En vinter på Mallorca

Vintern 1838 -1839 vistades George Sand, hennes två barn och "vår sjukling" (Frédéric Chopin) på Mallorca. Det som skulle bli en himmelsk tillvaro blev en helvetesvandring och resulterade i boken
En vinter på Mallorca.
Boken är en reseskildring. George Sand tar upp historia, geografi, arkitektur, folkliv, seder och bruk; hon beskriver de vackra folkdräkterna, språket, som hon tycker är mycket välljudande, sången och musiken. Hon iakttar samhället och böndernas villkor. På Mallorca finns ingen medelklass. Egentligen ägs all mark av judar. Hennes antisemitism överraskar mig. Kanske ger George Sand uttryck för den åsikt som rådde allmänt i Frankrike vid samma tid - femtio år före Dreyfusaffären?
Mallorkianerna är väldigt religiösa, men de tycker sig inte ha några medmänskliga skyldigheter. De är obarmhärtiga mot den udda familjen och särskilt mot "vår sjukling". Ingen vill hjälpa dem eller ha kontakt med dem.
Men alla skor sig på dem ekonomiskt.
Chopin - som inte nämns vid namn på något ställe i boken - komponerar några av sina finaste stycken under den här tiden. George Sand skyddar honom på alla sätt.
George Sands dom över mallorkianerna är hård. De lever ett meningslöst liv utan kontakt med resten av mänskligheten. Människor ska leva med varandra "... ty vi är som barn ur samma sköte som kanske kivas och till och med slåss men ändå inte vill lämna varandra."
Det är berättelsens barnsliga men uppriktigt menade sensmoral enligt George Sand själv.

Inte bara Strindberg

Det är inte bara August Strindberg som ska uppmärksammas 2012
Det är 200 år sedan Charles Dickens (1812 - 1870) föddes. Läs om Dickens´liv och verk HÄR

I Att tro på Mr Pip berättar Lloyd Jones om hur Lysande utsikter får barnen på en krigsdrabbad ö att använda sin fantasi och hålla modet uppe. Till slut engageras även deras föräldrar.

Gästen av Niklas Rådström berättar historien om hur H C Andersen gästar Charles Dickens men inte förstår när det är dags att åka hem.

Lars Ardelius´bok I vitögat innehåller biografiska noveller . Där finns bl. a. en som handlar om Dickens på turné i USA.

Under 1800-talet fanns det något man skulle kunna kalla diktarfurstar skriver litteraturkritikern Ruth Halldén i Radikaler & viktorianer. Tyskland hade Goethe, Hugo fanns i Frankrike och Tolstoy i Ryssland. Så fanns det Charles Dickens i England. Och han lästes av såväl fattiga som rika. Och andra författare som Dostojevskij och Tolstoj. Vem var då Charles Dickens? Var han en lycklig människa? Hur blev han mottagen? Ruth Halldén funderar.
Enorma mängder har skrivits om Charles Dickens .
Och otaliga är de författare som skrivit och skriver i Dickens anda.
Sarah Waters och Michael Faber är bara ett par exempel från senare tid.

Program för firandet: Dickens Fellowship

Aurore och Chopinsky

Nu har jag läst
Paris på de älskandes tid av Knut Ståhlberg som helt klart blev lite kär i Aurore Dupin alias George Sand.
Och han är ju som sagt i gott sällskap. Boken är mycket lättläst och informativ.
Knut Ståhlberg är bosatt i Paris sedan 1945 och känner väl till de olika miljöerna. Han har också läst åtskilligt av det myckna som skrivits om George Sand. För att inte tala om hennes digra brevväxling. Litteraturlistan ger besked.
Det känns som om boken till större delen handlar och kärlekssagan mellan George Sand och Chopin även om många andra relationer också finns med.
Chip, Chop, Chipette eller Chopinsky är barnens namn på Chopin.
Sonen, Maurice, upplevde alltid Chopin som en rival om moderns uppmärksamhet.
Dottern Solange kom lite väl bra överens med Chopin som alltid tog parti för henne.
George Sand själv hade svårt för sin dotter. Och känslan var förmodligen ömsesidig.
Tre revolutioner fick George Sand uppleva; 1830, 1848, och 1870. Men inte blev det bättre och George Sand var mycket besviken på politiken. Hon var också ganska besviken på kärleken.
Liksom de andra romantikerna trodde hon på en kärlek som förenade känslans, kropparnas och intellektets samförstånd. Det var ju vackert tänkt, men känns som en tulipanaros.
George Sand diskuterar kärleken och äktenskapet med Honoré de Balzac och han bestämmer på stående fot att George Sand i själva verket är en man. Hon har gått utanför sin kvinnoroll och har en mans alla positiva drag (!). Den underlägsna kvinnans frihet försvinner automatiskt i och med äktenskapet enligt Balzac och den manliga delen av samtiden.
George Sands kärlek till Chopin sattes på hårda prov under de nio år som förhållandet varade.
För att förbättra Chopins klena hälsa flyttade familjen till Mallorca under en vinter och hade tänkt sig att där uppleva himmelriket på jorden. Det blev alldeles tvärtom nära nog ett helvete.
Chopin hade tuberkulos och lokalbefolkningen tyckte att det var likvärdigt med pesten.
Chopin/Sand gick inte i kyrkan; hon gick i manskläder och han hade långt hår. De hade allt emot sig. Men trots alla motgångar växte kärleken och skaparkraften hos dem båda.
Boken En vinter på Mallorca är något av det bästa George Sand har skrivit och går fortfarande att köpa på Mallorca även om bilden av lokalbefolkningen är allt annat än smickrande.
Tillbaka på Nohant - George Sands fädernegård - lever man sedan ett behagligt liv.
Åtminstone Chopin, barnen och alla gästerna som kommer och går som de vill och gör vad de vill när de vill och om de vill. George Sand är mor och far för dem alla och står i köket och kokar plommonsylt. Det är en alltför viktig syssla för att överlåta på någon annan, tycker hon.
En värdelös skulptör och lycksökare vid namn Clésinger uppvaktar Solange och blir den som orsakar att förhållandet mellan George Sand och Chopin tar slut efter en tid av diverse förvecklingar och dramatiska händelser.
George Sand var ingen teoretiker. Hon hade inget program för kvinnors frigörelse.
Men hon var ett exempel. Hon trodde att man kunde förbättra samhället för alla och sedan ta itu med kvinnans situation.
Chopin dör 1849 och vem gör monumentet över honom om inte den förhatlige Clésinger!
George Sand är inte närvarande varken under Chopins sjukdomstid eller vid begravningen på Père - Lachaise.
Frédéric Chopins musikaliska kvarlåtenskap är det verkliga monumentet över honom. Och hans omvittnat gudabenådade skicklighet som pianist.
1876 dör George Sand på Nohant; förmodligen av cancer. Hon blir begravd i den egna parken tillhörande slottet där far, farfar och barnen också vilar.
Hennes orädda vitalitet och kraftfulla personlighet kommer helt säkert att fortsätta att fascinera även i kommande tider.

Vilket häftigt fruntimmer!

Flera gånger har jag stött på namnet George Sand (1804 - 1876) när jag läst om Charlotte Brontë. De sägs ha vissa likheter.
Till slut blev jag lite nyfiken och tänkte att jag måste läsa något av denna George Sand om vilken jag endast visste att hon skrivit
En vinter på Mallorca under en vistelse där tillsammans med Frédéric Chopin.
Jag lånade hem Familjen Mauprat samt en biografi om George Sand skriven av André Maurois.
Och läser under stigande förvåning. Ingen roman av George Sand kan gå upp emot den om hennes eget liv.
Tidigt faderlös utsattes hon för moderns och farmoderns divergerande uppfostringsidéer. Till slut lyckades farmodern muta iväg modern till Paris och sedan blev det ganska fritt och lugnt för Aurore Dupin som hon egentligen hette.
När Aurore var sjutton år dog farmodern och Aurore ärver familjegodset Nohant.
1822 blir hon baronessan Casimir Dudevant. Under skandalösa förhållanden upplöses äktenskapet 1827. Sedan kommer baronessan loss.
Hon klär sig i manskläder för att bokstavligen och bildligen få större rörelsefrihet. Hon röker cigarr och tar sig rader av unga, veka älskare som hon tycker om att beskydda.
Eftersom hon måste försörja sig börjar hon skriva och det får ju bli under pseudonym. Ett mansnamn. Hon skriver en roman på sex veckor och börjar genast med nästa. Indiana är namnet på den första romanen. Allt som allt blir det ca sjuttio.
George Sand har ett socialt patos och arbetar för rättvisa åt de fattiga. Hon kämpar för kvinnans rättigheter och vänder sig mot äktenskapet som institution.
"Jag går dit jag vill utan redovisningsskyldighet för någon", sade hon
Trots sin manhaftighet ansågs hon mycket kvinnlig av många stora män som Flaubert, Balzac, Chopin, Musset och många, många andra.
Som författare blev hon mycket uppskattad av Turgenjev, Whitman och Tjechov.
Ellen Key uppskattade hennes syn på kärleken och äktenskapet.
George Sand och Victor Hugo var de mest lästa franska författarna under 1880-talet.
Utöver romanskrivandet och skötseln av fädernegården tog hon hand om barn, barnbarn och
hjälplösa älskare. Som om det inte vore nog med detta var hon en flitig brevskrivare.
20 000 av hennes brev finns utgivna i fem band.
Flaubert storgrät vid George Sands begravning och Victor Hugo skickade via ombud en hälsning som börjar så här: " Jag begråter en död och hälsar en odödlig."

Det är mycket Yorkshire nu.

I tisdags började TV-serien South Riding. En ung lärarinna kommer tillbaka till sina hemtrakter - en liten by i Yorkshire - med huvudet fullt av planer och nya idéer,
Konservativa krafter ser henne som ett oroselement.
Det drar ihop sig...

I en bokkasse i källaren hittade jag
Yorkshire i mina drömmar
av James Herriot
och erinrar mig den gamla TV-serien med de två roliga veterinärerna Sigfried (Robert Hardy) och Tristan (Peter Davison). James Herriot bygger sina böcker på de egna erfarenheterna som distriktsveterinär.

Och så var det familjen Brontë i Haworth i Yorkshire.
(På Wikpedia står det förresten att familjen Brontë har fått en krater uppkallad efter sig på
planeten Merkurius!)
Andra författare från Yorkshire är Reginald Hill, Peter Robinson och Lesley Horton

Jackson Brodie, private investigator i Kate Atkinsons romaner och TV-serien
Brottsplats Edinburgh som vi sett första avsnittet av idag. .
Jason Isaacs är en utmärkt Jackson Brodie i Case histories; De vilseförda på svenska.

Nytt år - ny radioföljetong

När skruven dras åt
En spökhistoria av Henry James. I femton delar.
Uppläsare: Hans Alfredson och Saskia Husberg.
Måndag 2/1 2012 P1 11.35
Sänds även kl. 19.35.

Bilden är lånad av P1

Les sœurs Brontë

1910 kom Les sœurs Brontë av fransmannen och katoliken Ernest Dimnet. Den har alltid funnits med på något sätt och nu har jag äntligen läst ett gammalt nött exemplar från 1927.
Författaren ägnar sig mycket åt familjen Brontës sorgliga historia som slutade med att den gamle prästmannen Patrick Brontë överlevde den sista familjemedlemmen (dottern Charlotte) med sex år.
Och ändå fick han sex barn, fem döttrar och en son. Sonen Branwell föreföll lovande, men gick ett tragiskt öde till mötes som alkoholist. Ernest Dimnet håller fadern ansvarig för sonens olycka. Och till viss del har han säkert rätt.
Över huvud taget skräder Ernest Dimnet inte orden. Han är djupt involverad i familjens öde; han är mycket empatisk i sin beskrivning av de tre mycket olika systrarna Charlotte (1816 - 1855) , Emily
(1818 - 1848) och Anne (1820 - 1849).
Charlotte var den pliktuppfyllande, ganska olyckliga, genialiska men tafatta författarinnan till Jane Eyre 1847, Shirley 1849 och Villette 1852.
Ernest Dimnet jämför henne med de samtida George Sand och George Eliot. Han menar att Charlotte Brontë egentligen var den mest begåvade. Men hon bodde i det avsides, lantliga Hawarth i Yorkshire och hade ingen hum om vad som tilldrog sig i världen än mindre om litterära teorier och strömningar.
Emily var den starka och stolta kvinnan som fann sin inspiration på heden. Och Svindlande höjder är helt visst en ren produkt av heden. Många av samtidens kritiker fann den frånstötande men Matthew Arnold och Charles Swinburne lyfte fram den. Och resten är ju som man brukar säga historia.
Den yngsta systern, Anne, var mild och god och hade blicken riktad mot himlen redan från början. Det viktigaste för henne var att inte vara till besvär. Men hon skrev Agnes Grey - en vidräkning med guvernantsystemet - och
Främlingen på Wildfell Hall där hon tar upp det problematiska med alkoholism. De båda romanerna väckte inte mycken genklang. Då.
Både Emilys och Annes romaner överskuggades helt av Jane Eyre.
För att återgå till Charlotte så avvisade hon en rad frierier. Bland annat det från den som senare skulle bli hennes man prästen Arthur Nicholls och som under första tiden i äktenskapet kallade Mr Nicholls i breven till väninnorna. Sedan blev det Arthur och därefter "min käre man".
De två sista åren i sitt liv var hon odelat lycklig.
Men hennes svaga fysik dukade under i ett havandeskap.
Ernest Dimnets bok Systrarna Brontë var engagerande att läsa. Han ser ur en annorlunda vinkel och med andra förtecken. Han lutar sig (klokt nog) mot The Life of Charlotte Brontë av
Mrs Gaskell som var väninna till Charlotte B. Den biografin kom ut redan 1857, två år efter Charlottes död. Det var hennes far som bett Elizabeth Gaskell att skriva.

Familjen Brontë. En brevbiografi är sammanställd av Juliet Barker.

Saints Innocents

28 december heter sedan gammalt Värnlösa (tidigare Menlösa) barns dag i den svenska kalendern. Liknande benämning hittar man i Danmark, Norge, Frankrike Tyskland (Kindleintag), USA och Holland.
Den bibliska berättelsen om barnamorden i Betlehem som kung Herodes anställde i akt och mening att oskadliggöra den nyfödde konungen av Juda.
Detta finns omskrivet endast hos evangelisten Matteus. Uppgifterna stämmer inte eftersom Herodes vid tiden för Jesu födelse redan var död sedan många år.
Därför måste han frikännas från barnamorden, men om han hade levat hade han varit fullt kapabel att utföra dem, enligt Alf Henrikson i Alla årets dagar.
Giotto utförde målningen.

Tredjedag jul. Dagens namn är Johannes

Årets 361:a dag
"Tredjedag jul var helgdag i Sverige (och Finland) till 1772, då Gustav III reducerade antalet lediga dagar rejält och avskaffade både tredje- och fjärdedag jul. Kungens skäl till reformen var omsorg om näringslivet: han var av den bestämda åsikten att svenska folket arbetade för lite, varför antalet fridagar måste minska. Reformen är ett klassiskt exempel på vad som i västeuropeisk historia brukar kallas ”upplyst despotism” (låt vara att Gustav III vid tillfället ännu hade långt kvar till verklig despotism/envälde).

Finns det religiösa skäl att fira tredjedag jul? Visst. Den som så önskar kan betänka att den 27 december av tradition är den dag då Jesu lärjunge Johannes, förknippad med Johannesevangeliet, Johannesbreven och Johannes uppenbarelser (det är i själva verket högst osannolikt att en och samme person har skrivit allt detta), brukar firas."

Utdrag från SvD:s historieblogg.

Bilden föreställer aposteln Johannes när han skriver sitt evangelium.

Hieronymus Bosch målade.

Unga Radioteatern 08.45

Alldeles som av en händelse lyckades jag sätta på P1 08.45 just när Unga Radioteatern startade sin serie
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten.
En dramatisering av
Mark Haddons bok om den autistiske pojken
Christopher som tänker utreda mysteriet med grannens döda hund.
Han har lika svårt att förstå den obegripliga omvärlden som den har att förstå hans speciella problematik.

Jag har inte läst boken men jag vet att jag kommer att följa Unga Radioteaterns serie i sex avsnitt.
Adam Pålsson heter ynglingen som spelar Christopher

Regnvädersfilm

Annandagen är ju filmdag.
Och eftersom det nu regnar och är grått så blev det så.
På TV2 gick i eftermiddags
Livet är underbart från 1946.
James Stewart och Donna Reed i huvudrollerna.
Regissör: Frank Capra.

Elak riking (Lionel Barrymore) dominerar staden; snäll, men fattig och godhjärtad man (James Stewart) utmanar honom understödd av vackra hustrun (Donna Reed).
En ängel av andra graden i färd med att förtjäna sina vingar känner sig föranlåten att gripa in.

Svartvitt (underbart!), sentimentalt, lite roligt om än med skräniga herrar som dunkar varandra i ryggen och hojtar åt Mr Martini att servera mer vin
En varm historia om att vilja det bästa för sina medmänniskor och faran med att vårdslösa med sina önskningar. Om man inte aktar sig kan de slå in!
Och man ska veta att varje gång en klocka klingar får en ängel sina vingar.
Tänk på det och kolla ryggen!
En och annan gång är det faktiskt välgörande med ett lyckligt slut.

Juldagsläsning

Juldagen brukar av hävd ägnas åt läsning av julklappsböcker endast avbruten av skinksmörgåsätning.
I år börjar vi med närläsning av 2012 års frökatalog.
Årets perenn 2012 är bolltisteln. Finns redan.
Porslinsanemon , jättetåtel, vit fingerborgsblomma, kantnepeta, och så vidare i all oändlighet. Det är väldigt roligt att planera så här års.
Kanske (läs: troligtvis) följer man inte planerna, men det gör ingenting.
Varför inte ett snödroppsträd, förresten? Eller ett ginkoträd? Eller en narrbuske???
Alla bilderna är lånade. I väntan på egna

God Jul!

Vitare än så här blev det inte.

Ny, spännande bekantskap

Ingrid gillade inte alls den del av polacken Marek Krajewskis Breslau-serie hon läst. Hon kommer inte att läsa fler delar. Jag har nu läst
Vålnader i Breslau och anmäler starkt avvikande mening. Jag var väldigt förtjust och väntar ivrigt på kommande delar. Visst är det mycket otäckt och våldsamt många gånger. Men jag tyckte att själva kriminalhistorien kommer helt i skymundan för miljö- tids- och personskildringen.
Man vandrar omkring i Breslau med den färgstarke antihjälten kriminalassistent Eberhard Mock i plommonstop. Mock dricker osockrat mintte mot sin eviga baksmälla; han drömmer mardrömmar och mottar ständiga snubbor av sin gamle far. Året är 1919.
Mock lider av sina krigsuppleveler. I trängda lägen tar han till antika texter för att lugna ner sig. Men jag undrar över hans kvinnosyn. Den är inte vacker.
Jag väntar på att få lära känna Eberhard Mock lite närmare. Han är definitivt en intressant person - komplicerad och överraskande.
Miljöerna är ruffiga men känns alldeles äkta. Tidsmarkörerna är många.
Man dansar skimmy; Freud och Jung är på tapeten liksom hypnos och telepatiska seanser.
Vålnader i Breslau borde kunna bli en alldeles utmärkt film.
Och om följande delar blir som denna borde man kunna gå på Eberhard Mock-vandringar i Wroclaw.

Marek Krajewski är född 1966 i Wroclaw. Han är specialist på klassisk litteratur och latin och mycket intresserad av hemstadens historia.
Litterära förebilder är Frederick Forsyth och Raymond Chandler

Öga och öra har skrivit en intressant artikel om hur Breslau i Tyskland blev Wroclaw i Polen.

Årets kortaste dag

Vintersolståndet kallas den tidpunkt då solen står som lägst på himlen på norra halvklotet. Då är dagen där som kortast under året. Vintersolståndet inträffar för närvarande den 21 december under skottår och året efter skottår samt den 22 december det tredje och fjärde året i skottårscykeln.
Vintersolståndet inträffar i år
22 december kl 00.38.
Från och med år 2018 inträffar dock vintersolståndet den 21 december även det tredje året i skottårscykeln.

Wikipedia och SMHI. Bild: Wikipedia

Sympatisk försvarsadvokat

Om jag någonsin skulle behöva en försvarsadvokat vänder jag mig med förtroende till Ferdinand von Schirach.
Utan knot skulle jag bekosta hans resa från Berlin. (Och kanske ett litet arvode också.) Jag gillar hans människosyn - bokstavligen och bildligen. Han ser människan och intresserar sig för hur hon fungerar. Och han är djupt intresserad av rättvisan och rättsväsendet även på ledig tid. Han förenklar ingenting; berättar sakligt och medkännande utan att någonsin förfalla till känslosamhet. Novellerna i debutsamlingen Brott (2009) är mycket olika men ändå lika såtillvida som att de är mycket märkliga. von Schirach har säkert valt ur sin praktiska verklighet.
Hans andra novellsamling, Skuld, har också kommit ut på svenska i år.
Ferdinand von Schirach är född 1964. Han har flera jurister och författare i familjen. I familjen finns också en farfar med ett förflutet som aktiv nazist. Politiska brott är också ämnet för von Schirachs första roman Der Fall Collini.
Läs mer på Offizielle Internetseite von Ferdinand von Schirach

Inkunabler till mor?

Carina Burman skriver i sin

krönika

i dagens SvD att julklappsboken ska vara rolig och överraska och inte vara något man köper själv.

Inga kärleksromaner till den som har hjärtesorg; inga bestsellers.

Skulle man vilja ha boken själv? Hur väl känner man mottagaren?
Eftersom kvinnor sägs älska det exklusiva kan mor få inkunabler. Eller diamanter.
Carina Burman och jag är helt överens om att årets julklapp alltid är en bok.
Inte som i år en matkasse. Hur kul är det med en hoper rotfrukter när man kunde fått en bok?
Själv önskar Carina Burman sig Uppsala domkyrkas historia i sex band.
Det gör däremot inte jag. Då tar jag hellre diamanten.

Raj och swaraj

''Mrs. Weston writes seriously, carefully compassionately; she is not interested in the glamorous East or in the boosting of this or that political creed; she writes for those who are emotionally involved in the country and who love it.'' Så skrev E. M. Foster om Christine Weston 1950. Fosters egen A passage to India kom ut tjugo år tidigare än Indigo. Anders Österling kallar Indigo "ett raspsykologiskt tvärsnitt" av samma förhållanden som i A passage to India.
Bakom lucka 11 i Ingrids julkalender döljer sig den presentation av Christine Weston och Indigo som fick mig intresserad.
Ingrid har också flera gånger talat om
Ferdinand von Schirach. Nu är jag nyfiken på hans Brott.
Den tyske advokaten är född 1946; verksam i Berlin och skriver noveller om brott.
Boken har sålts till ett trettiotal länder och filmatiserats för bio och TV.
Både Indigo och Brott följde med mig hem från biblioteket.

Den stora tomheten

2009 kom Jan Stolpes utmärkta nyöversättning av Albert Camus Främlingen.
När jag läst den skrev jag HÄR.
2010 kom pocketutgåvan som vi nu läst i läsecirkeln.
Här har Michael Azars mycket värdefulla efterord blivit förord.
Vill man välja en bok i en läsecirkel som man kan vara säker på att det blir diskussion om så ska man välja Främlingen. Den väcker en mängd frågor och tankar och det har den alltid gjort alltsedan den kom ut 1942.
1946 kom den första svenska utgåvan.
En deltagare hade haft boken som sin ungdoms stora läsupplevelse. Vid omläsningen fann han att mycket hade hänt sedan sist. Den mogne mannen läste en helt annan bok. Och han var besviken. Någon annan tyckte sig ana lite ånger hos Mersault medan andra saknade beskrivningen av araberna som människor. Och varför önskade sig Mersault många hatiska människor omkring sig när han lämnade det meningslösa livet? Hur hade hans tidigare liv gestaltat sig? Hur hade han blivit den han var? Varför märker man inte något av de historiska händelsern vid den här tiden i boken?
Någon tyckte att Frankrike fått väldigt många Nobelpris och att Camus inte borde ha fått det 1957. Hur ska man tolka den plågsamma scenen med den gamle mannen som piskar sin skabbiga hund men sedan smörjer in den skorviga huden med lindrande salvor.
Och hettan; den skoningslösa solen och det skarpa ljuset i bårhuset - vilken betydelse ska dessa tillmätas?
Det förefaller som om man borde läsa vidare. Till exempel Den första människan som är en självbiografisk roman och Pesten och Människans revolt.
I de senare titlarna har Camus närmat sig en mera humanistisk människosyn och det skulle åtminstone jag uppleva som en lisa.

Lovande debut

Psykologen och psykiatern Carl Jung urskiljer lite förenklat fyra olika människotyper:
Förnuftiga
Intuitiva
Kännande
Tänkande

Psykologen William Moulton Marston bygger vidare på Jungs teorier och konstruerar det s. sk. DISA-språket som Thomas Eriksson låter beteendevetaren Alex King använda sig av i samarbetet med polisen i debutromanen Bländverk. Läs mer HÄR på Thomas Erikssons hemsida.

Bländverk är en riktig bladvändare. Förhoppningsvis lever nästa del i serien upp till förväntningarna.

Årets längsta natt

Långt innan seden med luciatåg uppstod, var den 13 december en viktig dag. Lucianatten räknades länge som årets längsta natt. Trots kalenderreformen 1753, då vintersolståndet flyttades till 21-22 december, levde föreställningen om den särskilt långa lucianatten kvar. Enligt folktron var den natten farlig, övernaturliga makter var i farten och djuren kunde tala.
Helgonet S:ta Lucia, som gett dagens sitt namn, var en ung italienska som led martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien och i legenden sägs att hennes fästman angav henne för att vara kristen, efter att hon använt sin hemgift till mat åt de fattiga. Vid denna tid var det straffbart att vara kristen i det romerska samhället och hon dömdes till döden. Som hämnd stack hon ut sina ögon och skickade dem till angivaren.
S:ta Lucia är de synskadades skyddshelgon och resterna av henne kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig.

Den ljusprydda lucian, som kommer med en bricka på luciamorgonen, var från början en högreståndssed, och förekom framför allt i Västsverige.
Första gången vi hör talas om den svenska luciaseden är 1764 på Horns boställe norr om Skövde.

Melodin till luciasången är italiensk och handlar egentligen om en stadsdel i Neapel vid namn Santa Lucia. De svenska textvarianterna skrevs på 1920-talet. Namnet Lucia kommer av latinets lux = ljus. Uppgifterna kommer från Nordiska muséet

Tomten fick draghjälp

W G Sebald, Dikt, prosa, essä stod överst på listan över böcker som jag önskade mig i julklapp. Men - när jag hade läst Carina Burmans understreckare idag så ryckte det till i klickfingret! Och så fick tomten (alldeles oförtjänt) hjälp på traven. W G Sebald föddes 1944 i en liten alpby i Bayern 1944 och dog 2001 i en bilolycka i England. Imorgon, onsdag, är det på dagen 10 år sedan.

Boken som ges ut av Bonniers i Panacheserien innehåller Sebalds fyra stora verk, Svindel, känslor; Utvandrade; Saturnus ringar och Austerlitz
Läs hela understreckaren HÄR

Kris i Svenska Grönkålsakademien!

Svenska Grönkålsakademiens ordförande Sven Gustafsson har under två år underlåtit att odla och ansa sina stipulerade sex sträckmeter grönkål.
Grävande journalister har avslöjat missförhållandena.
Grönkålsakademiens ordförande befinner sig nu på turné i landet för att be akademiens medlemmar om förlåtelse. Han lovar att vända blad och ta nya spadtag.
Återvalet är i farozonen. En motkandidat med grönare fingrar kan mycket väl ta över rodret i Svenska Grönkålsakademien som bildades 1981 och har som syfte att sprida grönkålen över landet och att införa den halländska långkålen som riksrätt.
Dessa skakande nyheter står att läsa i dagens DN under Namn och Nytt.

Ann Heberleins nya, goda liv

Under en långsam men stadig tågresa till Stockholm hann jag läsa Ann Heberleins senaste bok Ett gott liv. Inte för att jag läste extra snabbt utan mera för att Ann Heberlein skriver så otroligt bra. Hon är filosofen som vrider och vänder på olika begrepp och som hela tiden lyckas finna alldeles rätt ord. Och Ann Heberlein är så beläst och har en otrolig kunskapsbank att ösa ur. Hon beskriver sitt liv strax före, med och efter Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (förläggarens val av titel). Hon berättar om sin upplevelse av lanseringen av boken och förläggarens roll i den. Och visst är hon kritisk. Men jag kan inte tycka att huvudsyftet med boken är att lämna ut förläggaren.
Jag är förvånad över rubrikerna. Eller - kanske inte.
Ett gott liv innehåller så mycket mera av annat och den lämnar mig inte för att jag läst sista sidan. Tvärtom.
Och jag ska definitivt läsa om Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och jag ska läsa En liten bok om ondska också och Det var inte mitt fel.
Och litteraturlistan i Ett gott liv erbjuder många intressanta titlar dessutom.

Anna med kanna

9 december firas Anna-dagen till minne av jungfru Marias mor Sankta Anna. I den svenska kalendern har hon firats den 9 december genom tiderna. Namnet är hebreiskt och betyder benådad. Denna dag ska julölet vara färdigbryggt (därav uttrycket Anna med kanna) och lutfisken läggas i blöt. Läs mer på Wikipedia
och Julen på Skansen

Tematrio - julklappsönskningar

Lyrans Noblesser undrar vad vi vill ha i våra hårda paket.
Jag önskar som följer:


1. Sebald, W G, Dikt, prosa, essä
1084 sidor; mycket för pengarna. Ett författarskap som jag är nyfiken på.

2. Rydén, Per, Den framgångsrike förloraren.
En värderingsbiografi över Carl David Wirsén
Han var ständig längre än någon annan; älskad av ingen omtyckt av få.
Och hans dikter är bortglömda, stackars man.

3. Woolf, Virginia, Ögonblick av frihet: dagboksblad 1915 - 1941
Saknas i min hylla. Virginia Woolf blir man aldrig klar med.

Slit och släp

1 568 ny böcker att ta ställning till! året.
Och det innan man ens hunnit med hela Höstens böcker 2011. Det är mycket nu. Med julen som står för dörren och allt.

Ovanligt fin bild på omslaget tycker jag.
Särskilt katten i ryggsäcken och katten med hatten som har tre kanter.

Redan på sidan 7 blir det jätteintressant när tre översättare jämför en text i oirginal och översättning.
Kan en översättning vara bättre än originalet? Vilka svårigheter möter när man försöker översätta en Stieg Larsson till främmande språk?
Vad går förlorat i en översättning?
Ska översättaren "hyfsa texten"?

Under rubriken Närproducerade framgångar talas det om vad lokala författare kan betyda för ortens bokhandel. Under förutsättning att bokhandlaren är vaken.

På sidan 439 presenteras illustratören till omslagsbilden, Yoko Tanaka.
Om bilden säger hon:" Den föreställer en del av mitt liv.
En bild som knyter an till en annan vertikalt men ändå i cirkel. Jag hoppas att folk förstår."
Hoppas kan man ju alltid.
Men fin är den.

Axess 2011:9

Axess magasin - idétidskrift på klassisk grund.

Senaste numret av Axess har Dante som tema. En man för vår tid är undertiteln.
Tre specialister på Dante funderar på vad Den gudomliga komedien betyder för dagens människor.

Sveriges främste Dante - kännare Eugène Napoleon Tigerstedt presenteras av Horace Engdahl som i sina anteckningar finner att han träffade sin lärare, Tigern, i litteraturhistoria och poetik för första gången den 4 september 1968 som student vid Stockholms universitet.

Torbjörn Elensky är gästredaktör för den del av Axess 2011:9 som kallas Dossier och behandlar religionens betydelse för dagens politiska värderingar.

Axess känns välgörande grundlig och gedigen.

To be or not to be

Finns bibliotek om tjugo år?
En antologi om framtidens bibliotek.

Men då finns de ju? En antologi om framtidens bibliotek förutsätter ju att framtidens bibliotek finns. Det tror recensenten Kristian Fredén . Och riksbibliotekarien Gunnar Sahlin. Men hur ser de ut - biblioteken? Vad innehåller de? Och vad kallas de? Ordet bibliotek kommer från grekiskan och betyder boksamling. Finns ordet bibliotek om tjugo år? I sin rätta bemärkelse.

Outsidern Stagnelius

Erik Johan Stagnelius dog ung - bara 29 år.
Hans korta liv är i långa stycken en gåta för eftervärlden liksom den egentliga dödsorsaken.
Stagnelius´diktning är också gåtfull; tragisk och romantisk.

Så här skriver Göran Hägg i Den svenska litteraturen (1996)
"...som poetisk stjärna är han fullt i klass med dåtida europeiska storheter som Coleridge, Keats och Shelley på engelska, Hölderlin och Novalis på tyska eller Leopardi på italienska".


I år har Stagnelius´ Samlade verk kommit ut på Atlantis förlag i fem band.
Under december kommer också pocketutgåvan.

Den sätter jag på önskelistan!

På Sällskapet Stagnelii Vänners hemsida hittade jag bland annat:

Endymion

Skön, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så ljuft i Månans strålar.
Nattens ångande vindar
Fläkta hans lockiga hår.
Stum, med smäktande blick och våta kinde
Honom Delia ser från eterns höjder;
Nu ur strålande charen
Sväfvar hon darrande ned.
Och af klarare ljus, vid hennes ankomst,
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spannet
Trafvar i silfrade moln.
Herden sofver i ro: elysiskt glimma
I hans krusiga hår Gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss.
Tystna, suckande vind i trädens kronor!
Rosenkransade Brud på saffransbädden
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm.
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.

Till önskelistan

inky fingers
gjorde mig uppmärksam på Kate Bush och den nya skivan
50 words for snow.
Och så fick jag höra Kate Bush i dagens Klingan och blev alldeles betagen.

Dessutom - också i Klingan - från Nya Zeeland Tiny Ruins med Little Notes från hennes nya skiva
Some were meant for sea