Den andra kvinnan

En rad ur Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet upprepas som ett mantra i Den andra kvinnan (Norstedts) av Therese Bohman: "På det hela taget var jag alltid ensam." Berättarjaget är en ung kvinna som arbetar i en sjukhusrestaurang som timvikarie. Alltså befinner hon sig långt ner i sjukhushierarkien. Hon är knappast nöjd med sitt liv. Hon känner sig inte hemma bland arbetskamraterna, men å andra sidan kände hon sig inte hemma under sina universitetsstudier eller på den skrivarkurs hon börjat på heller. Diskussionerna intresserade henne inte. De talade om samtidsromaner av unga författare och hon ville hellre tala om Thomas Mann, Ekelund och Baudelaire. Dessutom har hon svårt för abstrakta resonemang. Hennes ursprung är arbetarklass - en skötsam, tyst och kulturlös arbetarklass utan spritproblem och ryggslutstatueringar. Hon drömmer om ett annat liv någon annanstans och fantiserar om en stilig läkare, som hon så småningom också lär känna. Mycket nära. Han är gift och har familj och det är han som dikterar villkoren. Jag tycker att den unga kvinnan agerar mer som om hon vore max nitton i stället för ca tjugosju. Hon är vilsen i tillvaron, missnöjd, uttråkad och lite handlingsförlamad. Hon har ett par väninnor, men kan på det hela taget inte känna någon samhörighet med det kvinnliga kollektivet heller. Hon har ett starkt driv att skriva sitt liv så ärligt som möjligt utan försköningar. Hennes vandringar i hamnen i Norrköping bjuder på fina stadsskildringar. Klass- och kvinnoperspektivet är intressant.
Det "köttiga" omslaget är gjort av Lucian Freud och heter Night Portrait.

Bokbloggsjerka 29 aug - 1 sept + Utlottning

                                   BOKBLOGGSJERKAN

är tillbaka! Annika inleder med sedvanlig fråga samt utlottning av vackra bokaskar från Nillas handelsbod.
Jag skulle gärna vilja ha Bokask Linné.

Frågan lyder: Vad har du läst för några spännande böcker i sommar?
Jag har läst en hel del i sommar. Här väljer jag tre kriminalromaner:
Skuggorna av Katarina Wennstam. En av hennes bästa
Jakthundarna av Jörn Lier Holst. Spännande ny bekantskap som gav mersmak
Skuggspel av Pierre Magnan. Gammal kärlek som inte rostat

Silas Marner

Eftersom jag just läst Bror och syster (1860) av George Eliot tyckte jag att det var intressant att se filmatiseringen av hennes tredje roman, Silas Marner, the Weaver of Raveloe (1861) med Ben Kingsley i huvudrollen som Silas Marner. Och man känner igen George Eliot väldigt väl. Realismen, samhällsskildringen, aversionen mot kyrkan, medkänslan med småfolket, humorn och de vackra landskapsbilderna. Ben Kingsley är väldigt bra som den sjuklige vävaren Silas Marner, som blir utstött ur sitt sammanhang efter det att han orättvist anklagats för stöld. Han blir en enstöring som lever för att samla pengar. Lantjunkaren Cass har två söner. Duncey, den yngre av dem, är en drinkare och spelare som ideligen skaffar nya skulder. Den äldre, Godfrey Cass,  bär på sina tunga hemligheter. Duncey upptäcker av en tillfällighet Marners penninggömma och är inte sen att länsa den. Naturligtvis blir Silas Marner utom sig av sorg. Men han får en oväntad kompensation. In i hans ruckel till hus vandrar en liten guldlockig flicka som en uppenbarelse från ovan. Utanför huset i snön ligger hennes döda mor. Silas Marners liv får ett nytt innehåll. Lilla Eppi blir hans allt. När hon många år senare erbjuds ett hem hos lantjunkarens barnlöse äldste son och hans hustru tackar hon nej. Hon anser sig höra hemma i arbetarklassen och vill inte lämna sin far. Inte ens när Godfrey Cass erkänner faderskapet förändrar det hennes inställning. Under några minuter är jag rädd att Godfrey Cass ska utnyttja sin samhälleliga ställning och ta flickan ifrån Silas Marner med våld, men så blir det inte.
BBC - inspelningen gjordes 1985.

Så snopet!

Nu har jag läst Sara Stridsberg, Beckomberga. Och just som jag skulle kasta mig över bloggen för en utgjutelse var det något som fick mig att slå upp Albert Bonniers förlag och kolla första recensionsdatum. Och, jodå: 5 september! Inte för att jag anser mina boktyckanden vara recensioner, men de är ju någon sorts omdömen så jag antar att man ändå ska respektera recensionsdagen. Så - det blir till att kniiiipa. Trist!

Läsfest!

Hämtat från biblioteket:
Anteckningar från en kolchos. Sigrid Rausing är van vid en bekväm och obekymrad tillvaro i London. 1993 åker hon till en estnisk kolchos för att göra fältstudier till sin doktorsavhandling.
Detta är den mer personliga berättelsen.
Den andra kvinnan är Therese Bohmans andra bok. Den drunknade, hennes första roman, kom 2010 och den tyckte jag mycket om, så jag ser fram emot att läsa Den andra kvinnan.
Beckomberga. Ode till min familj - Sara Stridsbergs senaste. Den har jag läst lite i och det kändes omedelbart som att det blir en läsupplevelse. 
Erik och Margot: en kärlekshistoria av Per Wästberg. Erik är Wästbergs far. Margot är inte, som man kanske skulle kunna tro, hans mor. Margot är hans moster med vilken fadern hade ett hemligt förhållande i hela sitt liv.
Sista paret ut är fjärde och sista delen i Arne Dahls Opcop - serie. De andra delarna är Viskleken, Hela havet stormar och Blindbock. Sista paret ut kan läsas fristående. Opcop är en hemlig operativ enhet inom Europol.
Återlämningsdag: 2014-09-09.  1697 sidor på 14 dagar.

Tematrio - Långbetitlad

LYRANS uppdrag till oss den här veckan är att berätta om tre böcker med långa titlar

1. Mary Jones historia: nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig: om mitt liv samt Dolores & John Silver som jag fått det berättat för mej av dom själva av Elin Boardy. Mary är kökspiga på krogen Kikaren i Bristol som ägs av Long John Silver och hans Dolores.                                                                                               2. En Münchhausen för alla tider: Baron Hieronymus von Münchhausens aldrig tidigare skildrade äventyr på land, till sjöss och i luften berättade för hans vänner och med hans tillstånd upptecknade av Erik Glossman och den svenske vännen Olov Svedelid. Skrönor i mängd. Finns i många olika utgåvor med varierande titlar.                                                                                           3. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Anneli Jordahls fina bok om Ellen Key och hennes olyckliga kärlek.

Augustienkät

Bild: Carl Larsson. Ur Bondepraktikan

Så här i början av hösten ställer Bokstävlarna
till med en Augustienkät för att summera sommaren. Det är väl en bra idé för samling och eftertanke.

Vad har du läst i sommar?  
En hel del afrikanskt; Adichie, Selasie, Achebe, Teju Cole. Dessutom Maggie O´Farrell och om och av Anne Charlotte Leffler. Bl. a. Blandad kompott, alltså.
 
Vad önskar du att du hade läst i sommar? 
John Williams, Stoner
 
Sommarens bästa? 
Baden
 
Sommarens sämsta? 
Getingarna
 
Sommarens favoritklädsel? 
Tunt och löst
 
Sommarens favoritmat/dryck? 
Rosévin, jordgubbar
 
Sommarens mest oväntade? 
Att det blev så många soldagar
 
Hur mycket ser du fram emot hösten på en skala från 1-10? 
Jag gör dygd av nödvändigheten och säger 10!

Tillägg: Så här säger Bondepraktikan om augusti:
"I denna månad skall man ingen läkedom bruka, som är gjord af honung, ty det är i hundedagarne."
 

Splittrad familj i förskingringen

Komma och gå av Taiye Selasie, född i London 1979 av nigerianskt och ghanesiskt ursprung, handlar om Kweku Sai, framstående läkare från Ghana. Han bygger sig en tillvaro i Boston med allt vad som tillhör en framgångsrik amerikansk familj. Hans vackra hustru Fola föder honom tre vackra begåvade barn och som en sladd efter tio år  Sadie, som är en vacker flicka men utan speciell begåvning. Komma och gå börjar med Kwekus död i hjärtinfarkt i trädgården i Ghana medan hans andra fru, som heter Ama, ligger och sover. Vid femtiotre års ålder har Kweku lämnat sin välordnade amerikanska tillvaro och flyttat hem till Ghana. Fola står ensam med sina barn. Två av dem skickas till hennes rike bror i Liberia för att han ska bekosta deras utbildning. Ett ödesdigert beslut, ska det visa sig. Äldste sonen, Olu, blir ortoped och sladdbarnet vinglar omkring i tillvaron och lever ett vilt liv. Alla fyra barnen är rotlösa och vilsna var och en på sitt sätt. De funderar över sitt ursprung och saknar fotfäste. Deras föräldrar har aldrig berättat om sina prespektive släkter. Deras förnekande av ursprunget drabbar barnen hårt. Tomheten och vilsenheten skildras väldigt inkännande. Barnen tycker naturligtvis att fadern svikit dem, men moderns handlande ifrågasätts också. Tre fjärdedelar av boken läste jag i rasande fart, men slutet, när familjen samlas för att begrava Kweku,  är jag tveksam till. Tror jag. Ska fundera lite på hur det skulle kunna ha varit istället.
Komma och gå är Taiye Selasies debutroman.

Ett bloggkollektiv med läsglädje

Anna på den nya bloggen Kulturkollo lottar ut Allt går sönder och Inte längre hemma av Chinua Achebe om man 1/ gör en lista med afrikanska litteraturtips och länkar i kommentarsfältet på Kulturkollo. tre poäng ger det. Om man tipsar på FB och Twitter kan man få två poäng till. Allt som allt fem poäng alltså. Här kommer ett urval av de afrikanska författare jag läst, bloggat om och i något fall håller på att läsa.
Sommarsquash Tokolosh! av Rachel Zadok ser i pocketutgåva ut som konfetti. Oemotståndlig, alltså. Den tilldrar sig i Transvaal i södra Sydafrika. Den svarta tjänsteflickan Nomsa spelar en framträdande roll i romanen ända fram till sitt gåtfulla försvinnande. En saknad far, en mor som förser sin dotter med myter och skrämmande sagor påverkar starkt dottern Faiths barndom på åttiotalet. 
Hjärtpunkten av Grahan Greene, som nästan fick Nobelpriset på 60-talet. Romanen handlar om en kolonialtjänsteman i Sierra Leone som drabbas av moraliska konflikter i sitt arbete. Hjärtpunkten refereras till både i Öppen stad av Teju Cole och Americanah av Chimamanda Ngozie Adichie

N´Daiye, Marie, Tre starka kvinnor.

En kvinna som skapat sig en framtid i Europa kallas hem till Senegal av sin far.
En annan kvinna är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. En tredje kvinna gifter sig med en europé, men har svårt att finna sig tillrätta i den nya tillvaron 

SÅ HÄR tyckte jag om den. 
I höst kommer Mitt instängda hjärta av M N´Daiye

Tropiska fiskar av Doreen Baingana. En intressant roman som tilldrar sig i Uganda under tiden efter Idi Amin. Tre systrar berättar.

De är sinsemellan väldigt olika och det blir också helt olika berättelser. Den allra starkaste berättelsen belyser HIV - problematiken. Läs vidare HÄR

Myer, Deon, Tretton timmar - en gastkramande berättelse som tilldrar sig under tretton timmar i Kapstaden. Språkförbistring, spänningen mellan svarta, vita och färgade är ett par av de problem som Bennie Griessel, polis sedan 25 år, har att tampas med.

Farmen i Afrika av Olive Schreiner från 1890 har också kommit ut under titeln Under Afrikas himmel och under pseudonymen Ralph Iron. Det är en självbiografisk roman som utspelar sig i Sydafrika. Olive Schreiner var författare och feminist; gift med en strutsfarmare och politiker.

Kartor av Nuruddin Farah, född i 1945, i Somalia som då hade italienskt styre.
I bok efter bok berättar han om ett Somalia som han anser att omvärlden inte känner till. Starka kvinnor, övergivna barn, fattigdom och könsstympning är teman som kommer igen hos Nuruddin Farah. Kartor är hans mest kända roman; den första i trilogin Blood in the Sun

En odödlig kvinna

Lena Kåreland är professor em i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. I slutet av augusti kommer hennes biografi  ”Älska – det är allt! George Sand i liv och dikt” (Atlantis). Den ser jag fram emot efter att ha läst Kårelands understreckare George Sand bröt mot de flesta regler och till 100 - årsminnet av Aurore Dudevant (George Sand) födelse Kvinnan bakom George Sand lika aktuell idag.
Knut Ståhlberg som skrev boken Paris på de älskandes tid blev rent av lite kär i Aurore Daupin på kuppen. Jag skrev ett inlägg på bloggen under titeln
Aurora och Chopinsky.  George Sand (1804 - 1876) var jämte Victor Hugo de mest lästa författarna i Frankrike under slutet av 1800 - talet. George Eliot, som tagit starka intryck av George Sand, och Charles Dickens var de mest lästa i England under samma tid. George Sand skrev många romaner, men det är En vinter på Mallorca som hon blivit mest känd för. 1838 - 39 levde hon tillsammans med Chopin och några av hennes barn på Mallorca. Det blev en ganska dyster tid egentligen, men det var här Chopin skrev några av sina vackraste kompositioner. Läs vad jag tyckte om En vinter på Mallorca HÄR.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Mycket sorgligt

George Eliot, som egentligen hette Marian eller Mary Anne Evans (1819 - 1880), skrev under manlig pseudonym som så många andra kvinnor under 1800 - talet och början av 1900 - talet. De löpte annars risken att inte tas på allvar av kritikerna eller att bli förringade bara för att de var kvinnor. George Eliot var den största författaren vid sidan av Dickens vi den här tiden. Hon skrev realistiska romaner med stor psykologisk insikt och med samhällets orättvisor för ögonen. George Eliot var också en tidig feminist. Hon levde personligen ett ganska äventyrligt liv för att vara kvinna under den viktorianska tiden. Hon bröt med fadern av religiösa skäl. Hon levde länge och lyckligt tillsammans med en gift man. När han dog gifte hon sig med en mycket yngre man och levde kort och lyckligt med honom och fick dessutom ett barn. Sorgligt nog dog hon efter ett enda års äktenskap.
George Eliot är kanske mest känd för Middlemarch, som först kom ut som följetong 1871 - 72. Den skildrar livet i en fiktiv landsortsstad som förmodligen hade Coventry som förlaga. The Mill on the Floss (1860) eller Bror och syster (2012) som är titeln på den nya översättningen till svenska, förtjänstfullt gjord av Gun - Britt Sundström. Den handlar om syskonen Maggie och Tom Tulliver, som till kynnet är varandra väldigt olika. Naturligtvis behandlas de också mycket olika av familjen och släkten - helt enligt tidens sed. Maggie är impulsiv, kärlekstörstande och vetgirig. Hon är bara för mycket för att vara flicka.  Hennes far, mjölnaren Tulliver, är ändå väldigt förtjust i sin flicka. Men det hjälper inte.  Det är ändå Tom som får utbildningen. Tom är målmedveten, principfast, fantasilös och hård. När familjen råkar i olycka genom faderns envisa och förbittrade processande är det Tom som biter ihop och lovar att återupprätta faderns och familjens rykte. Maggie har funnit en själsfrände i den konstnärlige, känslige och puckelryggige sonen till faderns värste fiende. Tom uppdagar det hela och sätter P för den vänskapen. Efter några år träffar Maggie sin kusins presumtive fästman. Och de blir blixtförälskade. Maggie stretar emot, men under en roddtur kommer de på villovägar och återvänder inte hem förrän nästa dag. Folket i St Ogg´s har sin dom klar på en gång. Och den drabbar enbart Maggie. Storebror Tom är den som kastar första stenen. Maggie som är en trogen och trofast själ bevisar slutligen att hon trots allt älskar sin bror mer än sig själv. Egentligen hade Bror och syster platsat i veckans tematrio om snyftare.
INGRID tyckte också om Bror och syster

Tematrio - Snyftböcker

Så här skriver LYRAN :
Mias bokhörna tipsade idag om ett jättebra tema för veckans tematrio - böcker som kräver många näsdukar (med hänvisning till allt som droppar från himlen). Jag fick leta lite i mina gömmor, men kom till slut på några tips. Nackdelen med temat är att det möjligen kan spoila så tänk på det innan ni läser mina och andras tips. Berätta om tre snyftböcker!
Jag vet en bok som jag läst flera gånger och som är lika sorglig varje gång. Filmen med Eva Dahlbeck i huvudrollen förstärkte bara intrycket av sorg.
1. Bara en mor av Ivar Lo - Johansson är en kvinnohistoria där man följer en statarflickas liv från den sorglösa ungdomen tills ungdomskärleken sviker och den vackra ungdomligt övermodiga Rya-Rya utan att riktigt veta vad hon gör i sin sorg kastar bort sig på en skrävlande ynklig karl och sliter ut sig sakta men säkert. Bara en mor handlar också om ett kvinnokollektiv som lider hårt av den "vita piskan" - mjölkningen - och som i sina bästa stunder bjuder på solidaritet och medkänsla.
2. En annan snyftare är den  klassiska barnboken Barnen från Frostmofjället av Laura Fittinghof. Det är riktigt förfärligt med alla barnen som tultar runt i snön med geten Gullspira och en släde. De har mist sina föräldrar och är på väg över fjället för att finna sig en bättre tillvaro än att bli skilda åt och utplacerade i olika familjer.
3. En roman som jag ganska nyligen läst är M. L. Stedman, Fyren mellan haven.
En man och hans hustru lever ett ensligt men paradisiskt liv som fyrvaktare på en ö. Det enda molnet på deras himmel är barnlösheten. Efter tre missfall börjar kvinnan tvivla på att de någonsin kommer att få ett barn  och det är en stor sorg för henne. En vacker dag strandar plötsligt en båt på deras ö. I båten finns en död man och ett spädbarn som är vid liv. Man och hustru har helt olika uppfattning om vad som bör göras. "Hjärtslitande" kallade jag mitt inlägg efter läsningen. Läs hela inlägget HÄR

Öga för öga

Hur länge ska män som hatar kvinnor få hålla på att misshandla och våldta? Maria, Alex, Rita och Sonja är fyra välutbildade kvinnor som fått nog av kränkningar mot kvinnofriden - den egna och andras. Rättvisan sviker och eftersom ingen annan gör något  beslutar de sig för att ta saken i egna händer. De läser gamla domar och uppsöker de dömda männen för att göra mot dem precis det som männen gjort mot sina offer. De fyra är välregisserade, smarta och noggrant förberedda. De sprider skräck omkring sig, vilket ju också ingår i bilden. Kanske någon förövare lär sig något på kuppen? Polis och jurister ser snart mönstret och även om det som händer rent principiellt är fel så är det svårt att inte tycka att kvinnorna har fog för sig. Polis, åklagare, en straffrättsprofessor och advokater ger sin syn på händelserna. Enligt straffrätten är det staten som för talan mot förövaren - inte offret. Det är frågan om straff - inte hämnd. Att få ge igen är en oerhörd drivkraft, säger Katarina Wennstam, som studerat massor av brottmål som kriminalreporter. De fyra kvinnorna är noga med att inte gå till överdrift. De ska aldrig döda. Endast vedergälla. Men - så händer det saker utanför deras kontroll. Och en utav dem blir gripen. Det är intressant diskussionsmaterial Katarina Wennstam presenterar i sin senaste kriminalroman Skuggorna (Albert Bonniers förlag 2014). Hur skulle samhället fungera om alla tog lagen i egna händer? Är de fyra kvinnorna något annat än en grupp terrorister? Hur fungerar rättvisan? Scenväxlingarna är snabba. Man får insyn i de olika yrkesgruppernas sätt att arbeta och skriker nej! när en viktig liten tipslapp försvinner med en del annat i dokumentförstöraren hos polisen.
Det finns mycket att göra på området. Katarina Wennstam har skrivit om ämnet i många år. Men det tycks behövas att frågan hålls aktuell och lyfts upp oavbrutet. Fortfarande blir flickorna/kvinnorna offer dubbelt upp i den här sortens mål; att först bli brottsoffer och sedan gå igenom allt på nytt i den rättsliga processen och ibland också bli ifrågasatta.
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat.

Enkät: Hösten, hösten, hösten

Fanny på Litteraturkvalster talade och sade:
 "Ve, ve, ve! Det blir höst i år igen! Mörkret sänker sig på många de vis, men en brukar kunna trösta sig med att just höstutgivningen brukar vara extra spännande. Näst intill övermäktig. Vad passar då inte bättre än att göra en enkät för att sortera och kategorisera höstutgivningen. Häng på vettja!"
Jag följer naturligtvisuppmaningen:

Min första känsla när jag sonderat höstutgivningen: Här gäller det att prioritera!

 
Jag längtar särskilt efter: Sigrid Combüchen, Den umbärliga. Det är på tiden att Ida Bäckmann !uppgraderas

Jag blev förvånad över: Att det är så ovanligt många av höstens böcker jag vill läsa

Jag är nyfiken på: Isik Murat, Jorden vi miste. Familjeberättelse ifrån Turkiet

Som jag har väntat på den här fortsättningen: Lena Andersson, Utan personligt ansvar

En debutant som låter spännande: Louise Walters, Mrs Simpsons resväska

Detta är ingen debutant men jag blir nyfiken på den här ändå: Mara Lee, Future Perfect

Jag blev själv förvånad men jag blev inte alls sugen på att läsa: Gabriella Håkansson, Kättarnas tempel

Jag hänger på locket till brevlådan när denna bok kommer: Sara Danius, Husmoderns död. Jag älskar essäer!

Jo jag vet att denna bok inte är med i höstutgivningen, men till hösten ska jag banne mig äntligen läsa: Henry David Thoreau, Walden! Försummad klassiker

Höstmotto: Skynda långsamt!

Nätkärlek

När fotografen Christer Järeslätt sökte yrkesmässiga kontakter i Japan fick han många svar. Ett av dem var från Yuko. De började brevväxla, skickade bilder och utvecklade en nära relation mail-ledes.
Järeslätt planerade sedan länge en resa till Japan, men när han väl kom dit stod Yoko inte att finna. Redan innan han reste hade hennes meddelanden kommit mera sporadiskt. På Dunkers Kulturhus i Helsingborg kan man följa den vemodiga historien i en audio-guide omgiven av bildspel från Japan på tre väggar. Bokens titel: Toyuko: a non real life experience.
Snapshot Publishing.

Uppe på Vallmokullen

Uppe på vallmokullen är en japansk animerad film från 2011. Den producerades på kända Studio Ghibli (som tycks ha tagit time out nu) och regisserades av Goro Miyazaki.
Filmen har en mangaserie med samma namn som bas. Mangan tilldrar sig på 70 - talet, men filmen är flyttad tio år tillbaka i tiden till år 1963. Man ser affischer som annonserar att förberedelserna för Olympiaden i Tokyo 1964 är på gång. Huvudperson är den 16 - åriga Umi, som sörjer sin far som försvann till havs under Koreakriget. Varje dag signalerar hon med flaggor till honom. Vad hon inte ser är att någon flaggar tillbaka på ett fartyg på redden. Förutom skoarbetet sköter Umi en hel del av arbetet på familjens lilla pensionat. Modern arbetar på annan ort.
Shun är redaktör för skoltidningen och arbetar för att bevara klubbhuset Quartier Latin. De blir förälskade, men ganska snart upptäcker Shun förhållanden som gör deras kärlek omöjlig. Trodde de, ja.
Den röda kornvallmon som gett kullen namn är en symbol för stupade soldater.
Uppe på Vallmokullen blev omåttligt populär i Japan. Till Sverige kom den 2012.
Det är svårt att inte bli charmerad utav den här filmen som innehåller mycket av japanskt vardagsliv.

Vi läser

Senaste numret av Vi läser, 2014:4, innehåller en vemodig intervju med författaren Birgitta Stenberg som lider av obotlig cancer. Hon är inte rädd för att dö. Det enda som retar henne är att hon inte kan skriva om hur det är att vara död. Bästa vännerna, Märta Tikkanen och Åsa Moberg, finns alltid där för henne liksom sambon, Kerstin. Mats Gellerfeldt vrider och vänder på begreppet Den stora amerikanska romanen. Vad innebär det? Varför har vi ingen diskussion om den stora svenska romanen? Eller den stora franska romanen? Författaren Curtis Sittenfeld beskriver sig som en  ocool förortsmamma från St. Louis som gillar vanligt folk. Jag har aldrig läst något av henne, men det vore kanske dags nu. Man får rådet att börja med Presidentens hustru. Jag blir också nyfiken på redaktionens favorit, colombianen Juan Gabriel Vázquez, Ljudet av sådant som faller. En artikel handlar om mat - manga (gurume manga) i Japan. Japan har flest trestjärniga Michelin-restauranger i världen och är också världens största manganation. Alla läser manga i Japan, unga som gamla. Och alla älskar mat. Hur kommer det sig att alla polarresenärer alltid längtar tillbaka till det karga och ogästvänliga? Kanske också Jenny Diski som aldrig steg av fartyget när hon väl kom fram utan nöjde sig med att titt ut genom hyttfönstret

Tematrio - Karin

 

LYRANs uppgift denna veckan gäller böcker om eller av någon som heter Karin

1. Kungens frilla: en roman om 1560 - talet av Thora von Dardel. Den handlar om Erik den X1V och Karin Månsdotter.
Målningen ovan är gjord av Georg von Rosen. Den hänger på Nationalmuseum


2. Jaktlycka är titeln på Anna - Karin Palms senaste bok, som innehåller ett antal noveller om kvinnor i olika livssituationer.

3. Stora och små broderier av Karin Holmberg. Det är inte så länge sedan det gavs ett TV - program om Karin Holmberg och hennes fantasifulla och konstnärliga broderier. Läs mer på Brodösens blogg

Utgallrat

"Mig törstar!" Jesu ord på korset. Och Fredrika Bremers. Ständigt återkommer hon till törsten; efter kunskap, inspiration och frigörelse, men också efter frälsning och försoning."
Så inleds Mig törstar! Studier i Fredrika Bremers spår. Redigerad av Åsa Arping & Birgitta Armo - Nilsson. Gidlunds förlag 2001. Carina Burmans bidrag har titeln "Lingonen och paradisfågeln."
Från Bremer till Brinkman - en återfunnen brevsamling.
Madeleine Gustafsson skriver om Bremers adressat. Hemmen i den nya världen berättade för Agathe. Sista inlägget i boken är Birgitta Holms: Fredrika Bremer och framtiden. Så finns det förstås många andra intressanta artiklar i boken . Ett fynd bland utgallrade biblioteksböcker.
På samma gång hittade jag Skapande par redigerad av Whitney Chadwick och Isabelle de Courtivron, Alfabeta 1994. Har finns artiklar om Camille Claudel och Auguste Rodin, Frieda Kahlo och Diego Rivera, Vanessa Bell och Duncan Grant, Leonora Carrington och Max Ernst, Anaïs Nin och Henry Miller, Lillian Hellman och Dashiel Hammet, med flera. Och vad vore väl en samling av den här typen utan Virginia Woolf; Virginia Woolf och Vita Sackville - West.
Jätteintressant läsning som med all säkerhet ger upphov till ytterligare läsning. Bildmaterialet kunde varit lite roligare dock.

Radioföljetongen

Ojdå! Det pågår en radioföljetong som jag missat starten på! Idag del 11 av 15!
Fredrik Sjöberg läser själv sin senaste bok, Ge upp i dag - i morgon kan det vara för sent konstnärsbiografi över den de båda konstnärerna Olof Ågren (1874-1962), bondson från Jämtland och Lotte Laserstein (1898-1993),  judinna på flykt från Ostpreussen. De kom att bosätta sig i östra Småland och blev efter sin död helt bortglömda. Nu har Fredrik Sjöberg lyft fram dem och boken är  illustrerad med  deras bästa verk. Ulrika Knutson recension av Sjöbergs bok är en liten pärla i sig. Läs den HÄR

Flanörens blick på New York

TEJU COLE,  Öppen stad, Natur & Kultur 2013, handlar om Julius, blivande psykiater, som gillar att gå. Till fots utforskar han New York, och dess historia; träffar många olika människor, de flesta invandrare liksom han själv, och tar del av deras livshistorier och åsikter om de stora tidsfrågorna. En gammal japansk professor som varit Julius lärare berättar om interneringen av amerikanska japaner under andra världskriget. Den gamle mannen är övertygad om värdet av att memorera dikter för djupförståelse. I en kiosk möter han den beläste Farouq som han har många intressanta samtal med. Israel/Palestina konflikten, judarnas öden i allmänhet, förintelseindustrin enligt Norman Finkelstein, drömmen om ett fritt Europa, och mycket annat avhandlas. Med sina vänner diskuterar  han bipopulationernas utdöende och miljöförstöringen. Han reflekterar över vad psykiatrin betyder för dem som behöver den. Julius, som är till hälften nigerian, har yoruba som första språk och tyska som andra. Modern var tyska. Julius har gått Nigerias Militärskola och sedan fått ett heltäckande stipendeium till Maxwell university. Julius är intellektuell, analyserande och kyligt registrerande. Man upplever Julius som ganska isolerad, men på egen begäran. Romanen är väldigt bildmässig och det är inte svårt att förstå att Teju Cole, född 1975,  är fotograf och konsthistoriker också.  Jag gillar första meningen som lyder så här: "Så när jag började ta kvällspromenader förra hösten upptäckte jag att Morningside Heights var en bra plats att utgå ifrån när man gav sig ut i staden." Julius vandrar ofta i omkring och genom Central Park. Man kan säga att han gör arkeologiska utgrävningar i tid och rum. Öppen stad är en rik bok och det är svårt att göra den rättvisa. Den måste läsas. Jag tyckte mycket om den. En fantastisk debut, helt enkelt!

Trollmarknad

En liten volym på 48 sidor från ellerströms, lilla serien 50, innehåller en nyöversättning av Christina Rossettis Trollmarknad om de två systrarna Laura och Lizzie som lockas av trollens saftiga frukter och hur det går för den som äter av dem. Christina Rossetti (1830 - 1894) var egensinnig redan som barn och hade lätt att få utbrott av raseri. Intellektuell och kulturell verksamhet uppmuntrades i hemmet. Brodern Dante Gabriel Rossetti blev känd konstnär.
Olle Thörnvall har gjort översättningen av Trollmarknad och andra dikter och även skrivit ett förord.

Sång

När jag är död, min kära,
sjung ingen sorgesång,
sätt ingen skuggande cypress,
och inget rosbestånd:
var gräset som jag täcks av
med dagg och regnets ström:
och om du vill det, minns mig,
och om du vill det, glöm.

Jag märker inga skuggor 
och regnet stör ej ron,
jag hör ej näktergalen då
som tycks ge plågan ton:
och drömmande i skymning
som ej blir natt, ej dag,
kanhända att jag minns dig,
kanhända glömmer jag.

Ett stycke nigeriansk historia

Chinua Achebe (1930 - 2013) är i Sverige  mest känd för sin roman Allt går sönder (Things fall apart); första delen i en trilogi. Andra delen, Inte längre hemma (No longer at Ease) kom ut redan 1960 men har först nu kommit ut på svenska i översättning av Hans Berggren på Bokförlaget Tranan.
Tredje delen, Guds pil (The Arrow of God) förväntas komma ut under 2015.
Inte längre hemma börjar med slutet på historien. Och sedan kommer berättelsen om hur det kunde gå som det gick för den unge nigerianen Obi Okwonko, som fått fyra års utbildning i England, bekostad av Umuofias framstegsunion. Han har förvisso lärt sig mycket i London, men inte - som unionen hoppades - juridik. Obi valde litteratur. Individen mot kollektivet, alltså. När han nu återvänder till Nigeria tas han emot som en celebritet. Fadern, som är kristen, kolliderar ofta med klanens traditioner. Modern, med vilken Obi alltid haft en speciell relation, har åldrats mycket och är sjuk. Obi finner Nigeria mycket förändrat och han känner inte riktigt igen sig. Korruptionen är utbredd; mutsystemet är helt vedertaget. Ryktet har slutligen nått Obis föräldrar att han har en flickvän, som kommer från en utstött familj. Där är det slut med faderns religiositet och modern gör en kraftansträngning och hotar med självmord. Som om inte detta vore nog får Obi dessutom ekonomiska problem och hamnar i en malström av olyckliga händelser. Moderniteten möter traditionen. Modern klagar över att hon har åtta barn och att sju av dem redan lämnat hemmet i jakten på pengar. Redan i Allt går sönder kryddade Achebe sin berättelse med kärnfulla  ordstäv och folkliga liknelser och det fortsätter han med i Inte längre hemma. Obis språk och kultur är igbo och han upptäcker under vistelsen i London vad Nigeria verkligen betyder för honom. Inte längre hemma är en fantastisk skildring av ett land i förändring.  Romanen tilldrar sig på 1950 - talet; Nigeria blir självständigt 1960 - och man har redan börjat förbereda sig för självstyre. Man flyter snabbt genom bokens 224 lättlästa sidor av intresse för tiden, platsen och Obis öde. Chimamanda Ngozi Adicie räknas som Achebes arvtagare. Allt går sönder nämns  också i Americanah. Både Achebe och Adichie referar till Hjärtpunkten av Graham Greene. Naturligtvis måste den ju läggas till läslistan.

Konsten att leva ett vilt och poetiskt liv

Jag var mycket förtjust i Tomas Espedals förra roman,  Mot konsten, och jag blev minst lika charmerad av hans senaste Gå. (Eller konsten att leva ett vilt och poetiskt liv). Tomas Espedal gillar att gå. Och går gör han i andanom tillsammans med rader av andra författare som också gått mycket, till exempel Wittgenstein, Heidegger, Kierkegaard, syskonen Wordsworth, Coleridge, Thoreau, Walt Whitman och många flera. Mestadels män. Rimbaud vandrade praktiskt taget livet av sig. Han fick besvär med knäna och måste amputera en fot. Med på färderna finns naturligtvis reselektyr i form av pocketböcker (Hamsun, Aesopos, t. ex.) som man lätt kan göra sig av med om ryggsäcken visar sig bli för tung. Espedal vandrar omkring i trakterna kring födelseorten Bergen i första delen av boken. Han övar sig inför längre vandringar tillsammans med vännen Narve Skaar. Man måste vara beredd på strapatser, skavsår, sovande under bar himmel, kyla, väta och annat man inte rår över. Tomas Espedal vandrar iförd kostym, skjorta och Dr Martens - kängor. Han gör inte någon förändring men hoppas på en förvandling. Och den kommer. Han lever upp till bilden av vagabonderande luffare. Naturligtvis träffar man många olika människor på sådana här vandringar. Särskilt som Espedal och Skaar älskar att sitta och röka och dricka på barer.  Andra delen av Gå rör vandringar i Paris, Aten, Istanbul och längs den vackra lykiska leden längs medelhavskusten i södra delen av Turkiet. Hemlängtan är en självklar del i alla resor, skriver Espedal. Den börjar i kroppen och sprider sig först till hvudet och sedan till fötterna. Men vandrandet på vägarna innebär en känsla av frihet och ansvarslöshet. Gå är också en metaroman. Den handlar om tillkomsten av romanen Gå. Översättningen är gjord  av Jimmy Ginsby (som verkar ha problem med pronomina). Förlaget är Lindelöws. Jag tyckte mycket om att sitta ute i grönskan och resa med Espedal i Gå. Jag känner mig förflyttad och berikad.

Americanah

Äntligen har jag läst den första av tre i min afrikanska (för att inte säga nigerianska)  sommarläsning, den mest omfångsrika, Americanah, Bonnier pocket, av Chimamanda Ngozi Adichie. Romanen omspänner femton år; tilldrar sig på tre kontinenter och har ett omfattande persongalleri. Huvudpersoner är Ifemelu och Obinze, två nigerianska ungdomar som är vansinnigt förälskade. Inte trodde man att något skulle komma emellan dem! Men Ifemelu får ett stipendium och åker till Princeton och olika omständigheter gör att de tappar kontakten. Obinze ska åka efter, men han får inget visum. Attacken mot World Trade Center har kommit emellan. Han kommer till England, men blir "avlägsnad" - som ett ting, tycker han. Båda återvänder så småningom till ett Nigeria, som inte alls är sig likt. Mycket har hänt. En rik, materialistisk medelklass har vuxit fram. Allt är affärsuppgörelser; ofta lagom skumma. Ifemelu blev svart i den minut hon kom till USA. På samma sätt upphör hon att vara svart när hon kommer hem. Då är hon i stället Americanah. Klass, ras, makt och skillnader mellan könen är viktiga teman. Ifemelu har en egen framgångsrik blogg där hon framför sin samhällskritik i full frihet i USA. Den blogg hon skriver i Nigeria får en annorlunda framtoning. Romanen omfattas av en ramberättelse där Ifemelu sitter på en afrikansk hårsalong i Princeton för att få en äkta afrikansk flätning på sitt hår inför återresan till Nigeria. Det är kvinnorna och deras villkor som är mest framträdande i Americanah. Kanske hade Americanah vunnit på något mera koncentration. Vissa partier tappade spänningen och jag blev förströdd. Men -  hur som helst är det en storartad roman. Och översättningen som är gjord av Ragnar Strömberg är utmärkt. Americanah är utgiven på Bonnier Pocket. Läs!

Debutantdebut i Text + 1

Den litterära podcasten  Text + 1: 003 
bjuder för första gången på en intervju med en debutant. Viktor Andersson, född 1989 i Linköping, debuterade tidigare i år med en romanen Hon. En relationsroman på Modernista förlag. Det var inte förrän i sena tonåren som läsandet och skrivandet tog fart,  berättar Viktor Andersson. Då var det poptexter som satte honom på spåret. Han ville bli popstjärna vid den tiden. Viktor Andersson skriver på sin dator, men gör hela tiden anteckningar för hand. De fina anteckningsböcker han skaffat för ändamålet vill han inte förstöra med sitt klotter. Brev för eftersändning av post är bra att anteckna på, påstår han. Hon tog ungefär två år att skriva. Viktor Andersson nämner Hjalmar Söderberg, Vilhelm Moberg och Willy Kyrklund är svenska författare han inspirerats av. Ett par citat av Hjalmar Gullberg finns med i Hon. Viktor Andersson tycker om det svenska språket; även dialekter som hos Torgny Lindgren och PO Enquist. Hon handlar om en brusten relation. Den manlige kontrahenten heter Viktor - nej, det rör sig inte om autofiktion - och den kvinnliga får man aldrig veta namnet på. Viktor har helt enkelt glömt bort det. Allt annat kommer han ihåg och hoppas på att hågkomsterna ska leda fram till flickvännens namn. För att minnas måste man glömma, sa Slas. Viktor säger att han gillar sina romankaraktärer. Visserligen är Viktor inte riktigt pålitlig som berättare och han sviker flickvännens förtroende genom att läsa hennes dagbok visserligen för att förstå henne bättre, men i alla fall ett sviket förtroende.
Viktor Andersson säger att han är en känslig person, som har svårt att läsa kritiska recensioner. De yngre kritikerna är mest kritiska medan de lite äldre tycker att Hon är en bra början. Den varsamme intervjuaren Mats Almegård noterar att Viktor Andersson är prydligt klädd. Viktor Andersson gillar kostym och slips och ägnar mycken tid åt sitt klädval. Att ha det snyggt och städat i skrivarlyan är också viktigt.
Som +1 väljer Viktor Andersson efter moget övervägande stumfilmen Sunrise. A Song of two Humans av regissören F. W. Murnau från 1927.

Bra val av Modernista. Bra val av Mats Almegård. Varför inte ge en ung författare med potential en puff i rätt riktning? Om lite drygt en månad kommer nästa program i serien. 

 

Blåbärstider

Du är blåbäret 
som önskar sig sur jord
och tid, fjärran alla
pedantiska trädgårdsmanualer
tar du år på dig för att gro.
Bortom alla snörräta planteringsrader
vandrar du dina poetiska skogspromenader
som du vill i midsommarnatten
med en morkullefjäder i hatten

Eva - Stina Byggmästar, Knoppar blommor blad och grenar
W&;W 2005

Sommaren utan regn

"Konstigt väder skapar konstiga beteenden" sägs det i Sommaren utan regn av Maggie O´Farrell, Etta förlag i översättning av Malin Bylund Westfelt. Jag tror nog att det som händer i romanen hade hänt även om inte juli 1976 hade varit så rekordvarmt. Familjen Riordan i London, bestående av mamma Gretta, pappa Robert, Michael Francis, Monica och Aoife. Dessutom finns sonhustrun och Monicas andre man, Joe, och hans två döttrar som inte gillar Monica. Aoife har rymt till New York och lever ur hand i mun tillsammans med kackerlackor och möss i ett minimalt rum där badkaret och köksbordet är en och samma möbel och sängen fälls ut ur ett skåp. Men hon har pojkvännen Gabe som hon tror att hon kanske tycker om. Alla har de hemligheter för varandra och saker som de inte vill tala om. Allt ställs på sin spets när fadern sin vana trogen ska gå ut och köpa kvällstidningen men sedan inte kommer tillbaka. Modern kallar hem sina barn. Döttrarna är inte on speaking terms och sonen fruktar att hans äktenskap är på upphällningen. Gretta får ett samtal från Irland. Någon tror sig ha sett Robert. Och det vore inte så konstigt eftersom både Gretta och Robert kommer därifrån. Hela familjen åker dit. Flera familjehemligheter kommer i dagen. Syskonrelationerna skildras utmärkt. De intar sina ursprungliga positioner i förhållande till varandra. Och till modern. Monica och Gretta har alltid stått i ett väldigt nära förhållande, och när Gretta avslöjar sina (och Roberts) länge och väl dolda hemligheter är det Monica som tar särskilt illa vid sig. Gretta är en oförutsägbar naturkraft; överviktig och tablettberoende, men oemotståndlig i all sin absurditet. Även om mycket ordnar upp sig på slutet har jag flera frågor att fundera vidare på. Sommar utan regn är lättläst utan att vara lättviktig; psykologin bär upp mycket och dessutom finns det en spänning som gör Sommaren utan regn till en bladvändare.