Att älska livet mer än dess mening

Det blev en skvätt rea till! Eftersom jag är mycket förtjust i författaren, psykoterapeuten och professorn i religionspsykologi OWE WIKSTRÖMS sätt att formulera sig i skrift köpte jag 
Att älska livet mer än dess mening. Betraktelser och övningar utan att tänka två gånger. 
Visserligen kände jag mig  lite skeptisk inför det där med övningar. Men det säger författaren omedelbart att det kan man bara hoppa över. Sju veckors betraktelser dag för dag med efterföljande övningar enligt mönstret 1/ Uppmärksamma, 2/ Reflektera över, 3/ Handla
Owe Wikström är mycket beläst och har forskat mycket inom konst och musik.
Titeln på den här boken kommer från Bröderna Karamsov. Owe Wikström har sysslat mycket med Dostojevskij; han har skrivit om Bach, Proust och Montaigne.

Owe Wikström undrar till exempel varför människor i vår tid är så rädda för allvaret? 
Och varför allt måste vara så stort för att vara värt något?
Varför måste man stressa iväg på dyra sommarsemestrar när det kan vara minst lika värdefullt att skrota runt hemikring? Jag läser vidare. Kanske blir det en och annan övning också.
Saknas: Litteraturförteckning och register

(På förekommen anledning kan jag meddela att prislappen var röd, satt på framsidan och lossnade utan bensin...)

Grattis, Jonas Brun

JONAS BRUN
född 1979, vann Sveriges Radios romanpris för sin tredje roman Skuggland, en roman om kärlek, förlust och saknad enligt flera källor.
2009 fick han Mare Kandre - priset för  romanen Det Amfibiska Hjärtat.
2004 debuterade han med romanen Den andra tiden.
Ännu ett läsprojekt att lägga till alla de övriga.
Men allra först ska jag slutföra Ingenbarnsland.

Vem vinner?

Vem får SVERIGES RADIOS ROMANPRIS?
Det är verkligen jättespännande. Ikväll kl 18.15 får vi veta resultatet. Oliiiiidligt spännande! Tycker jag som snart har läst ut Ingenbarnsland av 
Eija Hetekivi Olsson och är omåttligt förtjust! 
Och hoppas att Hetekivi Olsson får priset.
Vilken energi hon utstrålar den unga Miira som är huvudperson i romanen. Och vilken framåtanda och beslutsamhet. Trots att hon inte direkt har någon som uppmuntrar henne. Mamma och pappa bara längtar hem till Finland. Miira vill verkligen inte till Finland och hon vill inte heller gå i finneballeklasserna. Hon är svensk och talar utmärkt svenska. Varför ska hon som är född i Sverige läsa Svenska för invandrare? Det undrar jag också!
Miira är inte den som vill gå några banade vägar. Hon reagerar instinktivt mot spelet mellan flickor och pojkar och tycker att flickorna är löjliga som fnissar och låter pojkarna hållas.
Hon sticker upp mot lärarna och protesttiger sig igenom engelskan på¨Römossaskolan i Gårdsten. Vi befinner oss i mitten av 80 -talet.
Författarinnan har verkligen lyckats med sin debut. Stilsäker står det på baksidan av boken och det kan man bara hålla med om. Nyorden står som spön i backen. Oftast är de roliga och effektiva, men ibland blir de aningen för många. Den kärva humorn är svår att motstå. Liksom den arga, begåvade, unga Miira som trevar sig fram i en hård tillvaro. Hittills har hon haft någon sorts radar som fått henne att klara skinnet och jag hoppas att det håller sig i resten av boken också.

Ingenbarnsland tävlar med Skuggland av Jonas Brun och Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff - helt säkert utmärkta romaner de också.
Lina Wolff har jag läst tidigare och tyckt mycket om.

Hur står det till i mammas stora mage?

Uno i mammas mage av Sara Gimbergsson är en minimalistisk, humoristisk och pedagogisk liten bok för till exempel någon liten som ska få ett syskon.
Rakt på sak om babyn som får näring av mamma, suger på tummen, dansar och sjunger med mamma, simmar omkring i mammas mage som mamma simmar i badhuset. Till slut blir stugan för trång och babyn och mamma får hjälpas åt och skaffa babyn större lägenhet.

Tematrio - Skolan

 




  Lyran
vill ha tre tips om bra "skolböcker" den här veckan.

Fjäril av Alma - pristagaren Sonya Hartnett berättar om en fjortonårig flicka som är kraftigt mobbad i skolan och inte får det stöd hon behöver av vuxenvärlden

Anteckningar om en skandal 
av Zoe Heller handlar om den förbjudna kärleken mellan lärare och elev i en skola i norra London. Barbara Covett, kollega och vän, iakttar och skriver ner vad hon ser. Och så småningom skiftar berättelsen fokus... Romanen är också filmad.

Fröken Selma. När Selma Lagerlöf var skolfröken i Landskrona av Lena Carlsson
En berättelse av  Elna och Rut, elever i Elementarskolan där Selma Lagerlöf satt i katedern på dagarna På nätterna skrev hon romaner. Boken som omfattar 57 sidor finns att beställa på Adlibris och beräknas komma ut under mars. Rekommenderad läsålder 9 - 12 år

Langs debut

Maria Langs debutroman, Mördaren ljuger inte ensam, kom 1949.
Dagmar Lange (1914 - 1991)  var litteraturvetare, lektor och deckarförfattare.
Jag har inte läst så mycket av Maria Lang och definitivt inte denna förrän nu.
Och jag blev glatt överraskad. Ett och annat begrepp känns föråldrat och Puck Ekstedt är lite väl klämkäck och hurtig men på det stora hela tycker jag att romanen håller. Och den är mycket välskriven.
Bergslagsmiljön är kärleksfullt skildrad. Författarinnan är mån om sina manliga karaktärer. Kvinnorna är vackra och nyckfulla - på något undantag när.
Morden äger rum på en ö i en sjö i Bergslagen. Miljön är alltså begränsad och antalet inblandade är ursprungligen tio. Kommissarie Christer Wijk, skärpt och elegant, har liknats vid lord Peter Wimsey.
Maria Lang själv  har vissa likheter med Agatha Christie. 
Ett plus är personförteckningen i början av boken.

För bibliotekens bevarande

1994 kom  Elefanten i biblioteket. En biblioteksantologi sammanställd av 
Meta Ottosson, utgiven av En bok för alla som en del i arbetet för bibliotekens bevarande. Antologin gavs ut för nära nog 20 år sedan men är dessvärre fortfarande aktuellt. Många kända författare har lämnat bidrag; 
en del helt nyskrivna.
Här är Peter Curmans bidrag.

Försvara frihetsskeppen!

Stanna upp ett ögonblick utanför ett bibliotek!
Vilka hemliga världar trängs inte därinne
mellan böckernas pärmar!
Så många lidelser, så många liv
som väntar på att få mäta sig med ditt!
Kanske finns bland orden
några som kan få dig att förändra ditt liv.
Likt skepp lastade med drömmar och visioner
ligger biblioteken förtöjda vid verklighetens kaj.
I böckerna är författarna alltid hemma
ständigt beredda att dela med sig av sina liv
sina äventyr och tragedier
I böckerna väntar Anna Karenina, Odysseus, Huck Finn och
alla de andra på att få vakna till liv igen
i just ditt medvetande.
Varje gång en bok möter en läsares ögon
skrivs den på nytt.
Den skriver sig in i dig, i ditt kött och ditt blod.
En sådan glädje att kunna gå ombord och segla
vart som helst!
Ett sådant brott att förmena oss den glädjen!
För när man lägger ner ett bibliotek
borrar man inte bara fantasins skepp i sank.
Man våldför sig också på det innersta hos människan,
på hennes värdighet och integritet.
Därför: låt oss gemensamt försvara våra frihetsskepp!
Lägg gärna ner JAS - projekt, robotbeställningar och 
Öresundsbroar.
Men lägg aldrig ner människan och hennes bibliotek

Asocial hedonist

En hemlös katt väljer ut Nils Uddenberg och hans hustru till sina människor.
Först flyttar den in i ett redskapsskjul. Sedan får den mat. Och så börjar paret Uddenberg kalla den "hon".  Hustrun fotograferar henne.  "Hon" blir till Kissen.
Kissen utökar tålmodigt sitt revir och vips! har hon flyttat in till paret Uddenberg, som känner sitt ansvaret växa.
En dotter tycker att  Kissen höjer humöret på hennes vinterfader och erbjuder sig som kattvakt när det behövs.  Och det behövs. Paret Uddenberg reser mycket.
Professor Nils Uddenberg, läkare, psykiater och författare i Lund, hade katt  i familjen under uppväxten. Modern beskrivs som kattoman så han anser sig vara präglad på katt.
Nils Uddenberg berättar i  Gubbe med katt. En kärlekshistoria lite om kattens historia; han jämför hunden och katten som husdjur. Han föredrar den frihetsälskande, självständiga katten framför den trofasta hunden. Han inser att han och Kissen aldrig kommer att förstå varandra fullt ut, men det räcker att de trivs i varandras sällskap. De har redan likartade rutiner.
Inget som berättas i Gubbe med katt är några nyheter för den som har katt. Tvärtom. Gubbe med katt är mest för hundmänniskor som aldrig haft katt.

Internationella kvinnodagen

Kristianstadsbladet 
intervjuar Maria Ehrenberg, författare till 
Bland hondjävlar & bitterfittor: kvinnokamp i litteraturen 
som ges ut på Internationella kvinnodagen.

Sigitas Geda

Sigitas Geda
visar sig vara månadens diktare i Dagens dikt

Den förargliga prislappen

 

Jag hade hellre haft Parsifal  (namnet ser förresten ut att vara broderat med myrgång!) utan prislappssåret uppe i högra hörnet! Om man vill vara välvillig och bjuder till kan man kanske få det till ett litet moln eller en vit örn, men jag vet ju hur vekligheten ser ut.
Under rea-prislappen satt en tidigare reaprislapp som bitit sig fast ordentligt.
Jag sparar gärna prislappar på insidan av omslaget. Men på framsidan vill jag inte ha dem.
Hannele är bekant med fenomenet och ordinerar bensin.
Det har jag inte i verktygslådan, men väl lacknafta. Undrar om det fungerar?

Observera att Parsifal här är en kvinna...

Litauen diktar

 

Litauen diktar: Möte i gryningen. 2005
Det fantastiska Bokförlaget Tranan presenterar 29 poeter från Litauen.
Av de 29 är 8 kvinnor.
Det är en spännande diktsamling som kommit ut femton år efter Litauens återvunna självständighet.
Den är hoppfull och egensinnig. Liana Ruokyté och Juris Kronbergs har översatt.
En oförutsägbar och tongivande poet är enligt författarpresentationen författaren, översättaren, dramatikern, essäisten och litteraturkritikern  
Sigitas Geda, 1943 - .
Vad jag kan se finns endaste en titel på svenska, Fallande ängel i Palanga 2001. 
Tolkning: Ulf Eriksson. Parallelltext på svenska och litauiska.

50 års arrogans

med Rilke, Camus, Derrida...

femtio enfaldiga,
bortspelade, bortrumlade
år av lärande, tänkande, insikter
nästan ett helt liv,
och bara för
att återvända till ängen
vid sjön och ljuset
av fyra stulna tomater

Tematrio - Bokrean

LYRANS
uppgift denna veckan: Berätta om tre reafynd.

På det hela taget tycker jag inte att rean är någon höjdare längre.
Det var faktiskt bättre förr när det kom efterlängtade praktverk till förmånliga priser på rean.
Det lönade sig att ha is i magen och vänta.

Här kommer i alla fall tre böcker jag hittade på rean; en av dem kan möjligen kallas fynd.
(Men det jämnade ut sig när jag försökte avlägsna prislappen och fick omslaget med. Usch!)
Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Inläst av Max von Sydow.
Bonnier Audio i serien Klassiska män. Den ser jag fram emot att lyssna på.
Som bonusmaterial finns ett förord av Stewe Claeson.
Hemingway fick nobelpriset i litteratur 1954.
Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller i urval och översättning av Lars Vargö. Novellen är populär i Japan. I likhet med tidningsföljetoner fungerar de som reselektyr. En bok för alla.
Parsifal av Sigrid Combüchen
I dessa dagar när Parsifal är på var mans läppar tyckte jag att det fanns anledning att investera i romanen med samma namn. Combüchens Parcifal är kvinna och berättelsen en framtidsroman från 1998.

Nytt om gamle Petrarca

Francesco Petrarca är idag mest känd för sina kärleksdikter.
Men han var inte bara kärleksdiktare, han var också en av alla tiders största litteraturkännare och litteraturälskare. Petrarca hade synpunkter på författarskap, vad man skulle läsa och hur man skulle skriva.  
Dessa tankar har nu samlats ihop och presenterats av Anders Bergman i den nya boken Petrarca och litteraturen.
"Vad är ljuvare än fri tid ägnad åt litteratur?" Yttrandet fälldes av Petrarcas idol Cicero och gäller i hög grad om Petrarca. 
Jag ser fram emot att få läsa Petrarca och litteraturen.

Tävling

På Jennies boklista
kan man vinna Magikernä av Lev Grossman.
Det vill man gärna.

Ett rum med utsikt

Ett rum med utsikt (1908) av E(dward) M(organ)  Forster kom inte på svenska förrän 2006.
Maria Ekman har gjort översättningen och Stephen Farran - Lee har skrivit förordet. Allra sist kommer ett mycket användbart appendix med uppgifter om alla litterära och musikaliska referenser.
Arbetsnamnet på romanen var Lucy. Huvudpersonen, Lucy Honeychurch och hennes kusin Charlotte Bartlett är på besök i Florens. De är ett omaka par; två väldigt olika kvinnor. Lucy är ung, spontan och förvirrad.
Charlotte är äldre, ogift och vet hur allt bör och skall vara; vad som går för sig och inte. Stelnad i sina former helt enkelt.
Klassindelningen är skarp. Stadsborna skiljer sig från lantbefolkningen; engelsmännen från italienarna.
Mr Emerson och hans son George skiljer sig från mängden. Man vet inte riktigt var de ska placeras.
Författarinnan Eleonora Lavish anses vara mycket originell. Hon går på föreläsningar och låter dammråttorna frodas i hemmet. 
Lucy - författarens alter ego -  har en liten flirt med George men förlovar sig med den outsägligt triste, men mycket passande Cecil Vyse som älskar att svänga sig med italienska uttryck. Bredvid Lucy förefaller han ganska livlös. Men han fäller många roande repliker. Helt oavsiktligt förstås.
Ett rum med utsikt är en älskvärd bok. E M Forster sägs ha en "tebordsteknik" enligt den beundrande författarenkollegan Christopher Isherwood.
Forster tar sina karaktärer på kornet; ironin är rolig men inte elak.
Man kan skratta åt de olika personligheternas fåniga egenheter, men i nästa minut gör de något som får en att känna respekt för dem.
Forster var framför allt romanförfattare. Ett arv gjorde det möjligt för honom att helt ägna sig åt sitt författarskap. Han var tystlåten medlem i Bloomsburygruppen
Forster är kanske mest känd fär Howards End och En resa till Indien, men Ett rum med utsikt är alldeles utmärkt också. En riktig liten pärla!
Alla är filmade. Efter hans död gavs romanen Maurice ut. Den avslöjar Forsters livs hemlighet, nämligen att han var homosexuell. Den finns också som film.
Femtio år senare, alltså 1958, skriver Forster En utsikt utan rum och berättar vad som hänt sedan sist.

"Mina bin och andras insekter"

Stina Lindén från Adopt a Bee
informerade om verksamheten som varit igång sedan sent 2011 och redan väckt uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. I Tyskland har man kopierat konceptet och biodlare får till och med göra skatteavdrag.
Magnus Rasmusson från Sösdalaortens biodlarförening
bidrog med intressant upplysning om binas liv och leverne och om hoten mot bina i form av olika gifter som bland annat gör att bina inte hittar hem.
Buckfast är den vanligaste birasen. Den odlades fram av den munk i Buckfast i England.
Stina Lindén berättade om arbetet med att söka pengar, ordna arbetslokal, måla bikupor, cykla (miljövänligt ska det vara!) runt med cykelkärra lastad med bikupor och annan utrustning, ta vara på honungen, städa kuporna, resa runt och informera och mycket annat.
Stina Lindén och Sofi Holmgren är två gymnasielärare som båda bor i lägenhet och sköter arbetet med Adopt a Bee på sin fritid. Den ena handskas med det praktiska och den andra med administrationen.
Biodling förefaller vara en hel vetenskap.Stina L och Sofi H fick naturligtvis lära sig mycket efter hand.
Vad gör man när bina svärmar? Vad gör man när ett bisamhälle är aggressivt? Jo, då byter man bidrottning! Det är hon som är roten till det onda. Död åt drottningen! Leve drottningen!
Myrornas liv är grymt, det visste jag. Men binas är inte ett dugg bättre!

Bi-glädje av Klaus Schulte, 1996, är en liten informativ skrift om bin och biodling med en imponerande litteraturförteckning. "Mina bin och andras insekter" är en kul kapitelrubrik.
Biodling av Werner Meltzer. Praktiska råd för nybörjare. 1988. Med tysk grundlighet leder författaren den blivande biodlaren genom hela processen; grundläggande bikunskap, välja biras, välja utrustning, skötsel och tillsyn, arbetsplan för ett år, produkter från bisamhället, sjukdomar och hot såsom amerikansk yngelröta, med mera. En studieplan finns liksom ett underbart register med fackuttryck.
Biodlarens kokbok är utgiven av Sveriges Biodlares Riksförbund 1995. Kort historik följs av läckra recept. De sista sidorna i skriften upptas av Honungstips och gammal klokskap.
Böckerna ovan hittade jag i systerns bokhylla.

Søren Kierkegaard 200 år

Sällan har väl en människa med så kort livstid (1813 - 1855) som filosofen, författaren och teologen Søren Kierkagaard haft så stort inflytande på både   samtid och efterkommande! Jag har länge tassat runt honom men inte vetat riktigt vad som kunde vara lämpligt att börja med. 
På den frågan svara Lone Koldtoft från Språk - och Litteraturcentrum i Lund att det är individuellt. Det som är rätt för en passar inte den andre. 
Själv påbörjade hon(ofrivilligt) sina studier med läsningen av Sjukdomen till döds. Den handlar om förtvivlan och inte om döden. Lone Koldtoft hade den boken i sin packning när hon blev sittande på ett fem (5) timmar försenat tåg. Andra börjar med Antingen - eller eller Stadier på livets väg. En annan Kierkegaard - kännare, Roy Wiklander, säger att stora delar av dessa verk kan läsas som romaner.
Søren Kierkegaard ställer krav på engagemang från sin läsare. Han är en individens författare till skillnad från Grundtvig som var kollektivets. Kierkegaard är överhuvudtaget ganska sträng. Ibland vill man gå i svaromål.
Kierkegaard menar att en människa ständigt gör sina val. Även om hon inte väljer. Det är viktigt att man står för sina val. Han skiljer också mellan olika livshållningar. Det finns en estetisk hållning, en etisk och en religiös. Man utvecklas inte från det ena till det andra eller är renodlat det ena eller det andra.
Kierkegaard låter några av sina olika personer  företräda de olika hållningarna och dra ut konsekvenserna av dem. 
Det fanns en kvinna i Kierkegaards liv (utöver modern). Hon hette Regine Olsen och var en ung oskuldsfull flicka som under en tid var förlovad med Kierkegaard. Men han insåg att han inte var något ämne till god äkta man och sårade henne djupt genom att göra slut. Det hade han sedan dåligt samvete för i hela livet. Säkert var det ett mycket klokt och insiktsfullt beslut av Kierkegaard.
Søren Kierkegaard är mera känd än läst, heter det. Det är säkert alldeles riktigt, men en sak är klar och det är att han citeras väldigt ofta - av författare och andra - i olika sammanhang. Och ibland på de mest oväntade ställen.
Tänkarens mångfald. nutida perspektiv på Søren Kierkegaard gavs ut 2005 till 150- årsminnet av Kierkegaards död. Det är en samling essäer om Kierkegard av olika Kierkegaard-kännare som bland andra Lone Koldtoft och Roy Wiklander. Där finns också ett utdrag ur Kierkegaards första Journal som beskriver en vistelse i Gilleleje där han anses har fått sin religiösa omvändelse. Här finns också beskrivningen av ett besök på Krapperups slott.
Boken ingår i serien Centrum för Danmarksstudier

Tematrio - Sportlov

Lyrans
uppgift vecka nio: Böcker med någon sport i. 
Tematrio - Sportlov

Alan Sillitoe, The Loneliness of a Long Distance Runner
En ung man på uppfostringsanstalt visar sig vara en löpartalang. Han specialtränas, men revolterar på sitt eget sätt. Löpning

Lionel Shriver, Dubbelfel
Ett äkta par är båda tennisspelare. Hustrun ÄR tennis hela hon medan mannen mer ser möjligheten att tjäna pengar. När han börjar närma sig hennes standard smyger sig irritation, avund och skadeglädje in i äktenskapet

Pierre Magnan,  Cyklisternas tysta död
I bergiga Provence mördas den ena tävlingscyklisten efter den andra. Ingen förstår riktigt hur det går till.
Men ingenting är omöjligt för kriminalkommissarie Laviolette.

Radioföljetongen

Idag börjar en ny radioföljetong  Stål av Silvia Avallone i 35 avsnitt.
Det är en arbetarskildring från Berlusconis Italien. Två trettonåriga väninnor står i centrum.
Om Stål tyckte jag SÅ HÄR när jag läste den i somras 

Åsa Beckmans recension i DN

Språken i Norden

Det är alltid lika upplyftande att lyssna till människor som kan och som är entusiastiska för sina ämnen. Och Fredrik Harstad är den borne pedagogen.
I raskt och ändå avspänt tempo berättade han om språkutvecklingen i Norden; vad som skiljer de olika nordiska språken och var de placerar sig storleksmässigt ibland de övriga 6000 språken i världen (fördelade på 200 länder). Sverige ligger på plats nr 91. 
Svenskan är ett förhållandevis stort och stabilt språk enligt Harstad. Ett språk blir stabilt när det finns ett skriftspråk; när språket används för att skriva litteratur, ordböcker, tidningar; när språket används som religiöst språk och när det används i skolan.
Ca 1000 språk av de 6000 är riktigt små och talas endast av en handfull människor och kommer troligtvis att dö ut helt. I Sverige har vi pitesamiska och umesamiska som direkt hotade dialekter.
Fredrik Harstad tycker att det är viktigt att  kunna engelska ordentligt och att förstå grannländernas språk. 90 % av ordförrådet är identiskt i svenska, norska och danska.
Det är värdefullt att kunna resa, studera och arbeta i varandras länder
I Norden talas det ca 200 språk. Sverige har också fem minoritetsspråk.
2009 kom en språklag som utnämner svenskan till officiellt språk i Sverige. 
Svenskan har gjort en liten domänförlust eftersom engelskan alltmera tränger in som utbildningsspråk och i  IT-världen. 
Detta och mycket mera kan man läsa om i Fredrik Harstads och Annica Andersons lättillgängliga Expedition: Språk i Norden

"I mörkaste Småland"

Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson är en annorlunda kriminalroman.
David Flygare återvänder från sina filosofistudier i Stockholm till det lilla småländska Dalen på uppmaning av vännen Lucas, som "har något på gång". Det är upptakten till en räcka händelser som börjar förhållandevis oskyldigt och sedan eskalerar till rena katastrofen.
I händelsernas centrum står ett mystiskt ödehus i skogen som ingen mer än Lucas, David och fyra av deras barndomsvänner tycks känna till. 
Alla upplever en speciell stämning i och omkring huset som susar av hemlighetsfulla viskningar. Någonstans i den svarta skogen omkring huset går någon sorts osynlig gräns. Christoffer Carlsson är skicklig i sitt sätt att suggerera fram den oroande stämningen. I vissa lägen påminner han om John Ajvide Lindqvist och Johan Theorin.
Dalen beskrivs också väldigt bra; det lilla samhället där alla håller reda på varandra och där ingenting verkar hända.
David lever dubbelliv - ett i hemmet med mamma, pappa och bror och ett annat med gänget och deras aktiviteter som växlar mellan helt vanliga ungdomsförehavanden och kriminella vuxensysselsättningar.
Det dröjer inte så länge innan händelserna glider dem ur händerna. De börjar bli misstänksamma mot varandra och irritationen stiger i takt med paniken.
Det är David som ser tillbaka och berättar hela historien.
Den enögda kaninen är en riktig bladvändare.
Jag tänker läsa Christoffer Carlssons första roman, Fallet Vincent Francke, också.

Belönad klassiker

Bild:Wikipedia

Sandra Gilbert och Susan Gubar publicerade sin undersökning av undertexten i de viktorianska romanerna, The Madwoman in the Attic: The Woman Writer and the Nineteenth-Century Literary Imagination, 1979.
Den viktorianska tiden var ju korsetternas och den insnörda sexualitetens tid. Kvinnorna med de stora känslorna stängdes in och räknades som galna. Bertha Mason i Jane Eyre är det klassiska exemplet.
The Madwoman in the Attic blev ett verktyg i den feministiska litteraturkritiken och den kan fortfarande användas på nutida litteratur. Kvinnor har alltför lätt att göra om, stympa och stänga av i stället för att skriva direkt utan anpassning. 
Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap med genusvetenskaplig inriktning vid Göteborgs universitet, berättade i Godmorgon världen.
I Washington Post
kan man läsa att Gilbert & Gubar  nu belönats med National Book Critics Circle lifetime achievement award för sitt banbrytande arbete. Främst gäller det The Madwoman in the Attic och The Norton Anthology of Literature by Women (1985).

Wikipedia presenterar en förteckning över kvinnorna i antologins andra upplaga  HÄR
Jag måste säga att den innehåller väldigt många namn jag aldrig hört talas om än mindre läst. Naturligtvis blir jag nyfiken.

Gamache. 2

Jag fortsätter med Louise Pennys kriminalromaner om den lilla kanadensiska byn Three Pines och den karismatiske, kloke, balanserade kommissarie Armand Gamache.
Nu är det jul i Thre Pines. Konstnärsparet Clara och Peter Morrow förbereder vällustigt julen precis som de flesta andra i byn. Clara saknar Jane Neal som nu varit död i ett år.
Chefen för frivilliga brandkåren, Ruth Zardo, har kommit ut med en ny diktsamling; bokhandlaren Myrna som är större än sin lilla röda bil, älskar sina böcker och fortsätter att göra voluminösa blomsteruppsatser.
Byn är sig ganska lik från Mörkt motiv. Invånarantalet är något decimerat, men å andra sidan har det flyttat in en familj som sticker ut mer än lite. 
Byborna håller sig på sin kant.
Julen upptar de första 75 sidorna i Nådastöt. Först därefter träder Gamache och hans personal in på scenen. Och då har de två egendomliga mord att utreda.
Precis som i Mörkt motiv finns här många litterära referenser. W H Auden är fortfarande en favorit.
Margaret Atwood och Yeats är ett par andra. Och Leonard Cohen!
Louise Penny är en omsorgsfull författare. Hon är en god psykolog och människoskildrare. Inget är svart - vitt. Skuggorna och nyanserna finns med.
Inom kort kommer Gamache. 3, Den grymmaste månaden

Danmarks svar på Strindberg

I tidskriften Axess 2012:9 påminner Knut Ahnlund om den danske författaren Gustav Wied
(1958 - 1914), samtida med Strindberg. De träffades till och med under Strindbergs och Siri von Essens vistelse i Danmark. 
Liksom Strindberg hade Wied skådespelardrömmar. Liksom Strindberg väckte han uppståndelse med att ta avstånd från kyrkan och prästerskapet. Liksom Strindberg anklagades han för osedlighet. Det stormade runt honom hela tiden. Han skrev Ungdomshistorier, tjugofem sammanhängande noveller, som visade likheter med Tjänstekvinnans son; han skrev dramatik och av hans romaner är det Livets ondska som är mest känd i Sverige.

Ahnlund berättar om hur kyrkoherden i Gustav Vasa församling Hans Emil Hallberg, förde en kamp mot Wieds skabrösa pjäs 2x2 = 5.utan att för den skull nämna Wieds namn.
"Kyrkoherden Hallberg var i övrigt en liberal, ja en radikal präst", avslutar Ahnlund.
Han tycker sig veta eftersom Hans Emil Hallberg var hans morfar.

Gustav Wied behandlas styvmoderligt i lexikon och litteraturhistorier.
Inte ens Wikipedia har så mycket att säga.
Man blir lite nyfiken på bråkstaken Wied, som enligt Ahnlund är mycket läsvärd. 
Livets ondska finns åtminstone i det lokala bibliotekets magasin. Ännu så länge.

Mörkt motiv

Det här är något utöver det vanliga!
Poliskommissarie Armand Gamache är huvudperson i Louise Pennys kriminalromaner från Kanada, närmare bestämt Three Pines i närheten av Montreal.
Den första av dem är Mörkt motiv (Still Life, 2006).
Hela Three Pines är fullt av originella personligheter och Louise Penny beskriver dem omsorgsfullt och med psykologisk trovärdighet. 
Här finns också värme, humor och mänskligt liv. Och litterära referenser!
Kommissarie Gamache är rutinerad och vet mycket om den mänskliga naturen. Han är kontrollerad och vänlig och får alla att känna sig sedda. Om han talar med någon har de hela hans uppmärksamhet. Alla beundrar och ser upp till Gamache - inte minst hans närmaste man, Jean - Guy Beauvoir, och den nyutexaminerade unga Yvette Nichol som är väldigt karriärsugen. Hon vill dessutom gärna visa sin far att hon duger. I Mörkt motiv arbetar de med att lösa fallet med den döda f.d. läraren Jane Neal. Hon har hittats död på sitt promenadstråk, skjuten med någonting. Men var finns hennes ständige följeslagare, den lilla hunden?
Ingen har egentligen varit inne i Jane Neals hus om man undantar köket.
Och ingen har tidigare fått se hennes målningar. Men nu hade hon just övertalats att lämna en till en utställning
Är det ett vådaskott? Det finns många jägare i trakten. Och bågskyttar. 
Eller kan någon velat se Jane Neal död? 

Tomas Bolme är en suverän uppläsare som gör rättvisa och karaktär åt alla färgstarka personer i Three Pines utan att själv ta över

Louise Pennys website

Heike monogatari

Monica Braw, fil dr i japansk historia och författare, skriver i en understreckare om en engelsk nyöversättning av Heike monogatari
från 1200 - talet, ett av den japanska litteraturens stora verk. Översättningen är gjord av professor Royall Tyler från Australien.
Han har tidigare översatt ett annat klassiskt japanskt verk, Berättelsen om Genji (Genji monogatari av Murasaki Shikibu från 1010.
Berättelsen om Heike är ytterst levande i Japan. Den har påverkat annan litteratur, konst, teater, manga och animé. 
I Japan är detta en moraliserande berättelse om grymhet och övermod som får sitt straff. Varje människa får stå till svars för sina gärningar när underjordens härskare, Enma, kommer för att hämta henne i sin vagn.
Berättelsen om Genji finns på svenska. När kommer en svensk översättning av Heike monogatari?

Monica Braw har också skrivit en understreckare om verklighetens siste samuraj, Saigo Takamori

Innan floden tar oss

Bistånd är inte enkelt. Särskilt inte på plats. Det är betydligt lättare i teorin och på avstånd.
Helena Thorfinn är  journalisten som blev utvecklingsanalytiker för Sida och Rädda barnen.
Hon har bott i  Bangladesh med sin familj under några år, så hon vet vad hon talar om i romanen Innan floden tar oss. Hon skriver om sina erfarenheter i romanform för att dela med sig till så många som möjligt. 
En rapport är det ett mycket begränsat antal människor som läser. 
Många borde läsa Innan floden tar oss.
I romanen är Sofia en framgångsrik och skicklig biståndsarbetare och har fått en tjänst som biståndschef vid ambassaden i Dhaka. 
Hon är gift med gymnasieläraren Janne, en blond viking, som häftar i skuld till sin fru. Därför har han inte mycket att sätta emot när Sofia vill flytta till Bangladesh med hela familjen.
Janne kan för övrigt behöva ett avbrott i vardagen så han blir s. k. medföljare. Barnen Noella och Theo tar de naturligtvis också med.
Världen de möter är så diametralt motsatt den de är vana vid. Det tar tid att vänja sig vid alla tiggare, den egna lyxen med flera tjänare och en chaufför som blir sur om man vill promenera och tillgånen på allt som landets fattiga saknar. Biståndsarbetarna lever i sin egen värld långt ifrån dem de är satta att ändra förhållandena för.
Helena Thorfinn skildrar de fattiga människorna som bor i det förrädiska floddeltat, sömmerskorna på textilfabrikerna som ger sig hemifrån klockan sex på morgonen och kommer tillbaka klockan elva på kvällen. De får minilöner medan fabriksägarna tjänar grova pengar. Fabrikerna är uppbyggda med biståndspengar.
Parallellt med Sofias och Jannes liv skildras tre unga kvinnors förhållanden. Deras föräldrar har varit landägare som förlorat sin mark till floden. 
Den sjuklige fadern försöker  livnära familjen som rikshawdragare. I det läget är det rena katastrofen med tre döttrar som alla måste förses med hemgift. Den äldsta och vackraste får hålla till godo med en äldre, elak man som tillsammans med sin mor tar ut en gruvlig hämnd när dowryn - hemgiften - dröjer.
Hennes yngre systrar gör det enda möjliga. De rymmer och har därmed skämt ut familjen och ådragit sig en fatwa. Kvinnornas förhållanden och ställning i samhället är under alla kritik.
Sofia vill göra något åt detta, men hennes  (manlige) chef, ambassadören, sätter avsiktligen käppar i hjulet. Korruption och maktmissbruk är vanliga företeelser. Somliga har vant sig, andra har gett upp. Det finns alla slag av biståndsarbetare. 
Egentligen är det Janne som är hjälparen i praktiken.
Och några medföljande fruar.  Janne har ett stort och varmt hjärta och handlar mycket på impuls och gärna mot vedertagna regler. 
Sofia är mycket inriktad på sin karriär och håller huvudet kallt.
Helena Thorfinn har mycket att berätta och lära ut. Som läsare får man dela hettan, dofterna, stanken och ljuden i vardagslivet. Man känner hennes engagemang och vilja att skildra en miljö och ett liv som är mycket främmande för de flesta av oss

Omtumlande

Varmt, trångt och helt syrefritt var det på Supermarket 2013. 
Stockholm Independent Art Fair 
på Kulturhuset; allra värst på plan 5 och något bättre på plan 3.
Många utställare var naturligtvis från Sverige, som till exempel Kulturtidskriften Cora, Tidskriften Hjärnstorm, Art Lab Gnesta, Galleri Se konst, Galleri Syster.
Men där fanns även representanter från Sydafrika, Nya Zeeland, Egypten, Vietnam, Polen, Belarus.
Jag hade behövt gå runt några timmar under alla tre dagarna för att ta in allt. 
Mycket var roligt, en del var riktigt fult, något var vackert, somligt behövde man reflektera över; en del annat var enbart konstigt. Tillsammans: Intressant
Utställningskatalogen delar utrymme med  nummer 3 av Supermarket. Artist - run Art magazine. 
Det blev mycket att tänka på och bearbeta. 
Katalogen är ett värdefullt stöd för minnet.
Men tre dagar?

Bilden är lånad

En cirkus drar förbi

I en mig närstående bokhylla hittade jag en Patrick Modiano som jag inte läst tidigare, nämligen En cirkus drar förbi.
Den tilldrar sig i femtiotalets Paris. Utan att vara det minsta frankofil förstår jag att Modianos skildringar av Paris måste vara något extra.
Huvudpersonen Jean tänker tillbaka på sin ungdoms upplevelser tillsammans med den äventyrliga Gisèle under en kort tid under vilken han egentligen inte fattade någonting utav vad han deltog i utan att veta om det. Han var bara 18 år även om han utgav sig för att vara 21.
Föräldrarna befann sig på olika håll i Europa och bekymrade sig inte mycket om var sonen uppehöll sig, hur han försörjde sig eller hur han mådde.
Gisèle och Jean träffades symptomatiskt nog utanför en polisstation. Hon bad honom om en tjänst som han inte fann någon anledning att neka henne. Genom Gisèle träffade han en mängd olika personer som han hade svårt att placera i tillvaron. Alla liksom flyter omkring. Jean och Gisèle också.
Jeans naivitet är på en gång både svaghet och styrka. Så småningom anar han att Gisèle kanske inte riktigt har presenterat sig för honom vare sig vad det gäller ålder, sysselsättning eller civilstånd.
Det hela är oroande och spännande. Åtminstone för läsaren. Jean fattar ju ingenting.
Patrick Modiano är en mycket sympatisk och läsvärd författare. Han sysslar mycket med minnet och glömskan. Vad är det man minns? Och varför?
Och minst lika intressant är det man glömmer.
Språket är enkelt, poetiskt och vackert. 

Orgeldagar i Hedvig Eleonora

Orgeldagar i Hedvig Eleonora 14 - 17 februari.
Oragnisten i Gustav Vasa kyrka, Olof Andersson, höll ett seminarium i Hedvig Eleonora, om improvisation i praktiken. Åhörarna fick klättra upp på orgelläktaren och andäktigt beskåda handarbetet på tre klaviaturer och fotarbetet på pedalerna. Och så alla klaffarna till höger och vänster.
Helt underbart. Orglarna i Hedvig Eleonora och Gustav Vasa är s. k. allorglar. Man kan spela allt på dem.
Olof Andersson berättade om vilka olika slag av inmprovisastion som kan förekomma i en organists vardag alltifrån postludium till tappa noterna i knät.
Han gav bland annat exempel på utgångsmarsch vid bröllop som gärna kan vara en blandning av Delsbo och Star Trek, enligt Olof Andersson. 
Det var väldigt pampigt och fullt av glädje och tillförsikt.
Han berättade om kebabskalan, en sorts harmonisk mollskala, som man kan använda för att till exempel i julspel illustrera de tre vise männens ankomst till Betlehem. Uppenbarelsen av änglar framkallas genom att organisten lägger ner båda armbågarna på orgeln och helst i syntes med ljus. Sa Olof Andersson,
Slutligen bad han publiken, som till större delen bestod av musikstuderande, om förslag på melodier som han kunde improvisera över. Det kom en del förslag, och Olof Andersson fastnade för Blinka lilla stjärna och Marseljäsen. 
Och så gjorde han det. Slog ihop dem och improviserade.
Fråga mig inte hur jag gör, sa han. Jag börjar någonstans och sedan vet örat fingrarna och försöker forma en enhet. 
Jean Sibelius lär ha haft samma uppfattning om saken. Musiken finner sin form, jag håller i pennan, sa han.
Ordinarie organisten i Hedvig Eleonora, Ulf Norberg, agerade ordningsman och kaffekokare för dagen.
Elegant, lärorikt och med mycken humor. Den suveräne Olof Andersson förmedlar sig lekande lätt med sin publik. Kunskaper och engagemang är alltid lika övertygande.

Lilla stora syster och lille lillebror

Lilla stora syster av Ann Förslind  - en fin bok om detta att bli storasyster. Det är minsann inte så lätt. 
(Fråga mig! Jag vet!)
Först är man ensam herre på täppan och föremål för all uppmärksamhet från såväl föräldrar, släkt som vänner och bekanta.
Sedan kommer där plötsligt ett nytt litet liv - fult, skrynkligt och rött - som tar allt fokus. 
Mamma blir som förbytt och pappa jobbar. Och alla andra står med näsan över den lilla minsta sängen.
Ingen tänker på storasyster som vet att hon är storasyster men faktiskt också gärna vill vara liten.
Men storasyster är inte dum. Hon vet hur hon ska göra. Och hon gör det. Och budskapet går fram.
Sedan blir det mera ordning på saker och ting. Och storasyster axlar storasysterbördan (som ibland kan vara ganska trevlig). Hon blir den som bäst förstår  lillebror. Naturligtvis måste hon ibland sätta sig i respekt. Och slåss gör de ju på syskons vis. Men de är i alla fall storasyster och lillebror.

Ny radioföljetong 13/2

,

Rolf Skoglund läste första avsnittet av Sveriges radios nya radioföljetong idag,
Tunneln (1948) av den argentinske författaren Ernest Sabato (1911 - 2011).
Tunneln var Sabatos debutroman. Den handlar om en konstnär som har mördat en kvinna. Nu sitter han och ifrågasätter både sina egna och alla andras handlingar. Man tänker ju ofelbart på Camus och Främlingen. Igen.
Egentligen började Ernesto Sabato sin kärriär som atomfysiker,men senare övergick han till att skriva och måla.
2011 nyutgavs Tunneln i Lind & Co:s klassikerserie Nittonhundra 20 i översättning av Peter Landelius. 
Rolf Skoglunds uppläsning är kongenial. Jag ser fram emot fortsättningen. Särskilt som jag inte läst något av Ernest Sabato tidigare.

Eli och rösterna

En dåre fri av Beate Grimsrud är en otäckt bra roman.
Unga Eli är bokens huvudperson -  stark och skör på en gång. Hon arbetar med sitt skrivande, hon har filmplaner, hon spelar fotboll, springer och boxas. Och hon har gott självförtroende och vet vad hon vill. Eli är  begåvad och framgångsrik på samma gång som hon ska hantera ett flertal röster inom sig. Det är Espen, Emil, den verserade prins Eugen och den elake Erik som försätter henne i omöjliga situationer. Eli slår sönder saker, hon skär sig, hon umgås med självmordstankar. Ibland söker hon självmant hjälp. Andra gånger blir hon tvångsintagen och lagd i bälte. Eli får massor av sprutor och tabletter. Hon har också självmedicinerat med sprit och knark. Hon kämpar verkligen på alla fronter.
Eli har flera trofasta vänner som alltid ställer upp för henne och hon har en otroligt tålmodig och uppmuntrande terapeut som kommer hem till henne. Den egna familjen är hon mån om att skydda vilket underlättas genom avståndet. Eli har flyttat till Sverige (ursprungligen för att gå en skrivarkurs på Biskops - Arnö). Familjen bor i Norge.
Beate Grimsrud måste ha hämtat mycket ur egen fatabur. Hur  skulle hon annars kunna beskriva Elis tillstånd så det skär en i själ och hjärta? Man lider med Eli och ibland tror man sig förstå.
Beate Grimsrud har ett alldeles fantastiskt språk som uppläsaren Julia Dufvenius gör full rättvisa genom sin neutrala läsning. 
Texten talar för sig själv.

En boren estradör

Ulla - Grett Johnsson, 86, med nyopererad höft; f. d. lågstadielärare hade ett suveränt grepp om en mycket road och intresserad publik när hon berättade om skånska dialekters likheter och olikheter, läste högt och med stor inlevelse ur sina böcker, Skånska berättelser och ord samling 1 - 4 och berättade anekdoter. Redan i mycket unga år började hon intressera sig för orden och deras historia och samla historier som människor berättade för henne.  
Det intresset har följt henne hela livet och hon har också delat med sig av sina kunskaper och sin humor under massor av framträdanden i olika sammanhang. 
Och bokningarna fortsätter att flyta in...

Romanfantasi om en mor

Hon  är 41, svårt sjuk, skör och ömtålig; full av smärtor. Hon ligger i enskilt rum på sjukhuset utan radio, TV eller annat sällskap. Hon är fullt upptagen med att gå igenom sitt förflutna. Allt ifrån barndomen i prästfamiljen på Södermalm med den ärelystna modern och den charmerande, trolöse fadern till studierna i Lund, vistelsen i Cambridge, mötet med W som skulle bli hennes man och far till hennes tre flickor. Flytt från lägenhet och knackig ekonomi till ett mera välbärgat villaområde i Sigtuna där hon har svårt att finna sig tillrätta bland de andra hemmafruarna. 
Lite finare är hon allt. Åtminstone vill hon gärna vara det.
Ingenting har blivit helt vällyckat. Men å andra sidan har det inte  varit särskilt misslyckat heller. Hon är ganska nöjd med sitt liv även om hon tycker att hon kunde fått finnas lite längre.
Hon har framför allt varit sin mans hustru. Barnen har på något sätt kommit i andra rummet.
Och nu har hon svårt att orka med deras frustande, högljudda ungdom.
Hon har släppt taget om dem. Hon tycks ha förlikt sig med sitt öde och är varken rädd eller sentimental.
W är och har alltid varit den hon har lutat sig mot.
Kristoffer Leandoer har skrivit en mycket fin och känslig roman, September, om en döende mor och hennes tankar och känslor inför det stora okända. 
Hans egen mor dog i samma ålder och minnet av henne har antagligen haft sin betydelse för tillkomsten av September.

Tematrio - Crossover

 

Lyrans 
uppgift v. 6 är att tipsa om böcker som kan intressera såväl unga som lite äldre. Jag funderade länge, men nu har jag bestämt mig för några författare som jag tror/vet fungerar
Haruki Murakami, Kafka på stranden.
Murakamis böcker fascinerar många -  unga som äldre.  Man stiger in i hans världar och vill stanna kvar och inte bli störd av ovidkommande saker.

Serien om Charlotte Löwensköld (Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Anna Svärd) av Selma Lagerlöf har ju åtskilliga år på nacken, men jag vet att den kan fascinera även nutida unga läsare. Charlotte Löwensköld är inte svår att identifiera sig med även om hon levde i en annan tid och under andra förhållanden. Detsamma gäller för övrigt många andra klassiker.
Kupé nr. 6 av Rosa Liksom
En fascinerande tågresa från Moskva till Ulan Bator. En ung flicka med kärleksbekymmer delar kupé med en medelålders, råbarkad man på väg mot ett arbete i Ulan Bator
Han pratar och dricker och hon lyssnar och tänker medan de tillryggalägger mil efter mil av den transsibiriska järnvägen. Mannen berättar om sin familjehistoria och genom den skildras ett stycke rysk nutidshistoria. 
Perspektivet är flickans.

Apropå jerkan 1 - 4 februari

Mia Hansén 
efterlyser bilder med anledning av  Annikas bokbloggsjerka 1 - 4 februari
som handlade om saker vi samlar på med anknytning till litteratur.
Jag rotade fram några exempel.
Bakre raden från vänster: Celine - mugg, hisklig bokhylleram, The Common Reader - mugg.
Främre raden: Örhängen med skrift på gulnat papper, behändig läslampa att montera direkt på boken, halsband med H C Andersens profil, bokmärkesuggla, två andra bokmärken och favoritbokmärket som är ett (tovat?) smultronstrå.

Några saker med anledning av mitt stora intresse för Thomas Hardy.
Underst ligger en detaljerad karta över Thomas Hardys Wessex.
En Journal från The Thomas Hardy Society, bilder från Bockhampton och Dorset, Thomas Hardys arbetsrum, Thomas Hardy och hans andra hustru Florence Dugdale samt en Naxos - skiva med
Thomas Hardys Winter Words. Poetry & Personal Writings