tisdag 22 januari 2019

Veckans topplista v. 4 -Vita omslag

Johanna vill se vita omslag i veckans topplista. Faktiskt inte alldeles enkelt. Har just läst en liten kritvit bok som ser grå ut på bild.


1. Det mesta är inte så viktigt. Dikter av Mattias Kronstrand

2. Förlåt! Nej, jag menar aj! av Regina Lund: samlade dikter 1995 - 2002
3. Klädd i sitt språk. Kritikern Olof Lagercrantz av Stina Otterberg


4. Svenska akademiens ordlista 


5. Syren och flagg. En gammal kvinnas berättelse om en stad av John Berger.

måndag 21 januari 2019

Om det stora och det lilla i vardagen


Den här lilla diktsamlingen innehåller korta dikter som behandlar människans villkor. I all enkelhet. Med lätt 
hand, men inte desto mindre sant för det. Här finns längtan till barndomen, minnen av modern, sommarutflykter, i glasskön, på kyrkogården, åldrande, statusuppdatering, och så vidare. Vissa saker kan inte tas ifrån en och det finns ett hopp om återförening med dem som gått bort. Mattias Kronstrand heter författaren till Dikter. Han har tidigare skrivit en rad barnböcker. Förlaget är Kroma. 2018.


Ofirande

Champagnekorkarnas tystnad
Vardagarnas pågående
Mulet, mörkt och måndag
Tänder lampan, ser dig
Vi har fått ännu en dag
Det är upp till oss att välja
Ja, idag köper jag skumpa

söndag 20 januari 2019

En smakebit på søndag

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan administreras utmaningen av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon stirrade bort mot horisonten, där havet och himlen hade smält samman, och undrade varför hon bodde kvar här i Deltaness och arbetade som barnflicka. En röst i hennes huvud sa henne att hon var kvar på Shetlandsöarna därför att hon var rädd för världen utanför. Här var hon trygg, i ett tätt samhälle där hon visste sin plats. Om hon inte hade varit så rädd skulle hon ha hållit fast vid Daniel Fleming och rymt söderut med honom, blivit konstnär eller fotomodell eller designer. Emma slöt öronen mot rösten. Hon ville inte tänka på sig själv som rädd. Livet här var inte så tokigt. Det hade sina fördelar. Hon tog upp en flaska ur väskan. Det var inte den underbara nya väskan som stod på hennes säng och påminde om dessa fördelar, utan en som hon hade gjort själv utav överblivna tygbitar. Hon tog en klunk vodka och skickade flaskan till mannen bredvid henne. Magnie Riddell lämnade tillbaka den och lade armen om hennes rygg. "  Från sidorna 9 0ch 10 i Vild Eld av Ann Cleeves. AB förlag 2018.
Fler smakebitar finns HÄR.

lördag 19 januari 2019

En pärla till klassiker

Dola de Jong föddes 1911 i Amsterdam i en judisk familj. Hon fick fly landet under kriget och hamnade så småningom i Tanger. Hon dog 2003. 1954 kom Trädet och vinrankan ut i USA efter att ha blivit refuserad på en rad förlag. Boken handlar om lesbisk kärlek i 30 - talets Amsterdam. Men det är inte det mest uttalade i romanen; den mera anas. Bea är en medelålders chefssekreterare som möter den unga, gränslösa Erika, som är journalist och drömmer om att få ägna sig åt konst och litteratur. Be a behöver någon att dela hyran med och de flyttar ihop. Eftersom Bea är den iakttagande, osjälviska människa hon är kan Erika leva sitt hemlighetsfulla, oregelbundna liv. Erika har ett komplicerat förhållande till sin mor som hävdar att Erika är dotter till en jude. Bea förstår tidigt att Erika svävar i fara. Men Erika har just blivit kär i cellist och blundar för faran. Beas liv portioneras ut i bisatser då och då. Erika är huvudpersonen. Bea är trädet. Erika är vinrankan
Trädet och vinrankan är en underbar roman skriven på ett återhållsamt, svalt språk som är rent och vackert. Mycket döljer sig mellan raderna. Översättningen är gjord av Per Holmer. Nilssons förlag; Absint nr 10.
Absint är Nilsson förlags klassikerserie, med moderna såväl som äldre omistliga klassiker från hela världen.
Månadens språk i januari: Nederländska

Bokbloggsjerka 18 - 21 januari 2019

Annika undrar i veckans bokbloggsjerka:
Vilken är den bästa barnboken/ungdomsboken som någonsin har skrivits? 
Inte lätt att svara på eftersom en inte hunnit läsa alla barn - och ungdomsböcker, men jag ska nämna två serier som inte går av för hackor och som lika gärna kan läsas av vuxna.
Narnia - serien av C S Lewis är klassisk och har lästs och setts och älskats av många och kommer antagligen att leva länge till.
Barbro Lindgrens trilogi Vems lilla mössa flyger; Korken flyger och Vad lever man för? Röden, Nöken, Farbrornallen, Stenkulan, den deprimerade Bisamråttan  och alla de andra i Barnhans land som ligger på andra sidan syrenhäcken. Bisamråttan känner sig så ensam men kan inte flytta ihop med Stenkulan för hon är för kall. Röden undervisar sina motsträviga elever i Kartongskolan och för djupsinniga diskussioner med Farbrornallen.
Underbart absurt, lite vemodigt och djupt humorstiskt. Kan inte bli bättre.  
 

fredag 18 januari 2019

Helgfrågan v. 3

Mia undrar i sin helgfråga om vi avslutat någon serie för att vi tyckte att den var för dålig.Ja, det har jag gjort många gånger, men det är inte säkert att jag kommer ihåg så många nu. Men just den där Silfverbielke Mia talar om gjorde jag raskt slut med en gång för länge sedan. Och det finns de serier jag avslutat för att jag inte haft lust att läsa dem utan att tycka att de varit så dåliga. De har helt enkelt inte varit tillräckligt intressanta. Så var det med Stieg Lartsson och paren Börjlind och Ahndoril Och jag har fortfarande del 4 i Neapel - kvartetten kvar. Men den läser jag antagligen nu när jag sett serien på HBO.

Bonusfråga: Har du något tips på en bra TV - serie?
Jag ser med stor förtjusning Hemma igen. Den går på SVT1 må, ti, o.
Den tilldrar sig i Australien och handlar om en familj i flera generationer.

True Detective är väldigt speciell serie skapad av litteraturprofessorn vid universitetet i Chicago Nic Pizzolatto. Han har också skrivit romanen Galveston, som jag också gillade.

Deckarserierna Scott&Bailey gillar jag liksom Happy Valley 
 

onsdag 16 januari 2019

Midsommarbrud

Elisabeth Östnäs har skrivit sista delen i Historiska medias serie Släkten. I del 10 har vi kommit fram till mitten av 1400 -talet. Bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson blir trots sitt fysiska handikapp utsedd att leda missnöjda bönder och andra i uppror mot Erik av Pommern som satt i Köpenhamn och krävde allt högre skatter av sitt folk. Först och främst ger sig upprorsmännen på jakt efter Eriks fogdar i Sverige. Prästerskapet var inte sena att suga ut folket heller. Engelbrekt är en begåvad man med talets gåva. Hans unga hustru Karin har blivit bortgift för pengar och mot sin vilja Efter en tid i mannens gård återvänder hon till sitt hem. Hon står inte ut med frillan Gertruds regemente. Dessutom hade hon själv valt en man åt sig. Men han blev i sin tur bortgift med en kvinna han aldrig tänkt sig. Det är ur Karins perspektiv romanen berättas. Karin kommer att följa Engelbrekt i hans fredliga förehavanden lika väl som i strid. Precis som de andra männens fruar. Somliga kvinnor är också stridande. Engelbrekt fann att han släppt lös krafter han inte kunde styra. Han hade gärna hållit sig till fredliga förhandlingar. Karin har funnits i verkliga livet liksom de flesta av de andra personerna som figurerar i romanen. De historiska händelserna är helt autentiska. Karins livslånga kärlek till Folke, den man hon älskade men (nästan) inte fick, är både rörande och bitterljuv. Men äktenskapet med Engelbrekt blir inte olyckligt ändå. Hon uppskattar honom på många sätt och beundrar och stöttar honom. Engelbrekt förstår sig på människor; Karin och Folke har speciell hand med hästar och hundar. Jag gillar alla gamla ord en får slå upp, som byttgräs, mjöhund, örsar. Och en får repetera Hansan, Tyska orden, Kalmarunionen, beginer, drottning Filippa och Jösse Erixon. Välskrivet, väldigt väl dokumenterat;  en av de allra bästa om inte rent av den bästa i Historiska medias serie Släkten. Researchen är viktig och det allra roligaste, säger Elisabeth Östnäs.