Rebecca

Daphne du Maurier, 1907 - 1989, skrev den gotiska romanen Rebecca 1938. Den gjorde succé och redan 1940 filmades den av Alfred Hitchcock. Laurence Olivier spelade den manliga huvudrollen Maxim de Winter. Joan Fountain spelar det namnlösa berättarjaget, den andra mrs de Winter. Lily James och Armand Hammer spelar motsvarande roller i årets filmatisering. Handlingen tilldrar sig i huvudsak på godset Manderley någonstans i Cornwall. Alldeles i närheten ligger ett gåtfullt lite kusligt hus där Rebecca, den första mrs de Winter, höll till med sitt entourage. Den nya mrs de Winter är ung, blyg och lite oansenlig. Hon har inte mycket att sätta emot husets skrämmande hushållerska mrs Danvers som hade älskat Rebecca och som fortsatte att vårda hennes minne. Mrs Danvers ser inte alls ut som den frodiga kvinnan på bokomslaget. Hon är lång, mager och har ett dödskalleliknande ansikte. Det finns en sympatisk förvaltare och Ben, en utvecklingsstörd och livrädd gammal man. En undrar lite över Daphne du Mauriers inställning till människosläktet. De flesta karaktärerna är ganska osympatiske. Frank Crawley, förvaltaren, är den enda oegennyttiga personen i hela romanen. Den andra mrs de Winter kämpar en ojämn kamp med den vackra, döda Rebecca. En tvivlar på Maxim de Winters känslor för sin unga hustru, men han behöver henne för att glömma det förflutna. När en båt går på grund i havet utanför Manderley upphittas en båt som sänkts med ett kvinnolik i. Mystiken tätnar. Det gick riktigt bra att läsa om Rebecca. Många detaljer hade jag glömt men inte den dystra stämningen i romanen; glädjelösheten, misstänksamheten, föraktfullheten och svekfullheten människor emellan; ståndshögfärd och klasskillnader. Författaren gisslar den klass hon själv tillhör. Daphne du Maurier hade varit sin fars älsklingsdotter, men han beklagade att hon inte fötts som pojke. Själv lämnade hon två döttrar hos en barnsköterska och åkte ut i världen för att syssla med sitt. Naturen i sydvästra England är kärleksfullt och omsorgsfullt beskriven. Det finns åtskilliga starka kvinnor i romanen som har upprepningen som uttryck för stark känsla och/eller förvirring. Slutet av berättelsen - eller snarare hur gick det sen? - kommer redan i kapitel två. Men det har en ju glömt när en kommer till bokens sista sida och önskar sig en fortsättning.

Titel: Rebecca

Författare: Daphne du Maurier

Översättare: Dagny Henschen & Helga Holmberg

Förlag: Modernista

Tryckår: 2017

Antal sidor: 479