En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen  Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Enda regeln: No spoilers!
Min smakbit kommer från sidorna 9 och 10 i Kvinnomasker av Fumiko Enchi. Kvinnomasker beskrivs som en på djupet japansk roman som samtidigt är en oerhört modern och passionerad historia. Översättningen från engelska är gjord av Per Erik Wahlund. Bokförlaget Alba.

"Tsuneo Ibuki och Toyoki Ikame satt mitt emot varandra i ett avskärmat bås i en barservering på övre planet av centralstationen i Kyoto. Mellan dem stod på den lilla bordsskivan av imiterat trä en vas med en enda krysantemum och en askkopp, så rågad av cigarrettstumpar att det framgick att de båda männen redan suttit och samtalat en stund. Båda hade å yrkets vägnar varit i västra Japan de senaste dagarna och hade träffats av en slump, då Mikame nyss hade kommit in i serveringen. Vänner sedan studietiden hade de hälsat varandra med det gutturala grymtande som fick gälla för en artighetsbetygelse dem emellan; och sedan hade Mikame slagit sig ner bredvid Ibuki, som satt ensam och drack en kopp kaffe. "När kom du hit?" frågade Ibuki försynt och hans ord åtföljdes av en nervös blinkning. Under hans ögonvrår framträdde hans kindben tydligt; hans kinder vara magra och insjunkna. En välformad näsa hindrade ansiktet från att se okultiverat ut, och hans smala fingrar var trots sina stora knogar långa och eleganta."

Så här såg det ut på Kyoto station när jag  drack kaffe där för en vecka sedan.

Japanskt

En påse misopulver som bas till den underbara misosoppan man serveras överallt i Japan. Inte för att jag tror att jag kan få den lika god, men försöka duger.
De små böckerna hittade jag på Nationalmuseet i Tokyo. Där finns en shop som man kan ägna timmar åt. Den vänstra heter Illustrated Japanese Characters och har som syfte att ge bakgrunden till basala kanjitecken. Kanji är inlånat från Kina och anpassat för japanska behov.  Hiragana och katakana har sin upprinnelse i kanji. De är fonogram som representerar en stavelse i japanskan.
Kanji starter av Daiki Kusuya behandlar 200 av de 2000 kanjitecken som man bör kunna för vardagligt bruk. Allt som allt finns det 8 - 10 000 kanjitecken. I förordet till Illustrated A Look into Japan står det så här "... beneath the industrialized, Westernized surface, virtually every aspect of Japanese life remains firmly rooted in tradition."
Tre tunna små böcker som innehåller mängder av nyttiga fakta för den som intresserar sig för Japan och det japanska.

Bokbloggsjerka 1 - 4 maj

På Annikas BOKBLOGGSJERKA 1 - 4 maj står det så här:
Veckans fråga kommer från Robert: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år? Vid närmare eftertanke kan jag tänka mig några stycken:
Jenny Nordberg, DE FÖRKLÄDDA FLICKORNA I KABUL
Kan inte tänka mig annat än att den här boken blir en klassiker. Ett fantastiskt pionjärarbete har hon gjort, Jenny Nordberg. Man sträckläser.
Kamila Shamsie, BRÄNDA SKUGGOR.
Romanen tar avstamp i Nagasaki 1945. Navet i boken är Hiroko. Genom henne följer man under sextio år händelserna i världen.
Jón Kalman Stfefánson, Änglarnas sorg. Trilogin om Pojken kommer absolut att bli klassisk. Hoppas att Jón Kalman Stefánson får Nordiska rådets litteraturpris 2015 också

När det är sol och vår...

Vad kan väl vara lämpligare än att mjukstarta med en tematrio efter Japan - äventyret. Har just landat, men ändå inte. "Berätta om tre böcker som på något sätt anspelar på våren med den efterlängtade solen och de kommande blommorna", uppmanar Lyran.

1. Jag börjar med den vackraste sommarpsalm jag vet, nämligen den som heter just Sommarpsalm och börjar med En vänlig grönskas rika dräkt, nr 201 i psalmboken, tonsatt 1933 av  Waldemar Åhlen, organist och tonsättare. Den framförs ofta, men blir aldrig utsliten.

2. Plupp och vårfloden av Inga Borg. Jag är lite svag för den lille gynnaren med den röda halsduken och det blåa håret. Konstnären och författaren Inga Borg var väl förtrogen med fjällvärlden och skrev och ritade en hel rad böcker om Plupp. Plupp och vårfloden kom 1982. Har ett trasigt ex i hyllan.

3. Se blomman! av Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson, en lika vacker som intressant bok om botanik och botaniker.  Den handlar också om vänskap och litteratur. Författarna är också duktiga fotografer.

Resebrev från Japan

Imorgon tar vi shinkansen till Kyoto efter en fullspäckad vecka i Tokyo. Vädret har mestadels varit varmt och vackert men någon dag regnade det rejält. Kvällarna kommer hastigt på och det blir betydligt kyligare utom ikväll när det blev en skön sommarkväll. Med kartor och kompass och förstoringsglas har vi tagt oss fram i tunnelbanor och på tåg till flera olika ställen längs Yamanoteline. Idag har vi besökt textilgator i Nippori och boklådor i Jombochi . Till lunch blev det tonkatsu med nudlar och ikväll åt vi en teryaki med kyckling och flera sorters ris. Allt är annorlunda och intressant. Jag stavar mig fram på skyltar. På morgonen sitter vi på taket och intar vårt kaffe och äter jordgubbar och stora citrusfrukter och ser ut över staden. Vi sover bra på våra golvmadrasset på Kimi Ryokan. Här bor en hel del människor som talar ryska och några som talar tyska och så några andra svenskar. Man tassar omkring i vita ylletofflor och yukata och delar på våtutrymmena. Lite som att vara på läer.

さようなら Sayonara! Next stop Tokyo!

Att läsa är att resa står det på Akademibokhandelns påse. Jag tycker att man kan vända på det också. Ofta läser man ju en hel del före, under och efter resan. Idag åker denna blogg på vårresa till Japan. Det kanske blir lite tunnsått med bloggandet i ett par veckor. Det vet jag inte. Men jag hoppas att jag slipper datorkrasch den här gången! Nu kommer vi i slutet på körsbärsblomningen. Hösten 2013 njöt vi av alla vackra lönnfärger. Liebster Award-nomineringarna från BOKLYSTEN och MEST LENAS GODSAKER- tack! - tar jag itu med så snart jag kan.

Spådomen

Nu har Agneta Pleijel skrivit sig igenom släkten och kommit fram till sin egen historia. Född på 40 - talet växte hon upp i familj med två yngre systrar, en pappa som var matematikprofessor och en mamma som var musiker och hemmafru. Äktenskapet blev med tiden tämligen olyckligt. Pappa tog av sig ringen och teg. Mamma pratade desto mer. Hon hamnade på egen begäran på psykiatrisk klinik. Agneta var olycklig över föräldrarnas belägenhet, men kunde inte ta parti för någon utav dem. Denna konflikt blir ett centralt tema i hennes författarskap. I romanen Spådomen. En flickas memoarer skildrar hon familjens många flyttar, skolbytena, mobbningen, vännerna, och sedermera det fria livet i Lund. Med lätt och varsam hand skildras barnet som växer upp till en ung flicka och kvinna på tjugo är och hur hon prövar sig fram i livet; ömsom ganska styv i korken; ömsom osäker intill självutplåning. Hur får man kroppen och själen att hänga ihop? Hon läser, hon är besatt av film och teater. Det hon önskade sig som ung var tre saker: Att bli fri, skriva och få orgasm. Det är genom att skriva som man kan börja minnas, säger Agneta Pleijel. På analyssoffan i trettioårsåldern mindes hon inte de barndomsminnen som senare dyker upp under skrivandet. En klok bok om vuxenblivandet.Och minnen.