Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
MIN
elisamatilda: Fem en fredag v. 6: En liten vecka
När jag var ca 15 år fick jag Solen är mitt öde av Marguerite Steen i födelsedagspresent. Det var en stor, tung dubbelspaltig bok och den var olidligt spännande. Och den handlade om kärlek. Jag läste och läste i den doftande julinatten med gardinen lojt böljande i den svaga nattvinden medan timmarna gick och gick.
Bonusfråga: Har du tittat i reakatalogen? Det har jag och jag hittade Vargarna från evighetens skog och Det tredje riket av Karl Ove Knausgård
enligt O: Veckans kulturfråga v. 6: Kulturella höjdpunkter i januari.
En höjdpunkt i januari var läsningen av Trilogien av Jon Fosse. Jag läste den på nynorska för jag ville komma så nära originalet som möjligt. Det hade varit roligt att lyssna på en nynorsk inläsning. Jon Fosses enkla, kärva språk tilltalar mig liksom musikaliteten och omtagningarna. En annan höjdpunkt var Ingvild Rishøis första roman Stargate som dottern så påpassligt gav mig i julklapp. Författarens lojalitet med barn är ett genomgående drag. Berättelsen är mörk men saknar alls inte humor. Som läsare tänker en på
HC Andersen, Bibeln, Astrid Lindgren och Selma Lagerlöf. Författaren
slösar inte med orden. Språket är väldigt effektivt. Ingvild H. Rishøi
förstår i alla lägen att välja de exakt rätta orden och då behövs det
inte så många. Januari bjöd också på två överraskningar. Alberte och Jakob av Cora Sandel läste jag för många år sedan och hade jättetråkigt. Framför allt gillade jag inte Alberte. Nu läste jag om boken och tyckte inte alls att den var tråkig. (Men jag gillar fortfrande inte Alberte.) Den andra överraskningen var den långa romanserien om Familjen Winther. Jag hade låtit mig förledas av omslagen och i viss mån titlarna och tänkt feel - good. Men fullt så enkelt var det inte. Familjen Winther handlar framför allt om flera generationer kvinnor, men även om klass, kvinnokamp och generationsmotsättningar. Jag började lyssna och sögs genast in av berättelsen driv. Och nu har jag redan kommit till del sju, Familjeband. Tack för tipset enligt O! Filmstudion inledde stort med Min enastående mamma, en italiensk hbtq - film som delvis bygger på regissörens, Emanuele Giuliani, egen uppväxt. Hans biologiska kön var kvinna men numera är han en man på 58 år. Mamman spelas av Penelope Cruz, som påminner om en ung Sophia Loren. Hon är enastående på så vis att hon håller sin dotter Adriana om ryggen när hon trevar sig fram mot sin egentliga identitet. Hon känner sig mera besläktad med pojkar, klar sig som en pojke och leker som en sådan. Pappan dundrar och skriker och gör sekreteraren sin kur.
"Katrine Wessel har arbetat både som journalist och redaktör, men är nu författare på heltid. Hon växte upp i Trondheim och har länge drömt om att skriva historiska romaner som utspelar sig där. Hon bor i Bærum med man och barn, men tillbringar mycket tid på familjens landställen i Sverige och på Sørlandet." Så står det på förlagets webbsida
Första delen i serien har titeln En ny tid. Vi är i Trondheim i slutet av 1800 - talet. Karl och Cecilia Winther hör till överklassen i staden; Cecilia är stilikon. Hon är väl medveten om sin roll som hustru och mor; kvinnor ska ha smala midjor och följa regler. Hon gillar inte kvinnor med moderna idéer. Paret Winther har varit gifta i tjugofem år och har tre barn. Christian är äldst. Han är en äventyrlig man som har svårt att hålla i pengar. Han kommer väldigt dåligt överens med sin far men har i hög grad sin mors öra. Fredrik är näst äldst. Han är mera försiktig av sig och dras med en hälta sedan en sjukdom i barndomen. Yngst är den bortskämda livliga Rose som gör föräldrarna förtvivlade genom att förälska sig i alldeles fel man. Rose skickas till mormor och morfar på Oaktree Manor i Sussex. Som om det inte vore nog med det så förälskar sig Christian i den frispråkiga Ellinor som gillar politik, är för fri kärlek och kvinnors rättigheter. Hon är dotter till en pälsvaruhandlare och dessutom står hon bakom disken, vilket ju är oerhört i en familj där en bör ha släktträd som sträcker sig århundraden tillbaka i tiden. Karl och Cecilia Winther har en del att tampas med. Bakom kulisserna döljer sig en del annat som så småningom kryper fram.
Jag tycker att berättelsen flyter fint och har ett driv. Språket är bra vilket en kanske delvis bör tacka översättaren, Eva - Maria Gelotte, för. Det är kvinnorna som finns i förgrunden. Jag fäster mig särskilt vid Cecilia Winther utan att känna henne närmare. Men det finns fler att sympatisera med i den här berättelsen. To be continued.
Kazu är född 1933. Han bor nu i ett tält under ginkoträden i Uenoparken i Tokyo, tvärs över gatan ifrån Ueno Station dit han kom 1963 i december för att 1964 börja bygga inför OS. Föräldrarna och familjen fanns hemma i Fukushima. Kazu brukade åka hem två gånger om året; en gång vid Obon, själarnas högtid, och en gång i slutet av året.
Tretton timmar tilldrar sig under 13 timmar i Kapstaden. Två olika fall utreds parallellt.
Bennie Griessel, kriminalkommissarie och nykter alkoholist är mentor för en grupp poliser.
Han är en dynamisk, klok och mänsklig man som inte förlorat sin empati under 25 är som polis.
Året är 1941; platsen Croydon, London. I ett flyganfall bombas Jacks och Mollys hus. Jack är fem år; Molly är hans mamma; fadern har har blivit dödad i kriget. Jack och Molly förlorar kontakten med varandra. Jack hamnar på ett barnhem och väntar varje dag på att Molly ska hämta honom.
Inlägg
