måndag 13 januari 2014

Familjedrama

När jag lagt ifrån mig Vi kom över havet var det svårt att hitta något annat att läsa. Efter att förgäves ha plockat runt i läshögarna  styrde jag stegen mot bokhyllan och plockade fram Samuels bok (1981) av författaren och litteraturvetaren Sven Delblanc (1931 - 1992).
Det visade sig vara alldeles rätt. Samuels bok bygger på Delblancs morfars, Axel Nordfälts,  liv. 
Romanen är tung rent innehållsmässigt, men ändå mycket lättillgänglig rent språkligt. Delblanc är en mästare på träffsäkra bilder; ofta ganska elaka sådana. Stilen är aningen gammaltestamentlig, men den passar utmärkt i tid och miljö.
Pastor Samuel Eriksson har efter en tid i Amerika återvänt till Sverige och sitter nu som vikarierande ämbetsbiträde på Gotland i Fardhems, Linde och Lojsta pastorat. Hans amerikanska prästutbildning räcker inte till för en vanlig prästtjänst i Sverige. För det krävs ytterligare studier och det har Samuel inga möjligheter till. I Väse i Värmland sitter hustrun och två barn som måste försörjas. Norska hustrun Cecilia har han träffat på båten hem från Amerika. De bestämmer sig alltför hastigt i förälskelsens yra för att gifta sig med varandra. Ganska snart är de tämligen besvikna båda två. 
Men det är så dags. Året är 1895. Socialismen är på framväxt liksom frikyrkorörelsen. Samuel kommer i kontakt med bådadera. Hans håg står till att läsa och studera. Han är en vek drömmare medan Cecilia står - och måste stå - närmare den krassa verkligheten. Hur skulle barnen annars få mat i magen, kläder på kroppen och tak över huvudet.
Inte blir det mycket bättre när Samuel får en tjänst i Värmland och kan flytta hem. Inom kort har de en barnaskara på fem. Fattigdomen är skriande. Samuel måste ideligen förnedra sig och be om förskott, handlån och större lån. Två arv går förlorade genom att familjen har så stora skulder. Mycken orätt vederfars dem av feta präster som är ointresserade av religion och hårda bönder som bara tänker på att samla i ladorna. 
Samuel uppdagar att lärarna tjänar något mera än prästerna och snart slutar han som präst och börjar ett nytt liv som Mäster Samuel. Det säger sig självt att den fridsamme Samuel inte klarar av en bullrig skolklass. Aga vägrar han, trots påstötningar. Vägen bär bara på ett håll: utför. 
Abel, äldste sonen, får tidigt gå ut i tjänst för att dra sitt strå till stacken liksom Elin och den blott 9 - åriga Maria (som blir Delblancs mor). Abel är inte av rätta virket. Han älskar Stagnelius och vill också skriva dikter. Liksom för Samuel är livets villkor för hårda för den veke Abel. Liksom Samuel fadern han sig från verkligheten. Samuel dör även kroppsligen efter en trist slutförvaring år 1918. 
1982 fick Sven Delblanc Nordiska rådets litteraturpris för Samuels bok.
Den fortsättes av Samuels döttrar; Kanaans land och Maria ensam


Detta var min första titel i Topp - 100 - utmaningen! Ännu håller mina nyårslöften (mera lyrik, t. ex.) och utmaningar - hela 13 dagar in på nyåret!

5 kommentarer:

  1. Böcker som jag länge velat läsa!

    SvaraRadera
  2. jag ska läsa... typ innan jag dör

    SvaraRadera
    Svar
    1. Delblancs Åminne läste jag för flera decennier sedan...

      Radera
  3. Vad kul att du är igång med dina löften! Samuels bok har jag inte läst, men den verkar riktigt bra! Jag får återkomma till den, kanske i en ny trippel :-)

    SvaraRadera