lördag 6 maj 2017

Bästautmaningen - Nobelpristagare

Lyran: "Jag läser i perioder olika Nobelpristagare och har fortfarande målsättningen att läsa dem alla. Men det tar ju sin tid ... En del av dem är verkligen bra, en del känns rätt förlegade. Eller allmänt krångliga. Berätta om din favorit bland Nobelpristagarna, fokusera på en text eller på en författare."

Det var en riktigt svår uppgift. Det är jättesvårt att välja bara en. När jag bläddrar igenom nobelpristagarna i litteratur ser jag att där finns flera stycken som jag läst ganska mycket av, som till exempel Selma Lagerlöf, Pearl Buck, Sigrid Undset, Ernest Hemingway, Verner von Heidenstam, Kawabata, Singer, Orhan Pamuk, Svetlana Aleksijevitj och - naturligtvis - massor av Doris Lessing.
Men om jag nu ändå måste välja bara en får det bli den som faktiskt följer mig genom livet med sin lyrik, nämligen Harry Martinson. Han fick Nobelpriset i litteratur 1974 (tillsammans med Eyvind Johnson) med motiveringen: För ett författarskap som fångar daggdroppen och speglar kosmos. Det är en mycket fin och träffande motivering. Just ikväll är det dessutom premiär på Martinsons Aniara. En revy om människan i tid och rum på Malmö opera: Erik Lindgren skrev librettot och Karl - Birger Blomdahl musiken. Detta är den första science - fictionoperan och därtill den första operan med inslag av elektronisk musik, står det på hemsidan.
Två japanska landskap (Hokusai)
1.
En bondgård hukar sig i gräsen
och över fälten stiger månen
Högt på ett blad en syrsa fnittrar
Då tindrar Yodogawa - floden
2.
Ett moln har stannat över dalen
En flicka ser dit upp och ropar:
Det är den helga fågeln Kowo
som lagt sitt ägg. Nu blir det sommar.

6 kommentarer:

  1. Martinsson har jag faktiskt inte läst nånting av.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nässlorna blomma brukar en få läsa i skolan, men då gillade jag den inte alls. nu tycker jag mest om hans dikter

      Radera
  2. det finns verkligen många läsvärda Nobelpristagare, tyckte om Harry Martinson, det var för ett tag sedan jag läste honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Martinson och jag delar landskap. känner så väl igen mig i hans naturlyrik

      Radera
  3. Oj då! Jag tvingades läsa Aniara på gymnasiet, fattade inte ett dugg och har därefter skytt den som pesten. Måste kanske ändå våga närma mig den.

    SvaraRadera
  4. jag tror att Aniara är bättre i vuxen ålder. liksom faktiskt Nässlorna blomma, som vi läste i skolan. den föll mig inte alls på läppen då

    SvaraRadera