Top ten tuesday

The Broke and the Bookish: August 2: Ten Books You'd Buy Right This Second If Someone Handed You A Fully Loaded Gift Card

Ferrante, Elsa, Her new name

Morrison, Toni, God help the child

Bertino, Marie - Helene,  2 a. m. at the Cat´s pyjamas

Strout, Elizabeth, My name is Lucy Barton

Hauge, Olav H., Dagbok 1 - 5. 1924 - 1994

Banno, Eri, Genki 2

Sutherland, John, Lives of the Novelists

Kincaid, Jamaica, The autobiography of my mother

Winterson, Jeanette, Gap of  time

Joyce, Rachel, Love song of miss Queenie Hennessy  

 

Sorgligt

Bild SvD

"Sun Axelsson kommer att läsas av generationer" skrev Mats Gellerfelt  i en fin understreckare i SvD den 17 februari 2011, samma dag som Sun Axelsson begravdes. Nu är kritikern och författaren Mats Gellerfelt också död, alldeles för tidigt endast 64 år gammal. Igår, 31 juli, avled han i cancer, just när han börjat skriva igen efter en tids tystnad. "Saknaden efter Mats Gellerfelt blir stor, men det är en tröst att botanisera bland hans texter, som lever vidare – hundratals från de senaste tio åren finns samlade på hans skribentsida på SvD.se. Tack för allt, Mats Gellerfelt, och vila i frid", skriver Lisa Irenius, kulturchef på SvD. Jag kommer också att sakna Gellerfelts skarpa och välformulerade recensioner, som jag satte stort värde på och litade till.

En smakbit

Del ett
"Så långt tillbaka jag kan minnas har det aldrig hänt att jag tyckt att jag själv var det som folk kallade mig. Det är åtminstone något som har förblivit kristallklart för mig. Vad eller vem jag än må vara får inte förväxlas med de benämningar som andra människor förlänar mig eller hur de beskriver mig eller vad de kallar mig. Jag är inte vad jag kallas.
Vem eller vad jag är, är för deras del inte nödvändigtvis eller därigenom jag som det är för min del.
Jag är förmodligen det som de beskriver men inte deras beskrivning. Jag är landkskapet och vad de säger att jag är, det är deras karta över mig.
Och vad jag inför mig själv kallar mig själv, det är förmodligen min karta över mig själv. Vad, åh var, är det landskapet?"
R. D. Laing
Med det mottot inleds Sun Axelssons självbiografiska trilogi bestående av
Drömmen om ett liv. 1978
Honungsvargar. 1984
Nattens årstid. 1989 
Samlingsvolymen, Ett eget liv,  kom ut på Ordfront förlag

Miffy

Lånad bild

På 50 - talet började holländaren Dick Bruna skriva böcker om den lilla snälla kaninen Miffy och hennes vänner. Och jag har förstått att Miffy fortfarande är högst aktuell. Hon har hunnit få ett museum och en staty i Utrecht och en Miffy - shop. Barnbarnen trycker på gillaknappen.

Bokbloggsjerka 29 juli - 1 augusti

Så här skriver Annika idag: Jag älskar listor och jag skriver flera stycken varje vecka i alla möjliga sammanhang. Och eftersom jag vet att jag långt ifrån är ensam om detta fenomen så tänkte jag att veckans tema för jerkan ska vara just en lista-post. Svara genom att byta ut [blank] nedan mot det som du håller kärt, eller varför inte något som du verkligen inte klarar av. Endast fantasin sätter gränser… Topp [blank] [blank]. Jag gillar också listor i alla möjliga sammanhang. Här kommer några:

Topp 10 landsbygdsskildringar 

  1. Hitom himlen  av Stina Aronson. 
      Norrländsk landsbygd.
  2. Elias Portolu av Grazia Deledda. 
      Landsbygden på Sardinien.

  3. De osynliga  av Roy Jacobsen. Ö utanför nordnorge. 
  4. Gånglåt av Elin Olofsson. Norrland. (Läsning pågår)
  5. Norrländsk akvavit av Torgny Lindgren.
  6. Fält utan slut av Nguyen Ngoc Tu. Sydvietnam.
  7. Utrensning av Sofi Oksanen. Estnisk landsbygd. 
  8. Bön för de stulna av Jennifer Clement. 
      Mexikansk landsbygd.
  9. Fru Marianne av Victoria Benedictsson. 
      Skånsk landsbygd  
10. Korparna av Tomas Bannerhed. Småland

Top 9 systrar

1. Rødby - Puttgarden. Jane och Tine  Helle Helle
2. Den drunknade. Marina och Stella. Therese Bohman
3. De osannolika systrarna Mitford.  Cecilia Hagen
4. Å, alla dessa kära systrar  Ebba Witt - Brattström
5. Det blåser på månen. Dina och Dorinda.  Eric Linklater
6. Vanessa och Virginia. Susan Sellers
7. Stolthet och fördom. Fem systrar Bennet.  Jane Austen
8. En halv gul sol. Tvillinsystrarna  Oleanna och Kainene
        Chimamanda Ngozi Adichie 
9. Två par systrar (Systrar olika som bär) 
    Ruth och Lucille  Marilynne Robinson


Top 9 absoluta favoriter

1. Thomas Hardy
2. Virginia Woolf
3. Edith Wharton
4. Harry Martinson
5. Kerstin Ekman
6. Henry James 
7. Ebba Witt - Brattström
8. George Eliot 
9. Viktoria Myrén  

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"

Veckans dolda skatt finns till och med i dubbla exemplar; ett i hemmet och ett i sommarhuset. Men - är den läst för det? Svar: Nej. Jag har inte kommit längre än till sidan 106 vilket är ungefär 1/6 av boken. Jag talar om Middlesex av Jeffrey Eugenides. Han är kanske mera känd som författare till Virgin suicides, men det var Middlesex han fick Pulitzerpriset för. Egentligen verkar Middlesex hur intressant som helst. En släkthistoria om en grekisk familj som utvandrar till USA. Berättelsen tar sin början på 1920 - talet och sträcker sig fram i mera modern tid.

I det yttersta

"Jag vill in och krafsa i det förbjudna. I varför vi  gör som vi gör, vad som driver oss människor – det fascinerar mig. Jag vill att böckerna ska bäras av ett undertryck i texten, av stämningen. Texten som ett utsnitt av livet som man kliver in i, och sedan, efter sista sidan kliver ur. Och så den där viljan att veta hur det går. De bästa böckerna lever kvar i en. Jag vill att mina romaner ska vara så."
Så säger författaren Viktoria Myrén. Och hon lyckas verkligen i sina intentioner. Jag var väldigt förtjust redan i hennes förra roman i en familj finns inga fiender. Den senaste romanen I det yttersta möter vi fyra personer - jag vet inte om en kan kalla dem vänner egentligen - som tänker sig att tillbringa en weekend på Söderskär, en ö i yttersta havsbandet. Det går sådär. Huvudpersonen, Hannes,  som allt egentligen kretsar omkring är mestadels frånvarande. Han har vuxit upp på Söderskär och nu vill han komma tillbaka efter att ha varit borta därifrån i femton år. Med sig har han flickvännen Nora, som kommer från Iran. Hon är stor och frodig och raka motsatsen till den kontrollerade Kim som aldrig inmundigat en matbit för mycket. Hennes pojkvän Marc är romanens blekaste figur. Han är obekväm med hela situationen och vantrivs i naturen. Nora och Hannes har varit tillsammans tidigare och deras mammor var goda vänner. Alla döljer de saker för varandra. Nora har ljugit om det mesta för Marc. Kim har gått till Hannes mamma för att utröna ett och annat och hon får veta mer än hon egentligen vill. Jag ska inte avslöja mera. Men på några dygn händer det mycket på ön. Det allra mesta händer dock i de olika personernas inre. Romanen speglar även de olika karaktärernas förflutna. Viktoria Myrén skildrar de yttre och inre stormarna alldeles utmärkt. Jag förlorar tidsuppfattningen och tappar upplevelsen av ljus och mörker. Noras förtvivlan är smittsam; även Hannes. Kim är mera oåtkomlig och Marc mest förvirrad. Så mycken existensiell ensamhet och förvivlan så väl skildrad. Och så poetiskt.
Jag fortsätter med den tredje romanen Iris från 2011 som jag inte läst tidigare.