Årets vintervärdar 2015/16

Bilden lånad från P1:s hemsida

Sveriges radios åtta vintervärdar 2015/16 har just presenterats i Sveriges radio P1. Ett bra urval tycker jag. Ska bli intressant.

25 december  inleder konstnären Lars Lerin
26 december  Therese Cristiansson, SR:s utrikeskorrespondent i Turkiet
27 december  Kjell Enhager, sysslar med motivation och mental träning
28 december  professorn i mijövetenskap Johan Rockström
29 december  Hans Rosling, populär professor i internationell hälsa
30 december  Alice Teodorescu, politisk redaktör
31 december  Olof Wretling, skådespelare
  1 januari      avslutar Sanna Lundell

Dagens namn är Iris

Dagens namn är Iris. Iris är för mig en tidig favoritförfattare, nämligen Iris Murdoch 1919 - 1999. Hon var gift med litteraturkritikern och professorn John Bayley  som gick ur tiden i januari i år. De levde i ett mycket säreget äktenskap; en blandning av hög intellektuell nivå och barnslig fnissighet. John Bayley beundrade Iris Murdoch väldigt mycket och har skrivit flera böcker om äktenskapet. Hon hade kärleksaffärer vid sidan av med både män ( t. ex. Elias Canetti) och kvinnor, men det tolererade John Bayley. Han skötte hustrun kärleksfullt när hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Hans rörande bok om den här tiden, Iris. En sorgesång, har också blivit Oscarsbelönad film.
The Sandcastle (tillägnad John Bayley) stod på kurslistan i någon del av engelskstudierna och jag vet att jag läste åtskilliga romaner mer. Många är översatta till svenska. När jag nu letade i hyllan hittade jag ett flertal titlar som jag faktiskt glömt bort att jag ägde. Det är så klart bara en bråkdel av hennes utgivning. Utöver de psykologiska romanerna har Iris Murdoch har också skrivit filosofiska verk, skådespel, noveller och lyrik.

Under the Net 1954 (to Raymond Queneau)
The Flight from the Enchanter 1956 (to Elias Canetti)
The Sandcastle 1957 (to John Bayley)
The Bell 1958 (to John Simopoulos)
The Unicorn 1963 (to David Pears)
The Italian Girl 1964 (to Patsy and John Grigg)
The Sea, the Sea 1978 (to Rosemary Cramp; belönad med the Booker Prize)

Tematrio - Äventyr

Läs om Lyrans Tematrio - Äventyr  HÄR
Tre böcker om stora äventyr är uppdraget.

Odysséen skriven av Homeros ca 700 f. Kr. kallar jag ett storslaget äventyr. Under tio år irrar Odysseus omkring på haven och möter, sirener, stormar, cykloper och sjöodjur. Hemma på Ithaka väntar hustrun Penelope och sonen Telemakos. Ibland hör Penelope rykten...

Long John Silver (1995) av författaren och professorn i franska, Björn Larsson.
John Silver sitter på Madagaskar och summerar sitt liv. Hur gick det till att pojken från Bristol som var både läs - och skrivkunnig hamnade till sjöss och hemma i England kom att betraktas som mänsklighetens fiende. Otroligt spännande bok som kan göra seglare av vilken landkrabba som helst.

Snöstormen (2014) av Vladimir Sorokin är en slags odyssée om än inte på haven. Det handlar om två mäns resa som blir en utdragen kamp mot snö, kyla, vargar, lockande kvinnor och en knarkkartell. Männen är på väg att undsätta en by där svartsoten brutit ut och människor förvandlas till zombier. Småhästarna i storlek som vaktlar sliter med självgångaren.

En spännande historieprofessor!

Professorn i historia vid Högskolan i Kristianstad, Marie - Louise Rodén, konverterade till katolicismen på 80 - talet. 1600 - talets historia är hennes specialitet. Boken  Drottning Christina: en biografi (2008) lyfter fram en helt ny bild av den svenska drottningen som abdikerade och reste till Rom. Hon är en av två kvinnor (den andra var Lucretia Borgia) som sovit över i Vatikanen.
Doktorsavhandlingen behandlar drottning Kristinas politiska engagemang i den katolska kyrkopolitiken.
Marie - Louise Rodén är utbildad vid University of Chicago och Princeton University där hon också disputerade. Under sin forskning har hon skaffat sig kontakter i Vatikanen och också suttit i Vatikanens arkiv och forskat.
Ämnet för kvällens föreläsning var emellertid påvedömet; "Fiskarens lina förvandlades till en härskarring", påvestolens nytta och onytta under tvåtusen år. Marie - Louise Rodéns  favoriter är småpåvarna på 15- och 1600 - talen, säger hon. I rask takt tar hon oss genom århundraden av historia om världslig och kyrklig makt, stridigheter, splittring - under en kort tid fanns det inte mindre än tre påvar! - och personliga favoriter som Pius II och Alexander VII. Marie - Louise Rodén tipsar om Irving Stones roman The Agony and the Extacy från 1961 blev film (1965) med Rex Harrison som påven Julius II och Charlton Heston som Michelangelo och deras konflikter under tiden som taket i Sixtinska kapellet målades.
Marie - Louise Rodéns personliga engagemang och unika kunskaper gör hela föreläsningen oavbrutet fängslande.
Inför de tekniska nymodigheterna (OH) står sig dock Marie - Louise Rodén slätt. Det är sådant man har studenter till, menar hon, och avböjer myggan. Vänligt men inte så lite bestämt.

Vikingar i ny tappning

Vikingar - hur kul är det på en skala tänkte jag när jag köpte nya numret av litteraturtidningen Parnass som reslektyr. Men ack, så fel man kan ha! Här möter mig ett flertal jätteintressant artiklar om vikingarna ur nya synvinklar. David Borgström på SF - bokhandeln i Stockholm ger sin syn på vad som skiljer fantasyn från andra genrer och om vikingar i fantasy.
"Det finns inte mycket i vår traditionella uppfattning om vikingatiden som är korrekt!" slår professorn i historia Dick Harrison fast i sin artikel.
Thérese Tangen och Elin Järnemo skriver om Jan Fridegård (pseud. för Johan Fridolf Johansson) och hans trältrilogi, som jag älskade när jag var mycket ung. Trägudars land 1940, Gryningsfolket 1944 och Offerrök 1949.  Fridegårds trälar - vikingatidens arbetarklass är rubriken. Trälen Holme är huvudperson. Han kämpar för slavarnas frigörelse. Nya problem blir det när hans kvinna Ausi möter kristendomen och blir frälst. Holme är inte alls intresserad.
Kirsten Thisted skriver om  Vikingen i inuiternas sagor och Elin Järnemo intervjuar Karl Schultz om asatron idag.
Jämtlands nationalskald, Aksel Lindström, inspirerades av Frösöstenen i sin 
s. k.  Frösötrilogi där han beskriver hur kristendomen trängde ut asatron.  Det är inte bara vikingarnas mansvärld som beskrivs. Aksel Lindström tar även upp kvinnoförtrycket.  Den leende guden; Österhus brinner och Husfröjornas nycklar är titlarna i serien.
Detta är endast en del av innehållet i Parnass 2014:1

Att älska livet mer än dess mening

Det blev en skvätt rea till! Eftersom jag är mycket förtjust i författaren, psykoterapeuten och professorn i religionspsykologi OWE WIKSTRÖMS sätt att formulera sig i skrift köpte jag 
Att älska livet mer än dess mening. Betraktelser och övningar utan att tänka två gånger. 
Visserligen kände jag mig  lite skeptisk inför det där med övningar. Men det säger författaren omedelbart att det kan man bara hoppa över. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla
Owe Wikström är mycket beläst och har forskat mycket inom konst och musik.
Titeln på den här boken kommer från Bröderna Karamsov. Owe Wikström har sysslat mycket med Dostojevskij; han har skrivit om Bach, Proust och Montaigne.

Owe Wikström undrar till exempel varför människor i vår tid är så rädda för allvaret? 
Och varför allt måste vara så stort för att vara värt något?
Varför måste man stressa iväg på dyra sommarsemestrar när det kan vara minst lika värdefullt att skrota runt hemikring? Jag läser vidare. Kanske blir det en och annan övning också.
Saknas: Litteraturförteckning och register

(På förekommen anledning kan jag meddela att prislappen var röd, satt på framsidan och lossnade utan bensin...)

Holm om Hillarp

Fantastiska professor Birgitta Holm  föreläste livfullt, humoristiskt och proffsigt om sin lärare  och personlig vän, modernistpoeten Rut Hillarp (1914 - 2003).
Rut Hillarp var långt före sin tid och chockade det litterära etablissemanget med sina erotiska dikter (Solens brunn, som var den första diktsamlingen 1946) och romaner. Den urusla kritiken för debutromanen Blodförmörkelse (1951), som handlar  om förhållandet  med den demoniske rumänske flyktingen Mihail Livada, den förste professorn i filmkunskap, berörde inte henne mycket. Hon var säker på sin sak.
Hon kunde skriva, hon målade, fotograferade och experimenterade med film.
Allt utfördes i den lilla tvårummaren i Årsta. Mihail Livada hade lagt beslag på det tredje rummet (med egen ingång) och det behöll han även efter det att förhållandet tagit slut.
Den andra stora passionen i Rut Hillarps liv var det svenske författaren Sivar Arnér. Det förhålladet var uppdelat i två perioder med många år emellan. Sivar Arner återkom när han behövde fakta för sin självbiografi...
Rut Hillarps intensiva skaparperioder sammanföll med de perioder då hon hade ett kärleksförhållande.
Under andra Sivar Arnér - perioden tillkom de  böckerna med  dikter och underbara dubbelexponerade foton av Rut Hillarps hand.
Spegel under jorden. 1982
Penelopes väv. 1985
Strand för Isolde. 1991

Rut Hillarp är inte alldeles lättillgänglig. Men Birgitta Holm tycker att man kan börja med de tre dikt- och fotoböckerna, romanen Sindhia (ny uppl. 2000) och den lilla reseberättelsen Kustlinje från 1963 som (naturligtvis) innehåller en fin kärlekshistoria.
Rut Hillarp. Poet och erotiskt geni är titeln på Birgitta Holms biografi.
Dagboken heter det urval av dagboksanteckningar som Birgitta Holm också gjort.

Kanske tiden äntligen hunnit ifatt den allra tidigaste av modernisterna?

Varför håller man på?

Redan på dymmelonsdagen föll läsplaneringen för påsken.Och det är Fredrik Sjöbergs fel
Idag fick jag nämligen
Varför håller man på? Och andra essäer av Fredrik Sjöberg från biblioteket. Och fastnade direkt i de intressanta essäerna.
Fredrik Sjöberg är biolog, författare och översättare.
Flugfällan, som kom ut 2004 inbringade ett Augustpris i fackboksklassen. Russinkungen, Flyktkonsten och Den utbrända kronofogden är några av hans andra titlar.

Att älska varmt och fullkomnas utan feghet är en mycket roande essä som handlar om professorn i botanik och författaren Bengt Lidforss (1868 -1913).
Fredrik Sjöberg har Lidforss som tröstnapp när han känner sig i behov av det. Bengt Lidforss är en lysande stilist och har en vass och ironisk penna enligt Fredrik Sjöberg. Han kom att bland mycket annat ägna sig åt batologi vilket är detsamma som studiet av Rubus, björnbär.
Docent Bengt Lidforss omgav sig med ett flertal av dåtidens kända namn, såsom Strindberg, Gustaf Hellström, Vilhelm Ekelund, Dagny Juel, som Lidforss i likhet med så många andra blev kär i.
Vi hade behövt en Bengt Lidforss idag, tycker Fredrik Sjöberg.

Jag blir absolut nyfiken på att läsa något av Bengt Lidforss. Det har jag aldrig haft lust med tidigare. (Inte ens när jag skulle tenta på det avsnitt i Svensk litteraturhistoria där Lidforss ingick...)

Jag fortsätter att botanisera bland Sjöbergs essäer.

Vår - och sommarläsning

Svensk Bokhandels Sommarens böcker damp ner i brevlådan igår.
Jättefint omslag av Ladislav Kosa, grafisk formgivare och illustratör boende i Malmö. Detaljerna i kollaget har han plockat från olika källor som t. ex. modekataloger. Handen med papperslappen kommer ifrån ett renässansporträtt. Pingvinen i Mingvasen kan han inte riktigt förklara. Han förstår den inte ens själv.


Jeanette Winterson kommer med en ny bok .Det blir man jätteglad för.
Varför vara lycklig när du kan vara normal? är titeln. Men vi får vänta anda tills i augusti!

Cecilia Gyllenhammar har skrivit en fristående uppföljare till Sprickan i kristallen.
Stäpplöparen heter den. Den beräknas utkomma i juni.

Mor, mamma, morsan. Tretton berättelser om kvinnorna som formade oss.
En antologi med medarbetare som Anna Jörgensdotter, Agneta Klingspor, Kristian Lundberg, Nour el- Refai, med flera. I maj kommer den.

En diktares kompost . Om Gunnar Ekelöf.
Professorn i psykiatri, Johan Cullberg, har skrivit en biografi om en av våra stora svenska diktare. De svåra barndomsåren var den kompost ur vilken skapandet växte. Också en majbok.

Korntäppan av australiensaren Gerald Murane.
Författaren sägs gå på jakt bland de inre bilder han samlat på sig under livet.
Kommer i maj.

Bättre än så här blir det knappast. Tankar om att vara gammal. Av engelska
Jane Miller. Med förord av Elsie Johansson. Finurligt, fundersamt, osentimentalt och humoristiskt. Sägs det.

Det var några böcker som jag genast satte upp på läslistan.
Det kommer alldeles säkert flera.

Den döende detektiven

Äntligen har också jag läst en bok av Leif G(ustav) W(illy) Persson!
Dessutom har jag läst den andra CD-boken i mitt liv på kuppen.
(Den enda CD-bok jag lyssnat på tidigare var Schlink, B, Högläserskan.
Krister Henriksson läste.)
Den döende detektiven är inläst av skådespelaren Peter Andersson. Det gör han fantastiskt bra. Dessutom tycker jag att själva boken är överraskande bra.
Den obändige Lars Martin Johansson förefaller vara författarens alter ego; överviktig, glad för mat och dryck, humoristisk, skärpt, egocentrisk och lätt slagrörd.
Bästa vännen, den vältrimmade alfahannen Bo Jarnebring, och brorsonen Max hjälper Johansson att gå till botten med ett 25 år gammalt, nyligen preskriberat mord på en 9-årig flicka. De "sliter asfalt och lägger örat mot rälsen" och det dröjer inte länge förrän Johansson är gåtans lösning på spåren.
Tidsmarkörerna är många, åsnesparkarna mot Hans Holmér och Ebbe Carlsson förekommer på mer än ett ställe. Och "den fete professorn som pratar skit i Efterlyst" är ju lätt att identifiera.
Dialogen är utmärkt; den inre monologen roande; älgjaktsfantasierna kan röra en sten till tårar och det griniga motståndet mot allt förnuft irriterar inte bara hustrun Pia, ledsagaren Mathilda och medhjälparen Max. "Jag mår prima - som en pärla i guld" är Johanssons lögnaktiga svar på vänligt intresserade frågor. Ibland är f.d. chefen för SÄPO och Rikskrim verkligen som en stor baby. Zigeunerwurst med surkål och fransk senap från världens bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen, måste man ha om det så ska kosta en livet!
Lars Martin Johansson är annars en klok och läsande människa. Det sticker han inte under stol med. Domaren och hans bödel av Friedrich Dürrenmatt anser han vara ett rent mästerverk.
Den döende detektiven är välformulerad och skickligt skriven i korta kapitel och med mycken energi och erfarenhet. Den innehåller mycken kunskap om samhällets avigsidor, barns utsatthet i allmänhet och i vissa sammanhang och på vissa platser i synnerhet.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa flera böcker av Leif Gustav Willy Persson.

HÄR är adressen till Leif G W Perssons hemsida

Sapfo, Hypatia och gänget

Professorn i arkeologi

GULLÖG NORDQUIST
från Uppsala Universitet
föreläste om Kvinnors makt och vanmakt i antikens Grekland under Elin Wägnerseminariet 11- 12 september på St. Sigfrids folkhögskola i Växjö.
Klasskillnaderna var oerhörda i Aten och det var endast 10% av befolkningen som var fullvärdiga medborgare. Medborgarskap var inget som kunde förvärvas. Det föddes man till. Mannen och kvinnan har olika uppgifter i företaget familjen, oikos.
Mannen deltar i det offentliga livet och han förväntas ägna sig åt politik.
Yrkeskvinnor förekom och var oftast slavar; barnsköterskor, städare, gatuförsäljare.
I idealfamiljen vill man inte ha många barn. Det sprider egendomen. Har vi hört det förut?
Gudinnan Hera (bilden ovan t.v.) vakar över de gifta kvinnorna. Hon är gift med sin bror den notoriskt otrogne Zeus. Därför är hon arg och hämndlysten. Och farlig.
Lysistrate var gudinna i ett Afroditetempel och hon har en verklig förebild medan en del andra kvinnor i olika positioner var mytiska.
Drottning Berenike på 300-talet f. Kr. var märklig på så sätt att hon var medregent till sin man kung Ptolemaios och även fick förekomma tillsammans med honom på ett mynt.
Allan Klynne, tidigare elev till Gullög Nordquist, har skrivit en mycket bra bok om Kleopatra, Kleopatra: liv och legend
Några nedslag i anteckningarna från en lysande föreläsning.
Gullög Nordquist kunde vi lyssnat länge på.

Non serviam

Kjell Espmark, Minnena ljuger

Karin Thunberg intervjuar:
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/en-sann-lognare_4609197.svd


Det blir Kjell Espmark som får 2010 års Tranströmerpris. Priset delas ut vartannat år av Västerås stad i poeten Tomas Tranströmers anda.Kjell Espmark är poet, författare och ledamot av Svenska Akademien.Han får priset "för att han i ett orfiskt trots, med en inträngande känslans fantasi sjunger tillbaka de av historien utplånade och de av makten krossade i ett lyriskt verk om kärlekens och dödens återsken hos de levande."

Den sjunde maj får Kjell Espmark motta priset på 100 000 kronor vid en ceremoni i Västerås konserthus.

Mats Gellerfelt recenserar Minnena ljuger:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/arligt-om-lomska-minnen_4654299.svd

Göran Sommardahl i Kulturnytt:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3668414

Själv har jag skam till sägandes aldrig läst något av Kjell Espmark tidigare, men det tänker jag reparera nu. Vissa kristallklara formuleringar och skarpa insikter lockar till fördjupad bekantskap. Poesi eller prosa? Förmodligen både och.

Visst finns det anledning att vara misstänksam mot det man tror sig minnas. Minnen bearbetas och förändras med tid och erfarenhet. Hur? och varför? är det intressanta. Det är ingen medveten förvanskning. Det går av sig självt. Kjell Espmarks barndom var en enda otrygghet. Föräldrarna skildes när han var fyra år. Han blev far åt sin lillebror och de båda pojkarna fick hela tiden lyssna till moderns hot om självmord. Troligen var det ett sätt att lätta på trycket för att inte explodera, men det kunde ju inte de små gossarna veta. Undantaget var när pojkarna var sjuka. Då var mor idel omsorger. Som vuxen kunde Kjell Espmark förstå att modern dragit ett tungt lass. Hon försörjde familjen bl. a. genom att skriva noveller för Hemmets Veckotidning. Dessutom utbildade hon sig till tandläkare.

Kjell Espmark är framför allt tveksam till sina barndomsminnen förefaller det. Vad det gäller yrkeslivet som litteraturvetare och som innehavare av stol nr 16 i Svenska Akademien tycks han vara mera säker på sin sak. Kanske beroende på minnesanteckningar och dagböcker?
Som läsare kan man bli tveksam till att författaren alltid tycker sig ha blivit missförstådd och motarbetad. Ingen har sett honom som den han verkligen är. Men intrigerna i de litterära kretsarna ter sig ovärdiga och man förstår att de infama angreppen måste ha känts mycket sårande.

De rena familjeangelägenheterna är Kjell Espmark sympatiskt nog försiktig med. Den nya lyckan med Monica Lauritzen från SR P1 och den goda kommunikationen med de egna barnen kan man bara gratulera till. Och säkert kommer det flera alster av den vitale professorn i litteraturvetenskap som en gång i tiden bytte juridiken mot litteraturen.