Ny radioföljetong 23 februari

På måndag börjar en ny radioföljetong Hem av Toni Morrison i uppläsning av Angela Kovacs. Den kom ut 2014 på svenska i översättning av Ulla Danielsson på bokförlaget Forum.Hem handlar om Frank Money som kommer hem ifrån Koreakriget till 50 - talets USA som präglas av förtryck och rasism. Franks enda ägodel är en krigsmedalj. Han befinner sig  i eländigt skick, men när han får veta att hans älskade lillasyster blivit svårt sjuk rycker han ut till undsättning och det blir nog hans räddning. Toni Morrison fick Nobelpriset 1993 med motiveringen  ”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”
På torsdag och fredag 19-20 februari läses radionoveller av Marie Hermanson, Resenären i uppläsning av Johan Ulvesson, och Gertrud Hellbrand, De dödas händer; Hanna Schöön läser.

Tematrio - Sjukdomar/sjukhus

Veckans tematrio gäller sjukdomar och eller sjukhus. Läs vidare hos Lyran HÄR.

1. En ängel vid mitt bord av Janet Frame. I den skildrar författaren sin uppväxt på Nya Zeeland i en ganska fattig familj som drabbades av sjukdom och sorger, men där fanns också kärlek och värme. Janet hamnar så småningom på mentalsjukhus och det går så långt att hon ska behandlas med lobotomi. Men en läkare har sett att hon är publicerad författare och avstyr behandlingen.
2. Lamslagen av Carin Svensson handlar om Rut som blir så svårt misshandlad av sin man att hon blir totalförlamad. Varje dag blir en kamp för ett värdigt liv. Rut har en personlig assistent som heter Jenny. Romanen varvar de två kvinnornas vardagsberättelser om hur det är att vara patient och assistent.
3. Den engelske patienten av Michael Ondaatje. I en italiensk bergsstad i ett övergivet nunnekloster vårdas en svårt brännskadad man som kallas den engelske patienten av en ung kanadensisk sjuksköterska. Det andra världskriget går mot sitt slut. Till villan anländer efter en tid underrättelsemannen Caravaggio och den unge indiske sappören Kip.  Samtidigt som de fyra personernas skilda historier sakta träder fram, växer misstänksamheten mot den engelske patienten. vem är han egentligen Caravaggio vet mer än han säger.

Dagens klassiker

I The Bibliophile´s Devotional. 365 Days of Literary Classics för dagens datum presenteras Miss Lonelyhearts (Fru Hjärtesorg 1955) av Nathanael West (1903 - 1940). Nathanael West är pseud. för Nathan Wallenstein Weinstein, född i New York i en tysk-judisk familj, som invandrat från Litauen. NW blev så småningom ansedd som en av mellankrigstidens största amerikanska författare men inte förrän efter sin död först därefter. Fyra korta romaner fyllda med satir och svart humor hann han med. De mottogs inte väl av samtiden. Men den andra romanen, Miss Lonelyhearts 1933; Fru Hjärtesorg på svenska 1955), blev ändå lite uppmärksammad sedan den blivit  filmad. Den handlar om en man som mera på skoj startar en hjärtespalt i en tidning och sedan blir fullständigt tillintetgjord av människors djupa nöd.
NW:s stora mästerverk, The day of the Locust (1939; på svenska Gräshopporna 1959) är en apokalyptisk skildring av uttråkade medelklassmänniskor i Hollywood som gör uppror emot förljugenheten och ytligheten i filmstaden. Allt är falskhet och villa. Till och med upproret. Nathanael West omkom i en bilolycka.

Stulna flickor

Hos Mari på Flukten fra virkeligheden hittar man många smakebitar på söndagar. Min smakbit kommer från allra första början av En bön för de stulna av Jennifer Clement. I översättning av Niclas Hval. Albert Bonniers Förlag

" Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.
Det är mitt första minne. Hon höll upp en gammal sprucken spegel framför mitt ansikte. Jag måste ha varit ungefär fem år gammal. Sprickan gjorde att mitt ansikte såg ut att ha gått itu. Det är det bästa man kan vara i Mexiko: en ful flicka"

Mustaschenkät

Jag har blivit taggad av BOKDAMEN - tack för det! - till att delta i en Mustaschenkät (varför heter det så?) och jag svarar efter bästa förmåga
Four names that people call me:
Vanligtvis lystrar jag till mitt förnamn. Men ibland blir det murrmurr och momo
Four jobs I have had:
-Vårdbiträde
-Vik lågstadielärare
-Kanslist på sjukhus
-Löpande band (bl.a.) på konservfabrik. Mycket lärorikt
Four movies I would/have watched more than once:
-Vägvisaren
-Borta med vinden
-Min granne Totoro
-Stilla flyter Don
Four books I would recommend:
Det blir fyra klassiker:
-Återkomsten av Thomas Hardy
-Rött och svart av Stendhal
-Walden av H D Thoreau
-Idioten av Fjodor Dostojevskij
Four places I have lived:
-Stockholm
-Lund
-Kalmar
-Karlshamn
Four places I have been:
-Peking
-San Fransisco
-Wien
-Helsingfors
Four places I’d rather be right now:
Platser jag vill åka till, men inte just nu
-Hanoi
-Lhasa
-Atlanta
-Japan - vart som helst
Four of my favourite foods:
-Piccata Milanese
-Mangoldpaj
-Mammas kyckling
-Kardemummaknutar
Four TV-shows that I watch:
-Shetland
-Wentworth
-Grantchester
-Nurse Jackie
Four things I am looking forward to this year:
-Våren
-Hösten
-En vårlig resa till Japan
-En tredje termin japanska
Four things I am always saying:
-Don´t even think about it!
-Absolut!
-Nja, det undrar jag...!
-Jag ska bara...
Four people I tag:
Jag vet inte vilka som besvarat den här enkäten, men om  
Sannas bokhylla, 
Helena på Ugglan & boken, 
Eva på det måste kännas på riktigt och 
BOKMOSTER skulle ha lust att svara så är det bara att hugga in!

André Brink 1935 - 2015

Den sydafrikanske författaren André Brink nämndes ofta i Nobelprissammanhang. Hans femton romaner översattes till svenska. Han skrev både på afrikaans och engelska. Ut ur mörkret (1976) var hans genombrottsroman och den första på afrikaans som beslagtogs i Sydafrika. "En av mina romaner hade den tvivelaktiga äran av att vara den första boken på afrikaans att förbjudas under apartheid," säger han 2010 i en intervju i New York Times. André Brink kan berätta om hur det var att ständigt leva under hot och att få sina romaner beslagtagna, sin post genomgången och ibland vara tvungen att skriva om sitt hemland i exil. Att trotsa tystnaden. Författare i förtryckets Sydafrika innehåller artiklar skrivna mellan 1967 och 1986. 2010 kom Skiljevägar. Memoarer. Här berättar han om sitt nationalistiska ursprung, sitt möte med existentialismen i Paris vilket kom att förändra hans syn på tillståndet i hemlandet.. Han möter andra författare och gifter sig med Ingrid Jonker som skrev poesi och var en sydafrikansk motsvarighet till Sylvia Plath och Anne Sexton. André Brink han var mycket god vän med svenske Per Wästberg som jämställer honom med Nadine Gordimer och J M Coetzee. André Brink var den sinnligare av dem och också den som sålde bäst, särskilt i Frankrike och Sverige. André Brink skildrar ofta kärlek över rasgränserna och den mest kända av romanerna, En torr vit årstid,  tryckte han upp privat och distribuerade till prenumeranter, enligt Wästberg. Den filmatiserades och fick premiär 1989, med bland annat Marlon Brando, Donald Sutherland och Susan Sarandon i rollerna.

Den nya kvinnan

Idag läste jag en jätteintressant understreckare om den franska psykoanalytikern Marie - Laure Susinis nya bok Les mutants. La nouvelle femme, le pouvoir et les hommes. Där presenterar och jämför hon kvinnor ur verklighet och fiktion; i olika miljöer och tider. Georges Sand är kvinnan som revolterar på 1800 - talet. Hon klär sig i manskläder och skildrar kvinnors kärlek i sina romaner.  Enligt Susini är Margaret Mitchell en efterföljare till George Sand med sin romanhjältinna Scarlett O´Hara. Hon är driftig och stark och handlar ofta efter eget huvud trots att hon går på tvärs mot all konvenans; som till exempel när hon dansar sorgklädd, dricker whisky och svär. Vissa kärleksscener är tämligen vågade för tiden. I första hand är Borta med vinden en kvinnas emancipationshistoria och inte en skildring av amerikanska inbördeskriget. Susini kallar kapitlet om Margaret Mitchell "Mitchell - den skandalösa".  Gabrielle Coco Chanel var väldigt vacker och hade många mäktiga och rika män som älskare. Hon började så småningom sy upp hattar i Paris.
Verksamheten växte och blev ett framgångsrikt modehus. Hon skapade ett mode som släppte loss kvinnorna ur korsetterna. Kläder ska vara bekväma, tyckte hon. Coco Chanel hade arbetet som sin passion. Hon gifte sig aldrig och  fick inga barn. En som definitivt bröt mot alla tabun är den androgyna Lisbeth Salander som också tas upp i Les mutants.

Marissa Mayer är koncernchef för Yahoo. Hon är född 1975 och liksom alla de andra kvinnorna i Susinis framställning värderar hon sitt arbete högt. Redan en vecka efter det att hon fött sin son var hon tillbaka på arbetet. Hon ser ingen konflikt mellan familj och arbete. Marissa Mayer menar att passionen för en uppgift bidrar till att neutralisera skillnaden mellan män och kvinnor. Makten har återvänt till mödrarna, konstaterar Susini. (Det tål väl att diskuteras, tycker jag.) Boken har naturligtvis väckt debatt i Frankrike. Lena Kåreland, som skrivit understreckaren, tycker att boken kan vara intressant även i Skandinavien. Inte minst för de fina kvinnoporträtten och det nya sättet att se på dem. Hoppas verkligen att Les mutants blir översatt till svenska! Jag skulle gärna läsa den.
Läs hela understreckaren HÄR!

Dame Hilarys memoar

Hilary Mantel vill gärna ha ensamrätten till berättelsen om sig själv.  Därför har hon skrivit en memoar, Skuggan av av ett liv (W&W; i översättning av Marianne Mattsson.) Hilary Mantel berättar om sin upproriska barndom när hon aldrig riktigt infogade sig i småflicksrollen. Hon var mer krigisk i sin framtoning och smockan hängde löst. Man gillar henne men det är lätt att förstå varför hon stöter på svårigheter i kamratkretsen och krockar med vuxenvärlden. Hilary Mantel beskriver hur den egna familjebilden tilldrar sig omgivningens intresse när mammas pojkvän Jack flyttar in utan att för den skull mammas lagvigde Henry (Hilarys far) flyttar ut. "Hur sover ni?" undrar de intresserade klasskamraterna. "Det är privat", svarar Hilary. "Ja, visst, men vi vill veta", svarar de okänsligt. Ganska tidigt känner HM av sina krämpor och kallas snart HilaryAldrigkry, men hon möter inte så mycken medkänsla varken som liten eller senare. Vad värre är förstår sig inte sjukvården heller på henne utan medicinerar henne tungt för psykiska problem. Och sedan blev det steroider som gjorde att hon gick upp otroligt mycket i vikt. HM berättar med självironi, humor och distans. I mera vuxen ålder kan hon sörja över den flicka, Catriona, hon aldrig fick. Och hon reflekterar över att hon och maken alltid köpte stora hus och fyllde dem med mat och stora mängder porslin och sänglinne som om de väntade på någon/några. Jag beundrar Hilary Mantels livshållning. Hon kunde haft anledning att vara bitter, men hon väljer att se det som att hennes sjukdom gjorde henne till författare. Nu väntar vi på tredje delen av hennes historiska romanserie. Därefter vore det lämpligt med en fortsättning på memoarerna, för Skuggan av ett liv är inte heltäckande.

Dagens namn är Iris

Dagens namn är Iris. Iris är för mig en tidig favoritförfattare, nämligen Iris Murdoch 1919 - 1999. Hon var gift med litteraturkritikern och professorn John Bayley  som gick ur tiden i januari i år. De levde i ett mycket säreget äktenskap; en blandning av hög intellektuell nivå och barnslig fnissighet. John Bayley beundrade Iris Murdoch väldigt mycket och har skrivit flera böcker om äktenskapet. Hon hade kärleksaffärer vid sidan av med både män ( t. ex. Elias Canetti) och kvinnor, men det tolererade John Bayley. Han skötte hustrun kärleksfullt när hon drabbats av Alzheimers sjukdom. Hans rörande bok om den här tiden, Iris. En sorgesång, har också blivit Oscarsbelönad film.
The Sandcastle (tillägnad John Bayley) stod på kurslistan i någon del av engelskstudierna och jag vet att jag läste åtskilliga romaner mer. Många är översatta till svenska. När jag nu letade i hyllan hittade jag ett flertal titlar som jag faktiskt glömt bort att jag ägde. Det är så klart bara en bråkdel av hennes utgivning. Utöver de psykologiska romanerna har Iris Murdoch har också skrivit filosofiska verk, skådespel, noveller och lyrik.

Under the Net 1954 (to Raymond Queneau)
The Flight from the Enchanter 1956 (to Elias Canetti)
The Sandcastle 1957 (to John Bayley)
The Bell 1958 (to John Simopoulos)
The Unicorn 1963 (to David Pears)
The Italian Girl 1964 (to Patsy and John Grigg)
The Sea, the Sea 1978 (to Rosemary Cramp; belönad med the Booker Prize)

Historiskt

LYRAN vill att vi berättar om tre historiska romaner i veckans tematrio. Det som ligger närmast till hands har Lyran själv tagit hand om. Och då tänker jag naturligtvis på Hilary Mantels fantastiska romaner från Henrik VIII:s tid. Så jag får jag tänka till lite.
1. Kristin Lavransdotter 1 - 3 (Brudkronan 1920, Husfrun 1921, Korset 1922) skriven av Nobelpristagaren Sigrid Undset. Den beskriver en kvinnas liv från vaggan till graven på 1300 - talet. Hon gifter sig med den man hon älskar och inte den man som fadern valt ut. Men den man hon ratar blir ändå ett starkt stöd för henne genom livet. Äktenskapet med riddarren Erlend Nikolaussøn av Husaby blir ganska stormigt. Åtta söner får de, men ingen dotter, till Kristins stora sorg.  Kristin Lavransdotter har jag läst så många gånger! Och Liv Ullman gjorde film av den 1995.
2. Borta med vinden - Margaret Mitchells berömda roman från 1936. Den tilldrar sig under amerikanska inbördeskriget. Huvudperson är den vackra, bortskämda Scarlett O´Hara som inte räds att ta i med hårdhandskarna om det behövs. Och det gör det. Hon gör allt för att rädda sitt älskade Tara och så småningom - när det kanske är för sent - inser hon vem hennes hjärta tillhör. Filmen har jag sett många gånger och alla som har sett den minns säkert slutscenen där Scarlett sitter på trappan till Tara och säger: " Tomorrow is another day."
3. Carina Burmans tre historiska deckare med Euthanasia Bondeson i huvudrollen: Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006)  och Hästen från porten (2008) får tillsammans bli mitt tredje val. Carin Burman är en favorit och hon har skrivit många historiska romaner om Johan Henric Kellgren, Erik Gustaf Geijer och Sophia Elisabeth Brenner för att nämna några. Babylons gator  tilldrar sig i London 1851; Vit som marmor  i 1850 - talets Rom och Hästen från Porten med undertiteln: Ett österländskt äventyr i Konstantinopel 1853. Deckargåtorna kan nog rent generellt sägas vara underordnade såväl tids- som miljöskildringen.

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.4uNqLvQJ.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.I1Bfffnj.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.6bxSI774.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf

de tre böckerna om Euthanasia Bondeson – Babylons gator (2004), Vit som marmor (2006) samt Hästen från Porten (2008) - See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/B/carina-burman/#sthash.ehBjv1x3.dpuf

Goda råd från en som vet

"--- Jag vet knappt hur jag ska skriva om mig själv. Det kvittar vilken stil man väljer, den hinner ändå börja vackla innan ett stycke är färdigt. Jag ska bara gå på, tänker jag för mig själv, jag ska sträcka ut mina händer och säga: c´est moi, vänj dig. Jag ska lita på läsaren. Det är det jag rekommenderar personer som frågar mig hur man blir utgiven. Lita på din läsare, sluta skedmata din läsare, sluta vara nedlåtande mot din läsare, beröm din läsare för att vara åtminstone lika smart som du och sluta vara så jäkla behagsjuk: du i raden längst bak, kan du vara snäll att koppla av charmen! Enkla ord på ett enkelt 
papper. Minns vad Orwell säger, att god prosa är som en fönsterruta,

Koncentrera dig på att slipa minnet och skärp din mottaglighet. Kapa varje sida du skriver med åtminstone en tredjedel. Sluta snickra ihop dina taffliga små liknelser. Tänk ut vad du vill ha sagt. Säg det sedan med så mycket kraft och klarhet du kan.---"
Smakbiten kommer från sidan 14 i Skuggan av ett liv. Memoar. Av Dame Hilary Mantel

Fler smakbitar finns det HÄR

Katapultpriset

Årets Katapultpris för bästa debut går till Agnes Gerner för diktsamlingen Skall. Motiveringen lyder: "För det sätt på vilket Agnes Gerner i diktsamlingen 'Skall' sjunger om sorg, födelse och död. Hennes poesi påminner oss om förbindelsen mellan människa och djur: råttans gnagande, hästens andedräkt och rävens tassande i oss."

Agnes Gerner är född 1984 och arbetar som bibliotekarie i Stockholm. Katapultpriset på 40 000 kr delas ut av Sveriges författarförbund

Jag tycker att texten som står på Adlibris är så bra så jag lånar den: " Agnes Gerners dikter fångar en förlust som svänger svansen över stolar, bord, porslin och äter allt i sin väg, som fortgår när åren blir tyngre och snabbare, när barnet växer ifatt och förbi. Men i naturen slår hjärtan, tassar spelar, bark bågnar, det hackas och ruvas, förnyelsen pågår. Skall är en bok om människoblivande och djurblivande, om sorg och liv, berusning och kärlek. Om att, som slutmeningen lyder: "kräva ett liv som väger upp för döden". Agnes Gerner är också nominerad till Borås Tidnings debutantpris. Jag tycker mycket om Skall.

Den rosa kappan

borde ha svepts omkring dig, höljt dig

i ett moln av fuchsia

Vi borde ha haft överseende

med att den skar sig mot rosorna, att den var

alltför varm i den trånga kistan

Istället blev det 
din lila klänning med svarta prickar,

skräddarsydd,

en underjordisk uniform


 

From Schweiz with love

"Agnes är död. En berättelse dödade henne. Allt jag har kvar av henne är den här berättelsen. Den började den där dagen för nio månader sedan när vi träffades för första gången på Chicago Public Library." Så börjar romanen Agnes av den schweiziske författaren Peter Stamm. Den första meningen för tankarna till Albert Camus, Främlingen. Agnes är Peter Stamms lovordade debutroman från 1998 som nu 2014 har kommit ut på svenska på Thorén & Lindskog i fin översättning av Sofia Lindelöf. Berättaren är en journalist och författare från Schweiz. Han skriver fackböcker och håller på med en bok om amerikansk järnvägshistoria. Agnes studerar fysik och arbetar på en avhandling om symmetrier hos symmetrigrupper i kristallgitter. Särskilt intresserad är hon av tomrummet mellan grupperna. Efter en tids bekantskap börjar han skriva berättelsen om dem. Snart har berättelsen hunnit ifatt verkligheten och kommer till och med att ligga före. Och det är väl här det börjar skeva. Peter Stamms språk är klart som kristall; enkelt och sparsmakat. Det är samma slags prosa som hos Modiano där mycket döljer sig mellan raderna. Peter Stamm ställer frågor om kärlek och lycka. "Lycka målar man med prickar, olycka med penselstreck," sa hon. "Om du vill beskriva vår lycka måste du göra en hel massa små prickar som Seurat. Och att det var lycka ser man bara på avstånd."Frihet, ensamhet, tomhet är andra teman.
Peter Stamm (f.1953) räknas som en av vår tids stora författare även utanför det tyska språkområdet. Sju år finns också i svensk översättning.
Läs mer om det ambitiösa förlaget Thorén & Lindskog HÄR.

Bergensare

2013 kom den första boken av Tomas Espedal på svenska. Mot konsten heter den. Espedal är stor i Norge och har skrivit et tiotal romaner . 2014 kom Gå. Eller konsten att leva ett rikt och poetiskt liv.
Jag gillade båda två väldigt mycket. Nu har jag läst den tredje, Bergensare, Lindelöws bokförlag; i översättning av Jimmy Ginsby. Och jag är lika förtjust. Bergensare är en blandning av prosa och poesi;  reseskildring och biografi; roman och novell. Boken tar avstamp i ett hotellrum i New York och avslutas på ett hotell i Berlin vid Kurfürstendamm. Däremellan följer man Espedal på vandringar i hans barndoms Bergen under "en tid då barnen var befriade från sina föräldrar", en stad som kännetecknas av frihetsberövande regn och fuktig instängdhet mellan bergen. Tonåren skildras mästerligt genom en beskrivning av kroppen som börjar växa ut åt alla håll och bekläs med hår. Det var också då han blev medveten om betydelsen av dörrar i livet. Han vandrar vidare i livet och möter massor av människor; inte minst författare som Karl - Ove Knausgård och Dag Solstad. (Tomas Espedal förekommer i en episod i Min kamp del 5.) Flera kapitel handlar om kärlek, ensamhet och resor. Tomas Espedal gillar celliknande utrymmen som små hytter längst ner intill maskinrummet i båtar och små sovkupéer på tåg. Jag gillar Espedals språk, formuleringar och humor. Han är personlig utan att kännas intim. Antagligen vore det inte så svårt att läsa honom på norska. Jag ska ta ett snack med latmasken...

Gammalt i ny tappning

Allt finns där; händelserna, personerna och miljön. Allt känner man igen utom presentationstekniken. 
Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek av 
Ulf Karl Olov Nilsson liknar ingen annan historisk roman. Den liknar inte en roman över huvud taget. Författaren blandar stilarterna och det blir halsbrytande läsning; och ömsom sorgligt ömsom roligt. Det är väldigt roande när UKON blandar sin egen språkliga cocktail av lika delar latin, modern slang och vardagligt språk.  Så här kan det till exempel låta när kungen hämtar sin dotter Maria efter en tillställning och på hemvägen träffar på Charles Brandon som är ute i samma ärende. "Salve Henrik, dilécta luculenus med en kvällstur va! Och mirabile att få hämta sina döttrar efter festum." --- "Ja, det är bellus floridus. Men nu måste vi vidare. Vale, vale, Brandon! See you" - "Vale! Bonum nocte! So long!" Texten är indelad i större eller mindre stycken, scener eller tablåer med rubriker. Under rubriken Exit Anna av K står det: "Men okej, hon får leva. Ge henne ett dragigt slott någonstans så nära den skotska gränsen som möjligt." Huvudena rullar; fruarna dör i barnsäng eller av andra orsaker. Thomas More vägrar att erkänna Henrik som kyrkans överhuvud och vips! har han blivit ett huvud kortare. Den mäktige Thomas Cromwell döms för högförräderi och röner samma öde. Europas vackraste kung åldras inte med behag. Och det lider han av. Egensinnig är bara förnamnet på den här romanen som inte riktigt låter sig beskrivas. UKON är poet, psykolog och psykoanalytiker vilket kan förklara en del.

Evighetsbarnen

Fyra udda människor i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud skiljer sig på olika sätt från människor med "vanliga" liv. Siri har en second - handaffär som hon sköter lite halvhjärtat efter sin jorden - runtresa.  När hon kom hem ifrån Indien var hon gravid. Men det var bara hon som förstod det. Varken läkare eller polis insåg vad den växande magen betydde så plisen körde henne till psyket. Siri har till sin oförställda häpnad fyllt 42 och står där utan vare sig man eller barn. "I vem har man satt spår?" undrar hon. André, 37,  är anestesisköterska och bor tillsammans med sin katt Kassandra. Hon är hans hela värld och hon är en outtröttlig lyssnare. I gengäld sköter André henne  minutiöst. Men när André under en tid har en äventyrlig flickvän sitter Kassandra uppe på ett skåp och ogillar. "Det är jag som är barnet i mitt liv", säger André. "Att dö är att dra in klorna efter att ha skrivit i sanden," filosoferar han. Andres vän Tomas, sjukhusfotograf med lönebidrag, är en mera diffus person. Han och André planerar semesterresor, som Tomas omedelbart hoppar av. Tomas har beröringsskräck och låtsasröker på balkongen. Siris amerikanska väninna, Louise, är shopoholic. Hennes kropp ett minnesmärke efter ett liv av självskadebeteende. Henne kommer man inte nära. Och vem är damen med det röda hundkopplet som springer runt i Tantolunden och ropar på Bosse?  Rymden är som ett stort öra i den dånande tystnaden ovanför allt detta. Alla är till syvende och sist totalt ensamma.  Beate Grimsruds solidaritet med de i någon bemärkelse utanförstående är sympatisk. (På sätt och vis är det samhället vid sidan av dem som är annorlunda.) Beskrivningen av dem - särskilt André och Siri - är inkännande. Miljön är begränsad till kvarteren runt Tantolunden och blir till slut välbekant. Många meningar är aforistiska och man skulle vilja stryka under och minnas för alltid.  Ja, mycket är mycket bra. Men Evighetsbarnen når inte upp till En dåre fri. Det ska man kanske inte begära. En dåre fri är ett mästerverk. Ändå tror jag att en lätt uppstramning och förtätning av Evighetsbarnen kunde ha gjort mycket.
Läs söndagssmakbiten från första sidan i Evighetsbarnen HÄR!

Tematrio med tillbehör

Berätta om tre böcker där djur har stor betydelse eller rent av är huvudkaraktären, uppmanar Lyra i veckans tematrio! Hur man gör? Läs HÄR!
1. Katten Kassandra i Beate Grimsruds nya roman, Evighetsbarnen, som jag ännu inte formulerat mina tankar kring. Kassandra är den viktigaste levande varelsen i Andrés liv. Hon är hans samtalspartner, barn, förtrogna och terapeut. Hon förstår honom bättre än någon annan och de vet var de har varandra. Och hon gillar inte inkräktare...
2. Varghunden Vittand är huvudpersonen i Jack Londons roman, Varghunden. Vittand är till hälften hund och till hälften varg. Han framlever sitt liv i vildmarken; han fungerar som slädhund, kamphund och slutligen som ständig följeslagare till sin älskade herre Weegan Scott. För inte så länge sedan åter upplivade jag bekantskapen med honom. Läs HÄR vad jag tyckte!

3. En labrador, en gammal bullterrier och en pimpinett siamesisk katt är huvudpersonerna i Sheila Burnfords bok Den otroliga vandringen. Det är länge sedan jag läste den, men jag minns fortfarande hur mycket jag tyckte om den och hur jag bestämde mig  för att någon gång i livet skaffa en bullterrier. De tre vännerna lämnas bort medan deras familj åker på en resa. De bestämmer sig för att gå hem igen och så får vi följa den farliga vandring genom vildmarken.
3+. Söder om stadens ljus av Angela Huth handlar mycket om höns. 3 ++. Alla känner väl den glada och lättsinniga kossan Mu och hennes kraxande vän Kråkan? Ett litet  barnbarn presenterade mig för dem.
Vi fann varandra direkt!

En smakebit på søndag

Så är det redan söndag igen och dags för En smakebit på søndag hos Mari på
Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från sidorna 5 och 6 i Evighetsbarnen av Beate Grimsrud. Det kommer en lite mer uttömmande rapport om någon dag när läsningen är avslutad och jag har tänkt efter.

" Gamla stan, en av Europas fattigaste stadsdelar på sextonhundratalet. Nu en turistdiamant. Ett då att shoppa i. Stockholm. Staden som växt på öarna. Husen har gått från att vara hyreslägenheter till att bli bostadsrätter. De rika har flyttat in. De vanliga, de fattigare har fösts undan. De riktigt fattiga tar sig in till centrum varje dag med sina utsträckta händer. Och så har de hängt sig kvar här ändå. Evighetsbarnen. De som inte hängt med men inte heller ramlat av. --- Nu börjar det snöa. Och vi sjunker med flingorna. Ovetande om sin framtid finns de där, evighetsbarnen,   beredda att öppna sin dörr för oss och varandra."

Fler smakbitar finns HÄR.

Grantchester Mysteries

Bilden är lånad av Public Broadcasting Service

Det är ingen sinekur att vara anglofil! Nu börjar det en ny engelsk serie i sex delar i SVT 1 lördagar kl 21.30. Skådeplatsen är Grantchester. Snygge 32 - årige prästen Canon Sydney Chambers (spelas av James Norton) och polismannen Geordie Keating (spelas av Robson Green) löser mordgåtor, spelar backgammon och går på promenader med Dickens (spelas av svart labrador).  Serien bygger på kriminalromaner av James Runcie. Läs mer om honom HÄR

Moderna klassiker

Ebba Witt - Brattström nämnde Tjugoen moderna klassiker (1995) av Göran Hägg i sin bok Stå i bredd så jag blev lite nyfiken på den. Göran Hägg skrev en artikelserie i Finanstidningen som blev väldigt väl mottagen och det är den som ligger till grund för boken. Han vill återupprätta vad han kallar de förlorade åren efter 68 och ett kvartssekel framåt.  Till någon del behandlar Witt Brattström och Hägg alltså samma år. Allra sist i Tjugoen moderna klassiker berättar Göran Hägg vad han tycker att en klassiker är och varför. En klassiker är en text som överlever. Vi behöver klassiker bl. a. för språkets skull. Stora upplagesiffror gör ingen klassiker. Hägg betvivlar att någon i framtiden uppsöker Sandemo eller Guillou annat än möjligen i forskningssyfte. Hägg har starka övertygelser och han tvekar inte att attrycka dem. Egentligen precis som Ebba Witt Brattström. Vilka är då hans utvalda klassiker. Som alla som gör ett urval vet han att det blir protester. Varför är den med men inte den? Sjöwall & Wahlöö, Roman om ett brott inleder tätt följd av Slas; Evander, Det sista äventyret och Olof Lagercrantz´bok om August Strindberg. Jack av Ulf Lundell och Maken av Gun - Britt Sundström har även Witt Brattström med i Stå i bredd, liksom Inger Alfvén, Inger Edelfeldt och Kerstin Ekman. Hägg tar också upp Barndom av Jan Myrdal; Poltava av Peter Englund och Råttan i pizzan av Bengt af Klintberg. Det är faktiskt riktigt kul med de här personliga urvalen. Tjugoen moderna klassiker inspirerar till vidare läsning på ena eller andra sättet.

Upprepningars vara eller inte vara

Annikas bokbloggsjerka 30 januari - 2 februari handlar om upprepningar. När fungerar de och när blir de för mycket. Läs vidare HÄR
Det första jag kommer att tänka på är omkväden; upprepningar som stilistiskt medel som kan vara väldigt verkningsfulla. Som till exempel i den medeltida balladen. 
"... vi tackom nu så gärna..." och "... alltför den ljusa stjärna ..." En sorts föregångare till refrängen. Sedan kommer jag att tänka på Kurt Vonnegut: "So it goes!" i Slaughterhouse five. Därnäst kommer jag att tänka på Modiano och Lilla smycket där meningen "Det man förlorat kommer aldrig igen" dyker upp med jämna mellanrum som ett memento mori. Det är kanske så upprepningar är som mest verkningsfulla. Så finns det ju upprepningar som är rena avsaknaden av synonymer, och de är bara tröttsamma. Komiska upprepningar finns ju också i många olika sammanhang. En favorit på området är Mrs Bucket när hon t. ex. presenterar sin rika syster Violet i Keeping up Appearances. "It's my sister Violet - the one with a Mercedes, swimming pool, sauna and room for a pony". 
Det känns som om ämnet kunde varit föremål för en mera uttömmande utredning som det väl inte var meningen att det skulle bli i jerkan så detta får räcka.

Husmorsthriller utan mord

Vid gårdagens författarbesök i Kulturkvarteret i Kristianstad berättade Kristina Sandberg om sin utmärkta romantrilogi Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris. Enkelt och chosefritt redogjorde hon för upprinnelsen till det hela; den egna graviditeten, farmoderns död och samtalen med mormor. Man hade börjat tröttna på berättelser om ledsna flickor med självskadebeteende och så småningom bestämmer sig Kristina Sandberg för att skriva en bok om en kvinna som anpassar sig. Det skulle bli en stor berättelse från köksperspektivet. "Folkhemsköket var spännande", sade Kristina Sandberg. När man skriver måste hjärtat vara med, det har KS lärt sig av Joyce Carol Oates. När hon talade med sin mormor upptäckte hon snart att det fanns saker som inte var pratbara. Till exempel var det något oerhört att föda ett barn utom äktenskapet på mormors tid. Så när Maj i Att föda ett barn blir med barn 1938 som 20 - åring finns det inget egentligt val. Hon måste gifta sig med barnafadern även om hon inte var speciellt engagerad. Och Tomas Berglund är inget dåligt kap. Han är visserligen en bra bit äldre än Maj, men han innebär ett kliv uppåt på samhällsstegen och han har bil, båt och lantställe. Kristina Sandberg erinrar om att det vid den här tiden är kris i befolkningsfrågan. Ludvid Nordström skriver om den dåliga bostadsstandarden i Sverige; allra värst var det i Skåne. Det är också steriliseringarnas tid. Kvinnan skulle vara så professionell i hemmet så att mannen hade lust att vara där och när mannen steg upp på morgonen skulle kvinnan ha hunnit sätta på sig ansiktet och vara prydlig och fräsch. Verka men inte synas. Moderskapet skulle vara strikt och pedagogiskt vilket kan förklara en del av Majs kyla mot dottern Anita. Alva Myrdal tyckte rentav att man skulle befria barnen ifrån föräldrarna. Kristina Sandberg har skrivit en husmorsthriller utan mord, säger hon. Och man måste inte tycka om Maj, men man måste låta henne finnas till. Jag har läst hela trilogin och är på väg att läsa om Att föda ett barn. Det var väldigt nyttigt att få romanerna satta i ett samhälleligt sammanhang och bli påmind om tiden. Kristina Sandberg är utbildad psykolog och det kan man märka i hennes sätt att resonera och skriva.
Så här tyckte jag om Att föda ett barn när jag läste den första gången. Och så här om  Att sörja för de sina  och om Augustpris - vinnande Liv till varje pris

Spänstigt och spännande

Du var den som jag ville
stå i bredd med.
Du var alla möjligheter
och utveckling och framtid
du var gemensam kamp
och det omöjliga hoppet
om förändring

Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga (1978)

Så inleds Stå i bredd. 70 - talets kvinnor, män och litteratur av Ebba Witt - Brattström. Norstedts förlag 2014. Ebba WB tycker att 70 - talets litteratur behandlats styvmoderligt och därför går hon grundligt igenom vad som hände under 70 - talet år för år. Ja, hon börjar egentligen redan med en resumé av 60 - talet. Sedan plockar hon fram Sonja Åkesson och Vara vit mans slav, Maja Ekelöf, den arbetande, tänkande och läsande städerskan som skrev Rapport från en skurhink. Sedan skuras det i Kerstin Ekmans Häxringarna och Inger Alfvéns Städpatrullen. Maja Ekelöf avkräver inget ansvar av mannen, men Rapport från en skurhink blev ändå en stormsvala. Marit Paulsen skrev Du, människa? om industriarbeterskans dubbla arbeten med värkande lemmar, skiftarbete och ständig sömnbrist. Kerstin Strandberg skriver Skriv, Kerstin , skriv! om att bli intellektuell kvinna. 1973 kommer Ulla Isakssons Paradistorg; en bildningsroman, utvecklingsroman, kvinnoroman, debattroman och familjeroman. Åsa Nelvin skriver Kvinnan som lekte med dockor, 1977. Nelvins författarskap borde fått mera uppmärksamhet enligt Ebba WB. 1979 kommer Stig Larssons Autisterna och den är början till slutet. Grabbarna och postmodernismen tar över och en helt ny syn på litteratur. Horace Engdahl är en av Larssons goda vänner och tillskyndare. Stå i bredd är en välskriven och  mycket intressant guldgruva för litteraturintresserade och feminister. Ebba WB är som vanligt välformulerad, kunnig, rolig och vass. Stå i bredd vore en utmärkt utgångspunkt för en läsecirkel. Eller ännu hellre två. I mitt förra inlägg TOP TEN TUESDAY valde jag några titlar ur Stå i bredd och kände genast att jag varit orättvis mot många författare som inte fick plats.

Top Ten Tuesday

Ten Books I'd Love to Read With My Book Club.
I would like to have a Women´s Book Club reading ten books written by  (mostly) Swedish women 1970 - 1979. They broke the rules in their writing. They wrote about their female experiences and about their bodies. These years are often treated as literary uninteresting and the literature called women´s confessional literature.

  1. Germaine Greer, The female Eunuch; 
       Maja Ekelöf, Rapport från en skurhink. 1970
  2. Norman Mailer, The Prisoner of Sex. 1971
  3. Märta Paulsen, Du, människa. 1972
   4.  Erica Jong, Fear of flying 
      Ulla Isaksson, Paradistorg. 1973
  

  5. Kerstin Ekman, Häxringarna. 1974
   6. Susanne Brøgger, Fräls oss ifrån kärleken. 1975
   7. Gun - Britt Sundström, Maken; Kerstin Thorvall 
      Det mest förbjudna. 1976
   8. Inger Alfvén, Dotter till en dotter; Enel Melberg 
      Modershjärtat. 1977
  9. Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga. 1978 
10. Stig Larsson Autisterna

Till åminnelse

Theodor W Adorno har sagt att det är omöjligt att skriva poesi efter Auschwitz.

Fel, säger Georg Klein i förordet till Mannen utan öde (Imre Kertéz) och hänvisar till Paul Celans, judisk tysktalande poet född i Rumänien 

(1920 - 1970) mest berömda dikt Dödsfuga (1944-45), den vackraste dikt som skrivits om förintelsen. Dikten är uppbyggd med fugan som förebild. Fångarna = vi; en tysk man = han. En del av fångarna måste gräva gravar medan andra tvingas spela.

Dödsfuga

Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen 

vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten

vi dricker och dricker

vi gräver en grav i skyn där ligger man inte trångt.

En man bor i huset han leker med ormar han skriver

han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete

han skriver det och går ut framför huset och stjärnorna blixtrar

han visslar hit sina hundar

han visslar fram sina judar låter gräva en grav i jorden

han befaller oss spel upp nu till dans.

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om morgonen och middagen vi dricker dig om kvällen

vi dricker och dricker

En man bor i huset han leker med ormar han skriver 

han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår  Sulamit vi gräver en grav i skyn

där ligger man inte trångt

Han ropar stick djupare i mullen ni där ni andra spela och sjung

han griper efter järnet i bältet han svingar det hans ögon är blå

stick spadarna djupare ni där ni andra fortsätt spela till dans

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om middagen och morgonen vi dricker dig om kvällen

vi dricker och dricker

en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår Sulamit han leker med ormar

Han ropar spela ljuvare döden döden är en mästare från Tyskland

han ropar stryk mörkare fiolerna då stiger ni som rök i luften

då har ni en grav i molnen där ligger man inte trångt

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten

vi dricker dig om middagen döden är en mästare från Tyskland

vi dricker dig om kvällen och morgonen vi dricker och dricker

döden är en mästare från Tyskland hans öga är blått

han träffar dig med kulan av bly han träffar exakt med sitt skott

en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete

han hetsar sina hundar mot oss han ger oss en grav i luften

han leker med ormar och drömmar

döden är en mästare från Tyskland

ditt gyllene hår Margarete

ditt askgråa hår Sulamit.

Tematrio - Transportmedel

 LYRANS uppmaning till oss vecka v.5: Berätta om tre böcker som på något sätt handlar om transportmedel. Efter lite funderande kom jag fram till tre verkliga favoritromaner som innehåller motorcykel, moped, buss, cykel och bil.

1. Kaddish på motorcykel. Leif Zern skildrar sina föräldrar som befinner sig mellan och ändå i två världar. Fadern, som är jude,  är mycket intresserad av allt svenskt; han åker motorcykel, spelar fotboll och är intresserad av brottning.
Modern som konverterat till judendomen tar sin son med sig och går till moster Nanna och äter stekt fläsk och låter udda vara jämt. 

2. Skogen av Margareta Lindholm. Den handlar om det äldre syskonparet Maria och Bror. De har i hela sitt liv ägnat sig åt att sköta gammelskogen som nu är såld. Nye ägaren vill dessutom åt deras stuga. Ingen av dem har körkort. I hela sitt liv har de åkt buss och moped och cyklat.

3. Morbror Knuts sorgsna leende, en underbar roman av Katarina Kieri om   flickan Karla, hennes ensamstående mor och två udda morbröder, Brynolf och Knut. Karla bor i Staden och morbröderna bor i Byn. Ibland kommer de på besök i Knuts Ford Taunus, iklädda cheviotkosym och lågskor.