skip to main |
skip to sidebar
 |
| Ordfront förlag |
John Ajvide Lindqvists novell Mörkret varur hjärtat slår inleds med orden Min mor avled i maj 1967. En dotter berättar om sin mor som blev världsberömd på grund av den himlafärd hon överlevde. Dottern och hon är i Zinkensdamm för att pröva en studsmatta. Just innan modern ska till att landa på mattan efter ett hopp hejdas nerfärden ca en halv meter ovanför mattan och hon försvinner uppåt. Flera andra hade hade plötsligt slitits upp 40 - 50 m i himmelen för att sedan återvända till jorden och fått benen i kroppen krossade i nedslaget. Någon medförde till och med sin tax. Vittnena blev chockade och trodde sig ha sett fel och några bildbevis fanns inte. Modern blev totalförlamad, men överlevde och tillbringade resten av sitt liv med lycka i ögonen och i djup harmoni på Huddinge sjukhus, ett vårdhem och till slut under 20 år i dotterns vård. Rent medicinskt anses hon ha kvar talförmågan, men hon väljer att inte tala. Världen väntar på att få veta vad hon såg. Det skrivs artiklar och görs TV - program. Men, så i maj 1967, strax innan hon dör viskar hon orden alla väntat på i dotterns öra. Dottern har haft ett ganska tragiskt liv med två misslyckade och barnlösa äktenskap. Nu drar hon slutsatsen att alla strävan saknar betydelse och tar konsekvenserna av det. Den här novellen biter sig fast och får en att reflektera. Jag ser den som en allegori och placerar den på nr 16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln i Ugglan & bokens läsutmaning: Läs en novell. II. John Ajvide Lindqvist läser själv.
Överste George Peregrine är en ganska stilig karl i femtioårsåldern. Efter kriget, där han tjänstgjorde i Welsh Guards, har han slagit sig till ro på familjens gods i närheten av Sheffield. Han är en ansedd man i samhället; fredsdomare och ordförande i ett antal lokala föreningar. Hans fru Evie är en duglig husfru och en värdinna med stil. George har sedan länge tappat allt intresse för henne och anser henne vara oansenlig, färglös och medelålders. Och han kan inte förstå att hon inte fött honom några barn. En morgon vid paret Peregrines gemensamma frukost bär butlern in ett paket till Evie. Det är hennes
nyutkomna diktsamling. George uttrycker sin förvåning över att hon skrivit en bok och lovar välvilligt att läsa "När pyramider vittrar" när han får tid. Han gör ett försök, men det blir för svårt. Dikterna rimmar inte. George åker till London för att besöka sin väninna Daphne. Där väntar honom en överraskning han aldrig hade kunnat drömma om. Han förstår att han inte har en aning om vem Evie egentligen är. I sin sårade manliga uppblåsthet vänder han sig till sin advokat och gode vän sedan många år, Harry Blane. Men där hugger han i sten. Till skillnad från George har Harry Blane helt klart för sig vem Eva Katherine Peregrine född Hamilton är. Diktsamlingen är utgiven under Evies flicknamn. William Somerset Maugham (1874 - 1965) var föräldralös och uppfostrades hos en farbror som var präst i Kent. I stället för att bli präst eller läkare for han till Paris där han efter några år av svält slog igenom som författare. Jag har läst både romaner och noveller av Somerset Maugham tidigare, men det är första gången jag läser Överstens hustru. Den är väldigt elegant komponerad och jag växlar mellan indignation, skadeglädje och melankoli under läsningens gång. The Colonel´s Lady ingår bl. a. i Four short stories.
Den får plats nr 15. Läs en sorglig novell i Ugglan & Bokens novellutmaning.
Äntligen har jag läst en novell. Eller egentligen tre. Men jag fastnade för Boxdalearvet i Mistlar och mord av P D James. Den passar på nr 20. Läs en novell som handlar om ett mord i Ugglan & Bokens läsutmaning Läs en novell II.
Gammal, skrynklig man hittar ung, fräsch varitéartist, tappar huvudet, gifter sig och är plötsligt död. Någon blir nästan hängd, men undslipper med en hårsmån. Långt senare kommer en samvetsöm släkting, som dessutom är präst, att vilja försäkra sig om att det arv han fått motta inte kommer ur oren källa. Domkyrkoprästen Hubert Boxdale råkar turligt nog vara gudfar åt polisinspektör Adam Dalgliesh, P D James huvudkaraktär i fjorton kriminalromaner. Dalgliesh är väldigt förtjust i sin gudfar och lägger ner stort arbete på att läsa handlingar och söka efter andra eventuella efterlevande. Och - minsann - efter att ha hamnat i en del återvändsgränder får han upp ett spår. Jag tycker att den här novellen är fint komponerad och slutet är långt ifrån förutsägbart. Det var dessutom trevligt att återknyta bekantskapen med den dystre Adam Dalgliesh, som jag var mycket förtjust i förr i tiden.
En ros åt Emily, William Faulkners (1897 - 1962) mest berömda novell, publicerades först i Saturday Evening Post 1930. Tjugo år senare får författaren Nobelpriset. En ros åt Emily är en liten kuslig novell som innehåller element av suggestiv gotisk berättelse från amerikanska södern och spänningslitteratur. Stämningen är dyster; huvudpersonen Emily Grierson, står utanför samhället. Hon är en relik från en svunnen tid när hennes familj tillhörde en aristokrati som förlorade i inbördeskriget. Henne far har avvisat alla friare eftersom de inte ansetts ståndsmässiga. När sedan fadern dör står Emily där ensam. Hon är trettio år och har svårt att acceptera sin situation. En färgad betjänt får sköta alla vardagliga sysslor. Det stora, dystra huset - Emilys enda arv - förfaller. Ingen släpps över tröskeln och Emily visar sig sällan utanför husets väggar. Möjligen skymtar hon i något fönster. När sedan Homer Barron uppenbarar sig och Emily och han inleder en relation håller omvärlden andan. Det är en högst opassande förbindelse. Homer Barron är en nordstatare och daglönare som öppet deklarerar att äktenskap inte är något för honom. Ansvarskännande personer i samhället tillkallar Emilys kusiner, men det visar sig inte vara någon lämplig åtgärd. Emily gör sig kvitt dem och Homer Barron uppträder på nytt. Resten är bitvis höljt i dunkel, men apotekaren kan berätta att Emily Grierson köpt arsenik utan att ange något skäl. Berättare är ett kollektivt "vi"; alltså alla som iakttar utifrån, bokstavligen och bildligen. När Emily Grierson slutligen dör uppdagas ett mänskligt och moraliskt elände som ingen utomstående kunnat gissa sig till. Emilys betjänt har gått upp i rök och det finns ingen som riktigt vet vad som hänt under alla år. En ryser och fryser och läser med skräckblandad fascination. Jag ser att jag läst novellen tidigare och då satte ett frågetecken för "ros" i titeln. Det frågetecknet kvarstår.
En ros åt Emily får stå på plats 14. Läs en novell där titeln består av fyra ord i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell II.
I Vårfrost. Poesi och prosa 1903 - 1967 av Bo Bergman finns novellen Fasanen. I den novellen möter vi det unga paret Stefan och Eva som är mycket förälskade och har lämnat vardagen för att tillbringa en tid tillsammans på
Visingsö. De har hyrt in sig på ett turisthotell och Stefan tänker också skriva på sin roman. Han drömmer om att bli författare och Eva tar sin uppgift som hans musa på stort allvar. De undviker att tänka så mycket på framtiden. En anar att den första förälskelsen börjar lägga sig. Stefans roman gör inga framsteg. Hösten kommer och hotellet stänger. Eva har åkt hem för hennes mor har blivit sjuk. Och plötsligt kan Stefan skriva igen. Han har hyrt ett litet hus av en bonde och när våren kommer är romanen klar. Under den stränga vintern kommer en fasan fram till huset för att få lite mat. Fasanen är förebilden för sagans Fågel Fenix, som föds på nytt på samma gång som den förbränns i sina egna lågor; en skaparandens symbol. "Måste inte ofta det stora tigga sitt bröd i en frusen värld och jagas för nöjes skull av de grymma och tanklösa människorna? Diktarlott! Diktarlott!" tänker Stefan skriver Bo Bergman. En vemodig och vacker novell som åker in på plats nr 14. Läs en novell som tilldrar sig på en ö i Ugglan & Bokens läsutmaning
Läs en novell II.
På den låååånga flygresan mellan Tokyo - Haneda och London - Heathrow hann jag med en hel del eftersom jag sällan kan sova under flygresor. Jag försökte se några filmer, men ingen engagerade. Då hittade jag av en händelse inlästa noveller och de sysselsatte mig i flera timmar. Jag lyssnade bland annat till Rogey, som författaren Danny Murphy fick Costa Short Story Award för 2015.
Berättaren, Mick, mötte Rogey, Carl Rogan, på en ungdomsgård när Rogey endast var 14 år gammal. Redan då var han storvuxen med grova händer och ett häftigt temperament. Mick inser att Rogeys framtidsutsikter inte är så ljusa. Rogey kontaktar Mick då och då under trettio år. Guess who this is! inleder Rogey och så berättar han vad som hänt sedan sist. Det blir till slut en lång berättelse om diversearbeten, kringflackande, flera korta äktenskap under vilka det föds sex barn. Rogey anser att Mick och han är goda vänner och ibland står han på Micks trappa. Mick är mera reserverad, men känner ett visst intresse och någon empati. En dag kontaktas Mick av polisen i Cardiff. Nu säger jag inte mer.
Rogey är en rakt berättad, lågmäld och vemodig historia om en människas hela liv. En funderar över arv, miljö och klass. Och hur förödande det är att inte ha någon som verkligen bryr sig om om lever eller dör.
Rogey hade passat på flera punkter i Ugglan & Bokens novellutmaning, men jag väljer att sätta den på punkt 3. Läs en novell på ett annat språk än svenska
Dmitrij Gurov, affärsman från Moskva, befinner sig på Jalta för att vila upp sig. Han lever i ett olyckligt äktenskap med en kvinna som han inte valt själv. Han är rädd för hustrun och vill inte vara hemma. Gurov tycker inte om att umgås med män, men är i stort behov av kvinnor, trots att han egentligen föraktar dem. Kvinnor är en lägre kast. Gurov har ännu inte fyllt 40 men har en dotter på 12 år och två söner på gymnasiet. På strandpromenaden i Jalta uppenbarar sig en dag en ung kvinna med en liten spets i koppel. Ingen vet vem hon är. Gurov är redan uttråkad och ägnar sig tacksamt åt att försöka närma sig den gåtfulla damen med hunden. Anna Sergejevna är maka till en man hon inte älskar och som hon gift sig med för att komma hemifrån. Hon bor i en liten landsortsstad och har två barn. Gurov lockar till sig spetsen för att få kontakt med matte. Det lyckas. Anna och Dmitrij vandrar omkring och berättar om sig själva för varandra och så småningom blir de ett älskande par. Anna plågas av sitt samvete, medan Gurov, som har vanan inne är mera likgiltig. Hans äventyr brukar flamma upp, slockna och glömmas bort. När de åkt till sina respektive hem blir Gurov först mycket uppslukad av sitt intensiva liv i Moskva. Men snart börjar något skava och han inser att han fallit på eget grepp. Inget annat betyder så mycket i hans liv som Anna. Han åker till Annas landsortsstad och de möts på teatern. Och därmed börjar allt på nytt. Svårigheterna har bara börjat. Slutet är öppet. I den här novellen händer inget dramatiskt på det ytliga planet, men desto mera på det inre. Stämningen är vemodig och melankolisk. Författaren är skicklig på att beskriva förändring av sinnesstämningar som en första början av en krusning på vattnet. Anton Tjechov var en skicklig dramatiker men skrev också fina noveller. Damen med hunden lär vara en av hans mest kända. Ingår i Ugglan&Bokens utmaning: Läs en novell
Mormor gråter. Ett julspel i fyra akter av Jonas Gardell.
Personer: Pappan, mamman, Pubertetssonen, Fia, Yngve och mormor .
Pappa och Pubertetssonen grälar om huruvida granen är sned eller inte. Jag lovar att den kommer att välta, säger sonen. Yngve och Fia slåss om vem som ska få hänga glittret. Pappan avgör saken. Det blir inget glitter i år. Gubbjävel! Fia och Yngve är plötsligt överens. Mormor gråter. Mamma bjuder till bords. Yngve: Mamma, nu får du hålla käft! Kalle Anka börjar nu! Pappan tycker att bilden är suddig. Börjar skruva på inställningarna. Yngve, Fia, Pubertetssonen: Pappa! Sluta nu! Det är bra! Pappan: Men är inte färgerna lite blaskiga? Yngve, Fia och Pubertetssonen: VI HATAR DIG! Granen välter. Pappan: Hjälp till här! Yngve och Fia: Pappa, du är i vägen för bilden! Kan du inte göra det där sedan? Pappan: Granen har ju för helvete fallit på mormor! Yngve: Pappa, pappa, mormor gråter! Pappan: Ja vad i helvete skulle du göra om du fått en gran över dig? Och en halmängel i munnen? I sista scenen är Kalle Anka slut och alla bänkar sig kring den kalla maten. Pappan: Tvi vale! Den här skinkan är ju halvrå! Mamman: Ja, det var inte min idé att göra den i mikrovågsugnen. Pappan: Jasså! Vems idé var det då? Min kanske? Yngve, Fia, Pubertetssonen och mamman: JA! Pappan: Alltså, det här är så typiskt jävla dig, vända hela familjen emot mig! Mamman: Om detta hade varit en pjäs av Strindbeg hade tvångströjan inte varit långt borta för din del! Pappan: Om den hade varit en pjäs av Norén hade du bara varit med som aska i en urna på spiselhyllan.
Jonas Gardell läser hela historien HÄR
Jag tänkte mig Mormor gråter som svaret på nr 14. Läs en novell med jultema
i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell.
Det talas mycket om böcker och författare i Simone de Beauvoirs utmärkta Novellix - novell Marcelle. Den ingår i novellsamlingen Quand Prime le Spirituel som skrevs 1937 men inte kom ut förrän 1979. Och nu föreligger novellen Marcelle för första gången på svenska i översättning av Magdalena Sørensen. Marcelle är ett känsligt barn. Hon läser mycket och är övertygad om att hon en dag ska stå vid sidan och ge kraft åt ett litterärt geni, företrädesvis en poet. Medan hon väntar ägnar hon sig åt att sprida kultur åt arbetarbarn tillsammans med två unga män. Det blir så att hon ägnar sig åt det praktiska medan de två männen sysslar med de storslagna teorierna. Marcelle väntar på den stora kärleken och klagar för en väninna att hon hon skulle vilja ha jättar men det finns bara män. En av dessa män, Desroches, förlovar hon sig med. Han är ordentlig och trevlig på alla sätt, men han saknar passion, vilket däremot den unge vackre poeten Denis Charval har. Marcelle bestämmer sig snabbt. Hon avvecklar Desroches och gifter sig med Charval. Hon har funnit sin uppgift och nu börjar hennes offergärning på allvar. Hon ska bli Charvals musa och stå vid hans sida när ingen annan gör det. Naturligtvis tänker hon också dela hans framgångar. Hon tror blint på honom. Nu är Marcelle verkligen på det sluttande planet. de Beauvoir skildrar skickligt och milt ironiskt Marcelles utveckling och smärtsamma uppvaknande. Mer än en gång tänker jag på Sartre. Efter att ha läst Marcelle får jag lust att läsa något mer skönlitterärt av de Beauvoir.
Därmed prickar jag av nr 27.
Läs en novell där böcker spelar en stor roll i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell
Ung i Grönland - ung i världen hittade jag vid något tillfälle hos Hanna på Feministbiblioteket och blev nyfiken på. Den innehåller noveller skrivna av ungdomar för ungdomar så den passade ju precis, tänkte jag. Och här hittar jag en novell av ingen mindre än Niviaq Korneliussen som var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2015 med romanen Homo sapienne. Novellen heter San Fransisco och därmed kan jag pricka av nr 16 Läs en novell vars titel börjar på s i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell.
Det börjar med ett gräl som slutar med att Sara lämnar Fia, som egentligen inget hellre vill än att säga förlåt, men det går inte. Fias förtvivlan är förkrossande och än värre ska det bli. Fia ger sig som bedövad ut i världen. Det bagage hon inte är riktigt säker på att hon har med sig ger hon till en häpen, illaluktande uteliggare. Hon hamnar i New York, Chicago, Kansas City och San Fransisco. När novellen är slut börjar jag undra om jag drömt alltihop. Eller är det Fia som drömt? Frågan är om inte den här berättelsen ingår i hennes roman Homo sapienne om vilken det står: "Fia, Inuk, Arnaq, Ivinnguaq og Sara. Fem unge, fem historier vævet ind i hinanden, om opbrud, identitet og kærlighed i Nuuk." Författaren har själv översatt sin roman till danska. Niviaq Korneliussen föddes 1990 och växte upp i den
sydgrönländska staden Nanortalik. Efter några års studier i statsvetenskap på universitetet i Nuuk, læser hon nu psykologi på
Aarhus Universitet.
Det här med novelläsning går som på räls! Plötsligt stod jag på perrongen och väntade på försenade tåg. Då och då måste jag byta perrong, men jag hade en behändig Novellix - novell i handen så jag tog hela debaclet med jämnmod. Och vips! var Farväl, mitt kvinnofängelse av Karolina Ramqvist läst. Det är en sorglig historia om Anita som sitter i ett amerikanskt fängelse, CCWF, Central California Women´s Facility, State Prison. En förstår att hennes brott är allvarligt. Hon är kedjad och sitter på livstid. Rumskamraten Ana, som också är Anitas flickvän, ska friges, och båda är förtvivlade. Anita som är femton år äldre än Ana inser att deras relation är omöjlig medan Ana vägrar att inse faktum. Novellen bygger mycket på motsatser; både - och. Vi - de, fångarna - vakterna, innanför murarna - utanför, grova brottslingar - men också döttrar, fruar, mammor. Anita upplever ensamheten som ett fängelse i fängelset. Och hon byter så att säga det ena beroendet mot det andra. Jag associerar till Kvinnofängelset, Orange is the new black och Annica Östberg. Några av kvinnorna sitter i fängelse efter att egentligen bara ha försvarat sig mot manligt våld. Den här Novellix-novellen kommer att diskuteras med författaren under brunchen på Bokens dag i Hässleholm lördagen den 24 oktober. Novellen igår i priset när man köper biljett.
Därmed prickade jag av punkt nr 2. Läs en novell där ett hus spelar en stor roll i
Ugglan & Bokens läsutmaning.
Inlägg
