fredag 26 maj 2017

Far och jag

Far och son har kvalitetstid tillsammans varje söndagseftermiddag när fadern är ledig. De vandrar längs järnvägen ut i skogen för att lyssna på fågelsången. Sonen är tio år och beundrar sin store, trygge far, som är järnvägstjänsteman. Han hälsar på lokförarna på tågen; han kollar signaler och semaforer; ansvarsfull även under ledig tid. Solen skiner, fåglarna sjunger och blommorna blommar. Det doftar från nyutslagna björkar, ljung, tjära, mandelblom  och vagnsmörja. Far och son njuter av  samvaron. De kommer fram till ån och far
pekar ut var man bäst kunde meta abborre när han var pojke. De fördriver åtskillig tid vid ån och snart börjar det skymma och det är dags att vända om. Mor väntar med maten. Men nu är allt annorlunda. Mörkret ter sig hotfullt och skuggorna skrämmande. Telefonstolparna är spöklika och banvallarna tycks slutta ner mot farliga djup. Plötsligt möter de ett framrusande helt nersläckt tåg. Lokförarens bleka, orörliga ansikte avtecknar sig i skenet från den flammande kolelden. Far vet att det inte skulle gå något tåg här vid den här tiden. Sonen förundras över faderns orubbliga lugn och trygghet. Vi har ju Gud, säger fadern trosvisst. Det hjälper inte. Någonstans inom sig vet sonen att för honom kommer livet att innebära oro och ångest. Den här novellen andas svensk försommar, svensk natur och en finstämd, innerlig samvaro mellan far och son. Med enkla ord skapar författaren en berättelse som skänker läsaren en stark närvarokänsla. Far och jag publicerades i Onda sagor 1924. Författare är Pär Lagerkvist.Den här novellen passar in på plats nr 7 i Ugglan&Bokens läsutmaning Läs en novell II Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn

3 kommentarer: