fredag 31 december 2021

2021 års bästa böcker

  

2021 års bästa böcker utan inbördes ordning.


   1. Jag skriver över ditt ansikte av Anna -Karin Palm

  2. Noveller av Tessa Hadley

  3. Tritonus av Kjell Westö

  4. Löpa varg av Kerstin Ekman

  5. Prinsessan de Clèves av Madame de La Fayette

  6. Arktiska nätter av Giles Blunt

  7. Dörren av Magda Szabo

  8. New Forest av Josefine Klougart

  9. När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai 

10. Senseis portfölj av Hiromi Kawakami 

Fem en fredag v. 52 2021


elisamatilda v. 52: Gott Nytt 2022

1. Vad hade du velat ha mer av i år?
Konserter, sammankomster av olika slag, träning på gym

2. Vad har varit din största framgång i år?
Det har inte varit något framgångsrikt år över huvud taget. Kan inte komma på något jag skulle kunna kalla framgångsrikt. Möjligen att inte ha blivit smittad av covid 19.
 
3.Vad ser du fram emot under 2022?
Att pandemin tar slut, att resan till Japan som varit planerad i två år äntligen blir av, att värken i armen försvinner, att jag får träffa barnbarnen mera
 
4. Vad tar du med dig från 2021?
Hur snabbt ens tillvaro kan stjälpas över ända. En kraftigt reducerad tilltro till svensk sjukvård. 
  
5. Har du något nyårslöfte?

Kan inte komma på något vettigt, men jag har inte tänkt färdigt ännu. Det där med motion är ju alltid gångbart...

torsdag 30 december 2021

Senseis portfölj

I Japan är Hiromi Kawakami en stor och mycket prisbelönt författare. Hon har bland annat fått det prestigefulla Akutagawapriset. Hiromi  Kawakami föddes i Tokyo 1958 och skriver både prosa, poesi och litteraturkritik. Hennes bok Senseis portfölj har de engelska titlarna, The Briefcase och Strange Weather in Tokyo. Den finns också på svenska i översättning av Lars Vargö. För Senseis portfölj fick hon Tanizakipriset. Senseis portfölj har också filmats och gjorts om till manga.

Senseis portfölj handlar om en vänskap som växer till kärlek mellan 38-åriga Tsukiko Omachi och hennes gymnasielärare Matsumoto Harutsuna som hon helt enkelt kallar Sensei. De möts genom att de beställer samma rätter på en izakaya, en bar som serverar smårätter med öl och sake. De brukar inta rejäla mängder sake och prata och promenera. Han läser haiku för henne som hon borde ha kommit ihåg ifrån skolan. Maten de äter tar ganska stor plats och det är intressant. De går på körsbärsblomsfester, de plockar svamp och åker till varma källor. De är två ensamma människor som uppskattar varandras sällskap. För det mesta. Ingenting för den som vill ha action. Mer för den som tycker om det vardagliga och de små förändringarna som mestadels försiggår inom människorna.

Titel: Senseis portfölj

Författare: Hiromi Kawakami

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Bokförlaget Tranan

Tryckår: 2021

Antal sidor: 245

Helgfrågan v. 52 2021

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 52. Tipsa om en bok du läser eller har läst

Jag läser Prinsessan de Clèves - en liten pärla till klassiker från 1678 skriven av Madame de La Fayette. När president Sarkozy i början av 2000 - talet uttalade sig nedsättande om litteraturläsning i skolorna i allmänhet och Prinsessan de Clèves i synnerhet sålde boken slut i bokhandlarna. Dessutom tillverkades en turkos  knapp på vilken det stod: Jag läser Prinsessan de Clèves och det anordnades uppläsningar runt om i landet. På den svenska nyutgåvan av Prinsesan de Clèves är knappen närmas cerise. Boken skrevs visserligen 1678 men känns helt fräsch och modern.

onsdag 29 december 2021

Veckans kulturfråga v. 52 2021

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 52: Vilket var årets största kulturupplevelser?

Det blev ju inte så mycket med kulturupplevelserna utanför hemmet under det gångna året. Men Bokens dag den 6 november, med Klas Östergren, David Lagercrantz och Tina Frennstedt och Charlotte Cederlund, barn - och ungdomsboksförfattare ifrån Lund, som med kort varsel fick hoppa in för Sara Stridsberg som blivit sjuk, blev en lyckad föreställning. Alla författarna var på gott humör, bondade och bjöd på sig själva. Julkonserten 18 december med kyrkans vocalensemble och ny organist/dirigent samt f. d. organist/dirigent och duktiga solister, bjöd på ett varierat och generöst program där den nytillträdde dirigenten gjort ett fantastiskt arbete på kort tid. 

Många TV - serier har det blivit. En del ganska likgiltiga men ändå flera stycken som stuckit ut en del. HBO - serien Mare of Easttown med Kate Winslet i huvudrollen  var en sådan. The Hour, BBC- serie, tilldrar sig i kalla krigets England på en nyhetsredaktion där Donomic West spelar rutinerat nyhetsankare. Ben Whishaw, spelar nykomlingen Freddie som är beredd att gå i döden för sanningen. Otroligt spännande. Och så har jag - äntligen - sett Love actually. Den är ju svår att värja sig mot, det erkänner jag villigt.

måndag 27 december 2021

Månadens tema 2021

Ugglan & Boken: Läsutmaning: Månadens tema 2021

Under 2021 har jag bestämt ett speciellt tema för varje månad. För att klara utmaningen räcker det att jag läser en bok på varje tema, men det kan förstås hända att jag blir inspirerad och hinner med flera av bara farten.

Tanken med Månadens tema 2021 är att jag blir tvungen att leta efter andra böcker än de som råkar ligga överst i min att-läsa-hög och på det sättet vidga mina läsvyer.

Häng på om du vill (du kan ju hitta på egna teman om du hellre vill det)!
  • Januari: Fackbok 
  • Starka band av Vivian Gornick     Gz
  • Februari: Noveller/Novellsamling 
  • Noveller av Tessa Hadley
  • Mars: Nästa bok i serien
  • Den som ser av Herbjørg Wassmo
  • April: Tecknad serie/grafisk roman
  • Mitt liv i Japan av Åsa Ekström
  • Maj: Biografi/självbiografi  
  • Moder liv av Ewa Fröling 
  • Eufori av Elin Cullhed
  • Juni: Historisk roman  
  • När bergen sjunger av Nguyễn Phan Quế Mai
  • Juli: Lyrik 
  • Julibarn av Herman Hesse ur min egen gamla klippbok
  • En bit papper ur Byliv av Louise Glück
  • Augusti: Hyllvärmare
  • New Forest av Josefine Klougart
  • September: Deckare
  • Neonregnet av James Lee Burke
  • Oktober: Klassiker
  • Bönder av Wladyslaw Reymont
  • November: Reseskildring
  • Darling River av Sara Stridsberg
  • December: Pjäs (läs, se eller lyssna)
  • Kallocain Radioteater

 

söndag 26 december 2021

En smakebit på søndag v. 51 2021

Historiska Media
"Man lägger märke till honom i staden, när han har ärenden dit. Han kommer ridande på den svartbruna, som är så lätt på kotbenen att den dansar, och barn och folk skockas bakom honom på gatorna. Man vet att han beställer en plog som inte är den sortens plog man känner till. Han lämnar en ritning till smeden, och plogen ska utföras exakt efter anvisningarna. Det spelar ingen roll vad smeden säger om den utmärkta danska plogens förträfflighet, det ska vara den här tyska plogen, precis så som kaptenen vill ha den. Han beställer också glasfönster hos en glasmästare, men inte ett, utan fyra stora och två små. Det sägs att han betalar i förskott med klingande mynt ur ett skrin med järnband som folk kan beskriva trots att ingen har sett det. Hans häst och hans oxe går det rykten om, hans pistol, hans käpp, hans längd, hans gula sidensjal om livet." 

Från sidan 20 i Kaptenen och Ann Barbara av Ida Jessen. Historiska Media 2021

En smakebit på søndag är en läsutmaning som administreras av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.  Fler smakebitar HÄR
 

fredag 24 december 2021

Fem = en en fredag v. 51 2021

 

elisamatilda nöjer sig med en fråga idag på julafton 2021:

Hur kommer du fira idag precis så som du vill?

Det ser ut att bli precis som jag önskat. Barn och barnbarn på plats. Barnbarnen klädde julgranen i ottan. Nu lutar den sig tungt mot väggen. Den är så fin. Vi äter någon gång mellan tre och fyra. Därefter kommer det att bli en lång och omständlig julklappsutdelning under vilken vi säkert kommer att behöva kaffe. Därefter tror jag att alla kommer att vara ganska trötta och försjunka i sina julklappsböcker.


God jul önskas alla fellow bloggers!

torsdag 23 december 2021

Helgfråganv. 51: Julspecial

Mias bokhörna: Helgfrågan Julspecial v. 51: Tipsa om någon bok du läser eller har läst. Jag tipsar om en bok jag tänker läsa. Om jag får tid.

                                                         

Prinsessan de Clèves är en klassiker skriven av Madame de La Fayette. Jag har den gamla upplagan i Levande litteratur. Natur och Kulturs klassikerserie i översättning av Eva Alexandersson och med efterord av Daniel Andrae. Den kom ut 1964.

Den nya utgåvan som kom i Bonniers klassikerserie 2010 är i samma översättning. Daniel Andraes efterord saknas, men det finns ett förord av Birgit Munkhammar. Prinsessan de Clèves ska diskuteras i en av bokcirklarna ganska tidigt på nyåret. Jag tänker ha nyutgåvan som arbetsmaterial och skriva och stryka under i. Det är den gamla utgåvan alldeles för fin för.

onsdag 22 december 2021

Veckans kulturfråga v. 51 2021


 enligt O: Veckans kulturfråga v. 51: Vilken är årets bästa bok?

Svårt. Jag har en känsla av att jag läst ett flertal bra böcker i år. Men tre stycken sticker ut lite särskilt.

Det är Tritonus  Kjell Westö som jag nyligen läst/lyssnat på. Jag brukar inte gilla Westö men den här var helt oemotståndlig med all musik, djur och natur.

Den sista migrationen av Charlotte McCognahy blev jag också som klubbad av och lyssnade mig igenom två gånger på raken. Mycket djur och natur. Så fräscht!

Löpa varg av Kerstin Ekman tar upp många intressanta teman. Språket är fantastiskt som vanligt. Djur och natur här också.

tisdag 21 december 2021

Tisdagstrion v. 51 2021: Julböcker


Ugglan & Boken : Tisdagstrion v. 51: Julböcker

1.  Jul i stallet av Astrid Lindgren och Harald Wiberg

"Det var en gång ett barn som satt i sin mammas knä. Det var jul och barnets mamma berättade om en alldeles särskild julnatt i ett stall för länge sedan. Barnet såg alltsammans för sig som om det hänt i deras stall, på deras egen gård ..."

Så börjar ramberättelsen i Jul i stallet och därefter följer den välkända julberättelsen.

Astrid Lindgrens "julevangelium" har blivit något av en klassiker. Den stämningsfulla berättelsen om barnet som föds i stallet den allra första julnatten kom ut första gången 1961, då illustrerad av Harald Wiberg. Senare utgåvor är illustrerade av Lars Klinting.

2. Hur ljuset tar sigin av Louise Penny. Det är jultid i Québec. Det snöar ymnigt och Three Pines som ligger någon mil bortom Montreal är julpyntat. En känner igen alla de trevliga invånarna så när som på den bittra, svärande poeten Ruth Zardos nyfunna vän, ankan Rosa. I botten av berättelsen finns en syskonskara som är femlingar.

3. Lottas jul av Lotta Kühlhorn. "Lotta Kühlhorn är världsbäst på att fira jul. Hon börjar med minusadvent i november, en traditionell nedräkning till advent i det kühlhornska hemmet, ökar sedan från början av december fram till höjdpunkten vid själva högtiden - julafton! - för att börja nedtrappningen runt nyår." Detta är en del av presentationen av Lottas jul på Adlibris. Det är en otroligt läcker och rolig bok som jag sprang förbi på biblioteket idag och naturligtvis fick den följa med hem. Jag får frossbrytningar av pyssel och blir svett i handflatorna vid blotta tanken, men Lottas pyssel är absolut oemotståndligt! 61 synnerligen goda julgärningar.

måndag 20 december 2021

Tritonus

Årets andra stora överraskning. Jag gillar Tritonus. En skärgårdsroman av Kjell Westö jättemycket. Det beror troligen på att jag lyssnar på den och får då med en del av all musik som det talas om i boken. Jag både lyssnar och läser. Och det finns låtlistor till boken vilken är ett mervärde i sig. Musiken betyder mycket för Kjell Westö och han är mån om att få in en musikalisk rytm i det han skriver också. Den världsberömde dirigenten Thomas Brander, 58, har byggt sig ett fantastiskt chateau, Casa Tritonus, dit han ska kunna dra sig tillbaka från offentligheten. Huset ligger i den fiktiva skärgårdssamhället Ravais, dit han får åka färja sista biten. Musiken är hans liv men nu är engagemangen är inte riktigt så många som tidigare och han inser att han befinner sig på det sluttande planet. Hans stora kärlek, Krista, har lämnat honom och övergått till en coming man som  är yngre än Brander och dessutom dirigent. Reidar Lindell, luggsliten skolkurator, är granne med Brander. Han är lika utåtriktad som Brander är introvert. Han sysslar med rockmusik och spelar i ett band. De båda männen är väldigt olika, men här utvecklas en sträv vänskap som leder till att Brander får kontakt med livet utanför musiken. Med Reidar Lindell följer alla andra människor i samhället. Naturen är ett framträdande tema i boken. Westö är mycket förtjust i det finländska kustlandskapets växlingar. Kring de båda männen rör sig djur av olika slag. I Branders fall rör det sig om fladdermöss och mårdhundar. Lindells djur är en tjädertupp och en katt. Naturen är läkande men kan också bli hotande på grund av den förstörelse människan åsamkat den. Brander har en son, Vinnie, och Lindell har en dotter, Maja. Båda är 30 +  och de öppnar sina sina föräldrars ögon för olämplig köttkonsumtion, synen på naturen och omvärlden. Samtiden finns med på andra sätt också, som till exempel miljön, terrorismen, metoo, pandemin och tilltagande extremism. Den musikaliska termen tritonus, djävulsintervallet,  är ett intervall som spänner över tre heltoner, till exempel intervallet C–F♯. Tritonus har en dissonant klang och används ofta i skräckfilmsmusik. Romanen pendlar mellan harmoni och dissonans. På det hela taget blev jag väldigt fascinerad av Tritonus och jag tyckte mycket om att kombinera lyssnandet och läsandet. Jag kommer att köpa pocketboken för att läsa om och kunna stryka under och kolla vad det är jag kan ha missat. Årets första överraskning var Renegater av Klas Östergren.

Titel: Tritonus. En skärgårdsberättelse

Författare: Kjell Westö

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2020

Antal sidor: 381

lördag 18 december 2021

En smakebit på søndag v. 50 2021

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Dagen då Nisha försvann, innan jag ens insåg att hon var försvunnen, såg jag ett mufflonfår i skogen. Jag tyckte att det var märkligt. Dessa uråldriga får härstammar från vårt land och är vilda och sällsynta. De dras till avskilda platser och strövar vanligtvis omkring i svåråtkomliga partier av bergen. Jag trodde aldrig att jag skulle få se ett på platt mark, särskilt inte så här långt österut.  Faktum är att ingen hade trott mig om jag hade berättat att jag såg ett mufflonfår vid kusten; man hade skrivit om det i tidningarna. Jag borde ha insett att något inte stod rätt till. För länge sedan insåg jag att jorden ibland talar till en, att den hittar på sätt att framföra sitt budskap om man bara tittar och lyssnar med ett barns öppenhet. Det lärde farfar mig. Men den dagen i skogen, när jag såg det gyllene fåret, hade jag glömt bort det. "   Från sidan 11 i Sångfåglar av Christy Lefteri, som också skrivit Biodlaren från Aleppo. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 50 2021

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. En väljer en mening i det en just läser; en mening som fått en att stanna till av den ena eller den andra anledningen. Min mening kommer från Tritonus av Kjell Westö s. 197.

"Några battingar låg vårdslöst slängda på pickupens tak och Lindell bromsade häftigt, men en av battingarna stack ut så mycket att den träffade Transitens vindruta nere till höger och orsakade en spricka."

Orsaken till att jag hajade till inför den här meningen är att jag som liten gick under arbetsnamnet batting. Men här betyder det bevisligen något helt annat än liten unge.
 

fredag 17 december 2021

Førkrigstid

Igår hade min danska läsecirkel terminsavslutning med glögg, pepparkakor, blåmögelost och annat gott. Vi gick igenom glosor och diskuterade innehållet i Førkrigstid.
Kirsten Thorups roman Førkrigstid kom ut i Danmark 2006 och jag kan inte se att den översatts till svenska. Den handlar om några människor i en liten stad på landet. Dinna är i 40 - årsåldern och är den som mestadels berättar. Hon är gift med Sigurd som vid första anblicken förefaller vara en gedigen man alltigenom. Men så småningom börjar en tvivla. Dinna tvivlar också. Sigurd verkar vara överdrivet intresserad av flickan Maja, som är tjänsteflicka i huset. Dinna och hon står varandra mycket nära och Dinna är mån om att ordna allt till Majas bästa. Dinna vill över huvud taget ordna med allt och alla. Hon är marinerad i medelklassens ideal och vet alltför väl vad om krävs av en maka och mor. Dinnas förhållande till sina syskon är också intressant. Brodern och svägerskan skiljer ut sig från de övriga liksom de som kallas "amerikanerna". De senare är ett par som förbryllar. Mannen förefaller traumatiserad på något gåtfullt sätt. Det välordnade ytan krackelerar efter hand. Scenen mörknar över huvud taget. Hitler har kommit till makten och många fruktar det som eventuellt ska komma. Miljö, människor och stämningen i tiden är väl skildrat. Författaren lämnar en del åt läsaren att fylla i och utveckla. Vi tyckte mycket om romanen som också innehöll en mängd speciella uttryck som var väldigt roliga att finna svenska motsvarigheter till. Kirsten Thorup debuterade med dikter och har sedan skrivit dramatik och noveller, men det är romanerna hon är mest känd för. Erindring om kærligheten kom ut 2016 och den fick Kirsten Thorup Nordiska rådets litteraturpris för. Den tilldrar sig i slutet på 1900 - talet och handlar om det slitsamma förhållandet mellan mor och dotter. Den finns inte heller översatt till svenska; inte heller den senaste romanen Intil vanvid, intill døden (2020).

Titel: Førkrigstid

Författare: Kirsten Thorup

Förlag: Gyldendal

Tryckår: 2006

Antal sidor: 271

torsdag 16 december 2021

Veckans helgfråga v. 50. Julspecial: Tipsa om en bok du läser eller har läst

Mias bokhörna: Veckans helgfråga v. 50. Julspecial: Tipsa om en bok du läser eller har läst

Jag läser Det stumma rummet av Herbjørg Wassmo, fortsättning på Den blinda glasverandan.

Så läser jag  och lyssnar vidare på Tritonus av Kjell Westö och har även börjat på  Saguenay av den sparsmakade fransk-kanadensiska författaren Lise Tremblay

onsdag 15 december 2021

Veckans kulturfråga v. 50: Vad läser du i jul?

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 50: Vad läser du i jul?

Julrosorna av Selma Lagerlöf hörde jag högläsas igår till julgran och tända ljus. Väldigt stämningsfullt och fint var det. 

The Penguin Book of Christmas Stories har ännu inte levererats, men den förväntar jag mig mycket av 

Nytt för i år är att jag redan sett fyra julfilmer. Love actually tyckte jag faktiskt om när jag nu äntligen tog mig för att se den. Roligt med stjärnuppbådet. Julfritt (efter en roman av John Grisham) var riktigt rolig även om Jamie Lee Curtis brukar vara vassare. A Castle for Christmas var enbart fånig liksom Jakten på julen (Matt Haig). 

Tokyo Godfathers står på tur. Finns sedan i onsdags på Netflix

tisdag 14 december 2021

Tisdagstrion v. 50 2021: Isigt, kallt eller vitt


Ugglan & Boken : Tisdagstrion v. 50: Isigt, kallt eller vitt 

 Arktiska nätter av Giles Blunt. Jag har länge gillat Giles Blunt som skriver om det fiktiva Algonquin Bay, ett iskallt samhälle i Kanada. Hans protagonist heter John Cardinal. Så här långt i serien är Cardinals hustru död och han sörjer oändligt men har ändå lyckats vända lite på sitt liv. Det är nästan alltid vinter och obarmhärtig kyla i Algonquin Bay. Och i Arktiska nätter förläggs dessutom halva boken i Högarktis på en flytande isö som benämns T6. 

Om vintern av Karl - Ove Knausgård. Jag skriver sällan om böcker jag inte läst, men i den här trion gör jag två undantag. Så här står

det på AdLibris om Knausgårds bok: "I går kväll befann jag mig på en grusväg, det regnade lätt, jag hade på mig en röd kappa, på fötterna hade jag långa ullstrumpor utanpå finskorna och på huvudet en mask, liksom stirrande upp i himlens fuktiga och kompakta mörker. I ena handen bar jag en jutesäck, i den andra en gammaldags lykta. När jag närmade mig det upplysta huset vid slutet av vägen stannade jag, öppnade lyktan, tände värmeljuset, stängde den lilla luckan, drog ned masken över ansiktet, slängde säcken över axeln, krökte rygg och gick med korta gammelmanssteg fram till ett fönster." Undra vad det var för en gubbe?

Vargavinter (Winter Study) av Nevada Barr har jag reserverat på biblioteket. Anna Pigeon är nationalparksvakt och förekommer i olika nationalparker i Nevada Barrs serie. Författaren har egen erfarenhet av att arbeta i nationalpark. I Vargavinter som kom ut 2014 på svenska undersöks förhållandet mellan varg och älg i en nationalpark på en ö i Lake Superior.

måndag 13 december 2021

Djur

Lise Tremblay är en fransk - kanadensisk författare som uppehåller sig i Quebec i de fyra romanerna som finns översatta till svenska; Hägern, Huset på Saint Pauls väg, Saguenay och så nu Djur. Alla har de ett litet behändigt format, men ingen har en så oansenlig framsida som Djur. Tandläkaren Benoît har lämnat sin mottagning i Montreal och flyttat ut i Quebecs skogstrakter. Han har berget, sjön och den älskade hunden Dan, ett par värderade grannar och det är tillräckligt för honom. Kärleken till Dan är Bentoìts första och största kärlek. Exhustrun Solange och den problematiska dottern Carole ägnar han en mycket förströdd uppmärksamhet. Dottern har fått en kirurg och en psykiater till att gå med på att operera bort hennes bröst. Hon vill inte ha något som sticker ut. Hon vill inte ha något kön. Hon vill vara ingenting. Carole är 32 år och har länge arbetat på att få sin önskan uppfylld. I  den lilla sparsmakade romanen Djur närmar sig älgjakten. Det är ett vargår och man hittar rivna djur i skogarna och jaktlaget rasar. Viltvårdaren försöker gjuta olja på vågorna och rädda vargarna. Olika intressen står mot varandra. Stad ställs mot landsbygd. Döden finns också närvarande på annat sätt än i jakten. Benoîts gamla, salta granne Mina har bestämt sig för att dö i lugn och ro utan inblandning av läkare. Den andra grannen, Rémi, kastar ett erfaret öga på Dan och förkunnar att hunden är sjuk. Benoît själv tänker att han som död kommer att sakna naturen mest. 150 täta sidor innehåller flera levnadsöden, underbar natur och många funderingar. Jag tyckte mycket om Djur.

Titel: Djur     Orig.:s titel L´Habitude des bêtes

Författare: Lise Tremblay

Översättare: Elin Svahn

Förlag: Rámus

Tryckår: 2021

Antal sidor: 150 s.

 

söndag 12 december 2021

En smakebit på søndag v. 49 2021

Läsutmaningen En smakebit på söndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. En enda regel finns och det  är att vi inte avslöjar för mycket. astridterese  på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna.

"Hon ville inte se ut som en kvinna, varken om kvinna eller man. Det hon egentligen ville, var att vara platt. Eftersom hon redan var så nätt och hade kort hår skulle hon kunna bli platt och ingenting, det var hon säker på. För henne betydde det utan tydligt kön. Det var inte första gången hon berättade det för mig. Det kunde gå månader utan att jag hörde något från henne och sedan fick jag plötsligt ett brev. Hon hade en barnslig handstil. Hon berättade att hon verkligen ville vara ingenting. Den här gången hade hon hittat en kirurg som kunde operera henne, ta bort det hon hade för mycket av."       Från sidan sju i Djur av Lise Tremblay. Fler smakebitar HÄR
 

lördag 11 december 2021

Veckans mening v. 49 2021

MIN

Robert på bloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning han kallar Veckans mening. En bjuder på en mening ur det en just läser; en mening som fått en att stanna till ev någon anledning. Min mening kommer från sidan 85 i Tritonus av Kjell Westö. Den boken hade jag troligen aldrig läst om jag inte lyssnat på den. Den går som radioföljetong. Reine Brynolfsson läser och det är synd. Krister Henriksson eller Peter Andersson hade passat bättre. Brynolfsson läser flytande men rösten passar inte. Musikinslagen utgör däremot ett väsentligt mervärde. 

" Ett grått förmiddagssken silades in genom de två små fönstren, på ett bord stod en surfplatta kopplad till en högtalare och han avverkade sång efter sång som spelades upp på Spotify, energiska ansnummer men också ballader som "Shallow" och "Where the wild Roses grow."
 

fredag 10 december 2021

Fem en fredag v. 49 2021: Antingen - eller

elisamatilda: Fem en fredag v. 49: Antingen - eller

1. Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför?
Vilket som. Är ungefär lite lika lite engagerad i båda delarna

2. Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför?
Egenbakade. Jag bakar franska skurna pepparkakor till 1 Advent. Mjuk pepparkaka med lingonsylt i blir saftigt och gott. Köpta pepparkakor är sällan goda.

3. Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför?
Definitivt insnöad ensam. Det tror jag att min närmaste granne skulle tycka också. Inte för att jag har något emot vederbörande men ett påtvingat umgänge skulle nog kännas jobbigt för oss båda.

4. En grön jul eller en regnig jul, och varför?
En grön jul. Lättare att komma ut om inte regnet står som spön i backen

5. En plastgran eller riktig gran, och varför?

Vilket som numera. Otänkbart för några år sedan. Men det finns väldigt vackra plastgranar. Men så länge sonen och/eller barnbarnen vill klä granen så får det bli en levande rödgran.

torsdag 9 december 2021

Veckans helgfråga v. 49 2021

Mias bokhörna: Veckans helgfråga v. 49: Har du önskat någon bok i julklapp?

Jag önskar alltid böcker i julklapp. Det får gärna vara överraskningar. Åtminstone om givaren kan godta ett byte.

Mänskligheten kommer att förundras. En biografi om Hilma af Klint av Julia Voss skulle jag kunna tänka mig, liksom

Alltför mycket kvinna: en biografi om Else Kleen och den nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist. Else Kleen (1882 - 1968) ville verka för att höja klädkulturen; hon arbetade i flera stora tidningar och intresserade sig för sociala frågor. Dessutom hann hon gifta sig fyra gånger, bl. a. med den socialdemokratiske politikern Gustav Möller.

onsdag 8 december 2021

Veckans kulturfråga v. 49 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 49: Vilken eller vilka av de författare och deras verk som prisats av Svenska Deckarakademin tycker du extra mycket om?

Jag gillar också listor. Det är kul att se vilka som fått priser och vilka en läst. Förr i tiden läst jag många deckare men nu blir det färre. Det finns ju så otroligt mycket att läsa. 

Av bästa översatta författare erinrar jag mig Paul Claudels fantastiska Grå själar. Den gjorde ett outplånligt intryck på mig. En annan fransk deckarförfattare som jag läst det mesta av och några titlar flera gånger är Pierre Magnan. Till exempel Skuggspel. Hans miljö är trolsk.

Svenska deckarakademipristagare jag läst med förtjusning är Kerstin Ekman, Händelser vid vatten. Sven Westerberg läste jag gärna när det begav sig. Han skrev om spioneri och psykiska sjukdomar. Den döende detektiven av Leif G. W Persson lyssnade vi på, maken och jag under en lång bilresa. Peter Andersson läste fantastiskt bra och vi gillade boken mycket. Sådan far sådan dotter. Störst av allt av Malin Persson Giolito tyckte jag väldigt mycket om.

Debutantpriser fick Eva - Marie Liffner för den historiska kriminalromanen Camera. Väldigt spännande i intressant miljö. Olle Lönnaeus, journalist i Malmö, har skrivit en serie. Tiggarens hand är del tre i serien med antihjälten Johnny Lilja

tisdag 7 december 2021

Tisdagstrion v. 49 2021: Bröllop och begravning


Ugglans & Bokens Tisdagstrion v. 49: Bröllop och begravning

1. Jag börjar på 1600 - talet med Georg Stiernhielms (ja eller någon i hans omedelbara närhet) beskrivning av ett bondbröllop i Bröllopsbesvärs Ihugkommelse. Här sparas inte på krutet. Det serveras stora mängder dryckjom, feta får, oxar, höns och gäss som massor av olika kryddor. Redan när bröllopsgästerna närmar sig festen skall den flottrika doften möta de kommande gästerna. 500 rader hexameter från mitten av 1600 - talet "som skildrar mestadels med öfvervigt af komisk ton av de mångfaldiga bryderier och vedermödor som föregå och efterfölja hvarje giftermålsförbund, dock så att sakens ljusa sida till sist göres gällande."

2. En odödlig kvinna. Aurore Dudevant alias George Sand var Chopins följeslagerska under många år. George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR. Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

3. Hej då! Begravningsboken. Det angår oss alla. I precis lika hög grad. Ändå är det få som vill tala om det. Men journalisten, författaren och kulturskribenten Lotte Möller har skrivit en bok om det: Att vi ska dö. Hej då! Begravningsboken heter den. Lotte Möller är saklig och påläst och rakt på sak. Hon lyckas till och med använda sin speciella humor. Boken är en nyttig handledning om död och begravning.

måndag 6 december 2021

Starka band

"Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss," skriver författaren Vivian Gornick en bit in i sin biografi Starka band. Det är en mycket stark skildring av mor och dotter som älskar att hata varandra. Vivian Gornick är en framstående amerikansk författare och feminist som fick sitt publika genombrott redan 1987 med sin bok Fierce Attachements. Först nu har den kommit i svensk översättning av Inger Johansson. Vivian är uppvuxen i Bronx under 40 - och 50 - talen. Familjen bor i ett hus där det i huvudsak bor judiska familjer. Familjen Gornick är också judar. Modern är hemmafru - på makens begäran. Själv hade hon mer än gärna arbetat. Dottern är skeptisk till allt som modern förespråkar. Men de möts i det gemensamma förflutna. De promenerar i sina gamla kvarter och modern berättar. Somliga saker minns Vivian också. Till exempel minns hon Netta, en schicksa, som flyttar in i huset. Vivians mor tar henne under sina vingars beskydd och Vivian blir också god vän med henne. Nettta lever ett ganska utsvävande liv och har en del att lära Vivian. Vivian tycker att Netta är vacker och spännande. Starka band skildrar olika sorters utanförskap. Vivians mor är begåvad och politiskt intresserad, men hon satte makens/familjens önskemål före sina egna. Modern var trots allt stolt över dotterns framgång med boken. Hon gick så långt att hon till och med signerade den. Utan henne hade det inte blivit någon bok, resonerade hon. Vivian Gornicks eget liv  består av utbildning, skrivande och misslyckade förhållanden. Hon är i boken ca 50 och modern är 80. Jag tycker att Vivian Gornic har skildrat sin mor och sitt förhållande till henne helt lysande. Hon var väldigt noga med att aldrig skriva när hon var arg. Osentimental och behärskad är vad hon är. Jag hade gärna träffat både Vivian Gornick och hennes mor.

Titel: Starka band

Orig.:s titel: Fierce Attachments

Författare: Vivian Gornick

Översättare: Inger Johansson

Förlag: Natur & Kultur

Tryckår: 2021

Antal sidor: 223
 

söndag 5 december 2021

En smakebit på søndag

"Det var i somras, närmare bestämt den 10 juni 1856, på kvällen efter en solvarm dag, som han mötte honom. Pontus och några kamrater hade tillsammans med deras biologilärare varit ute på Hisingen och samlat in växter och njutit av det vackra vädret och den lantliga idyllen, och på kvällen hade han bjudits till Johannes Claesson som tillsammans med en vän residerade hos Madam Bengtsson i en liten blå kammare mitt emot kasernen, och i detta blåa rum rum där fönstren stod på vid gavel för att släppa in kvällssvalkan, träffade han för första gången Hugo. Hugo Theodor Malm."
Läsutmaningen En smakebit på søndag handhavs av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Det hela går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att avslöja något, förstås. Min smakebit kommer från sidan 25 i Ett lyckligare år av Jonas Gardell. Fler smakebitar HÄR (Emeli på bloggen Lesekunst).