Blomsterdalen

                                                                                   Nordiska Rådets litteraturpris 2021 tilldelades grönländska Niviaq Korneliussen för romanen Blomsterdalen,

som trots den poetiska titeln är en mörk och förtvivlad roman som berör djupt. Den namnlösa protagonisten kommer från södra Grönland och har en älskad flickvän som heter Maliina och som även hennes föräldrar tycker mycket om. Den namnlösa beslutar trots det att åka till Århus i Danmark och studera antropologi. Det blir en kulturkrock och hon har svårt att finna sig tillrätta. Det grönländska raka och opolerade språket stöter danskarna. "Nu låter du som en dansk", är ett uttryck som används i Grönland när någon sagt något dumt. Studierna blir det inte mycket med. När Maliinas kusin begår självmord åker den namnlösa hem för att stötta. Kusinens föräldrar har flyttat in hos den namnlösas mor och far. Värmen i familjen är påtaglig och toleransen mot hbtqi - personer är överraskande. Självmord är ett stort problem på Grönland. Huvudpersonen funderar mycket över detta. Så många av hennes vänner har valt den utvägen. De som gjort självmordsförsök får vänta i månader på att få hjälp. När midnattssolen börjar lysa i juni ökar antalet självmord. Det är lättare att leva i mörkret. Utanförskap och längtan bort gör att vissa människor drar sig undan samhället och blir fjällgångare. De bosätter sig i någon grotta i fjällen och lever sina liv i ensamhet. Blomsterdalen är en begravningsplats vaktad av korpar och vilda hundar. Det finns inga namn på gravarna; endast nummer. All utsmyckning på gravarna är plastblommor som lyser grällt i snön. En får veta en del om livsstilen på Grönland; om den trögflytande sälsoppan med ris och lök och som efterrätt kråkbärspaj. Bananerna som flygs in från Island kostar 16 kr styck. Slamsugaren tömmer latrinen direkt ut i havet. Romanens protagonist mår inte särskilt bra och hennes kontakt med verkligheten släpper alltmer. Jag blev väldigt oroad och berörd av den här berättelsen. Stämningen är väldigt speciell och påminner om den i Kim Leines romaner. Det finns ett driv och en energi i Blomsterdalen som river en med sig även i de mörkaste avsnitten. 

Titel: Blomsterdalen

Författare: Niviaq Korneliussen

Översättare: Johanne Lykke Naderehvandi

Förlag: Norsteds

Tryckår: 2023

Antal sidor: 285

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

"Hon börjar klappa när vi landar och jag skäms som en hund. Jag är inte som du, tänker jag medan hon klappar och klappar, som om hon har besegrat döden. Fler dör på havet, fler dödar sig själva. Vi står hoptryckta i en lång rad i mittgången. Navarana är orolig. Hon luktar alkohol och svett. Hennes jacka luktar starkt kött som har kokat länge, antingen säl eller val. Jag andas genom munnen, precis som när jag hälsade på aanaa på ålderdomshemmet. Det luktade död på ålderdomshemmet och jag visste med detsamma att det inte skulle dröja länge innan hon också dog, och det hade jag rätt i. Hon dog tillsammans med den sista känslan av hem och jag blev ensam." Ur Blomsterlandet av Niviaq Korneliussen

Veckans mening v. 21 2023

MIN

"Det är tjock sälsoppa med grötris och lök."

Min Veckans mening v. 21 kommer från sidan 134 i Blomsterdalen av grönländska Niviaq Korneliussen.

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi väljer ut en mening som av någon anledning fått oss att stanna till och bjuder på den.

Fem en fredag v. 21 2023

elisamatilda: Fem en fredag v. 21: Positivitet

1. Vad är en bra sak med den här veckan? Att det regnade medan jag inte var hemma

2. Hur har du vänt något negativt till positivt i veckan? Jag fattade ett beslut som kom mig att äntligen sätta igång med en surdeg

3. Vad har gjort dig glad idag? Solen

4. Vad är något du kommer göra för din egen skull i helgen? Plocka konvaljer

5. Ser du glaset som halvfullt eller halvtomt? Det beror nog på vad saken gäller. Jag skulle nog säga att förhållandet kan vara 50/50

Helgfrågan v. 21 2023

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 21: Till helgen är det Mors dag. Har du något bra boktips?

"Den nederländska författaren Marieke Lucas Rijneveld har skrivit en ny storslagen roman som oroar och tänjer på gränserna, men vars hypnotiska och bildrika språk inte är något mindre än en triumf." Så står det på bokförlaget Tranans webbsida. Det tycker jag låter intressant. Inte varje dag en läser något från Nederländerna.

Jag kommer aldrig mer se världen

Den turkiske journalisten och författaren                    Ahmet Altan har skrivit Jag kommer aldrig mer se världen; en fängslad författares memoarer; en fängelsedagbok som smugglades ut från fängelset. Han föddes 1950 som son till journalisten Çetin Altan som också var författare och också satt i fängelse. 2016 fängslades Altan för påstådd inblandning i det misslyckade kuppförsöket i Turkiet och efter tre års fängelsevistelse utan dom dömdes han 2019 till tio års fängelse. Ahmet Altan anklagades för att ha skickat subliminala meddelanden till kuppmakarna. I april 2021 slog Europadomstolen fast att åtalet mot Altan saknade grund. Nästa dag fattade en turkisk domstol beslutet att frige honom. Under tiden i fängelset skrev Altan tre böcker. När han skriver är han oåtkomlig. De kan spärra in mig men de kan aldrig hålla mig kvar i fängelset, skriver han. Han störs varken av ljud eller omgivning. Romanerna blir till någonstans inom honom och sedan har han bara att skriva. Fantasin är viktig. Med  den skapar han liv. Altan fick ta emot besök, men han saknade böcker. Han skickade en boklista och ansökte om att få dem till fängelset. Långt om länge trillade Tolstojs Kosackerna in genom luckan i dörren och Ahmet Altan blev lycklig. Han håller Tolstoj högt. Över huvud taget citerar han många författare och filosofer som han umgås med i sina tankar. Hela tiden behåller han ett stoiskt lugn och hittar på metoder att använda tiden.  Jag har lyssnat till Jag kommer aldrig mer se världen som radioföljetong i alldeles utmärkt uppläsning av Lars Väringer. Och så har jag lånat och läst boken. Mats Andersson har översatt. "Jag säger bara en sak. Läs den. Och läs den igen", säger The Guardian. Jag kan bara instämma.

Titel: Jag kommer aldrig mer se världen

Författare: Ahmet Altan

Översättare: Mats Andersson

Förlag: Kaunitz - Olsson

Tryckår: 2021

Antal sidor: 211

Veckans kulturfråga v. 21 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 21: Vilka författares böcker hamnar alltid överst i läshögen? Det beror på dagsformen. Jag inväntar nog alltid rätt tillfälle. Det gäller även Griffiths, Louise Penny, Karl - Ove Knausgård och Roy Jacobsen. Men jag skulle kunna säga rent generellt att böcker från förlaget Tranan har en tendens att bli lästa snabbt. Och titlar som på något sätt berör Japan, förstås.