Visar inlägg med etikett Lyrik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lyrik. Visa alla inlägg

söndag 20 juli 2014

Finns det något liv i nationalskalden?

Idag för 150 år sedan föddes Erik Axel Karlfeldt.
En gång var han nationalskald och tilldelades Nobelpriset vilket han avböjde eftersom han 1904 - 1931 var ledamot i Svenska Akademien och från 1913 dess ständige sekreterare. Därför fick han priset postumt 1931. 2009 gav Karlfeldtsamfundet ut Erik Axel Karlfeldt. Vägen till Nobelpriset. Nu har det kommit en ny bok om honom skriven av Stina Otterberg, Älska, dricka, sjunga, leva, dö. En essä om Erik Axel Karlfeldt på Wahlström & Widstrand förlag utg. av  Karlfeldtsamfundet. Therese Eriksson avlutar sin uppskattande recension i SvD 18 juli så här: " Bara den vackra tilliten till poesins och språkets möjlighet är skäl nog att hålla liv i Erik Axel Karlfeldts minne också in i nästa sekel. "
Karlfeldt uppvisar i sin diktning en djup tacksamhet mot livet och över att ha fått leva. Han inbegriper också det smärtsamma och det svåra. Arne Melberg ställer i sin  understreckare  den 19 juli frågan om det finns en Karlfeldt för vår tid eller om han bara känns föråldrad. Svaret är att det finns det. Melberg tycker att Karlfeldt är som allra bäst i sina höstdikter. Han hänvisar till Olof Lagercrantz, Jungfrun och demonerna. En Karlfeldtstudie från 1938  och Staffan Bergstens monografi Karlfeldt - dikt och liv från 2005. Om den skriver recensenten i Kristianstadsbladet Hans Holmberg: "Det finns hos honom (Karlfeldt) en unik botanisk mångfald, 280 namngivna växter har man räknat det till. Karlfeldts lyriska blomsterrike inbjuder såväl miljövänner som poesiälskare till en lustgårdsvandring."
Karlfeldt hade ett egendomligt förhållande till kvinnor. Han smusslade med alla sina förhållanden och man skulle nog med fog kunna kalla honom en feg mansgris, som till slut gifte sig med sin hushållerska, Gerda, som fött honom ett flertal barn medan han väntade på ett rikare och finare gifte. Både Ottervik, Bergsten och Lagercrants upphåller sig vid Karlfeldts långa dikt Häxorna, där kvinnor i sin egen lust och som mannens jämlike utgör ett hot mot den traditionella mansrollen.

Sista strofen i dikten En löskerkarl
Hur var ditt liv?
Det var storm och nöd
Och kamp i en enda veva
Det var gäckad längtan och fåfäng glöd
Och små glimtar ur molnens reva.
Jag är så glad att jag fått leva.

söndag 29 juni 2014

Brevet

Brevet

Det blev så ljust på en enda gång
på en gång ljuvligt och soligt.
I alla buskar ljöd fågelsång.
Och vinden smekte förtroligt.

Jag glömde sorgen som envist gnog
på hjärtats trådar de fina
för juniglädjen som sken och log
ur blyertsraderna dina.

På Stenbitshöjden kom sky på sky
av sommarmoln över viken.
Och himmelskt var det en morgon ny
att inte vakna besviken.

Helmer Grundström
Ur Hem till källan 1947

söndag 22 juni 2014

Sommarsolståndet

Ellens bukett
 Juninatten 

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus
glidande på vattenspegeln
eller vacklande på vågor
som långt innan de har mörknat
spegla morgonsolens lågor.

Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Sjölikt lyfter sig dess skymning
och bärs bort mot ljusa hav.

Harry Martinson, ur Cikada, 1953)


torsdag 19 juni 2014

I midsommartid

Ola Hansson föddes 1860 på rustgården Hönsinge på skånska Söderslätt och dog vid Bosporen i Turkiet 1925 . Han var författare och journalist, samtida med Mathilda Malling och Victoria Benedictsson. Ola Hansson var starkt präglad av sin uppväxtmiljö genom livet. "Mullens outsider" kallar Ulf Linde honom i inledningen till Lyrik och essäer som gavs ut av Svenska Akademien i serien Svenska klassiker 1997. Professor Ingvar Holm står för ordförklaringar och kommentarer. Ola Hansson fick ett mycket negativt mottagande i Sverige, men när hans tysk - baltiska hustru Laura Marholm blev hans litterära agent i Tyskland lyckades hon få honom publicerad. Snart räknades han bland de stora tillsammans med Ibsen och Strindberg. Men det blev en kortvarig lycka. De gifte sig 1889, men redan 1905 hade paret utvecklat en ömsesidig sjukdom  som bl. a.  innebar att de led av förföljelsemani. Laura Marholm förklarades sinnessjuk och sattes i fängelse. När hon kom ut förvisades paret ur Tyskland och förde sedan ett kringflackande liv.

Vid blomsterbordet

Och solen blänker på fuktad jord
och glänser på våta blad.
Vid yppigt bugnande blomsterbord
strålar du sommarglad,

där solen siktat sitt fina stoft
i ystert lekande dans.
Och heliotropens mandeldoft
drömmer bak ögonfrans.

Den friska ångan från regnblött mull
och grönskan från blomsterbord
och sommarglädjen och solens gull
dofta i dina ord.

Ur Dikter (1884)

tisdag 3 juni 2014

Månadens diktare: Sören Ulrik Thomsen

Lugnad av alltings alldaglighet
gråvädret, glasögonen på nattduksbordet
och det tillfälliga bullret
av röster och steg och en dusch som sätts på
hoppas jag att dagen kanske
ända tills ikväll
ska gå som om inget hade hänt
medan allt det alltför stora
som till exempel "jag" och "du"
och på den tiden och nu
och allt som vi vet och inte vet
så länge det varar
ska få bo i dikternas små skeva skjul

Ur Skakad spegel, ellerströms förlag 2012 i översättning av Jonas Rasmussen

Sören Ulrik Thomsen föddes 1956 i Kalundborg. Han är generationskamrat med Michael Strunge och Pia Tafdrup. Sören Ulrik Thomsen är medlem i Danska Akademien och är månadens diktare i Dagens dikt i P1.

söndag 20 april 2014

Soliga dagar

Vårens tid

Nu är det synd om de döda.
som ej få sitta i vårens tid
och värma sig i solen
på ljus och ljuvlig blomsterlid.
Men kanske viskade de döda
då ord till vivan och violen,
som ingen levande förstår.

De döda veta mer än andra.
Och kanske skulle de, när solen går,
då med en glädje, djupare än vår
bland kvällens skuggor ännu vandra
i tankar på den hemlighet,
som bara graven vet.

Verner von Heidenstam

fredag 21 mars 2014

Världspoesins dag

Idag firas Världspoesins dag.
Inte vet jag om det är därför som man i Svenskan kan läsa  en mycket intressant artikel om två så väsensskilda om än samtida författare som Karin Boye (1900 - 1941) och Artur Lundkvist (1906 - 1991). Trots alla olikheter har de mycket gemensamt. De tillhör båda vänstern - Karin Boye den intellektuella Clarté - överklassvänstern och Artur Lundkvist  "klasskampens autodidakter med proletär bakgrund". Artikelförfattaren, Barbro Gustafsson Rosenqvist, Uppsala Universitet,  har doktorerat på Karin Boye. I Att skapa en ny värld (1999) undersöks tre teman hos Karin Boye som inte tidigare undersökts; samhällsengagemanget, kvinnosakskampen och den djuppsykologiska kunskapen. Artur Lundkvist hade också kunskaper om djuppsykologi och var mycket Freud - orienterad medan Karin Boye också påverkats av Jung.
Båda hade rörelsen som ett tema. Lundkvist rörde sig utåt mot en utlevelse, medan Boyes rörelse ledde inåt mot inlevelse.  Artur Lundkvist förknippar man ju med primitivism och kraftfull livsbejakan. Vilddjuren som hos Boye hålls på avstånd med den tända elden som också ger värme och gemenskap tycker Lundkvist finns inom oss och ska släppas lösa. Detta och mycket annat skriver Barbro Gustafsson Rosenqvist om i sin understreckare

I rörelse
Den mätta dagen den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställetn, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ur Härdarna (1927)


(Jag vill skrika ut livets fröjd)
Jag vill skrika ut livets fröjd och skratta med en stark käft.
Jag vill ragla rusig, drucken av livsfröjdens överflöd.
Jag vill sjunga höga visor i tider då skörden är god och hjärtana överfulla

Jag vill mumla om alltings fåfänglighet i stunder av bitterhet och trötthet
mumla svårmodigt som en septembervind i regntyngda träd.

Jag vill smeka marken med min hand och komma den att blomma och utstråla ljus.

Jag vill dikta om dagar som ännu icke framfötts ur morgnarnas röda sköten.

Artur Lundkvist (1926) 

samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf
samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf
samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.ldzsBrA4.dpuf
I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf
I sin doktorsavhandling behandlar Barbro Gustafsson Rosenqvist tre teman i Karin Boyes författarskap: samhällsengagemang, kvinnosakssträvan och djuppsykologisk insikt. Dessa tre teman hos författarinnan har inte tidigare undersökts ingående. - See more at: http://www.uu.se/nyheter/nyhet-visning/?id=891&area=&typ=pm&na=disputation&lang=sv#sthash.uLOfWerv.dpuf

torsdag 20 mars 2014

Ett sorgligt poem

Det har skrivits mycket om Esaias Tegnér (1782 -18496) genom tiderna. Jag minns romanen Din galne, men redlige Tegnér av Bengt Hallgren från 1972 till exempel. Titeln är ju anslående och är nästan exakt en formulering från avslutningen på ett brev som Tegnér skrev till sin hustru.
CHRISTINA SVENSSON, docent i litteraturvetenskap och idéhistoria vid Göteborgs Universitet med specialinriktning på den gustavianska tiden och romantiken, har sysslat en hel del med Esaias Tegnér och hans diktning. 
Den senaste boken heter Diktaren på dårhuset och handlar om Tegnérs "sjukdomsdiktning". 1840 fördes Tegnér under falska förespeglingar till ett sinnessjukhus i Schleswig av bekymrade släktingar. Tegnér led av melankoli, hypokondri och depression. Detta höll man tyst om länge och det var inte förrän på 1900 - talet som det blev allmänt bekant.
Under sin sjukdomstid skrev Tegnér en hel del men mycket höll inte alls den vanliga kvaliteten. Han skriver själv till Fredrika Bremer och klagar över sin bristande förmåga.
I tre kapitel i Diktaren på dårhuset diskuteras Tegnérs Mjältsjukan (1825), Den döde (1834), Porträttet (1840).  I dessa tre självbiografiska dikter visar Tegnér upp sig som melankolisk diktare.
Läs Carina Burmans inspirerande och fina recension  HÄR

måndag 17 mars 2014

På stol nr 14

Det finns en massa kvinnor i min ålder
som har ännu sämre anledningar att tycka om sig själva
och tvingar andra att göra det i alla fall
fast de varken är vackra
eller flitiga på något annat sätt.
Galopp, galopp.
Det kanske inte är så löjligt i alla fall
att växtfärga.
Motion är också bra, inte minst för hjärnan.
Och att uttrycka sina känslor i keramik.
För då får man ju samtidigt en massa föremål                               
som ger hemmet en särprägel.
Något att vara stolt över.
Galopp, galopp
________________                                                   
Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

Detta är första och sista dikten i Hundstunden. Kvinnlig bekännelselyrik av KRISTINA LUGN
Alba 1989

onsdag 12 februari 2014

Ung ögonöppnare

Banke banke på

En muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
læser på postkasserne
og banker på dören med flest pigenavne
vurderer afkommet
vil have min lillesøster som husmor
skabe hende et paradis i en anden betonblok
med Allah som vejleder og 20 års forskel
være den første mand på den første nat
kneppe med sit skæg og takke Allah for alt
endnu en muslim fra Gellerupparken
finder vej til vores opgang
vurderer afkommet
vil have min storesøster til husmor
hun skal lave mad og adlyde
føde 10 tyveknægte for at slå handen af dem
hvis de bliver vantro 

Detta är en av de stillsammare dikterna i unge (1995) Yahya Hassans Digte
(Gyldendal 2013.) Den kommer ut på svenska i mars.
Yahya Hassan beskriver sig som statslös palestinier med danskt pass. 
Hans bok är en rasande uppgörelse med islam och föräldrarna.  
Yahya Hassan utgår ifrån sin egen uppväxt i ett segregerat område i Århus. Hans vittnesmål om våld, droger, kriminalitet och kvinnoförakt som vardagsföreteelser har satt fart på den integrationspolitiska debatten i Danmark. Författaren själv har blivit hotad till livet.  
Det är djärvt och begåvat. Det är skakande läsning. Man får ta det i portioner.

tisdag 14 januari 2014

Vintersaga, forts.

Kil

Dina ögon ber mig försvara
åsikter jag inte delar,
väntar sig att mina läppar
ska forma ord
som inte är mina -
                   och därför en lögn.
Du kallar det solidaritet,
   jag kallar det tyranni.
Falklandskriget driver in sin kil
mellan dig och mig
som älskar varandra, men nu
   i ett slag delar på oss
för att lägga ett hus i ruiner.
I trädgården hejdar träden
sin rörelse, jag tiger och ser
din blick släckas
   utan tillgivenhet.
Kilen klyver min 30 - årsdag,
klyver vänskaper, klyver oss.
   Förlåt oss våra skulder.
En sommarkväll blir vinter,
frostsår, frostsprickor,
en kyla ur marken river i näsan.
Elden som har gett värme
   förtär plötsligt,
som en främling vänder du ryggen till.
Jag överlever genom att hoppa
   från isflak till isflak
i ett sömnlöst hav.


Ur Salamandersol av Pia Tafdrup

söndag 12 januari 2014

Vintersaga

Danska Pia Tafdrup, född 1952, har ett flertal diktsamlingar bakom sig. Hon är mycket personlig i sitt tilltal och sysselsätter sig gärna med helt vardagliga ting. Vid 37 års ålder valdes hon in i Danska akademien.  1999 fick hon Nordiska Rådets litteraturpris för diktsamlingen Dronningeporten, 1998, och Svenska akademiens nordiska pris 2006.
Pia Tafdrup har även skrivit romaner och Över vattnet går jag : skiss till en poetik. 1977
Den senaste diktsamlingen heter Salamandersol och innehåller sextio dikter - en för varje år i hennes liv. 
Salamandersol kom 2013 i svensk översättning av Jonas Rasmussen. 
Förlaget är ellerströms

Vintersaga

Fram till mig på tåget kommer en man
     och frågar
om boken jag läser,
                       Karen Blixens Vintersagor.
Jag ses 
av en lysande blick,
söker inte skydd i landskapet
som susar förbi kupéns ruta,
för att denna blick inte
  ska vandra till andra platser.
Boken är mellan honom och mig,
och den kan inte användas som sköld,
för att den med ens
  binder oss samman.
Ett bättre frieri har jag aldrig upplevt,
  det sätter sitt avtryck i själen.
Det är av honom jag några dagar senare,
under ett bokträds svindelgröna krona, 
blir kysst
                        en kväll i augusti
när solen störtar.
Vi darrar så att alla trädets blad
sätter sig i rörelse.
Drömmarnas frön
   svävar
i den ljumma vinden.
Det är honom jag sedan
gifter mig med,
en vintersaga med hög sol och bottenlös frost.
 

tisdag 7 januari 2014

Danskt på nyåret

som om vätet i 
stjärnornas inre
blev vitt här på
jorden kan hjärnan
kännas vit

som om någon har
lagt tiden samman
och pressat in den
genom dörren till
ett rum

där ett bord ett
par stolar och den
sömnlöses oanvända 
säng redan
förvittrar

som i dis från en
främmande världsrymd
bland resande änglar
sitter man där
i sitt hörn

tills man utan
att bestämda saker
plötsligt händer
reser sig
och går

liksom en fågel
som osynlig vaknar
och matar sin
ofödda unge
vid midnatt

dit ingen kan
veta om sakernas
tillstånd
fortsätter

Ur Alfabet (1981) av Inger Christensen (1935 - 2009)
Tolkning: Jan Östergren

tisdag 31 december 2013

Gott Nytt År!

Bild:POM
Järnek

Det regnade när det skulle ha snöat.
När vi gick för att plocka järnek

svämmade dikena över, vi var våta
upp till knäna, våra händer taggtäckta

och vatten rann upp i ärmarna.
Buskarna skulle ha burit bär

men kvistarna vi tog in i huset
glimmade som krossat buteljglas.

Nu är jag här, i ett rum som är pyntat
med plantans röda bär, vaxlika blad

och jag glömmer nästan hur det är att bli
våt inpå bara skinnet och längta efter snö.

Jag sträcker mig efter en bok likt en tvivlare
och önskar att den blossade upp kring min hand,

en bokstavssvart buske, ett glittrande värn,
skärande vass som järnek och is.

Ur På väg av Seamus Heaney 1995

måndag 28 oktober 2013

Bokbloggsjerka 25 - 28 oktober

 
Annika fråga  i bokbloggsjerkan 25 - 28 oktober: Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?
Se vidare instruktioner HÄR

Jag tänker som vanligt vid den här tiden på året läsa Erik Axel Karlfeldts mäktiga dikt Vinterorgel.
Den är ganska lång så jag återger bara sju av tio strofer. Vinterorgel finns i samlingen Hösthorn

Vinterorgel
 
Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknade trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö, allt kött.

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Nu höves ej lövens lösa lek,
ej susande äng.
För svag är den saviga bågen, för vek
är blomstersträng.
Men furan på höjd och granen i dal
de ljuda alltjämt som en sträv principal:
Cecilia stämmer sitt instrument
till Guds advent.

Nu ligger det stora tempeltun
som en liljevret.
Drag an registren, drag dov bordun,
drag gäll trumpet.
Stäm upp för din konung, du stämmornas mö!
Han kommer på gången, den flingor beströ,
och stilla ekar ett svävande svall
från himmelens hall.

Tungt trampar Eol, alltid beredd,
sin flåsande bälg
och håller väderkistan försedd
från helg till helg.
Där väntar nordan på nyårsny
att stöta i smattrande horn av bly
och östan att följa med herdesång
de vises gång.

Du höga orgverk, jag är en man
i din menighet
och samlar din mångfald, så gott jag kan,
till enighet.
Nu lär min ande din egen ton,
den fulla klangen, den djupa ron,
att jag må gå som på sabbatsfärd
i min vintervärld.

Från tidig skymning, då lamporna tänts
i östligt kor
och vintergatans valvsegel spänts
av flammande flor,
det susar ibland intill gryningens väkt,
som stjärnornas lugna andedräkt,
en enda ton, en glasigt klar
och underbar.
---

torsdag 24 oktober 2013

Mamman

Mamman

Jag ber så mycket om ursinne
för de glömda orden och de glömda stegen
den spillda mjölken den slösade slanten
det okramade barnet den okysste maken
Jag ber så mycket om ursinne
för maten i vrångstrupen rapen i handen
fisen vid spisen boken i såsen
såsen på vaxduken och otvättade halsar
Jag ber så mycket om ursinne
för sömnlösa nätter och kylslagna knull
för sönderkokt potatis och stekt gröt
för torgskräck bilskräck äppelskräck och vatten
för krokig rygg och dålig mage
för ljummet lavemang och andnöd
för skröppelkropp och spinkelben
för tandlösa ordlösa
undantag och död

Agneta Klingspor (ur Den nyaste ordmusiken 1992)

måndag 1 april 2013

Rosmarie Waldrop



I Kulturdokumentären i P1 idag kunde man stifta bekantskap med en kvinna vid namn Rosmarie Waldrop. Hon är poet och översättare och driver sedan 1961 tillsammans mned sin man Keith alternativförlaget Burning Deck Press . Maken är också poet och översättare. Han har dessutom skrivit ett flertal romaner och essäsamlingar. De bor i Providence, Rhode Island, ca 20 minuters promenad från Brown University där båda undervisat.
Rosmarie Waldrop föddes 1935 i Kitzinger i Tyskland. 1954 träffade hon Keith Waldrop som ingick i en grupp amerikanska soldater stationerade i Tyskland. Sedan 1958 bor paret i USA.
Rosmarie Waldrop är en lågmäld, uppriktig poet; en poeternas poet, enligt kulturjournalisten Anneli Dufva som besökt Rosmarie Waldrop i hennes hem.
Rosmarie Waldrop berättar om sina försök att skriva både på tyska och engelska under sin första tid i USA och att det inte fungerade. Hon hamnade i ett mellanrum mellan språken och att hon trivs där. Hon skriver på den ena språket och översätter till det andra.. 
Rosmarie Waldrop tar gärna intryck av andra författare. Särskilt betydelsefulla är Ludwig Wittgenstein och Edmond Jablès - en judisk man född i Kairo, som skriver om förintelsen på ett sätt som hon kan ta till sig.
Rosmarie Waldrop har främst skrivit diktsamlingar men det har också blivit ett par romaner, till exempel The Hanky of Pippin´s Daughter där hon skriver om sitt miserabla förhållande till modern.
Det var det som gjorde att hon valde att aldrig skaffa barn. Hon är medveten om att hon gått miste om något och att det finns en tomhet i hennes liv och dikter, men hon anser sig ha vunnit annat.
Man associerar osökt till paret Virginia och Leonard Woolf.
Jag återkommer imorgon till diktsamlingen Äpplets vana att falla som är den enda titel som finns översatt till svenska.


torsdag 21 mars 2013

Världspoesidagen 21 mars


Världspoesidagen, som infaller den 21 mars, instiftades 1999 av UNESCO med syftet att uppmuntra till att läsa, skriva, undervisa och publicera poesi.


Marskallt

Åka skridsko på ankdammen
- blånäsa och rödkind -
åka tefat i Långbacken
- snornäsa i motvind -
Frosten frasar under foten,
enen fryser ner i roten.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Stå och vänta på skolbussen
- blånäsa och rödkind -
leka sistan runt skolknuten
- snornäsa i motvind -
Gruset krasar under pjäxan,
flickan springer hem till läxan.
Pojken fryser om stortån.
Katten kryper in i spisvrån.

Britt G. Hallqvist
Ur Poesi... Poeså... Dikter för stora och små. 1982

torsdag 31 januari 2013

Poesi efter Auschwitz


Theodor W Adorno har sagt att det är omöjligt att skriva poesi efter Auschwitz.
Fel, säger Georg Klein i förordet till Mannen utan öde (Imre Kertéz) och hänvisar till Paul Celans, judisk tysktalande poet född i Rumänien 
(1920 - 1970) mest berömda dikt Dödsfuga (1944-45)
Dikten är uppbyggd med fugan som förebild. Fångarna = vi; en tysk man = han. En del av fångarna måste gräva gravar medan andra tvingas spela.

Dödsfuga
Svarta gryningsmjölk vi dricker den om kvällen 
vi dricker den om middagen och morgonen vi dricker den om natten
vi dricker och dricker
vi gräver en grav i skyn där ligger man inte trångt.
En man bor i huset han leker med ormar han skriver
han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete
han skriver det och går ut framför huset och stjärnorna blixtrar
han visslar hit sina hundar
han visslar fram sina judar låter gräva en grav i jorden
han befaller oss spel upp nu till dans.

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten
vi dricker dig om morgonen och middagen vi dricker dig om kvällen
vi dricker och dricker
En man bor i huset han leker med ormar han skriver 
han skriver när det skymmer till Tyskland ditt gyllene hår Margarete
ditt askgråa hår  Sulamit vi gräver en grav i skyn
där ligger man inte trångt

Han ropar stick djupare i mullen ni där ni andra spela och sjung
han griper efter järnet i bältet han svingar det hans ögon är blå
stick spadarna djupare ni där ni andra fortsätt spela till dans

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten
vi dricker dig om middagen och morgonen vi dricker dig om kvällen
vi dricker och dricker
en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete
ditt askgråa hår Sulamit han leker med ormar
Han ropar spela ljuvare döden döden är en mästare från Tyskland
han ropar stryk mörkare fiolerna då stiger ni som rök i luften
då har ni en grav i molnen där ligger man inte trångt

Svarta gryningsmjölk vi dricker dig om natten
vi dricker dig om middagen döden är en mästare från Tyskland
vi dricker dig om kvällen och morgonen vi dricker och dricker
döden är en mästare från Tyskland hans öga är blått
han träffar dig med kulan av bly han träffar exakt med sitt skott
en man bor i huset ditt gyllene hår Margarete
han hetsar sina hundar mot oss han ger oss en grav i luften
han leker med ormar och drömmar
döden är en mästare från Tyskland

ditt gyllene hår Margarete
ditt askgråa hår Sulamit.