Fritt fram för fantasin!

Vit bakgrund är ovanligt
Första dagen av frossande i yllebroderier på Kulturen i Lund.
Ursprunget är höljt i dunkel, men yllebroderiet har flyttat omkring med människorna. Skåne, Blekinge, Norge, Danmark, men också Ungern, Tyskland. Gemensamma drag finns, såsom vissa figurer och man talar om en västerländsk mönsterbank.
Barbro Nyberg, som varit hemslöjdskonsulen i Kristianstad, höll ett intressant föredrag om en inventering av yllebroderier i muséer, hembygdsgårdar och privat ägo som hon ägnat åtskilliga år åt. Hon illustrerade med vackert bildmaterial. Igenkänningsfaktorn var hög.
En annan höjdpunkt var Eva Bergs genomgång av färger, material, garn och olika stygn.
Eva Berg, som är chef på Hemslöjden i Landskrona, har sysslat mycket och länge med att bl. a. hålla kurser i yllebroderi. Hon hade många handfasta råd att dela ut. Det märktes att hon handskats med nybörjare och visste var svårigheterna kunde torna upp sig.
Eva Berg tycker att man ska kasta loss och känna sig fri att skapa efter sin egen näbb, så att säga. Man ska inte jämföra sig. Yllebroderi ska vara personligt. Inte perfekt.
Föredragshållarna är de som skrivit bidragen i Yllebroderier, vilket inte betyder att de upprepar sig. Så kunde till exempel Johanna Rosenqvist från Linnéuniversitetet i Växjö passa på att visa de bilder hon inte fått ta med i boken.
Yllebroderier som kom ut för ett par månader sedan trycktes i
3 000 exemplar och idag finns endast 350 ex kvar.


Imorgon fortsätter frossandet.

KULTUREN I LUND

HEMSLÖJDEN SKÅNE LÄN

Läser också

Irland på 30-talet och England på 1780-talet.
Sebastian Barry, Den hemliga skriften respektive
Andrew Taylor, Nattvandraren

Oemotståndligt!

Jag har bara läst förordet, men är redan helt såld!
Johan Hakelius är å sin sida helt såld på allt engelskt. Förra årets bok hette Döda vita män och handlade om excentriska, döda britter.
Ladies är en hyllning till den engelska kvinnan. Så här skriver Hakelius i förordet: "England vore ingenting utan sina damer. Vid sidan av att de slår in landet i chintz och ser till att grädden är tillräckligt "clotty" utgör de nationens själva ryggrad - eller åtminstone dess stela överläpp"
-----
"Det är något alldeles särskilt med de engelska damerna. Något metodiskt envist, självklart behärskat, lätt prilligt."

Ingenting är lättare än att reta sig på Johan Hakelius, men man måste erkänna att han är väldigt "witty" och väldigt rolig. Och han har alldeles rätt i att han har ett typiskt radioansikte.

Litteratur- och trubadurkväll på biblioteksfilial

Litteratur och musik varvas under en kulen novemberkväll i Nordiska biblioteksveckan.
Sigrid Combüchen, August Strindberg, Margareta Lindholm och Audrey Niffenegger (m. fl.) samsades med Owe Törnquist, Olle Adolphson, Beppe Wolgers och Carl Anton.
Sextio personer trängs och trivs. Ett lyckat koncept, helt enkelt.

En vallares visor

UR
S Adolf Svensson (1885 - 1972) gav ut En statares visor under namnet Sven Vallare på förlaget Frilansen 1943.
Den innehåller frihetssånger, dikter till naturen och hembygden, folklivsbilder och muntra visor.
Sven Vallare skrev också dikter för hembygdsskrifter, tidningar och tidskrifter.
Dikterna är rytmiska och vittnar om såväl utblick som beläsenhet. De minner om en svunnen tid som varken bör eller skall glömmas bort.
Statarsystemet avskaffades 1944.
En statares visor tillkom under kvällar och nätter efter långa arbetsdagar när herrgård och djur fått sitt.
Till min hembygd är också tonsatt.

DET MAGISKA NORDEN

Nordiska biblioteksveckan 8 - 14 november 2010 inleddes med Kura skymning.

Två duktiga uppläsare, Torbjörn Hellström och Henrik Bergqvist, läste de föreskrivna texterna ur Eddan respektive Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.
Gitarrgruppen från Kultur- och musikskolan spelade fint under Jan Erik Ströms ledning.
Föreställningen övervakades av en stor, luden spindel med ett rött blinkande öga.
Efteråt bjöds på en grön, magisk dryck med ostbågar och fläsksvålar under informell informell samvaro innan alla vandrade hemåt i det snöblandade regnet.

(Spindeln steg efter fullgjort värv ner från sina höjder och lade girigt beslag på resterna.)

Föreningen Norden kan glädja sig åt ännu ett lyckat och välbesökt arrangemang.

Stendhal - tidig feminist!

Stendhal, alltid levande och föremål för intresse.
Läs Lena Kårelands RECENSION av en nyutkommen bok: Stendhal. Vivre, écrire, aimer.
(I den ordningen. Livet gick före skrivandet.) Författare: Philippe Berthier.

Litet bo jag sätta vill

Höst i markerna

Livets ånger, skuld och längtan

Förvånad slår jag igen boken. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger.
Jag läste aldrig storsäljaren Tidsresenärens hustru när den kom för sex år sedan. Frågan är om jag inte kommer att ompröva beslutet.
Jag har sträckläst Själens osaliga längtan. Den är romantisk och realistisk; en blandning av gotisk berättelse, spökhistoria och alldeles vanlig relationsroman. Välskrivet är det också.
Highgate Cemetary i London och ett hus i dess omedelbara närhet är den centrala miljön. London känns över huvud taget mycket levande.
I huset bor några aparta människor, bl. a. ett par amerikanska tvillingar i tjugoårsåldern och en sympatisk man som lider av tvångssyndrom samt en man som skriver en avhandling om Highgate Cemetery och har varit gift med den moster Julia och Valentina inte visste att de hade.
Redan från början tycker jag att Julia och Valentina är alldeles ovanligt genomskinliga och alltför barnsliga. De är också spegelvända och den ena är inte hel utan den andra.
Bakom dessa tvillingar finns ännu ett par tvillingsystrar, Edie och Elspeth, en generation tidigare. Och dolda familjehemligheter på gränsen till avslöjande anas på ett tidigt stadium i romanen. Hemliga dagböcker och brev hjälper till att skingra dimmorna.
Boken överraskar till sista meningen.
Två slutsatser kan dras:
1/Var försiktig med dina önskningar. De kan bli uppfyllda.
2/ Highgate Cemetery är en trevlig, romantisk plats man gärna skulle vilja besöka.

I slutet av boken vädjar författarinnan om bidrag till skötseln av Highgate Cemetery. Det kostar 11 000 kr om dagen att hålla den i stånd. Audrey Niffenegger har själv varit guide här och är väl förtrogen med historien och alla kända personer som ligger begravda här.

AUDREY NIFFENEGGER
är född 1963 och bor nu i Chicago med sina två katter.

Antikvariatsfynd

På Holje Bokhandel & Antikvariat hittade jag idag Rut Hillarps debutroman Blodförmörkelse.
Dessutom köpte jag Agnes von Krusenstjerna, doktorsavhandling/biografi, av
Olof Lagercrantz. Han var släkt med författarinnan och umgicks i samma kretsar så kunskaperna om ämnet var gedigna. Olof Lagercrantz´rena och klara språk är alltid en njutning att läsa och jag tycker att hans biografier brukar vara fina personporträtt också

Eva B Magnusson, Rönnbärsvägen. Dikter i urval

54 år gammal debuterade Eva B Magnusson. Men då var hon redan fullfjädrad poet.
Ropet in heter den första diktsamlingen som kom ut 1992.
En dikt ur den:

Innan det hunnit ljusna
skyndar en kvinna till brevlådan
för att hämta tidningen.
Hon vet mycket väl att det finns
fläckar av is i asfalten
men hon går med blicken riktad
rakt upp mot stjärnorna
och hon faller förstås.
I fallet drar hon med sig
hjortar och telefonledningar
och det som återstår av mörkret.
Ingenting av det som står
i tidningen har någon betydelse
längre.
Om hon ångrar något är det
för hjortarnas skull.
Hon stryker dem över manken
och viskar Spring!
Själv ligger hon kvar
och väntar på
vad morgonen mer har att bjuda.


Ett prosastycke ur Särskilt det röda, 1998

höst
Hundägaren trär plastpåsen över handen, den blinde snubblar på sin käpp, de som förstulet omfamnar varandra utanför kennelklubbens lokaler får finna sig i att bli utskällda. Träden rostar, de unga är alltför unga. Käraste, förhärda dig!

Den öländske poeten Lennart Sjögren har skrivit förord till Rönnbärsvägen.
Här finns också med ett antal hittills i bokform opublicerade dikter i den avslutande delen som heter Ellips.
Eva B Magnusson valdes till Årets LÄNSFÖRFATTARE i Örebro län vid Bokmässan i Örebro 2010

Skönlitteratur och statsmannaskap

För den som vill förstå vår värld och/eller på ett framgångsrikt sätt sköta statsangelägenheter är skönlitteraturen oersättlig. Charles Hill har skrivit en bok om detta: Grand strategies. Literature, statecraft and world order. Carl Rudbeck recenserar i en UNDERSTRECKARE.
Somliga författare känns mera självklara än andra, t. ex . Vergilius (Aeneiden)
och Homeros (Ilianden).
Men det är väldigt intressant att läsa om vad romaner av Jonathan Swift (Gulliwer´s resor), Jane Austen (Emma), Charles Dickens (A tale of two cities), George Eliot (Daniel Deronda)
och Muriel Spark (Mandelbaumporten) kan ha att lära ut i sammanhanget.
Säg vad man inte kan ha skönlitteratur till?

Sommarmyt

Therese Eriksson om likheterna mellan Åsa Ericsdotter och Rut Hillarp

bernur om Rut Hillarp som länken mellan Södergran och Pia Tafdrup

Hyresledigt

Evert har troligen flyttat

Höststol i Södermanland

Påträffad under skogspromenad

Den döende detektiven

Äntligen har också jag läst en bok av Leif G(ustav) W(illy) Persson!
Dessutom har jag läst den andra CD-boken i mitt liv på kuppen.
(Den enda CD-bok jag lyssnat på tidigare var Schlink, B, Högläserskan.
Krister Henriksson läste.)
Den döende detektiven är inläst av skådespelaren Peter Andersson. Det gör han fantastiskt bra. Dessutom tycker jag att själva boken är överraskande bra.
Den obändige Lars Martin Johansson förefaller vara författarens alter ego; överviktig, glad för mat och dryck, humoristisk, skärpt, egocentrisk och lätt slagrörd.
Bästa vännen, den vältrimmade alfahannen Bo Jarnebring, och brorsonen Max hjälper Johansson att gå till botten med ett 25 år gammalt, nyligen preskriberat mord på en 9-årig flicka. De "sliter asfalt och lägger örat mot rälsen" och det dröjer inte länge förrän Johansson är gåtans lösning på spåren.
Tidsmarkörerna är många, åsnesparkarna mot Hans Holmér och Ebbe Carlsson förekommer på mer än ett ställe. Och "den fete professorn som pratar skit i Efterlyst" är ju lätt att identifiera.
Dialogen är utmärkt; den inre monologen roande; älgjaktsfantasierna kan röra en sten till tårar och det griniga motståndet mot allt förnuft irriterar inte bara hustrun Pia, ledsagaren Mathilda och medhjälparen Max. "Jag mår prima - som en pärla i guld" är Johanssons lögnaktiga svar på vänligt intresserade frågor. Ibland är f.d. chefen för SÄPO och Rikskrim verkligen som en stor baby. Zigeunerwurst med surkål och fransk senap från världens bästa korvkiosk, Günters på Karlbergsvägen, måste man ha om det så ska kosta en livet!
Lars Martin Johansson är annars en klok och läsande människa. Det sticker han inte under stol med. Domaren och hans bödel av Friedrich Dürrenmatt anser han vara ett rent mästerverk.
Den döende detektiven är välformulerad och skickligt skriven i korta kapitel och med mycken energi och erfarenhet. Den innehåller mycken kunskap om samhällets avigsidor, barns utsatthet i allmänhet och i vissa sammanhang och på vissa platser i synnerhet.
Jag kan definitivt tänka mig att läsa flera böcker av Leif Gustav Willy Persson.

HÄR är adressen till Leif G W Perssons hemsida

Faust på Folkoperan

En lysande föreställning på Folkoperan!
En bearbetning av Goethes Faust; underbar musik av Charles Gounod: översättning och regi av Mira Bartov. Folkoperans orkester, som häckade alldeles under taket, leddes förtjänstfullt av Jonas Dominique. Intelligent scenografi och modern kostym av Monika Frelin.
Marguerite sjöngs/spelades denna kväll av Charlotta Larsson, lirico - spinto-sopran, med en underbart vacker röst och ett dramatiskt utspel. Hon var nog den som fick mest uppmärksamhet av alla de duktiga sångarna. Inte nog med att de kan sjunga - de kan agera också.
Folkoperans Faust dröjer sig kvar hos åskådaren. Länge känns det som.

Hushållsnytt

I Waruhusets stora fönster visas sedan några dagar den senaste dammsugaren, som tycks skola vara något alldeles enastående å området, i det att den icke blott onödiggör alla agenter, då den genom sin sinnrika konstruktion säljer sig själv, utan därtill, såsom hr Vestlund demonstrerar, kan användas till praktiskt talat allting, eller som sifon, insekts- och öronspruta, fläkt och soppkylare, ja t. o. m. massageapparat och högtalare, varjämte den naturligtvis också rengör mattorna; detta sistnämnda å så sätt, att den suger, medan den blåser, medan man springer med den. Sugaren har överallt väckt odelat uppseende, och lära här i samhället hr och fru borgmästarinnan vara livligt spekulativa å en dylik för det Sjökvistska hushållet.

Ur Grönköping i helg och söcken av Nils Hasselskog. 1928

Lömsk farbror x 3

Mitt japanska projekt

På läsbordet just nu (bland allt annat):

Monica Braw, Trollsländans land. Japansk historia
Kaj Falkman, Den japanska hemligheten
Hiroshige

Japan i våra västerländska hjärtan av Monica Braw

Understreckare 2009-11-26

Karl Steinick om Trollsländans land

Understreckare 2010-10-26

Oktober

I TOMRUMMET

Oktobers stora bubbla

av tystnad

ligger över skogarna.

Och inte ens ett fågelrop.

Den som andas långsamt

kan höra existensens dova

orgelpunkt, celloton,

surrande kondensator

i kraftledningsgatan

Ur Om begagnadet av elden av Lars Gustafsson, Atlantis, 2010

Kommentar: Jag trodde att det var transformatorn som surrade i kraftledningsgatan?
Men han har säkert rätt, Lars Gustafsson. Det har han nog alltid.

Lovande läsning - än så länge

Kristina Ohlsson, analytiker på Rikspolisstyrelsen och författare, född 1979, beskriver sig på sin BLOGG så här (bl. a.) i ett eget alfabet:
Danstokig, elitistisk, fantasifull, intelligent, janteanti, kapitalist, otålig, rolig, traditionsknarkare, USA-vänlig, yrkesförvirrad, Åhus, ödmjuk!
Jag har just börjat läsa hennes senaste deckare, Tusenskönor, 2010. Radarparet Fredrika Bergman och Alex Recht förekom tydligen redan i den första deckaren, Askungar, 2009.
I Tusenskönor dukar Kristina Ohlsson upp flera olika fall och läsaren är lika undrande som utredningsgruppen. Det är välskrivet och de olika karaktärerna beskrivs omsorgsfullt som levande människor med yrkesliv och privatliv: sorger och glädjeämnen.
Kristina Ohlsson har redan fått Sydsvenska deckarpriset Stabilo.
Hon är också nominerad till årets bästa svenska kriminalroman av DECKARAKADEMIEN.
Vinnaren utses 20 november på DECKARBIBLIOTEKET i Eskilstuna.

Får se om Tusenskönor överlever slutet!

Dansk läsecirkel.

Vi är några stycken som läser Dengang med hunden av Pia Juul. Ett par noveller blev det första gången: De gales hjem och En flinker fyr.
På stapplande danska läste vi varsitt stycke av respektive novell. Lyckligtvis har vi en dansk kvinna med i cirkeln och hon är vänlig nog att rätta till våra värsta uttalsfel.
När vi läst novellerna diskuterades innehållet; vad står där; vad står där inte; hur gör Pia Juul för att berätta så mycket med så få ord?
I den ena novellen, En flinker fyr är och förblir man oviss om utgången. Det handlar också om relationer. Så är det ofta hos Pia Juul.

I den andra, De gales hjem, är det människans grundläggande ensamhet och hemlöshet som är temat. Detta är också något genomgående hos författarinnan.
De korta novellerna inbjuder till omläsning. Man blir ofta förbryllad. Ibland gör slutet att något enstaka ord i tidigare skede i novellen får en annorlunda och avgörande betydelse.
Pia Juul åstadkommer stora rörelser med små medel.
Hon är en väldigt skicklig och spännande författare som det är värdefullt att närma sig på originalspråket.
Arrangör: Föreningen Norden

Mrs Gaskell (1810 - 1865) 200 år

En svunnen värld av sot och rök

Av Sven-Johan Spånberg
Läs hela artikeln i Axess 2010 nr 7 oktober

"Många framstående författare och tänkare - som Disraeli, Carlyle och Engels - skrev i mitten av 1800-talet om industristaden Manchester. Men det är Elizabeth Gaskells romaner som har förblivit levande litteratur. Den 29 september skulle hon ha fyllt 200 år."

Vem minns inte TV-serien om människorna i Cranford: en småstadsidyll (1851-53)?

Eller Hustrur och döttrar (1865)?

Men dessförinnan skrev den socialt engagerade prästfrun Elizabeth Gaskell om de fattiga arbetarna i Manchester, de ensamstående mödrarna och prostitution i en tid då man inte talade om sådana ämnen. I alla fall skulle inte en kvinna göra det.

Mary Barton (1848) och Ruth (1853) är exempel på stadsromanerna.

THE GASKELL WEB

THE GASKELL SOCIETY OF JAPAN

Fynd i bokhyllan

Tre starka kvinnor

Marie N´Diaye är född 1967 i norra Frankrike men hennes far var från Senegal.
I hennes uppmärksammade roman Tre starka kvinnor som består av tre delar handlar det om en kvinna som återvänder till Senegal för att hörsamma sin fars enträgna kallelse, en europé som gift sig med en afrikansk kvinna och Khady Demba som är barnlös änka och kastas ut av mannens familj och försöker ta sig till Europa. Hon är den som lyckas ha den starkaste självkänslan, men det räcker inte långt.
Norah i den inledande berättelsen är den som nått högst på samhällsstegen trots sin barndom i skuggan av en allsmäktig fader. När hon nu återvänder till sitt ursprung avslöjas fasansfulla förhållanden. Som läsare deltar man helhjärtat i hennes förflutna och nuvarande. Problemen finns inte bara i barndomshemmet och ursprungsfamiljen, nämligen.
Romanen handlar hela tiden om förhållandet mellan män och kvinnor, föräldrar och barn och Afrika och Europa.
Boken fick Goncourtpriset 2009 och räknas också som författarinnas litterära genombrott.
2001 fick hon även Prix Fémina för romanen Rosie Carpe.
Det är raskt marscherat.

SNÖBLANDAT REGN

Först kom sidensvansarna. Sedan det snöblandade regnet. Snön föreföll så avlägsen tidigare idag. Så fel man kan ha!

Sidensvansar

En hel flock sidensvansar i en rönn mitt på blanka onsdagseftermiddagen!
Dock ingen snö i alla fall.
Foto: Steve Dahlfors

Högläsning: Piraten

Jag undrar om Fritiof Nilsson Piraten -sällskapet (www.piratensällskapet.se) har en aning om vilken fantastisk ambassadör det har i Gösta Holmberg?

Igår berättade han om Piraten och läste högt ur
Bock i örtagård och Historier från Färs.

"Jag vet inte om det är sant. Det kan vara en skröna", var omkvädet genom hela föreställningen.
Åhörarna kvittade det lika.
Med en blandning av majestät och spefågel läste och berättade Gösta Holmberg med utmärkt diktion och dito skånska och med ett kongenialt kroppsspråk.
Några förträffliga Sten Broman-imitationer följde med av bara farten.
Bland åhörarna syntes ovanligt många herrar. Något vidare handarbete blev det inte.
Men det kan delvis bero på att vi glömde tända belysningen. Vad vet jag?

Allt om trädgård

I senaste numret (november) av Allt om trädgård finns en mängd bilder på japanska lönnar som är tagna på Ulriksdal på Kivik; det presenteras nya sorters blåregn och tulpanlökar.
(Blåregn är för mig evigt förknippat med en deckare av Pierre Magnan, Skuggspel, där en gravt handikappad kvinna ligger ensam i sitt hus om natten och hör blåregnet rassla på väggen medan hon väntar på den mördare hon vet ska komma. Och han kommer...)
En lista måste-ha-böcker med anknytning till trädgård, rådjursnät som appliceras med G-pinnar (? tydligen något man bör känna till), grönsakssvarv, fågelautomat (från Danmark) och underbara helfodrade lila stövlar som heter Greta från Muckboot . De håller värmen upp till 17 minusgrader. Vad man ska ta sig till därefter får man inte veta. Man ska antagligen gå in. Vidare finns det en
frågespalt; läckert av Renée Voltaire samt tips om hur man bygger om carporten till orangeri.
Redaktionschefen Viveka Ljungström gräver fiktiva rabatter i fåtöljen till de fiktiva vårbina.

Allt om trädgård är en glad, lite plottrig, praktisk och jordnära tidskrift med många annonser.
Den är inte så tjusig som Trädgårdsliv men innehåller mera för hobbyträdgårdsmästaren och betingar ungefär samma pris. Tidskrifterna kompletterar varandra skulle man kunna säga.

Nytt nummer av Trädgårdsliv

Trädgårdsliv är en vacker tidskrift vars främsta styrka är den höga kvaliteten på papperet och de fantastiska bilderna. Därmed inte sagt att det inte är roligt att läsa om Simon Irving, slottsträdgårdsmästare på Läckö eller trädgårdar i Rio de Janeiro.
En picknick i äppellunden så vackert, så gott och - alldeles utan människor.
Gult är gult och inte fult. Om man åker till Danmark och köper en fågelmatare kan man aptera den på en petflaska och så har man en praktisk foderautomat.
I linneskåpet kan man ha en lavendelpåse i linne med Josef Frank-mönster.
Klädd i rött och guld - hösten som ett stort kalas med fyrverkerier - är ett kapitel ur Sanna Töringes och Eva Lies fina bok, Trädgårdsvinter.

Till och med annonserna är vackra i Trädgårdsliv.

Nästa nummer av Trädgårdsliv kommer ut 22 mars 2011! Då är det vår!

Äntligen kom den och jag fick rå om den

Obs! Amor med sina pilar! Karlshamns museum
Motiv som återfinns på blekingska hängkläden

Yllebroderier. Berättande folkkonst från Norden. Red.: Annhelén Olsson.
Fotograf Lucas Gölén. Hemslöjdens förlag.
Ett gediget arbete. Så vackert. Och det handlar också om gediget arbete - främst från Skåne - men även från Blekinge, Gotland, Halland och övriga Norden.
Barbro Nyberg från Kristianstad skriver om yllebroderier i privat ägo.
Annhelén Olsson frågar sig vem som sydde blommorna och berättar hur det är med yllebroderiet idag. Ingela Fredell berättar om folkkonsten som målas med ylle och Kari-Ann Pedersen på Norsk folkemuseum i Oslo påstår att det är stygnen som skapar helheten.
Hanne Frøsig Dalgaard berättar om yllebroderiet på de danska öarna.
Det handlar om dynor, kuddar, brudkuddar, täcken, kjolväskor, m.m.
Den första och enda tidigare boken om skånskt yllebroderi är Skånska yllebroderier i fria sömsätt. Den gavs ut av Ernst Fischer - damernas doktor Fischer - som bl. a.var styresman i Malmöhus läns hemslöjdsförening under många år. Den var Malmö museums årsbok 1971.

Yllebroderier är en förnämlig julklappsbok