onsdag 23 juli 2014

Tematrio - Vänskap


Sommaren är en tid för vänskap säger LYRAN och uppmanar oss att skriva om
tre böcker som handlar om vänskap. 

1. Ian McEwan, Amsterdam
Två män, kompositören Clive och journalisten Vernon, möts vid Molly Lanes begravning. De har båda varit hennes älskare och de är vänner. Mollys man, George, hjälps de åt att förakta. Fast just nu tycker de lite synd om honom. Den levnadsglada Mollys död har överraskat alla. Minnesgudstjänsten liknar mest ett cocktailparty. Amsterdam tilldelades Bookerpriset 1998.

2. Sándor Márai, Glöd 
Henrik och Konrad är bästa vänner sedan barnsben men nu har de inte setts på 41 år. De kommer ur olika förhållanden och båda blir officerare.  Henrik är den som gifter sig och Konrad umgås i familjen. Vad var det som hände innan Konrad försvann utan avsked eller förklaring? Glöd handlar om stor passion och livets eviga frågor på ett finstämt och lyriskt språk.

3. Uwe Timm, Vännen och främlingen
Uwe Timm och Benno Ohnesorg är goda vänner. Båda skriver dikter och Uwe Timm väntar på att vännen ska bli publicerad. Men Ohnesorg blir skjuten under en demonstration mot shahen av Persien. Uwe Timm sörjer djupt. När han talar med Bennos änka m den litterära kvarlåtenskapen visar det sig att hon inte känner till sin döde mans författarskap och Uwe Timm förstår att hans vän hade okända sidor.


tisdag 22 juli 2014

Gammal skivbekant


Där näckrosen blommar
 

Långt bort där björkskogen drömmer,
famnad av månljus och sol
skogstjärnen fjärran sig gömmer,
blå, som en vårblyg viol.
Ständigt jag dit ville ila,
alltid jag där ville bo
och vid din strand finna vila,
smekt av din ljuvliga ro:
Vid ditt tysta vatten
vill jag för evigt bli kvar
och i sommarnatten
drömma om det, som var.
Där i nattens timmar
tråda små älvor sin dans;
stilla bland björkarna glimmar
junimånens glans.
//: Fjärran, där björkskogen drömmer
drömmen som aldrig jag glömmer
där är det näckrosen blommar,
drömvit, i stilla ro./

2. Varthän jag än ställde färden
långt bort i främmande land
fanns det blott en plats i världen

som med sin trollmakt mig band.
Dagarnas solljusa fägring och dina nätters mystär
blevo en leende hägring som jag i minnet höll kär.


Text Sven-Olof Sandberg, Musik Sven du Rietz
 

måndag 21 juli 2014

Lyriskt i Sommar











Poeten Athena Farrokhzad nominerades förra året till August-priset, Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris för diktsamlingen Vitsvit, ett körverk om hur revolution, krig, migration och rasism villkorar människors relationer till världen och varandra. Hon är lärare på Biskops-Arnös författarskola och debuterade som dramatiker förra året med en pjäs på Ung scen/öst. Idag var hon programvärd i Sommar. Hennes program var eftertänksamt, klokt, välformulerat och fyllt av intressanta citat av författare från hela världen. Sveriges Radio hade den goda smaken att lägga ut en lista på alla citerade författare på hemsidan. Jag tänker lyssna åtminstone en gång till på programmet. Mera sådant!
Här är listan:

Bertold Brecht
Ghayath Almadhoun
Aimé Césaire – övers. Jonas J Magnusson
Jila Mossaed
Gil Scott Heron
Juliana Spahr
Pablo Neruda
Fateme Ekhtesari – övers.Linn Hansén
Somaya El Sousi
Lars Mikael Raattamaa
Mahmoud Darwish – övers.Tetz Rooke
Nelly Sachs – övers. Erwin Leiser
Volha Hapeyeva
Helene Rådberg
Ce(n)sur
Gloria Gervitz – övers. Magnus William-Olsson och Ulf Eriksson
Karin Boye
Edith Södergran
Inger Christensen – övers. Marie Silkeberg
Linn Hansén
Stig Sjödin
Rod Smith
Audre Lorde
Eldrid Lunden
Jenny Wrangborg
Mara Lee
Lars Forssell
RoseMarie Waldrop
Johan Jönson
Ann Jäderlund
Ann Hallström
Claudia Rankine
Jenny Tunedal
Adrienne Rich
Forough Farrokhzad – övers. Elisabeth Fernold, Anja Malmberg och Namdar Nasser
Rita Mae Brown
Övriga översättningar Athena Farrokhzad

söndag 20 juli 2014

Finns det något liv i nationalskalden?

Idag för 150 år sedan föddes Erik Axel Karlfeldt.
En gång var han nationalskald och tilldelades Nobelpriset vilket han avböjde eftersom han 1904 - 1931 var ledamot i Svenska Akademien och från 1913 dess ständige sekreterare. Därför fick han priset postumt 1931. 2009 gav Karlfeldtsamfundet ut Erik Axel Karlfeldt. Vägen till Nobelpriset. Nu har det kommit en ny bok om honom skriven av Stina Otterberg, Älska, dricka, sjunga, leva, dö. En essä om Erik Axel Karlfeldt på Wahlström & Widstrand förlag utg. av  Karlfeldtsamfundet. Therese Eriksson avlutar sin uppskattande recension i SvD 18 juli så här: " Bara den vackra tilliten till poesins och språkets möjlighet är skäl nog att hålla liv i Erik Axel Karlfeldts minne också in i nästa sekel. "
Karlfeldt uppvisar i sin diktning en djup tacksamhet mot livet och över att ha fått leva. Han inbegriper också det smärtsamma och det svåra. Arne Melberg ställer i sin  understreckare  den 19 juli frågan om det finns en Karlfeldt för vår tid eller om han bara känns föråldrad. Svaret är att det finns det. Melberg tycker att Karlfeldt är som allra bäst i sina höstdikter. Han hänvisar till Olof Lagercrantz, Jungfrun och demonerna. En Karlfeldtstudie från 1938  och Staffan Bergstens monografi Karlfeldt - dikt och liv från 2005. Om den skriver recensenten i Kristianstadsbladet Hans Holmberg: "Det finns hos honom (Karlfeldt) en unik botanisk mångfald, 280 namngivna växter har man räknat det till. Karlfeldts lyriska blomsterrike inbjuder såväl miljövänner som poesiälskare till en lustgårdsvandring."
Karlfeldt hade ett egendomligt förhållande till kvinnor. Han smusslade med alla sina förhållanden och man skulle nog med fog kunna kalla honom en feg mansgris, som till slut gifte sig med sin hushållerska, Gerda, som fött honom ett flertal barn medan han väntade på ett rikare och finare gifte. Både Ottervik, Bergsten och Lagercrants upphåller sig vid Karlfeldts långa dikt Häxorna, där kvinnor i sin egen lust och som mannens jämlike utgör ett hot mot den traditionella mansrollen.

Sista strofen i dikten En löskerkarl
Hur var ditt liv?
Det var storm och nöd
Och kamp i en enda veva
Det var gäckad längtan och fåfäng glöd
Och små glimtar ur molnens reva.
Jag är så glad att jag fått leva.

lördag 19 juli 2014

Egocentrisk undersökning

Det var länge sedan jag läste något av Christine Falkenland. Årets Spjärna mot udden handlar om Eva som fyller 39 gång på gång. Hon iakttar neurotiskt sin kropp och sitt ansikte och söker efter tecken på förfall. Hon sminkar sig hårt och hennes blonda hår är slitet och förlängt. Eva bor med sonen Florian i Spanien dit hon åkt för bl. a. för att återfinna sin poetiska ådra. Florian får man inget grepp om. Han befinner sig mestadels i kulisserna och man undrar vad han tänker om sin mor och hennes levnadsvanor. Eva lever sitt liv som ett experiment. Hon är vilsen i tillvaron; villrådig och hjälplös och känner inte igen sitt eget jag. Hon väntar på någon - om det är sig själv, någon man eller sin mor växlar nog från tid till tid. David, exmaken och Florians far, är delaktig i Evas experiment på håll och ger henne råd och förklarar för henne att hon befinner sig i en utvecklingsfas och att allt kommer att falla på plats. Eva inser att hon så småningom kommer att ha lämnat den här oroliga och sökande tiden bakom sig, men det hjälper föga i stunden. I bakgrunden döljer sig som så ofta annars i Falkenlands böcker en problematisk, ambivalent moder. Spjärna mot udden är nog inte Falkenlands bästa bok. Själva storyn är tämligen banal, men Falkenlands språk är fantastiskt. Hennes sätt att beskriva tankar, känslor och tillstånd är sällsynt och oförväget och uppväger  andra brister. Beskrivningen av blonda Eva med knallröda läppar kan lätt föra tankarna till såväl Falkenland som Marilyn Monroe. 
Wahlströms & Wistrand förlag

torsdag 17 juli 2014

"Som en vildfogel i bur"

Anne Charlotte Leffler (1849 - 1892) var en mycket verksam, och målmedveten kvinna. Hon visste tidigt att hon skulle skriva och började med dramer redan i 15 - årsåldern. Henne far satt tidvis internerad på mentalsjukhus medan modern Gustava försökte stötta honom in i det sista. I familjen fanns också ett antal bröder. Den äldste, Gösta Mittag - Leffler, hade systern hela tiden mycken kontakt med. Han var en stark röst i den familjecensur som hon alltid förelade det hon hade skrivit. Efter dem var det den falkögda väninnan Thecla Sköldberg som fick läsa. Väninnan och författarinnan Alfhild Agrell var också ett bollplank. Carlot och Valfrid Ek var två av  ACL:s pseudonymer. (Såväl maken som brodern Gösta är emot att hon avslöjar sin identitet!) Maken, vice häradsdomare Gustaf Edgren ogillar hustruns "skrifklåda och fåfänga", vilket inte hindrar att ACL ett år efter giftermålet publicerar dramat Skådespelerskan om en kvinna som väljer konsten före familjelivet. Anne Charlotte Leffler beundrade mycket den engelska författarinnan George Eliot vars skicklighet som psykolog och realist imponerade. Att förklara människan - det är och har alltid varit den äkta konstens uppgift, tycker ACL. Hon är fullkomligt orädd och skyr inte att beröra känsliga områden som kvinnlig erotik, preventivmedel och kvinnans ekonomiska ställning i äktenskapet. Hon följer verkligen kritikern Georg Brandes programförklaring för det moderna genombrottet att författarna ska ställa problem under debatt. Och hon gör det uppriktigt och sanningsenligt.  
ACL skriver dessutom mängder av brev. Modern Gustava är även hennes vän, förtrogna och kritiker. Detsamma gäller brodern Gösta. Och hon skriver dagbok. ACL är ibland mycket trött på att vara tvungen att ägna så mycken tid åt att sköta om sin mor och sina bröder och förbannar alla kafferep och andra sociala förpliktelser som hindrar henne ifrån att skriva. 1885 valdes hon som en av de första kvinnorna in i Publicistklubben. Hon var även medlem i Dräktreformföreningen (förening för främjandet av den nya och funktionella s k reformdräkten) och i Nya Idun (ett debattforum för kvinnor) men däremot inte i den organiserade kvinnorörelsen.
Jag läser vidare. Om och av denna fascinerande kvinna.

tisdag 15 juli 2014

Tematrio - Franska romaner

Med anledning av Frankrikes nationaldag 14 juli ber  LYRAN 
oss berätta om tre bra franska romaner

1. Prinsessan de Clèves
av Madame de Lafayette. Romanen är klass- och tidlös och publicerades anonymt 1678. En kärlekshistoria med förhinder. Den psykologiska skildringen är bokens styrka. Den räknas som den första moderna romanen.


2. Rött och svart av Stendhal. En av mina absoluta favoritklassiker. Den kom ut 1830. Huvudpersonen, Julien Sorel, har mycket gemensamt med sin upphovsman. Ett faktiskt rättsfall; kampen mellan statsmakten (rött) och prästerskapet (svart) är genomgående teman.

3. Sal 2 av Julie Bonnie. En stark debutroman från 2014 om livet på en ansträngd förlossningsavdelning som mest liknar ett slagfält. Personalen räcker inte till för de födande kvinnornas olika behov. Läs vidare HÄR