Tokyo Ueno Station

Kazu är född 1933. Han bor nu i ett tält under ginkoträden i Uenoparken i Tokyo, tvärs över gatan ifrån Ueno Station dit han kom 1963 i december för att 1964 börja bygga inför OS. Föräldrarna och familjen fanns hemma i Fukushima. Kazu brukade åka hem två gånger om året; en gång vid Obon, själarnas högtid, och en gång i slutet av året. Nu inser han vad han missat av sina barns utveckling och övrig samvaro med familjen. Du har inte haft tur i livet, säger hans gamla mor. Kazu går baklänges in i framtiden och lever mest i det förflutna; sitt eget och Japans. Han har upplevt tsunamin, tyfoner, krig, oroligheter i landet, fattigdom, kyla och hungersnöd. Han har fått uppleva sin sons förtidiga död. Kôichi var 21 år och hade just blivit klar med sin examen till radiograf när han plötsligt och oförklarligt dör, till stor sorg och saknad för föräldrarna som varit så stolta över sonen. När kejsaren eller någon annan högt uppsatt person vill besöka Ueno – parken städas alla hemlösa och deras tält bort. När de sedan vågar sig fram igen har det kommit upp skyltar med Får ej beträdas på gräsmattorna. Yu Miri skildrar i Tokyo Ueno Station en grupp människor som lämnats helt därhän. Matförsörjningen är inga problem eftersom restauranger och affärer ställer ut mat som de hemlösa kan hämta om de hinner före sopbilen. Däremot är det lätt hänt att de fryser ihjäl. Kazu undrar om livet är värt att leva. Han funderar över tiden och tidens gång. I flera stora städer har ungdomar satt igång trakasserier mot de hemlösa. De hemlösa körs slutligen ut ur parkerna till en tillvaro som kringirrande på gatorna. En tillflykt var ringlinjen Yamanote line där de kunde åka runt runt varmt och torrt. En annan plats som erbjöd tillfällig vila var en biograf där de kunde köpa en biljett som gällde flera föreställningar. Kazu drabbas plötsligt av en insikt. Framför honom finns bara en väg. En anar det värsta. Tokyo Ueno Station berättar om en svår verklighet i kulisserna till ett annat liv. Yu Miri lyckas väl med att berätta om dessa namnlösa som inte äger mer än det som ryms i ett par påsar och som saknar tillgång till de mest basala bekvämligheter. Det är tung läsning och jag har en känsla av att det regnar oavbrutet. Av Yu Miri har jag tidigare läst Fullt hus och jag kommer att följa hennes vidare utveckling.

Titel: Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken

Författare: Yu Miru

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 162 sidor