Eli och rösterna

En dåre fri av Beate Grimsrud är en otäckt bra roman.
Unga Eli är bokens huvudperson -  stark och skör på en gång. Hon arbetar med sitt skrivande, hon har filmplaner, hon spelar fotboll, springer och boxas. Och hon har gott självförtroende och vet vad hon vill. Eli är  begåvad och framgångsrik på samma gång som hon ska hantera ett flertal röster inom sig. Det är Espen, Emil, den verserade prins Eugen och den elake Erik som försätter henne i omöjliga situationer. Eli slår sönder saker, hon skär sig, hon umgås med självmordstankar. Ibland söker hon självmant hjälp. Andra gånger blir hon tvångsintagen och lagd i bälte. Eli får massor av sprutor och tabletter. Hon har också självmedicinerat med sprit och knark. Hon kämpar verkligen på alla fronter.
Eli har flera trofasta vänner som alltid ställer upp för henne och hon har en otroligt tålmodig och uppmuntrande terapeut som kommer hem till henne. Den egna familjen är hon mån om att skydda vilket underlättas genom avståndet. Eli har flyttat till Sverige (ursprungligen för att gå en skrivarkurs på Biskops - Arnö). Familjen bor i Norge.
Beate Grimsrud måste ha hämtat mycket ur egen fatabur. Hur  skulle hon annars kunna beskriva Elis tillstånd så det skär en i själ och hjärta? Man lider med Eli och ibland tror man sig förstå.
Beate Grimsrud har ett alldeles fantastiskt språk som uppläsaren Julia Dufvenius gör full rättvisa genom sin neutrala läsning. 
Texten talar för sig själv.