Litterära mord

Någonstans i Northumberland på en ensligt belägen gård (med Aga - spis och glasveranda) i närheten av Newcastle samlas ett gäng författare för att lära sig skriva spänningsromaner. Några utav dem är redan publicerade; en del är ganska lyckade andra inte.
Plötsligt är två personer i sällskapet mördade. Iscensättningen av morden är tagen ur fiktiva verk av två av de närvarande författarna.
Vera Stanhope, överviktig och kärv kriminalkommissarie, och hennes snygge yngre polisassistent Joe Ashworth har svårt att hitta något motiv. Men Vera Stanhope är mycket angelägen om att klara ut morden eftersom hennes närmaste granne är huvudmisstänkt. Så småningom nystas en ful historia upp om vuxenmobbning i förlags- och författarvärlden.
I anslutning till upplösningen begår Vera ett ödesdigert misstag som nära nog kostar henne vänskapen med Joe Ashworth för alltid.
Välskrivet och spännande i fullständigt oemotståndlig miljö. Här finns människor man fäster sig vid och andra som man avskyr. Vera Stanhope har nog lagt på sig några extra kilon, men trots det tycker jag att hon tar mindre plats än i de tidigare böckerna. Hon släpper alltmera fram Joe Ashworth och han vågar ta egna initiativ och ifrågasätta. Ibland går det bra; ibland inte...
Ann Cleeves är född i Northumberland så hon är väl förtrogen med miljön. Hon har bland annat arbetat på kvinnojourer och i sjöräddningen.

Vera Stanhope - romanerna:

• The Crow Trap (1999)
• Telling Tales (2005)
• Hidden Depths (2007), sv. Dolda djup (2011)
• Silent Voices (2011), sv. Döda talar inte" (2012)
• The Glass Room (2012), sv. Glasverandan 2013

Jag - en trotjänare

"Skriv om för- och nackdelar med att vara en slav under böckerna, och ge gärna tips på hur du brukar skapa mer tid för mer läsning."
Uppmaningen kommer ifrån ANNIKA.

Jag kan bara säga att jag inte på något sätt känner mig som slav under böckerna.Trotjänare, möjligen!
En fördel är ju att man aldrig behöver känna sig ensam när man har tillgång till böcker.  Böckerna är trofasta vänner som alltid ställer upp.

En annan fördel är alla givande boksamtal man kan ha med andra läsare.  
Och att man plötsligt kan se saker och ting ur helt nya synvinklar. 
Man kan känna igen sig - eller inte. Båda delarna är värdefullt.

Alla vet vad man vill ha i julklapp och på födelsedagen (och alla dagar däremellan). 

Jag kan inte se någon enda nackdel med att vara storläsare. Möjligen att det går ut över nattsömnen ibland...
Vart jag än ska garderar jag mig med en bok. Man vet ju aldrig när det blir några lediga minuter... Det kan bli när man minst anar det.

Blue Jasmine

En Woody Allen utan Woody Allen. Och en mörk Woody Allen utan hysteriskt pladder.
Jag tycker att hela historien i Blue Jasmine starkt påminner om Tennessee Williams Linje Lusta. Två systrar som är mycket olika varandra; en ohyvlad karl ur arbetarklassen; psykisk instabilitet och tablett - och alkoholmissbruk. Cate Blanchett är fullständigt lysande som Jeanette/Jasmine som går ifrån sval elegans till total uppgivenhet. Jasmine har byggt sitt liv på lögner, men sanningen hinner upp henne till slut.
Cate Blanchett påminner mycket om en annan utmärkt skådespelerska, nämligen Gena Rowlands, såväl rent utseendemässigt som i uttryck. Det är särskilt tydligt i den här filmen, som jag varmt kan rekommendera.

Fem frågor

Fem frågor ifrån SANNA

1. En bok du inte läst ännu men verkligen ser fram emot.
  

 Den har väntat länge nu. Jag inväntar på alldeles rätt tillfälle att läsa 
The Distant Hours av Kate Morton     

2. Den bästa boken du har hemma

Nja, det kan jag inte svara entydigt på. Många böcker använder jag flitigt 
för att slå upp i, medan andra tas fram för omläsning av en viss dikt, en 
novell eller något ställe i en roman. Med det menar jag att böckerna är
"bästa" på olika sätt.

3. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa. 

 

 Jag vet att många inte alls håller med mig. Vi var gansk oense i läsecirkeln.
 Men jag tyckte verkligen inte om Berättelsen om Pi av Yann Martel
   
4. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit      
stående

 

 Jag förväntade mig mycket av Freedom av Jonathan Franzen. Av ingen 
 anledning alls har den blivit stående. Oläst...

5.  En bok du köpt mest för den har vackert omslag. 

    

 The Holiday av Jane Green köpte jag för ett par jular sedan för den vackra 

 blå färgen och för de glittrande stjärnorna och snöflingorna. 

Jag skickar frågorna vidare till

mimmimarie, Hannele, Bokpotaten

under förutsättning att de har lust att svara

Ung ögonöppnare

Banke banke på

En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro 

Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass. 
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.  
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.  
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.

Sång till polstjärnan

1948 kom novellsamlingen Sång till polstjärnan av Stina Aronson.
I den visar hon sig även vara en novellkonstens mästare. Man känner igen människorna och miljön från Hitom himlen. Åtta noveller ; ingen har samma titel som boken. Det tog Stina Aronson tjugofem år av skrivande innan hon fann sin egen röst; sitt eget språk. Det är fantastiskt att hon inte gav upp. Sedan låg det henne i fatet att hon ansågs vara en landskapsförfattare. Och visst är landskapet det norrländska under polstjärnan, men det är svårt att förstå att det skulle vara någon nackdel i sammanhanget.
Stina Aronson var föregångare till Sara Lidman. Deras landskap är detsamma, men uttryckssättet skiljer sig åt. Stina Aronsons motsvarighet i södra Sverige är Birgitta Trotzig. 

Tematrio - Systrar och bröder

LYRANS 
tematrio denna veckan går ut på att vi ska berätta om tre böcker som handlar om bröder och systrar.
Två kom jag på direkt eftersom jag har dem i min hylla.
Bror och Syster (The Mill on the Floss) av George Eliot (Mary Ann Evans 1819 - 1880) handlar om syskonen Tom och Maggie, som är barn till en olycksalig mjölnare. Maggie är impulsiv och äventyrlig medan den stillsamme Tom får ägna sig åt att kratsa kastanjerna ur elden åt henne.

 

Syster och bror av Agneta Pleijel avslutar den släkttrilogi som påbörjades med Drottningens Chirurg och fortsatte med Kungens komediant. Den dövstumme Albert är syster med Helena. De står varandra väldigt nära, men fadern skiljer dem åt när han placerar Albert på Manillaskolan och låter Helena utbilda sig till sångerska.

JOANNA TROLLOPE
Brother and Sister blir Syster och bror i svensk översättning. Nathalie och David är syster och bror om än adopterade. De har inte känt något behov att söka efter de biologiska föräldrar som en gång valde bort dem förrän Nathalie i vuxen ålder och med egen familj bestämmer sig för att ändå göra ett försök och uppmanar David att göra detsamma. Adoptivföräldrarna bävar...

En Stina för själen

Tack, Modernista för nyutgåvan av Hitom himlen (1946) av Stina Aronson (1892 - 1956) med förord av Jenny Tunedal, poet och litteraturkritiker.
Stina Aronson utbildade sig till lärare, men hon slutade sin yrkesverksamhet när hon gifte sig med läkaren Anders Aronson och flyttade till Sandträsk i Norrland där han blev överläkare på sanatoriet.
Livet blev inte riktigt som Stina Aronson tänkt sig. På 20 - talet skrev hon tre romaner; sedan kom en  tid av tystnad. 1931 återkom hon med Feberboken som var mera av experiment och uppror. (Den älskade poeten i romanen har för övrigt sin verkliga förebild i Artur Lundkvist). 1936 dör Anders Aronson och Stina Aronson flyttar tillbaka till Uppsala. 
1946 kommmer romanen som blir hennes stora genombrott, Hitom himlen.
Det var länge sedan jag läste en roman med sådan andakt. Hitom himlen är mäktig. Skildringen av den storslagna naturen och de kärva, fromma, ordknappa människorna och deras strävsamma liv är mästerlig. Människorna i norr har hörsammat väckelsen till skillnad från de ogudaktiga sörlänningarna. Den stränga laestadianismen som förbjuder gardiner (djävulens kalsonger), färg på husen och blommor i trädgårdarna sätter naturligtvis sin prägel på de frälsta.
Emma Niskanpää är inget undantag. Hon är en saktmodig änka som lever sitt liv i väntan på brev från den älskade sonen, mitt John, som vårdas på ett sanatorium långt hemifrån det ödsligt belägna barndomshemmet. Emma Niskanpää gör ett outplånligt intryck på läsaren. Hennes tåligt burna lidanden, själsstyrkan och modet hos denna enkla kvinna som lever helt i samklang med ljuset, mörkret och skuggorna som omger henne ute och inne. Och aldrig att hon skulle svika djuren i fähuset hur högt uppåt väggarna snön än ligger.
Stina Aronson lyfter fram Norrland i sitt författarskap. Hitom himlen är en kvinnoroman och en roman om de små tingen i vardagen. Och om stillheten. Och långsamheten. 

Nytt nordiskt

Ny nordisk litteratur Ett urval
 
Andersson, Lena, Egenmäktigt förfarande. 
En kärlekshistoria
Bragi, Steinar, Höglandet 
(Island) 
Skrämmande
Espedal, Tomas, Mot konsten 
(Norge)                      
Självbiografiskt
Hammann, Kirsten, En droppe i havet 
(Danmark)
Om teleportering   
Hassan, Yahya, Yahya Hassan : dikter (Danmark)     
Debut vid 18!
Holmström, Johanna, Asfaltsänglar (Finland)            
Mångkulturellt
Karjalainen, Tuula, Tove Jansson (Finland)               
Tove J 100 år
Kettu, Katja, Barnmorskan (Finland)                        
Lapplandskriget
Klougart, Josefine, En av oss sover (Danmark)         
Kärlekar
Leine, Kim, Profeterna vid Evighetsfjorden (Grönland)   
Historiskt
Nielsen, Jóanes, Brahmadellerne 
(Färöarna) ännu ej på sv 
Släkthistoria
Sigurdardottir, Yrsa, Ödemark 
(Island). Plats: Grönland     
Thriller          
Stéfansson, Jón Kalman, Människohjärtat (Island)     
Kärlek och dikt
Tafdrup, Pia, Salamandersol (Danmark)                   
Lyrik
Westö, Kjell, Hägring 38 (Finland)                           
Finland 1938
Willén, Lieselott, Jakthistorier (Åland)                      
Jägare och villebråd

Bokbloggsjerka 7 - 10 februari

Annika undrar i sin bokbloggsjerka 7 februari - 10 februari hur vi håller reda på vilka böcker vi läser; om vi helt och hållet förlitar oss på vara respektive bloggar eller hur vi gör. Hur en bokbloggsjerka går till kan du läsa  HÄR.
Mitt svar är att jag inte använder bloggen som registrering av allt jag läser.
Till det har jag läsdagböcker där jag noterar författare, titel, förlag, tryckår, översättare och när jag läst ut boken - eller lämnat den åt sitt öde.
Det går i linje med de bokliga löften jag avgav i Bokbloggsjerkan 20 -  23 december.  Läs HÄR!

Paradisdrömmar

HANNELE
tipsade om Paradiset av Sanna Töringe (text) och Sophia Callmer (foto)

En underbar bok att botanisera i när dimman ligger mjölkvit utanför fönstret.
Jag citerar ur manifestet: ... "där ska finnas jordlöpare, stinksländor, nyckelpigor, blomflugor, olvon, malva, backnejlika och timjansmattor" ..."ett paradis måste ha skrovliga stammar och trädgårdskronor som skuggar. Där ska helst också finnas porlande vatten."
Och så ska där finnas plats för morgonkaffet, saftbersåer samt lunch - och middagsställen; paviljonger, lusthus, hammockar, hängmattor och hemliga ställen. Självklart måste paradiset även tilltala barn och igelkottar.
"Underbart enkelt och lite lagom slarvigt i trädgården" lyder undertiteln.  Det talas om genvägar och tips för lata. Här tipsas om olika slag av trädgårdar, gräs och äng, grindar, buskar, lundar, fjärilsträdgårdar och grusträdgårdar.  Som exempel på det senare nämns Derek Jarmans märkliga trädgård i ett stort grusområde på sydkusten i England och som det också kom ut en bok om.
Efter varje kapitel i Paradiset kommer en prydlig växtlista.
Det är hög kvalitet på den här boken som är utgiven på Natur & Kultur
Sophia Callmers bilder är  förföriskt ljuvliga!

 Derek Jarmans hus i Kent. Det som inte syns är att i bakgrunden reser sig ett kärnkraftverk

Derek Jarman´s Garden kom ut 1996

Nytt norskt

Tomas Espedal från Bergen är stor i hemlandet Norge. Han har skrivit elva  böcker men det är först nu han översatts till svenska. Mot konsten (anteckningsböckerna), 172 s,  är en självbiografisk poetisk, släkt- och utvecklingshistoria som tar avstamp i nutid med att berättaren inom loppet av ett halvår mister både hustru och mor.
Han befinner sig alltså i någon mån i samma situation som den hemmavarande tonårsdottern. Det är inte riktigt hennes uppfattning av saken.
Så presenteras vi för berättarens föräldrar och mor- och farföräldrar.
Berättaren älskar sin farmor medan han har svårt för de snobbiga morföräldrarna. Hans far har gift sig med en fin flicka ur en helt annan samhällsklass och utan hennes föräldrars samtycke.
Man följer berättaren genom uppväxten i Bergen över skolåren till universitetsstudierna i Köpenhamn. Här får han luft under vingarna. Hela tiden skriver han. Det är något han vet att han vill.
Jag gillade verkligen den här fina boken. Espedals personliga, lätta berättarteknik är mycket charmerande. Flera generationers historia bara så där lekande lätt; i glädje och sorg.
Lindelöws förlag; översättning: Jimmy Ginsby

Tematrio - Vinterväder

LYRANS
uppgift den här veckan: Tre böcker som utspelar sig under vintern 

En helvetes vinter av Daniel Woodrell.
En mörk historia från ett litet samhälle i amerikanska södern. En utmärkt film dessutom.

En lång vinter av Colm Tóibin. Läs  HÄR
En våldsam, långvarig snöstorm får förödande konsekvenser för en familj i en liten spansk bergsby.

Melanie McGrath, The Boy in the Snow
Edie Kiglatuk är vildmarksguide och jägare i Arktis. Hon är 33 år, till hälften inuit, har lite för lätt att se djupt i flaskan och hon älskar sitt grymma arktiska landskap.

Theo och tavlan

Äntligen är Steglitsan läst! Det har tagit tid och någon gång var jag beredd att ge upp. Precis som när jag (inte) läste Den hemliga historien. Men den lilla fina tavlan, Steglitsan,  av Carel Fabritius från 1600-talet gjorde att jag ville läsa vidare. Theo Deckers föräldralösa liv i olika miljöer och samhällsskikt i New York och Las Vegas intresserade mig också. Theo Decker upplever att hans liv med Steglitsan har fått ett högre värde trots att tavlan egentligen inte ens är hans. Det är kanske ett viktigt budskap i boken. Skönheten, konsten som omätligt värde i våra liv - ägd eller inte. På samma gång som det på ett annat plan pågår en hänsynslös jakt på pengar och mera pengar bland annat med hjälp av skumraskaffärer med konst.
Theo upplever båda världarna. 
Donna Tartt inleder sin tredje roman med en explosion på ett konstmuseum i NY. Theo är där med sin älskade mamma. Theo överlever, men inte mamma. 
Theo träffar vid samma tillfälle flickan Pippa och den gamle Welty som båda kommer att ha betydelse för Theos fortsatta liv. 
Theo hamnar som "extrabarn" i en skolkamrats familj i de förmögnare delarna av NY. Pappa har dragit och farfar och hans nya fru erbjuder sig att hyra rum på ett motell åt Theo. Inte så att sonsonen skulle vara välkommen i deras hem.
Plötsligt uppenbarar sig den försvunne fadern. Här finns kanske pengar att hämta i arvet efter hustrun? Han tar Theo med sig till ett otroligt liv i Las Vegas. Theo hittar nya vänner och välgörare. Det gör han hela tiden.
Donna Tartts story är väldigt bra; Theo är det synd om men det finns hela tiden hopp. Och människorna är både onda och goda.
Överraskningar väntar hela tiden runt hörnet. Människorna myllrar omkring och beskrivs på ett sätt som för tankarna till Charles Dickens. Theos pappa och vännen Boris - två charmerande skojare av samma skrot och korn - är typiska dickensfigurer. Pippa också tror jag. Romanens upplösning uppskattar jag mycket! Steglistan är verkligen inget hastverk. Donna Tartt har arbetat med den i 11 år och det är värt respekt.
Det finns alltså mycket som är bra i Steglitsan. Men både jag och storyn höll hela tiden på att drunkna i ordmassorna.
Albert Bonniers förlag.
Översättare: Rose - Marie Nielsen 

Kaosutmaning 2.0

Skenbart förspillda dagar

Klara Johanson (1875 - 1948) var en tuff kvinna som föddes i Halmstad och dog i Stockholm. Hon blev fil. kand. 1897 och verkade sedan som litteraturkritiker, essäist, recensent och författare. Hon älskade alldeles speciellt Goethe, särskilt den unge Werthers lidande, men även Emily Dickinson
och Søren Kierkegaard stod högt i kurs.
Klara Johanson var lesbisk och inledde under studietiden ett förhållande med Lydia Wahlström. De förblev vänner genom livet. Ellen Kleman blev senare den fasta punkten i Klara Johansons liv. Det hindrade inte att hon inledde en förbindelse med konstnärinnan Sigrid Fridman, vars skulptur av KJ kan ses på Nationalmuseum.
Humor, intelligens och stilsäkerhet är utmärkande för Klara Johanson , som mycket väl tål att läsas än.
ellerströms har nu publicerat Klara Johanson, Skenbart förspillda dagar. Aforismer och dagboksanteckningar. Nr 6 i serien elementa.
Urval och kommentarer: Jonas Ellerström. Inledning: Anna Bohlin.

Ett par exempel: "Helig" är ett fett ord. Man borde aldrig ta det i mun utan senap

Att skriva om diktare är ju dock en malplacerad beskäftighet. Har de inte uttryckt sig? Vilken impertinens då att komma lufsande bakefter och försöka uttrycka dem en gång till!

Vem skulle passa bättre att skriva Klara Johansons biografi än Carina Burman?

Nordens Virginia Woolf

Tänk, att vara ynka 28 år och redan ha fått epitetet Nordens Virginia Woolf och jämförts med Marguerite Duras och Susanne Brögger! Och att dessutom ha varit nominerad till Nordiska Rådets Litteraturpris. Inte en utan två gånger!
I senaste numret av Vi läser, 2014:1, finns en intressant och innehållsrik artikel om danska Josefine Klougart som just kommit ut med en bok på svenska, En av oss sover  (övers.: Johanne Lykke Holm; Albert Bonniers förlag). Jag har just börjat läsa den och jag tror mig förstå vad som avses med Josefine Klougarts släktskap med Virginia Woolf.
En annan artikel handlar om Sara Danius, den senaste tillkomna ledamoten i Svenska Akademien. Hon har tilldelats stol nr 7 efter Knut Ahnlund.Svenska Akademien har haft 187 ledamöter allt sedan tillkomsten 1786. Nio (9) utav
dem kvinnor. Den första var Selma Lagerlöf 1914 och hundra år senare den senaste, Sara Danius. Hon berättar om sina förberedelser inför första sammanträdet med Akademien och talet om Knut Ahnlund. Inte minst funderade hon mycket över lämplig klädsel. Klädskaparen Per Engsheden ryckte in och tillsammans kreerade de en underbart vacker svart sammetsklänning med mantel och släp som bör ha varit absolut perfekt för tillfället.

Bild: Vi läser

Lennart Hellsing, 94, berättar om sitt livslånga arbete för barn och barnlitteratur. Han arbetar fortfarande, men tänkandet går lite långsammare.
En rolig artikel handlar om mycket produktiva författare och hur de går tillväga;
Wodehouse, Joyce Carol Oates, Stephen King och Anthony Trollope för att nämna några. För snabb för Nobelpriset? är rubriken

Bokbloggsjerka 31 jan - 3 feb

I Bokbloggsjerkan 31 januari - 3 februari ber Annika oss att berätta vilket förlag vi tycker ger ut flest bra böcker/år.  
Hur Bokbloggsjerkan  går till kan man läsa HÄR.

Utöver Modernista, som Annika redan nämnt skulle jag vilja framhålla ELLERSTRÖMS, 
som är ett litet ambitiöst förlag med jättefin utgivning som grundades 1983 av Jonas Ellerström

THOREN & LINDSKOG 
ett relativt nytt förlag som har tyskspråkig litteratur som specialité

MASSOLIT
också relativt nytt förlag som växer och utvecklas. Jag ser fram emot vårutgivningen 

TRANAN som erbjuder läsning från hela världen.

Antalet böcker/år på de olika förlagen har jag ingen riktig uppfattning om. Naturligtvis kan de inte mäta sig med de stora drakarna Bonniers, Norsteds med flera.

Senaste

Helenas anspråkslösa (enligt egen utsago) enkät på DARK PLACES

Boken du läste ut:  Katja Kettu, Barnmorskan

Boken du påbörjade:  Den hemliga historien av Donna Tartt

Bokbeställningen:  I slutet av förra veckan (Inger Edelfeldts ”Konsten att dö”)

Bibliotekslånet:  Steglitsan av Donna Tartt

Serien du blev nyfiken på: ”True Detective”.

Filmen du såg: Blue Dahlia (igen)

Filmen du blev nyfiken på: The Light between the Oceans

Boken du dreglade efter: Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Barfota änglar

Två unga flickor, Emma och Linnéa; 18 resp. 20 år, rymmer från Tomelilla till Tokyo. De efterlämnar en lapp som meddelar att de rymt av egen vilja och att de inte vill bli eftersökta. Året är 2002.
2010 skriver Linnéa Willén en bok om deras gemensamma upplevelser. Barfota änglar. En sann historia kallar hon den, men boken klassas som roman på biblioteken. 
Emma och Linnéa tycker sig ha läst på. Det är lätt att få arbete som klubbvärdinna i Japan tror de. Utan vare sig pengar, arbete eller boende kommer de till Tokyo och förvånas över de vackra japanskorna och kaffeburkarna som man köper i automater. De hankar sig fram. Arbetena växer inte direkt på träd. De upptäcker och utnyttjar japanernas godtrogenhet. Tack vare den plankar de in på tunnelbanor och tåg, lyckas stjäla förnödenheter i affärerna och smita från hyror och restaurangnotor.
De träffar olika män, säljer sina kroppar, liftar och ger sig i lag med i stort sett vem som helst som bjuder på mat och framför allt dryck och ibland knark. 
De förflyttar sig mellan Tokyo, Niigata, Osaka och Nagoya i Japan för att så småningom styra kosan mot Thailand. Där förstår de att läget är ett annat. Thailändarna är mera misstänksamma och på sin vakt. Emma och Linnéa fortsätter sitt destruktiva liv. De fungerar inte utan varandra och Linnéa känner ett ansvar för sin yngre väninna.
Berättelsen är uppdelad i före, efter och under tiden i Japan. Tillbakablickar  på Linnéas uppväxt låter oss förstå att hon utsatts för övergrepp av sin far redan som liten. Eventuellt tror hon att mamma visste utan att göra något. Mycket stannar mellan raderna och ibland är det svårt att reda ut begreppen särskilt i andra hälften av boken. Den första delen, Tokyo - delen, är mera samlad. 
I förordet säger författarinnan att hon väljer att använda sitt eget namn "eftersom jag vägrar att låta skammen vara min". Att sälja sig är aldrig en helt frivillig handling, säger Linnéa Willén i en intervju. Det är ett självskadebeteende att jämföra med anorexi och självstympning.
I efterordet berättar författarinnan att hon fått ordning på sitt liv och funnit sig själv och kärleken. Linnéa Willén har till och med slutit fred med sin mamma som hon säger har mycket att förlåta.

Föreståndaren

Beviljat litteraturstöd. Vid mötet den 23 september 2013 beslutade man att Föreståndaren (The Warden) av Anthony Trollope (1815 - 1882) var en av de titlar som beviljades litteraturstöd. Det var klokt av arbetsgruppen.

Föreståndaren har nu kommit ut på svenska i nyöversättning av Hans Kumlien och Staffan Vahlquist på bokförlaget Ruin.The Warden kom ut 1855 Föreståndaren första gången på svenska 1860.  
Den timide fattighusföreståndaren Mr Harding  utsätts för en ekonomisk granskning av reformivraren John Bold. Mr Harding kommer i lojalitetskonflikt gentemot sin arbetsgivare, kyrkan. Dessutom går hans dotter Eleanor och förälskar sig i John Johnn Bold. Anthony Trollope levde ett brokigt liv. Han kom från ett förmöget hem men levde inte så länge. Trots det efterlämnade han en imponerande produktion.Trollope var mycket läst på sin tid och räknades som jämnbördig med Dickens, George Eliot och Thomas Hardy. 
The Warden är första delen av Barchester Chronicles. Ytterligare fem fristående romaner ingår i serien. Alla  sex delarna utspelar sig i det fiktiva grevskapet Barsetshire.
Det vackra omslaget - som får mig att överväga inköp - är en detalj av John Constables Salisbury Cathedral from the Bishop´s Grounds.

 

Tematrio - England

LYRAN
ska åka till London och vill att vi tipsar om engelsk litteratur, gärna också lite nyare. Grattis Lyran! Kul Tematrio!
1. Det som är allra lättast att hitta är ju duktiga engelska, nutida deckarförfattare. Jag tänker till exempel på Sharon J. Bolton  vars kriminalromaner till och med tilldrar sig i London. Livstråden av Sarah Waters, som är en spänningsroman med övernaturliga inslag, utspelar sig i det viktorianska London.
Andra deckarförfattare som jag läst flera titlar av och tyckt mycket om och också skrivit om i min blogg är Belinda Bauer (Exmoorheden), Ann Cleeves (Northumberland) och Elly Griffiths (Norfolk) för att nämna några.

2. Klassiker: Virginia Woolf som skrivit en essäsamling om London.
MRS GASKELL, GEORGE ELIOT och ANTHONY TROLLOPE är tre andra   
moderna klassiker som jag uppskattar  
  
3. Så kan jag inte låta bli att skicka med
Bloom´s Literary Guide to London av Donna Dailey och John Tomedi

Skyttes och Stjernes, forts.

Madeleine Stjerne är titeln på femte delen i Mathilda Mallings serie om familjerna Skytte och Stjerne på Munkeboda respektive Marieholm. Vi möter här 18 - åriga Madeleine Stjerne som bor i Lund med mor och tre syskon.  Ada, modern, kommer ursprungligen från Irland medan fadern Eugen föddes på Marieholm. Förbindelsen räknades inte som lämplig från någondera hållet.
När vi först möter Madeleine är hon på väg att fira sitt sommarlov hos släkten i Göinge. Hon skjutsas till Ringsjön, åker färja över och blir hämtad med häst och vagn. Just den här dagen får hon dela hästskjuts med den stilige, förmögne Robert von Seiszing ägare till egendomen Arildstorp " ända uppe vid sjöarna i Villands härad med Kristianstad som närmaste stad"
På Marieholm tar tant Karin Maria emot på trappan.  Karin Maria  mötte vi redan seriens första del, Skyttes på Munkeboda. Karin Maria ser omedelbart möjligheterna. Och som en sömngångare går Madeleine rakt i kvinnofällan. Hon är en mjuk och lydig flicka som absolut inser det förnuftiga i att gifta sig med den 22 år äldre mannen och inte funderar mycket på deras känslor för varandra. Hon är helt oerfaren. Han sörjer sin första hustru och vill gärna ha en mor till sin avgudade dotter Alice, 12 år. Hur låter detta?
Tio år senare befinner sig Madeleine hos sin sjuka svärmor i Villa Eglée i Passy, utanför Paris. Madeleine har en son som går i skolan i Sverige och maken är hemma och sköter sina omfattande affärer.
Madeleine lever ett behagligt liv med sin svärmor och hennes bror; gäster och grannar. Hon älskar den vackra trädgården med rosor, druvor och persikor. Madeleine  promenerar gärna in till Paris ofta i sällskap med den unge, sympatiske amerikanen Hamilton Harrison från Baltimore. Han är inte den ende som beundrar Madeleines "vita blondhet". Madeleine väcks ur sin sinnliga dvala av den eldige Robert Duchamps som senare försvinner ut i kriget - det fransk - preussiska 1870 - 71. Oroligheterna i landet är ett ständigt återkommande diskussionsämne i sällskapet. Så småningom går det upp för dem att de kommer att få känna av det in på bara skinnet.
Som vanligt upplyser Malling en hel del om kläder, material och möbler.
Kvinnorna känns mera levande än männen som fungerar mera som den fond mot vilken kvinnorna avtecknar sig. 
Som vanligt tycker jag att Mathilda Malling för STELLA KLEVES idéer från romanen Berta Funcke vidare om än på ett mera förstulet sätt.

Tredje Rikets Fräulein Schwester

Barnmorskan är Katja Kettus tredje bok och med den har hon slagit igenom med besked. 2012 fick hon dessutom det prestigefyllda Runebergspriset. Och det förstår man. Men motiveringen "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen" är jag inte imponerad av. Barnmorskan är så mycket mera. Visst, det är både rått och grymt och realistiskt. Men det är också lyriskt, ömsint och humoristiskt.
Miljön är trakterna kring Petsamo långt upp i norr där Norge, Finland och Sovjetunionen möttes. Här rör sig ryssar, tyskar, skoltsamer och finnar. 
Det är tiden för det s. sk. Lapplandskriget; 1942, 1943, 1944
Finland och Sovjetunionen har slutit vapenvila och därmed blir tyskarna plötsligt fiender. Allt är mycket farligt och osäkert. Alla misstänker varandra och det är  lätt att bli anklagad för spioneri. Förresten så behöver man inga speciella skäl för att döda. Det är en grov mansvärld. Kvinnor och barn har inget värde. Kvinnor ses som bruksföremål; lätta att göra sig av med när de blir slitna.
Den självlärda barnmorskan, Vildöga, är bokens huvudperson. Hon är ett kraftfullt naturväsen, starkt påverkad av laestadianismen. Hon blir ögonblicklickligen förälskad i den tysk/finske officeren Johannes Angelhurst. I kraft av sitt ämbete råder hon över liv och död och hon tvekar inte att bokstavligen gå över lik för sin kärlek. Hon börjar sin bana som Tredje Rikets Fräulein Schwester mera som gäst än som egentlig arbetare i fånglägret i Litovka. Men slutet är sällan början likt.
Johann är en vacker och egentligen ganska vek man. Han är skadad av sina ohyggliga krigsupplevelser, till exempel vid Babij Jar. Kvinnor hänger i klasar omkring honom, men så småningom inser han att det är något alldeles speciellt med en kvinna som Vildöga.
Katja Kettus språk är inte likt någon annans. Det är ett med det kärva, våldsamma innehållet. Men däremellan beskrivs havet, naturen, den sinnliga kärleken på ett poetiskt sätt. Bildspråket är fantasifullt och drastiskt; ibland får man faktiskt lov att skratta.
Det tar en stund att komma in i berättelsen. Tidsplanen flätas om varandra och perspektiven växlar, men när sammanhangen börjar klarna får man riklig utdelning. Jag är mycket förtjust i den här boken som blivit mycket uppmärksammad i Finland för sin tidsskildring. Vad hände egentligen?

Barnmorskan är översatt av Janina Orlov, som måste ha haft ett styvt arbete.
Albert Bonniers Förlag. 2013

Barnmorskan passar i Kaosutmaning 2.0
24. Läs en bok om krig

Erik den heliges dag

Idag är det Erik den heliges, St Eriks, Erik Jedvardssons eller Erik IX:s dag. Rättare sagt: en av hans dagar.
Han var kung i Sverige från 1150 - talet till 1160.
Under hans tid rådde fred i riket. Erik den helige var mycket religiös och gjorde korståg till Finland och byggde flera kyrkor.
Den 18 maj 1160 mördades han av den danske fursten Magnus Henriksson som sedan blev kung av Sverige 1160 - 1161. Enligt legenden sprang det upp en källa på den plats där Erik IX:s blod rann.
Erik den Helige gravsattes i Gamla Uppsala domkyrka för att 1273 flyttas över till domkyrkobygget i Östra Aros. 
Erik den helige finns med i Stockholms stadsvapen och i namn som St. Eriksplan. Han är också Sveriges nationalhelgon.
Enligt Dick Harrison, professor i historia, är det emellertid stor skillnad på Erik den historiske och Erik den helige. Mycket få säkerställda fakta finns. Istället har han blivit fiktionaliserad efter sin död.
Fantastiskt att bli nationalhelgon på så lösa boliner!

Nytt i läshögen

2012 fick Katja Kettu Runebergspriset för Barnmorskan med följande motivering "Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen".
Barnmorskan Vindöga blir handlöst och ohjälpligt förälskad i den tyske SS - officeren Johann under det finsktyska Lapplandskriget 1944 - 45. Romanen är verklighetsbaserad och utspelar sig i trakterna kring Petsamo i norra Finland i området där Finland, Norge och Sovjetunionen möts.
Katja Kettu är född i Rovaniemi 1978. 
Barnmorskan är utkommen på Albert Bonniers förlag; översatt av Janina Orlov.
Jag ser fram emot spännande läsning.

Ingens mamma

Tolv barnfria kvinnor berättar om sina sina tankar. Mycket intressant och tänkvärt, men jag skulle önskat mig ett annat ord än barnfri. Jag kan förstå att barnlös inte är något bra ord heller, men barnfri? 
I vilket fall som helst så berörs existentiella, etiska och moraliska frågor som borde diskuteras mera. Redaktör för Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet är Josefine Adolfsson som i sitt inlägg berättar om att hon redan som liten hos skolsyster betraktades som framtida barnaföderska; ett kärl, en livmoder.
Är det något fel på en kvinna som inte vill föda barn; inte längtar efter barn? Varför anser sig somliga ha rätt att komma med kommentarer: "Men nu ska ni väl....?"  och "Nu måste ni väl skaffa ett syskon...?" Och alla som inte har barn som inte anses ha familj och därför får arbeta mellandagar och välja sommarsemester sist. Ska de som har inte har barn behöva hjälpa till att betala allt vabbande och konstgjorda befruktningar? I USA finns ganska aggressiva rörelser mot favoriserandet av barnfamiljer, men här i Sverige har vi en mera solidarisk syn på det här med att betala skatt.
En kvinna i ett mycket väl fungerande samkönat förhållande berättar gripande om hur detta med barn eller inte håller på att spräcka förhållandet. Den ena kvinnan hade ett barn som sin högsta önskan medan den andra absolut inte ville ha barn. De beslöt sig för att gå utanför sin tvåsamhet och anlita ett annat par i ungefär samma läge. Kvinnorna som inte ville bli mammor fick bli extraresurser. Okonventionellt, ingen vet hur det kommer att fungera, men det förefaller vara ett bra försök. 
Lena Andersson, nybliven August - pristagare, talar om den biologiska viljan att reproducera sig; om en genernas tyranni. Finns det någon sorts plikt att föra släkten vidare?
Josefine Adolfsson säger att Ingens mamma inte är ute efter rätt eller fel. Men det finns vissa frågor som måste ställas. Och det finns olika sätt att leva.

Bokbloggsjerka 17 - 20 januari

Annika undrar i Bokbloggsjerkan 17 - 20 januari vilket som är den bästa TV - serie du sett
i din genre. Det behöver inte finnas någon litterär förlaga.
Läs mer  HÄR
Jag kan inte säga att jag håller mig till en genre varken vad det gäller läsning, TV - serier eller film men här har jag valt ut 
några serier med hög spänningsfaktor

I mördarens spår med den fantastiska Helen Mirren som Jane Tennison som chefar över en hel hög manliga kolleger som trilskades och är avundsjuka och ibland rent av motarbetade. Lynda la Plante skrev böckerna.

Det tog ganska lång tid innan jag upptäckte The Wire, serien om poliser och kriminella i olika delar av storstaden Baltimore i Maryland. Men när jag väl fastnade så var det med besked.
Det blev maratontittande under sena nätter för att hämta in det förlorade. Själva staden Baltimore är något av huvudperson. Dominic West som Jimmy McNulty är inte så dum han heller...

The Killing på Netflix visade sig också vara starkt beroendeframkallande.
Så var det också med Mad Men och Damages med Glenn Close som den kallhamrade Patty Hewes, en maktmänniska som inte drar sig för någonting.

Som om det skulle hjälpa att låsa!

Catherine möter den otroligt charmerande, snygge kriminalpolisen Lee med ett oklanderligt förflutet.
De blir förälskade. Eller i alla fall är det vad hon tror. Förhållandet kantrar så sakta. Det börjar med kontroll av umgänge och e - post, extranycklar, avlyssning av mobilsamtal och telefonsamtal i ny och nedan. Catherine blir först lite smickrad av det intensiva intresset. Men snart blir hon förbryllad, sårad, ledsen och så småningom väldigt rädd. Och arg. Förhållandet kapsejsar totalt och misshandeln blir både fysisk och psykisk. Det värsta är att ingen tror Catherine när hon försöker berätta! Först måste det bli katastrof. Hon försöker sedan varna nästa kvinna, men blir avvisad och betraktad som störd. Det går så långt att Catherine blir tvångsintagen på mentalsjukhus. Hon har panikångest och tvångssyndrom vilket inte borde förvåna någon med ett uns av fantasi och empati.
Berättelsen är delad i två tidsplan; ett före och ett efter misshandelsåren. Rättegången däremellan upplevs som lika förnedrande som själva misshandeln.
Elizabeth Haynes debuterade med Into the darkest Corner 2011.
Nu har Glöm inte att låsa kommit ut på Lind & Co förlag i översättning av Ulla Danielsson.
Elizabeth Haynes arbetar som analytiker för polisens underrättelsetjänst, vilket hon betraktar som ett idealiskt yrke för en författare.
Glöm inte att låsa avslutas med ett avsnitt som har rubriken Om boken och ett annat som heter Om att skriva. Elizabeth Haynes andra bok, Revenge of the Tide, kom ut 2012.

Porträtt av en dam

Isabel Archer (Nicole Kidman) är en ung amerikanska som ärver en förmögenhet av en engelsk onkel. Hon lider ingen brist på friare men hon värderar friheten högre.  Desto onödigare är det då att hon plötsligt får för sig att ge sin hand åt den cyniske esteten Gilbert Osmond, spelad av John Malkovich. (John Malkovich är alltid bad news.) Stackars Isabel blir snart ett maskformat bihang till maken och naturligtvis blir hennes förmögenhet hans. Isabel blir allt olyckligare men försöker hjälpa Gilbert Osmonds dotter att få den man hon älskar mot faderns vilja.
A Portrait of a Lady (1881)  blev Henry James´ (1843 - 1916) genombrott som skönlitterär författare.  Det blev också hans mest lästa och älskade roman. Henry James gifte sig aldrig men lär i ungdomen ha varit förtjust i en kusin vid namn Minny Temple. Hon har lånat drag åt Isabel Archer.
Henry James föddes i New York och dog i Chelsea i London. Gamla världen kontra Nya världen är ett återkommande motiv i James´romaner. Pont - of - view - tekniken ersätter den allvetande berättaren.
William James, bror till Henry, blev berömd psykolog. Henry James är också skicklig psykolog i romanerna; 20 stycken blev det med tiden samt en del berättelser. 

Art´s Birthday 17 januari

 

"Robert Filliou first proposed "Art's Birthday" in 1963. He suggested that 1,000,000 years ago, there was no art. But one day, on January 17 to be precise, Art was born. Filliou says it happened when someone dropped a dry sponge into a bucket of water. He also proposed a public holiday to celebrate the presence of art in our lives. Art's Birthday was first publicly celebrated in 1973 in Auchen, Germany and at the same time in Paris, France." 
Så står det i Wikipedia. Robert Filliou var medlem i den så kallade
FLUXUS - rörelsen, en stor tvärkulturell, diffus grupp utan registrerat medlemsskap som inte desto mindre fick stor betydelse för konsten. John Cage, Yoko Ono och Bengt af Klintberg är några kända medlemmar. Den senare skrev en bok om gruppen.
Med anledning av Art´s Birthday och att Hässleholm firar 100 - årsjubileum som stad blir det Kulturnatt med ett varierat program i Kulturhusets entré imorgon.
Läs hela programmet  HÄR.
Tanken är att Kulturnatten ska bli ett återkommande program, säger initiativtagaren Márika Bernadt