Nordens Tidning 2012:3

Nordens tidning har spottat upp sig ordentligt på senare tid.

Större delen av 2012 nr 3 ägnas åt litteratur och vikten av litteratur och glädjen med en nordisk litteratur. 

Den nye generalsekreteraren för Föreningen Norden i Sverige. Bo Andersson, berättar i ledaren att det ska instiftas ett nytt nordiskt översättarpris med start 2012. Jag trycker att man skulle slå ett slag för litteraturläsning på de nordiska originalspråken. (Finskan undantagen kanske. Tyvärr.)

"Konsten och litteraturen behövs mer än någonsin", säger Bo Andersson och pläderar för en satsning på skolor och bibliotek för att skapa goda litterära vanor. Så sant som det är sagt. (Och lätt att säga, om man ska vara elak)

Sedan följer en historik över Bok - och biblioteksmässan; Kristina Ahlander, VD för Svenska Förläggareföreningen, presenterar Förläggareföreningen. "Vi krattar i manegen", förklarar hon.

Ann - Marie Skarp skiljer på "litteratur - Sverige" och "bok -Sverige".

Kerstin Aronsson presenterar  Kabusa Böcker som satsar på Norden.

En lång, intressant artikel har titeln Kampen om litteraturerna. Jagets och kollektivets röster i den nordiska litteraturen. Angående Knausgårds Min kamp sägs det att inte sedan Peter Høegs dagar har Norden läst samma bok. 

Nej, så är det nog, när man tänker efter.

Ett annat långt kapitel handlar om den nordiska välfärdsmodellen.

Och så recenseras litteratur, film och musik.

Läs hela tidningen HÄR

Rik tragik

I dagens Obs resonerade litteraturvetaren Moa Matthis om begreppet rik tragik med anledning av Edward St. Aubyns böcker om rikemanssonen Patrick Melrose och hans eländiga liv i en överklassfamilj där övergrepp, sadism och drogmissbruk hör till vardagen.

Varför gör sig tragiken bättre i en miljö där man inte behöver tänka på maten för dagen? Jo, säger Moa Mathis, det är för att man där kan renodla det känslomässiga. Och det är ingen nyhet.

Redan Aristoteles var medveten om att rik tragik var mera publikdragande.

Edward St. Aubyns fyra romaner har nu kommit i en samlingsvolym,

The Patrick Melrose Novels, innehållande Never Mind, Bad News, Some Hope och Mother´s Milk.

Den femte delen, At last, kom ut 2011.

Den första delen, Never mind,  kom för tjugo år sedan. 

Hela serien omfattar ca 1000 sidor och 40 år av dekadent familjeliv.

Författaren säger att böckerna till dels är självbiografiska.

Edward St. Aubyn är omåttligt populär i de anglosaxiska länderna, men är inte översatt till svenska.

Moa Mathis säger sig ha fallit pladask för Edward St. Aubyns stilistiska skicklighet och svarta humor.

Man kan bli nyfiken för mindre!

Läs mera HÄR

Tematrio - titelsiffror

Lyran

ger oss i uppgift denna veckan att berätta om tre romaner eller noveller som innehåller siffror eller antal i titeln

 

Tusen kvinnor och en sorg av Björn Ranelid

Simon Bakke har levt ett framgångsrikt liv men nu är hans tid utmätt.

Efter skilsmässan har han haft många kvinnor, men det är nu han möter den drabbande kärleken på helt oväntat sätt.

Nu var det 1914 av Eyvind Johnson.1934

Detta är första delen av en självbiografisk serie, Romanen om Olof, i fyra delar.

Romanens huvudperson är 14 år, bor i Norrbotten och anses vara vuxen nog att att komma ut i arbetslivet.

Olof arbetade bland annat som flottare och biografvaktmästare  medan han drömde om framtiden.

Jan Troell gjorde film av romanen 1966 under namnet Här har du ditt liv

Eyvind Johnson fick Nobelpriset 1974 tillsammans med Harry Martinson.

Fem svarta höns av Nevil Shute. 1951

Krig och kärlek i Singapore. Jane Paget leder en grupp kvinnor och barn under svåra umbäranden till ett fångläger. En krigsfånge, Joe, stjäl fem svarta höns av japanerna och ger till kvinnorna.

1956 blev romanen film med titeln A Town like Alice. I Sverige kom den att heta Våld i Malaya.

Jag tror mig ha sett den i TV. Och då har det varit TV-serien som kom 1982 för jag kommer så väl ihåg Joe, som spelades av Bryan Brown. 
I filmen har Peter Finch den rollen.

Lockar till omläsning

I en understreckare den 11 september frågar sig Hans -  Roland Johansson, forskare i franska vid Stockholms universitet, om Alexandriakvartetten 

1957 - 1960 av Lawrence Durrell (1912 - 1990) är en klassiker eller inte.
Kan man utnämna en roman som endast har några och femtio år på nacken till klassiker? Eller är perspektivet för kort?

1957 kom första delen Justine tätt följd av Balthazar och Mountolive. 1960 kom sista delen, Cleo.

Fem språk, fem raser och ett dussin religioner; kärlek, vänskap och politik är ingredienserna i en roman som handlar om symbiosen mellan en stad och dess människor.
Romanen är enligt författaren själv ett studium av den moderna kärleken. 

Allt - människor och händelser - ses som i ett flertal speglar och belyses från flera håll. Hans - Roland Johansson frågar sig om inte innehållet i romanen möjligtvis underordnas den virtuosa tekniken.

Illusionisten av John Fowles och The good Soldier av Ford Maddox Ford
håller Hans - Roland Johansson som mera "diaboliskt och säkert orkestrerad" respektive "psykologiskt oroande". Och jag blir nyfiken på dem också.
Jag minns att jag vid min tidiga läsning av Alexandriakvartetten tyckte att den var  sinnlig, gåtfull och mycket spännande.
Skulle en omläsning idag innebära samma andlösa upplevelse?
Heder åt Norstedts som oförfärat ger ut Alexandriakvartetten på nytt (övers.: Aida Törnell) i serien Norstedts klassiker.

keramik.dk

Två danska keramiker ställer ut i Orangeriet på Hovdala slott. Keramik og kvindfolk har de satt som rubrik på utställningen.

Nelly Gaskin och Lene Hansen kommer från Korsør i Danmark. De arbetar ihop sedan 2001 och delar verkstad med en tredje keramiker sedan 2011.

Det är en utställning som ger mersmak och skapar habegär. 

Vackra, roliga, glada och användbara föremål - man upptäcker fler och fler för varje gång man tar ett varv.

Utställningen pågår till och med lördagen den 29 september 11 - 17. 

Måndagar stängt

På Stora stallets vind, i samma byggnad som Restaurang Mickelsen, Hovdala slott, pågår en konstutställning med titeln Tidsspår och avtryck.

Utställare är Anna Larsson och Mats Lind från Hässleholm och Susanne Thea från Korsør, Slagelse kommun.

Utställningarna ingår i Nordiska kulturdagar med Föreningen Norden i Hässleholm som huvudarrangör.

Fullständigt oemotståndliga rakuelefanter

Raku-ginerna har Nelly Gaskin och Lene Hansen gjort tillsammans

Vackert krackelerade vaser/krukor

Levnadsglad dam

Änglar

Glada hönor ovanpå sin holk

Människors möten

1857 stod de båda stora europeiska författarna H C Andersen (1805 - 1875)och Charles Dickens (1812 - 1870) på höjden av berömmelse. De hade träffats redan 1847 och sedan brevväxlat under åren.

Dickens var mycket språkkunnig medan H C Andersen endast talade danska. Han hade låtit en britt översätta breven till Dickens. Därför var inte familjen Dickens förberedd på att H C Andersen egentligen inte talade engelska alls. Dessutom tyckte de att han var något av en kuf som  krävde mycken uppmärksamhet och hade svårt att klara sig på egen hand..

Detta skildrar Niklas Rådström i Gästen som kom ut 2006. Han har läst brev och dagböcker och biografier och fyllt ut med eget. 

H C Andersens besök hos Dickens kunde inte ha kommit olägligare.

Dickens hade just fått veta att en mycket god vän hade dött. Han bestämde sig då för att anordna en teaterföreställning till förmån för änkan och hennes barn och det krävde mycket arbete.

Om H C Andersen tänkt sig att få värma sig och sin ensamhet med lite varm gemenskap i en tvåsamhet med många barn så hade han kommit fel. 

Dickens och hustrun Kates äktenskap knakade i fogarna.

Kate var besviken på äktenskapet och utmattad efter tio graviditeter . 

Dickens tyckte att gravida kvinnor var motbjudande och förebrådde henne för att hon alltid var i grocess!!! (Ja, så var det...)

Egentligen var Dickens mera förtjust i sina svägerskor Mary, den fem år yngre och tidigt döda, och Geraldine som alltid stod vid Dickens sida även efter skilsmässan från Kate.

Det är obegripligt att den stackars H C Andersen stannade i fem långa veckor. Jag skulle tro att tecken  på att han hade outstayed his welcome tidigt var mycket tydliga. Det är tragiskt och ibland komiskt att läsa om alla H C Andersens tillkortakommanden. Jag kan inte annat än tycka synd om den store sagoberättaren som inte gjorde någon lycka i England.

Familjen Dickens var däremot ganska roade av hans silhuettklippning.
Annars hade de båda författarna likartade upplevelser i barndomen som i båda fallen satt djupa spår. 
De var överens om konstnärens uppgift.  
"Vi vet båda hur vi ska nå deras tårar", säger Dickens. 
"Deras tårar och deras skratt", replikerar Andersen. 
"Alla behöver dikten som en påminnelse om att varje människas liv är en berättelse på jakt efter en lyssnare". Orden är H C Andersens.
Jag tror att under andra omständigheter och om Andersen haft bättre språkkunskaper och Dickens haft mera tid för H C Andersen så kunde de fem veckorna blivit the beginning of a beautiful friendship.

Korsmässa

Idag är det Korsmässa eller Korsmäss.

"Denna benämning på dagens datum fanns där före 1901, då den utgick. Den stod där till minne av att 14 september skulle ha varit den dag, då man upphöjde Jesu kors. Det hade också den något mer fullständiga benämningen Korsmässa om hösten, eftersom det också fanns en Korsmässa om våren (3 maj)."  

Ur Wikipedia

Det handlar om det heliga korsets upphöjelse till symbol för kristenheten.

Alf Henrikson skriver om Korsmässan i Alla årets dagar. En evighetskalender, en outtömlig källa att ösa ur.

Den 14 september är det också dags för flyttfåglarna att ge sig av enligt Bondepraktikan och man bör ta upp potatisen.

Födelsedagsfirande

Annika på Annikas litteratur- och kulturblogg fyller år och det firar hon med en tävling 
där priserna är olika bokpaket med hemligt innehåll. Det enda som krävs ar att man lämnar en kommentar på hennes blogg och skriver om tävlingen på sin egen blogg.

Belgiens sorg

Belgiens store författare Hugo Claus (1929 - 2008) var ständig Nobelpriskandidat under många år.

Han och Louis Paul Boon räknas som de största flamländska författarna..

Sista bädden (1998) och En vandring i sömnen (2000) är Hugo Claus sista prosatexter.

Han hade fått diagnosen Alzheimers sjukdom och visste vad som väntade. Därför valde han att avsluta sitt liv med hjälp av eutanasi. 

Luc, mannen i En vandring i sömnen, har också börjat tappa orden och orienteringen i tillvaron, såväl bokstavligen som bildligen i en blandning av afasi och Alzheimers sjukdom. 

Det är hjärtskärande att följa honom i hans irrande efter människor i nuet och/eller i minnet. Det är svårt att veta vilket.Och orden sviker honom.

Båda berättelserna handlar om sönderfall och kan symbolisera Belgien splittring i olika områden, språk och religioner. Borgerskapet med dess putsade yta och fula baksida häcklas obarmhärtigt. 

Till viss del kan det påminna om Thomas Bernhard minus vreden.

Ibland är Claus helt uppsluppen, absurd och på gränsen till grotesk. Om det inte hade varit så hemskt på samma gång.

Ta till exempel begravningsföljet i Sista bädden som visar sig vara utmätningsmän på konferens - otroligt komiskt.Film, tänkte jag. Och Hugo Claus var också filmare.

De två omaka kvinnorna i Sista bädden, det rika f. d. underbarnet Emily och städerskan Anna utmanar och gör sig omöjliga var de än kommer. Det känns som om de målat in sig i ett hörn. Och de tar konsekvenserna av det. 

Sista bädden kan också föra tankarna till Emilys mors dödsbädd. De två kvinnorna har mer än en gås oplockad, förstår man av det småhärskna brev till modern som Emily skriver på.

Hugo Claus hittar precis de rätta orden. Och han slösar inte med dem. Det behövs inte.

Översättaren Per Holmer känner sin författare sedan länge och har gjort ett gott arbete. 

I slutet av boken finns en intervju som Marcus Sandekjer på Malexis förlag gör med Per Holmer om  hans samarbete med Hugo Claus.

Sista bädden och En vandring i sömnen är mycket rörande och berörande.

Vintagepimp och hemmafix

Med skräckblandad förtjusning läser jag i Vintagepimp och hemmafix av superbloggaren och föredragshållaren UnderbaraClara. 

Pyssel är verkligen inte min starkaste gren,

men det hindrar inte att jag gärna läser Clara Lidströms tips.

Oförfärat delar hon ut goda råd om allt från renovering av stringhyllor till förfärdigandet av fattighjonets vägglampett.

Pysslandets budord följs av en lista över verktyg och redskap man behöver ha hemma. Man får recept på bl. a. lavendelskorpor, nässelsoppa och äppelpaj; sju lärdomar av husrenovering och förslag på lämpliga växter att ha i en täppa med torparstil och mycket  annat.

In med det gamla ut med det nya heter ett kapitel; älsklingsklänningarna hänger på rad; lille Bertil och den söta hunden är ständiga följeslagare.

Även om jag kanske hoppar över strykvattnet, doftpåsarna och det scrappade linneskåpet just nu i alla fall känns det bra att veta att det finns.

Boken innehåller vackra bilder som UnderbaraClara själv har tagit.

Vintagepimp och hemmafix är full av energi och piggar upp med sina glada färger och okonventionella idéer.

Tematrio - Titelblommor

Lyran 

vill att veckans tematrio ska handla om blommor i boktitlar.

Man ska också lägga in sina titelförslag som kommentar i hennes blogg.

Där kan man då läsa alla andras förslag och få tips om nya bloggar på kuppen.

Mina förslag är:

Bild:Wikipedia

Syren och flagg av John Berger. Undertitel: En gammal kvinnas berättelse om en stad. 1992

avslutar trilogin In i deras arbete.

De två övriga delarna är Gräs och rötter samt En gång i Europa

Den handlar om enkla människors liv på europeisk landsbygd.

Översättare är ingen mindre än Steve Sem - Sandberg.

John Berger är engelsman, född i London 1926. Numera bor han i Franrike.

Bilden är lånad

 Den svarta dahlian (1990) av James Ellroy

Otroligt spännande thriller om utredningen av mordet på Elizabeth Short  i  

40 - talets Los Angeles.

Filmen går inte heller av för hackor.

Bilden är lånad

Kamomillgläntan (1992) av Mary Wesley

Fem kusiner på sommarlov i Cornwall 1939 medan molnen hopas.

Deras vänner förekommer också i den äldre släktingens stora hus

För några av dem är det sista sommarlovet. Det är också en släkthistoria.

Mary Wesley debuterade vid 70 års ålder.

Bokbloggsjerka

På Annikas litteratur - och kulturblogg kan man  fredag - måndag delta i Bokbloggsjerka.

Detta veckoslutet ska man tala om vad man läser just nu och lite om det, lämna sitt bidrag i kommentarsfältet på Annikas litteratur - och kulturblogg Bokbloggsjerka 7-10-september 

få tips om andra bokbloggar samt gärna lämna en kommentar om att man hittat dem genom Bokbloggsjerkan.

Just nu läser jag Morgon i Jenin av Susan Abulhawa från Palestina.

En tredjedel är läst ungefär. Konflikten mellan Israel och Palestina är inte lätt att få rätsida på. Den är av gammalt datum och turerna är många. Historiska kunskaper hade varit bra och en karta hade inte heller varit fel. Ordlista över arabiska ord i texten finns däremot.

Jag är ännu lite avvaktande. Vissa delar har varit riktigt bra, som till exempel skildringen av hur kvinnor och barn drabbas av krigets vanvett oavsett när, oavsett var. Annat har känts mera tveksamt. Men - läsning pågår.

Morgon i Jenin kommer vi att diskuteras i min bokcirkel inom kort.

Vidare läser jag Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott.

Birgitta Ney har samlat novellerna och skrivit förord.

Här finns noveller av Alfhild Agrell, Anne Charlotte Leffler, Amalia Kerfstedt, Victoria Benedictsson, Hilma Angered Strandberg, Mathilda Malling med flera.

Mycket intressanta inblickar i den rådande samhällsordningen i slutet av 1800 - talet. Naturligtvis är det i synnerhet kvinnans situation som står i fokus.
Synd återkommer jag till.

Ibsens jämlike

I väntan på Sanningens vägar. Anne Charlottes Lefflers liv och dikt av  

Monica Lauritzen

har jag förberett mig lite genom att läsa några artiklar och noveller.

Nordisk kvinnolitteraturhistoria del II. I fadershuset

Anne Charlotte Leffler nämns ofta i par med Alfhild Agrell och så också i 

denna artikel.

ACL var den mera kända av de två.  Victoria Benedictsson, Mathilda Malling, ACL och Alfhild Agrell är de som möjligen omnämns i litteraturhandböcker trots att det på 1880 - talet fanns ganska många skrivande kvinnor. 

De skrev naturligtvis under pseudonym för att inte chikanera man och/eller familj och många av dem hade Henrik Ibsen som en naturlig förebild.

I Författarnas litteraturhistoria finns en artikel om ALC skriven av Barbro Backberger, feminist och en av grundarna till Grupp 8

Samlingen Synd. Noveller från kvinnornas moderna genombrott

I urval och med förord av Birgitta Ney

(som för övrigt också har skrivit en doktorsavhandling om Mathilda Malling, Bortom berättelserna)

Lena Kåreland skriver en uppskattande anmälan i en understreckare:

Lefflers liv en skrivkamp för kvinnors rätt

Tilläggas kan att Anne Charlotte Lefflers korta liv  har  lämnat stoff till en roman, Den kärleken,

av en sentida släkting, Tove Leffler.

Samma sentida släkting som sagt att om ACL levt idag så hade hon förmodligen skrivit chic - lit!

Varför det, undrar jag? Hon kunde väl ha fortsatt att skriva feministiskt om klass, genus och kvinnors rättigheter?

Tematrio - Titelmän

Den oförtröttliga Lyran 

ger oss den här  veckan i uppgift att berätta om tre böcker med mansnamn i titlarna.

I mina hyllor hittar jag bland andra dessa tre klassiker:

 Åke och hans värld. 1924. Av Bertil Malmberg (1889 - 1958)

6 - årige Åke är ganska ängslig av sig. Tur då att han har en tuff kompis vid namn Kalle Nubb.

Åkes familj har det ganska mycket bättre ställt än Kalles där pappa är alkoholiserad och mamma är död. Men Kalle är glad ändå. Svensk småstadsliv vid sekelskiftet.

Boken filmades 1984 av Allan Edwall.

10 kr kostade Åke och hans värld utg. av Litteraturfrämjandet som En bok för alla 1978.

Illustrerad av Adolf Hallman

Jacobs rum.1922. Av Virginia Woolf (1882 - 1941)

Detta blev Virginia Woolfs genombrottsroman. Här bryter hon med gängse engelsk berättarteknik.

Jacobs rum skildrar Jacob Flanders vuxenblivande.

Oblomov. 1859. Av Ivan Gontjarov (1812 - 1891)

Oblomov är en oförglömlig gestalt i litteraturen. Han är mycket bildad, intelligent och godhjärtad.

Men han är lättjefull och drömsk och engagerar sig inte i livet. Så låter han sin stora kärlek gå till en annan bara för att han inte vill befatta sig med det som ett giftermål för med sig.

Det är mycket länge sedan jag läste den här boken, men jag känner nu ett sug att läsa om den.

På förekommen anledning

Mohamed Omar föddes 1976 i Uppsala och växte upp i Kenya och Sverige. 

Mamma är svenska, pappa från Iran och styvfar från Kenya.
Vid 16 konverterade Mohamed Omar till islam.

Mohamed Omar är essäist, kulturjournalist och författare. Under en tid var han chefredaktör för tidskriften Minaret.

2005 fick Mohamed Omar sitt litterära genombrott med diktsamlingen Tregångare. Han fick lysande omdömen och ett antal litteraturpriser.
I Tregångare blandar författaren det vardagliga, förbisedda med sufisk mystik.                                                                                                                                                                                                                                              

2009 meddelade Mohamed Omar i en artikel i Expressen att han blivit islamist och bekände sig till de mera fundamentalistiska rörelserna inom islam. Han var antisemit och hade samröre med grupper som förnekade förintelsen.
Arbetet på Minaret upphörde och många vänner försvann.

Nu är det dags för en ny helomvändning.  Mohamed Omar är tillbaka vid utgångspunkten och ber om ursäkt för den skada han åsamkat människor  under tiden som radikal islamist.
I radioprogrammet
Epstein och Nordegren i P1 intervjuades Mohamed Omar idag av Thomas Nordegren och Louise Epstein. Han berättar där att han ville provocera men att han inte egentligen visste vad han gjorde. Han tyckte inte att han hade någon kontakt med sitt inre. Och jag undrar var hans egen familj fanns under denna tid?
Hustrun och barnen? De nämndes över huvud taget inte. Ungefär vid den tiden då Tregångare kom ut hade jag möjlighet att tillsammans med många andra lyssna till ett samtal mellan Mohamed Omar och någon som jag inte längre minns vem det var och så läste han dikter ur Tregångare.
Jag blev väldigt förtjust i dikterna.
Och jag blev  förvånad och mycket besviken när han sedan gjorde sitt utspel som stämde dåligt överens med intrycket  av en sympatisk, nyanserad man.
Mohamed Omar har nu skrivit  en tunn skrift med titeln En opieätares bekännelser där han skildrar åren efter 2009.
Undertitel: Postislamismen ur ett personligt perspektiv.
Jag har inte läst skriften men med ledning av intervjun idag tror jag att man kan känna försiktig optimism.

Gottsunda centrum

Vem är det
som uttolkar regnen?

- som står där
med galonkappa och
uppfälld krage
mitt emot videobutiken
med ansiktet mot skyltfönstret.

Gesternas kalligrafi
handrörelserna
- liksom i slow motion -
nu minns jag dem

från en bok
jag läste i mellanstadiet
om Orientens mytologi.

ur Tregångare  

Kalven

Kalven

En kalv med stora ögon

står en morgon nere vid stranden

för att dricka.

De gamla sjökorten visar en annan strand.

Det vet inte kalven.

Med ögonen vidöppna dricker den

och som alltid vid stilla vatten

möts kalven av en annan kalv

från vattnets botten.

Och deras ögon och deras mular

dricker ur samma hand.

Lennart Sjögren

Träsnitt av  hustrun Eva Forsberg

Kalven står att läsa bland annat i

Omslagsbilden är en målning av Lennart Sjögren kallad Sommarvatten

I Dikter 1982 - 2004 finns också diktsviten Fågeljägarna (1997)

Den berättar historien om tre fågeljägare som den 11 mars 1901 gav sig ut på isen för att jaga fågel.

De hamnade på ett isflak, drev till havs och omkom.

Anna Larsson som arbetar i olika tekniker och med olika material, bl. a. glas har inspirerats av

Fågeljägarna

De tre sörjande

Läs mer i 

Helsingborgs Dagblad

Det är mycket nu!

Premiär!

Fredag 31 augusti 19.03

Rött och svart

av Henri Beyle Stendhal. Del 1 av 2.

Övers: Tage Aurell.

Med bland andra: Adam Pålsson, Livia Millhagen,  Philip Zandén, Saskia Husberg, Elin Bornell,  Rolf Skoglund.

Dramaturgi: Magnus Jacobsson, Magnus Lindman.

Dramatisering, regi: Jonas Cornell.

Stendhal (eller Henri Beyle som han hette i det borgerliga livet) föddes 1783 och dog 1842 oförstådd av sin samtid, men i våra dagar ansedd som en av 1800-talets största författare.

Efter ett äventyrligt liv kors och tvärs i Europa fastnade Stendhal för Italien, 

passionernas hemland! Där skrev han sitt första mästerverk, Rött och svart 1831. Berättelsen skildrar den unge Julien Sorels uppgång och fall i en bördsfixerad borgerlighet, som han samtidigt åtrår och föraktar. Två kvinnors passion för Julien driver dem att kasta alla sociala hänsyn överbord och följa sin unge älskare ända till hans tragiska slut.

Efter föreställningen: Det finns ingen väg än via salongerna del 1. 

Horace Engdahl, Theresa Benér, kritiker med inriktning på europeisk teater och regissör Jonas Cornell samtalar med Magnus Jacobsson om romanen Rött och svart och om Frankrike decennierna efter franska revolutionen, den turbulenta tid som utgör fond för berättelsen. Man diskuterar också Stendhals författargärning som kommit att omvärderas under åren. Med sina komplexa romankaraktärer, blandningen av passion och nykter analys, framstår Stendhal alltmer som en föregångare och banbrytare för den moderna realistiska romanen. Ett program av Magnus Jacobsson.

Uppgifterna är tagna från SR:s hemsida.

Sveriges Radios novellpris 2012

Idag har Krister Henriksson läst sista kapitlet av Radioföljetongen  Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg.

Krister Henriksson är verkligen en lysande uppläsare. Jag brukar alltid föredra svartskriften, men i det här fallet tycker jag tvärtom.

Nästa vecka blir det i stället novellpristävling.

Sveriges Radios Novellpris 2012

Lyssnarna utser vinnaren.
Var med och rösta på
Sveriges Radios novellpris 2012!
Omröstningen pågår 3/9 - 16/9.

 

De fem nominerade novellerna till Sveriges Radios Novellpris 2012 är:

Två systrar på Kuba av Rose Lagercrantz
Uppläsare: Pernilla August
La vie en rose av Oline Stig
Uppläsare: Fredrik Gunnarsson
Den andra författaren av Peter Kihlgård
Uppläsare: Peter Kihlgård och Lena Endre
Paulo Coelho av Liv Strömquist
Uppläsare: Liv Strömquist
Gift mot sin vilja av Arkan Asaad
Uppläsare: Alexander Salzberger

Detta ser jag fram emot

Poeten Lennart Sjögren läser sina dikter

2012-09-01

Poeten Lennart Sjögren läser sina dikter i samband med vernissagen av utställningen "Poetens ord genom bildens öga" i vilken hans dikter tolkas av grafikerna Eva Forsberg och Anna Larsson.

Tid: kl 13.30 
Plats: Klippans konsthall

Program:
Lennart Sjögren är verksam på Öland. Han läser ett urval av sina dikter i samband med Eva Forsbergs och Anna Larssons vernissage av utställningen "Poetens ord genom bildens öga" i vilken hans dikter tolkas av grafikerna Eva Forsberg och Anna Larsson.
Utställningen pågår 1/9 — 7/10.
Alla är varmt välkomna!
Arr: Klippans konstförening och Kultur- och fritidsförvaltningen

Fina trollsländebilden är gjord av Anna Larsson

Ett fall för Edie Kiglatuk

Avsmältningen i Arktis går allt fortare sades det i Vetenskapsradion idag.

Det nämns också i Där ingen har gått (White Heat) av Melanie McGrath, en mycket spännande roman som tilldrar sig i Arktis och med Edie Kiglatuk, halvinuit, jägare och vildmarksguide, som huvudperson.

Hon har som så många andra i dessa områden problem med spriten, men hon har lärt sig hantera sitt missbruk. Drogproblem, spelberoende, ensamhet, leda och tidiga graviditeter är vanliga problem på de här breddgraderna.

Edie Kiglatuk  är liten till växten, 33 år och frånskild. Hon är djärv och ibland dumdristig. Hon känner - och älskar  - sitt hårda landskap; hon vet hur packisen fungerar; hon kan sina isbjörnar och slädhundar. 

Hon kör hundsläde när hon behöver ta sig fram tyst och säkert. 

Annars blir det skoter.

Melanie McGrath har bott i kanadensiska Arktis och det märks tydligt i Där ingen har gått som är hennes första roman. Det är en kriminalroman men jag glömmer nästan själva den intrikata storyn för skildringen av den fiktiva staden Autisaq med omnejd, den iskalla tundran, mörkret, isbergen, råkvallarna, slädhundarna, människorna runt Edie, kollisionerna mellan modernt och tradition, överlevnadstekniken och inte minst alla exotiska maträtter.

Vad sägs om te med sälspäck, sälblodssoppa eller renleversoppa?

Edies egen björnhund Bonehead är ett troget stöd i tillvaron. 

Och stöd behöver hon vad hon än anser om den saken.

En man blir skjuten under en expedition som leds av Edie. Det är konstigt, men ingen blir särskilt upprörd egentligen. Inuiterna hyser ett djupt misstroende mot  käcka äventyrsturister, forskare och oljeletare.

När Edies egen älskade styvson Joe  dör vill somliga kalla det självmord, men Edie tror inte på det. Fler får sätta livet till och en gammal enstöring försvinner.

Mysterierna tätnar. Många varnar Edie för att fortsätta, men när hon sätter den sidan till är hon som en iller. Så småningom ser hon sammanhangen och tvekar naturligtvis inte att agera. 

Jag valde bilden på  originalomslaget för den passar bra ihop med innehållet.

Det kommer en serie böcker om Edie Kiglatuk och det ser jag fram emot.

Älskvärt på Söder

Gösta Friberg föddes på Söder i Stockholm 1936 och där bor han fortfarande.

Han har skrivit ett tiotal diktsamlingar, gjort översättningar bl. a. av Allen Ginsburg och också skrivit prosa. Hans diktning  rör sig hela tiden i de kända kvarteren på Söder, men tiderna växlar.

Så även i den nya diktsamlingen Andra världskriget på Söder

En del av dikterna berättar om hur det var att vara barn under kriget.

Bagladies, hemlösa,losers, gräshoppor, sömnlösa, kvinnor, spinnare och svärmare - alla får plats i Gösta Fribergs dikter.

Exempel på rubriker: En espresso på Café Babylon, Cyklist i Götgatsbacken, Drömmen om att en gång kunna andas på Hornsgatan, Sju variationer på ett tema av Omar Khaiyam.

2011 vann Gösta Friberg  (under pseudonym) TV - programmet Babels tittartävling om bästa kärleksdikten.

Hustrun Helena Brodin läste upp den. 

Din hand vilar 

på min ärm

en beröring

som för ett ögonblick

upphäver

att vi en gång    båda

är borta

Tematrio - Damernas

Denna veckan får vi i uppgift av Lyran

att berätta om tre titlar som innehåller kvinnonamn. En kul läxa, tycker jag,

och föreslår följande:

 

Evelina av Fanny Burney med undertiteln History of a young Lady´s Entrance into the World (1778).

En ung flicka från landet konfronteras med livet i societeten i London och Bristol. Komiskt, ibland sorgligt och realistiskt. 

Den pensionerade bankdirektören Henry Pulling träffar sin gamla moster för första gången på 50 år. Hon övertalar honom att resa med henne. 

Moster Augusta är världsvan men det är inte förortsbon Henry Pulling.

Graham Greene var särskilt nära att få Nobelpriset i litteratur 1961 och  -67.

Resor med moster Augusta är den enda bok han skrivit för nöjes skull, säger han.

Martha är första delen i serien Våldets barn av Doris Lessing

Martha växer upp på en farm i Sydafrika. Hon flyttar hemifrån så snabbt hon kan, börjar arbeta på kontor och kastar sig ut i nöjeslivet. Året är 1939.

Martha har mycket gemensamt med sin upphovsman.

Varmt och vemodigt om vänskap

Benno Ohnesorg, student,  sköts av polisen under en demonstration mot shahen av Iran i Berlin utanför operahuset 1967. "En idiotisk död", säger vännen författaren Uwe Timm som skrivit en bok, 

Vännen och främlingen om sorgen och saknaden efter den själsfrände han kanske inte riktigt kände ändå. Slumpen styrde polismannens kula. Ohnesorg var på väg ifrån demonstrationen och signalerade fredliga avsikter.

Något straff utmättes aldrig eftersom polismannen som sköt sade sig ha upplevt ett hot från Benno Ohnesorg.

Man kan inte undgå att tänka på Camus och Främlingen. 

Mersault som skjuter araben på stranden. Han har sett solen blänka i en dragen kniv. Camus är mycket riktigt en husgud för Uwe Timm och många andra unga män i hans generation. Han har studerat Camus ingående (särskilt Främlingen och Myten om Sisyfos) och försöker också i olika omgångar skriva en avhandling om Camus. 

Timm och Ohnesorg ägnar sig med liv och själ åt litteraturen, musiken (jazzen) och konsten. Båda skriver dikter. Timm väntar hela tiden på att få se vännen publicerad. Han respekterar och beundrar Benno Ohnesorg.

Nu plågas Uwe Timm av att han så hjärtlöst svek sin vän under studietiden. 

De hade bestämt  att gemensamt flytta till Berlin för fortsatta studier, men Timm valde München. Han ville inte känna av några band eller vara beroende av någon. Vilket i hög grad avspeglar sig i förhållandet till kvinnor.

Uwe Timm har talat med Ohnesorgs änka, sonen, kvinnan som höll Ohnesorgs kropp samt vänner till honom. Han har sökt i arkiv och personakter. 

Men när han frågade Christa Ohnesorg om mannens litterära kvarlåtenskap säger hon sig endast ha en dikt och inte kände till något ytterligare.

Uwe Timm förstår att han får leva med ovissheten om vem vännen 

Benno Ohnesorg innerst inne var. 

Vännen och främlingen är en intressant skildring av två unga pojkars/mäns bildningsväg. Det är också en mycket intressant tids- och samhällsbild.

Jag tycker mycket om Uwe Timms tillit till läsaren och hoppas att vi kommer att vara lika överens i I skuggan av min bror som är en av de romaner vi valt i

höstens läsecirkel.

Bokförlaget Thorén& Lindskog

Ingrid 
tyckte också om Vännen och främlingen.

Lekfullt - men ominöst

Hindenburg av Susanna Lundin är en mycket begåvad och originell debut.

Susanna Lundin är 26 år och bor i Malmö.

Hindenburg handlar om två defekta varelser, Bertil som har ett öga hängande i en tråd, och Prickly Pear

som är en bräcklig feminin varelse med en lucka i ryggen där man plocka hennes hjärta ut och in.

De bor i det ruckliga torpet Hindenburg (efter zeppelinaren Hindenburg som störtade 1937 i närheten av torpet). 

De är omgivna av skog, pioner, vitsippor och konvaljer.

Man anar att en katastrof är under uppsegling. Lavan tränger upp ur marken. Bertil och Prickly Pear letar utvägar. Man anar också att trakten tidigare har drabbats av något som kan vara ett vulkanutbrott (?).

I skogen finns delar av ett järnvägsspår och där sticker upp kyrkspiror.

Bertil och Prickly Pear påminner om Barbro Lindgrens tilltufsade, älskvärda figurer i Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och VLMF? Fast utan vemodet. 

I Hindenburg är det mera frågan om kampen för själva överlevandet.

Språket är poetiskt och vackert. (Precis som hos Barbro Lindgren, för övrigt.)

Det är sent på jorden. Hindenburg är som en saga, en skapelseberrättelse i efterskenet av en katastrof; i väntan på nästa.

Jag blir nyfiken på vad Susanna Lundin presenterar nästa gång.

Utmaning

Det kom en utmaning från Bokbunden

Så här lyder utmaningen:

Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver man 4 bloggare som man utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

  

1. jag började läsa tidigt och blev allätare redan från början. undantag: SF

2. gillar kaffe på sängen och prasslande morgontidningar

3. försöker mig på att odla rosor. det går sådär

4. lämnar aldrig huset utan en pocket i väskan eller fickan. penna och papper också naturligtvis

5. älskade att läsa högt för barnen. högläsning borde införas igen som sällskapsnöje. litterära salonger?   

6. skulle aldrig vika ett hundöra i en bok. det är respektlöst mot boken och efterkommande läsare.

7. vill gärna ha böcker som födelsedagspresenter och julklappar och några    gånger däremellan

8. gillar träning

Nu skickar jag utmaningen vidare till 

Emmas boktips, mimmimarie, Nattens bibliotek, och ord och inga visor

och skyndar mig att meddela dem deras lycka...

Bilden är lånad. Förmodligen av Fernando Botero