tisdag 7 januari 2014

Danskt på nyåret

som om vätet i 
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit

som om någon har
lagt tiden samman
och pressat in den
genom dörren till
ett rum

där ett bord ett
par stolar och den
sömnlöses oanvända 
säng redan
förvittrar

som i dis från en
främmande världsrymd
bland resande änglar
sitter man där
i sitt hörn

tills man utan
att bestämda saker
plötsligt händer
reser sig
och går

liksom en fågel
som osynlig vaknar
och matar sin
ofödda unge
vid midnatt

dit ingen kan
veta om sakernas
tillstånd
fortsätter

Ur Alfabet (1981) av Inger Christensen (1935 - 2009)
Tolkning: Jan Östergren

1 kommentar: