Veckans mening v. 33 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Den går ut på att en delar med sig av en mening ur det en läser för tillfället; en mening som av den ena anledningen eller den andra fått en att stanna till ett ögonblick. Inga spoilers, förstås. Min Veckans mening v. 33 kommer från sidan 27 i Älskade Ester av Kent Lundholm.

"Under bitande tystnad hade de speglat sig i varandras fattigdom och sett att båda  bar gamla och lappade kläder, gick omkring med hö i skorna, hade fårade ansikten, valkiga, bruna arbetarhänder och kritvita underarmar."

Tid: 1890 - talet; plats: Lycksele

Fem en fredag v. 33 2024: Laga efter La(ä)g(e)

 

elisamatilda: Fem en fredag v. 33: Laga efter la(ä)g(e)

1. Om du kunde ändra en lag, vilken skulle det vara och hur? Skärpt straff mot åldersdiskriminering. I alla åldrar
   
2. Har du någon gång brutit mot lagen? Ja. Har försökt införa invasiv växt i min trädgård.
   
3. När såg du senast något olagligt? Skada efter sprängning här i stan på vår gata
   
4. Vilken lag skulle du införa om du kunde? Höga kompetenskrav inom åldringsvården. På alla nivåer. Höjda löner. Lämplighetstest. Påbyggnadsutbildning
   
5. Vilket lag hejar du på? Mälarhöjdens IK Tennis
   

Veckans kulturfråga v. 33 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 33: Vilken bok var din bästa sommarläsning?

Jag har läst flera bra böcker i sommar, till exempel Efterklang av An Yu; en mycket originell roman som en bara älskar utan att egentligen kunna redogöra för varför. Jag har också läst Systrarna av Jonas Hassen Khmiri men den har jag inte hunnit skriva om ännu. Den var jag mycket förtjust i. Och så håller jag på med Bergtagen av Thomas Mann. Det är en läsupplevelse varken mer eller mindre. En får vara beredd på att den tar tid men det är den värd. Jag förstår att barnen kallade sin far Trollkarlen och Colm Tóibíns roman om Thomas Mann har titeln Magikern. Bergtagen är under läsning.

Gamen

Olle Lönnaeus är journalist på Sydsvenskan och har goda kunskaper om politisk och religiös extremism vilket kommer väl till pass i romanen Gamen. SOG - aktören Simon Olsson har kommit hem till Malmö från sitt förfärliga och mycket hemliga uppdrag i Syrien. Hans bästa vän Ahmed har blivit avrättad inför ögonen på honom. Simon och Ahmed har varit medlemmar i en specialgrupp i Syrien som plötsligt fått uppdrag att lokalisera och eliminera Gamen, som egentligen heter Osama Karim Atta.; en salafist med makt och våldskapital. Verksamheten går under arbetsnamnet Operation Guernica och den är så hemlig att de överordnade inte tänker kännas vid den om de blir tillfrågade. När Simon återvänder till Sverige bor han hos sin älskade, vänstersympatiserande syster, Jenny, och hennes otäcka (tycker Simon) katt. Simons överordnade meddelar att Gamen dödats i en drönarattack i Raqqa. Men Simon vet bättre. Han har sett honom på ett falafelställe i stan. Bl. a. Simon anses lida av PTSD - och det gör han säkert - men hans fem sinnen bedrar honom inte. Han envisas och blir avfärdad. Men när han till slut lyckas avstyra ett planerat terrorattentat blir man ändå tvungna att inse att han haft rätt hela tiden. Scenen växlar mellan de smärtsamma hågkomsterna från Syrien och Malmö/Österlen. En känner igen den skånska miljön. Simons far var specialintresserad av fåglar och det förefaller författaren vara också. Våldet kokar hela tiden under ytan; svordomarna är talrika och Simons bristande impulskontroll spelar honom många spratt. Ett visst nordiskt vemod nästlar sig också in mellan sidorna. Vakthundarna är fortsättningen på Gamen. Jag gillar Olle Lönnaeus sätt att skriva spänningsromaner. Han vet vad han talar om; hans miljö - och personbeskrivning är utmärkt. Inte minst har han sinne för de lite avvikande. Kort sagt: En mycket sympatisk författare och en bra bok.

Titel: Gamen

Författare: Olle Lönnaeus

Förlag: Bokfabriken

Tryckår: 2021

Antal sidor: 367

Efterklang

 

I An Yus första bok på svenska, Efterklang, heter protagonisten Song Yan. Hon är strax under trettio och arbetar som pianolärare för barn i Beijing och är gift med Bowen, som arbetar för BMW. De har inga barn men Song Yan tycker att det är dags nu. Svärmor, som flyttat till dem från Yunnan, håller med. Men Bowen vill inte. Song Yans far var konsertpianist och hon var själv på god väg, men när hon mötte Bowen lade hon ner projektet. Ba Yu, en annan berömd pianist, är plötsligt försvunnen. En vacker dag får Song Yans familj en låda med utsökta svampar från Yunnan. Efter moget övervägande tillreder svärmor svampen och Bowen slevar i sig. Det kommer flera försändelser med andra läckra svampar. Så småningom lämnar Song Yan Bowen utan större åthävor från någondera hållet. Hon har upptäckt saker som Bowen hemlighållit i alla år men som svärmor konfirmerar. Det är ungefär nu som de brandgula svampspökena börjar uppenbara sig. Och de talar med Song Yan. Någon av dem ber henne spela piano för dem. Hallucinationer? Drömmar?  Fantasier? En bryr sig inte. Magisk realism är det i alla fall. Det är bara underbart alltihop. Vem hade något att erinra mot Murakamis fiskregn i Kafka på stranden? Song Yan bor hos Nini, en ungdomsvän, och hon kör ogenerat omkring i Bowens tjänstebil. En har ingen aning om vad som ska möta en på nästa sida i boken. En vacker dag har Son Yan spårat upp den försvunne konsertpianisten, Bai Yu, i ett ödehus som råkar innehålla ett piano. Han förklarar att han förlorat sitt jag under konserterna. Men genom att lägga händerna på Song Yans kan de tillsammans spela Debussys Rêverie. Jag blev helt förtrollad av Efterklang. I timmar lyssnade jag på Hedda Stiernsteds behagliga uppläsning som passar så väl till stämningen i romanen. Och jag har läst boken. Efterklang slutar abrupt och där sitter jag förunderligt nöjd trots alla obesvarade frågor. Måtte An Yus första roman också översättas till svenska. Efterklang har fått den bästa av översättare, nämligen Anna Gustafsson Chen. Och måtte hon skriva flera. An Yu är född och uppvuxen i Beijing men flyttade som artonåring till New York. Nu bor hon i Hongkong och skriver på engelska.

Titel: Efterklang Orig:s titel: Ghost Music

Författare: An Yu

Översättare: Anna Gustafsson Chen

Förlag: Tranan

Tryckår: 2024

Antal sidor: 215

En smakebit på søndag v. 32 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås.

"Hans Carstorp blev förbluffad över att en dam av gammal adel talade på det sättet. Hon snubblade på orden, vände på huvudet hit och dit med en rullande, kretsformig rörelse och med näsan sökande lyft i vädret, liksom ett rovdjur i bur, och viftande framför sig med sin fräkniga hand, lätt sluten med tummen uppåt, som om hon ville säga: "Fort, fort, fort! Hör inte på vad jag säger, utan tala själv, så jag kommer iväg!" Hon var fyrtio år, magerlagd utan former, klädd i en vit läkarrock med skärp och ett granatkors på bröstet. Under hennes sjuksköterskemössa stack lite tunt, rödaktigt hår fram, hennes vattenblå, inflammerade ögon hade en osäker blick, näsan var uppåtböjd, munnen grodaktig, dessutom med snett framskjutande  underläpp som hon rörde som en skovel när hon talade. Emellertid betraktade Hans Carstorp henne med all den blygsamt tåliga och förtroendefulla människovänlighet som var honom medfödd."

Ur Bergtagen av Thomas Mann. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 32 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord:
"Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"När hon skrattar och talar som nu, får hon en liten grop i kinden, men inte alltid, bara när hon vill."

Min veckans mening v. 32 är tagen ur Bergtagen av Thomas Mann