När jag bläddrar igenom min blogg hittar jag förvånansvärt mycket franskt. Jag börjar med Marie Ndiaye som skrivit Tre starka kvinnor och Ladivine och som talats om i nobelprissammanhang i flera år.
Marc Soustrout har varit chefsdirigent i Malmö i många år. Han har ett uttrycksfullt kroppsspråk och symfoniorkestern fungerar som en förlängning av hans taktpinne.
Knut Ståhlberg, Sveriges radios utrikeskorrespondent i Frankrike, skrev en bok som hette De älskande i Paris. Den handlade bland annat om Aurore Daudevent, det vill säga George Sand. Författaren förälskade sig i henne i likhet med kompositören och pianisten Frédéric Chopin, som är begravd på Père - Lachaise i Paris.
Annie Ernaux är en fransk författare som jag läst flera böcker av. Min far är en självbiografisk roman som kom 1985 ut efter faderns död. En sparsmakad bok med ett fint språk om en far ur arbetarklassen och den klyfta som uppstår mellan dem i och med dotterns studier. Min far hänger nära samman med Kvinnan som skildrar moderns liv och död.
Charles - Marie Widor var en fransk organist och tonsättare som bl. a. skrev en berömd Toccata som ingår i symfoni nr 5. Albert Camus berömda bok Främlingen blev författarens litterära genombrottet och en av existentialismens viktigaste skrifter. Sällan har väl en bok diskuterats så mycket och så länge. Nu har det kommit en roman av Kamel Daoud som heter Fallet Meursault och som ger offret, araben, ett namn. Han hette Moussa och det är hans bror som berättar.
Den förste nobelpristagaren i litteratur var fransmannen Sully Prudhomme 1901. Den senaste Patrick Modiano 2014. Däremellan kom hela 12 stycken. Alla gubbar.
Inlägg
