Vår minsta bokcirkel har nu diskuterat Darling River. Doloresvariationer av Sara Stridsberg. Vi såg det som en naturlig fortsättning efter att ha läst Lolita av Vladimir Nabokov. Alldeles från början flyter läsningen lätt. Lika lätt som floden flyter förbi och Los far åker ut med henne i Jaguaren. Är Lo trött sover hon i baksätet och lyssnar på faderns kurtiserande av prostituerade i framsätet. Det är något drömskt över deras resor genom de brinnande skogarna. Fadern har en egendomlig smak för att köra över små djur. Han struntar i hur det går med dem. Den minderåriga dotterns umgänge med olika män i vassen på flodstranden besvärar honom inte heller. Romanen är bitvis poetisk särskilt i början. Sedan mörknar det och allt blir gyttja och förnedring. Darling River innehåller många speglar, ljusfenomen, rosor och fjärilar. Färgen vit går igen. Los mor har packat sin kappsäck och gett sig iväg och ägnar sig åt fotografering. Dottern undrar alltid var hon är. "Din mor var en dröm jag inte kunde hålla kvar", säger fadern. Dolores är den döda modern från juldagen 1952 som vi känner igen ifrån Lolita. Ett annat huvudspår är vetenskapsmannen som försöker lära en schimpans att teckna. Hon sitter i en bur och underkastar sig till synes eftergivet alla hans instruktioner för att när det verkligen gäller lämna honom i sticket. Darling River är indelad i fem avdelningar som i sin tur är uppdelade i underavdelningar. Vi hade lite svårt med alla dessa rubriker och vad meningen var med dem. Vi undrade också över vart det var tänkt att romanen skulle föra oss. Doloresvariationer är ju visserligen underrubriken, men det hjälpte oss inte så mycket. En svår bok, enades vi om. Och inte Stridsbergs bästa.
måndag 31 maj 2021
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar