En smakebit på søndag

"Det var tur att Cixi la vantarna på pengarna som flottan skulle ha haft till att bygga stridsfartyg för och istället byggde upp det vackra sommarpalatset vid bergen väster om staden. Annars hade den där flottan lik förbannat bara gått

upp i rök under kriget mot japanerna på 1890 - talet. Det visar att korruption inte nödvändigtvis är av ondo och man kan inte annat än beundra den gamla damen Cixis framsynthet. Utan sina ränksmiderier hade hon inte kunnat lämna ett världsarv åt eftervärlden. Hur mycket drar inte Sommarpalatset in bara i biljettintäkter på ett år? Jag bor alldeles utanför den västra porten och så länge det inte regnar cyklar jag genom parken varje eftermiddag. Jag tar mig in genom Ruyi - porten i söder och cyklar ut genom Beigong - porten i norr. Under tjugo års tid har jag gjort det och alla årstider är lika vackra. "
Från sidan 11 i Osynlighetsmanteln av Ge Fei.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger hanterar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi - utan spoilers! - delar med oss av det vi just läser. Fler smakebitar HÄR

Fågeln som skriker om natten

Berättarjaget en följer i den här novellen, Fågeln som skriker om natten,  arbetar på ett äldreboende och är 26 år. Ibland funderar han på att göra något annat, men bara korta stunder i taget. Troligtvis brås han på sin blyge, föga handlingskraftige far, som har gräsänder och gäss på tavlorna i vardagsrummet. Föräldrarna är skilda. Modern har färgat håret och börjat på en kurs i brasiliansk tango. Hon går på bio och caféer med sina väninnor. Och så har hon en ny pojkvän, men det varar inte länge. Hon serverar kaffe i finrummet, har trasmattor på golvet, bokhylla utan böcker och vitrinskåp. Sonens namn avslöjas aldrig - ett kymriskt skuggnamn, tycker han. Kan det vara Dylan - men fadern heter Aron. Sonen bekymrar sig ofta för honom och åker och hälsar på. Fadern är bara sextiotvå år, men sonen tycker att han verkar ha gett upp. Troligtvis har han haft psykiska problem. Troligtvis har det gått i arv till sonen. Fadern har sömnsvårigheter. En skrikande fågel väcker honom varje natt och sedan kan han inte somna om. Sonen minns glimtar ur en solig och lycklig barndom. Ofta rodde den lilla familjen ut med ekan och hade picknick på en ö i älven. En gång glömde fadern bort årorna när han försvunnit långt borta i sina tankar. Sjöräddningen fick rycka in. När de väl blev räddade blev fadern förd till sjukhus. Precis som hans far före honom. Jag tycker mycket om Andrea Lundgrens sätt att berätta om sina små människor; empatiskt och med sinne för detaljer. Sonens omsorger om föräldrarna är rörande liksom hans tankar på en eventuell framtid med Eva som han just träffat. Eva är ett så ljust och vackert namn. Och det är inte svårt att tänka sig ett barn i hennes famn. 
Den här novellen passar in på nr 39 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III: Läs en novell där någon dricker kaffe eller té.

Omvägen

Nilsson förlag

Det var gåsen på omslaget som fick mig att ta tag i Omvägen av Gerbrand Bakker. När jag sedan förstod att det rörde sig om en holländsk författare och Nilssons förlag och att Per Holmer översatt blev det ännu bättre. Omvägen handlar om en medelålders akademiker som brådstörtat och i hemlighet flyttar hemifrån Amsterdam och hyr ett gammalt hus i en avlägsen dal i Wales. En förstår att hon arbetar med en avhandling om Emily Dickinson. Ibland när hon blir tvungen att uppge ett namn kallar hon sig Emilie. Läsaren fastnar direkt i kvinnans iordningställande av gården och då i synnerhet i trädgårdsarbetet. Hon har tagit en liten släpkärra med sig och den får hon mycken användning för. Det hela är väldigt rart och trevligt, men det infinner sig tidigt stråk av svärta. Liksom i förbigående får en små pusselbitar till hennes förflutna och utan att en riktigt vet hur det gick till har en gjort sig en bild av Emilie i Amsterdam. Nu uppenbarar sig den lätt vindögde ynglingen Bradwen, som är förunderligt hemtam i huset. Han utför en del praktiskt arbete åt Emilie som trots att hon fått veta att hon inte kan bo kvar ändå fortsätter med sitt trädgårdsarbete. En avlägsen släkting till änkan Evans som ägde huset har dykt upp. Emilie är egendomligt oberörd av beskedet. Emilie tycker att det står en odör av kärring i huset. Ynglingen förstår inte vad hon menar. Jag tror att det är något helt annat hon fått vittring på. Omvägen är en spännande roman fram till sista sidan. Språket är väldigt fint. Beskrivningen av landskapet med dess djur, berg och dalar tilltalar mig. Språket passar väl ihop med det vemodiga innehållet; men humor saknas inte. Slutet överraskar.
Gerbrand Bakker har skrivit två romaner tidigare, men det tycks endast vara Däruppe är det tyst som också är översatt till svenska.

Olikhetsutmaningen: kyla och värme

enligt O: "Det är kallt som bara den i hela Sverige och större delarna av Europa just nu och allt jag drömmer om är riktig värme. Veckans ordpar är kyla och värme, vilket kan handla om bokstavliga temperaturskillnader, men också om den kyla och värme som kan finnas i ett samhälle eller i en relation."

Pierre Szalowskis debutroman från 2007 
fiskar ändrar riktning i kallt vatten läser man med ett leende på läpparna. Berättare är en 11 - årig pojke vars namn man aldrig får veta. Föräldrarna meddelar plötsligt att de tänker separera. I samma veva bryter det ut en isstorm som lamslår hela Quebec. Människor som vanligtvis inte låtsas om varandra, till exempel grannarna till pojkens familj, tvingas söka hjälp av varandra och det är egendomligt vad strömlöshet och kyla kan åstadkomma med människor.

När Kim Thúy var tio år tvingades familjen att fly ifrån Sydvietnam över ett flyktingläger i Malaysia  till en liten stad vid namn Granby i Kanada. Där blev de mottagna med medmänsklig värme något som Kim Thúy aldrig glömmer och som hon skildrar i den självbiografiska romanen Ru. Kim Thúy bor nu i Montreal i Kanada med man och två barn. För henne har det där med hemma mest varit doften av det amerikanska sköljmedlet  Bounce än någon speciell plats.

Danserskan på Izu

Danserskan på Izu är en skir och vacker historia om en liten danserska i ett ambulerande teatersällskap som möter en ung student  på ett värdshus i de japanska bergen i en badby. Den unge studenten, som har en vacker blå kimono, följer med sällskapet en kort tid genom ett vackert landskap men återvänder sedan till sina studier. Han (och läsaren) hinner lära sig en hel del om det japanska samhällets struktur under färden. Om novellen Danserskan på Izu är finstämd så är novellen Varmbadhusen desto köttigare och oblygare. Yasunari Kawabata  har lärt sig mera om livet och människorna bakom kulisserna i badbyarna dit de rika stadsborna åker på rekreation. Tjänsteflickorna och de mer eller mindre prostituerade frispråkiga, grovkorniga kvinnorna är någon sorts säsongsarbetare som arbetar hårt, skämtar och retas med varandra, drömmer om en man eller en utbildning. Några har arbetat i Tokyo i geishahus. Kanske var det här hårda livet inte riktigt vad de hade tänkt sig. Men nöden har ingen lag. De båda novellerna är sambundna i en volym utgiven på Vestigo AB förlag. 
Ett sista - minuten - bidrag till Månadens språk, som är japanska. 

Veckans topplista v. 9 - Bokrea

Johannas deckarhörna: "Idag går startskottet för årets stora bokrea. Det är också temat för veckans topplista. Böcker ni har tänkt köpa på årets rea, som redan är förhandsbeställda eller era bästa tips på böcker att fynda på rean – det finns många varianter på temat." 
Jag väljer sådant som jag skulle kunna tänka mig att köpa.

1. Gotiska berättelser av Karen Blixen. Karen Blixen är en fantastisk berättare och det här ser ut att vara en vacker utgåva

2. Smileys 60 - tal och Smileys 70 - tal av John le Carré.
Jag när en stilla förhoppning att någon gång förså hur Smiley fungerar 

3. Två systrar av Åsne Seierstad. Har länge stått på läslistan 

4. Food Pharmacy - kokboken. Antiinflammatorisk receptsamling av 
Lina Nertby Aurell och Mia Clase

5. Allvarligt talat av Lena Andersson
Lena Andersson är ren övernaturligt klok. Och som hon kan formulera sig. 
Boken har dessutom ett vackert omslag.

Tematrio - Udda karaktärer

Lyrans tematrio handlar om Udda karaktärer: "Inspirerad av en underbar bok jag läser just nu blir veckans tema udda karaktärer. Berätta om tre bra romaner som kretsar runt en eller flera lite ovanliga, udda personer!"
1. En litterär favorit är Ignatius J. Reilly i Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole. Udda karaktär är bara förnamnet. Ignatius J. Reilly . Han är intelligent men lat; är arbetslös och bor fortfarande hos sin mor. Den begåvades med Pulitzerpriset 1981
2. Currie Shipley, en kvinna i 90 - årsåldern, har blivit satt på hemmet av sina barn. Där sitter hon och reflekterar över sitt liv, sitt miserabla äktenskap och sin olidliga svärdotter. Hon har också en del vassa kommentarer om övriga boendepå hemmet. Marmorängeln är skriven av kanadensiska Margaret Laurence.
3. Vildmarksguiden och jägaren Edie Kiglatuk i kanadensiska Arktis möter vi i Där ingen har gått av Melanie McGrath. Edie är till hälften inuit, mycket kunnig vad det gäller snö, is, isbjörnar, hundar och allt annat som är bra att behärska i den här miljön.

En smakebit på søndag

"Vid lunchtid inhandlade hon inte bara en skottkärra, rep och träskor. Hon lastade även en rulle hönsnät, hammare och spik på flaket. På Dickinson´s Garden Centre fanns inga studenter. Där vandrade äldre kvinnor och pensionerade män omkring med pigga barnbarn och höll fullklottrade lappar i näven, man lämnade inget åt slumpen. Dämpad klassisk musik lotsade kunderna genom gångarna, fontäner och vattenkulor porlade lika rogivande. Hon stannade längre än hon behövde, drack en kopp kaffe i kaffehörnan, tog en ny sväng förbi rosorna och köpte tre blommande plantor att ha inne, av samma sort som för trettio år sedan hade stått på fönsterbänken hemma hos farföräldrarna." Vi befinner oss i en avlägsen dal i Wales. Emelie heter kvinnan.

Från Sidan 40 i Gerbrand Bakkers roman Omvägen. Översatt ifrån nederländskan av Per Holmer.
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

Besegrad men inte slagen

Bokförlaget Pontes

Fernando Pessoa (född i Lissabon1888; död i samma stad 1935) använde sig av s. k. heteronymer för sin splittrade personlighet. Det fanns också ortonymen Pessoa, d.v.s. Pessoa själv; och halvheteronymer som Bernardo Reis och baron de Teive. Det är den senare som för ordet i novellen En stoikers fostran. I den lilla volymen ingår också novellen Djävulens timma från början av baronens liv. Jag har läst En stoikers fostran. En möter en människa som nått vägs ände. Livet har ingenting mer att erbjuda honom. Somliga respekterar honom, men ingen älskar eller ens tycker om honom. Han har alltid accepterat de sociala konventionerna. När han möter en flicka som han tycker om och hon visar sig vara av enkelt ursprung undrar han olustigt hur hon ska kunna möta hans familj och fina umgänge. Alltså får det vara.  Det finns en smärta i livet som inte går att eliminera. Den ryms i tomheten i hjärtat. I likhet med många andra har han sökt en tro, men förnuftet gör det hela omöjligt. Nu ska baron Teive ta livet av sig. Han bränner alla sina manuskript och lämnar endast ett brev efter sig. Svärdet är förberett. Baron de Teive föraktar smärta så det lär inte bli några problem. (Alfredo Pessoa ville inte ha någon mer smärtlindring än lokalbedövning när hans ben skall amputeras.)Jag är mycket förtjust i Pessoas sparsmakade språk. Inte ett ord i onödan. En förstår och beklagar baron de Teive. Den här novellen vore intressant att diskutera i en cirkel. Det finns en del för och emot. Hur vågar baron de Teive vara så säker på att livet inte skulle ha något mer att erbjuda? Är han inte det dugg nyfiken? Nej, det är han nog inte. 
Översättningen är gjord av Lars Axelsson och Margareta Marin

Nr 9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt. I Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell III

Olikhetsutmaningen: huvudroll och biroll

enligt O: Dagens utmaning handlar om karaktärer i olika kulturella verk, men skulle också kunna handla om historiska skeenden, vinnare och förlorare i OS och livet i stort. Det finns de som spelar huvudrollen och de som får nöja sig med en biroll. Kul utmaning.

Natur & kultur

En som spelade biroller var den arma, stackars Märta Söderberg född Abenius.
Maken var så elak mot henne liksom halvbrodern och förmyndaren Alban Kayser och Lisen Bonnier, hushållerskan Elisabeth Andersson. Detta kan en läsa om i Märta och Hjalmar Söderberg. En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin. Det är förfärlig läsning! Hur fick något sådant hända?

Foto:TT

Ett annat gift par men där maken fick spela birollen är Drottning Elizabeth II och hennes man prins Philip som gifte sig 20 november 1947. Han gruffade titt som tätt över detta och en kan förstå att det var jobbigt att gå två steg bakom. Vet inte varför det skulle vara så nödvändigt heller.

Dessutom finns det ju massor av konstnärspar och författarpar där makens karriär nödvändigtvis måste gå före. 

Två huvudroller: Helena von Zwigbergk och Bengt Ohlsson. De verkar så trevliga. Särskilt hon som är klok som en pudel.

Nu

Foto:Mats Söderberg

Specialskriven radionovell av Åke Smedberg
Katja och Fredrik är gifta med varandra. Fredrik är sjutton år äldre än Katja och han är sjuk; mycket sjuk. Men han drömmer att han är ute och rider. Det är höst och mörkt, men inte kallt. Det doftar kåda, hedmark och häst. Han sover på marken. Han har inga smärtor och han är lycklig. Katja är frisk och blomstrande och Fredrik är ett vrak.
Katja och Fredrik bor i ett gammal sommarhus där Katja har bråkat mycket med sin pundarsyster  Issa. Hon är nu död och har äntligen fått lugn. Katjas pappa är också död. Men hon hon var med honom vid avverkning i skogen och hon minns lukten av skog och snö. Katja minns en gång när fadern ler mot sin dotter utan att säga något. I leendet ligger frihet.

Katja arbetar som föreståndare inom sjukvården. Hon arbetar med avvikelserapporter och semesterlistor o. dyl. vilket gör det lätt för henne att komma hemifrån på söndagar.  En förstår att Katja är trött på deras förhållande Hon tycker synd om Fredrik men hon står inte ut. Hon minns hans godhet och generositet men hon kan inte fördra åldrandet, sjukdomen, döendet, hur han rör sig, hur han luktar, hur han blivit, allt. Tumörer i hela kroppen och benskörhet. 

När Katja kommer hem ligger Fredrik  framstupa vid trappan till ovanvåningen. Han har fallit  ett par trappsteg. Den starka medicin har visserligen tagit bort smärtan men gjort honom vinglig. Katja ringer ambulans . Sedan kontaktar hon Fredriks äldsta dotter Lina som är i ålder med henne själv. Hon möts av av ointresse, men inte ovilja ( jag ryser, likgiltighet det värsta av allt.)
Fredrik ringer och vill hem. Han vill inte veta av något hospice, men han har en annan lösning som han tycker är mycket enkel: Fredrik: Du skulle kunna få slut på det. 
Det är en grym novell; så otroligt bra och så smärtsam att läsa. Ens sympatier ligger både hos Katja och Fredrik. Och så empatiskt skriven. Åke Smedberg har  verkligen tänkt sig in i situationen. Språket är enkelt, rent och effektivt. Det doftar av skog, häst, kåda och häst. Det är ett tungt arbete som jag minns från min farfars tid. Jag var väldigt liten, men jag minns att jag tyckte synd om hästen och insåg hur farligt arbetet var. Åke Smedberg är en av Sveriges bästa novellister och har bl. a. fått Stina Aronsons pris.
Uppläsning: Gunilla Abrahamsson. 

Nu passar in på nr 25 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell III. Läs en novell där någon är sjuk

Atwood light

Margaret Atwoods senaste roman, Hjärtat stannar sist, börjar nog så bra. En känner väl igen författarens förmåga att skriva fram en obehaglig, hotfull stämning. Stan och Charmaine är ett ungt par som tvingas leva i sin bil. De har mist sina arbeten och blivit tvungna att lämna sitt hus. Det amerikanska samhället har blivit omöjligt att leva i. Arbetslöshet och bostadsbrist är vardagen för många. Våldet brer ut sig. Stan och Charmaine kan bara sova med ena ögat. De måste vara beredda att fly snabbt undan gäng och ensamma våldsverkare. Positron är en stat i staten. När en skrivit på för att bli invånare där är en garanterad mat och husrum. Stan och Chairmaine skriver på livstidkontraktet. Halva tiden bor de i ett parboende; halva tiden i ett fängelse - Internharmoni. Efter hand upptäcker de fler och fler baksidor; massor av saker en inte får tala om. Stans värstingbror Conor har varnat dem. Stan och Charmaine dras in i en mängd otroliga historier. Den blyga, flickaktiga Charmaine inleder ett skamlöst förhållande med Max. Dessutom sköter hon den s. k. Proceduren. Hon ger dödsdrogen till människor som inte passar in i det experimentella samhället längre. Hon vill inte tänka på vart de tar vägen sedan. Säkert säljs organen. Ledningen har blivit offer för sin sin egen girighet. Stan blir inblandad i utvecklingen av kvinnliga sexrobotar i olika utföranden och prisklasser. Det går att beställa robotar som har speciella anletsdrag. Det är obehagligt, men inte särskilt avlägset. Ibland kan en dra på smilbandet åt vissa formuleringar och påhittade namn. Möjligen har Atwood själv haft roligt när hon skrev den, men en undrar vad hon vill ha sagt med Hjärtat stannar sist. Den är långt ifrån vad Atwood brukar prestera. Språket är det inget fel på, men innehållet gör mig konfunderad. Vi glömmer den här och ger henne Nobelpriset i litteratur i alla fall.   Norstedts förlag 2017. Övers.: Inger Johansson

Storm över Tjurö

När Gustaf Hellström ( 1882 - 1953) skrev Storm över Tjurö 1935 gjorde han sig omöjlig på Utö i Stockholms skärgård där han hade sitt sommarställe. Boken är en nyckelroman och många lämnade Utö av rädsla för att bli identifierade.
Idag visades filmen i SVT 1. Den gjordes 1954 med Arne Mattsson som regissör och Sven Nykvist som filmare. Och vilket stjärnuppbåd! Gunnel Broström, Sif Ruud, Adolf Jahr, Sigge Fürst, Nils Hallberg, Åke Grönberg, Georg Rydeberg, Margaretha Krook, Erik Hell och Lissi Alandh.
Miljön är fint filmad, männen är ena riktiga skojare, kvinnorna är i underläge, men har skinn på näsan. Huvudperson är den rike bonden Carl Oskar Bohm, en skenhelig lymmel, svår på kjoltyg. Han har en dotter, Augusta, som han egentligen inte velat erkänna. När Augustas mor dör blir det så att Augusta stämmer Bohm för att han undanhåller tillgångar. Tekla, som varit i tjänst hos Bohm och också fått ett barn med honom kräver innestående lön och underhåll. Prästen gör fruktlösa försök att medla, men det är bortkastad möda.
En riktig rövarhistoria med mycket gott humör men - försedd med hullingar.

Veckans topplista v. 8 - Sport

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 8: Sport i litteraturen

The loneliness of the long distance runner av Alan Sillitoe (Långdistanslöparen)

Åshöjdens bollklubb av Max Lundgren

Sekonden av Per Olof Enquist. Om sonen till en släggkastare som vann ett mästerskap med för lätt slägga på 40 - talet. Det blev skandal

Skidlöpar - Misse av Mary Calhoun

Corpus delicti: en process av Juli Zeh.
Året är 2058. Människor lever i en hälsodiktatur och tvingas idrotta och lämna rapporter om blodtryck och blodvärden och allt som hörde hälsan till. Ingen är intresserad av deras åsikter.

Tematrio - Idoler

Lyrans noblesser: "Veckans tema kan vara hur litterärt eller olitterärt som helst. Det är inspirerat av den konsert vi var på i Globen i lördags. Berätta om tre nuvarande eller tidigare idoler!"
1. Leonard Cohen är en gammal kärlek som aldrig rostar. En gång var jag på en live - konsert med honom en magisk sommarkväll/natt. Det blev ett minne för livet.
2. Ebba Witt Brattström är en fantastisk kvinna; litteraturprofessor och feminist; kunnig, skarp och tjusig.

Wikipedia

3. Burt Lancaster en gammal vältränad skådespelare som varit cirkusartist. Jag säger bara Härifrån till evigheten med Burt Lancaster, Deborah Kerr, Montgomery Clift och Frank Sinatra. Trapets såg jag också och Fången på Alcatraz, Leoparden och 1900. De flesta är gamla filmer som jag sett i efterskott så att säga.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger handhar utmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås!

"Att sova i bilen är trångt. Det är en Honda som redan har haft två ägare, så det är ingen lyxsvit till att börja med. Hade den varit en van skulle de haft mer utrymme, men att ha råd med en sån var inte att tänka på ens på den tiden när de tyckte de hade pengar. Stan säger att de har tur som alls har en bil, vilket är sant, men bilen blir inte större för det. Charmaine tycker att Stan borde få sova i baksätet eftersom han behöver mer plats - det vore inte mer än rätt, han är större - men han måste sova där framme för att snabbt kunna köra i väg om det händer någonting. Han litar inte på Charmaines förmåga att fungera under sådana omständigheter: han påstår att hon inte skulle hinna starta och köra iväg för att hon var upptagen med att skrika. Så hon får ha det rymligare baksätet, men hon är ändå tvungen att ligga hopkrupen eftersom det inte precis går att sträcka ut benen." 
Från sidan 13 i Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood. Norstedts 2017
Fler smakebitar HÄR

Till T

Norstedts

Det var väldigt länge sedan jag läste något utav den utmärkta danska författaren Suzanne Brøgger. Nu har jag läst Till T och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.  Förmodligen båda delarna. Puh - familjen, Kängu, Jakob, Tiger, Nasse och Ru, är nämligen väldigt dysfunktionell. Föräldrarna är oförmögna att ta hand om vare sig hem, hushåll eller barn. Mamma Kängu försöker ideligen ta livet av sig i förtvivlad protest mot det hon upplever som sin egen oförmåga. Och hon förstår inte varför hon inte kan knyta an till lille Ru. Amingspsykos fanns inte ännu. Inte stress heller. Kängu arbetar som läkarsekreterare på en psykiatrisk klinik och hon är hela tiden livrädd för att hamna på fel sida om den osynliga glasväggen mellan intagna och vanligt folk. Jakob är styvfar till de två äldsta barnen. Han är mera inriktad på att rädda tredje världen än sina egna barn. "Soppan är alldeles färsk. Jag har själv öppnat burken!" Att låtsas som om är familjens fundament. Skam är synonymt med familj. Suzanne Brøgger är en skarpsynt iakttagare och hennes formuleringar är precisa. Hela romanen är tryfferad med litterära referenser och då ofta till feministiska författare. Brøggers humor är svart. Hennes skildring av Tiger som närmar sig de känsliga tonåren är väldigt insiktsfull och ömsint. Tiger är äldst av barnen och flyttar ner i källaren för att få vara ifred. Särskilt för lillasyster Nasse som ständigt hänger Tiger i hasorna. Familjens stora bekymmer är att morföräldrarna annonserat sin ankomst och att de inte har tillräckligt många tekoppar. Tepåsar kan de kanske låna av granntanterna. Det är på den nivån det ligger. Suzanne Brøgger funderar över samhällets utveckling och familjens plats i det. Hon betraktar själv Till T som sin verkliga romandebut. 2013 kom den ut i Danmark. 2014 i Sverige översatt av Urban Andersson. Norstedts förlag.

Helgfrågan v. 7

Mias helgfråga: Har du gjort någon bokreabeställning?
                       Vilket är ditt absoluta bästa reatips för i år?

Om jag ska köpa något på bokrean så blir det dessa:
 
Nina Burton, Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500 - talets medierevolution.                65:-

Modernista

Karen Blixen, Gotiska berättelser. 79: -                                                                                  
Kristian Fredén, Skriv som en Nobelpristagare: från Selma Lagerlöf till Alice Munro.     69:-

Giulia Enders, Charmen med tarmen: allt om ett av kroppens mest underskattade organ   65:- 

Allra bästa tipset är Gutenberggalaxens nova. 
Har inte gjort någon beställning ännu, men jag ska snart.

Olikhetsutmaningen: kärlek och hat

enligt O: Olikhetsutmaningen:  Dagens ordpar är kärlek och hat, två starka känslor som vissa hävdar ligger väldigt nära varandra.

Alice Munros novellsamling Kärlek, vänska, hat innehåller det som titeln anger.

Kreutzersonaten (1890) av Leo Tolstoj kostade honom troligtvis Nobelpriset i litteratur. Det är en novell/kortroman som bl. a. ger uttryck för kvinnohat. 
Strindbergs Giftas kom ut 1884.

Don José dödar Carmen i Bizets opera med samma namn. Kärlek? Eller hat?

Skuggorna av Katarina Wennstam handlar om några kvinnor som överfallits och misshandlats av män och som nu tar saken i egna händer och utkräver sin rättmätiga hämnd.

Catullus, Dikter om kärlek och hat.
" Hata jag måste och älskar ändå. - Men varför? - Jag vet ej. Blott att så verkligen är, känner jag arme med kval."

Koreansk kultur

Changdeokgung - palatset är en sevärdhet

Changdeokgung - palatset är omgivet av många andra byggnader; en vacker trädgård och träd som är mer än 300 år gamla. Palatset fördes upp på UNESCO:s världsarvslista 1997.

Kulturkollos veckoutmaning: ditt bästa tips om koreansk kultur.

Den röda drottningen: en transkulturell tragikomedi av Margaret Drabble. Barbara Halliwell, professor i medicinsk etik,  får en dag ett anonymt brev med en dagbok, skriven av den koreanska kronprinsessan Hyegyŏng som levde på 1700-talet. Barbara är på väg till en konferens i Korea och läser boken under resan och förvånar sig över hur mycket hon har gemensamt med prinsessan.

Den koreanska nationalrätten kimchi:

• 1 kg salladskål
• 3/4 dl salt
• 2 msk chilipeppar (torkat pulver)
• 1 1/2 msk asiatisk fisksås
• 2 pressade vitlöksklyftor
• 2 msk riven ingefära
• 2 dl finhackad purjolök
• 2 tsk strösocker

Skölj av kålen noga och låt rinna av. Krama ut vattnet.

Blanda chilipeppar, fisksås, vitlök, ingefära, purjolök och socker i en stor skål. Lägg i kålen och rör runt så att allt blandas. Smaka av och tillsätt ev mer socker och/eller salt.

Låt kimchin vila någon timme så hinner smakerna utvecklas. Ät den färsk – eller syra den.

Sydkoreas flagga

Nordkoreas flagga

Veckans topplista v. 7

Johannas deckarhörna: Med anledning av Alla hjärtans dag imorgon vill Johanna att vi ger våra fem bästa lästips inför Valentin´s Day.

1. Carson McCullers, Hjärtat jagar allena. En sydstatsroman som kom 1940 och som blivit en klassiker. Nu har den kommit i nyutgåva med förord av Monica Fagerholm

2. Helena von Zweigbergk, Än klappar hjärtan. Här har vi tre systrar Astrid - äldst, duktig, vällyckad med snäll man och tre barn; Sandra - inte så lyckad varken i yrkeslivet eller i sin relation med Per som räknar sig som Konstnär med stort K och dricker för mycket, ett barn; Lena - yngst och äventyrligast, arbetar som designer och reser mycket, inga barn. Kerstin är mor till dem alla. Hans, som var far till dem alla, var en good enough far men en dålig äkta man.

3. Natsume Soseki, Kokoro (jap. ordet för hjärta)
Det är en tragisk, vacker, vemodig och oändligt sorgsen berättelse. Första delen av boken handlar om Sensei och en ung man; andra delen handlar om den unge mannen och hans föräldrar. Familjen har stor makt och betyder mycket. Ofta får individen underkasta sig familjens vilja.

4. Marie Bengts, En sax i hjärtat
En sax i hjärtat är en pusseldeckare som utspelar sig i Småland i en liten by som heter Eneby mellan den 24 juli och den 14 augusti 1957. Hannah Lönn, klädskapare i Stockholm, är på väg till sin faster Lilly Gustavsson som behöver hjälp eftersom hon skadat sig i ett ben.Sommaren blir betydligt äventyrligare än Hannah tänkt sig.

5. Kvinnohjärtan: hjärt - och kärlsjukdomar hos kvinnor. En viktig bok eftersom dessa sjukdomar uppvisar andra symptom hos kvinnor än hos män

Tematrio - Kärlek

Lyrans noblesser: Med tanke på den kommande Allahjärtansdagen är veckans tema kärlek. Välj själv konstform och stil, berätta om tre bra tavlor/sånger, texter o s v som handlar om kärlek.

1. Poeten Nina Södergren

Kärleken överraskade mig.
Som när man ställt undan
och glömt att vattna
en gammal kaktus.
Den tror att den ska dö
och börjar  blomma. 

ur Poesi på väg

2. Gubbe och katt. En kärlekshistoria av Nils Uddenberg 
En hemlös katt väljer ut Nils Uddenberg och hans hustru till sina människor.
Först flyttar den in i ett redskapsskjul. Sedan får den mat. Och så börjar paret Uddenberg kalla den "hon".  Hustrun fotograferar henne.  "Hon" blir till Kissen.
Kissen utökar tålmodigt sitt revir och vips! har hon flyttat in till paret Uddenberg, som känner sitt ansvaret växa. 

3. Ett månvarv.  Dagbok om kärleken och döden av Gunilla Linn Persson.
En dotter som hela livet haft dålig kontakt med sin mor strider under moderns sista tid i livet för att få en plats åt henne på ett hospice. Denna sjukdomsperiod för mor och dotter närmare varandra. Samtidigt som moderns dödskamp pågår utvecklas Gunilla Linn Perssons egen kärlekshistoria med pojken från förr; den som hon var kär i när hon var sjutton å.

Stockholm läser

Kriterierna för Stockholm läser-boken är att den:

• helt eller delvis utspelar sig i Stockholm eller är skriven av en författare med tydlig Stockholmsanknytning,
• är äldre än 15 år,
• lockar både män och kvinnor till läsning,
• inte är alltför omfångsrik,
• berör ett eller flera ämnen som uppmuntrar till diskussioner som alla kan delta i utan specialkunskaper eller specialintressen,
• lämpar sig för att ligga till grund för olika typer av programaktiviteter såsom författarsamtal, debatter, stadsvandringar,
• gärna går att omarbeta till lättläst och därför inte har ett alltför brett persongalleri och en inte alltför komplicerad kronologi/struktur.

Stockholm läser initierades av författaren Helena Sigander som drev projektet under åren 2002-2008. Inspirationen kommer från USA där motsvarande lässatsningar finns i flera städer. 2011 relanserades Stockholm läser av Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek som sedan dess ansvarar för projektet.

Den 31 januari diskuterade författaren Sigrid Combüchen och och bibliotekarien vid Stockholms stadsbibliotek, Harald Hultqvist,  Eyvind Johnson och Grupp Krilon. Den har just kommit ut i pocketutgåva. De övriga två delarna i trilogin är Krilons resa och Krilon själv. Det blev en givande kväll i den vackra rotundan, som är som en helgedom för den som gillar böcker. Jag har inte läst Grupp Krilon, men förstod att den är läsvärd. Och att det var ett under att den skrevs just vid den tiden den skrevs, nämligen 1941. Författaren manar alla att inte ställa sig neutrala i det auktoritäras närvaro. Fastighetsmäklaren Johannes Krilon har samlat ihop en samtalsgrupp som ska uppfylla hans sokratiska dröm om samtal. I stället blir det mest egopresentationer och tragik. Men Krilon arbetar hårt med att hålla ihop gruppen och det lyckas han med ganska länge. Bilden på Eyvind Johnson har jag lånat från Stockholm läsers hemsida.