Veckans mening v. 44 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."

"Som sextonåring började hon på hotell- och restaurangskolan i sin region, men ett år senare blev hon tvungen att avbryta utbildningen; hon var gravid och redo att sätta min storebror till världen, han som snart skulle bli alkoholiserad och våldsam, fången i en ständig loop mellan domstolen och polisstationen för att han antingen slog sin fru eller tuttade eld på busshållplatsen eller bänkarna på byns idrottsplats, jag ska återkomma till det." 

Från sidan 18 i En kvinnas frigörelse av Édouard Louis 

Fem en fredag v. 44 2022: Räknetal

elisamatilda: Fem en fredag v. 44 : Räknetal

1. Vad är fem saker du gjort den här veckan?

fikat på lokal med dotter och barnbarn, lyssnat på Per Ove Ehrling och hans hustru Anna - Karin Ehrling som översatt systrarna Brontë med äldsta barnbarnet (som numera ska bli översättare bredvid sitt kneg som marinbiolog), eldat upp en lax, läst Annie Ernaux, sett filmerna Omständigheter och Sinnenas tid

2. Vilka fyra känslor har du haft i veckan?

Vrede, längtan, nyfikenhet, sorg

3. Vad har du sett tre av i veckan?

Höstlöv, kastanjer, oxelbär

4. Vilka två saker har du i veckan blivit glad av?

Barn och Barnbarn, mötet med en god vän jag inte sett på länge

5. Vilket betyg får veckan, på en skala 1-5?

4; trots huvudvärk från helvetet

Helgfrågan v. 44 2022

Mia efterlyser i helgfrågan v. 44 med anledning av Halloween i måndags hemskheter i bokväg. Det är inte min starkaste gren, men jag hittade något exempel på bloggen. Det läskigaste jag läst är Färjan av Mats Strandberg. Den gick som sommarföljetong i Svd för en del år sedan och det var nog de mindre portionerna som gjorde att jag orkade igenom den. Färjan är det äckligaste och otäckaste jag läst. Jag hade ålagt mig att läsa den i rent studiesyfte. Den är välskriven och miljön är  utstuderat välvald, men allt detta slafsande och klafsande i blod och inälvor är groteskt. Det är lätt att sätta sig ini de stackars passagerarnas vettlösa skräck.

1793 av Niklas Natt och dag lyckas jag inte komma igenom. Jag är säker på att den är alldeles utmärkt, men jag kommer inte förbi de där likdelarna som flyer omkring alldeles i början av boken. Snabelsvärmarlarven på bilden stirrade ilsket på mig en vacker dag vid sommarhuset. Lyckligtvis hade den ine något emot att posera.

Veckans kulturfråga v. 44 2022

 

enligt O: Veckans kulturfråga v. 44: Vad läser du under läslovet?

Jag läser allt jag kan komma över av Annie Ernaux och hennes lärjunge Éduoard Louis eftersom jag ska presentera henne och hennes författarskap i ett sammanhang nästa vecka.

Stora lilla barnbarnet tipsar om Eget rum av Maria Gripe.

Lotten bor fortfarande kvar på nåder längst bort i den stora våningen tre trappor upp hos herrskapet där mamma arbetar. Då och då umgås hon  i smyg med familjens dotter, Marion.

Det något mindre lilla barnbarnet tipsar om Eragon av Christopher Paolini.

Första delen i fantasyserien om pojken Eragon och draken Saphira 

Tisdagstrion v. 44 2022: Bäst just nu

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 44: Bäst just nu

1. Mitt stora vackra hat av Elisabeth Åsbrink

En biografi att tycka mycket om. Jag lyssnade - och lyssnar igen - på författarens egen inläsning. EÅ tillför något med sin egen uppläsning. Och vilken läslust en får att läsa mera om och av Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren och alla författare hon omger sig med i Hörby, Köpenhamn och Paris

2. Skred av Sara Strömberg

Har jag just läst ut men inte skrivit om ännu. Gillade precis som i Sly Person - och miljöskildringen. Protagonist är journalisten och antihjälten Vera Bergström som känner sig väldigt singel och ensam när hon far omkring och söker efter försvunne Jonte Andersson.

3. 2. Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson

HJ har prövat på en mängd arbetsplatser; datortek, bageri, McDonalds, restaurang, finrestaurang, skrivpedagog, hotellkök, kommunalt storkök, författare med mera. Ett poetiskt CV sägs det på baksidan av boken. 

Mitt stora vackra hat

Elisabeth Åsbrink har blåst nytt liv i Victoria Benedictsson, född Bruzelius. I timmar har jag njutit av hennes egen inläsning av Mitt stora vackra hat. En biografi över Victoria Benedictsson. Inte nog med att hon väcker nytt intresse för VB - hon stimulerar till vidare läsning av åtskilliga nordiska författare som figurerar omkring författaren från Hörby; Amelie Skram, Herman Bang, J P Jacobsen, Hans Jæger, Ola Hansson m. fl. Och naturligtvis vill en läsa mer om och av VB. I Åsbrinks biografi möter oss en kvinna i ett olyckligt äktenskap med fem styvbarn. Det äldsta av dem, Matti, blir hennes vän för livet. Samvaron med de övriga styvbarnen fungerar också bra. Men den egna dottern, som påminner om maken som hon inte älskar, får uppfostras hos mormor. Axel Lundegård, hennes 11 år yngre författarkollega och vän, förebrår henne hennes kyla. Hon borde reflekterat över att hon gift sig med den 30 år

äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson, för att komma hemifrån sin egen svala mor och fadern Thure som definitivt satte stopp för hennes drömmar om att gå på Konstfack där hon fått en plats. VB avskyr över huvud taget Hörby och livet där. Hon vill vara författare bland författare i Köpenhamn och Paris och åker iväg så ofta hon kan. Hur kom en från Hörby till Köpenhamn på den tiden? Makarna delar på sig inom äktenskapet och VB får hyra ett par rum av maken. Han betalar inget uppehåll till henne och hon har ständigt ekonomiska bekymmer. Hennes goda vän Ellen Key hjälper henne ibland. Elisabeth Åsbrink berättar om vad som sker i omvärlden under den livliga andra hälften av 1800 - talet. VB sätts in i sitt sammanhang. Bland annat rasar den segslitna sedlighetsdebatten där många deltar med liv och lust. I Skåne bildar en handfull yngre författare gruppen Det unga Skåne. Den består av Victoria Benedictsson, Ola Hansson, Stella Kleve och Axel Lundegård. Stella Kleve är en pseudonym för den unga Mathilda Kruse från Sösdala. De vill föra det moderna samhället in i litteraturen. Som de två stora exponenterna för Det moderna genombrottet i Nordens litteratur räknas Strindberg och Victoria Benedictsson. VB skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren. VB:s egen kärlekshistoria med Georg Brandes framstår i ett nytt ljus. Den tycks präglas mycket av VB:s rädsla för sin egen sexualitet och Georg Brandes framstår som mindre av en förförare än åtminstone jag uppfattat honom. EÅ använder sig av många citat ut VB:s Stora boken 1-3. VB (1850 - 1888) skriver om allt och bland annat sina humörskiftningar. Hennes tankar rör sig ofta om döden och när en god vän skaffar henne morfin känner hon sig bättre till mods. Då har hon möjligheten att välja. Tror hon. I litteraturförteckningen har en goda möjligheter att välja vidareläsning. VB står så levande för mig att jag verkligen tänker fortsätta läsningen om och av. Kanske finns Fru Marianne kvar att se på Öppet arkiv. I alla fall finns både den och Pengar att köpa och låna liksom hennes folklivsskildringar från Skåne. Fredrik Böök har skrivit en biografi om VB liksom Margareta Sjögren - Olsson, Birgitta Holm, Lisbeth Larsson, Nina Björk, med flera. Material saknas inte. Synd att VB inte fick uppleva hur hennes berömmelse växte och den betydelse hon kom att få. Hon var ju faktiskt ganska karriärlysten mitt i all sin osäkerhet. En fantastisk inläsning av en mycket intressant biografi om en fascinerande kvinna och författare. Eller tvärtom, om VB fått säga det själv. Författare och kvinna.

En smakebit på søndag v. 43 2022

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar  HÄR.

"Bosse Smed. Det var så de kallade honom, ingen visste riktigt vad han egentligen hette i efternamn. Till vardags kämpade han med att försörja sig som smed i Huså, men så länge jag hade känt till honom hade han också varit en av Jämtlandspostens inrapportörer. Tidigare, medan nattdesken fortfarande existerade i Östersund, fanns det många gubbar med stort kontaktnät som ville hänga runt lokaltidningen. De ringde för att tipsa, skvallra, skrävla, skälla, fyllesvamla, erbjuda fotografier de tagit på någon olycka eller bara snacka skit. Minst en gång per kväll slängde nattchefen luren i örat på någon dåre efter diverse kontroverser, men oftast tjänade vi på att ha de där extra ögonen ute i lokalsamhället. Jag saknade den tiden, och Bosse var alltså fortfarande kvar. Han tjänade ingenting på att hjälpa oss mer än möjligen spänningen. Vem som helst skulle dö tråkdöden av att tillverka krokar, konsoler och vedkorgar hela dagarna."

Från sidan 99 i Skred av Sara Strömberg