Bokbloggsjerka 18 -21 mars

Fredag och dags för Annicas BOKBLOGGSJERKA.
"Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den?  Vilken i så fall?" är frågan. Jag vet ju att det har hänt åtskilliga gånger. Till exempel när jag läst  Dagbok 1984 - 189 av ungraren Sándor Márai, som också skrev Glöd och Eszters arv.
Ungefär samma känsla hade jag när jag läst Beckomberga av Sara Stridsberg. Samma slags ömsinta, sköra berättelse om stor kärlek trots svårt liv på något sätt.

Efter Walden av David Henry Thoreau var det inte heller lätt att hitta på nästa bok. Jag kände mig nästan övergiven av djuren, naturen, de antika filosoferna och naturligtvis av berättaren själv. 

Kvinnoalfabetet bokstaven Y

enligt O:
"Dags för bokstaven Y idag och fyra frågor att besvara. Idag känns det inte riktigt lika hopplöst som förra veckan." Nej, det var lite lättare.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på Y?
Banana Yoshimote. 1988 kom romanen Kök ut. Den blev en stor succé såväl nationellt som internationellt och översattes till många språk och filmades.  Banana Yashimote har skrivit ett dussintal romaner och novellsamlingar. De är ofta västerländskt influerade och handlar gärna om ungdomar i storstad.
De innehåller också mycket om mat och kärlek; ensamhet och förlust. Förnamnet har hon hittat på själv.

2. Vilken kulturpersonlighet med för- eller efternamn på Y beundrar du?
Yukiko Duke, översättare, redaktör, journalist; expert på japansk litteratur och kultur. Yukiko Duke är född i Sverige och har en japansk mor. Yukiko Duke och hennes mor har bl. a. översatt Murakami. Hon finns med i Vi läser och är litterär expert i TV i Gomorron Sverige. 

3. Vilket kulturellt verk med Y i titeln vill du lyfta fram?

Yes box av Yoko Ono.
En liten låda som innehåller en intervju med Yoko Ono, en CD med ett par låter samt ett häfte med Yoko Onos tankar. Rolig idé.

4. Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Y som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på? Yoko Ogawa, svarar jag. Helt oupptäckt är hon förvisso inte eftersom jag läst Hotel Iris (inköpt i Japan) av henne.
Men hon har skrivit flera, till exempel En gåtfull vänskap, Revenge och The Diving Pool

Elsa och bröderna Brauer

I Oberpfals, en liten sömnig i Bayern mister två unga pojkar, Karl och Lorenz,  sin mor. Hon tar livet av sig och fadern bokstavligen och bildligen drunknar i sorg. Detta händer redan på första sidan i Astrid Rosenfelds roman Elsa, så det är ingen spoiler. Det blir hushållerskan fru Kratzler, eller som barnen säger, Kratzlerskan, som med hjälp av Jesusbarnet i himlen tar hand om barnens dagliga behov av mat och kläder. Hon har god hjälp av Murmeldjuret (herr Murmelstein) som är strax över sextio. Han har ägnat sitt liv åt att åka runt i världen och nedlägga fruntimmer. Han älskade dem alla och hedrar dem genom att minnas var och en tydligt. Till byn kommer Elsa, som är ett par år äldre än Karl och Lorenz. Hon dumpas av sin mor hos exmaken. Elsa är en egensinnig flicka med idéer om det mesta. Hon har en stark integritet och leder snart sin lilla grupp av fans med fast hand. Bröderna fäster sig vid henne var och en på sitt sätt och Elsa blir Murmeldjurets drottning. Varje kväll berättar Murmeldjuret skabrösa godnattsagor ur sitt liv för tre uppmärksamma barn. De älskar honom och han kallar dem sina härliga ungar. Under några år har de en härligt anarkistisk uppväxt. Men därefter mörknar scenen i bokens andra avdelning med rubriken Vargarna. De tre vännerna blir äldre och allt förändras. Lorenz går vilse i konstvärldens fulspel och drar för en tid Karl med sig. Och Elsa försvinner ut i periferin och först så småningom går det upp för Karl varför. Jag blev överraskande förtjust i den här boken. Den är uppiggande gränslös. Språket är brutalt direkt och skildringen av spelet mellan de unga människorna är väl fångat. Här blandas det uppsluppna med sorg och vemod. Författaren Astrid Rosenfeld är född 1977. Hon uppmärksammades redan vid debuten, Adams arv, som blev  läsarfavorit i Tyskland. Översättare: Jörn Lindskog. Thorén&Lindskog förlag 2016

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish:
March 15: Ten Books On My Spring TBR

Robert Seethaler, Ein ganzes Leben

Ebba Witt Brattström, Århundradets kärlekskrig

Horace Engdahl,  Den sista grisen

Mark Henshaw, The Snow Kimono

Eva Helen Ulvros, Kvinnors röster

Kate Atkinson, A God in ruins

Jenny Erpenbeck, Aller Tage Abend


Moa Gammel, Genier

Jenny Offill, Dept. of speculation
                                          

Georges Sauders, Tenth of december

Tematrio - Asiatisk kultur

Lyrans TEMATRIO handlar om asiatisk kultur. 
"Asien är enormt stort och dess kultur oerhört varierad. Kanske vi i en tematrio gemensamt kan täcka in litteratur och övrig kultur från olika delar? Berätta om tre "kulturella yttringar" från Asien, litteratur, musik, dans, konst o s v. Blanda gärna friskt. Eller håll er till det som känns bekvämt.

1. Pekingoperan har jag sett både i Kina och utanför. Först såg jag den då den gästade staden där jag bor nu och sedan i Peking. Det blev en liten chock att se den på hemmaplan. Den vackra, poetiska föreställningen blev till något helt annat i Peking; stökigt, stimmigt och lite hafsigt. Jag fick sedan förklarat för mig att det är de skickligaste som skickas på turné. Publiken betedde sig helt annorlunda här än i Peking. Vi satt andäktiga både här och där, medan den inhemska befolkningen sprang ut och in, prasslade med godispåsar och pratade högt. Men icke desto mindre är det intressant att ha sett den på båda ställena.

2. Momijigari betyder autumn - leaf viewing och är ett alldeles speciellt begrepp i Japan. Det var först aristokratin och hovet som ägnade sig åt detta, men eftersom tiden gick blev det vanligt även för andra. När kommunikationerna blev bättre började man också åka omkring i landet för att följa lönnarnas färgskiftningar. Numera finns det lönnrapporter på nätet så att en vet vart en ska ta vägen. På kvällarna anordnas light - ups så att en kan vandra omkring i mörkret och se på de upplysta lönnarna. Magiskt.
3. Den japanska kulturen är väldigt speciell och otroligt intressant. Ju mer jag läser, lyssnar och försöker lära mig det japanska språket desto mera fascinerad blir jag. Det finns massor att läsa om hur man tänker i Japan och vad som kan vara viktigt
               att känna till för en västerlänning. A Geek in Japan. Discovering the land of manga, anime, zen and the tea ceremoni av spanjoren Héctor Gárcia, född 1981. Japansk blomsterkonst av Ida Trotzig, skriven på 20-talet utgiven först 1990 är en underbar bok av en kvinna som gifte sig med sin morbror för att få komma till Japan. Två små böcker som jag köpte på nationalmuseet i Tokyo och som också finns att köpa på nätet är också riktigt användbara om en vill försöka förstå något av japansk kultur. Illustrated A look into Japan och Illustrated Japanese characters. I övrigt kan jag bara rekommendera en resa till Japan. 2013 var jag där för första gången. Det var på senhösten under momijidari. I april 2015 var det dags för ett nytt besök. Till hösten åker jag igen.
                                  
                          

En smakebit på søndag

Söndag igen och dags för En smakebit på søndag, en läsutmaning administrerad av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon sitter på samma pall som hon alltid satt på som barn när hennes mormor berättade historier för henne. Den pallen var det enda hon önskat sig av

mormodern när hon själv skulle sätta bo. Hon sitter i farstun på den pallen, lutar sig mot väggen, blundar och rör inte mat och dryck som en väninna ställt framför henne. I sju dagar ska hon nu sitta där så. Hennes man har försökt dra upp henne, men mot hennes vilja lyckades han inte. Hon var glad när dörren slog igen efter honom. Så sent som i fredags hade mormorsmor strukit den sovande lilla flickan över huvudet och kallat henne sin maideleh, sin lilla flicka. Hon själv hade genom barnets födelse förvandlat sin mormor till mormorsmor och sin mor till mormor, men nu var alla de där förvandlingarna allaredan upphävda."
Jenny Erpenbeck, Natt för gott, sidan 12. Fler smakebitar HÄR

Intressant boksläpp

I torsdags var det boksläpp på Historiska Media i Lund. Eva - Helen Ulvros´ och hennes senaste bok Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt var ämnet för kvällen.  Erik Osvalds, vd och förlagschef, och professor Ulvros från historiska institutionen i Lund började diskutera boken för två år sedan. Historia lär man sig smidigast genom att ta del av enskilda människoöden.  13 kvinnor från 17 - 18- och 1900 - talen ur olika samhällsklasser möter oss i boken som bygger på brev, dagböcker, memoarer och intervjuer. Några av kvinnorna finns med i författarens doktorsavhandling Fruar och mamseller. Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet, men de flesta är "nya". Eva Helen Ulvros berättade om några av kvinnorna och en blir bara full av beundran. Hur orkade, kunde och vågade de? Somliga lyckades bra andra inte. Jag ser fram emot att läsa boken. Mer om den senare.

Bokbloggsjerka 11 - 14 mars

ANNIKA är inget fan av ljudböcker eller uppläsningar. Tankarna försvinner ut i periferin. Jag skulle kunna instämma, men det skulle inte vara alldeles sant. Ibland går det utmärkt. Radioföljetongen klarar jag ofta av. Ljudböcker går det sämre med. Men några har jag i alla fall lyssnat igenom, mycket beroende på att jag verkligen gillat uppläsarna. 

För en tid sedan läste skådespelaren Johan Rabaeus radioföljetongen Lärkan av den ungerske författaren Dezső Kosztolányi. Lärkan är en underbar roman och Johan Rabaeus gjorde all rättvisa åt den.
Skådespelaren Peter Andersson är en annan skicklig uppläsare. Under en lång bilresa lyssnade jag på Den döende detektiven av Leif G W Persson. En bra bok som tolkades på ett utmärkt sätt av uppläsaren.
Eftersom jag förstod att jag var  en av de sista i världen som inte läst Harry Potter kom jag slutligen på den lysande idén att lyssna på Harry Potter and the Philosopher´s Stone. Inläsare Stephen Fry. Helt fantastisk inläsning!
En annan inläsare som jag gillar är Krister Henriksson. Tack vare honom fick jag läst fick jag läst Högläsaren av Bernhard Schlink.

Kvinnoalfabetet bokstaven X

 
enligt O:Dags för en av de svåraste bokstäverna, nämligen X. 
Följande uppgifter får du idag:
Berätta om en favoritförfattare med för- eller efternamn som börjar på X.
Favorit och favorit. Har bara läst en bok men i alla fall. Xiaolu Guo föddes i en fiskeby i Kina. Hon studerade först film och har skrivit manus till och regisserat How is your fish today? 2002 flyttade hon till London och började skriva dagbok på engelska och det blev upprinnelsen till Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande som genast kom ut i 20- talet länder och blev nominerad till Orange Prize for Fiction 2007.
Berätta om någon annan kulturpersonlighet på X som du gillar (eller en författare till om det är lättare). Xantippa, Sokrates baktalade hustru. Tror inte att hon hade det lätt. Inte tömmer en nattkärlet över sin make för intet?
Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på X som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på?
Xue Xinran var programledare för ett radioprogram mellan 1989 och 1997 dit kvinnor kunde ringa och berätta om sina liv. Hon blev fullständigt dränkt i historier från hela Kina och hon insåg vidden av kvinnoförtryck i landet. I 
De goda kvinnorna från Kina. Berättelser ur det fördolda blandar hon dess kvinnors berättelser med egna erfarenheter.
X får också symbolisera pseudonymen och artistnamnet, berätta om en kvinna som är känd under ett annat namn än sitt eget. Och nej, det behöver inte börja på X. Tack för det, enligt O. Jag väljer två favoriter; två normbrytande George: George Eliot (Mary Ann Evans) och George Sand (Amantine Lucile Aurore Dupin). De var tämligen samtida och båda levde i synd med var sin man. George Eliot rymde till Tyskland med sin gifte författare George Henry Lewes, var äktenskap aldrig upplöstes. Hon skrev sådana välkända romaner som Middlemarch, Kvarnen vid floden och Daniel Deronda. George Sand är väl mest känd för sin förbindelse med bl. a. Chopin och En vinter på Mallorca och Familjen Mauprat. Bonuskvinna: Ximena Pettersson, innebandyspelare

Fanfiction

"I fanfiction förflyttas förlagans miljöer och karaktärer in i andra sammanhang där nya historier skapas. Ungdomarna gör sina texter tillgängliga på olika nätsajter, där läsare över hela världen i interaktion med skribenterna kan kommentera och påverka." Så står det på baksidan av boken Författande fans. Om fanfiction och elevers literacyutveckling av Christina Olin - Scheller, fil dr i litteraturvetenskap och lektor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet. Medförfattare är Patrik Wikström, fil dr i medievetenskap och lektor i medieekonomi vid Internationella handelshögskolan i Jönköping. Jaha, det är för ungdomar och försiggår på nätet, tydligen. Men jag vidhåller att idén inte är ny och det bekräftas också i boken som kom ut 2010. Gemensamt för så gott som all fanfiktion är kärlek. Inom fanfiction finns undergruppen "Mary Sue"  - historier där författaren skriver in en idealiserad bild av sig själv i historien. Fanfiktionförfattarna vittnar om hur de utvecklar sitt läsande och skrivande på olika sajter. Fanfiction har likheter med muntligt berättande , som enligt Roland Barthes "korsar alla nationsgränser, genomsyrar hela historien och alla kulturer - det existerar helt enkelt, som livet självt." Det har inte forskats så mycket om fenomenet men man menar att det började i en anglosaxisk språklig kontext med fandomen kring Star Trek på 60 - talet. (Fandom är en grupp fans som delar ett gemensamt intresse.) Egentligen användes termen fanfiction först av science fictionfans redan under 1920- och 30 - talen och spreds då av tidskrifter som kallade fanzines. Författande fans vänder sig till lärare, lärarutbildare och studenter. Jag tycker att det är en intressant och lättillgänglig bok för alla och envar som har ett intresse av att veta vad fanfiction är.

Leffler om Stark

Professor Yvonne Leffler vid institutionen för kulturvetenskaper i Göteborg har skrivit en bok om den folkkära, utskällda och produktiva författaren Sigge Stark (1896 - 1964). Signe Petersén, eller som hon hette som gift, Signe Björnberg fick författarnamnet Sigge Stark. (Vissa slutade läsa henne när de förstod att hon var kvinna!) Det passar egentligen bra att tala om Sigge Stark på Internationella kvinnodagen. Hon sysslade med en hel del i sitt liv; hon var bland annat lantbrukselev och blev Sveriges första kvinnliga travkusk samt uppfödde hästar och hundar (grand danois). 

Tyvärr var hennes ekonomiska sinne inte så välutvecklat och trots att hon var så produktiv var hon alltid fattig. Hon utnyttjades skamlöst av förlagen. Tidskriften Vårt hem hade väldiga upplagesiffror så långe de hade Sigge Stark som

följetongsförfattare. När de vid något tillfälle beslöt sig för att bli höglitterära och började publicera texter av Dostojevskij och Kafka sjönk läsarsiffrorna katastrofalt och Vårt hem måste genast återinföra Sigge Stark. 1921 debuterade Sigge Stark som författare med en berättelse i Vårt hem. 1922 kom hennes första roman, Den steniga vägen till lyckan. Hon skrev mellan 115 och 120 romaner och 5 – 600 noveller. En blir upprörd när Yvonne Leffler berättar om hur förlagen hanterade henne. De förvanskade hennes romaner genom att ge dem löjliga titlar och sätta fåniga rubriker på dem. Och naturligtvis skulle de sluta lyckligt! Det gör visserligen inte alla, men de flesta. Sigge Starks romaner var ingen formellitteratur. Hon varierar sig; hon skriver beredskapsromaner, krigsromaner, pusseldeckare och historiska konstsagor. Hennes djurberättelser är utmärkta. Sigge Stark är en god berättare. Hon låter sin läsare hamna mitt i skeendet; tempot är högt och handlingsdrivet ända till sista meningen. Hon skildrar ett småskaligt lantbruk och en landsbygd som blir glesbygd.  Kärleken till landet och hembygden är genomgående. Hennes kvinnor är ofta starka och normbrytande (liksom hon själv), åtminstone till en tid. Sigge Stark hyllar moderlighet i bemärkelsen medkänsla och omsorg. Sigge Stark fick mycket däng från helt olika håll. Hon kritiserades av sådana som Jordbruksverket, ABF, litteraturvetare och politiker för att vara alltför produktiv, för att ha ett dåligt språk och för att vara konservativ. Det var arbetarlitteratur och modernistisk lyrik som gällde. Men i en  LIX (läsbarhetsindex)- undersökning visade det sig att språket inte alls var så dåligt. Sigge Stark tog väldigt illa vid sig av kritiken. Hon var en outsider i litteraturen och hade inget nätverk av andra författare eller någon som ställde upp för henne i något avseende. Efter hennes död har flera litteraturvetare varit inne på en omvärdering av Sigge Stark. Det kändes väldigt bra att med Yvonne Leffler som ciceron uppmärksamma  ett liv och ett författarskap som behandlats så illa – allra mest av de inblandade förlagen – genom åren. Om Sigge Stark hade haft en bättre äkta man, en revisor med hårda nypor och en förnuftig redaktör så kunde mycket sett annorlunda ut.

Enastående!

Det tog lång tid att läsa de 523 sidorna i Bookerprisbelönade Richard Flanagans Den smala vägen mot norr. Men vilken roman! Den bygger på författarens fars berättelse från tiden som slavarbetare i ett japanskt fångläger. Australiensiska, tasmanska och koreanska krigsfångar skickades ut i Burmas djungler för att bygga en järnväg mellan Siam (Thailand) och Burma för den japanske kejsarens räkning. Den s. k. japanska andan skiljde sig markant ifrån de australiensiska fångarnas syn på livet och döden.  Berättare är fältläkaren major Dorrigo Evans. Han försöker så långt det går att underlätta livet för de utsvultna, sjuka fångarna som misshandlas, torteras och dödas i meningslöst våld. I den japanska armén har soldaterna fått stryk ifrån första början och de fortsätter att slå. När de sedan blir dömda som krigsförbrytare och hängs har de fortfarande inte förstått varför. Flanagan har sett, förstått och förklarar. Alla gör på något sätt sitt arbete; alla har de fått det påtvingat uppifrån. Krigsfångarna, läkaren, lägervakterna och de som för befälet. Flanagan nyanserar skildringen som är förfärlig i krigsdelarna, men han gör inte odjur av japanerna. En lägervakt finns som beskrivs som helt omänsklig och får öknamnet Varanen, men han tillhör dem som fått stryk sedan barnsben. Att bli tillfångatagen är en stor nesa och vittnar om feghet. Japanerna vill dö för sin kejsare. Det är ärofullt. Men det är inte kejsaren som blir hängd för krigsförbrytelserna. Den smala vägen mot norr (titeln är lånad av den japanske haikudiktaren Basho)är inte på långa vägar endast en krigsskildring. Den handlar minst lika mycket om kärlek. Då är spelplatsen Australien. Flanagans roman berättar också om det som händer när de överlevande kommer hem; om svårigheterna att finna sig tillrätta i en tillvaro där ingen kan föreställa sig vad de gått igenom. De har också blivit tillrådda att inte prata om det. Här och där finns fina haikudikter av kända poeter insprängda. Vissa delar av romanen är väldigt  poetiska. Språket är vackert; metaforerna träffande och jag önskar att boken varit min så att jag kunde ha strukit under alla underbart filosofiska formuleringar. Blomman utanpå boken tror jag är en kamelia. Översättningen är gjord av Peter Landelius; förlaget Lind&Co. Missa inte den här underbara boken!
Denna värld av dagg
är bara en värld av dagg -
och ändå

En världsomsegling på 366 dagar

Issa       

Kaosutmaning 2016

En smakebit på söndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi anmodas dela med oss av det vi just läser utan att för den skull avslöja för mycket. No spoilers, alltså.

" Jag stod i köket och kokade spaghetti när det ringde. Ouvertyren till Rossinis "Den tjuvaktiga skatan" strömmade ut ur radion och jag visslade med i den. Det var perfekt musik för pastakokning. Först tänkte jag nästan strunta i telefonen. Spaghettin var praktiskt taget klar och dessutom höll Claudio Abbado på att föra Londonsymfonikerna mot en musikalisk höjdpunkt. Men till slut drog jag ner värmen på gasspisen, gick in i vardagsrummet och lyfte på luren. Det kunde ju faktiskt vara någon som ringde om ett nytt jobb. "Ge mig tio minuter", sa en kvinnoröst tvärt. - "Förlåt, men vem söker ni?" frågade jag artigt. "Dig, förstås. Det räcker om du ger mig tio minuter. Vi skulle kunna förstå varandra så mycket bättre då", sa kvinnan. Hennes röst var mörk och behaglig, men lite svår att få grepp om. "Förstå varandra?" - "Ja, varandras känslor." Jag stack in huvudet i köket. Ur kastrullen steg en vit ljuvlig ånga och Abbado dirigerade fortfarande "Den tjuvaktiga skatan".

från sidan 13 i Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. 
Fler smakebitar HÄR

Folket på Stigmansliden

 
Nu har jag läst Wanda från Stigmansliden också och trodde att jag läst hela serien om familjen Stigson. Men icke. Det finns två delar till - Vildkatten och Vildkatten i bur - som handlar om dottern Renja som blir herrgårdsfru med inomhussysslor. Naturligtvis håller hon på att kvävas i sitt nya liv. Kvinnorna är problematiska i Sigge Starks böcker. De är starka och upproriska, men bara till en viss gräns. Signe Björnberg själv lever ett helt annat liv än Sigge Starks kvinnor. Wanda förskjuts hemifrån när hon förälskar sig i skogvaktaren. Det enda som kunde varit värre skulle ha varit om hon förälskat sig i fjärdingsmannen. Elsas far vill inte veta av henne längre när hon gifter sig med Birger Stigson och flyttar från det bördiga slättlandet upp i finnskogarna. Mor Dordi Stigson är en klok kvinna som fått lära sig att vara tyst och ängslas inom sig. När hon finns i rummet ser ingen henne. Men om hon inte är där är första frågan: Var är mor? I Elsa får Dordi en bundsförvant. De båda kvinnorna lever helt i skuggan av de starka männen Stigson och deras mer eller mindre illegala förehavanden. Här finns blinkningar till Shakespeare och FA Dahlgrens Värmlänningarna. Och jag associerar genast till Den osynlige älskaren 
av Moa Martinson. Unga Betty kommer till Tallbo och bröderna Fredrik och Fritz och deras far. Hon är gravid efter det att Fredrik har våldfört sig på henne.  De vackra bröderna är våldsamma, hårdföra män. Skogen är en tröst för Betty. Och hon är betydligt tuffare i vardagen än Sigge Starks kvinnor. Moa Martinson är också mera realistisk än Sigge Stark är - men hon skulle absolut kunnat vara det om inte förlagen beställt kärlek och gjort fåniga omslag och löjliga titlar.
Jag återkommer till Yvonne Lefflers föredrag och hennes bok Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare (2015) vid senare tillfälle. 

Krig och fred

Ikväll börjar miniserien Krig och fred i SVT1 kl 21.30. Repris 6/3
Så här står det på SVT:s hemsida:
"För 40 år sedan visades den storslagna dramaserien med Anthony Hopkins i huvudrollen. Nu återvänder BBC till Leo Tolstojs klassiska Krig och fred. Den här gången i en helt ny miniserieversion med massor av stjärnor – och redan på lördagen är det seriestart i SVT.
Det är ett episkt drama – fyllt av stjärnor du garanterat sett förut. I rollerna ser vi bland andra Lily James (Burnt, Downton Abbey), Paul Dano (There will be blood, 12 years a slave), James Norton (Grantchester, Happy Valley), Gillian Anderson (The Fall, Arkiv X) och Jim Broadbent (London spy, Harry Potter).
Serien efter Leo Tolstojs epos visas i miniserieversion – sex avsnitt – och för manus står Andrew Davies, som bland annat ligger bakom serier som House of Cards och Mr Selfridge."
Jag tänker absolut se den. Hade ju tänkt läsa om den också.

Bokbloggsjerka 4 - 7 mars

Annika om helgens BOKBLOGGSJERKA 
"Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort."

Bilden säger en hel del.Jag tror att bokrean och bokhandeln fortfarande spelar en stor roll och jag hoppas att det fortsätter så. För inte så länge sedan kunde vi ju konstatera att försäljningen av böcker över disk ökat. Och visst är det trevligt att hålla böckerna i handen, bläddra och läsa snuttar här och var. Dessutom blir det ju spontanköp på ett annat sätt än över nätet. En ser mer av utbudet direkt helt enkelt. Jag köper en hel del över nätet. Det gör det möjligt för mig att köpa flera böcker även om jag kan tycka att det är osolidariskt mot ortens bokhandel.
På årets rea passade jag på att komplettera Yorkeshirekvartetten av David Peace. Nu har jag alla delarna. Jag köpte också hans Ockuperad stad, den andra boken i David Peaces hyllade Tokyotrilogi. Första delen Tokyo år noll har jag redan. Jag köpte också  Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe och Slutet på Mr Y av Scarlett Thomas. Och så en söt anteckningsbok.

 

Kvinnoalfabetet bokstaven W

"Vi kör alla 29 bokstäverna, så därför är det dags för W idag. Allt för att dra ut på de sista alfabetsveckorna lite extra", säger enligt O..
Det är vi tacksamma för. Hur ska det gå nästa vecka till exempel? 
W-na trängs däremot. Virginia Woolf fick stort utrymme förra veckan så idag får hon stå tillbaka för andra W-n.
Följande frågor ska besvaras i egen blogg eller i en kommentar:
1. Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W?
Här väljer jag den stridbara litteraturvetaren, feministen och författaren professor Ebba Marcelle Witt - Brattström. Nyligen kom hennes bok Kulturmannen och andra texter och alldeles snart kommer romanen Århundradets kärlekskrig. Nu arbetar hon i Helsingfors och har startat ett upprop för att Edith Södergran ska få en egen flaggdag. Vänstern betraktar EWB som elitist och högern tycker att hon är en jobbig folkbildare. Antingen man är för eller emot EWB; en har aldrig tråkigt i hennes sällskap. 
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Inger Wikström, pianist, kompositör och dirigent. En beundransvärd kvinna som dessutom hunnit med tre äktenskap och tre barn, som alla har konstnärliga yrken. Somliga kan, hinner och orkar.

3. Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra? We were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates. Yngste sonen Judd Mulvaney berättar sin familjs historia från det att de befann sig i samhällets topp till dess att de försöker lappa ihop sig och överbrygga klyftor som uppstått under en lång utförslöpa på tjugofem år. Jag tyckte mycket om den.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat? Trots att jag läst en del både om och av Elin Wägner känns det som om det finns mycket mer att göra vad det gäller henne. Beundran växer med åren. Elin Wägner var journalist, författare, feminist och fredsaktivist och mycket engagerad i frågan om kvinnlig rösträtt. Hon var långt före sin tid vad det gällde tankar på miljön. 

Sett på sistone

Idag såg jag Värdshuset Jamaica som svart/vit regnvädersfilm. Den är gjord av Alfred Hitchcock  1939 efter en roman av Daphne du Maurier. Det är fart och fläkt; storm och höga vågor i den filmen. Huvudrollerna spelas av Charles Laughton och Olivia de Havilland.  Den tilldrar sig i Cornwall och jag tycker att den är bra mycket bättre än TV - serien om familjen Poldark som också tilldrar sig i Cornwall. Winston Graham skrev tio romaner om denna familj. Tiden slutet av 1700 - talet. Intresset falnade tämligen snart. Miljön och tiden var behållningen i så fall.

Filmen The Woman in black baseras på Susan Hills utmärkta lilla roman Kvinnan i svart. Boken hade sina kusliga moment och de blev ännu hemskare i filmen. Jag var väldigt glad att jag inte var ensam i huset. Den unge advokaten Artur Kripps är irriterande naiv när han kommer till det stora, ödsliga huset Eel Marsh House för att ordna kvarlåtenskapen efter den nyligen hädangångna Mrs Drublow. Han ger sig i kast med makter han inte rår på och vägrar att lyssna på goda råd och varningar. Priset blir fruktansvärt högt. Casablanca, svart/vit film från 1942 med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart i huvudrollerna och Claude Rains som kapten Renault håller utmärkt att se ännu idag. Med anledning av Ingrid Bergmans 100-årsjubileum visades också ett samtal mellan

skådespelaren och regissören Gunnel Broström och Ingrid Bergman som avslutades med IB:s nyktra konstaterande: "Det var roligt så länge det varade." Den danska TV-serien Matador har jag äntligen kommit mig för att se om. Den blev omåttligt populär både i Danmark och Sverige när den gick i TV1978-1982. Idén till serien kläcktes av Lise Nørgaard. Den skildrar livet i en liten landsortsstad

under 30 - och 40- talen med en massa duktiga skådespelare i rollerna. En annan TV - serie som jag sett om är Huset Elliot med de båda modeskapande

systrarna Bea (Beatrice) och Evie (Evangeline) Elliot som så framgångsrikt och med mycket slit och en del motgångar bygger upp sitt modehus. Den tilldrar sig på 20 -talet och tålde också förnyad bekantskap. Heimat och Berlin Aleksanderplatz skulle jag kunna tänka mig att se om och kanske skulle även Hedebyborna (Sven Delblanc) tåla att ses om. Rich man, poor man om familjen Jordache och den hemske Falconetti minns jag som mycket spännande. Kampen mellan det onda och det goda var väldigt tydlig. Peter Strauss spelade en lugn och långmodig Rudy Jordache som alltid ville göra rätt. Serien bygger på en roman av Irwin Shaw. 

 

I väntan på Yvonne Leffler

I väntan på att få lyssna på professorn i litteraturvetenskap  Yvonne Leffler från Göteborgs Universitet när hon talar om sin bok med titeln Sigge Stark. Sveriges mest produktiva, utskällda och lästa författare läser jag några titlar av Sigge Stark, eller Signe Björnberg f. Petersen som hon egentligen hette. I Yvonne Lefflers bok läser jag om ett dramatiskt kvinnoöde. Sigge Stark skrev, enligt YL,  inom olika genrer och stilar och kunde blanda saga med romantik, äventyr och kriminalintrig. Just mixen är antagligen ett skäl till att hon lyckades fånga in en så stor läsekrets. Ca 70 av hennes 115 romaner översattes till norska. Sigge stark skrev också 500 berättelser. Det hon egentligen var riktigt intresserad av var att föda upp och ta hand om hästar och hundar och vara Sveriges första kvinnliga travtränare. Tyvärr kunde hon inte hantera vare sig förläggare, press eller ekonomi. Hon var alltid på jakt efter pengar vilket kan förklara att hon under 1949 skrev inte mindre än 15 romaner! Jag har läst Birgers bröllop och Tjuvskyttekungen och ska spä på med Wanda från Stigmansliden. De två första handlar om Stigmansbröderna Birger och Jarl. Wanda från Stigmansliden handlar om systern Wanda som gjort sig omöjlig på något sätt och förskjutits av sin far. Jag tar ett samlat grepp på dem i ett senare inlägg.

Tematrio - Uppväxtskildringar

Lyrans TEMATRIO 
handlar om uppväxter. Tre bra uppväxtskildringar som inte nödvändigtvis behöver vara eländesskildringar.
1. Jag börjar med Patrick Modianos roman Stamtavla, där han skildrar sin uppväxt med föräldrar som aldrig fanns där för honom. Modern var ständigt på resor i jakten på teater - och filmroller. Fadern, som dolde sin judiska härkomst, flöt omkring i ljusskygga kretsar med sina svartabörsaffärer. Patrick, född 1945, lämnades gärna bort till främmande människor och fick gå i internatskolor "för oälskade, oäkta och bortglömda barn",  trots att föräldrarna bodde strax intill.Det svåraste var ändå när brodern dog.

2. En annan som skriver och tecknar själviografiskt är Åsa Grennvall. I Deras ryggar luktade så gott gör flickan Jenny upp med föräldrarna. Hon skildrar sin uppväxt under 70 - och 80 - talen med kyrkans barntimmar, burkköttfärs och Kamratposten. Jenny saknar inget rent materiellt, men hennes känslor viftas bort av föräldrarna. Jag blev väldigt berörd av den här boken. Omslaget är så vackert också.  Det ser broderat ut.
3. I Beckomberga. Odet till min familj skildrar Sara Stridsberg ömsint kärleken mellan dottern Jackie och hennes far Jimmie, som inte direkt är någon vanlig far. Jackie får titt som tätt bege sig till Beckomberga för att besöka honom. Beckomberga är det bästa och vackraste jag läst - avnjutit - på länge;  ömsint, sorgset och sparsmakat, skrev jag i september 2014 när jag läst boken.