Fem en fredag v. 41 2024

elisamatilda: Fem en fredag v 41

 

1. Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten? sparka i lövhögar
   
2. Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den? Gråpäron
   
3. Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll? Promenad, lunch, höstmarknad, afternoon tea, god middag.
   
4. Vilket höstplagg är du mest förtjust i? En gammal, grön jacka som är varm, rätt i färg och ingången
   
5. Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år? Konserter
   

Boktriss v. 16 2024: Bokstaven P

 Mias bokhörna: Boktriss v. 16: Bokstaven P

Manlig karaktär: Peter, Johannes vän i Jon Fosses roman Morgon och kväll; om den första och sista dagen i Johannes liv. 

Kvinnlig karaktär: Petra von Pahlen i Den blå rullgardinen, Fröknarna von Pahlen. 1. av Agnes von Krusenstjerna

Serie, barn, djur: När Olle fick heta Pilleman. Låt av Peter Himmelstrand. Står i Nu ska vi sjunga. Bl. a.

Boktriss v. 10 2024: Bokstaven J

Mias bokhörna: Boktriss v. 10: Bokstaven J

Kvinnlig karaktär: Johanna i åländska Carina Karlssons debutroman Mirakelvattnet. Ett kvinnoliv från slutet av 1800-talet. 

Manlig karaktär: Johannes i Morgon och kväll av Jon Fosse. Den första och sista dagen i en mans liv.

Barn/ungdom: Jenny i Den tatuerade fjärilen av Philip Pullman. Chris Marshall, 17 år, är ovanligt troskyldig för sin ålder när berättelsen tar sin början. Han träffar Jenny och räddar henne ur en prekär situation. Och blir blixtkär.

Helgfrågan v. 2 2024

Mias helgfråga v. 2: Vad fick vi läst mellan jul - och trettonhelgen?

Historien om fru Berg av Ingvild H. Rishøi

Källorna av Hélène Lafon

Jordbor av Sayaka Murata

Morgon och kväll  av Jon Fosse

Stargate av Ingvild H. Rishøi

plus ett par böcker som jag lyssnat på och tänker skriva om senare.

Trilogien

Den första kortromanen i Trilogien av Jon Fosse har titeln Andvake (Sömnlösa). Den kom ut på nynorska 2007 och på svenska 2010. Den handlar om två mycket unga människor - 16 år - som väntar barn. Asle och Alida heter de. De är ogifta och de letar husrum. Asle är spelman och bär sin fiollåda med sig. Det är sent på hösten, kallt och regnigt. Ingenstans är de välkomna.  Tankarna går givetvis till Josef och Maria. Fosses språkliga stil är näst intill hypnotisk. En känner igen omtagningarna och upprepningarna och beskrivningarna av havet. Och det är vackert. 

Den andra delen har titel Olavs drömmar (Olavs Draumar). Olav har bestämt att han numera heter Olav och Alida Åsta. Han är inte tydlig med varför de behöver byta namn. Men en anar ju. De måste lämna Bjørgvin (ett gammalt namn för Bergen) och beger sig iväg utan några egentliga planer. Alida/Åsta frågar inte mycket. Asle/Olav frågar inte heller mycket eller gör motstånd i andra delen. Jag tänker mig Asle/Olav som en slags Jesus - gestalt. Med den skillnaden att Jesus var helt oskyldig. 

Den tredje delen, Kvällning (Kveldsvævd), för  en fram till våra dagar. Där kommer en Jon in i bilden. Han är en sorts spelman som fått en diktsamling publiserad. Ales, Alidas ena dotter med Åsleik, är redan gammal och har barn och barnbarn. Åsleik är en snäll och vänlig man som förbarmade sig över Alida där hon satt på en bänk på Bryggan i Bjørgvin med lille Sigvald i famnen. Han vet vem hon är och förstår att hon och sonen är husvilla och hungriga. Åsleik bjuder på ett skrovmål och en tänker på hungern i den första kortromanen. Åsleik  ser till att de snarast seglar iväg till hans Vik i Dulgja. De två första romanerna tilldrar sig troligen i slutet av 1800 - talet medan tredje delen tilldrar sig senare. Musik och kärlek är genomgående teman i släktens historia liksom födelse och död. Många i släkten är spelmän. Någon av dem talar om att vara "dömd" till att vara spelman. I Kvällning blandar Fosse generationerna. De levande talar obesvärat med de döda. Fosse använder enkla ord och stilen är kärv. Det finns något ursprungligt och tidlöst med texten som gör berättelsen i det närmaste mytisk. Jag skulle gärna lyssnat på Trilogien uppläst på nynorska. Jag tyckte om den och kände igen författaren ifrån Morgon och kväll som jag också tyckte mycket om.

 

En av de riktigt bra utmaningarna som florerar i bokbloggosfären är Boktolvan, som har sitt ursprung hos enligt O. Den går ut på att läsa böcker av tolv författare som man ännu inte har läst någonting av. Jag väljer mellan dessa titlar:

  1. Before the Coffee gets cold av Toshikazu Kawaguchi

  2.  Mannen som älskade Sibirien av Roy Jacobsen och Anneliese Pitz

  3. Marcel Proust, På spaning efter den tid som flytt. 1. Swanns värld

  4. Tsitsi Dangaremdga, Rotlös

  5. Judith Hermann, Hemma

  6. Kjell Espmark, Hemfärd till glömskan

  7. Joel Mauricio Isabel Ortiz, Tillbedjan

  8. Pip Williams, De förlorade ordens bok

  9. Paola Pellettieri, Tack för matchen

10. Stefan Ahnhem, Den sista spiken

11. Marina Lewycka, En kort betraktelse om datorer på Ukrainska

12. Mikael Berglund, Ovanjorden

13. Fernanda Melchor, Paradais

14.  Johan Svedjedal, Min egen elds kurir: om Harry Martinson

15.  Carl Johan de Geer och Johanna Frändén, Att segra är banalt

16.  Sang Young Park, Kärlek i Seoul     

17.  Mieko Kawakami, Bröst & ägg. En sommarberättelse

18.  Scolastique Mukasonga, Barfotakvinnan

19.  Djaílí Amadou Amal, Tålamod

20.  Iben Mondrup, Tabita 

21.  Ella - Maria Nutti, Kaffe med mjölk

22.  Maria Turtschaninoff, Arvejord 

23.  Frans Wachtmeister, Territoriella anspråk

24.  Gunnar Gunnarsson, Advent

25.  Ursula K Le Guin, De obesuttna

26.  Tina Harnesk, Folk som sår i snö

27.  Historien om Fru Berg av Ingvild H. Rishøi

28.  Niviaq Korneliussen, Blomsterdalen

29.  Maaza Mengiste, Skuggkungen

30.  Sayaka Murata, Jordbor

31. Marie - Hélène Lafon, Källorna

32. Anne Carson, Albertineutredningen

33. Romain Rolland, Jean - Christophe. 1. Daggryningen

34. Samanta Schwebelin, Sju tomma hus

35. Fosse, Jon Morgon och kväll

36. Maria Navarro Skaranger, Emily forever

37. Marie Aubert, Jag är inte sådan här egentligen

38. Laurie Halse Anderson, Skärvor av minnen

39. Nina Lykke, Vi är inte här för att ha roligt

40. Innan fåglarna vänder åter av Merja Mäki

 

28 lästa av 40. De lästa titlarna går att klicka på. Vet inte varför text och textfärg plötsligt ändrar sig när jag publicerar inlägget. Det ser fult ut men jag kan inte ändra det. Tyvärr.

Morgon och kväll

Morgon och kväll av årets nobelpristagare i litteratur Jon Fosse kom ut på svenska första gången 2002. Romanen handlar om två dagar i en människas liv. Den första dagen är den kortaste delen i boken. Den handlar om Johannes födelse. Fadern Olai för ordet. Hustrun Marta ligger i barnsäng. Storasyster Magda har rotts till en farbror. Olai vet inte till sig av lycka men han är också orolig. Tänk, om det händer mor och barn något! Olai har redan döpt barnet till Johannes efter farfar. Och fiskare ska han bli. Gamla jordmor Anna är en trygghet för alla inblandade. Olai sitter vid köksbordet med huvudet i händerna och filosoferar över livet och döden: över Gud - som är en visshet som inte kan uttryckas - en lägre gud och satan själv. Livet pågår mellan ett intet och nästa intet. Men Guds ande i alltsammans gör något till mer än ett intet. Dagen, som ska bli Johannes sista, vaknar han och känner sig lätt i kroppen. Allt är gyllene. Allt är som förr och allt är annorlunda. Han är lite valen i handen och en del av ansiktet. Ena armen går inte att lyfta. Men kaffet och cigaretterna smakar gott och han bestämmer sig för en roddtur i viken och kanske till och med ut på havet. På stranden ser han vännen Peter som blivit förfärligt bräcklig och långhårig. Och han tycks inte höra när Johannes ropar. Johannes kastar en liten sten på honom för att påkalla uppmärksamhet och den går rakt igenom Peter. Jag måste klippa honom, tänker Johannes. De två vännerna har sparat mycket pengar på att klippa varandra. Peter tycker att Johannes blivit gammal. De ger sig iväg och vittjar Peters krabbnät. Krabborna är många och fullmatade och de ror till staden för att sälja, men kunderna uteblir. Efter några timmar vill Johannes hem till Erna och Peter ror hem honom. När Johannes stigit i land och ser efter Peter försvinner både han och båten. Erna är Johannes döda hustru, som han saknar så mycket. Men hon är fasligt kall om handen. Johannes börjar tycka att allt är konstigt. Han får ingen ordning på sina tankar. Det är ingen ordning på någonting. Yngsta dottern, Signe, tänker om fadern att han är en god och snäll kuf, som slitit för de sina. Nu har grannen larmat. Ljuset är inte tänt hos Johannes och han har inte synts till. Johannes tycker att den bästa trösten är att få vara ensam. Och ensam fick han ju vara. Berättelsen är full av upprepningar och omtag. De döda och de levande korsar varandras spår. Minnen och nutid flyter ihop. Havet har stor betydelse och ibland känns texten som vågor. Långsamheten är vilsam. Maria Hedborg läser utmärkt. Urban Andersson har översatt. Morgon och kväll finns att lyssna på på SR Radioföljetongen. Jag tycker mycket om den och kan verkligen rekommendera.

Titel: Morgon och kväll

Författare: Jon Fosse

Översättare: Urban Andersson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Tryckår: 2023

Antal sidor: 105

Veckans kulturfråga v. 51 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 51:Vad planerar du att läsa under julen?

Jag hoppas kunna läsa något av Jon Fosse, till exempel Trilogien som jag beställt på Adlibris.  Efter att ha lyssnt på Morgon och kväll som radioföljetong ett par gånger kände jag att jag vill läsa mera. Kvinnornas ju: 24 berättelser i advent tänker jag läsa i efterhand. Tabita av den danska författaren Iben Mondrup handlar om adoptioner av grönländska barn. Och när jag läser Lindas blogg blir jag nyfiken på serien om överklassfamiljen Winther i Tronheim i slutet av 1800 - talet. En ny tid är titeln på första delen.

Veckans kulturfråga v. 50 2023

enligt O: Veckans kulturfråga v. 50: Vilken var den senaste boken du köpte? Varför just den?

Den senaste boken jag köpte är Trilogien av Jon Fosse i pocket och på nynorska. Aslis och Alidas kärlekshistoria i ett band. Har just lyssnat på Radioföljetongen Morgon och kväll av Jon Fosse. (Hur kan man lägga ner ett sådant program?) En dag föds en gosse som ska bli fiskaren Johannes. En annan dag befinner sig Johannes vid livets slut. Jag tänkte äntligen ta itu med Fosse. (Jag tyckte förresten att han verkade ha väldigt trevligt på nobelfesten.) Radioföljetongen gick väldigt lätt att lyssna på och jag tänker lyssna en gång till. Poetiskt och vackert. Uppläsare är Maria Hedborg. Jag gillade hennes sätt att läsa men inte hennes röst. Tror att en mansröst varit bättre.

E n smakebit på søndag v. 36 2023

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. En delar med sig utav det en just läser. Utan spoilers, förstås. Min smakebit
  v. 36 kommer från Om uträkning av omfång 1.

"Strax därpå hör jag honom åter i trappanoch i hallen, och efter en kort stund går han in i vardagsrummet och sätter sig i en fåtölj vid fönstret som vetter mot vägen. Han tillbringar väntetiden med att läsa eller med att betrakta novemberregnet. Det är mig han väntar på. Jag heter Tara Selter. Jag sitter i det innersta rummet, som vetter mot trädgården och vedstapeln. Det är den artonde november. Varje kväll när jag går och lägger mig i gästsängen här inne är det den artonde november och varje morgon när jag vaknar är det den artonde november. Jag förväntar mig inte längre att vakna upp till den nittonde november och jag minns inte längre den sjuttonde november som det var igår."    

Boknostalgi: The Dawning

I en dal mellan höga berg i Montenegro under inflytande av såväl ottomansk som österrikisk kultur ligger staden Plevlje. Där utspelar sig släkthistorien i The Dawning genom tre generationer från 1860-talet fram till Första Världskriget. Man följer människorna i vardag och fest, sorg och glädje, liv och död. Folkdräkter, folkseder och folkdanser beskrivs målande liksom frierier, äktenskapskon-
trakt, affärstransaktioner, arvsförfarande och allt som hör livet till. Författarinnan låter oss uppleva slåttern ur barnens synvinkel och det blir en livfull tilldragelse där man hör liarnas schvischande, känner doften av nyslaget hö och deltar i skördefolkets raster med matsäck, dryck och sång. Det råder stora skillnader mellan samhällsklasser, män och kvinnor, kristna och muslimer, landsbor och stadsbor, bönder och köpmän, öst och väst, gammalt och nytt. Kvinnornas liv engagerar och upprör. Särskilt de gifta kvinnornas. En svärdotter ska passa upp alla - inklusive barnen - från tidig morgon till sen kväll. Hon är totalt ofri och saknar alla rättigheter, men lyckas ibland med klokhet och list uppnå en viss ställning. Kvinnor föraktas och anses söndra. På samma gång klarar sig ingen utan dem. Men solidariteten mellan kvinnor oavsett klass, etnicitet, nationstillhörighet och religion är påtaglig. De delar varandras villkor som döttrar, hustrur och mödrar under hårda förhållanden. I familjen Kovic finns tre söner. Stevo, den äldste, är klok, politiskt och socialt intresserad och arbetar för ett serbiskt uppror för friheten. Janko, mellanbrodern, är en utåtriktad diplomatiskt begåvad man som umgås lika lätt med österrikare som turkar. Han är öppen för nyheter och vill att barnen ska få utbildning - även flickorna. Petko, lillebror, är konflikträdd (om det inte gäller att prygla hustrun) och utvecklas till en osympatisk lätting. Jelka, Jankos hustru, är inte av lika fin släkt som Janko själv vars släkt har mycket gamla anor. Jelka är den man sympatiserar allra mest med i berättelsen. Hon är intelligent, vacker och livfull och vinner den nya släktens tillgivenhet och förtroende. Genom människorna i och runt släkten Kovic levandegörs ett stycke av Balkans lika dramatiska som röriga och våldsamma historia.
Författarinnan Milka Basic Poderegin föddes i Plevlje 1904. The Dawning är hennes enda roman och den var tänkt att vara första delen i en trilogi. Men författarinnan dog i London 1971 och ligger begravd i Plevlje. Den starka närvarokänslan beror kanske av att berättelsen bär det självupplevdas prägel. Att under några dagar förflyttas i tid och rum till Balkan ca 1860 - 1914 har varit en djupt engagerande upplevelse. Ibland har jag associerat till Stilla flyter Don (Sjolochov) som ju till viss del utspelas vid samma tid fast i Ryssland. Jag läste boken första gången 2009 och jag får stor lust att läsa om den nu.

En smakebit på søndag v. 25 2022

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar søndagens smakebitar. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås.

" jag säger till mamma att hon gifte sig med en patriark - tänk så här, Amma, säger hon, din far föddes som man i Ghana på 1920 - talet medan du föddes som kvinna i London på 1960 - talet - och din poäng är? - du kan inte riktigt förvänta dig att han ska "fatta", som du uttrycker det - jag säger till henne att hon försvarar patriarkatet och är delaktig i ett system som förtrycker alla kvinnor - hon säger att människor är komplexa - jag säger åt henne att inte vara nedlåtande

mamma arbetade åtta timmar om dagen, uppfostrade fyra barn, skötte hemmet, såg till att patriarkens middag stod på bordet varje kväll och att hans skjortor var nystrukna varje morgon - under tiden var han ute och räddade världen hans enda uppgift i hemmet var att gå till slaktaren och skaffa köttet till söndagslunchen - en sorts förstädernas jägare/samlare - grej"

från sidorna 18 och 19 i Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

Fler smakebitar HÄR

Kaptenen och Ann Barbara

"Heden liknar ingen annan plats. Där finns himlen och den platta jorden. Där finns ödemark och tomhet." Och så vidare. Beskrivningen av heden, som faktiskt är huvudkaraktären i den här boken, påminner osökt om den engelske författaren Thomas Hardys hed i romanen som fått titeln Heden. Ida Jessens nya roman, Kaptenen och Barbara, handlar om hedlandskapet i södra Jylland, som på kungens, Fredrik V,  och Räntekammarens uttryckliga önskemål ska odlas upp och göras beboelig för människor från Tyskland. Ingen vet vem som äger heden. Den är någons, och den är ingens. Ingens är det namn som gäller på heden. Det ska finnas uråldriga dokument som talar om gränslinjer och besittningsrätt, men ingen vet var de finns. Bönder och jordägare bor i utkanten av heden. En vacker dag kommer tyske kaptenen i von Scholtens geworbne Infanterie, Ludwig van Kahlen, farande med häst och vagn, iförd röd uniform, trekantig hatt och med gul sidengördel om livet. Han har läst odlingstidskrifter och är full av planer och energi. Han ska vara hedutvecklare, vetenskapsman och lantmätare och odla upp den magra jorden till kungens ära. Ljungen, som vajar manshög, ska tvingas undan och användas till annat, som att stoppa madrasserna med. Kaptenen sliter morgon, middag och kväll. Alla arbetare han lyckas skaffa rymmer förr eller senare. Ingen orkar med hans tempo. Året är 1754 och kaptenen är 54 år. Ida Jessen har skrivit en riktig bladvändare. Romanen är tätare än hennes tidigare romaner. Detta är mer av bred episk berättelse. Somliga av karaktärerna har verkliga förebilder. Tiden är intressant. En undrar mycket över den totalt osynlige kungen och den lika gåtfulla som osynliga Räntekammaren. Jag gillar mycket beskrivningen av heden och av människorna, till exempel Kahlens trätobroder amtmannen Trappaud, kaplanen Søren Thestrup som är kaptenens verklige vän och den genomruttne Schinkel på Hald. Och naturligtvis Ann Barbara, som är Guds gåva till kaptenen. Här finns också massor av kulturhistoria och en hel del spännande ord. Kort sagt en roman helt i min smak.

Titel: Kaptenen och Ann Barbara

Författare: Ida Jessen

Översättare: Ninni Holmqvist

Förlag: Historiska Media'

Tryckår: 2021

Antal sidor: 430

En smakebit på søndag

"Hon (Andrée) kastade en blick på sin mors porträtt: "Mamma är mycket lycklig med pappa," sade hon med osäker röst, "men hon hade ändå inte gift sig med honom om inte mormor hade tvingat henne. Hon gav honom korgen två gånger." Jag betraktade fru Gallards foto: det var konstigt att tänka sig att hon haft en ung kvinnas hjärta. "Gav hon honom korgen?" - "Ja. Hon tyckte att pappa verkade för sträng. Han var kär i henne, han gav inte upp. Och under förlovningen blev hon kär i honom också," lade Andrée till utan att låta övertygad. Vi begrundade detta under tystnad en stund. "Det kan inte vara så muntert att leva från morgon till kväll  med någon man inte är kär i", sa jag. "Det måste vara förfärligt," sade Andrée.     

Från sidan 52 i De oskiljaktiga av Simone de Beauvoir 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Enda regeln: Inga spoilers! Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR.

 

Solrosor

Två vuxna barn, syster och bror, serverar sin sjuka mor frukost på sängen. Ägget står i den rosa mammaäggkoppen. Barnen offrar sina semesterveckor på att besöka de åldrande föräldrarna som varit gifta i 45 år. Modern ligger där och ser ut på de stora solrosorna som står i söder mot sjön. De är två meter höga och vackrare än vanligt. Mannen, som tillbringar all sin vakna tid från tidig morgon till sen kväll utomhus är ingen trädgårdsmästare egentligen. Han sår fröna, vattnar och gödslar men gallrar inte. Barnen vill ta ut sin mor så att hon kan se solrosorna ordentligt. Hon vägrar rullatorn men barnen stöttar henne. "Jag har gjort mitt", säger modern. När barnen åker därifrån fylls de av en kluven känsla av lättnad och saknad vid avskedet. Solrosor är titeln på den här novellen som är skriven av Cecilia Davidsson. Hon skriver ofta om dramatiska familjesituationer  och blandar "nattsvart absurdism" med "lågintensiv dramatik". Lågintensiv dramatik är ett så träffande uttryck i sammanhanget; precis på pricken.  Den här novellen passar in på nr 1. Läs en novell med något från växtriket i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell III

.

Dykungens dotter av HC Andersen

Ett charmerande storkpar som pendlar mellan Vildmossen i närheten av Skagen på Jylland i Danmark och Egyptens land berättar historien om  den vackra egyptiska prinsessan som för att rädda sin döende far ikläder sig svanhamn och flyger till Norden för att skaffa den sällsynta mossväxt som kan bota hennes fader, kungen. Hon är den mest älskade av hans barn och hon offrar sig av kärlek. Väl på ort och ställe lägger hon av sin svanhamn för att dyka ner i dyn på mossen och hämta upp lotusblomman, för det är en sådan, som kan bota fadern. Hon ber sina medresenärer, två andra flickor i svanhamn, att vakta hennes svanskrud, men de sviker henne och sliter den i stycken och säger att hon aldrig kommer till Egyptens land igen. Prinsessan hämtas ner i djupet av dykungen och ingen hör av henne på länge och de flesta räknar henne som förlorad. Storkfar håller i alla fall utkik och en vacker dag spirar en späd grön stängel ur den dyiga Vildmossen. Den utvecklar sig till en näckros och i den vilar den allra sötaste lilla flickan. Storkfar beslutar att föra flickan till Vikingsfrun som inte har några barn, men gärna vill ha. Hon vet inte till sig av lycka, men snart förbyts hennes glädje i bestörtning och sorg. Den underbart söta flickan, lilla Helga, är om dagarna ett elakt monster och på kvällarna förvandlas hon till en sorgsen, brunögd och förvuxen padda. Vikingsfrun förstår inte dubbelheten och den förvandling flickan genomgår morgon och kväll. En dag kommer Vikingen hem från ett härnadståg med  en ung kristen präst som fånge. Flickan märker att fången utstrålar en märklig kraft och så händer det sig dessutom att den unge prästen offrar sitt liv för att rädda flickan ifrån anfallande rövare. Med detta kärleksoffer faller liten Helgas paddhamn. Därefter återuppstår prästen och hans häst och för liten Helga till hennes ursprung. På en vävd blomstermatta ligger en sovande, vacker kvinna och liten Helga tror att hon ser sig själv i spegeln. Den sovande kvinnan lyfts upp på hästen, vaknar och ser liten Helgas bild i vattenspegeln och undrar om det är sig själv hon ser? "Mitt barn! mitt eget hjärtas blomma! min lotus från de djupa vattnen!" utropar hon när hon inser att hon återförenats med sin dotter. Och storkfar, som varit förutseende nog att ta hand om de två svekfulla flickornas svanfjädrar, kan erbjuda mor och dotter möjlighet att fara till Egyptens land. Läs H C Andersens saga Dyndkungens datter. Han berättar den mycket bättre än jag.

Expeditionen

För någon vecka sedan fick jag Expeditionen. Min kärlekshistoria av illustratören och läkaren Bea Uusma. Den fick Augustpriset i fackboksklassen 2013 med buller och bång. Ofta läser jag inte väldigt hajpade böcker med en gång, kanske aldrig. Men Expeditionen fick jag med rekommendation av dotter och svärson och då tänkte jag att den skulle få sin chans. När jag väl börjat läsa var det svårt att släppa taget. Spännande som en kriminalroman; mängder av fakta blandas med personliga reflektioner. Jag läser och häpnar över besattheten, Samuel August Andrées, Knut Fraenkels, Nils Strindbergs och Bea Uusmas. Hon, som hittade en bok om Andréexpedtiionen i en främmande bokhylla, tog den med sig hem och blev som förhäxad av berättelsen. Vad gjorde att de tre männen dog på Vitön i Svalbard där de slagit läger för att tillbringa vintern fast det inte alls var så det var tänkt? Vätgasballongen Örnen som de hade givit sig iväg med från Danskön 1897 hade kollapsat efter ett par dagar och de hade själva fått släpa tunga slädar över drivisen och för varje kilometer de kommit framåt hade isen tagit dem bakåt. Rena mardrömmen! Men i deras dagböcker finns ingen klagan. Någon gång nämns Fraenkels dåliga fot, diaréer och förstoppning. Men så åt de också isbjörnskött morgon middag och kväll - dock inte levern. Jag häpnar över naiviteten, okunskapen och de dåliga förberedelserna. Ingen utav dem visste egentligen vad de gav sig in på. Och tanken på att de skulle kunna misslyckas fanns inte. Fraenkel hade endast tagit ett ytterplagg med sig till exempel. Tanken var att de skulle flugit över Nordpolen, släppt ner en flagga och sedan landat i Ryssland eller Kanada för att motta folkets jubel. Andrée hade blivit varnad för att ballongen läckte för mycket gas genom alla de små hålen som bildats av nålstygnen när ballongen sytts i Frankrike. Släplinorna som Andrée trodde skulle kunna användas för att styra ballongen föll av en efter en ganska snart efter starten. Bea Uusma har själv rest flera gånger till Danskön och Vitön. Hon räknas som Sveriges främsta kännare av Andrées polarexpedition. 1930 fann man kvarlevorna efter Andrée, Fraenkel och Strindberg.

Kaosutmaning 2015

Precis så bra som alla säger!

Jag brukar alltid känna mig lite skeptisk till böcker som plötsligt höjs till skyarna och inte läsa dem förrän dammet lagt sig. Men The Girl on the Train är precis så bra som alla sagt och säger. Jag sällar mig till hyllningskören. Rachel Watson, skild från tjusige Tom, numera gift med Anna, är huvudkaraktären. Hon är lätt alkoholiserad, ensam, olycklig och arbetslös och bor på nåder i ett rum hos en väninna. Hon har svårt att komma över Tom.  Varje morgon och kväll åker Rachel med tåget till och från det arbete hon inte längre har.  Hon iakttar då människor som bor på hennes gamla gata och en vacker dag ser hon något som hon tveklöst tolkar på sitt eget fantasifulla och/eller lätt berusade sätt. Och därmed är hela historien igång. Berättelsen förs framåt genom tre berättarröster; Rachels, Annas och Megans. Megan är gift med Scott och hon hjälper Anna och Tom med deras baby. Här är det viktigt att inte avslöja mer. Men jag kan säga att The Girl on the Train läser sig själv. Den är så spännande att man blir alldeles uppslukad. Paula Hawkins väver skickligt en intrikat väv och jag börjar tänka i termer som personlighetsklyvning, minnesluckor och vanföreställningar. (Min fantasi är det inte heller något fel på.) Och Paula Hawkins får ihop det på slutet på ett fullt trovärdigt sätt. The Girl on the Train skulle bli en utmärkt film.

The Dawning av Milka Bajic Poderegin

I en dal mellan höga berg i Montenegro under inflytande av såväl ottomansk som österrikisk kultur ligger staden Plevlje. Där utspelar sig släkthistorien i The Dawning genom tre generationer från 1860-talet fram till Första Världskriget. Man följer människorna i vardag och fest, sorg och glädje, liv och död. Folkdräkter, folkseder och folkdanser beskrivs målande liksom frierier, äktenskapskon-
trakt, affärstransaktioner, arvsförfarande och allt som hör livet till. Författarinnan låter oss uppleva slåttern ur barnens synvinkel och det blir en livfull tilldragelse där man hör liarnas schvischande, känner doften av nyslaget hö och deltar i skördefolkets raster med matsäck, dryck och sång. Det råder stora skillnader mellan samhällsklasser, män och kvinnor, kristna och muslimer, landsbor och stadsbor, bönder och köpmän, öst och väst, gammalt och nytt. Kvinnornas liv engagerar och upprör. Särskilt de gifta kvinnornas. En svärdotter ska passa upp alla - inklusive barnen - från tidig morgon till sen kväll. Hon är totalt ofri och saknar alla rättigheter, men lyckas ibland med klokhet och list uppnå en viss ställning. Kvinnor föraktas och anses söndra. På samma gång klarar sig ingen utan dem. Men solidariteten mellan kvinnor oavsett klass, etnicitet, nationstillhörighet och religion är påtaglig. De delar varandras villkor som döttrar, hustrur och mödrar under hårda förhållanden.
I familjen Kovic finns tre söner. Stevo, den äldste, är klok, politiskt och socialt intresserad och arbetar för ett serbiskt uppror för friheten. Janko, mellanbrodern, är en utåtriktad diplomatiskt begåvad man som umgås lika lätt med österrikare som turkar. Han är öppen för nyheter och vill att barnen ska få utbildning - även flickorna. Petko, lillebror, är konflikträdd (om det inte gäller att prygla hustrun) och utvecklas till en osympatisk lätting.
Jelka, Jankos hustru, är inte av lika fin släkt som Janko själv vars släkt har mycket gamla anor. Jelka är den man sympatiserar allra mest med i berättelsen. Hon är intelligent, vacker och livfull och vinner den nya släktens tillgivenhet och förtroende. Man delar hennes glädjeämnen, sorger och och tunga arbete. Hon är stark , men ibland sviktar hon, mänskligt nog. Genom människorna i och runt släkten Kovic levandegörs ett stycke av Balkans lika dramatiska som röriga och våldsamma historia.
Författarinnan Milka Basic Poderegin föddes i Plevlje 1904. The Dawning är hennes enda roman och den var tänkt att vara första delen i en trilogi. Men författarinnan dog i London 1971 och ligger begravd i Plevlje. Den starka närvarokänslan beror kanske av att berättelsen bär det självupplevdas prägel. Att under några dagar förflyttas i tid och rum till Balkan ca 1860 - 1914
har varit en djupt engagerande upplevelse. Ibland har jag associerat till Stilla flyter Don (Sjolochov) som ju till viss del utspelas vid samma tid fast i Ryssland. Kvinnornas villkor är desamma och jag tycker att Janko kan påminna något om den vackre kosacken Grigorij. The Dawning skulle göra sig utmärkt som film. Stilla flyter Don var en helt fantastisk gammal, svart-vit (?) film som varade i många härliga timmar.