Ingens mamma

Tolv barnfria kvinnor berättar om sina sina tankar. Mycket intressant och tänkvärt, men jag skulle önskat mig ett annat ord än barnfri. Jag kan förstå att barnlös inte är något bra ord heller, men barnfri? 
I vilket fall som helst så berörs existentiella, etiska och moraliska frågor som borde diskuteras mera. Redaktör för Ingens mamma: tolv kvinnor om barnfrihet är Josefine Adolfsson som i sitt inlägg berättar om att hon redan som liten hos skolsyster betraktades som framtida barnaföderska; ett kärl, en livmoder.
Är det något fel på en kvinna som inte vill föda barn; inte längtar efter barn? Varför anser sig somliga ha rätt att komma med kommentarer: "Men nu ska ni väl....?"  och "Nu måste ni väl skaffa ett syskon...?" Och alla som inte har barn som inte anses ha familj och därför får arbeta mellandagar och välja sommarsemester sist. Ska de som har inte har barn behöva hjälpa till att betala allt vabbande och konstgjorda befruktningar? I USA finns ganska aggressiva rörelser mot favoriserandet av barnfamiljer, men här i Sverige har vi en mera solidarisk syn på det här med att betala skatt.
En kvinna i ett mycket väl fungerande samkönat förhållande berättar gripande om hur detta med barn eller inte håller på att spräcka förhållandet. Den ena kvinnan hade ett barn som sin högsta önskan medan den andra absolut inte ville ha barn. De beslöt sig för att gå utanför sin tvåsamhet och anlita ett annat par i ungefär samma läge. Kvinnorna som inte ville bli mammor fick bli extraresurser. Okonventionellt, ingen vet hur det kommer att fungera, men det förefaller vara ett bra försök. 
Lena Andersson, nybliven August - pristagare, talar om den biologiska viljan att reproducera sig; om en genernas tyranni. Finns det någon sorts plikt att föra släkten vidare?
Josefine Adolfsson säger att Ingens mamma inte är ute efter rätt eller fel. Men det finns vissa frågor som måste ställas. Och det finns olika sätt att leva.