orkar knappt gå. Huvet dunkar som om de ska sprängas å spruta ut hjärna å benbitar över alla som går förbi å ja e så djäkla svag att benen känns som om dom ska gå av när jag e på väg uppför trapporna. Hoppas bara att ingen ser mig komma tillbaka, särskilt inte mina så kallade polare. Ja släpper ner ett paket smör i grytan å tänder spisen. Mens smöret smälter häller ja i sockret å ser hur de vita kornen försvinner ner i de guldbruna smöret å blandas ut, de blir skitbra. Händerns skakar när ja siktar ner de bruna kakaopulvret i grytan, å ja blir jättenöjd när ja slänger i chokladbitarna och ser att dom genast smälter ner. De här e fanimej kvalité..."
Varje beskrivning är en pastisch på respektive författares stil.
När jag komplimenterade bokhyllans innehavare för den fina boken fick jag svaret: Men den har jag ju fått av dig!

Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni

Annika vill ha tips på bra böcker på omkring 100 sidor i sin  Bokbloggsjerka 30 maj - 2 juni.
Det ska hon få. Jag har fyra pocketböcker som är garanterat bra. Men visst, smaken är olika.

Först har vi Historietter av Hjalmar Söderberg 100 sidor jämt. Korta noveller om människan, samhället och livet. Termen historietter hittade han på själv.

Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  handlar om en bibliotekarie som är besatt av litteratur (konstig människa!). Hon möter kärleken och blir som besatt av den också men kolliderar snart med själva verkligheten. En liten bokpärla, helt enkelt, på 108 sidor.
En annan liten förtjusande graciös bok är Silke av Alessandro Baricco (119 s.). Fransmannen Hérvet Joncourt köper och säljer silkesmaskar. Under en av sina resor till Japan möter han en gåtfull kvinna som han sedan inte får ur sitt sinne, trots hustru och barn.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras (111 s.) handlar om en  man, en hustru, en dotter och en väninna till hustrun på resa i Spanien. Under ett våldsamt oväder med åska och regn kommer de till en stad där ett svartsjukedrama just ägt rum. En man jagas av polisen för att ha skjutit sin unga hustru och hennes älskare. Ett annat triangeldrama är under uppsegling i det lilla ressällskapet.

Bokgeografi Israel

Enligt O tycker påpassligt nog att det är dags för Bokgeografi Israel
En intressant uppgift som krävde en del tankearbete och lite rotande i hyllorna.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Jag kom på en bok som jag var mycket fascinerad av för många år sedan. Den var bunden i blått biblioteksband. Yael Dayan, Min krigsdagbok. Sinai 1967. Hon skriver om sina upplevelser i sexdagarskriget 1967 där hon stred tillsammans med sin far Moshe Dayan, israelisk militär och politiker. Hon var då 28 år.

Samuel Agnon, född 1888 i Galizien, död i Jerusalem 1970, israelisk författare som delade Nobelpriset med Nelly Sachs 1966. Han skrev bl. a. novellsamlingen I havets mitt och andra noveller och Trohetseden. Jag har en allmän känsla av att han är ganska bortglömd. 

Älskaren (1980) är skriven av en av Israels främsta författare, A. B. Yehoshua. Med Älskaren - en tankeväckande underhållningsroman - introducerades han för svenska läsare. Adams fru har en älskare, som inte kommer tillbaka efter oktoberkriget 6 - 25 oktober 1973 mellan Israel och arabstaterna. Adam saknar honom lika mycket som hustrun och ger sig iväg för att utröna älskarens öde.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Israel. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Yasmina Khadra, Sirenerna i Bagdad är en otroligt bra roman som på ett fantastiskt sätt beskriver de mekanismer som gör att en helt vanlig människa kan bli terrorist. Algeriern Yasmina Khadra, som egentligen är militär,  skriver under sin frus namn för att markera sin solidaritet med den algeriska kvinnan. Vad gör han då i en Bokgeografi som ska handla om Israel? Jo, han behandlar  samma tema som  den israeliske författaren Amoz Oz i Hur man botar en fanatiker. (Samme Amos Oz som skrev den underbara självbiografiska romanen En berättelse om kärlek och mörker.)

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.
Svaret på den fråga blir Shani Boianjiu, Det eviga folket är inte rädda.
Den handlar om unga israeliska kvinnors militära utbildning och är på sitt sätt lite släkt med Yael Dayans krigsdagbok.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Israel.
Igår, 28 maj, firades Jerusalemdagen, Yom Yerushalayim,
till minne av när Jerusalem blev en hel stad efter sjudagarskriget 1967

Essän i IT - åldern

1500 - talsfilosofen de Michel Montaigne (1533 - 1592) var den som uppfann essän. Många har senare refererat till honom från Francis Bacon till Virginia Woolf. Den första volymen Essäer kom ut 1580. Därefter har de översatts och kommit ut i nya upplagor inte minst i Sverige där det senast kom ut en nyöversättning av Jan Stolpe i pocketutgåva. Nu kommer en ny bok om Montaigne av Antoine Compagnon på Atlantis förlag också i översättning av Jan Stolpe. Antoine Compagnon är egentligen specialist på Proust, men när han gjorde radioprogram om Montaigne blev de så populära att de gavs ut i bokform. 
En sommar med Montaigne blev omedelbart en försäljningssucce. Antoine Compagnon lyckas vara både lättsam och lärd skriver litteraturprofessorn 

Arne Melberg i sin recension. Det kanske inte är så svårt med ett sådant ämne som Montaigne. I slutklämmen skriver Arne Melberg att Michel de Montaigne säkert inte hade låtit elektroniken avskräcka. Han hade fortsatt att skriva.

Arvet efter Montaigne växer och frodas skriver Nina Burton i en understreckare 30/5 2009.

Entusiastiska pessimisters spirituella konst är den underbara titeln på en understreckare om essäer av Arne Melberg den 1/12 2012 

Essä: urval och inledning av Arne Melberg kom ut 2013 på Bokförlaget Daidalos