Pennskaftet

Pennskaftet, eller Barbro Magnus som hon egentligen heter, är en sprakfåle med ljust, burrigt hår; journalist i mörkblå pennkjol och eldröd kråka. Pennskaftet tycker att Barbro är ett rysligt hemslöjdsnamn och ingen kallar henne heller för det. Pennskaftets rykte är inte det bästa. Hon rör sig i miljöer där hon inte borde vara och vid tider då en anständig flicka borde sova sött i sin egen säng. Arkitekten Dick, som bor på samma pensionat som Pennskaftet, tror att hon ska bli ett lättfångat byte. Men han faller på eget grepp. Han blir förälskad, omvänd och kommer att stötta Pennskaftets och de andra kvinnornas kamp för kvinnlig rösträtt i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet.  En annan som förälskar sig i Pennskaftet är den mäktige baronen Starck, som faller som en fura för det slagfärdiga Pennskaftet. I rösträttsrörelsen finns kvinnor ur alla läger. Det vore Pennskaftet fjärran att göra skillnad på adelsdamer och prostituerade. Pennskaftets motsats är Cecilia som möter en redan i romanens första mening: "För den som en gång hållit av en stationsinspektor, finns det helt visst  angenämare sätt att tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom Sverige med ett persontåg." Cecilia är några år äldre än Pennskaftet och mycket stukad av livet. Inget i livet intresserar  henne men hon låter sig ändå övertalas att gå till ett möte om rösträtten. Hon erbjuds arbete och kamratskap och försäkrar sig om att inget mera än hjälpgummegöra kommer att krävas av henne. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän även Cecilia blir en hängiven rösträttsförkämpe. Det är en spretig grupp kvinnor som ändå drar åt samma håll. De är långt ifrån alltid överens. Pennskaftet är rolig läsning och den känns både fräsch och modern. Den livfulla dialogen känns naturlig; kvickheten och den ibland lite elaka humorn är osökt. "Åttio själfulla kilon" - Elin Wägner hade ingen förståelse för överviktiga människor. "Den gamla schakalen"; "Jag smög mig in som ett tryckfel". Pennskaftet är också en roman om Stockholm. Här diskuteras allt rörande kvinnans ställning i samhället; inte minst erotik. Bokens omslag föreställer Elin Wägner när hon arbetade som journalist på Helsingborgs - Posten 1903. Horace Engdahl har skrivit ett initierat förord; Helena Forsås - Scott står för textredigering, kommentarer och ordförklaringar.

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Förlag: Atlantis
Serie: Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien.
Tryckår: 2012
Antal sidor: 230 sidor 

Pennskaftet passar in på nr 26 Läs en klassiker i Mias Kaosutmaning

Fem en fredag v. 17: Kultur

elisamatilda är tillbaka med Fem en fredag

1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
Om barnbarnen är med får de välja. Med dem blir alla museibesök väldigt intressanta och roliga. Om jag bestämmer själv är jag väldigt förtjust i att besöka författarhem som blivit muséer, konstmuséer, utställningar om Arktis och Antarktis, m. fl.
 
2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
Drama; filmer från andra kulturer

3. När var du senast och såg på teater?
Förrförra sommaren när jag besökte Bjärnums stadsteater.

4. När besökte du senast ett bibliotek
Idag. Böckerna var utplockade.
 
5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
På Bok - och Biblioteksmässan med ett helkort i handen

Helgfrågan v. 17

Mia undrar i sin helgfråga om vi köpt eller fått någon eller några böcker nyligen? Just idag den 23 april på Världsbokdagen kom äntligen en paket med böcker som jag beställde på AdLibris den 11 april. Visst har det blivit segt med leveranserna ifrån AdLibris på senare tid? Jag hade beställt:
Rachel Cusk, Konturer, Transit och Kudos i en pocketvolym. Jag inbillar mig att en ska läsa dem i rask följd.
Maria Adolfsson, Stormvarning. Del två i spänningsserien om Doggerland, beläget i Nordsjön mitt emellan Skandinavien och Storbritannien. Felsteg heter den fristående del 1
Jane Austen, Sanditon, Lady Susan, & The History of England
Sanditon går som serie i SVT. Den lilla läckra volymen har guldsnitt, psalmbokspapper och ljusblått bokmärkesband.

Bonusfrågan: Berätta något roligt, vi behöver skratta lite i dessa tider!
Jag går ut en sväng och tänker efter om det finns något jag skrattar åt nuförtiden. Jo, kanske:
VM i friidrott
eller
Mor i Skutan  (inget för veklingar)

Dimma

Dimma av Ragnar Jónasson är egentligen första delen i trilogin om kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir. Det är julafton 1987. Snön vräker ner utanför Erlas och Einars ödsligt belägna hus på östra Island. Einar är född på gården men Erla kommer från Reykjavik och hon vantrivs med isoleringen och mörkret. Hon har från första stund arbetat för att dottern Anna ska komma ut och bort. Just denna julafton kommer en främmande man till Erlas och Einars hem. Han säger sig ha varit på jakt med två kamrater men kommit ifrån dem i snöstormen. Erla är mycket misstänksam. En jägare utan bössa? I Alftanäs på västra Island förbereder kriminalpolisen Hulda Hermannsdóttir julaftonsfirande för sin man Jón, dottern Dimma och sin mor. Hulda ska arbeta på juldagen. Hon bävar för julafton med modern och den besvärliga tonårsdottern Dimma. Jón försöker släta över. Föga anar dessa arma personer hur denna dag ska sluta. Ragnar Jónassons miljöskildring är övertygande. Ödsligheten, snömassorna och isoleringen är påtaglig. Det psykologiska spelet mellan de tre i det ödsligt belägna huset är spännande. Erlas instinktiva misstro och Einars naiva välvilja och främlingens gåtfullhet utgör upptakten till en sorts triangeldrama. Plötsligt ändras det en tror sig se till något helt annat. Jag måste byta fot helt och hållet. Dimma har en stillsammare intrig och är mera koncentrerad både i tid och rum än Jónassons tidigare böcker i serien, Mörkret och Ön. Jag skulle gärna läsa mer av Ragnar Jónasson. Tyvärr är väl Hulda Hermannsdóttir pensionerad, men hon borde kunna få dispens?

Titel: Dimma
Författare: Ragnar Jónasson
Övers: Arvid Nordh
Förlag: Modernista
Tryckår: 2020
Antal sidor: 255

Tisdagstrion v. 17: Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Ugglans&Bokens Tisdagstrio:  Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av.

1. Den engelske författaren Thomas Hardy (1840 - 1928) har länge varit en favorit och jag har till och med rest i hans fiktiva Wessex, vilket är ungefär detsamma som Dorset. Han är kanske mest känd för Tess av d´Urberville, men min favoritroman är The Return of the Native eller som den också kallas The Heath. Huvudperson är egentligen den ödsliga Egdon Heath. Thomas Hardy var tidigt medveten om kvinnornas situation i samhället; han beskriver seder och bruk och han är mycket intresserad av musik. Han skriver både romaner, poesi och dramatik. Jag har 38 böcker av TH + CD + Böcker om honom.

2. Kerstin Ekman är en stor favorit. Hennes fantastiska berättarkonst parad med det stilistiska mästerskapet är svårslaget. Jag gillade Katrineholmsserien väldigt mycket. En stad av ljus upplevde jag som helt magisk; inspirerad av Carl Jung. Men den titel av henne som fascinerat mig allra mest är Herrarna i skogen. En berättelse i sju essäer med titlar som Den lövgröna skogen, Gran, Dödens trädgård, Katastroferna, Stigens slut. 14 titlar.                                                              3. Robert Goddard har jag 16 titlar av. Han skriver spänningslitteratur och är en mästare på förvecklingar. Just när en tror sig ha läget under kontroll gör författare en liten, liten fnurra på intrigtråden och så är det bara att börja tänka igen. Och tänka nytt. Hans romaner utspelar sig både i historisk miljö och i samtiden. Han är engelsman och har arbetat som journalist och lärare. Han debuterade 1988 med Past caring (Illdåd på spåren). Så säger New York Times på baksidan av boken: "Combines the expert suspense manipulation skills of a Daphne du Maurier romance with those of a John le Carré thriller". Det är en bra beskrivning. Läs mer om honom HÄR!

Utmaning: Authors&Characters v. 17

Emil
är veckans namn i Lyrans utmaning Authors&Characters

Emilia Fogelklou var pionjär vad det gällde olika kvinnofrågor; hon var kväkare och mystiker. Emilia Fogelklou var också pedagog, teolog, religionshistoriker och författare. Hon blev filosofie kandidat 1906, teologie kandidat 1909, och teologie hedersdoktor i Uppsala 1941. Hon fanns i kretsen kring Elin Wägner och jag tycker mig förstå att hon dämpade EW ibland, vilket säkert behövdes. Hon skrev en kärleksfull och berömd biografi om sin man, kulturgeografen Arnold Norlind, med titeln Arnold. Malin Bergman Andrews har skrivit en biografi Emilia Fogelklou, människan och gärningen, 2001.

Emil und die Detektive läste vi vid någon tidpunkt i skolan. Erich Kästner heter författaren. Jag minns den som väldigt tråkig, men det behöver inte vara sant. Jag har aldrig tyckt att tyska var tråkigt. Inga språk är tråkiga; bara olika svåra. Emil und die Detektive är en barndeckare. Emil åker tåg till mormor i Berlin. Med sig har han en summa pengar som dock blir stulna under resan. I Berlin träffar Emil ett gäng gatusmarta pojkar som hjälper honom i detektivarbetet. En mindre känd uppföljare är Emil und die drei Zwillinge.

En smakebit på søndag

"Hulda Hermansdóttir slog upp ögonen. Den här satans dåsigheten som förföljde henne vägrade släppa taget. Helst hade hon velat sova hela dagen, till och med här på den hårda och obekväma skrivbordsstolen. Som väl var hade hon eget kontor hos kriminalpolisen och kunde stänga om sig och ömsom stirra ut i tomma intet, ömsom blunda. Pappershögarna bara växte framför henne och hon hade inte på allvar tagit itu med ett enda fall på de två veckor som gått sedan hon kom tillbaka från ledigheten. Hennes beteende hade naturligtvis inte undgått Snorri, hennes chef, i alla fall inte helt och hållet, men han hade taktkänsla nog att visa henne förståelse och omtanke. Och hon hade faktiskt varit tvungen att gå tillbaka till jobbet, klarade inte av att tillbringa mer tid instängd hemma med Jón."

Från sidan 9 i Dimma av Ragnar Jónasson.

En smakebit på søndag betyder att vi delar med oss utav det vi just läser, utan spoilers, förstås. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR