Tisdagstrion v. 24 2024: Tre böcker i samma typ av miljö

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 24: Tre böcker i samma typ av miljö.

Miljön behöver jag inte tänka länge på: Det blir Tokyo. Och när jag i efterhand ser på mina val ser jag att  alla tre handlar om människor som sysslar med ord och språk på olika sätt.

1. Alla nattens älskare av Mieko Kawakami håller jag just på att läsa. Den tilldrar sig i Tokyo och handlar om den 34- åriga frilansande korrekturläsaren, Fuyuko Irie, som vi såg mobbas i smakebiten från i söndags. Hon har alltså blivit frilansare men hennes sociala liv har inte precis blivit bättre. Hon ser sig i spegeln och tänker:bedrövlig. 

2. Territoriella anspråk av Frans Wachtmeister. Protagonisten i romanen är översättaren Hans, som arbetar på det största konstmuséet i Tokyo. Han är inte speciellt entusiastisk över sitt arbete där han nu har så många tekniska hjälpmedel att tillgå att arbetet inte längre kräver så mycket. Han är duktig på japanska men lärprocessen har avstannat. Han får i uppdrag av sin chef att hämta en tysk forskare på flygplatsen Narita. Han blir mycket förtörnad när han inte får ta firmabilen utan måste använda sig av tunnelbana.

3. Twinkle, twinkle av Kaori Ekuni är en mycket speciell roman av en författare jag gärna skulle läsa mera av. När vi först möter det unga paret Shoko och Matsuki har de varit gifta i tio dagar. De delar en liten lägenhet med den lila mannen på en akvarellmålning av Cezanne och en jättepalmlilja som de fått av Mutsukis vän och älskare, Kon, i bröllopsgåva. Shoko sjunger för den lila mannen och är noga med att jättepalmliljan får socker i sitt te. Mutsuki är läkare och homosexuell. Shoko är översättare.

Boktriss v. 24 2024: Bokstaven Å

Mias bokhörna: Boktriss v. 24: Bokstaven Å

Manlig karaktär: Åke och hans värld av Bertil Malmberg. Åket är 6 år och ganska ängslig. Tursamt nog har han en tuff kompis som heter Kalle Nubb.

Kvinnlig karaktär: Åsa - Hanna av Elin Wägner. Boken stod i föräldrarnas hylla och jag läste den tidigt och tyckte att den var spännande. Har läst om som mera vuxen och tyckte då att den är ganska kuslig.

Barn, djur, serie: I Husmoderns död och andra texter av Sara Danius förekommer ålen i en essä om Bonniers kokbok. Uttrycket Hal som en ål känner väl de flesta till. Och nog är det förenat med en hel del besvär att flå en ål

En smakebit på søndag v. 23 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit kommer fårn Alla nattens älskare av Mieko Kawakami s. 13

" När jag fortsatte att inte prata med någon hörde jag hur de andra vid minsta lilla tillfälle viskade om mig. Flera kolleger använde en intern jargong som de inte trodde att jag skulle lägga märke till och skämtade om mig och och skrattade åt mig mitt framför näsan på mig. När den stämningen väl hade upprättats blev nästa steg att de ställde mig en massa direkta frågor som inte hade med arbetet att göra. Ska du inte gifta dig? Varför ska du inte det? Vad gör du när du är ledig? När jag svarade att jag var hemma hummade de nickande och skrattade och frågade var jag gjorde av pengarna jag tjänade. Sedan följde den ena frågan på den andra. Jag blev tyst för jag visste inte vad jag skulle svara, och tjejerna runt omkring som hade lyssnat på oss med blickarna hela tiden fästa på sina datorer knep ihop läpparna och skrattade i mjugg."

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 23 2024

MIN    

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Häng på! Och länka i kommentarsfältet!"

"När jag vandrar runt mitt i natten kommer jag att tänka på att Mitsutsuka - san en gång sa att det säkert beror på att världen blir hälften så stor på natten." Ur Alla nattens älskare av Mieko Kawakami.

Fem en fredag v. 23 2024: Struktur

elisamatilda: Fem en fredag v. 23: Struktur 

1. Vilken är den minst organiserade delen i ditt liv? Mitt rum
   
2. Vilken är det mest organiserade delen i ditt liv?   Programverksamheten
   
3. Hur bra hanterar du rutiner som ändras? Om jag tycker att det finns en bra anledning att ändra rutinen så är det helt OK!
   
4. Vad gör du med oväntad oplanerad tid? Den fylls snabbt på ett eller annat sätt. Eller inte alls.
   
5. Hur strukturerad är du vanligtvis? Vad det gäller mig själv är jag ganska strukturerad i allmänhet. Men omgivningen kan ju vara svårstrukturerad
   

Veckans kulturfråga v. 23 2024

enligt O: Veckans kulturfråga v. 23: Vilken musik gör dig riktigt glad? Det är inte de glada visorna i regel. Jag sjunger till allt möjligt. Om jag sjunger. Janis Joplin, Me and Bobby McGee, Albin Lee Meldau, Leonard Cohen, läsarsånger, fina psalmer, barnbarnens sånger, till exempel När julen kommer till bondens hus som jag först hörde framföras helt underbart av yngsta barnbarnet. Hans storasyster lärde mig En liten båt.
 

Svärmodern

Det här var rena rysaren. Jag har inte läst något av Moa Herngren tidigare men jag har förstått att hon skriver mycket om relationer. Svärmodern handlar om Åsa Berg som far omkring och håller föredrag om kommunikation. Men i den allra närmaste omgivningen fungerar inte hennes teorier. Hon har varit ensamstående mor till Andreas sedan han var två år och barnafadern tågade ut ur relationen och rakt in i nästa. Den hade kommit en bit på väg för danska Helle var redan gravid. Ingen lastar precis Janne för detta. Han är ju karl. Åsa kämpar för att sonen inte ska behöva sakna något under sin uppväxt. Inte konstigt om mor och son kommer att stå varandra nära. Åsa är ett resolut och handlingskraftigt fruntimmer som kanske inte alltid hinner tänka sig för. Andreas träffar sin blivande hustru, Josefin, och under jakten på boende mellanlandar de unga tu hos Åsa. Ingen bra situation när ett vuxet, utfluget barn flyttar hem igen och därtill medför en svärdotter. Men de hankar sig fram. Åsa begår en blunder när hon ska tvätta och går in i sonens rum och hittar svärdotterns jacka som behöver tvättas. När hon tömmer fickorna hittar hon något hon inte borde ha känna till. Svärdottern skummar av vrede. Med en viss rätt, tänker jag. När lille Sam föds får mormor gripa in och skjutsa fram och tillbaka till BB. Men sedan glömmer hon att lämna förlossningsrummet och låta föräldrarna välkomna barnet i lugn och ro. Inte bra, tänker jag. Men varför tar ingen till brösttoner och ber henne gå ut? Det tycker jag hela tiden. Varför är folk inte tydliga mot henne? Förrän de tar till storsläggan och helt enkelt utesluter henne ur gemenskapen. Utstött ur gruppen. Till råga på allt är Jossans mamma, Stina, Åsas bästa vän sedan långt tillbaka, men hon sluter naturligtvis upp bakom sin dotter. Tack och lov har Åsa mycket att göra på sitt arbete och det håller henne på benen. Turerna är många och invecklade och jag läser under stigande indignation. Åsa blir någon sorts syndabock, tycker jag. Andreas kan inte ta hand om sina skuldkänslor och det får modern klä skott för. Jossan är svartsjuk och possessiv och vill inte dela med sig av Andreas till hans mor. Åsas göranden och låtanden utsätts för tolkningar från all håll och kanter. Stina kan ibland tycka att hon behandlas orättvist. Men det går över. Janne, däremot,  dammas av och deltar i familjesammankomsterna som om ingenting hänt under alla de år han glömt bort att vara pappa åt Andreas. Svärmodern borde fungera utmärkt i en läsecirkel. Jag inser att det är meningen att en ska förfasa sig över svärmor, men jag tycker inte att det är så enkelt. Och jag har vissa invändningar mot slutet. Varför hänga på kapitel där sonen, svärdottern och barnbarnet för ordet. Som så ofta är slutet som är svårt att få till. Och vad händer under alla de femton år som förflyter innan det är dags för slutet? Svärmoder Åsa är jobbig - inte tu tal om saken - men svärdottern går inte av för hackor heller. Intressant är det i alla fall.

Jag lyssnade på boken på Storytel i uppläsning av Charlotta Jonsson. Undrar hur jag upplevt Svärmodern om jag läst boken i svartskrift?