Helgfrågan v. 35

Mias bokhörna ställer följande helg - och bonusfråga:

Besväras ni av s.k Skräppost?
Bonusfråga: Hösttips

Skräppost får jag en del, ja. Det är erbjudanden om att låna pengar, att tjäna pengar, viagra och om hur en ska hantera sin otrogne make. Jag svär och kastar och skulle gärna slippa skräpet för gott.

Hösten betyder återgång till ordningen efter sommarens anarki. Det som kan vara trevligt är att ta fram oljelampan och tända ljus i mörkret. Så småningom tillkommer elden i kakelugnen. 

Åtta steg mot avgrunden

Åtta steg mot avgrunden. Vårt framtida liv på jorden av Jonathan Jeppsson, klimatjournalist på Aftonbladet. Engagerat och med stora kunskaper redogör han för vad som kommer att hända under de närmaste åttio åren vad det gäller klimatet. Somligt har nämligen redan nu gått för långt, det vill säga nått sin tipping point från vilken det inte finns någon återvändo. Annat är på god väg. Välstånd hänger ihop med ekologiskt avtryck. Är vi bereda att i decennier dra ner på standarden och ekonomin. Obevekligt och metodiskt går han igenom punkt för punkt av koldioxidutsläpp, issmältning, bränder, översvämningar, stormar, hetta, torka och golfströmmens försvagning; det senare kan vara århundradets svarta svan. En svart svan är en avgörande händelse i stil med berlinmuren och tvillingtornen; en avgörande händelse helt enkelt. 2050 kan vi ha 20 miljoner klimatflyktingar, menar Jonathan Jeppsson. Kylan i norra Amerika, bränderna i Kalifornien och översvämningarna i Japan hänger ihop med issmältningen i Arktis. Vid sekelskiftet kommer det att finnas några tempererade zoner nära polarområdena som klarat sig bäst; Tasmanien, delar av Kanada och Ryssland, men allra bäst är Grönland. Metanhydrat är ett begrepp bland många andra jag inte stött på tidigare. Det handlar om is som kan fatta eld och är en åtråvärd energikälla. När regnskogarna i Amazonas skövlas stiger värmen, molnen drar sig tillbaka och det blir syrebrist. Det talas om det nuvarandes tyranni. Redan i slutet av 1800 - talet påpekade Svante Arrhenius att istiderna berodde på koldioxidsvängningarna i atmosfären. Så det är inget nytt för mänskligheten. Men det "kostar" för mycket att göra något radikalt. Alla vet, men problemet är för stort. Filosofin har nått sin tipping point. Vi kan inte tänka oss hur det blir "sedan". Jonathan Jeppssons bok är oerhört faktaspäckad och helt oillustrerad. Men han har lätt för att förklara begrepp och sammanhang och räknar med en intresserad läsare. Parallellt med de åtta stegen berättas historien om tornseglarna krympande skara i föräldrahemmet i Algutstorp samt om katastrofen med den yngre brodern. Och om familjen som var en helt vanlig familj som lever ett helt vanligt liv. " En familj som levde så nära klippkanten, utan att ana det." 

Klimathotet är globalt. Alla lever nära klippkanten. Och vet.

På biblioteket är Åtta steg mot avgrunden placerad på avdelningen Uhd - Antropogena klimatförändringar; det vill säga klimatförändringar förorsakade av människan. 

Titel: Åtta steg mot avgrunden: vårt framtida liv på planeten

Författare: Jonathan Jeppsson

Förlag: Ordfront

Tryckår: 2020

Antal sidor: 334

Veckans kulturfråga v. 35 2020

enligt o: Onsdag igen och dags för veckans kulturfråga. Vi håller oss kvar inom spänningstemat och frågan lyder:

Vilken är den mest spännande film eller tv-serie du sett?

Vad har du för spänningsfavoriter? Svara i en kommentar, på din blogg eller på sociala medier. Tagga gärna in mig så att jag får ta del av dina svar.

Spänning och spänning; det finns ju olika sorters spänning. Jag tror att jag ändå måste välja en gammal klassiker om man med spänning menar något otäckt.

Så sent som igår kväll tänkte jag på Triffidernas uppror som är en blandning av SF och skräck. Den gjordes 1962 men jag såg den långt senare och den var verkligen otäck. Igår kväll i mörkret "skrämde" mig ett par höga gullrisstänglar eftersom de i både form och höjd påminde mig om triffiderna. Men de klapprade  inte med käftarna. Annars har jag under den här pandemitiden sett ett flertal polska serier på Netflix som varit mycket spännande. Och jag inser att det är dags att börja föra anteckningar om vilka filmer och serier jag ser. Finska Karppi, Sorjonen och Farliga beroenden kan jag rekommendera

Vad det gäller Perry Mason så tittade jag en stund (förfärad!) på den nya versionen. Det finns ingenting som påminner om den gamla serien. Så det är en gåta varför serien ens kallas Perry Mason. Nu ska det sägas att jag inte gav den många minuter. The Stranger har jag sett och den var spännande.

Top Ten Tuesday

 

 

TTT August 25: Questions I Would Ask My Favorite Authors (Living or dead. You can post 10 questions for one author, one question each for 10 different authors, or anything else!)

 

1. Mathilda Malling, why did you abandon your brave alter ego Stella Kleve when you married a Danish salesman?  

2. Leo Tolstoj, how would you describe your own family?

3. Haruki Murakami, what is your opinion of feminism?

Jude the Obscure4. Thomas Hardy, why did you stop writing novels after Jude the Obscure 1896?

5. Joyce Carol Oates, don´t you sleep at all? How do you manage to write so many extensive great novels?

6. Margaret Atwood, what do think about man´s future?

 

7. Chimamanda Ngozi Adichie, for how long will you keep us waiting for a new novel; the next Half a yellow sun?

8. Kazuo Ishiguro, do you ever intend to return to Nagasaki where you lived as a child?

9. Jean Rhys, would you reveal where you spent your time when you just disappeared for years and the world thought you dead til you suddenly published a new novel?

10. Branell Brontë, will you once and for all tell us if it was you who wrought Jane Eyre?

Tisdagstrion vecka 35: Hundar

Ugglan och boken: Tisdagstrion vecka 35 har ämnet Hundar. 26 augusti är det Alla hundars dag.

1. Burnford, Sheila, Den otroliga vandringen 

2. London, Jack, Skriet från vildmarken

3. Booth, Stephen, Svarta hunden

Svarta hunden

 

 Bild: Wikipedia

 

Äntligen en författare med handlingen förlagd till Derbyshire och nationalparken Peak District i East Midlands i den fiktiva staden Edendale. Jag fick ett tips från en god vän om Stephen Booth som jag visserligen kände till namnet på men som jag

aldrig läst något av. Men nu har jag läst första delen, Svarta hunden, i serien om kriminalinspektörerna Ben Cooper och Diane Fry. Allt som allt finns det 18 titlar; alla är inte översatta till svenska. Jag fastnade direkt för skildringen av miljön och de olika karaktärerna och deras relationer. Ben Cooper är från trakten; son till superpolisen Cooper och kallas allmänt "Coopers son" vilket är en stor tillgång. Diane Fry är kvinna och därtill stadsbo; inget utav det räknas som särskilt meriterande. Nu råkar hon vara en mycket skicklig polis; det kan ingen förneka och hon är mycket karriärlysten. Cooper och Fry får mordet på en femtonårig flicka på sitt bord. Föräldrarna Vernon tror att deras lilla Laura är ett dygdemönster, men de tvingas inse att så inte var fallet. Tvärtom. Tre äldre, egensinniga gentlemän med starka åsikter om vad vänskap vill säga spelar en viktig roll i berättelsen; särskilt den sturige Harry Dickinson. Spänningen mellan stad och landsbygd och mellan fattiga och rika är tydliga motiv. Som läsare får en en stark närvarokänsla och Edendale och framför allt den lilla byn Moorhay känns snart som hemma. Jag gillar verkligen Booths sätt att skriva och jag känner lättnad över att jag (kanske) hittat en ersättare till Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

Titel: Svarta hunden

Författare: Stephen Booth

Översättare: Carla Wiberg

Förlag: Minotaur

Tryckår: 2001

Antal sidor: 398

En smakebit på søndag

"I köket finns sällan annat än kött på burk eller Glenrycks inlagda fisk, gammalt bröd, makaroner, sardiner. Hon lagar inte mat åt familjen. Alla gör som de vill.  Själv äter jag knappt. Jag tar en bit bröd, grillar det direkt på spislågan tills det svartnar och doppar i te. Eller så tar jag Mariekexen med sin fadda smak och brer på smör. Jag bryr mig inte så mycket. Hon går ständigt runt i kläder med fula tryck. Hon glömmer att vara kvinna. Någonting är hon, vad vet jag inte. Jag vill inte veta av hennes fuskkläder, hennes brasilianska tv - serier, hennes fadda drömmar. Jag har alltid sagt nej till mina föräldrar. Det var rentav det första jag sade. Kan du aldrig säga ja? frågade min far när jag blivit tillräckligt gammal för att förstå. Nej, sade jag. Örfilen kom som från ingenstans. Det var den första. Jag var kanske fyra år gammal. Sedan har örfilarna liksom blindfönstren och fotona på väggen velat bli till en vana." 

Från sidan 44 i Eva ur spillrorna av Ananda Devi. Tranan förlag. 2020

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser; utan spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.