Vad det gäller musik är det Albin Lee Meldau, Patti Smith och Anne Sofie von Otter.
Författare finns det många så klart. Elly Griffiths, Louise Penny, Karl - Ove Knausgård, Lina Wolff, Kerstin Ekman.
Skådespelare då? Ulla Skoog, Krister Henriksson, Marie Göranzon, Jude Law, Suzanne Reuter, Lena T. Hansson, Jonas Karlsson, Nicola Walker, Sarah Lancashire
2. Släkter utan hopp av Herman Bang (domstol)
Bonus: 4. Frannie Langtons bekännelser av Sara Collins (rättegång)
När Larja kommer hem till till Olnets i Karelen efter att ha varit på lärarläger i Finland är hennes föräldrar bortförda österut. Tiderna är osäkra i gränstrakterna. Larjas pojkvän Misa sedan länge strider på den ryska sidan. Tuomas är hennes fiende, men det hjälper inte. De dras oemotståndligt till varandra. Liina, Misas barska mor, vill gärna bestämma över sin svärdotter in spe. Romanen, Jag ger mina tårar av Merja Mäki, handlar om de oroliga åren 1942 - 1944, alltså under fortsättningskriget som följde på finska vinterkriget. Vi följer folket på hemmafronten i Karelen; i gränstrakterna mellan Finland och Ryssland. Vem är med vem; finns det någon som går att lita på? Vem har angivit Larjas föräldrar? Larja har sin yngre syster Pola att ta hand om. Hon har fått ett barn med en solat som överger både henne och barnet. Larjas buabo, farmor, är döende. Hon är byns gråterska och sjunger folk ut ur livet och även vid bröllop. Hon ser att Larja kommer att efterträda henne. Larja har gåvan. Berättelsen innehåller många fina djur- och naturskildringar. Fåglar förekommer ofta. Jag ger mina tårar är en fristående fortsättning på Innan fåglarna vänder åter. Och det ska komma en del till så nu får jag vän ta igen. Jag gillar Merja Mäkis romaner. De handlar om vanliga människor i pressade situationer; vänskap, kärlek, svek. Och liv och död, förstås.
Titel: Jag ger mina tårar
Författare: Merja Mäki
Översättare: Mattias Huss
Förlag: Historiska Media
Antal sidor: 398
"Liedes fattade milt om min arm. Beröringen kändes obehaglig. "Larjas finska är som hämtad ur dikterna, den förstår varje finne utan problem," försäkrade hon. Det finns ord men inga passande benämningar. Jag visste inte om man skulle kalla Olnets - Karelen för ockuperat område eller låtsas som att det erövrade området alltid hade tillhört finnarna. Det säkraste vore att härma Liedes och säga Östkarelen, även om det ordet för mig alltid syftat på området öster om Onega. Min hembygd gick väl knappast längre under benämningen Karelsk - finska sovjetrepubliken, som för bara ett år sedan innan ockupanternas ankomst. Sovjetunionen kallades det åtminstone inte. När jag inte ens var säker på vad mitt hem kallades så kunde jag väl inte höra dit längre."
Ur Jag ger mina tårar av Merja Mäki
Fler smakebitar HÄR
MIN
"Plötsligt blev det tydligt att det inte var en ockupant och en ockuperad som satt på sängen, utan bara två gränstraktskvinnor."
elisamatilda: Fem en fredag v. 46: Drömmar
Mias bokhörna: Helgfrågan v. 46: Kan du ge exempel på böcker där språket har haft en särskilt stark inverkan på din läsupplevelse?
enligt O: Veckans kulturfråga v. 46: Vilken kultur fungerar som verklighetsflykt för dig?
Det omedelbara svaret är på en frågan är korsord och sudoku. Där kan jag gå all in. Så kan en brodera, virka och sticka och lyssna på ljudbok. Just nu Kattöga av Margaret Atwood uppläst av av Ingela Olsson. Spännande serier och filmer tycker jag är avkoppling. Igår såg jag The Equalizer 3 med en skallig (varför det?) Denzel Washington. Väldigt mycket våld men ändå en sorts solskenshistoria där rättvisan segrade. Snart ska jag böja se fåniga julfilmer. Det lärde min syster mig för ett par år sedan och hon har tipsat om att de redan har börjat sändas på kanal 11. Det känns tryggt att veta men inte tillräckligt lockande ännu. Julkonserterna sätter snart igång på allvar. Kyrkorna har mycket att erbjuda ganska ofta gratis dessutom. Jag har biljett till den fantastiska Romeo & Julia - kören som jag hörde för första gången förra året. Julkonsert med Romeo & Julia Kören har spelats för utsålda hus på Dramaten sedan 2005.
Tips: Flykt till verkligheten Frostbiten
Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 46 2024: Fåglar på omslaget. Titlarna är länkade till mina inlägg om respektive titel för den som är intresserad av att veta mera.
Ray Bradburys dystopiska SF - roman 451 kom ut redan 1953 men känns fortfarande aktuell på de flesta områden. En riktig klassiker är det. Och så roligt att läsa om den i läsecirkeln. Alla hade läst den tidigare. Jag vet att inte var så begeistrad när jag läste den för mycket länge sedan. Men nu blev jag drabbad av brandmannen Guy Montag och hans transformation från destruktivt redskap åt chefen kapten Beattie och hans dödsbringande mekaniska hundar till guerillabok bland andra i ett vandringsbibliotek utan böcker. Enligt Beattie skulle böcker brännas till aska och därefter skulle askan brännas. Faran med läsande och tänkande människor var han klar över. Böcker visar porerna i livets ansikte. En bok är som en laddad bössa. Bränn den! Pornografi och skämttidningar är tillåtna. Det fanns brandmän som hört talas om att man förr i tiden släckte bränder. Nu anlägger man dem. Farfar minns att det fanns en tid när barn inte dödade varandra. Guy Montag blir en jagad man, angiven av bland andra hustru Mildred som hittar hans gömda böcker. Hon lever i en pillervärld och umgås med tre väggar i huset som är som TV - skärmar. Nu vill hon att det ska bli en fjärde också. Titeln syftar på den temperatur som papper självantänds vid: 451 grader Fahrenheit, vilket motsvarar ungefär 233 grader Celsius. Boken filmatiserades år 1966 med François Truffaut som regissör. Fahrenheit 451 är en mästerligt skriven roman som bär sina 70 år med den äran.
Titel: Fahrenheit 451
Författare: Ray Bradbury
Översättare: Siv Nordin
Förlag: Modernista
Tryckår: 2018
Antal sidor: 157
Fler smakebitar HÄR.
MIN
"Men när jag väl hade den (chadorn) på mig fick jag en egendomlig känsla av att ha förvandlats till en negativ sfär, ett tomrum i synfältet, en sorts antimateria - både där och inte där."
Kapitlet har rubriken När det var fred i Afghanistan.
elisamatilda: Fem en fredag v. 45: Mörka tider
Jag tror att det kan bero på alla övriga aktiviteter barn kommer att intressera sig för; sport av olika slag, gymnastik, musik, teater, dans, mm. Och vi ska ju inte tala om allt vad nätet erbjuder, sociala medier och spel.
Kamratlivet blir ju allt viktigare med tiden. Kamraterna blir alltmer betydelsefulla. Jag tänker då på barn/ungdomar i 12 - 13 - årsåldern och några år framåt.
Däremot tror jag, att de barn som fått mycken läsning med sig från starten och som sett läsande vuxna omkring sig och har varit omgivna av böcker i hemmet och är vana biblioteksbesökare kanske i alla fall inte tappar bort läsningen trots allt annat som lockar. Varför skulle inte läsningen kunna ingå bland alla de andra intressena? Kanske finns det någon annan i kamratkretsen som är pigg på att diskutera böcker?
Det första jag kommer att tänka på är Born in the USA och Bruce Springsteen. Det är något speciellt med den mannen. Jag tycker också att Patti Smith hör hit med til exempel People have the Power och Rufus Wainwrights tolkning av Leonard Cohens Hallelujah
Joyce Carol Oates kan en inte gå förbi när det gäller amerikansk litteratur. Så oerhört produktiv som hon är och för det allra mesta så bra. Romanen hon skrev om Marilyn Monroe, Blonde, är nog bland det bästa som skrivits om Monroe. Läsecirkeln var överväldigad. Edith Wharton har jag läst en del av och om och sett filmatiseringar av hennes romaner, till exempel Oskuldens tid. Henry James är en amerikansk författare som jag läst en del av och är väldigt förtjust i. Mest känd är kanske hans Portrait of a Lady som också filmats.
Ett par amerikanska konstnärer jag gillar är Edward Hopper och Georgia O´Keeffe. Han målar ensamhet och övergivenhet; hon exotiska blommor tagna ur sin rätta miljö.
Robert på Mina skrivna ord: Tisdagstrion v. 45: Krig (Gustaf Adolfsdagen imorgon)
Jana på bokbloggen Reviews from the Stacks står för denna novemerutmaning. Marianne på bloggen Let´s read ledde mig hit
N - En Ny tid av Ida Jessen
O - Old babes in the Wood av Margaret Atwood
V - Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd av Ebba Witt
Brattström
E - Efterklang av An Yu
M - Markens gröda av Knut Hamsun
B - Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson
E - Emily forever av Maria Navarro Skaranger
R - Rent hus av Alia Trabbucco Zerán
Ur Hämndprojektet av Jenny Jägerfeld.
Fler smakebitar HÄR
MIN
Jag tänker som vanligt vid den här tiden på året läsa Erik Axel Karlfeldts mäktiga dikt Vinterorgel.
Den är ganska lång så jag återger bara en av tio strofer. Vinterorgel finns i samlingen Hösthorn
Vinterorgel
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.
elisamatilda: Fem en fredag v. 44: Hem
Först kommer jag endast på Ridzén, Lisa, Tranorna flyger söderut som enligt O påminner om. Men när jag sedan bläddrar vidare bland mina lästa i år hittar jag flera jag tyckt mycket om. Carl - Johan Vallgren, Din tid kommer blev jag positivt överraskad av. David Norlin, Vikarien, är en spännande berättelse om vardagen; en man som skriver om en kvinna. Ebba Witt - Brattströms dubbelbiografi om Moa och Harry Martinson, Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd, tyckte jag väldigt mycket om. Hon har verkligen ansträngt sig för att göra båda rättvisa.
Utav de nominerade till Augustpriset har jag läst Samma, mamma av Hanna Rajs och Hundnätter av Mirja Unge
Bygdedjuret av Sven Olov Karlsson är en autofiktiv berättelse från norra delarna av Västmanland; en familjeroman och landsbygdsroman. Författaren deklarerar redan från början: Var inte rädd. Detta är en solskenshistoria! Vet inte riktigt om jag håller med. Men det är i alla fall en hel del som ordnar upp sig med tiden. Och det är en fantastiskt bra bok som engagerar genom alla 478 sidorna. Karl Sven Olov har en bror som heter Lars Erik. Han är klumpig, långsam och rättså obegriplig. Mamma håller styvt på sin yngste son och han är långtifrån dum. Modern har väldigt svårt att någonsin säga något positivt till Sven Olov. Han har däremot en bundsförvant i pappan som dessvärre dör tidigt. Sonen tror, att både modern och brodern lider av något likartat syndrom. Sven Olov har en mängd olika sysselsättningar innan han får en fast anställning som journalist på Konsumentverket. Och han börjar skriva. Hans debut, Italienaren, som kommer ut 2006, är en skildring av faderns liv. Det blir en succé, vilket är mer än vad som kan sägas om andra boken, Amerikabrevet, trots goda recensioner. Samma år kommer Ödehuset som han skrivit tillsammans med en fotograferande vän. Författaren och hans sambo Tarja försöker förtvivlat att få barn, men det blir bara missfall. Tarja har barn sedan tidigare men för Sven Olov är det väldigt viktigt. Under en tid när han vistas i Berlin på ett författarstipendium fattar Tarja ett beslut åt honom. De ska sära på sig. Sven Olov träffar Nina som är rena drömmen. Hon bortser ifrån att han är lönnfet och tunnhårig och lyckan är total. Men - när barn ganska snart kommer på tal är det blankt nej! ifrån Nina. Med tiden får Sven Olof ytterligare problem. Han får kramper, han tappar minnet och medvetandegraden sviktar. Hans stressade liv gör att han får svåra problem med sömnen. Han går hos terapeuter och det han i första hand lär sig där är hur han ska hantera sin krävande mamma: reträtt och acceptans är det som gäller. Hon är hoarder och kräver allt av sin äldste son. Han ska köpa bilar åt henne, reparera på gården där hon bor, betala hennes räkningar och ringa till henne varje dag. Bygdedjuret är humoristisk, sorglig, vemodig, varm och väldigt sympatisk skildring av en pojkes utveckling till ung man till en fast anställning till ett författarskap och ett efterlängtat föräldraskap. Författarskapet växer och leder till nya uppdrag. Sven Olov Karlsson har ett egensinnigt, livfullt språk och en speciell humor. Ibland kan jag tycka att jag skymtar en bitterhet som hos ett sårat barn. Bygdedjuret då? Begreppet är lånat från den norske författaren Tor Jonsson som också kände till det. Det är landsbygdens svar på jantelagen. För Sven Olov blir det så att bygdedjuret krymper bort; hatkärleken byts i överseende. Platsen är förlorad men släpper honom aldrig fri.
Titel: Bygdedjuret
Författare: Sven Olov Karlsson
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2024
Antal sidor: 478
"I juli 1998 inträder fyra veckors sommarvikariat på Bärgslagsbladet i Köping. Som riktig journalist på en riktig redaktion. Köping är riksbekant för att ingenting händer där. Passande. Vem kan händelselöshet bättre än han? Åtta krokiga mil från byn: för lång väg för att dagspendla och för kort tid för ett tillfälligt boende. Så han bjuder in sig till morbror Gunnar i Köpings grannstad Hallstahammar. Morbrodern kommer inte på några argument för att säga nej, ensammen som Gunarius är sedan morfars bortgång." Fler smakebitar HÄR
MIN
elisamatilda: Fem en fredag v. 43: Bokstavsläxa
Inlägg
Alla kommentarer
