Hibakusha, de radioaktivas art

1959 kom The Flowers of Hiroshima ut för första gången och översattes sedan till 39 språk. Det förstår en. På svenska kom Hiroshimas blommor 1961,  i översättning av Tora Palm på Gidlunds förlag. Svenska Edith Toll, gift med amerikanen Ira Morris, skrev den efter att ha tagit del av sonens upplevelser i Hiroshima strax efter det att atombomben (pikadon, den vita blixten) fällts 6 augusti 1945. Edita Morris skildrar överlevande som bor i ett eget område, ärrade till kropp och själ. Den övriga befolkningen undviker dem. De överlevande har svårt att få arbete och ingen vill gifta sig med dem. Fjorton år efter katastrofen kommer en ung, blåögd och renhjärtad amerikan, Sam Willoughby till Hiroshima i affärer. Han träffar Yuka och hennes familj och sympatin är ömsesidig. Trots de kulturella skillnaderna förstår de varandra på ett djupt mänskligt plan och unge Sam har vett att respektera de japanska traditionerna. Efter hand förstår han mer och mer av vad som döljer sig under vida ärmar och övrig klädnad. En del är tydligt på grund av kala huvuden eller saknade kroppsdelar. Annat sitter inuti människorna och kan aldrig utplånas. Yuka-sans man, Fumio, drabbas plötsligt av "sjukan" och hamnar på sjukhus. Hela kroppen förtvinar medan ansiktet sväller upp. Forskning visar att barnen till offren för atombomben kan födas med missbildningar och att de även kan föra de skadliga generna vidare. Detta drabbar Yuka-sans bräckliga lillasyster, Ohatsu. Modern kastade sig i floden som en brinnande fackla efter det att hon lämnat baby Ohatsu på stranden. I floden flyter ständigt färska blommor. Det är den enda grav de efterlevande har att gå till. Yuka-san är en gladlynt och spontan kvinna som det är lätt att ta till sig. Hon inviger Sam - san i alla ceremonier och sedvänjor som är självklara för en japan. Han är en villig och förtjust lärjunge. Så småningom får han också ta del av sådant som familjen vanligen döljer. Hiroshimas blommor är mycket lärorik läsning om hur atombomben drabbade de vanliga människorna.
Romanen belönades 1963  med Albert Schweitzers fredspris. Som första kvinna i världen blev författaren utnämnd till hedersmedborgare i Hiroshima.
Läs mer om Edita Morris och hennes arbete för atombombes offer HÄR

Kaosutmaning 2015

Lucien Lacombe

Lucien Lacombe - fransk långfilm från 1974 visades igår kväll på TV2. Filmen utspelar sig i en fransk by under Vichyregimen. Lucien Lacombe är en klumpig och ganska korkad pojke från den lilla by Souleille. Han gillar vapen och använder gärna faderns gevär till att skjuta kaniner. Ingen vill riktigt veta av den här osympatiska pojken. Modern är inte i den situationen att hon kan ta hand om honom och fadern sitter i fängelse. Lucien hänvisas till ett härbärge där han inte vill vara. Tyskarna finns överallt och ingenstans och medlöparna överallt. Av en slump fångas Lucien in en kväll när han trotsar utegångsförbudet på väg till härbärget. Han förstår inte vilka han har att göra med. De är vänliga mit honom och ger honom mat och inte minst dryck samt frågar ut honom om hembyn. Och därmed har han börjat sitt samarbete med franska Gestapo alldeles i slutet av andra världskriget. Lucien gillar sina vapen och maktutövning. Historien blir komplicerad när han förälskar sig i en judisk flicka. Flickans far deporteras till Toulouse efter att ha uppträtt utomordentligt oförsiktigt. Tyvärr får man inte veta något vidare om hans öde. Lucien Lacombe är en väldigt realistisk film; kuslig, skrämmande och mycket tankeväckande. Människan är människans varg. Jag tycker att man känner igen Modiano på den Lucien som är oönskad överallt och på den karrärlystna, okänsliga skådespelerskan som säkert lånat drag av Modianos egen mor. 
Det franska landskapet är vackert filmat.
Regi: Louis Malle. Manus av Patrick Modiano - förra årets Nobelpristagare i litteratur. Flickans far spelas av svenske Holger Löwenadler.

Kvinnoalfabetet bokstaven B

Enligt O:
Idag vill jag att du svarar på följande frågor:

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på B?
Här väljer jag de tre systrarna Brontë. Både Anne, Charlotte och Emily måste få vara med. De var ju varandras bollplank och första läsare. Jag gillar dem mycket alla tre.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på B vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 

Jag väljer den svenska skådespelaren, komikern och iitatören Anna Blomberg som kan få även den mest förhärdade att brista ut i överraskande gapskratt. Men hon har många strängar på sin lyra och jag tror att hon kommer att gå långt. 20 juli hade hon sitt Sommar - program.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på B som du har som förebild. Det kan vara en känd eller okänd kvinna inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. Carina Burman är ett salt i tillvaron. Hennes recensioner är pigga och pålitliga; hennes forskning alltid lika intressant liksom de skönlitterära alstren.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på B har du ännu inte utforskat?
Nina Burton, svensk poet och essäist som rör sig i området mellan humanism och vetenskap med  titlar som Flodernas bok, Det splittrade alfabetet : tankar om tecken och tystnad mellan naturvetenskap, teknik och poesi, till exempel. 

Den underbart vackra Kvinnostaden äger jag lyckligtvis själv.

Alfabetsutmaning: A

Så här skriver ENLIGT O: "Välkomna till en ny alfabetsutmaning. Ni som följt mig ett tag vet att jag har en förkärlek för utmaningar som innehåller alfabet eller geografiska platser och jag tyckte det var dags för en ny omgång. Denna gång blir det fokus på kvinnor, eftersom jag aldrig slutar förvånas över hur ojämlik den kulturella världen är (och resten av världen också förvisso). Tanken formades efter kampanjen #räknaryggar, då jag insåg att även jag har en ojämlik bokhylla. Dags för bokstaven A alltså och tre uppgifter att slutföra.

1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på A?
En av mina favoritförfattare är ANNE Tyler. Hon är så skicklig på att beskriva olika slag av relationer
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?  
Agda Holst var en skånsk konstnärinna lika vacker som förtegen om sitt liv.
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på A, som är en stor favorit och som du tycker fler borde upptäcka. Slottsfrun Alexandra von Schwerin på Skarhults slott som också är redaktör för Den dolda kvinnomakten.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på A har du ännu inte utforskat? Sun Mignon Walheide Axelsson Piper. Tänker läsa Ett eget liv (2015) som innehåller hennes tre självbiografiska romaner.

Alla dessa val

PETER ROBINSON skriver om Alan Banks. 
Ett avsnitt av Kommissarie Banks visas i TV1 kl 21.00

MICHAEL CONNALLYs superhjälte heter Harry Bosch. 
Ett avsnitt visas i TV8 kl 21.00

Broadchurch är en brittisk kriminalserie som utspelas i Dorset i en liten sömnig kuststad. Kriminalkommissarie Alec Hardy spelas av David Tennant. Ett avsnitt visas ikväll i TV4 gissa hur dags? Rätt gissat! Kl 21!!!
Vad ska en stackars flicka välja? Jo, det blir Harry Bosch. Har inte läst Connelly och vad jag vet aldrig sett Harry Bosch i TV heller. De andra serieavsnitten kan jag se på Play.

Den blå tråden

Egentligen förstår jag inte varför jag inte läst Anne Tyler på flera år. Från början läste jag allt och nu har jag återknutit bekantskapen med hennes tjugonde roman, Den blå tråden, Massolit förlag, i översättning av Karin Andrae. Ett oväntat samtal från familjen Witshanks svarta får, Denny, inleder berättelsen om tre generationer av familjen W. Dennys mor, pensionerade socialarbetaren Abby, är en glad kvinna som gärna styr upp familjens göranden och låtanden. Vissa stunder förstår man Denny som envist redan från tidig ålder håller modern på armlängds avstånd. Abby tänker insiktsfullt att Denny inte kan hjälpa att han tilldelats fel mor. Anne Tyler är en skarpögd iakttagare och en mästare på att skildra olika slag av relationer; mellan generationer, mellan äkta makar, rivaliteten mellan syskon, relationen mellan fostersonen och de övriga tre i syskonskaran. Åldrandets villkor tydliggörs. Abby, 72,  känner sig vid sidan av, obehövd och åsidosatt. Miljön är Baltimore, som vanligt i Anne Tylers romaner. Den här romanen läste sig själv. En blev omedelbart bekant med familjen och kom raskt in i deras liv. Det kändes som en delade sorger och glädjeämnen, sittande på det gamla 8 - rumshusets rymliga veranda. Berättelsen om äktenskapet mellan Linnie Mae och Junior; den äldre generationen av tre i Den blå tråden är en psykologisk studie. Myten om hur Abby och Redcliffe träffades underhålls ihärdigt av Abby. De inblandade har alltid olika uppfattning om hur det egentligen gått till. Det är det där med det bedrägliga minnet. Och vem har tolkningsföreträde?

Vänskap

TEMATRIO - VÄNSKAP

Lyrans önskar tre böcker som handlar om vänskap.
1. Hiroshimas blommor av svenska Edita Morris. Har just läst den, men inte skrivit om den ännu. I den finns i alla fall en underbar skildring av vänskap mellan en ung amerikan och en japansk kvinna, som överlevt atombomben.

2.TOBAKSHANDLAREN av österrikaren Robert Seethaler. Unge Franz Huchel arbetar som medhjälpare i en tobakshandel. Mellan honom och hans arbetsgivare utvecklas en varm vänskap liksom mellan Franz och den 81 - årige Siegmund Freud.

3. SE BLOMMAN! av Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson är en underbar bok om botanik, botaniker, mångårig vänskap och gemensamma intressen. Gunnar Eriksson är idéhistoriker och författare så naturligtvis blir det en del litterära samtal också.

En smakebit på søndag,

"Sent en kväll i juli 1994 fick Red och Abby Withshank ett telefonsamtal från sin son Denny. De skulle precis gå och lägga sig. Abby stod framför byrån i sitt röda nattlinne och drog ut hårnålarna en efter en ur sin spretiga sandfärgade hårknut. Red, en mörk magerlagd man i randiga pyjamsbyxor och vit T - tröja, hade just satt sig på sängkanten för att ta av sockorna, så när telefonen ringde på nattygsbordet bredvid honom var det han som svarade. "Whitshank", sa han. Och sedan: "Men, hallå där." Abby vände sig från spegeln, fortfarande med båda händerna över huvudet. "Vad säger du", sa han utan frågetecken. "Vadå?" sa han. "Men vafan, Denny!" Abby låter armarna falla. "Hallå?" sa han. "Vänta. Hallå? Hallå?" Han var tyst ett ögonblick och sedan lade han på luren. "Vad?" frågade Abby."

Anne Tyler, Den blå tråden, sid 7. Översättning: Karin Andrae. Massolit förlag.
Denny är familjens svarta får som fladdrar mellan olika utbildningar, arbetsplatser och boenden. Familjen har inte ens ett mobilnummer till honom.

Fler smakebitar hos MARI på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten

Japansk blomsterkonst

Ida Trotzig, 1864 - 1943, bodde i Japan i 30 år. Hon var gift med sin betydligt äldre morbror Herman Trotzig, 1832 - 1919. Ida Trotzig hade bestämt sig för både Herman och Japan vid tidig ålder. De gifte sig 1888 och flyttade till Kobe där Herman Trotzig var polischef. Han var djupt intresserad av sitt nya hemland, hade lärt sig japanska och gjort sig omtyckt av omgivningen. Den unga hustruns första år i Japan blev allt annat än lyckliga. Paret förlorade två döttrar i en tyfon och Ida Trotzig var ofta sjuk. Hon använde tiden till att läsa in sig på japanska språket,  japansk filosofi, konst och religion. Ganska snart var hon lika intresserad av värdlandet och värdfolket som någonsin maken. Hon gick kurser i tuschmålning, lärde sig den japanska téceremonin och gick tre år för att lära sig ikebana, japansk blomsterkonst, förmodligen som den första västerlänningen. Om detta skrev hon en bok, Japansk blomsterkonst, som kom ut 1990 på Signum förlag. Zenbuddhistisk andlighet och estetik ligger till grund för den japanska blomsterkonsten som i likhet med téceremonin strävar efter fullkomlighet.
Två år efter makens död flyttade Ida Trotzig hem till Sverige och inledde ett outtröttligt arbete med att göra Japan känt även här. Hon föreläste, skrev artiklar, öppnade utställningar och lyckades få till stånd ett téhus som placerades intill Etnografiska museet. Dit skänkte hon också mängder av föremål som hon hade med sig hem ifrån Japan. Två år senare kom även hennes dotter Inez (f 1894, mor till Gaby och Ume Stenberg) till Sverige efter den stora jordbävningen och branden i Tokyo. Inez ägnade sig åt bonseki, d.v.s. byggandet av miniatyrlandskap på svarta lackbrickor. I Japansk blomsterkonst tar Ida Trotzig upp historiken om blomsterkonsten innan hon går över till att beskriva tekniken och de olika blommorna och deras symbolik. Hon berättar också om vad man kan sätta blommorna i och betydelsen av hur man arrangerar blommorna. Blomsterarrangemang ska innehålla tre nivåer som representerar himmel, jord och människa. "Kunskapen och förståelsen för blommor föder förståelsen mellan människa och människa, till och med då så oförenliga kontraster som västerlänning och österlänning sammanförs. Den utjämnar, liksom den gemensamma tédrickningen och gästmåltiden i Cha no yu, bördens, rangens och nationalitetens olikheter.", skriver Ida Trotzig. För japanen är sinnevärldens skönaste företeelser snön, månen och blommorna. 
Japansk blomsterkonst är illustrerad med Ida Trotzigs egna foton och vackra 
färgbilder på olika blommor, gräs och andra växter.

En stamtavla

En stamtavla (2015) av 2014 års Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano, är hjärtskärande läsning. Författaren berättar - ibland lite bittert - om sina första 21 år som son till föräldrar som inte fanns där för honom. Modern var ständigt på resor i jakten på teater - och filmroller. Fadern, som dolde sin judiska härkomst, flöt omkring i ljusskygga kretsar med sina svartabörsaffärer. Patrick, född 1945, lämnades gärna bort till främmande människor och fick gå i internatskolor "för oälskade, oäkta och bortglömda barn",  trots att föräldrarna bodde strax intill. Fadern gifter om sig med en kvinna som inte heller vill veta av Patrick. Rudy, Patricks älskade lillebror, föddes 1947 och dog redan som tioåring. Det var det värsta slaget i Patricks liv och en sorg som aldrig lämnat honom. "Jag är en hund som låtsas ha en stamtavla. Min mor och min far låter sig inte härledas till någon entydig grupp. De är så oberäkneliga och flyktiga att jag verkligen får anstränga mig för att hitta några avtryck och riktmärken i denna flygsand..." skriver Modiano. Detta som ursäkt för att han räknat upp en massa namn som säkert till större delen är okända för de flesta läsare. Lite längre fram: "Två vilsna och aningslösa fjärilar i en stad utan blick." Om jag förstått saken rätt är Stad utan blick en roman om Paris. Den finns många litterära referenser i En stamtavla. Vi följer författarens litterära utveckling på samma gång som man följer hans vindlande väg ut i världen. Patrick Modiano bröt med sin far som sedan försvann till Schweiz där han också dog. Modern lär fortfarande vara i livet. Aggressivitet och ovilja är det enda modern visat honom. Patrick Modianos prosa är exakt och effektiv. En stamtavla måste vara rena guldgruvan för frankofiler. Översättningen är gjord av Kristoffer Leandoer. Elisabeth Grate Bokförlag.

En riktig pärla!

Fem olika personer ger sin syn på en liten by i Quebec; ett par bofasta, någon sommargäst, någon turist och så en hemvändare. På enkel, metafor- och adjektivbefriad prosa skriver den kanadensiska författaren Lise Tremblay om spänningen mellan människor som bor på landet och i staden; om synen på jakt som älgjägare/bybefolkning ser det och om viltvårdarnas uppdrag. Byn avfolkas sakta men säkert. Det är kvinnorna och ungdomarna som ger sig iväg. Det är en väldigt fin liten (116 s.) bok med stort innehåll. Hägern är så elegant skriven och Tremblay lyckas blåsa liv i såväl människor som miljö. Översättningen är gjord av Elin Svahn. Rámus förlag. Hoppas att det översätts flera titlar av Lise Tremblay!

Naoko och Ruth

A Tale for the Time being eller En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, vars mor är japanska, handlar mycket om synen på begreppet tid; från zenbuddhism till kvantmekanik. Naoko, japansk tonåring, sitter i Tokyo på Fifi´s Lovely Apron French maidcafé och skriver dagbok. På andra sidan Stilla havet på en ö i kanadensiska British Columbia sitter författaren Ruth och skriver på sina memoarer. Flickan Nao har blivit tvungen att flytta ifrån Sunnyvale i USA efter dotcom - kraschen 2000 där hennes far fick sparken och familjen måste flytta tillbaka till Japan. I skolan är hon kraftigt mobbad, fadern är självmordsbenägen och modern inser att det är hon som måste försörja familjen. Nao tänker sig att hon ska skriva sin gammelmormor Jikos biografi, men så blir det inte. Jiko är 104 år, en vis, skallig och radikal nunna med ett äventyrligt liv bakom sig. Det är hos henne och zenbuddhismen som Nao hämtar kraft. Jikos son, Haruki I, studerade filosofi och franska men tvingades att utbilda sig till självmordsbombare. Han älskar att flyga, men hatar kriget och han blir självmordsbombare på sitt eget subversiva sätt.  Naos far, Haruki II, är en loser (i Naos ögon) som inte ens lyckas ta livet av sig trots upprepade försök. Vad hon inte vet är att han är en samvetsöm person som följt sitt eget samvete och fått ta konsekvenserna av det. Han är mycket förtjust i sin dotter och man kan undra varför han inte talar med henne. Säkert rör det sig om den japanska skamkulturen. Ruth hittar en dag ett par år efter jordbävningen och tsunamin i Japan 2011 en dagbok och några brev i en Hello Kittyväska i en fryspåse på stranden på den ö där hon och maken Oliver bor. Dagboken har ett omslag där det står Á la recherche du temps perdu. Nao har valt det omslaget för att ingen skulle komma på att stjäla en bok med den titeln. Ruth läser och blir väldigt engagerad. Hon känner sig kosmiskt förbunden med Nao och hennes far. Oliver påminner henne om tidförskjutningen. Ruth tror att hon ska hinna rädda Nao ifrån att begå det självmord hon hotar med. Talrika referenser till japanskt liv och zenbuddhism; aktuella företeelser som utfiskning, skogsskövling och sopkontinenter i haven gör romanen ännu mer engagerande. Datorerna gör att japanska barn i allt lägre grad lär sig kanjitecknen; uteliggarna i Uenoparken; hikikomori, människor som isolerar sig i hemmen av skam över att vara arbetslösa; den höga självmordsstatistiken bland arbetslösa och ungdomar som inte orkar med det pressande tempot i skolan är problem i Japan och får sin rättmätiga plats i romanen. En saga om tiden är ingen eländesskildring. Den är poetisk, filosofisk, humoristisk och alldeles underbar. Det finns en litteraturförteckning i slutet av boken samt ett antal bilagor som förklarar Ögonblick enligt zen, kvantmekanik och experimentet med Schrödingers katt. Bl. a. En bok helt i min smak och som jag då naturligtvis rekommenderar åt många. Övers.: Molle Kanmert Sjölander. Bokförlaget Forum.

 Kanji - tecknet för att leva. Det var det enda Jiko skrev i sitt testamente. Och så här långt är det det enda kanjitecken jag kan...

Top Ten Tuesday

THE BROKE & THE BOOKISH:
August 11: Top Ten Authors I've Read The Most Books From (for some reason I thought we did this already but appears that we just did authors we OWN the most books from)

  1. Walter Farley,  the books about The black stallion
  2. Helen Wells, Cherry Ames, nurse
  3. Elizabet George, the books with Thomas Lynly and Barbara Havers
  4. Robert Goddard, an English mystery thriller - writer
  5. Doris Lessing, needs no presentation
  6. Margaret Drabble, long ago I read most of her books
  7. Virginia Woolf, always there
  8. Iris Murdoch, for many years long ago I read every title from her pen

  9. Thomas Hardy. I´ve read his novels and poems for years
10. Kerstin Ekman. I like all her writings (with the exeption for two titles). Her use of the language is marvellous and she has a special sense for nature.

Sån´t en kan äta

Veckans TEMATRIO ska innehålla titlar med något ätbart i har Lyran bestämt.
Det är bara att lägga pannan i djupa veck och fundera. En är lätt för att jag just fått hem den ifrån biblioteket eftersom jag läser en annan av samma författare.

1. Ett år med kött av Ruth Ozeki. Även utgiven med titeln Min amerikanska hustru. Jane får i uppdrag att för japansk TV göra ett program om amerikansk matkultur. Hon reser runt i USA, kommer i luven på sin macho-chef och upptäcker hemska saker inom köttindustrin. Amerikanskt kontrasteras mot japanskt; konservativt manligt mot modernt kvinnligt.
2. Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café av Fannie Flagg. Vem minns inte den varmhjärtade berättelsen om de två damerna som startade ett kafé som också är berättelsen om vänskap och social samvaro.

3. In the Miso Soup  av Ryu Murakami. Kunde inte motstå titeln även om jag tycker att detta är en rå bok. Det är inte första gången jag ryggat inför en roman av denne författare. I korthet handlar boken om den unge Kenji som guidar västerländska turister genom Tokyos "sleazy nightlife"; sådant som de inte gärna hittar på egen hand.

En smakebit på søndag

 

Slut på semestern! Flukten fra virkeligheten, norska Maris bokblogg, är tillbaka och så också läsutmaningen En smakebit på söndag. Enda regeln - No spoilers! när du bjuder andra läsare på ett smakprov av vad du just läser.

"Hej! Jag heter Nao, och jag är en närvarande. Vet du vad en närvarande är? Inte? Då ska jag berätta det. En närvarande är en som lever i tiden, det vill säga du och jag och varenda en av oss som är eller har varit eller kommer att vara. För egen del sitter jag just på ett french maidkafé i Akibara, elektronikkvarteren (i Tokyo), och lyssnar på en sorgsen chanson som spelas någon gång i ditt förflutna som också är mitt nu. Jag skriver det här och är nyfiken på dig, som är nånstans i min framtid. Och om du läser det här kanske du börjat bli nyfiken på mig också. --- Vem är du och vad gör du? Står du och håller dig i en stropp i en tunnelbanevagn i New York eller ligger du i din jacuzzi i Sunnyvale? Solar du på en strand i Phuket eller får du pedikyr i Brighton?--- Har du katt och sitter den i knät på dig? Luktar den cederträ och frisk luft om pannan? Egentligen spelar det inte så stor roll för när du läser det här kommer allt att vara annorlunda och du kommer att vara nånstans var som helst och bläddra förstrött i den här boken, som råkar vara min dagbok från mina sista dagar på jorden, och fundera på om du ska läsa vidare."

Ruth Ozeki, En saga om tidens väsen, sid 9. Bokförlaget Forum. Övers: Molle Kanmert Sjölander.

"En saga om tidens väsen är en roman som rör sig mellan fantasi och verklighet, både djupt allvarlig och full av humor i sin betrktelse över tiden och historien", står det på baksidan.

Vem är Dorthe Nors?

Inte visste jag vem Dorthe Nors är förrän jag läst augustinumret av Vi läser, som Hannele tipsade om. Dorthe Nors är enligt Vi läser "en av världens just nu hetaste novellister"! Hon är danska och har kommit dit hon är genom att bl. a. läsa en rad svenska författare. P. O. Enquists pris har hon också fått. Novellsamlingen Kantslag och romanen Minna kom på svenska i juli i en volym. Redaktionen utnämner tvärsäkert Marilynne Robinsons roman Lila till en framtida klassiker.  Yukiko Duke gör en intressant och rejäl intervju med den engelske författaren Ian McEwan.
Books&Dreams 2015:2 handlar om deckare. Mer spänning i livet! Mer läslyx i livet! 13 - 16 augusti är det Crimetime Gotland i Visby, Sveriges nyaste deckarfestival. Kan kombineras med en sensommarkryssning. Mons Kallentoft, som bor på Mallorca, intervjuas ingående liksom Belinda Bauer och "barnens ohotade deckarkung" Martin Widmark. Vi får veta att den nya vägen till läsarna går genom egenutgivning och att den norska deckardrottningen Anne Holt tycker att livet blivit bättre. En kul grej är att den svenska mangatecknaren Åsa Ekström fått ett album publicerat i Japan, mangans hemland. I en kort intervju förklarar Jussi Adler - Olsen att författare visst inte är introverta! Bokguiden bjuder på 56 korta boktips.

Edita Morris och Hiroshimapriset

Idag för sjuttio år sedan släpptes en atombomb över Hiroshima av ett ensamt bombplan, Enola Gay, en B - 29 Superfortress. Förödelsen blev stor och återverkningarna sträcker sig fram till våra dagar. Tre dagar senare, den nionde augusti, bombades Nagasaki. I Japan hedras offren från dessa händelser tillsammans med tillresta dignitärer från ett hundratal länder. Människor som överlevt bomben, s. k. hibakusha, berättar sina minnen.Hiroshimapriset, ett av världens största fredspriser instiftades av makarna Edita och Ira Morris,  med  intäkterna från Edita Morris storsäljande roman, Hiroshimas blommor, som grundplåt. Edita Morris, född Toll,  hade svenskt påbrå och växte delvis upp hos sina morföräldrar i Skåne. Hon gifte sig med Ira Morris och levde societetsliv i olika delar av världen. Under vissa tider levde hon ihop med den svenske konstnären Nils Dardel och det var denne som uppmanade henne att skriva. Sonen, Ivan Morris, blev Japan - kännare och gifte sig med en japanska. Hans rapporter om konsekvenserna av bombningen av Hiroshima och Nagasaki kom makarna Morris att engagera sig för fred och mot kärnvapen. Monica Braw, professor i japansk historia och författare skriver på en biografi om Edita Morris, som levde mellan 1903 och 1988. Monica Braws doktorsavhandling, American censorship of the atomic bombings of Hiroshima and Nagasaki, handlar om bombningen liksom romanen Överlevarna. Hon har också skrivit dagens Under strecket i SvD, Litterär kamp mot nya atombomber. Läs hela HÄR! 

Annorlunda kokböcker

Yotam Ottolenghi föddes i Jerusalem 1968. Han utbildades vid universitetet i Tel Aviv och Le Cordon Bleu. Av The Guardian fick han uppdraget att skriva om vegetariska recept, något som föreföll honom problematiskt eftersom han inte är vegetarian själv. Det tycks i alla fall ha gått jättebra. 2011 kom Plenty : vegetariska rätter (2012 på svenska).  Den har blivit något av  en kultbok. 2014 (2015 på svenska) kom uppföljningen Plenty more: 150 nya gröna recept. Jag har provsmakat den här rätten med franska linser. Plenty more ligger redan min kundvagn. Yotam Ottolenghi har flera restauranger i London och han har fått fina priser för sin internationella kokkonst, för sitt speciella sätt att använda grönsaker och kryddor.

Idioten

Efter avslutad läsning av Idioten är min kortfattade slutsats: Nu bara måste jag läsa Bröderna Karamazov. Det har jag inte gjort tidigare. Då kommer Fjodor Dostojevskijs tre stora romaner i rätt ordning också. Brott och straff 1866, Idioten 1869, Bröderna Karamazov 1880. Hur sammanfattar man myllret av människor i Idioten? Och dessa många och långa samtal? Dessa invecklade relationer och alla sammankomster vid olika tider och på olika ställen? Jag började med att ha en förteckning över de allra viktigaste familjerna och personerna vid sidan om boken för att underlätta läsningen. Fursten och hustrun i familjen Jepantjin, Jelizavjéta Prokófjevna, blir mina absoluta favoriter. Lev Nikolájevitj Mýsjkin, som många skrattar åt och gör sig roliga över och några kallar idioten har återkommit till S:t Petersburg efter flera års behandling för epilepsi i Schweiz. Hans saktmodiga lugn, kloka åsikter och förmåga till medlidande gör att alla så småningom vänder sig till honom för råd i olika angelägenheter. Han är helt oerfaren i kärlek men flera kvinnor blir kära i honom. Jag skulle kunna tycka att han är asexuell och absolut ingenting för den mörka, temperamentsfulla och passionerade Nastásia Filipovna, som av många betraktas som en dålig kvinna. Den ljusa, ironiska Aglaja Jepantjin skulle snabbt tröttna på honom. Furst Mýsjkin är en Jesu efterföljare, en Don Quijote och den Dostojevskijs identifierar sig med. Någon har benämnt furst Mýskin som den älskligaste gestalten i världslitteraturen. Jag är beredd att hålla med. Han är barnsligt naiv och troskyldig. Han har sin motsats i den demoniske Rogisjin, som är nära att döda fursten och som älskar Nastásia till vanvett.  Huvudpersonerna i Idioten lider inte precis av medelmåttighet. Det är antingen/eller. Vanliga människor fungerar som statister. Romanen är faktiskt riktigt humoristisk på sina ställen. Slutet är däremot tragiskt. Det finns hur mycket som helst att läsa om Dostojevskij, hans liv och verk. Och man skulle kunna diskutera hans romaner och klassiska karaktärer och återkommande teman både länge och väl. I höst kommer en ny utgåva av Staffan Dahls översättning av Bröderna Karamazov. 

Klassikerutmaning 2015

Tematrio - Länder i titeln

Lyrans TEMATRIO: Kanske är det här temat lite svårt, men det ska ju vara lite utmanande, eller hur? Temat handlar denna vecka om länder och om folk som bor i dem. Dessutom ska detta finnas med i titeln. Berätta om tre böcker vars titel innehåller något land!

1. Den afrikanska farmen av Karen Blixen. Afrika är ju förvisso en kontinent, men Lyran själv har ju ett exempel med Amerika...) Författaren berättar om sitt liv i Kenya med kaffeplantagen, jakter och samarbetet med afrikanerana.

2. Två flickor på Irland (The Country Girls) av Edna O´Brien. Det är hennes debutroman och första delen i en trilogi om två unga flickor. Två flickor på Irland handlar om två unga flickor som gått i klosterskola (liksom författaren själv) och nu kommer till Dublin. 

3. Svenskarna och deras hövdingar av Verner von Heidenstam. Historiska noveller för unga och gamla. Klassisk skolbänksbok om Sveriges historia står det på Albert Bonniers förlags hemsida om den nyutgivna klassikern.

Berättelser för unga och gamla

Verner von Heidenstam

Klassisk skolbänksbok om Sveriges historia

- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/svenskarna-och-deras-hovdingar/#sthash.AqceYAoT.dpuf

Berättelser för unga och gamla

Verner von Heidenstam

Klassisk skolbänksbok om Sveriges historia

- See more at: http://www.albertbonniersforlag.se/bocker/svensk-skonlitteratur/s/svenskarna-och-deras-hovdingar/#sthash.AqceYAoT.dpuf

Moa med flera

Moa i brev och bilder är ett urval brev, brevsvar och unika bilder i urval av Glann Boman, utgivet på förlaget Askild & Kärnekull 1978. Jag måste säga att det är inga dåliga brevkamrater hon har, Moa Martinson. Vad sägs om Karl Gerhard, Martin Andersen Nexö, Lars Ulvenstam, Halldór Laxness, Prins Vilhelm, Alice Lyttkens, Mika Waltari och  Tage Erlander för att nämna några? Marika Stiernstedt och Moa Martinson kände sig som systrar. Den systerliga gemenskapen tål meningsskiljaktigheter.  MS läxar upp MM för hennes dumma politiska åsikter. MM är ju så klok annars, tycker hon! "Du inbillar dig att du måste vara så fasligt proletär", skriver hon. Efter det får MS en skarp reprimand av MM för att hon kallat henne borgerlig. Moa Martinson ber ofta Marika Stiernstedt om råd i klädfrågor och denna gillar att bli tillfrågad. Många av svarsbreven visar att Moa Martinson var en fantastisk brevskrivare. Lars Ulvenstams brev till Moa M finns det inget svar på. 1950 kom Lars Ulvenstams bok om Harry Martinson ut. Moa Martinson tyckte att hon blivit förfördelad i den. Lars Ulvenstam ber om ett möte på Operakällaren, han söker henne på hennes hotell, men Moa Martinson tvärvägrar. Prins Wilhelm är högaktningsfull i breven som han undertecknar med Pewe. 1959 talade Moa Martinson i S:t Olai Kyrka i Norrköping vid aftongudstjänsten söndagen den 8 februari. Den texten finns också med i boken under rubriken Moas Predikan. Allra sist i boken kommer Moas föredrag om kärleken. Visst är det bra med barnkrubbor så kvinnor kan komma ut och förvärvsarbeta. Men barnkrubborna skulle också möjliggöra egentid för föräldrarna att odla sin relation. Inget schabbel i kärleken. Kärleken "får en diffus hotfull karaktär genom otrohet". Så tyckte Moa Martinson.

De små Knösarna

Thekla Knös (1815 - 1880), översättare och författare, verksam vid samma tid som Uppsala - romantikerna, Atterbom, Geijer, Almqvist och Gunnar Vennerberg. Hon behärskade engelska, tyska, franska och italienska och översatte bl. a. Det är en ros utsprungen och skrev en versdikt med Frithiofs saga som förebild. Hon förblev ogift trots att det inte saknades frierier. Kärleksdikterna riktar sig ofta till kvinnor och de andra  handlar om vardagliga ting i stillsam opposition mot den romantiska skolan. Med anledning av hennes 200 - årsjubileum ger Ellerströms förlag ut en liten diktsamling Ljud befriad min röst! Thekla Knös är för övrigt den enda kvinnan som vunnit  Svenska Akademiens stora pris för sin poesi. Det fick hon för verseposet Ragnar Lodbrok. Hon bodde tillsammans med sin mor och de båda damerna, "de små Knösarna eller ibland "de små Theklorna" som de kallade sig bedrev en anspråkslös litterär salong. Vid moderns död blev Thekla Knös deprimerad och blev intagen på hospitalet i Växjö där hon avled 1880. Läs mer i dagens Under strecket av Katarina Båth, doktorand i litteraturvetenskap. Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet, har skrivit en avhandling om Thekla Knös med titeln Konsten att förgylla vardagen: Thekla Knös och romantikens Uppsala, Nya Doxa 1993.

Vid sömmen

Ack! sitter jag ensam vid sömmen 
Strax tankarne flyga så vidt;
Och bilder jag ser, som i drömmen 
Mig locka så fagert och blidt 

Min penna jag tar, att dem teckna
Ur sykorgens gömma - geschvind!
Man kommer - ack! drömmarne blekna
Och rodnaden höljer min kind.

Tack, söm, som så vänligt har gifvit
Din slöja åt verserna små!
Af dem, när de fullväxta blifvit,
Skall sedan ett mönster du få.

Men - trösta mig! - åter du hvilar,
Ej kragen är färdigsydd än;
nu pennan från papperet ilar,
Förlåt! jag är flitig igen.

Texten kommer från Projekt Runeberg

Fågelholk

Nu har jag läst en av de två romaner jag planerat att ägna veckan åt. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman tog just slut. Tack och lov, säger jag. Det ska bli rena semestern att läsa slutet av Idioten. Jag förstod mig inte alls på Gaiman. Början tyckte jag mycket om och enstaka kortare stycken här och där, men som helhet: nej! Så besviken jag blev efter alla dessa lovord jag läst på hur många bloggar som helst!  Mina förväntningar var skyhöga. Den poetiska titeln tilltalade mig också. Välskrivet och välöversatt (Kristoffer Leandoer), ja. Och visst får man ångest för den lille pojken hela tiden. Men vad är det för ena föräldrar han har? Mamman är frånvarande och pappan är en elak figur. Häxan Damerna Hempstocks mäktiga treenighet ter sig både som oövervinnerlig och sårbar. Observera att jag inte har något emot myter, sagor och magisk realism i allmänhet! Men jag erinrar mig att jag aldrig lyckats läsa Alice i Underlandet heller...

                      

Klassiker som TV-teater

Lånad bild

Nyligen kunde man se en absolut fantastisk rysk dramatisering i fyra delar av Onda andar av Fjodor Dostojevskij i Axess TV. Boken kom ut 1872 och är Dostojevskijs uppgörelse med nihilismen och socialismen i tsarväldets Ryssland. Han hade varit på resa i flera år i Europa och bland annat bevittnat Pariskommunens uppgång och fall. Han var mycket upprörd över förnekandet av Gud. Utgångspunkt för Onda andar är mordet på en ung nihilist som ville bryta med sitt parti och då mördades av sina egna.
I Onda andar kommer två lymlar från Petersburg till en liten landsortsstad och ställer till stor oreda bland befolkningen. Den ene av dem, Stavrogin, är en vacker ung man som alla förälskar sig i. Själv är han lika känslokall som  arrogant och tillsammans med sin vän skurken Verchovenskij gör han mycket ont. Från början uteslöts tre kapitel ur romanen p. g. a. censuren. Först 1921 förelåg Onda andrar i sin fullständiga form. Kapitlena som utelämnats innehöll Stavrogins brott så som han bekände det för en munk. Jag som just börjat läsa Idioten (1869) kände igen både människotyperna, röran i samhället; diskussionerna, intrigerna och inflytandet från utlandet. Inte minst känner jag igen de äldre kvinnorna som är kloka, vimsiga och temperamentsfulla. (Ibland tänker jag på Jane Austens frodiga, skarptungade äldre kvinnor...) I båda fallen betyder Petersburg "ondskan". På bilden ses Stavrogin och min absoluta favorit i serien en låghalt flicka som av alla räknades som efterbliven och som gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Jag skulle vilja införliva den här föreställningen med mitt bibliotek, men ännu har jag inte hittat den någonstans. HÄR en bra artikel om Dostojevskij, ondskan och våldet av Maria Bergom Larsson.

Sommaren 2015

Dikt som läkande kraft

Bilden är lånad

Te med våra mormödrar

Morgonen din haahoba dog tänkte jag på min ayeeyo, kvinnan
jag var döpt efter, Warsan Baraka,
huden mörk som tamarindkött,
som dog malandes kardemumma 
i väntan på att hennes söner skulle komma hem
och väcka ensamheten de lämnat bakom sig;

eller min moders mor, Noura
med den honungsaktiga skrattet, som
krossade kanelbark mellan
handflatorna, vårdade sin mans
stroke, sin systers cancer
och sin egen dåliga rygg med bruten
swahili och dålig italienska

och Doris, mor till din 
engelska ros, döpt efter
Oceanus och Tethys döttrar,
det walesiska i ditt blod, från landet
Cymry, din mormor som
drömmer om clotted cream i sitt te
genom en våg av diabetes

så din haabooba, Al-Sura, må Gud hålla henne trygg med tre streck på
på var kind, symboler för överlevnad,
kvinnan som kylde ditt te
genom att hälla det med gärningarnas tyngd 
mellan skål och kopp, tills ångorna
steg som spöken.

Ur Lära min mor att föda av Warsan Shire, född 1988 i Kenya av somaliska föräldrar. Hon växte upp i London och bor fortfarande kvar där. I sina dikter behandlar hon ämnen som kvinnors villkor, förlust, flykt och hemlängtan. Lära min mor att föda kom ut 2011; på svenska i översättning av Jakob Kaae, Rastlös förlag. HÄR en matig intervju med den unga författaren.

Hahooba och ayeeyo betyder mormor/farmor

Kaosutmaning 2015

Top Ten Tuesday

From The Broke & The Bookish
July 28: Ten Characters Who Are Fellow Book Nerds (love reading, are writers, work at a bookstore, etc.) (inspired by my Top Ten Characters Who Love Words)

  
   1. Mr Pip by Lloyd Jones. On reading Charles Dickens
  2. Fallers stora kärlek av Thommie Bayer. One of the main characters works   in a second - hand bookshop
  3. Storied Life of A. J. Fikry. About an unhappy bookshop keeper and the power of love.
  4. How to be a Heroine av Samantha Ellis. The author about her reading favorites and literary models.
  5. Alltings början av Karolina Ramqvist. About young girls and their adventures and interest in feministic literature

  6. Mrs Sinclair´s Suitcase av Louise Walters. A little bookshop in Oxford
  7. The Snow Child by Eowyn Ivey. The author once worked in a bookshop
  8. Salongsliv : salonger och salongsvärdinnor / urval och kommentarer av Daniel Hjorth. About meetingpoints for literary discussion and their hostesses
   9. Sonetjka av Ludmila Ulitskaja  about a librarian obsessed by literature  
 10. Kafka på stranden by Haruki Murakami. Kafka settles in a library and a young librarian becoms his mistress.  

Sån´t som är blött

Lyran gör dygd av nödvändigheten i sitt ämne för veckans tematrio: "Det är allt rätt mycket regn den här sommaren, det mesta känns lite blött. Temat för veckan är därför sån't som är blött. Och detta något ska dessutom finnas med i titeln. Alltså, berätta om tre böcker vars titel innehåller något som är blött!"

1. Sjömannen som föll i onåd hos havet av Yukio Mishima (1925 - 1970). Mishima är en av Japans viktigaste efterkrigstidsförfattare. Han skrev romaner, noveller, essäer, skådespel, filmmanus m.m. Sjömannen som föll i onåd hos havet är ett triangeldrama mellan en mor, hennes son och en man som vill gifta sig med henne.  

2. Svarta vatten av Attica Locke tilldrar sig i Houston, Texas, 1981.  Jay Porter är jurist och har bjudit sin gravida hustru på en romantisk båtfärd med månsken och ljus från staden vid flodens stränder, men inget blir som han tänkt sig. Inte hade han i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att det skulle bli skottlossning och att de skulle fiska upp en medtagen kvinna ur flodens svarta, oljiga vatten. 

3. Det första vårregnet
Som ett nät av svarta spindelvävar
hänga trädens våta grenar.
I den tysta februarinatten
sjunger sakta, klingar, svävar
fram ur däldens snår och stenar
suset av en källas vatten.

I den tysta februarinatten
gråter himlen stilla.

Vilhelm Ekelund 

Veckans slalomläsning

Om inte Flukten fra virkeligheten haft semester skulle jag ha bjudit på följande smakebit på søndag:
"Jag gick ut på gården. Jag gick förbi kycklingburen, förbi den gamla ladan och längs dikesrenen till fältet. Jag kom ihåg var jag var och vart jag var på väg och vetskapen fick mig att jubla. Ängen kantades av hasselbuskar. Jag plockade en näve gröna nötter och la i fickan. Nu kommer dammen, tänkte ja, jag behöver bara gå runt den här boden för att få syn på den. - Dammen var mindre än jag mindes den. På andra sidan fanns en liten träbod och längs stigen stod en urgammal och klumpig bänk av trä och järn. De flagnande träspjälorna hade fått grön färg för en del år sedan. Jag satt på bänken och betraktade himlen som speglade sig i vattnet, skummet från andmaten längs kanterna, de fem, sex näckrosbladen. Då och då slängde jag en hasselnöt i mitten av dammen, den damm som Lettie Hempstock hade kallat för ... Inte för havet, eller hur?"
Från sid. 14 - 15 i Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman. En man kommer till sin barndoms trakter och minnena kommer; det ena efter det andra. Den här ska jag läsa samtidigt som jag försöker slutföra läsningen av Idioten av Fjodor Dostojevskij. Den läser man inte några sidor i då och då. Den kräver ställtid och lugn och ro. Men min ambition är att klara båda delarna.