A ROOM OF MY OWN

tisdag 28 maj 2024

Mannen i båten

Berättare i Per- Olov Enquists novell Mannen i båten (undertitel: Historien, som jag berättade den för Mats) är en pojke på nio år. Hans bäste vän är Håkan tio år. De båda har stått vid Bursjön och iakttagit flottarna som hanterar stockarna som kommit norrifrån. Det tar inte männen lång tid att rensa sjön, men det blir alltid några stockar kvar som kört fast på olika sätt. De kallas sladden. Pojkarna bestämmer sig för att gömma undan tre stockar. Sagt och gjort. De leder in stockarna i ett dike som mynnar i sjön och kamouflerar dem. När flottarna givit sig av för gott och tagit sladden med sig skrider pojkarna till verket. De spikar ihop en flotte av stockarna och utrustar den till och med med segel; ett lakan mellan två störar. Och så ger de sig iväg. Vågorna är högre än de trott och vattnet kallare. Håkan gör en överhalning och hamnar i vattnet. Pojken ser Håkans ansikte i vattnet och sträcker sig efter honom. Sedan försvinner verkligheten för berättaren. När han vaknar till är det natt och månsken. Han fryser och Håkan, som är våt, sitter ihopkurad med ryggen mot honom. Vinden har mojnat och månen lyser. Snart hörs årtag. En okänd man kommer roende österifrån och glider upp bredvid flotten. Mannens ansikte blir aldrig synligt. Mannen tar Håkan med sig och berättaren sitter häpen kvar. Det blir morfar som så småningom hittar pojken och för hem honom. Därefter blir pojken ordentligt sjuk. När han äntligen frisknar till ger han sig ut och söker efter Håkan. Systematiskt går han igenom den obebyggda östra sidan av sjön men finner inget annat än en trasig båt. Men en natt när han olovande lånat morfars båt och är ute och ror i dimman i sitt outröttliga sökande stöter han båten med mannen igen. Och Håkan. Därefter har berättaren fått sitt svar. Han känner att något betydelsefullt hänt i hans liv. Han har tagit i stort steg i sin utveckling. Inte ens morfar, som ilsket står på stranden, skrämmer honom. En stör som pojkarna haft för att staka sig fram med flotten har pojken med sig som bevis för att han mött den andra båten. Han förstår slutligen vem mannen i båten var. Pojken tänker på Den flygande holländaren och andra liknande historier han hört. När morfar säger att han tagit isär flotten frågar han bara om morfadern tagit ur spikarna. Det har han. "Det var bra, sa jag. Annars hade gubbarna på sågen spiksågat och förstört ackordet."

Ugglans & Bokens Novellresan i maj: Västerbotten. Så glad jag blev när jag hittade en fin novell av PO Enquist i en bok i min hylla med titeln Noveller nu. En antologi från 50 - tal till 70 - tal.

måndag 27 maj 2024

Boktriss v. 22 2024: Bokstaven V, W

Mias bokhörna: Boktriss v. 22: Bokstaven V, W

Manlig karaktär: Vilhelm hyr en lägenhet av Clara i Malmö vid Folkets Park i kriminalromanen Clara av Jens Lönnaeus. (Titeln är klickbar.)

Kvinnlig karaktär: Vera och Vanna heter flickorna i Anne Swärds roman Vera

Barn, djur, serie: Villervalle i Söderhavet av Bengt Danielsson. Bilderbok från 1957 som blev serie och film

Selfie v. 22 2024: Sömn

Klimakteriehäxan: Selfie v. 22: Sömn

1. Pyjamas, nattlinne eller naken? Pyjamas. Om jag försöker mig på ett nattlinne sitter det som ett strypkoppel runt halsen på mig på morgonen.

2. Lämplig temperatur i sovrummet för att du ska sova gott? Svalt

3. Hur mörkt ska du ha det? Så mörkt som möjligt. Och tyst.

4. Hur många kuddar har du i din säng? Tre. Två med olika fasthet och en pöl

5. Hur många timmar sover du per natt, ungefär? Skulle säkert behöva sova minst 8 timmar, men det blir nog ungefär hälften.

6. Sover du i ett sträck eller vaknar du och somnar sedan om? Vaknar flera gånger varje natt. Somnar om för det mesta

7. Drömmer du? Inte så sällan. Alltid obehagligt på något sätt. Och vaknar med en kvardröjande känsla av obehag. Natten är inte min bästa tid på dygnet.

söndag 26 maj 2024

En smakebit på søndag v. 21 2024

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i bloggutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan att för den skull spoila något, förstås. Min smakebit v. 21 kommer ifrån Hyper av Agri Ismail.

"Deutsche Bank slutade höra av sig efter ett sista lätt avfärdande mejl ("Vi hör av oss så snart vi kan."), och efter några dagar kunde inte M:s kolleger fortsätta låtsas som om de inte märkt att M ägnade sina arbetsdagar åt att stirra på Outlook - ikonen. Det var ett självdestruktivt beteende, och både Jane och Naveen hoppades att de kunde få honom att sluta. "Okej, jag går nu, säg till om du lyckas med att nå nirvana eller vad det nu är du försöker åstadkomma", sa Jane när hon lämnade kontoret medan Naveen delade med sig av olika ordspråk på hindi. "Det rykte som du förlorat på en betelnöt kommer inte tillbaka även om du donerar en elefant", sa han försiktigt. - "Naveen. Vad fan är en betelnöt?" - "Det är något man tuggar i Indien. Man gör pan masala av det. Som tobak." Fler smakebitar HÄR.

lördag 25 maj 2024

Veckans mening v. 21 2024

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord skriver så här: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Häng på! Och länka i kommentarsfältet!

" Det dröjde inte länge innan investmentbanker i hela City of London packade ihop och flyttade så nära London Stock Exchange som deras balansräkningar tillät, vilket frigjorde värdefull egendom i det som dittills varit kapitalets hjärta."

Ur Hyper av Agri Ismail

Arnold

Medan jag läste om Honorine Hermelin och de andra kvinnorna på Fogelstad stötte jag på Emilia Fogelklou också. Hon var där och föreläste och medverkade i tidskriften Tidevarvet. Emilia Fogelklou var teolog och översättare och höll föreläsningar i psykologi. Hon var mycket god vän med Elin Wägner och Klara Johansson, 1875 - 1948, litteraturkritiker och essäist. I min bokhylla står sedan länge Emilia Fogelklous roman Arnold från 1944. Nu var det äntligen alldeles rätt tid för den. Den kom i ny upplaga 2009 och då är den placerad bland biografierna vilket är helt rätt. Den handlar om Emilia Fogelklous man, Arnold Norlind, 1883 - 1929, docent i geografi och Danteöversättare. Han skickade sina översättningar till EF och bad henne läsa. Jag blev lite förvånad över att den blyge tillbakadragne mannen utser en vilt främmande människa till sin läsare. Och i följebrevet använder han skrivningen "Du skall.." Åren går. Båda arbetar, forskar, föreläser, reser och skriver. Utöver allt detta skriver de dagbok och brev. En gång sammanstrålar de i Berlin och har några väldigt roliga dagar där. De är som två stora barn och funderar på att fortsätta till Italien i stället för att åka hem till sina respektive arbeten. Det är ingen omtumlande förälskelse från någondera hållet. Arnold Norlind har identitetsproblem. "Min kropp är man min själ är kvinna", skriver han. Men han har haft ett par förhållanden och är en gång nära att gifta sig med Flora som han vandrat i bergen med, men backar ur i sista minuten. Typiskt nog fortsätter flickan han sviker att vara hans vän och är glad över att ha honom som sin vän. Arnold Norlind var inte passionerad men innerlig. Han var en genuint god människa som aldrig framhävde sig själv; en ljusgestalt. Erik Hjalmar Linder säger om honom "...här talar en själ som i renhet och okuvlighet liknar en låga." Jag kom under läsningen att tänka på Idioten av Dostojevskij. Emilia Fogelklou och Arnold Norlind gifter sig1922 . Emilia är 44 år, fem år äldre än Arnold, men båda drömmer om barn. Även sedan Arnold fått veta att han har tuberkulos i strupen. Han får ett år på sig att leva. Men det blir sju. Och de båda makarna blir mästare på att leva i ögonblicket. Arnold arbetar mycket hårt. Han tror på viljans kraft. Vill man inte bli sjuk så blir man inte sjuk. Men när de ska flytta in i sitt lilla nötskal till hus i Jakobsberg överanstränger han sig med att bära alla bokkartonger som måste pulas in i huset. Redan som barn blev han vegetarian sedan ha sett hur familjen åt upp hans lekkamrat, ett litet lamm. Nu magrar han kolossalt men har förvånansvärt god kondition. Han gillar att röra på sig och trampar på jorden med lätta fötter; liksom tyngdlös. Emilia och Arnold känner sig fria i varandras närhet. Båda är mystiker och forskare. Under långa tider får inte Arnold säga något. Men han kan säga "Vov" utan att anstränga halsen, så det gör han. Emilia läser högt för honom. Mycken kommunikation är ordlös. Arnold känner på sig när Emilia är orolig och sorgsen om natten och plötsligt sitter han där vid hennes sängkant. När han blivit i stort sett helt sängbunden skriver han det han kallar sitt "andliga testamente". Det lilla häftet fick titeln Från min veranda: meditationer. Senaste upplagan kom 2020. I min bokhylla finns också Emilia Fogelklou, människan och gärningen - en biografi skriven av Malin Bergman Andrews. Nu har jag umgåtts med det här överjordiska paret så länge att jag kommer att sakna dem. Nu ska jag läsa lite till i Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson där Emilia Fogelklou fått ett kapitel. Men - vad läser jag sedan?